Sofia Wood har publicerat ett långt inlägg om hur hon började vackla för en tid sedan och att det är anledningen till att hon haft en så lång paus på bloggen. Inlägget före detta publicerades i mitten av oktober nämligen.
Har ni saknat Sofias inlägg? Jag gör det, så pass mycket att jag verkligen noterat att det är extra tyst inne hos henne, och jag började nästan undra om hon avvecklat bloggen utan att skriva det någonstans.
När det händer att jag börjar vackla såhär så är det nästan uteslutande i situationer jag känner mig pressad eller trängd i övrigt, och det är som om jag då simultant vill öppna upp mitt hela bröst som ett fält där diffusa negativa åsikter får slå rot och ta fäste för att till slut bli mina egna. För det är såklart bara de negativa åsikterna som tar fäste för allt detta handlar i slutändan om självtvivel, inte nöjdhet. En snuttefilt där jag låter kritik växa sig orimligt viktig.
Hon gjorde ett mental health break.
Hon ”checkade” sig själv, och det kan man aldrig göra för många gånger. 🙂
Det var väldigt bra. En mental health break. Det gjorde allt både lättare och bättre. Det som var svårt var bara just svårt – motstånd är inte bevis på att jag är sämre än någon annan. Framöver har den här pausen gjort att jag gett mig själv två mål – att stå stadigare är det ena och det andra är att avveckla den dumma mentala felkopplingen där jag tror att mitt värde är transaktionellt med min prestation. Ingen vinner på det och allra minst jag.
Föregående inlägg 
Kan inte påstå att jag saknat henne en sekund sedan jag slutade läsa hennes blogg för över ett år sedan.
Tycker ärligt talat inte att hon har så mycket att komma med, varken som influencer eller kokboksförfattare.
Efter flera hundra bilder på samma vardagsrum/sovrum kände jag mig ganska mätt.
Haha känner samma. 🤭
Vet knappt vem hon är 😂 Lånade dock hennes kokbok på biblioteket och den var bara urtrist 🙃
Då vet du ju vem hon är
Bra att hon kopplar samman känslorna med att känna sig pressad men låte tji verkligen som en varningssignal hon bör ta på allvar? Alltså, visst kan hon försöka jobba bort ”mentala felkopplingar” men om konstiga tankar plötsligt börjar dyka upp samtidigt som man är under press hjälper det ju inte bara att jobba med att ”stå stadigare” (vad som nu menas?) utan att verkligen fortsätta skala bort det som inte är absolut prio för att fortsätta orka med det som är prio. Äh, svårt att förklara men tror inte hon behöver rota så mycket i vad hon känner utan fokusera på det praktiska.
Tror hon är ganska mitt uppe i sin ätstörning igen också.
Varför använda engelska uttryck när man kan skriva på svenska? En paus för den mentala hälsan låter mer vuxet än att kasta in engelska ord på tillfälliga ställen
Hon är uppväxt tvåspråkig. Den är även jag och jag tycker det är lättare att uttrycka sig med vissa engelska ord och fraser som inte riktigt finns eller översätter bra på svenska. Kanske inte just i denna formulering men det är svårt att helt sudda bort från halva ens språkuppväxt.
Njae, hon är uppväxt med sin mamma som är från Sverige. Hennes pappa har hon träffat ganska sällan.
För att hon är pretentiös.
Hennes ordval alltså… transaktionellt? Att simultant öppna upp sitt hela bröst, vad betyder det ens?
Jag fattade inte ett ord. Sen vet jag inte hem människan är, mer än att jag sett namnet här på bloggen. Det kanske är så hon uttrycker sig men för mig var det bara massa flum i fina ord.
Jag skulle också behöva en sån paus, för min mentala hälsa. Men vem ska betala mitt liv under tiden? Jag tror inte nån läkare skulle sjukskriva mig x antal månader för att ge mig en paus….. En bekant till mig sa en gång, att jag borde ta ett ledigt ”sabbats-år”. Javisst, det vore trevligt….. Hur ska jag finansiera det…?
Men bra för Sofia att hon kan, inget ont över henne.
Viktigt ämne att diskutera faktiskt. Samhället utgår från att alla ska orka och klara av arbete 40h/v och det är en problematisk norm.
Nej, samhället utgår från att du ska försörja dig själv. Hur du väljer att göra det är upp till dig. Jag har vänner som jobbar 50 % och istället lever väldigt snålt.
Om du inte försörjer dig förväntar du dig att någon annan ska jobba extra mycket för att du ska slippa.
Är man sjuk är det såklart en annan sak.
Sofia pluggar ju till sjuksköterska, poddar med Elsa Billgren, gör reklamsamarbeten och skriver på en ny bok SAMTIDIGT som hon har 3 barn
Inte konstigt om det blir för mycket ibland!
Är det ingen som reagerar på att så många ELLE bloggare plötsligt söker nya jobb och utmaningar samtidigt som magasinet genomför nerdragningar? De får säkert inte lika mkt betalt längre så det är väll inget konstigt om de behöver se sig om efter andra jobb eller känner sig omotiverade att fortsätta skapa nya inlägg i samma takt. Jag menar Wood har ju inte direkt dragit ner sin aktivitet på instagram under denna period.
Just Sofia Wood hoppade ju på en utbildning för 1 år sedan. Hon blev ju influenser när hon redan var en vuxen människa som hade en karriär, så för just henne borde inte steget till något annat vara allt för långt. Även om just marknadsföring-> influenser -> sjuksköterska är långt.
Hon har väl inte varit sjukskriven eller haft ett sabbatsår heller. Du kanske inte vet att hon pluggar till sjuksköterska, spelar in en podd varje vecka och har gjort en stor live show i Stockholm under hösten. Du får henne att låta bortskämd men jag tycker hon är ansvarsfull som drar i handbromsen och prioriterar om i n n a n det går så långt att hon behöver bli sjukskriven.
Svar till Valentina ovan 👆🏻
Nix det kände jag inte till. Det förklarar en hel del. Då handlar det mer om att prioritera och våga skala bort, bra att hon har den styrkan! Det är också svårt, om man kört fullt race en lång tid. Att våga säga nej och kliva av.
Haha, stor liveshow var väl ändå en överdrift. Det har väl varit mycket och svårt att plugga så hon varit tvungen att lägga mer tid där helt enkelt. Hon skrev ju också att hon behöver prioritera ett av barnen mer i år.
Jag får yrsel vid för mycket stress och oro. Hatar yrseln den skulle jag gärna slippa. Tror det kommer från spänningar?