– Lyssna inte om du är känslig för beskrivningar om smalhets och ätstörningar –
Jag har skrivit en novell om en kvinna som vill bara en sak i livet: vara smal. När hon träffar en annan kvinna med samma mål går dom helt upp i varandra och sin hobby. // Sandra Beijer
Varje år har P1 novellveckor där de beställer ett tiotal noveller av olika författare.
Novellerna är specialskrivna för radio men de får handla om precis vad som helst och i år blev Sandra Beijer inbjuden att skriva en novell.
Hon har valt ett ämne som kan vara både triggande och känsligt, nämligen längtan efter att vara smal. I hennes kommentarsfält får hon både ris och ros från läsarna – och i det här fallet – lyssnarna, där vissa tycker hennes novell är fantastisk, medan andra undrar varför man skriver om det här och tycker det är problematiskt att alla Elles storbloggares viktigaste fokus 2023 är smalhetsen.
Har du lyssnat?
Vad tycker du i så fall?
Föregående inlägg 
Det var ett jävla gnäll. Fattar inte. Skaffa en ryggrad.
Ska den synas eller inte?
Det som inte syns finns inte!
Lyssnade. Minuter man aldrig får tillbaka. Smal smal pojkvän smal.
Var det helt seriöst allt det uppfattade så behöver du nog läsa mer i allmänhet.
När dagens woke vill cancella författare för att de skriver om ”triggande” saker då vill till och med jag lägga ner internet.
Fast hon frågade ju om synpunkter?
Om ens ätstörning triggas igång av att lyssna på P1 är Sandra Beijers blogg inte det rätta stället att hänga på.
Nu är snärtan Sandra alltid varit och kommer nog alltid vara – ätstörd. Hon har fastnat i 2010
Ja och det syns på hennes sätt att klä sig också.
Och hur hon poserar. Vid rörligt är det alltid att ställa sig från sidan och dra i kläderna i midjan klassikern ?
Vad innebär det att vara woke?
Republikanerna i USA har i vissa delstater lyckats förbjuda böcker på bibliotek som handlar om LGBTQAI+, amerikansk historia, könspolitik och antirasism. Jag utgår från att de tycker dessa ämnen är triggande. Är dessa republikaner woke? Om inte, varför inte? De lyckas ju censurera allt de inte gillar. Ämnen som är viktiga.
Kan man kritisera någonting, utan att vara woke?
Nej, de är inte woke, de är konservativa. Woke var väl kanske egentligen fel ordval av mig här. Woke behöver nödvändigtvis inte vara dåligt. Men i detta fallet tycker jag att de är likvärdiga med Sandras kritiker.
”Jag tycker att smalhets/LBTQ är dåligt och därför får det inte skrivas om och måste censureras.”
Man kan absolut diskutera och kritisera ämnet som Sandra valt att skriva om utan att kritisera Sandra som många har gjort. Och man måste definitivt få skriva om svåra och triggande ämnen.
Säkert en lite flytande definition men jag ser woke såhär: Att tro att man är otroligt medveten och god, man står upp för den ”lilla människan” och vill att allting ska vara rättvist och bra i samhället. Men så slår det över så man istället blir kränkt och triggad av minsta lilla. T.ex. när RFSU kör en kampanj för att få unga killar att känna igenom testiklarna efter knölar – då blir man arg för att ordet killar skulle kunna vara diskriminerande mot vissa transpersoner, och istället för att hjälpa unga människor att upptäcka cancer i ett tidigt skede så skapar man en meningslös icke-diskussion om att ”killar är ett dåligt begrepp, låt oss brainstorma fram ett bättre, åh jag vet, pungbärare!!”… Många woke-personer tror sig vara pålästa och kunniga, men egentligen slevar de bara i sig propaganda de läst på nätet och tänker sällan för sig själva. Blir lite sekt-beteende nästan.
❤️?❤️?
Spot on! ⭐️
var det ett påhitt av dig el på RIKTIG?!? Får man inte säga killar längre?? ¿????!??!?
Sandra har två olika sorters läsare. De som hängt med länge och uppskattar hennes främst för hennes texter och författarskap. Och sedan är det en grupp som jag uppfattar som yngre personer som främst följer Sandra för hennes modeintresse. Den sistnämnda gruppen är ofta woke, veganer, och väldigt lättkränkta. Sandra skrev en otrolig text med avstamp i symboliken att laga mat av grisfötter, som ledde till ett flertal arga kommentarer som helt missade poängen och gnällde om att det är TRIGGANDE att skriva om att äta kött och dessutom att SLÄNGA köttet…! Och här har vi dem igen. Kränkta över att Sandra tar upp ett ämne som triiiiiiiiggar dem hårt. Varför antas en novell spegla författarens liv och livsstil? Måste alla noveller få en att må bra och vara myspysiga? Finns det inte en poäng med att ta upp ämnen för diskussion, som speglar samhällets problematiska skönhetsideal? Ah retoriska frågor, blir jobbigt för woke-gruppen att förstå sig på. Oh well…
Åh! När jag är nere så läser jag kommenterarna under grisfötter och gläds åt att jag åtminstone inte är sådär. Tack, ”Lil”!
Vad innebär det att vara woke?
Republikanerna i USA har i vissa delstater lyckats förbjuda böcker på bibliotek som handlar om LGBTQAI+, amerikansk historia, könspolitik och antirasism. Jag utgår från att de tycker dessa ämnen är triggande. Är dessa republikaner woke? Om inte, varför inte? De lyckas ju censurera allt de inte gillar. Ämnen som är viktiga.
Skulle svara ”Apan” här ovanför.
Böcker har tagits bort från skolbibliotek som ansetts vara pornografiska, hylla självmord och olämpliga för yngre barn. Ingen har förbjudit böcker på allmänna bibliotek.
Den amerikanska vänstern har också velat förbjuda vissa böcker i skolan till exempel To kill a mockingbird och Huckleberry Finn eftersom de anses rasistiska.
Jag svarade i tråden längre upp.
Jag har inte lyssnat men kan relatera till en av kommentarerna. Jag tänker alldeles för mycket på min kropp och hur snygg den skulle vara om den var lite smalare. Och ja, det är både tragiskt och ovärdigt men verkligheten för otroligt många kvinnor. Im all for att lyfta på mattan och prata om skuld och skam, det är bara då den kan försvinna.
Fast varför är det så farligt att tycka så? Jag tycker dom allra flesta är snyggare när dom inte är överviktiga, rent hår, bra tandhälsa (någorlunda vita tänder) rena naglar och hela och rena kläder. Varför är det så kränkande att tycka det?
Var kom kränkt ifrån? Åkte med av bara farten?
Det är väl inte kränkande att tycka så, en kränkning måste vara på något sätt riktad för att existera. Men är det hälsosamt att ständigt fundera över hur man ska bli smalare, hur livet vore om man var smalaren och låta den ständiga ångesten vara närvarande i allt?
Jag är likadan. Varje dag är en kamp för att inte låta tankarna om kroppen ta över och de dagar som jag ”slipper” höra andra prata om kroppar och smalhet är det betydligt enklare. Ja, det är mitt problem, men samhället är besatt av smalhet, så det är svårt att komma undan. Av den anledningen tycker jag att det är onödigt att skriva en novell om smalhet – det är lite som att slå in en öppen dörr. Vi vet redan att de flesta tycker att det är bättre att vara smal än att inte vara smal, att vi blir dömda pga vår vikt, att smala kvinnor tjänar mer pengar än överviktiga osv. Jag är övertygad om att det enda sättet att frigöra sig från detta är att sluta fokusera så mycket på kroppens utseende, men det är näst intill omöjligt när så stor del av omvärlden handlar just om detta.
Så vilken annan konst tycker du är ”onödig”?
Jag har inte lyssnat på novellen men jag läser Sandras blogg regelbunden och har gjort i flera år och jag tycker det är uppenbart att hon har många ätstörda tankar. Lite mer än gemeneman.
I just det här fallet tror jag att den som följt Sandra länge och känner till hennes tidigare problematik även sett en stor kroppslig förändring hos henne sen hon blev mamma och faktiskt oroar sig över hennes hälsa. Hon har alltid varit smal men i perioder när hon mått dåligt (uppbrott framförallt) så blir hon väldigt smal och jag upplever henne som smalare än någonsin och tror inte att hon mår bra.
Men varför gå runt och oroa sig över en människa man inte känner? För att kunna peka finger? Vi har ju äntligen kommit överens om att inte använda hälsoargument mot överviktiga som någon slags förtäckt omsorg. Detsamma borde väl gälla smalisar.
Tycker faktiskt hela debatten är fördummande. Som om dagens kvinnor är sköra små väsen som måste skyddas till varje pris. Ätstörningar av alla dess slag är en komplex historia som bekant och alla har sin historia. Logga ut om du blir triggad.
Fast hon är väl knappast underviktig? Hon är smal ja, men ser ut dom en vanlig smal person. Hennes drickande är väl mer något att oroa sig för, då hon enligt bloggen dricker vin i princip varje dag.
Detta ständiga tjat om hennes alkoholkonsumtion. Vad vet du om mängderna, av det lilla lilla lilla som läggs upp.
Jag själv dricker så gott som dagligen och då är det ett halvt glas lyxigt vin matchat till maten. Ingen fara med mig.
Om man inte ser ett problem med att dela en vinare med sambon 3- 4 dagar i veckan och ta ett par glas på lokal de andra dagarna, så har man definitivt problem. Det är varken sund eller normalt. Att du dricker varje dag är absolut ett riskbruk.
Men sluta! Du har ingen aning om hon dricker mer än det glas du ser på de ögonblicksbilder du får ta del av. Du utgår bara ifrån att hon skulle dricka mycket mer än det av någon anledning som bara du vet.
Det är inte normen i Sverige nej, men sen har Sverige överlag en ganska stram bild av vad som är acceptabel alkoholkonsumtion. Jämfört då med andra länder, t.ex. på Irland där puben agerar som en förlängning av vardagsrummet och det är standard praxis att ta en öl på puben med vänner en eller flera dagar i veckan efter jobbet. När lockdown var under corona och irländarna inte kunde gå till puben utan var tvungna att hållas hemma så steg alkoholkonsumtionen skyartat jämfört med innan och antalet fullproppade AA möten runtom landet fulkomligt exploderade. Sedan när restriktionerna lyftes så normaliserade sig alkoholkonsumtion för många igen.
Verkligen! ”T” skulle få träningsvärk av allt fingerpekande om hen bodde i t.ex. Italien. Precis alla jag kände där drack vin till maten, vissa ett halvt glas bara men ändå. Varje dag! Svenskar, i allmänhet, har ett annat förhållningssätt till vin, där det i första hand är en rusdryck och sekundärt en måltidsdryck men det betyder såklart inte att alla dricker på det sättet.
du har för hög alkoholkonsumtion!
Jisses, så nu behöver skönlitterära verk tydligen vara politiskt korrekta också?
Vad är lösningen? Att exkludera att skriva om vissa ämnen för att INTE trampa vissa personer på tårna eller trigga någon, då finns det inte mycket kvar att skriva om. Lyssna inte då om du blir triggad av titeln? Logga ut från Internet helt och hållet.
Det är ju så uppenbart henne själv hon skriver om. Det är lite sjukt. En kvinna på 40 med sånt ätstört beteende. Tycker synd om henne.
Vad har hennes ålder med saken att göra?
Att det är sorgligt att inte bli frisk från en sjukdom som oftast debuterar i tonåren. Det är förlorad tid som man aldrig får tillbaka och så oerhört tragiskt bara.
Ätstörningar kan börja vid vilken ålder som i livet. Visst det stämmer att merparten med en ätstörning får den när de är i tonåren.
Det är jobbigt och sorgligt oavsett vilken ålder personen är i. Ditt illa dolda förakt är däremot inte till någons hjälp och det finns inte heller ett uns av sympati närvarande, så förstår inte varför du har behov av att uttrycka att det är ”sorgligt”.
Den här föreställningen att problematik som en del människor har är fastbundna vid vissa åldrar är ett extremt förlegat förhållningssätt till sjukdomstillstånd. Precis som en del som bestämt hävdar att alkoholberoende är inget tonåringar kan bli för de är så unga, utan det mörkt först när folk kommer upp i medelålders. Alltså suck!
Det är väl ändå lite mer vanligt att man är lättpåverkad i ung ålder, och att man mognar och inser att det finns viktigare saker i livet än att vara smal ju äldre man blir? Jag och mina vänner hade en väldig hets kring smalhet när vi var tonåringar, men nu är vi 30+ och förstår inte alls hur vi prioriterade/tänkte. Det är väl sorgligt att inte komma ur det tänket?
OM det nu är en ätstörning det handlar om så är det ”sorgliga” att det uppfattas som någon slags mognadsgrej bara för att någon är över en viss ålder. Sjukdom har inget med det att göra.
va?
Du skriver om ätstörningar som något man mognar ifrån med åldern. Men det är inte så en sjukdom fungerar.
Ätstörningar kan drabba alla åldrar.
Fast ätstörningar handlar inte alltid bara om att vara smal.
Det kan också handla om kontroll. Att man faktiskt kan kontrollera det man stoppar i munnen till skillnad från så mycket annat i livet man inte har kontroll över. Och det är ju inget som försvinner bara för att man blir äldre/vuxen.
Ja, det beskrivs även mellan raderna i början av novellen när hon går efter demonstranterna.
Jo, ofta – inte alltid – försvinner det med åldern. Särskilt efter man fått barn, då blir andra saker i livet viktigare.
Och? Det är fortfarande inte en fråga om att inte vara ”mogen” om en person inte blir frisk.
Vem säger att barn automatiskt oftast skulle bota ätstörningar? Tvärtom, kan ju triggas igång rejält då, när kroppen förändrats osv
Vilken forskning säger det?
Ätstörningen handlar aldrig om att vara smal. Det är snarare ett patologiskt tillstånd som går in i kontroll som du nämner, men även en ångestproblematik.
Många förväxlar symptomen (fokuset på kroppen och de olika sätten för att reglera vikten) med det sjukliga.
Sedan finns det ytterligare ett missförstånd där många som ser någon ha ett ätstört förhållningssätt, att det är synonymt med en patologisk ätstörning. Det finns många influensers t.ex. som har nämnt att de hade en kortare period av att inte äta ordentligt och att de tränade för mycket och de uttrycker att de mådde dåligt över olika kroppsdelars storlek. Det är *inte* det patologiska som beskrivs här. Det som beskrivs är inte en mental störning, utan missnöje över kroppen som de sedan kommer till en acceptans kring. En individ som har gått in i det patologiska kan inte av viljestyrka ta sig igenom sin ätstörning och det varar inte några veckor eller några månader. Det krävs professionell hjälp i det läget!
Kan det vara läge för personer här i kommentarsfältet att fråga sig själv…”hur påverkar mitt ständiga granskande av den kvinnliga kroppen och nedfall där jag väljer ut enskilda individer och ska diskutera individens viktuppgång- och nedgång. Hur ställer jag till det för andra och hur kan det påverka”? Det är nog något som det är dags att diskutera. Mer än dags!
Otroligt bra sagt!
Då var ni nog inte sjuka i en ätstörning.
Det är ju hela poängen. Även om Sandra inte har en ”riktig” ätstörning så har hon issues, och triggar andra unga tjejer in i samma helvete. Det är inte bra.
Men är det verkligen så många unga som följer henne? Tänker att henne följare är ungefär i samma ålder som henne själv.
Din lilla hemmasnickrade teori spricker totalt, eftersom flickor/tjejer/kvinnor hade ätstörningar långt innan media ens var påtänkt!
Vad ska du skylla på nu?
Men är Sandra det?
Så… att inte bli frisk är att inte bli vuxen och det är patetiskt..? ? Den logiken ?
Det mest korkade jag någonsin hört! ”Sen växer man ifrån det” !?! Patetiskt?!? Tror absolut INTE att du någonsin har haft ÄS , för då uttalar man sig inte som du gör.
Att ha en hälsosam vikt är avgörande för hälsan. Är man överviktig kan viktminskning absolut minska risken för flera sjukdomar. Man känner sig lättare, slankare och kläder sitter bättre. Självförtroende ökar och man tar för sig mer i livet.
Att ha en hälsosam vikt betyder även att den inte är för låg.
Om överviktiga inte blev mobbade och diskriminerade så hade vi långsamt kunnat förändra detta. Då hade även de mer extrakilon vågat ”ta för sig av livet”. Så länge tjockhatet flödar är det tyvärr många som lider av psykisk ohälsa p.g.a. den mobbing och diskriminering de utsätts för.
Det är inte tjocknat att påstå att det är ohälsosamt att ha en övervikt herregud
*tjockhat
Nej, men jävligt uppenbar info som alla redan känner till. Som att skriva ”jorden är rund och solen är varm”. Vem vet inte det?
Exakt. Alla överviktiga vet om att de är överviktiga.
Har jag inte påstått heller. Men att från ingenstans påpeka för överviktiga, när man inte är deras läkare, ”hörrö, du är tjock och det är ohälsosamt, du måste banta, du ska ner minst 10 kg!” är just mobbing… Låt folk sköta sitt eget liv utan att trycka ner dem.
Nej, men det är tjockhat att inte kunna se hur mycket kommentarer relaterade till vikt tjocka får, kring ämnen och tillstånd som inte har något med vikt att göra.
Det finns gott om överviktiga med god självkänsla. Precis som att det finns smala/normviktiga personer med fullkomligt usel självkänsla.
F*n kan inte ni med total brist på kunskap hålla tyst nu. Snälla ni hjälper verkligen ingen!
Jag säger ingenting om att skriva sådana här noveller för att uppmärksamma ett problem. Men i det här fallet skriver hon en novell som är 100% baserad på henne själv. När Didrik sover går hon flera mil istället för att luta sig tillbaka och vila. På sommaren springer hon flera mil direkt efter att hon har ätit. Hon tränar inte för att hon behöver det – hon tränar för att vara snygg. Hela novellen är baserad på henne och det är problemet.
Varför är det ett problem? Utveckla varför du tycker det? Själv tycker jag inte det är ett problem att utgå från sig själv när man skriver vågar påstå att en betydande andel författare faktiskt gör det. Varför är det ett problem i detta fall? För att det handlar om ett kontroversiellt ämne?
Varför Varför Varför Varför. Nej för om du inte fattar vad jag menar får det stå för dig.
Ok, då vet jag var du står. Tråkig ton dock. Hoppas du är trevligare när du diskuterar med folk i verkligheten.
Problemet är väl också att Sandra tycker inte att detta är något jobbigt, hon vill leva såhär och tycker hon är lite bättre än andra som inte fattar. Hon tycker det är snyggt att vara smal ja, men också att sättet hon gör det på är coolt. Hon är mitt i det.
”Hon tränar inte för att hon behöver det – hon tränar för att vara snygg.” Åh nej, hjälp, spärra in henne.
Men verkligen. Alla vet ju att man bara får träna för att må bra, allt annat är dumt och fusk. ?
Fast det vet ju ingen annan än just Sandra? Du spekulerar bara. Hon är författare och att anklaga henne för att allt hon skriver om är hämtat från hennes personlighet och liv är både fult och obildat.
Personligen skulle jag bli djupt förvånad om åratal av bekännelser om ätstörningar i hennes kommentarsfält inte skulle ha påverkat henne över huvud taget.
Ibland får man bromsa sig själv och inse att ens tanke/teori inte är mer än så. Det är inte per automatik förankrat i en sanning som stämmer överens med hur en annan individ har tänkt och sedermera har valt att handla. Alldeles för många underhåller sina funderingar och antaganden som objektiva sanningar.
”Får inte prata om det”. Va? Jättevanligt att prata om, tyvärr…
Det kanske är olika i olika kretsar och kanske beror på ålder också. Men upplever att det inte är ok att vilja vara smal och jobba för det. Däremot ska man helst vara smal. Men det ska vara naturligt. Man ska äta sina mål om dagen men också äta för att det är gott, ”för själen”, en efterrätt men såklart är man bara sugen på lite, sådär lagom mycket. Man ska älska att träna och göra det för sin egen skull för att man får så mycket energi och för att det är så kul. Endast om man är riktigt riktigt överviktig får man nämna att man önskar gå ner i vikt, annars kommer kommentarerna direkt att man absolut inte behöver gå ner i vikt. Man får inte ens säga att man önskar behålla nuvarande vikt och därför avstår något eller tränar av den orsaken.
Men är man riktigt överviktig så ska man äta och träna sig smal. Man får absolut inte operera sig eller ta medicin. Man ska helst inte alls prata om att man bantar men man ska inte låtsas som annat heller. En mycket svår balansgång.
Nej, man ska göra en livsstilsförändring och bli sund, äta gott och nyttigt och träna lagom, allt annat kritiseras och ojas över.
Och man får inte bli FÖR smal heller, helst sådär på gränsen runt övervikt, annars är det inte hållbart och ”ser sjukt ut”.
Oj, gud. Upplever att folk tycker man ska gå ner i vikt (och vill det själva och pratar om det) långt ifrån gränsen för man är riktigt överviktig..
Det är väl skillnad på om man ligger på normalvikt eller övervikt, alltså person med normalvikt som vill gå ner lite/hålla vikten – inte ok att prata om, överviktig person – ok att vilja gå ner i vikt men det ska ske på ”rätt” sätt, dvs såsom normalviktiga håller vikten, sunt ska det vara, andra metoder anses vara extrema och inte funka i längden.
Tycker de flesta pratar om det som sagt…
Men hjälp vilka är alla dessa ni hör prata på det här sättet? Är det sånt ni läst på some? För jag har då aldrig stött på några såna uttalanden i min vardag.
Kvinnodominerad arbetsplats.. Många är lie key ätstörda.
Low key
Kanske har många snartfyrtioåringar tröttnat på snacket? Många kanske har hittat nån slags ro i den dom är vid den åldern.
Tyckte den var fin och lite mysig att lyssna på. Smalhet är ett väldigt aktuellt ämne, hon lyfter baksidan. Tycker det är fint att hon beskriver en destruktiv vänrelation i vuxen ålder, och ”vänrelationen” till smalhet.
100 % triggande och galet att SR sänder detta. Elle-bloggerskorna har verkligen spårat ur… alla fokuserar bara på samma som Sandra, smal. Hon är verkligen besatt. Och skyller i sitt kommentarsfält på debatten om Bianca och hennes bästis… jösses vad lågt. Sandra beter sig som tonårs-pro-ana tonåring.
Verkligen!
Tyckte du det var lika triggande och galet när SR sände Camilla Läckbergs sommarprat?
Nej, konsumerar ingenting med den hemska människan.
Jag har alltså inte lyssnat på hennes sommarprat. Pratar hon om anorexia? Hon är ju tjock.
Nej om ätstörningar. En person behöver inte vara smal för att ha en ätstörning.
Ja exakt, om hennes ätstörning och hur hon har ”bantat” genom livet
Vart är Camilla Läckberg tjock?
senaste bilderna kanske?
följer inte henne men hon såg övervikt ut, el det syntes att hon gått upp. men det går att ändra om hon vill. pt och god ekonomi
Hur dum är du egentligen? Jag menar båda betydelserna. Stress är en av de större orsakerna till övervikt, kroppen förbränner vitaminer och mineraler snabbare än annars och mättnadssignalerna funkar inte som de ska (t ex kroppen vill ha zink och blir sugen på choklad, kroppen vill ha selen och blir sugen på chips). Ännu värre med ett trauma i botten. Och uppe på det svajiga hormoner i klimakteriet. Camilla Läckberg och miljoner andra kvinnor kan ha just exakt det. Jag var nyss en av dessa kvinnor, har just väntat ut stressen och klimakteriet (det tog några år) och gått tillbaka till min ursprungliga vikt. Utan att banta eller träna mer än tidigare, snarare mindre för kroppen behövde vila.
På alla bilder överallt?
Håller med, man känner ju igen mönstret om man själv haft problem, som flera av dom har haft tidigare. Sofia W verkar mitt i det också. Synd när hon precis börjat med studier och allt. Men jag antar att det är trend, grupptryck och 40-årskris i en mix.
Tycker också dom som bloggar på elle lever samma livsstil.
Ytan är superviktig och även inredning följer samma stil. Ganska tråkigt dom är så lika.
Känns mest som en blek kopia på den där boken som startade debatt för något år sen, Ut ur min kropp. Författaren som skrev självbiografiskt och skönmålande om sin anorexia när hon var mitt i den.
Tyckte mer den kändes som en blek kopia av ”Evelyn Spöke” av Maria Hede.
oj. Jag tyckte det var en fantastisk bok som verkligen visade den svidande, smärtsamma, hopplösa kampen mot en ätstörning. Jag förstår att den är tuff att läsa om man själv är ätstörd eller kommit ur en ätstörning, för då känner man säkert igen resonemangen, men för mig var det så långt ifrån en skönmålning man kan komma. Tvärtom visade den på galenskapen.
Tycker den var rätt löjlig och inte alls triggande.
Gällande ”triggande” och trigger warning.
Om du blir triggad av något är det ditt problem och ingen annans. Du kan inte förvänta dig att hela världen ska rätta sig efter vad just du finner triggande, för rättar vi oss efter dig så måste vi rätta oss efter alla som finner något triggande och det är helt omöjligt.
Så på med hjälmen och logga ut från nätet om ord är så tuffa att du blir triggad.
Det är väldigt sant.
Vad jag finner intressant med själva novellen och responsen på den är sammanblandningen som görs av verk och författare. Vilket såklart är enkelt i detta fall när författaren är en influenser som lägger ut (delar av) sitt liv dagligen på internet. Finns såklart beröringspunkter, och det tror jag nog att Sandra vet om. Också intressant i sammanhanget är hur hon responderar i kommentarsfältet. Hon ber om åsikter, och när det kommer välformulerade sådana, då avfärdar hon dem med att ifrågasätta om den som skrev verkligen har lyssnat.
Varför tror du att gammelmedia sällan (obs inte aldrig) rapporterar om självmord tex?
En vanlig missuppfattning är att det inte skriva utförligt om det för att inte trigga. Journalister är försiktiga, men ämnet undviks inte. Anledningen är att hänsyn tas till anhöriga och personens privatliv. Och när media skriver om suicid så är det alltid länkar med i artikeln var man kan vända sig om man mår dåligt.
Problemet med självmord och bristen på hjälp från psykiatrin skrivs det en hel del om.
Men att rapportera varje självmord som sker finns det väl ingen poäng med att göra (typ 3st per dag i Sverige och män i hög ålder är överrepresenterade när det gäller självmord).
Läs om läs rätt.
Läst det är 4 som tar självmord per dag. Det är ju hemskt. Psykiatrin sviker och många har inte råd att gå privat. Fruktansvärt hur Sverige blivit.
Jag sa inte heller att alternativet är att rapportera om alla som dör. Men när någon är saknad och de går ut med en efterlysning i lokalmedia eller nationell så skriver de aldrig att det var ett självmord när de hittades döda. De rapporterar enbart att de är hittade avlidna och att inget brott misstänks, ofta en liten notis. Men givetvis förstår jag också att de inte rapporterar om varenda en som dör och det tror jag att även du förstod.
Du är ju bra dum.
Sorry, glömde jag skriva ”triggande” innan jag skrev mitt inlägg.
Men tack för en väldigt konstruktivt kommentar.
Vissa saker vet man är triggande för andra med problematik. Därför brukar seriös media ta sitt ansvar och intill en artikel om exempelvis självskadebeteende eller ätstörningar lägga in en inforuta om var man söker hjälp. Det är för att man vet att det är triggande för andra med problem. Sen att begreppet har kapats till att triggervarnas för minsta lilla är en annan sak. Men förminska inte hur det faktiskt kan vara triggande kring vissa ämnen.
Nu är inte jag ätstörd själv så du behöver inte kasta kränkt på mig. Tycker bara att det är viktigt med lite ödmjukhet och omtanke.
Men sen att det ska prata triggers så fort något kan anses obehagligt, där håller jag med dig.
Nja, problemet ligger fortfarande hos den som blir triggad. Media, författare, konstnärer osv kan inte undvika att ofta upp olika ämnen, ansvaret ligger inte för i första hand. Vill någon inte läsa, då är det den enskildes val att antingen undvika ämnet (vilket bara kommer att göra problemet värre, det är basic psykologi), eller ta tag i det med rätt hjälp.
Alltså snälla. Det är ingen som säger att det där får du inte skriva om för det triggar mig. Men precis som tv-program ofta varnar om våld osv är det väl inget fel med en varning så att man kan välja att inte ta del av det om man har varit med om något traumatiskt, typ sexuellt våld. Förstår inte varför man ska hålla på läxa upp folk som inte är lika tuffa som dig.
Om du kollar upp lite (googla tex funkar trigger warnings) så kommer du märka att flera nyligen gjorda studier vissar att det inte går till som du skriver i slutet av ditt inlägg.
Handlar inte om att vara tuff eller att läxa upp någon då har du missat poängen.
Det görs ju också om innehållet är ovanligt grovt. Men självklart kan det inte triggervarnas för ALLT. En har ju ofta en hint om ämnet innan en klickar vidare.
Man*
*En
Två*
Men SÅ jobbigt är det väl inte för oss andra som inte blir triggade att läsa ordet ”trigger warning”? Klart att problemet i första hand ligger hos individen men det är ju inte som att det sitter mängder av professionella redo att hjälpa den som behöver hjälp och kanske är det som behövs faktiskt bara att försöka undvika vissa saker tills man blivit frisk. Och då kan det ju vara trevligt att ändå exempelvis kunna läsa nyheterna. Men jag vet inte, kanske det triggar att läsa att det är just trigger warning, att här finns det något extra gött att hämta. Jag vet faktiskt inte, har man ens undersökt saken? Men om det hjälper någon så är det ju ändå lönt att skriva ut ändå tänker jag, eftersom det inte påverkar icke triggade personer?
Nej, i behandling så arbetar man aldrig med att undvika saker. Att upptäcka sina triggers, absolut. Det man sedan SKA göra är att utsätta sig för dem (i lagom takt såklart). Ett undvikandebeteende håller bara i problemet.
Ironin i att bli triggad av triggervarningar
Läste någonstans på nätet ”Just because you are triggered, it doesn’t mean that you are right”. 😉
Men på tal om att triggervarna så är det ju rätt märkligt att folk triggervarnar för att de ska lägga upp ett foto på typ en viss maträtt (veganerna kan bli kränkta) men nu när kriget i Mellanöstern pågår så är det fritt fram att lägga upp videos på halvt döda barn?! Konstigt vad folk triggas av…
Vi alla kan enas om att fetma inte är särskilt smickrande. Men då det handlar om ca 18 kilos skillnad mellan det lägsta bmi man kan ha för att anses vara normalviktig och den högsta bmi – siffran man kan ha så blir även helt normalviktiga människor sedda som överviktiga/underviktiga. Man måste förstå att kroppar är olika och att man kan väga olika mycket och ha olika storlek och ändå vara normalviktig. Grunden i debatten handlar sällan om övervikt eller hälsa, även om det används som ursäkt ,utan om att människor känner att det måste vara smalare än de bör vara.
Vissa människor har som identitet att vara smala…för vad är de annars om de inte är smala. Det är en slags kompensation för många olika saker.
Och man kommer undan med en hel del när man är smal.
Någon skrev att den uppskattade smalhet precis som den uppskattar fina tänder osv. Så borde det rimligtvis vara men det finns många smala som kommer undan med att se ut lite hursomhelst, medan många mulliga/tjocka människor kan ha många fina kvaliteer utseendemässigt men får ändå bara veta att de inte är smala.
Samtidigt som vi också vet att väldigt vackra kvinnor med tydliga kvinnliga fomer är högst i rang.
Men alla har inte de förutsättningarna och då är de enkelt även för kvinnor att använda smalhets/smalmått som en härskarteknik. Lyckas man hålla sig smal då lyckas man ju iaf med något.
Minns hetsen kring kocken Nigella. Chocken över hur en kvinna kunde visa att hon njöt av mat och samtidigt inte såg anorektisk ut. Hon hade bröst, t om stora bröst och lår, en mjuk mage och armar som inte såg ut som pinnar.
Men otroligt attraktiv på så många vis. Vackrare än många vilket kvinnor avundades och snabbt skulle Nigella tryckas ner.
Det är helt självklart att tex Linda Skugge eller Sandra Beijer eller alla andra kvinnor som kanske inte skulle passa i eller har förutsättningarna att vara lite större på ett smickrande sätt tycker om att vara smala.
Smal ger ju bevisligen en hel del skönhetspoäng. Good for them! Precis som vi borde vara glada över att en tjockis kan ha andra fördelar.
Män kompenserar genom att ha muskler eller annat. Alla kompenserar på olika vis.
Skönhet är subjektivt och vad som anses vara vackert bygger till stor del på eurocentriska normer om skönhet. När det kommer till smalhet är många kvinnor från andra delar av världen inte naturligt smala. Jag tänker bland annat på maorier eller kvinnorna tillhörande Hawaiis ursprungsbefolkning. Idéen om smalhetens överlägsenhet är till stor del bottnad i förakt mot BIPOC. Det finns många studier som stödjer detta, så om du inte tycker det stämmer har du fel.
Har aldrig tänkt så men jag kan nog hålla med. Ätstörningar handlar inte om att attrahera, att vara ätstörnings-spinkig signalerar ytterst att man inte kan eller vill få barn. De handlar alltså om att visa sig överlägsen.
Diana i The Crown symboliserar om någon just det, jag tycker att skådespelaren har längre och smalare ben och armar än Diana själv och det antar jag att man ska se symboliskt.
Tror jag måste ta några skrivardagar i södra Frankrike för att i lugn och ro kunna författa en recension av Sandras novell.
Hahah, spot on.
Oj en riktig sjukdomsbeskrivning, en sjuk hjärnas berättelse. Sorglig från början till slut. Tycker inte berättelsen romantiserar svält utan bara hur deppigt det är. Men det är så berättelsen landar hos mig.
Jag har inte läst men jag hoppas att det framgår i slutet, som ett budskap till läsaren.
Novellen är inte dålig. Jag har levt med olika typer av ätstörningar sedan innan jag var tonåring. Ämnet i novellen skaver i mig. Det triggar inte mig, men jag inte skaka av mig känslan av att novellen inte är helt fiktiv.
På Sandras blogg och instagram finner man vackra bilder av mat och målande beskrivningar av allt gott Sandra är sugen på eller påstår sig äta. Ändå blir Sandra själv och hennes vänner allt tunnare, i åldrar då ämnesomsättningen brukar sakta ner. Sandra går i timmar varje dag. På en instagrambild från en bistro i Paris ser man hur Sandra och hennes sällskap knappt ätit av maten. Skålarna med pommes frites är i princip orörda, brödet är orört och halva portionen skivat kött ligger kvar på fatet. Salladen är dock uppslukad.
Jag tycker inte att jobbiga eller svåra ämnen ska vara tabu. Lösningen på smalhetsen är inte att kväva obekväma samtal om den. Däremot blir jag illa till mods av novellen, eftersom jag undrar om innehållet bygger på Sandra själv. Inte unga Sandra, utan nuvarande vuxna Sandra.
Bra skrivet. Tycker hon liksom fick in en lite annorlunda skildring, en vuxen person som levt och lever med en ätstörning vid sin sida, som en vän och en hobby där det för personen verkligen känns värt att fortsätta leva så, att ätstörningen tillför mer än den tar så att säga. För det är ju så mycket mer än bara svårt sjuka som blir matade med sond eller personer som avstår bullen för att undvika extra hull. För närstående till sjuka tror jag absolut novellen kan tillföra något, en ny synvinkel, få större förståelse för att inte alla vill bli friska.
Ingenting fel på att vilja vara smal. De flesta (alla?!) människor är ju snyggare när de är smalare (klarare friskare hy, synligare ansiktsdrag, synligare kropp/kurvor, gladare ansikte, osv, allting ser klarare och friskare ut). När man är tjock så ser man ju bara ut som en stor klump, man ser ju inte ansiktsdragen eller hur kroppen egentligen ser ut eftersom allting bara är täckt av fett, man ser ju bara fettet, allting blir liksom bara fett. När man är smalare kommer ju dragen fram. Absolut ingenting fel på att vilja vara smal, och det är heller ingenting fel på att vilja vara tjock om man vill vara det.
Okej troll hahahahahaha
Vad i det Lina skriver är fel då?
Ätstörningar
Allt och lite till
Tänk om hon skrivit kvinnan som ville vara tjock.
Det hade faktiskt varit ganska intressant att lyssna på.
Ser inget fel i att vilja vara smal och medge det. Jag är 33 och lika smal som när jag var tonåring. Om jag inte alls hade brytt mig om min kropp hade jag antagligen vägt 15 kg mer, det vill jag inte! Jag känner ingen hets kring mat, älskar t.ex. julgodis och äter lite godis varje vecka. Ser även till att träna fyra-fem dagar i veckan och äter inte enorma portioner bara för att jag är sugen på mer mat.
Alla människor vill vräka i sig mycket mat, evolutionen har gjort det till en överlevnadsfördel att äta massor när mat finns tillgänglig. Vi har dock alltid tillgång till mat och därmed känner jag att man behöver begränsa sig lite för att inte bli fet. ??♀️
Men tala för dig själv, Britt-Marie! Alla vill inte hålla på att banta hela livet. Alla har inte dina förutsättningar, utan de går ändå upp 15 kg, trots att de inte ”vräker i sig enorma portioner”!
Men grattis, alla kommer avundas dig som har samma storlek i kistan under din begravning, som när du var 15 år. 🙂
Låter ju inte som att personen bantar hela livet utan helt enkelt begränsar sig. Det gör nog de flesta, eller är det vanligare att man äter helt efter sug, även om suget är skräpmat? Vissa saker VET vi ju är dåligt, inte bara för vikten, klart man inte frossar i det då. Dessutom finns det ju ingen orsak att lägga på sig år efter år, så länge man inte var väldigt underviktig som tonåring då, vill man hålla samma vikt och kan göra det så varför inte? Så länge man får i sig tillräckligt med näring då. Fattar inte varför det är ok att börja prata om brännande av kropp och död för att någon påpekar att man förhåller sig till det faktum att vi har tillgång till mat och skräpmat 24/7 idag, usch.
Jisses vilka äckliga kommentarer av er. Är ni okej? Jag skriver inte någonstans att jag bantar?! Äter mig mätt, men vill inte vräka i mig tills jag är proppfull och mår illa. Det förväntas nästan att man ska klämma i sig enorma mängder hela tiden, fastän man inte är hungrig längre.
Men tror du det är vanligt att ”vräka” i sig tills man är proppmätt? Att det är det de som inte väger lika mkt som när de var tonåringar gör? Vilken konstig syn.
Vem förväntar sig det? Aldrig varit med om.
Men vad skönt att du är lika smal nu som då! Blir billigare för dina anhöriga när de bränner upp dig för då tar du inte lika stor plats ?
Hoppas med hela mitt hjärta att när jag är i Sandra Beijers ålder, att mitt liv handlar om ngt annat än att 1. Vara smal 2. Dricka vin 3. Jaga främmande människors bekräftelse på internet 4. Bestämma över min killes liv, klädsmak och inredning
Alltså – hoppas innerligt att jag har Sandra Beijers liv när jag är i hennes ålder. Chill jobb, fin lägga, snubbe som lagar bra käk, söt unge och så rika föräldrar med hus på franska rivieran. på det snygg och grym klädstil. Vi ser det olika du och jag.
Anmälde din kommentar, blir intressant att se om den tas bort.
Tar allt utom unge, tack!
Team Bella här! Det handlar ju mer om att vara jordad och lycklig på insidan än att just ha all den där ytan som mette-marin radar upp.
SB’s liv ser jättefint ut på ytan men mellan raderna verkar hon tyvärr inte alls må bra.
+1 på den, så tomt liv den människan verkar ha.
Jag tror inte på en censur, utan på att öppenhet kan skapa förståelse och reducera personers känsla av skam, skuld och ensamhet.
Det är på tok för många som kämpar med ätstörningar eller står bredvid personer som kämpar med ätstörningar, för att samhället ska tvingas in i en tystnadskultur. En tystnadskultur som tvingar sjuka att inte prata om sin kämpiga vardag.
Nu har jag inte lyssnat på novellen, men en individ som kämpade med ätstörningar som yngre är en individ som jag personligen är mer benägen att lyssna på (, utöver professionella inom området).
”Trigger warning” vidhåller ett samhälle där det sjuka får gro och censur läggs på. Fördelen är dock att de individer som vet med sig att något är kämpigt för dem, gör att de kan välja att ta avstånd för att känslorna inte ska bli för överväldigande.
Men eskapism är inte en långsiktig lösning på någonting och smärtsamma emotioner är inte farliga. Flykten från emotionerna däremot kan potentiellt leda till riktigt jobbiga saker.
Jag läser den här bloggen i perioden (vissa längre och ibland kortare). Nu har jag haft en längre period och läst många kommentarer under inlägg om kroppar (mestadels smala kroppar). Det jag kan urskönja är att merparten som hetsar kring smalhet och vaktar kvinnliga kroppar är individer med en egen ätstörnings- och viktproblematik (här ofta för hög). Vi kanske kan diskutera orsak nu ett tag, hellre än symptom och *andras smala kroppar? Den psykologiska aspekten helt enkelt.
Det kan säkert vara läkande för någon som har ägnat sig åt självsvält och späkning, att få lov att släppa skammen för en stund och prata om smärtan och tidsåtgången det patologiska ger individen/individerna!? Det måste vara mer nyanserat och en större förståelse för ätstörningar än felaktiga antaganden om att det går att svälta sig av ren och skär vilja samt att individer blir ”inspirerade” att gå in i självsvält. Det visar bara på bristen på total kunskap att insistera på att smala individer vars kroppar och röster hörs, gör andra sjuka. Upprepande av den här tanken gör det inte mer korrekt eller patologiskt riktigt!
Nu hamnar det här meddelandet så klart i ”karantän” och många kommer inte hålla med, eftersom bristen på kunskap och en känslomässigt förankrad ståndpunkt inte ger folk förmåga att expandera sin tanke eller tänka mer nyanserat.
Skrev ett svar på hennes inlägg i bloggen där jag försökt försökte lyfta fram att anledningen till att hennes läsare blir så känslosamma är för att hon inte bearbetat sin ätstörning, fastän hon säger att hon har det. Dock blev inte kommentaren godkänd av någon anledning (vilket är konstigt då jag formulerade mig vänligt eftersom jag vet att hon inte godkänner kritik osv).
Jag har läst hennes blogg i över tio år, och skulle säga att mycket av viljan att vara smal genomsyrar så mycket av hennes innehåll, år efter år. Godistallrikarna där exakta kalorier läggs på, intervjun med livsstil.se där hon säger rakt ut att hon enbart tränar för att vara snygg (där snygg = smal), vinklarna på hennes selfies osv osv. Kom igen dagen hon blir frisk.
Det är väl så, hon är fortfarande mitt i det. Och hon ser inget problem med det, hon vill inte ändra på nått. Hon vill vara smal. Det är det viktigaste. man måste väl få äta för lite om man vill. Ungefär så. Såhär mår hon bäst.
Jag blir inte alls triggad, kan bara för allt i världen inte förstå att det är SMAL hon vill skriva om, av allt som finns att skriva om? Säger ju mkt om vad som rör sig i hennes hjärna och vad hennes värld kretsar kring. Hade man inte själv varit besatt av det hade det ju inte varit top of mind när man får skriva om VAD som helst?