Gällande ekonomin så betalar Paul hälften för barnen när det gäller mat och resor. Nu när vi bokade Japan så tog Paul barnens biljetter. Paul tog hela resan till Thailand över sportlovet. Men typ om det behöver köpas nya skidkläder, julklappar eller terminsavgifterna så sporterna så är det alltid jag. Alltså alla vardagsutgifter.
Så det är rätt jämnt, tror jag? Jag hade inte räknat med att Paul skulle betala så mycket för barnen så det är väldigt snällt. // Isabella Löwengrip
Av Isabellas kommentarsfält så är åsikterna kring bonusbarn och pengar lika spretiga som ett gammalt överkört påskris från i fjol.
Vissa tycker att man ska dela 50/50 på allt, oavsett familjekonstellation, medan andra tycker att det är en självklarhet att dela upp saker beroende på vems barn det är. Det här verkar vara en känslig fråga för vissa eftersom jag tror det ligger en hel del värdering, eller rädsla för värdering för det egna valet eller beslutet, men det borde det inte vara tycker jag.
Det som funkar för den ena familjen, funkar inte för nästa och så länge alla är nöjda och glada med det val man gjort för den egna familjen, så är det väl det allt som betyder något?
Hur gör ni?
Föregående inlägg 
Jag hade aldrig betalat för någon annans ungar.
Då borde du inte bli tillsammans med människor med barn?
Det är jag inte heller ?
Så det är ett hypotetiskt uttalande? Du kanske hade ändrat dig om du fick bonusbarn.
Jag är inte anonym men jag hade sett till att aldrig dejta nån med barn. Största turn-offen för mig.
Åh vad lustigt ändå. Jag vill verkligen inte ha biologiska barn men kan absolut tänka mig bonusbarn. Skulle självklart räkna in kostnaderna för dom i hushållets gemensamma utgifter och dela lik,a allt annat känns ganska kyligt och oskönt. Typexempel av evil step mom liksom och den stereotypen vill iaf jag inte vara…
Det är väl jättebra.
Full respekt för de som avstår från att dejta folk med barn. Kör i vind.
Det som är förjävligt är folk som väljer att detjan (eller bli sambo med, eller skaffa barn med) folk som har barn men är missnöjda med situationen och ogillar barnen.
Tycker du att din killes barn är osnytna skitungar? Ja okej, men gör då slut och bli ihop med någon annan.
Instämmer helt! Jag skulle aldrig kunna dejta eller vara tillsammans med någon som har barn. Innan kunde jag tänka mig att ligga med någon med barn men nuförtiden är det så avtändande för mig.
Hahaha gud vad barnsligt! Vad är det som är så farligt med det? Att det blir uppenbart att personen legat med andra innan dig? Eller att du tror att barnen ska stå utanför och klappa takten?
Är inte samma anonym men eventuellt att det är avtändande att veta att man hursomhelst har noll framtid för att man inte vill leva med nån med barn? Eller så kan det ju vara avtändande med så kallade pappor som fortfarande är okej med att ligga runt för sakens skull.
Ja hemska tanke att folk fortfarande kan dejta och ha sexlust fast man är förälder….
Det var inte överhuvudtaget det jag sa.
”Så kallade pappor”? Menar du att man blir mindre värdig att kalla sig pappa för att man ligger runt för sakens skull? ?
Varför är det barnsligt? Jag har inga problem att killar ligger med andra. Jag själv ligger runt och ser det som en självklarhet att killarna jag träffar också gör det.
Det är inte attraktivt i mina ögon med barn. Helt enkelt.
Vem har ens sagt att hen tänker bli tillsammans med nån med barn? Är väl bara bra att ha den självinsikten.
Det finns inget rätt eller fel i det här fallet. ”Söka svar hos banker/myndigheter”? Kan folk inte tänka själva längre? Räcker det inte med att staten bestämmer hur föräldraledighet ska fördelas? Var och en får hitta en lösning som passar dem helt enkelt, alla kommer inte att göra på samma sätt, vilket är helt ok, så länge alla parter involverade är nöjda. Det är huvudsaken.
De biologiska föräldrarna har skyldigheten att försörja sina barn. Om de inte tar sitt ansvar bör socialen försörja barnen snarare än någon tredje vuxen.
Blir helt bisarrt om ensamstående behöver hitta någon som kan hjälpa till att försörja barnen.
Fast nu var det ju frågan om typ skidresor? Och det behöver man inte ha råd med som ensamstående, och inget socialen ska hjälpa med. Är ju trist för bonuspappan att åka på resa ensam varje år för att resten av familjen inte har råd att åka med.
Det som är bissart är din kommentar…
Så socialen ska betala barnens resa till Thailand och inte bonuspappan….?
Grattis till en väldigt märklig kommentar om hitte på-scenarier!
Också helt bisarrt att tycka staten ska ta hand om alla. Vad hände med att ta hand om sin flock. Att värna om de man tycker om. Mindre generösa människor än svenskar får man leta efter
Jag går all in. Att inte vara delaktig känns mer som att stå vid sidan om min nya familj som innehåller två bonusbarn.
Sen har jag inga egna och deras mor har noll och inget intresse varken känslomässigt eller ekonomiskt. Så då kanske det är rätt naturligt att göra så.
Ett tips är väl att se vad som funkar för just dej. Inte vad andra gör. Mitt har funkat i över 15 år.
Vad tragiskt med mamman, men tur de verkar ha en bra bonusförälder! Kanske blir det lite mer så när den andra föräldern steppat ut…
För en del verkar det enkelt att säga att ”man är ju en familj” så man gör ingen skillnad på sambons barn. Låt oss säga att sambon tycker det är ok att dennes barn äter mängder med onyttigheter eller dyr mat/frukt just för att barnen ber om detta. Då blir ju storhandlingen jättedyr och kanske inte alls något man vill bidra till. Även om man har diskuterat detta tillsammans och sambon tycker att han/hon tar beslut om vad barnen borde/inte borde äta. Detta kan ju gälla andra saker också. T.ex om barnen har för vana att inte släcka lampor när dom lämnar ett rum eller för natten så dessa står på 24/7. Detta kanske man inte heller vill bidra till men med diskussion med sambon kanske denne tycker att det finns viktigare beteenden som han/hon vill jobba med sina barn istället
Jag hade nog haft svårt att leva med någon om vi stod så långt från varandra åsikts- och värderingsmässigt tror jag. Känns som att man borde ha någorlunda samsyn kring viktiga saker som barnuppfostran (oavsett vems barn det gäller), etik och moral osv för att leva tillsammans…
Precis, man kan ju tänka att det är ett rent ekonomiskt problem men det handlar ju om så mycket mer – mål och drömmar, syn på resurser osv. Man väljer ju ändå om man vill bli en familj, dvs flytta in och se sig som ”bonusfamilj”, annars finns ju alternativet att vara särbo och hålla sig lite på avstånd som ”pappans nya partner” istället. Att försöka foga samman folk med helt olika uppfattning genom excelark och kontoutdrag, då har man ju börjat o helt fel ände.
Fast om man vill hålla på och dela upp elräkningen för att sambons barn glömmer lamporna på kanske man helt enkelt ska skita i att leva i en bonusfamilj. Andras barn är störiga. Det är inte för alla att ge sig in i.
Haha exakt. Läst många trådar på familjliv där styvmammor liksom gillar att plåga sig. Som vuxen har du ett val, det har inte barnen.
Jag tänker mest att ja, man är en familj just nu. Men känns det lika roligt att ha bidragit under flera pr om man sen separerar och exet med barn ex väljer att flytta långt ifrån eller vänder barnen mot en. De är ju inte ens egna så man får ju bara gilla läget. Har man gott om pengar eller verkligen haft stor glädje av att bidra till familjelivet kanske det känns helt ok. Men det kan ju också leda till en hel del bitterhet. Men i vardagen får man nog gilla läget och kompromissa om levnadsstandard.
Herregud! Man har väl bjudit kollegor, dejter, gamla kompisar å döda släktingar på massa kul? Folk man inte umgås med längre. Jaha? Det du beskriver låter ju som man enbart betalar/bjuder på saker gör att man förväntar sig exakt samma tillbaka? Låter hemskt girigt
Lite skillnad på att bjuda på något trevligt och att försörja någon annans barn i flera år? Menar inte att man skulle vilja ha pengarna tillbaka men har man sett sig själv som en självklar del i en bonusfamilj och levt som en familj men det sen blir ett smutsigt uppbrott och man inte alls är del av familjen längre så kanske man önskar att man lagt mer pengar på sig själv, beroende på hur mycket det handlar om och vad man själv har.
Jag hade en föräldrar som höll på såhär. Höll koll på hur mkt man duschade, ringde, tände lampor. Vi har ingen kontakt idag.
Håller verkligen med, känns som kvinnor som själva har 3-4 barn gärna delar alla kostnader för nya killens 2 barn han har varannan helg och givetvis förväntar sig att nya killen ska betala hälften för hennes barn som hon har 100%.
Har man pengar så ger man väl självklart gåvor, resor, fickpengar och nöjen till sina bonusbarn!?
Hade aldrig aldrig gift om mig med en man som vägrar betala för mina barn av principsak. Har han inte råd, ok, men har han massa pengar men tycker att de är ”inte min familj” då är det helt enkelt fel man för mig. Singel funkar bättre än att dela säng med någon som drar ”faniljestrecket” vid mina barn.
Jag bjuder också bonusbarn om jag har råd.
Sen är det inte bonuspappans ansvar att stå för nödvändigheter och det är inget jag skulle kräva heller. De är mina + mitt ex barn, vi står för allt de behöver tills de klarar sig själva.
Så allt handlar om principer och intentioner, inte siffrorna på kontot. Är vi ute och äter glass och mannen vill bjuda mig men tycer att jag ska köpa till mina egna barn då är det tack hej. Samma princip funkar för allt men då ska mannens konto växa med samma skala. Tex. Har han 1000 kr då kostar glass typ 100 kr för 4 Pers, dvs 10%.
Ska vi resa 8 h resan går på 100k då ska han ha 1M, dvs 10% skulle aldrig kräva en resa om den går på 50% av hans besparingar.
Ahh ni fattar.
Samma gäller mig, jag bjuder inom mina ekonomiska gränser.
Jag har rätt höga krav, därför gär jag mitt bästa för att låta barnen växa upp med båda sina biologiska föräldrar eller så är singel ett alternativ. Bonuspappa är en bonus, inget mer.
Om det är okej för bonusförälder att betala är det väl inget problem. Annars får man väl diskutera saken.
Det beror väl lite på ekonomisk situation och ålder på barnen också kanske. Små barn är ju små barn och det är ju på ett sätt om de växer upp tillsammans med en (man knyter ju an till varandra osv). Men säg att man blir tillsammans med nån med flera tonåringar som äter mycket, dyra intressen och mer krav på hur kläder ska se ut osv. Det hade kanske inte fungerat jättebra att bidra till 50/50 som låginkomsttagare tex. Å andra sidan kan man ju välja att inte bli sambo i det läget, men det är inte bara svart eller vitt.
Kan LÄTT kosta 20 000 i månaden för mobiler mat resor busskort bensin kläder aktiviteter osv. Det rimliga är väl att båda biologiska föräldrarna står för 50% var, tror det är väldigt ovanligt att ena biologiska föräldern står för 50% och nya flickvännen står för 50%.
Jag hade inte haft råd att bli ihop med någon som har 2-4 barn som det är nu, eller då hade förmodligen hela mitt sparande gått till min nya killes barns mobiler mat taxiresor utekvällar blöjor osv.
Nu finns det faktiskt en flash-tråd om HT!
varför har folk sånt behov hela tiden av att hävda att hon inte har några vänner? som att det är det sjukaste någonsin. jag har inte heller speciellt många vänner men jag skulle inte direkt säga att det är något fel på mig. jag är väl en ganska osocial person bara och håller mig till några få. tar faktiskt lite illa upp för folk beter sig som att det är helt galet att hon inte har några vänner för känner mig typ träffad. hon kanske är jätteledsen över det? varför ens påpeka det hela tiden? alla har tyvärr inte tusen vänner att välja mellan.
Jag har bara typ 3,5 vänner och det är så skönt. Behöver inte anstränga mig för att hålla relationer vid liv och kan vara introvert och jävlig ifred. Att det skulle vara en förolämpning att inte ha många vänner kommer garanterat från de som antingen var eller fortfarande är mobbarna i högstadiet och som fastnade där mentalt. Tack för mig.
Haha, jag tycker det är så underhållande med människor som liksom ser det som någon statusgrej att ha många vänner och ”vara populär”? Hur ängsligt är inte det, haha.
Jag har sambo och en familj jag står nära, därutöver har jag några få vänner, men har inte träffat dem på flera år. Vi håller lite sporadisk kontakt via nätet typ och det är alldeles lagom för mig.
Anledningen till att jag kan skratta åt saken är väl ändå att jag vet med mig att jag skulle kunna ha ett mer socialt liv, om jag hade velat det, då människor ändå tycks vilja lära känna mig och umgås med mig, men jag helt enkelt aktivt avstår från att knyta kontakter.
Jag har bara absolut noll energi eller intresse för det, även om jag är en utåtriktad, glad, snäll och positiv person (ja, jag har naturligtvis sämre sidor också. Insåg hur självförhärligande det lät att beskriva sig på det sättet, haha), så är nog väldigt introvert när det kommer till kritan.
Men förstår såklart att ofrivillig brist på umgänge är en stor sorg för många, och då är nog hånfulla eller insinuerande kommentarer tunga att höra.
Men ni som känner er träffade, tänk på att det säger så mycket mer om personen som har en så grund syn på människor att den bedömer någon utifrån dennes umgänge än utifrån personens personliga egenskaper, än vad det gör om dig. ?
Jag är introvert och väljer oftast att vara hemma med min familj.
Håller med till 110%
Jag håller med dig på den punkten! Finns annat att lyfta gällande henne
Och jag har börjat göra slut med vänner som bara tagit energi genom åren, orkar inte längre. Hellre 1-2 vänner är många som bara dränerar mig…
HT???
hanna theorin
Husmor Tova
Blir ändå väldigt konstigt om 2 föräldrar och 2 bonusvuxna ska försörja barnet/barnen och man ska dela 50/50, 4 vuxna liksom. Det gör att de biologiska föräldrarna kan spara sig en rejäl slant för det är 4 vuxna som delar på barnets utgifter. Känns fel i min värld. Jag och mina barns pappa försörjer våra barn och bonusvuxna får betala om de känner för det.
Exakt vad jag oxå svarade tidigare idag jag skulle gå så vansinnigt mkt back på att träffa någon med barn som iskallt förväntar sig att jag ska stå för typ 5-10 000 i månaden för dennes barns mobiler blöjor utekvällar dagisavgifter försäkringar bensin till moppebilen osv.
Var ensamstående med mina barn och började träffa en man,
Jag hade aldrig ”krav” eller förväntningar, jag köpte alltid det mina barn behövde. Men jag märkte också sådant som jag tyckte var fint, om vi gick ut och år så betalade han för oss allihopa, aldrig en fråga, erbjöd mig och betala för mig och dem – absolut inte. Så ibland bjöd han och ibland bjöd jag, enkelt.
Handlade alltid barnens kläder själv, en dag följde han med mig för att köpa skalkläder och efteråt swishade han mig hälften. Skulle ha kalas, han betalade för all mat och köpte tårta. Automatiskt delade vi upp fast jag försökte betala och aldrig hade planer på att han skulle hjälpa mig – han bara VILLE och gjorde.
Jag ville inte ta emot, har alltid tänkt att mina barn är mina och pappans liksom. I mitt fall så är barnens pappa en lowlifer som inte köper ngt till barnen, och den nya mannen ngn som har det väldigt bra ställt så jag tror bara det är viktigt för han att JAG mår bra och har det bra och då är det viktigt att mina barn gör det med.. nu i efterhand skulle jag aldrig träffa ngn som inte delade samma tänk / intention med mig.
Varför skaffade du barn med en lowlifer?
Varför ställer du dumma frågor?
Ot … men hur kan livet som influenser gå runt för Elin woodie? Sååå tråkig Instagram och inte många samarbeten direkt?
Tänker samma med Anty??
Det är väldigt klurigt i praktiken. Jag har bonusbarn och biologiska barn, samma pappa. Säg att vi ska åka på längre semester, åker vi alla blir det väldigt dyrt så det är begränsat. Hade vi bara åkt med våra gemensamma barn hade det inte varit några problem. Så, mina barn får ingen resa men bonusbarnen får med sin mamma. Nu har jag löst det genom att åka med mormor och morfar osv. Inget är rätt eller fel. Största risken och faran är att någon känner sig utanför, det försöker vi undvika. Alltid blir det på någons bekostad ändå. Supersvårt!
Jag tycker nog ändå att det finns rätt och fel. Att plocka med bara halva familjen på resa, bara de nya barnen, är fel.
Såklart tråkigt för dig att åka med andra än maken, men det är ju en del av att vara en bonusfamilj.
Att bli bortvald av sin familj sätter helt andra typer av spår än att inte få göra en resa.
Jag skrev ju också att vi INTE åker. Att jag sen reser med mina föräldrar med mina barn ibland kan det ju finnas flera skäl till, vi bor tex långt ifrån varandra. Jag har lagt mer pengar på resor med mina bonusbarn än jag gjort med på mina biologiska.
Sen är det ju olika vad de vill. De äldre, bonusbarnen, uppskattar exempelvis inte en enkel tältsemester och stannar hellre hemma medans de yngre gör det. Alla får iaf följa med om de vill.
Ja jag såg det. Och jag skrev att det är rätt val.
Däremot vänder jag mig mot formuleringarna om att ”det finns inget rätt och fel” och att det är en ”svår fråga”. Nej det är det inte. Att resa allihopa är det enda rätta.
Men Paul är rätt gammal, har inga egna barn och är väl rik? Kan verkligen tänka mig att han vill bidra och känna sig delaktig i familjen. Jag tror man blir mer självklar som familj när man delar på saker, än att räkna ditt och mitt.
Ja han har haft snart 60 år att lägga pengar på hög
Håller ut hakan här och är beredd på käftsmällar. Biologiska föräldrar, som har separerat, bör dela på kostnader med kläder, leksaker, cyklar mm.
Den som har bonusbarn behöver absolut inte känna sig tvungen att bidra ekonomiskt till sådant.
Att sedan dela hyra/bolån, mat mm känns ganska rimligt.
Så känner/tycker jag som är barnfri. Om jag sedan vill ge en present till ett bonusbarn så gör jag det så klart.
Tror inte att det är så vanligt att någon känner sig tvungen att betala aktiviteter eller kläder etc. Men det är ju ett sätt att känna sig mer delaktig i familjen och uppskattas säkert mycket av både barn och biologisk förälder. Och känns säkert lite konstigt om man blir den som tar med barnet för att handla kläder och sedan ber om att få pengarna swishade. Alltså, tror att man kan hålla på sin egen ekonomi till en viss gräns men att efter ett tag måste man nog välja om man vill bli en del av familjen eller inte och att betala för bonusbarnen är nog ett sätt att visa att man är med, så att säga.
Hehe, min kommentar har bara 1 like som har just det upplägget ts föreslår. Det är ett upplägg som fungerar utmärkt för oss, min sambo anser det helt orimligt att jag ska betala för hans barn när det kommer till resor, kläder osv. Jag är inte mindre del av familjen för det, förstår inte riktigt heller hur det skulle resultera i en icke familj.
Ridskola i Sthlm kostar ca 20 000 per barn, tror det är extremt få som ens KAN punga ut med 50% av den kostnaden när nya flickvännens 4 barn vill börja rida. Men ska man tro alla här inne så finns det endast sjukt bjussiga bonusföräldrsr som givetvis delar på ridskola och moppebil.
Ot,
Vi la ett ”skambud” eller enligt oss marknadspris på en BR, 900k under utgång, med intention att få ett motbud och gå upp.
Mäklaren blev super arg och bokstavligen sa att vi skulle leta lägenhet i annan prisklass som passar oss och att vi aldrig kan få nått med vår ekonomi? Både jag och sambon är i chock haha. Vi gav ett pris utifrån kvadratpris och tidigare sålde bostäder iår, hur fasen kan man bli så arg? Ett marknadsvärde är ju vad nån vill betala, och ingen har budat på de trots flera visningar.
Är vi ute och cyklar?
Mäklaren är arg för att denne inte kan trissa upp priserna längre. Ni har ju lagt ert bud, tyvärr förmedlar mäklaren det nog inte ens
Alltså 900 000 under utgång är ändå ganska fräckt så förstår att mäklaren blev irriterad även om den skulle varit mer professionell. Eller ja, det är väl ett ok underbud om lägenheten låg ute för typ 14 miljoner.
Oproffsig mäklare. Mäklaren är skyldig att framföra alla bud till säljaren. Det är upp till säljaren att bestämma vem de vill sälja till. Om inte ert bud framförts skulle jag påminna mäklaren vad som gäller.
Oj! Ni har rätt och lägga vilket bud ni vill och säljaren har rätt att neka/acceptera det hen vill. Mäklaren ska väl bara förmedla budet och eventuella motbud/acceptans av bud? Inte blanda in känslor på det viset?
Alltså bud på typ en miljon under utgång är oförskämt. Hade jag varit säljaren hade jag sagt åt mäklaren att porta er från eventuella fler visningar och vägrat era bud, ens om ni budade utgång eller över. Men så avskyr jag när någon försöker sko sig på mig ?
Haha, vad i hela fridens namn, försöker sko sig på dig?
Nu vet vi inte ens vad utgångspriset var, och det står dig naturligtvis fritt att agera hur än du vill, men det låter som att du tar ett bud på en bostad extremt personligt? Haha. Som att spekulanterna har någon intention att undanhålla pengar från dig medan det naturligtvis ligger i deras främsta intresse att betala så lite som möjligt.
Lägenhetsköp är väl ändå inte välgörenhet. Du kan förstås tycka att din lägenhet är värd vad än du vill, och har rätt att begära betalning därefter, men så absurt att bli så förolämpad av att någon lägger ett bud som inte matchar din vision. Det är väl bara att tacka nej.
Budar man under utropspris räknar man naturligt inte med att få köpa, kan tänka mig att det nog snarast ett typ ”hej, om du inte får det du begär vill vi medvetandegöra dig om att vi är redo att ge detta”, så säljaren kan ta ställning till saken i det fall den inte får sålt lägenheten för det den tänkt sig.
Inte så att säljare aldrig försöker ”sko sig på spekulanterna” (obs, dina ord) genom att lägga ut lägenheter för summor över marknadspris för att ge sken av att de är värda mer än vad som egentligen är motiverat att begära, heller.
Vad långt det blev, vad vill jag då ha sagt mer allt detta? Jo: chilla Gunilla.
Man får buda vad man vill och mäklaren måste förmedla. Tycker ni gjorde rätt.
Tror de lite försöker “skamma” folk som lägger låga bud men ärligt talat så tycker jag vi kan skrota begreppet skambud nu. Man lägger väl ett bud man vill betala och ingen pratar om ”skamutgångspris” vilket ju är precis lika girigt, om man ska vara sådan. Men han hoppades nog att ni skulle antingen ta tillbaka budet så han inte behöver framföra det till säljarna, alternativt att ni ska tänka att det var pinsamt och höja direkt.
Du måste berätta vilken mäklarfirma det är åtminstone! Så folk kan hålla sig borta
Jag betalar för mat när bonusbarnen äter hos oss. När vi går ut eller är borta betalar jag inte utan sambon står för det och gör sedan upp med sitt ex. Hon gör likadant när hon gör saker med sina barn, mat i hemmet står hon helt för.
Jag betalar inte för nån annans ungar?! Dom har väll en mamma någonstans förhoppningsvis. Som har försörjningsplikt. Nu pratar vi inte om lite lördagsgodis eller 2 tröjor på h&m utan semestrar, svindyra märkeskläder, senaste playstation eller konståknings lektioner. Det får deras pappa minsann bekosta!
De är väl ändå en familj och då känns det naturligt att man hjälps åt med vardagsutgifterna. Tycker det är fint av Paul att han vill betala för resorna och också vara delaktig även om det inte är hans biologiska barn.
Min partner har varit i mitt barns liv sedan hen var 5 år gammal. Nu är barnet nästan myndig. Min partner har bättre inkomst än vad jag har och betalar majoriteten av barnets utgifter utan att klaga. För oss vore det orimligt att jag ensam skulle stå för barnets alla utgifter hos oss. Hade jag och min partner haft liknande inkomster hade vi delat 50/50.
Är bonusförälder och barnet är en del av min familj så självklart betalar jag för barnet.
Jag lever i en bonusfamilj, min sambo har ett barn sen tidigare. Vi har delat upp allt procentuellt efter hur vi tjänar och allt räknas in där. Jag betalar en del för hans barn men i gengäld betalar han lite för mina djur osv. Vi resonera att det är lika bra att göra så, vi vill ha fler barn i framtiden och det hade känts konstigt att särskilja hans tidigare barn med våra gemensamma. Han och mamman delar på försäkring och fritids, resten köper dom var för sig. Där betalar jag halva på hans halva tex.
Jag fattar inte att folk orkar bry sig att en vuxen man väljer att lägga pengar på resor till barn som han inte delar gener med. Det är väl hans val? Antagligen gör det honom lycklig att få resa med de här barnen och deras mor.
Fick återberättat för mig av min mamma att när jag var liten så hade hon en sambo som alltid bara nattade sitt barn och vägrade natta mig för jag var ju ”hennes barn” ?
Vi har gemensam ekonomi och jag skulle aldrig någonsin få för mig att göra skillnad på våra barn. Hade aldrig kunnat göra det själv och hade heller aldrig levt med en man som velat ha det så.
Barnen är inte valt att deras bioföräldrar skulle separera. Men jag och min make har valt att leva med varandra. Vi båda var väldigt tydliga med att ett sådant val också innebar att man valde varandras barn. Ett val vi båda gladeligen gjorde helt och fullt.
Jag älskar alla våra barn på precis samma vis och lika mycket. Det spelar ingen som helst roll att några av dem inte har legat i min mage. Enda skillnaden är att vissa av våra barn har fler föräldrar 🙂 . Har förstått att det inte är samma för alla blandade familjer och alla gör naturligtvis det som känns bäst för dem men för oss har det här varit det enda naturliga.
Att ingen ser genom Belsabubs mytomani. Hon skriver om vad hon vill att Paulette ska göra och inte om vad han egentligen gör.
– ”Titta Paulette, alla mina fans vill att du pyntar.”
– ”Men Belsabub, du skriver ju kommentarerna själv!”
Smack…..
Jag är en person som tycker det är lika viktigt med partnerns barn som med partnern.
Men ändå skönt att slippa det? innan har jag tänkt att jag vill träffa någon med barn, eftersom jag inte kan få barn själv. Men senaste två åren har jag landat i att jag inte ens vill ha bonusbarn. Inte i dagens samhälle.
Nu träffar jag en man utan barn, som istället vill betala allt för mig, och det är första gången i mitt liv som jag tillåter mig själv det. Nu när jag tänker efter behöver jag inte göra någonting. Behöver inte ens kliva upp, kaffet serveras på morgonen? inget smink, inte städa. Det enda jag gör är att laga mat, men det är för att jag vill det?
Han mår bra av det, jag mår bra av det. Och jag skämmas inte ett dugg för det?