327 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Vad tror ni Sandra Lindahls ”stora beslut” är?
    Tråkigt med henne o Måns, men inte så oväntat va? Väldigt konstigt att han är iväg på AW varje kväll utan henne…

      Tycker så synd om henne. Undrar om hon väljer att bo kvar i Sthlm nu?

      Kan det va så att hon kanske besluta sig för att flytta tillbaka, inte gillar Stockholm eller något? Och då gjorde han slut? Låter otänkbart men förstår inte vad det stora beslutet skulle kunna vara

        Känns lite märkligt om hon bestämt sig för att flytta tillbaka men fortsätter fixa i hemmet och flyttar taklampor och grejar…Jag tror mer på att hon bestämt sig för att ta en paus med youtube kanske..

          Ja det är sant.. men är inte youtube där hon är störst?

            Jo, men jag tänker kanske en kort paus på någon månad eller något liknande.

        Hon skrev på story tidigare i veckan att hon inte ska flytta upp till Norrland eller köpa en ny hundvalp, som svar till följare som gissat på vad den stora saken är

      Kan det inte va just att hon ska flytta tillbaka? Vad finns det för andra ”stora” beslut man kan ta?

        Ganska många?

          Jag syftade på Sandra i det här fallet… hon är väl inte direkt känd för att va en stora besluts-person.

        Någon större operation, typ brösten?

          Ja hon sa ju att hennes mamma kommer bli arg. Så tänker oxå det kan vara något sånt..

            Ja, eller typ något i lägenheten? Byta stil eller göra om i badrummet/köket?

      Skulle anta att hon flyttar tillbaka

        Fast känns det inte som att hon har fått mersmak på att gå på event för att få smink och gratis alkohol typ?

      Jag blev så chockad, tänkte att han är alldeles för snäll för att göra slut. Men ja när jag tänker efter är det kanske inte så oväntat med tanke på deras kris. Stackarn!
      Tror ni det ligger nån sanning bakom alla skämt om hans AWs och skoj om ”otrohetsaffärer”?

        Jo hon har ju säkert varit sårad över att han valt bort henne för att umgås med sina nya vänner och kollegor

        Vart säger hon att han gjort slut? Eller är det bara händelsen från Instagram när hon skrev det häromdagen? Hör inget i videon att hon säger att han gjort slut?

          Hon har skrivit ut det på story.

        Min uppfattning är snarare att hon inte vill göra någonting annat än att sitta hemma eller möjligen gå på gratisevent?
        Kunde tex inte följa med till hans syster för att hon behövde till frisören för typ sjunger gången på en vecka.
        Hon gör ju inget annat än att klaga på honom men kan inte heller göra något utan honom så är förvånad att det inte hänt tidigare. Det är nog även extremt dränerande att försöka bära någons psykiska ohälsa på det sättet man gör när man är i en relation med någon som mår så pass dåligt i sig själv som hon gör.
        Jag hoppas att hon söker den hjälp hon behöver för att få perspektiv på saker och kunna trivas med sig själv och njuta av livet.

      Hon sa ju att hon knappt vågade berätta vad det var för sin mamma för att hon skulle bli arg, så jag tror nåt som kostar mycket pengar. Kanske nåt med utseende

        Eller var det att hon valde lägga in filler i käklinjen i senaste videon? Är det de hon syftar till är ett stort beslut? Och att hennes mamma blir arg för det? Tycker det låter lite väl dramatiskt att måla upp det som ett stort beslut? Hade jag inte sett dagens video hade jag tänkt det kunde vara det där ansiktslyftet som den där andra tjejen gjorde som råkade ut för samma defekt med botoxen som Sandra..men då hade hon ju inte lagt in fillers innan så det kan det ju inte vara.

        Ja eller så syftade hon på fillersen som hon la in i käken i senaste videon?

          nej hon har ju skrivit att det kommer en till video på onsdag där hon ska berätta

            Oj, sitter på helspänn. Så spännande..

    Hetsätning. Är det någon här som har erfarenhet av det och tagit sig ur det eller fortfarande är i det? Jag har alltid haft en problematisk relation till mat och problemet just nu är att jag hetsäter när jag är själv. Jag äter fast jag inte är sugen och jag vet att jag kommer må dåligt (tex en hel Ben & Jerry fast jag är laktosintolerant och väldigt känslig mot socker) men det är som att jag vill må dåligt. Det är ju en typ av självskadebeteende jag har. Jag äter regelbundet och alltid riktig mat, ofta bra mat, innan godsaker så det är inte lösningen. Men mitt liv kretsar kring mat, i vissa perioder är det bättre och andra sämre. Jag tänker alltid på mat, vad jag ska äta, hur mycket, när osv och känner ofta skam när jag äter framför andra om det inte är nyttigt och en lagom mängd mat enligt mig. Är samtalsterapi lösningen eller finns det något jag kan göra själv?

      Vårdcentralen kan slussa vidare till behandling om de tycker att du är i behov av det. Börja där.

      Finns säkert mycket man kan göra själv men samtalsterapi är nog klokt så får du säkert bra verktyg den vägen.

      Jag har varit i det. Självkärlek tog mig ur det, men det var svårt… och i perioder kan jag tio år senare också få de tankarna. Våga ta hjälp.

      Apansattigranen har skrivit om detta för typ ett år sedan. Kallas för BED.

        Eller hetsätning på svenska.

      Jag har! Är äntligen efter många många år av skiten av med det (cykler av bulimi och cykler hetsätning)

      Det är lite svårt att sammanfatta exakt vad för steg och vad för tankesätt och förändringar som gjorde det möjligt, för det innefattar rätt mycket. Men jag hade tre viktiga hjäpmedel som hjälpte mig jobba för att ta mig förbi det:
      1. Boken ”Overcoming binge eating” av Christopher Fairburn (den finns även på svenska ”Att övervinna hetsätning”)
      2. Boken ”Brain over binge” av Kathryn Hansen (finns inte på svenska tror jag)
      3. NÄRA – en internetbehandling för bulimi och hetsätningsproblematik (via Stockholms centrum för ätstörningar, man kan göra egenanmälan och så även om man är bosatt utanför region Stockholm tror jag)

      Jag rekommenderar alla tre enormt mycket! NÄRA-behandling och första boken går väldigt mycket hand i hand. Om du anmäler dig till internetbehandlingen så kan det ta lite tid (för mig tog det ca. 3 månader från egenanmälan tills jag hade en första träff (online) för att se om behandlingen var aktuell för mig, sedan ca. ytterligare 3 månader innan behandlingen satte igång), under tiden lästa jag dessa två böcker och de som har i behandlingen rekommenderar dessutom första boken då behandlingen bygger delvis på den metoden i boken.

      Andra boken som inte finns på svenska (tror jag) rekommenderar jag också absolut om du pallar läsa på engelska. Den är inte lika vetenskaplig/klinisk som den första, men väldigt nyttig för att ändra perspektiv och bygger också på många av samma grundstenar.

      På riktigt, rekommenderar allt detta enormt. Jag vet inte ens om jag på riktigt trodde att jag kunde bli helt fri från ätstörningar. Jag debuterade med anorexi omkring 12-13 års ålder, som sedan övergick i en slags restriktiv (men ej anorexi) ätstörning från 15 år till 22 år. Därefter cykler av hetsätning och bulimi (ej spy, utan restriktion och överträning för att kompensera för hetsätning). Jag var 30-31 år när jag läste böckerna och gick igenom behandling. Ska fylla 32 år om några månader och är på riktigt nästan helt ätstörningsfri (lite tankar och känslor finns kvar, men på en nivå där jag kan hålla det bak och inte låta det styra mående och beteende).

      Hej, jag skrev ett rätt långt svar för jag har klarat mig ur det. Men det fastnade i modd. Hoppas du kan se det snart, men det finns absolut hopp!

      Om du har råd att ta hjälp privat vill jag tipsa om Sund by Amy som coach. Jag har kämpat med hetsätning i 23 år, och har nu efter ett års kämpande verkligen börjat komma ut på andra sidan. Annars psykolog och dietist via vårdcentralen.

      Hej,

      Jag var fast i liknande situation i ca 25 år men lyckades tillslut ta mig ur det så det finns absolut hopp och du KAN bli fri från det! Jag jobbar som hälsocoach och har nyligen bytt inriktning mot just detta pga min egna resa. Finns så många som kämpar med samma problematik. Lätt att känna sig väldigt ensam i det och den skammen som det medför.

      Bantar du och pendlar i vikt mycket pga din hetsätning?
      Är det ett sätt att hantera känslor?

      Som någon säger är self love viktigt för att ta sig ur men också att neutralisera all form av mat och inte ha massa förbud som man sen bryter mot.

      Det är ju komplext så svårt att ge bra tips så här eftersom grundorsaken är individuell.

      Men det GÅR att bli fri!

      Joanna swica på insta har släppt en pdf med info om detta. Vet inte exakt vad det innebär men kostar 99 kr och kan kanske var värt även för dig? Känner igen mig i det du skriver och jag signade upp mig på den.

      Jag har varit hetsätare. För mig hjälpte terapi via ätstörningsklinik. Kbt. I takt med terapin började jag förstå att jag inte kan hålla på med massa restriktioner gällande mat, typ ”nu ska jag vara sockerfri/vegan/inte äta gluten osv osv”. Alla de restriktionerna handlade bara om att minska kaloriintag och slutade alltid med att jag stor med huvudet i en godispåse/brödpåse/nuggets/rester från igår…hetsåt all typ av mat. Nåväl. Alla har olika lång väg att gå, men jag hetsåt i ungefär fem år och sen tog det typ två år att bli fri. Nu var det väldigt länge sen jag hetsåt. Lycka till till dig ts!

      Jag tog mig ur det först när jag började äta mer sällan och mindre regelbundet. Jag kom ur det där tvångsmässiga och där det första man tänker på morgonen är vad man ska äta till lunch. Sen är det framförallt att utöva all sin viljestyrka i affären. Det är inte möjligt att låta bli att äta det du köpt. Lättare att låta bli att köpa glass, eller att köpa något mindre, eller bara något annat än du brukar.

    Vad har hänt Sandra Lindahl? Såg att exponph skrivit om henne på story

    Och en annan sak. Är det INGEN som vet varför gabbjoss skiljde sig?

    Tips på melatonin eller liknande receptfritt sömnmedel?

      Vad menar du med tips på melatonin? Melatonin finns på apoteket, bara att gå och köpa.

    Vad hade ni önskat att era föräldrar gjorde annorlunda under er uppväxt?
    Själv hade jag önskat att mamma inte jämförde mig så mycket med andra, både vad gäller utseende, stil och prestation. Och framförallt att hon inte skulle ha talat om för mig allting som ”ska DU göra det där?” och ”haha, hur ska du lyckas med det?” medan hon gärna pratade positivt om andras prestationer. Hade önskat att hon hade höjt mig mer, trott på mig och framförallt att hon hade stärkt min självkänsla med att JAG ÄR BRA SOM JAG ÄR.

    Och jag hade önskat att pappa inte hade valt sin nya fru framför sina barn.

      EXAKT det där kunde jag ha skrivit.

      Att inte ”tvingat” mig att leka med kompisar fast att jag ville vara själv. Hade kompisar men hade redan som barn behov av att vara själv, är introvert.

        Det gjorde min mamma med. Hon trodde att jag inte hade kompisar när jag inte ville leka med någon varje dag och det hände ett par gånger att hon kunde tvinga kvar mig vid köksbordet ibland för att jag skulle få ”prata ut” och hon ställde frågor om varför jag inte lekte med någon på en vecka. Som något jävla förhör. Jag kanske lekte med någon 2-6 gånger i veckan så hon måste ju fattat att jag hade kompisar! Men hon höll kvar mig tills jag pratade och trodde inte på mig när jag sa som det var. Tydligen var det ”inte normalt” att inte leka med någon varje dag. Så jag blev ju arg när hon inte trodde på mig och när jag inte fick gå från bordet. När jag blev arg började jag gråta så hon trodde då bara ännu mer att jag inte hade kompisar som ville leka med mig. Och sen blev jag ju ännu mer arg och frustrerad när hon blev arg och försökte dra ur mig saker som det inte fanns något att berätta om.

        Och så har hon ifrågasatt varför jag inte pratar om saker med henne…undrar varför.

          Så var min mamma med!! Hon blev stressad när jag inte lekte med en kompis minst varannan dag. Jag hade kompisar och lekte med dem när jag kände för det. Sjukt att pressa på det sättet, har typ förträngt det fram till nu.

      Mina förändrar kramade aldrig oss när vi var små. Kan inte minnas att jag har fått höra ”jag älskar dig” heller. Har dock aldrig känt mig oälskad av mina föräldrar men det var en sån grej som jag började reflektera över när jag själv fick barn. Kramas alltid med mina barn när de vill kramas och säger att jag älskar dem varje dag 💕

        Samma här

        Åh vad hemskt i mina öron.
        Min mamma var inte en supermamma (missbrukare) men jag har fått höra varje dag att hon älskar mig. Att hennes val i livet och det dumma hon gjorde påverkade inte hennes kärlek till mig.
        Även som vuxen får jag höra varje dag att hon älskar mig. Så fint. Jag gör samma sak med mina barn, de får höra varje dag att de är älskade. Är sån fin känsla att verkligen veta det.
        Fint att du säger det till dina barn ❤️

          Jag tyckte inte det var hemskt då. Har väl på något sätt vant mig och trott att alla hade det så. Kanske därför det blev så tydligt när jag fick egna barn att man ville överrösa med kärlek på alla sätt som går ❤️ Hade en tryg och fin uppväxt ändå och har en bättre relation med mina föräldrar idag 😊

        ❤️ fick kramar som liten, men för något år sen läste/såg jag någon som skrev att dom alltid kramar sina barn tills barnen släpper och inte tvärtom.. började med det sen dess och märker att 14-åringen kramar ofta mycket längre än vad jag trodde hon behövde ❤️ kommer aldrig mer ”släppa” kramarna först..

          Vad fint! 💕 Tar med mig det!

        Samma för mig också.

      Haha. Började skriva ett svar, slutade med att jag gråter.

        ❤️❤️❤️

        ❤️

      Så mycket
      Spenderat mer tid med mig och inte kolla på teven/varit ”upptagen” med något oviktigt
      Uppmuntra mig när jag ville börja med någon sport, de trodde inte att jag skulle gå mer än en gång
      Allmänt finnas där för mig, vara mer intresserad i mig som person

      Känna mig så pass trygg att jag kunde berätta allting för dem och att alla känslor är tillåtna. typ som att jag blev mobbad i skolan men jag vågade inte berätta något för då skulle de tycka att jag var så jobbig och krävande som inte hade det bra, det skulle bli så jobbigt för dem att ta tag i det osv…

      Önskar att min mamma (speciellt i tonåren) faktiskt försökte intressera sig för mina intressen och lära känna mig ”på riktigt”. Visst hon tex köpte saker inom mina intressen, men hon ville aldrig prata om böckerna jag läste eller varför jag ens gillade dom, titta på mina målningar och ställa frågor om dom eller ens försöka lyssna på mina känslor. Sen vet jag att hon själv gick igenom en svår period då, men tyvärr så har vi idag en nära men ytlig relation. Med prsntiska saker ställer hon upp direkt, men inte emotionellt. Skulle aldrig kunna säga saker som jag känner 100% till henne.

        Gör det, för den lilla personen i dig ❤️

          Försökt, men hon har med åren blivit mer defensiv eller agerar oförstående om hon känner att något kan verka som kritiskt mot henne. Jag har accepterat det och älskar henne för dom bitar hon faktiskt gör bra ❤️

        Det här är min relation med mamma med, hon intresserade sig inte heller för att lära känna mig och kan än idag tro att jag gillar saker som jag aldrig har tyckt om. Väldigt sorgligt och jag har många gånger önskat att hon var mer närvarande emotionellt.

          Det är sorgligt när man inser i efterhand hur mycket man faktiskt behövde den där emotionella kontakten. Men något som känns fint är att jag hittat andra människor i livet som kan ge mig den biten istället nu. Även om jag såklart önskar att det var hon där och då. Tror faktiskt inte ens hon än idag skulle kunna svara på vad min favoritfärg är.

      Att vi gjorde grejer som en familj på helgerna. Mycket fläng och fix hela tiden. Stress stress stress.

      Önskar också att de vuxna i min närhet inte pratade så negativt om sina kroppar och om att hela tiden banta eller beklaga sig över kalorier. Fan va de har förstört mig

      Annars måste jag säga att jag överlag hade en väldigt fin barndom. Jag var väldigt sjuk som barn så jag har många andra grejer jag upplevde orättvisa som barn om jag jämför med mina syskon. Men jag vet ärligt talat inte hur man skulle ha kunnat göra det på annat sätt som förälder (inser jag nu när jag är de själv)

      Inte skammat mig kring mat och vikt. Det enda som hände var att jag blev överviktig på riktigt, det som var hennes värsta mardröm..

        Gud relaterar så mycket. Tappade 25 kilo på två år när jag flyttade hemifrån och fick lite distans till hennes kritiska blickar.

      En hel del helt ärligt… Jag önskar de hade stöttat och trott på mig, men jag blev alltid utskrattad. Om jag dansade eller sjöng så skrattade de ÅT mig. Fick aldrig höra att jag var bra på någonting fastän lärare tyckte jag var duktig på att skriva och på språk. Det gjorde mig hemskt osäker och jag fick tidigt dåligt självförtroende.
      Mem mest önskar jag att min mamma aldrig börjat tjock-mobba mig. Som 5-åring fick jag för första gången höra ”du är tjock, nu måste du börja lära dig vad bantning är”. Jag var lite rund men inte alls på ett oroväckande sätt. Är övertygad om att allt skammande kring mat gav mig en osund syn på mat, kropp och träning. Och att jag till slut bantade mig tjock. Tänkte så ofta som barn att om jag bara får anorexi och blir gravt underviktig så kommer mamma tycka att jag är duktig. 🙁 Så ska inget barn behöva känna.

        Fy fan. Fick häromdagen säga till min syrras kille som tyckte att det var kul att ”skoja” med sin unge på 8 år att hon var tjock. Jävla pappskalle.

      Hade önskat att min mamma och syster inte hade ”hånat” mitt val av vänner, ingen var nånsin bra nog. Alla jag ville leka och vara med var konstiga, kom från fel familjer, osv. Fick aldrig godkänt. Senare samma sak med pojkvänner.
      Dom har även prackat på mig ett kvinnoideal där man ska vara en sån svinjobbig supermorsa hela tiden. ”Det är kul och lätt att föda barn! Man behöver ingen smärtstillande! Alla kan amma! Jag äääääälskaaadeeee att vara graviiiiiidddd”.
      Min mammas min när jag sa att jag hatade att vara gravid och att jag ville ha bedövning när jag födde barn :). Det passade inte in.
      Hälsar svarta fåret. Ja jag önskar också väl att jag inte var det svarta fåret, varken som barn eller vuxen.

        Åh just det där med vänner och pojkvänner känner jag igen. Till sist slutade jag introducera vänner och ta hem dem vilket istället har resulterat i att mamma inte kan namnet på en enda vän som jag umgicks med efter mellanstadiet. Medan hon kan mina syskons hela umgängeskrets från barndom till vuxen ålder.

      Inte tagit livet av sig utan fortsätt levt så vi kunde fått en fin relation som vuxna och läkt all gammal skit.

        ❤️

      Kanske inte sagt att jag var ett misstag. Eller slagit mig. Eller försökt att ta sitt liv. Eller missbrukat. Sådant sätter liksom spår. Detta var mamma.
      Pappa kunde kanske brytt sig lite om mig också mitt i allt kaos ovan och inte bara sin nya fru. De satte mig ensam i en lägenhet när jag började gymnasiet, då allt detta var som värst.
      Alltså det låter nog värre såhär än vad det var, men låt oss säga att jag och min psykolog haft en del att reda ut de senaste par åren 😅 Har alltså fått hjälp med allt nu men jag väntade aaaalldeles för länge med att ta det steget.

        ❤ Låter som om du har haft det väldigt tufft, men bra att du har tagit professionell hjälp.

      Att mamma släppt mig lite mer fri, uppmuntrat mig mer att satsa på mig själv och följa mina drömmar – även om de inneburit att flytta till andra sidan jorden. Hon har alltid varit så mån om att ha oss alla nära, ha tät kontakt med oss osv, så det känts som jag svikit henne när jag rest bort över en högtid typ. Pappa önskar jag att jag fått mer tid med.

        Låter som en dröm för mig. Jag flyttade när jag var 16 år och har bott på de flesta kontinenter. Önskade att mina föräldrar hjälpte mig sätta gränser och inte släppte mig vind för våg.

      Tycker du ska tala om hur du känner för din mamma. Det där låter ju inte bra.

        Jag har försökt prata med min mamma i vuxen ålder, flera gånger, men hon vill inte kännas vid det som varit eller se sin sina brister. Jag har med hjälp av psykolog försökt formulera mig på ett sätt som inte är för ”attackerande” men hon slår ändå bara ifrån sig. Detta har så klart gjort att vi idag fortfarande har en känslomässig distans till varandra då jag absolut hade mått bra av att få prata om det med henne men också höra hennes version och hennes syn på varför vi barn blev bemötta så olika.

        Med pappa har jag kunnat ”prata ut” och fått höra hans version vilket har hjälpt mig massor.

      Ingenting. Har världens bästa föräldrar ❤️

      Hade önskat att min mamma inte hade talat om för mig hur tjock jag var som barn. Idag tittar jag tillbaka på bilder & ser ett långt barn, men inte ett tjockt. Hon jämförde mig med min lillasyster (2,5 år yngre) som var näst intill underviktig. Jag fick höra att jag var tjock tills jag flyttade hemifrån i princip (21 års ålder) & jag sa till henne ofta att jag inte vill att hon kommenterar min kropp vilket hon sket i.

      Önskar också att min mamma inte hade kommenterat mitt hår som var så fult under alla år. Sen jag blev typ 12 har jag fått höra att mitt hår är fult. Vi satt på bussen & hon brister ut ”ditt hår ser HEMSKT UT!!!!!” framför alla. Ja.. okej.. vi hade varit ute & jag hade haft mössa & tagit av mig den på bussen. Klart att håret inte ligger perfekt då.

      Generellt hade jag önskat att min mamma inte var så fixerad vid mitt utseende. De gånger jag i vuxen ålder konfronterat henne så blånekar hon totalt, blir ett offer & gråter. Tack & lov för min pappa som aldrig kommenterade min kropp negativt, dock lät han mamma hålla på.

        Igenkänningen alltså! Jag var lite rund som barn, men min mamma fick det att låta som om jag led av grav fetma och knappt kunde röra mig (jag cyklade runt, lekte konstant i skogen, inga tv-spel eller liknande). Också alltid känt hon jämförde mig med min bror som var underviktig och hade dålig aptit p.g.a. fysisk sjukdom i tarmarna. Det var så förnedrande att nekas lite mer mat när jag inte blivit mätt, och att hon gjorde grönsakssoppa till mig jämt utan något fett i (verkligen vatten, morot och potatis), och sedan hällde upp med vispgrädde i till min bror.
        Håret känner jag också igen! Jag började stajla mitt hår lite mer på högstadiet så det inte skulle stå som ett stort moln runt huvudet, och det gillade inte alls min mamma så hon kunde ta i mitt hår och med missnöjd min säga ”Du hade så vackert hår förut, nu är det bara tunt och fult”.
        Jag tror verkligen det påverkar en att bli så indoktrinerad i att utseendet spelar sådan roll… Blir ledsen när jag tänker på alla timmar jag som barn la på att granska mina ”skavanker”.

          Hemskt att läsa att du varit med om liknande som mig. Händelsen med soppan ger en bild av din upplevelse & det låter hemskt att behöva vara med om sådant under barndomen (även såklart i vuxen ålder).

          Det är synd när ens förälder tror att det enda ens barn är, är det som de fysiskt kan se. Bakom utseendet finns en hel personlighet som inte alls var så viktig som utseendet.

            Och det värsta är att man får så störd uppfattning om sig själv och har svårt att hitta balansen på egen hand. Alla jag känner som blivit ”mobbade” för sin vikt av familjemedlemmar har fastnat i jojo-bantningsträsket. 🙁

      Jag önskar ibland att jag skulle ha varit lite hårdare hållen. Kan nästan bli avundsjuk på min mamma som berättar om sin uppfostran, som nästan för tankarna ytterligare en generation bakåt. Samtidigt får jag dåligt samvete för detta då jag vet att den på många sätt påverkade henne negativt, så pass att hon bestämde sig för att gå i en helt annan riktning med sina egna barn. Min samlade erfarenhet säger mig dock att gräset inte nödvändigtvis är grönare på andra sidan. Min mammas uppfostran har bl.a. gjort att hon ställer höga krav på sig själv, är självkritisk, fixerad vid rätt och fel och dessutom konflikträdd. Trots min fria uppfostran har allt detta förts över även till mig – kanske för att jag känt mig desorienterad och sökt efter något fixt i tillvaron.

      Önskar också att mina föräldrar hade varit bättre på att sätta ner foten. Jag har alltid varit envis och haft en stark vilja, och kan säkerligen inte ha varit lätt att ha att göra med. Men satan vad jag skulle ha behövt mer mothugg än jag fick. En stor del av min uppväxt har jag tillbringat framför datorn och det är så jävla sorgligt att jag aldrig kommer få den tiden tillbaka. I efterhand kan jag verkligen önska att mina föräldrar skulle ha tvingat iväg mig på olika aktiviteter eller bara haft ett allvarligt snack med mig. ”Vill du verkligen slösa bort hela din tonår på att sitta framför en skärm?” Det hade säkert hjälpt en del.

      Kände för att brodera ut mig lite om detta, men måste ändå poängtera att vi i grund och botten alltid haft en bra relation, och jämfört med andra vars föräldrar varit rena tyranner mot dem kan jag inte annat än att vara tacksam för den omsorg och trygghet mina egna gett mig. Så i slutändan kan jag väl inte klandra dem alltför mycket.

      Haft en bättre relation med varandra. Eller skilt sig. De gjorde det (skilde sig alltså) sedan när vi var vuxna, men då var det för sent.

      Att de skulle ha uppskattat mig som jag är, inte tyckt att allt jag gjort/gör är konstigt. Speciellt under min tonårsperiod, )jag var väl mest som alla tjejer i den åldern, ville vara med vänner, shoppa/ gå på stan, ha kille osv…) men ja, är 37 år nu och jag kan säga att den grunden dom lade då gör att jag än idag inte berättar mer än nödvändigt för dom 💁🏼‍♀️ det har aldrig varit värt att vara ärlig eller berätta saker… kan fortfarande bli chockad över att folk har en nära relation och kan prata om nästan allt med föräldrar/familj.

      Till alla er som delat era upplevelser ikväll, inget av det era föräldrar har gjort är ert fel. De har felat, ingen annan. Ni vet såklart detta, jag tänker bara att ibland kan det vara skönt att få höra det från andra.

        Det fick jag höra tidigare i år. Att allt är mitt fel..

        Det har gått en månad och det jag fick höra har satt sig. Kanske är jag en dålig människa.

      Inte tvinga mig äta sånt jag inte gillade, inte ens smaka.
      Har en gång sett/hört mina föräldrar ha sex och trots att det är så jäääävla naturligt mår jag än idag dåligt av det.
      En av mina föräldrar gjorde ofta bort mig, kom till skolan i gräsliga kläder (vi pratar liksom strumpor med gigantiska hål eller att hon tog en av mina tröjor som jag burit dagen innan i skolan) eller oborstade tänder.
      Önskar att de inte rökt eller snusat, förutsom de hälsorisker de utsatt mig för så äcklas jag av att se snus sticka fram under läppen o tycker det är så otroligt äckligt när man ser folk lägga sina gamla snusar i locket o liksom samla på dessa.

      Men måste ändå även nämna saker de gjorde som jag idag verkligen uppskattar, de lät mig ALLTID vara mig själv till 110% alltid, och lät mig veta att jag dög. De lät mig prova alla sporter jag ville och uppmuntrade mig till alla initiativ jag tog. De odlade mkt i vår trädgård, detta har gett mig otroligt många fina minnen. De lät mig ha nästan alla djur jag ville.

      Slås av hur mycket här som handlar om mammor. Vad kan det bero på? Låter vi pappor slippa undan lättare? Är det fler kvinnor som skriver här och därmed besvikna på den kvinnliga förebilden i uppväxten? Jag har ingen aning, bara en reflektion.

        Tror det handlar om att i många hem är mammorna de drivande när det kommer till uppfostran, och pappor står bakom (medvetet eller omedvetet). I min familj var det mamma som styrde allt med järnhand. Pappa hjälpte till med allt men han gjorde bara som mamma sa att han skulle göra. Hela min uppväxt är kantad av minnen från hur mamma står och skriker på att pappa gör ngt fel gällande mat/läggtider/skjuts/fritidsintressen osv osv. Så för mig är det lättare att klandra min mamma mer för uppväxten än min pappa.

        Majoriteten av alla mina vänner som hade separerade föräldrar bodde 100% med sin mamma dvs fanns ingen pappa i vardagen.
        Jag, uppvuxen på 80 talet Hade en mamma som inte jobbade, som de flesta av mina vänner. Jobbade mamman så jobbade hon deltid och tog då mer av barnuppfostran antar jag.
        Min pappa var en riktig mansgris, otroligt glad o lättad över att slippa allt som hade med oss barn att göra.

      Hade och har fortfarande fantastiska föräldrar men jag önskar att de hade valt att försöka ge mig ett syskon tidigare, de försökte när jag var åtta och av olika anledningar gick det inte då. Haft en jättefin barndom men saknar syskon nu som vuxen. Jag önskar också att de ibland kunde ha lyssnat och inte försökt ”lösa” saker. Allt har kommit ur välmening från deras sida men jag inser i efterhand att jag kunnat beskriva ångest för dem men att locket lite lagts på för att de inte kunnat förstå mig helt i det.

    Jag har letat överallt efter strumpbyxor med shapingeffekt som går hela vägen upp till bhn. Någon som har något bra tips? Får så ont när det blir en liten fettkorv mellan strumpbyxkanten och bhn..

      Köp en större storlek bara.

        Hjälper nödvändigtvis inte. Blir längre också på benen ondå korvar de sig runt fotleden.

          Köp strumpbyxor i bra kvalité så har du inte det problemet.

      Menar inget illa och vet inte hur du ser ut i kroppen men kan gravidstrumpbyxor kanske funka?

        Hmm bra idé faktiskt. Vill mest ha stöd för stussen så magen kanske inte gör så mycket

        Håller faktiskt med om detta. Jag gillar ha strumpbyxorna till bhn och gravidstrumpbyxorna funkar fint.

      Lindex har bra

        Tycker Lindex strumpbyxor är för korta, annars bra

          Ja vissa kan vara korta så jag brukar köpa en storlek större

          Vilken modell har du? Jag är 182 och de räcker till mig? ☺️

            Jag har den Max hold eller vad den heter, den med mest shapingeffekt. Jag är 173 cm lång och brukar köpa storlek L eller XL så benen ska bli tillräckligt långa. I vanliga kläder har jag storlek S-M

      Jag tycker att Swedish stocknings är sköna. Jag har min normala stl och de går över naveln, till revbenen ungefär. Men de kanske är för lågt för dig.

      Finns såna med hängslen SUPERBRA

    Kan inte sluta tänka på att HT alltid äter så tråkig/äcklig/konstig mat?? Ni vet när man väl börjat störa sig på något o inte kan sluta😆

      Håller med! Hennes mat ser ofta ut som något en 10-åring skulle ha skapat om hen fick fria händer.

        Ja det ihop med alla barnfilmer blir så skevt

      Precis. Och köttfärssås täckt med burkparmesan som smakar kräk.

    En viss barnvagnstokig influenser på A sitter och bölar om att hon inte har en spänn. Hon har ont i magen dygnet runt och kan knappt försörja sina barn. Men hon ska ändå gå på solarium för att sola trots att hon är heltäckt?

    Känns som att det är en del sådana utgifter som hålls hemliga. Det hade nog denna också gjort, om det inte varit så att en galning hotade att SOC-anmäla henne för att hon drog dit barnen.

      Har dessutom skuldsanering…

      Hahaha reagerade på det med… hon fick en fråga för ett tag sen ifall hon har ett fruktfat hemma så barnen får i sig frukt. Tyvärr har hon inte råd med frukt. MEN redbull och solarium har man minsann råd med😀

      jag vet reagera också på det?! Och nu tycker jag det pikas om att hon kanske reser till Gambia hon med (ex mannen och ena barnet åkte dit tsm) och lovar att det antingen är pga hon smyg tigger pengar för folk ska tycka synd om henne (hänt fleeera ggr förut) eller att hon faktiskt ska åka med men vågar inte säga det rakt ut pga kritik.

        Hon är nog mer försiktig nu, men ändå förvånad att det inte kommit något ”tjejer jag kan inte göra en insamling för jag får hat. Men självklart tackar jag inte nej om någon vill ge mig pengar. Ni kan skriva i dm. Men som sagt, ingen insamling men kan ge nummer i dm”.

        Kommer kanske en fråga på frågestunden snart som är ”kan vi inte hjälpas åt att köpa en biljett? 9000kr kan vi få ihop lätt❤️”.

        Vad hade hon tänkt göra av barnen om hon åker? Hon säger att hon inte får någon avlastning typ. Skulle dom stora tjejerna vara hos deras pappas ex i 3 veckor?

          Vad är det för stolpskott till människor som skänker pengar till detta? Solarium? Går folk på det idag😳

      Skrev om henne igår men då togs inlägget bort. Ex mannen som hon fortfarande är gift med enligt Ratsit? Och som fortfarande är skriven på samma adress? Är allt ett spel för galleriet? Men fräscht att inte kunna ge barnen fullvärdiga måltider medans man kostar på sig själv solarium? Och varför sola när man ändå går inheltäckande kläder?

      När har hon sagt att hon har ont i magen dygnet runt? Det måste jag ha missat.

      Hon prioriterar konstigt samtidigt som hon är så fattig, låter alla räkningar gå till kronofogden nu för att ha råd med mat osv.
      Hon har inte råd att ha frukt hemma alltid så barnen kan äta men redbull är ingenting hon någonsin snålat på 🙃

      Men hon kanske har fått något samarbete med solarium också så hon får det gratis? Hon har ju blekt tänderna, fixat håret och sånt. Inte för att jag sett något om reklam för solarium men hon är ju duktig på att lägga upp och ta bort inlägg ofta.

      Igår la hon upp om en hemsk grej som hände henne som barn, att det är viktigt att prata om och man fick gärna dela hennes inlägg. Det försvann efter 30min typ.

        Kan inte ta henne seriöst! Och har svårt att tro hennes ”traumatiska” grej, tycker hon har ljugit så mycket och tiggt så har inget förtroende alls för henne. Hon borde se över sin ekonomi, prioritera barnen och lägga ner sociala medier eventuellt gå föräldrakurs

      Så konstig person. Det hela känns absurt. Har man så dålig ekonomi, sysslar med lyxkonsumtion och sen tigger i sociala medier.

      ”och det är ju som ni vet inte likt mig att dela med mig av sånt här” skriver hon också i storyn.
      Haha, förlåt men va? Den sortens inlägg är väl vad hon mest delar med sig av? Ekonomi-gnäll och berättelser om hur någon annan varit dum mot henne.

      Det verkar så himla oroligt och rörigt alltihopa, hon ställer ju absolut till det för sig själv på olika sätt genom att fatta omogna och icke-genomtänkta beslut. Hon säger att hon har autism men det känns som att det mer är hennes intellekt som rör till allt om jag ska vara ärlig. Hon har liksom fyra barn att ta hand om, och ingen kommer ju rädda henne ur situationer hon själv satt sig i. Men hon känns som den typen av person som alltid kommer ha det rörigt oavsett, om ni förstår hur jag menar.

        Vem är detta?

      Vem är A?

        A***a U** *a***
        Var vän med henne som barn när hon fortfarande, då hette hon M***
        Inte ett dugg förvånad när historier dyker upp om henne.

          Tror du att fler fattar för att du skriver *******?

      Jag var så förvånad att hon har skuldsanering?! Och samtidigt pratar om hur många resor till Gambia hon gjort, vi vet ju hur mycket barnvagnar hon köpt tidigare, solarium… Det kan ju vara samarbete med solariet men hon hade säkert lagt in vilket solarium hon går på då. Hon känns också som ett udda val för ett solarium att vilja ha samarbete med?

    I filmer och serier. När det hänt något traumatiskt, typ en skottlossning, en bilolycka, olyckor överlag. När de sedan kommer hem så slutar det ofta med att de hånglar upp någon/har sex.
    Har ni någonsin varit med om det? Efter en riktigt tuff dag är sex typ det sista jag tänker på 😅
    Jag vet att serier/filmer är otroligt ologiska men jag bara undrar om ni varit med om det

      Jag tror det är en grej, alltså stressande händelser frisätter ju en massa hormoner som säkert också påverkar lusten kortsiktigt.

        När jag får sånt där riktigt adrenalinpåslag, obs händer väldigt sällan, så blir det som en enorm boost, känns som att man behöver springa av sig eller vad som helst. Men mycket möjligt att jag hade haft sex då, om det gått alltså, är det på jobbet det hänt så hinner ju känslan dämpa sig innan man hinner hem. Ligger inte med någon på jobbet. Så ja, känns inte helt ologiskt faktiskt.

      Hahaha nej absolut inte! Är ssk o är med om en massa traumatiska grejer och är noll % sugen när jag kommer hem. Vill bada och gråta i duschen!

        Fast ”massa traumatiska” händelser man är med om under en dag som ssk är knappast vad som räknas, det är ju din vardag och inget som frisätter massa kortisol.

          Ok, det vet du eller? Du jobbar på mitt jobb? Snälla uttala dig inte om sånt du inte vet ngt om.

            Du läste nog in lite för mycket i den kommentaren…

            Du verkar inte må bra.

          Fast jobbar man på en stor akutmottagning så är det inte alls konstigt om kortisol frisätts nästintill dagligen…

        Oj det där låter inte bra. Om du har det så borde du få någon typ av handledning.

          Detta händer inte varje dag vilket jag trodde folk fattade här. Vi får hjälp och stöd när det händer traumatiska grejer!

            Bra. Man behöver sätta lite gränser för sig själv när man jobbar med sådant.

      Folk föder mer barn i krig så stämmer nog.

    Vill bara ge Hanna Friberg en kram. Du är 30+. Slappna av i kroppen, dra inte in magen så.. det ser konstigt och obekvämt ut. Du däremot är hur vacker som helst tjejen. Typ så. ❤️

      Hon pratar alltid också om & svarar på frågor att hon har en sån hälsosam och sund inställning till sin kropp. Aldrig haft dåliga tankar, problematik osv. Tycker allt annat tyder på att det är tvärtom.

      Det där kommer från hennes mamma. Hon har 100% almond mom-aura. Tycker alltid man ser hennes mamma släpa runt på Hanna på diverse träningsaktiviteter också.

        Ska googla men vad är almond mom?

          Enkelt beskrivet så en mamma som är nöjd med att äta några ”almonds” till lunch sen är hon såååå mätt. Som inte har något godis/snacks/sött hemma.

          YouTubes Yolanda Hadid almonds så får du se ett perfekt exempel.

        Verkligen en almond mom!!

      Hon kämpar på med lilla maggen. Såg att hon raderat bilden som lades upp här igår 😂

    Tog en promenad under kvällen och två olika persor frågade mig om vägen till olika ställen. Man brukar ofta stanna just mig, tycker det är lite kul.

      personer*

      Ja det har jag också upplevt väldigt många gånger. Vet inte riktigt varför, men det är väl trevligt, haha.

      Många hejdar ofta mig och ber om hjälp att hitta vägen eller något annat. Har alltid tänkt att det är för jag ser snäll ut🙂

        Det gör vi nog:) Ser snälla ut dvs.

        Jag hoppas att det betyder att man ser snäll ut. Men jag har svårt att ta det så, min mamma har nämligen i alla år sagt att jag ser så arg ut (har lågt sittande ögonbryn som är svarta och tjocka) och att jag alltid blänger så fort jag har ögonkontakt med någon (henne iaf). Har bara hört det från henne, men det är många gånger sen jag gick i grundskolan så det klart att det sitter i. Så jag vet liksom inte vad jag ska tro.

      Jag är också en sån som blir stoppad ofta. Dock så är jag sämsta valet någonsin då jag har sämst lokalsinne, men hjälper såklart till om jag kan 😂 däremot är det ofta någon kommer fram när jag pratar i telefon (när det finns mycket andra människor runtomkring) och då kan jag ärligt talat bli lite irriterad inombords.

        Haha samma här. Tycker alltid synd om dem när de hör mina virriga försök att försöka förklara och ens fatta var vi är i förhållande till dit de vill. Tänker alltid att nu ångrar de allt att de frågade just mig.

      Händer mej med. Men vänner säger jag ser snäll ut.

    Är det någon här som jobbar som teknikinformatör? Jag funderar på att skola mig vidare (YH) men har informatörsbakgrund och ingen teknisk erfarenhet från jobb direkt. Tycker det verkar vara ett kul jobb men är nyfiken på att höra mer. Är det stimulerande? Socialt eller jobbar man mycket ensam? Kreativt? Enformigt? Vad bör man vara för typ av person för att trivas med det jobbet?

      Jobbade med det i många år, på ett konsultföretag. Jag har bytt bransch nu för jag kände mig ”klar”, men det är ett jobb som ligger mig varmt om hjärtat. I alla fall som konsult är det väldigt varierande, olika kunder har ju helt olika behov, olika typer av produkter, olika verktyg etc. Det viktigaste är att man är nyfiken och vågar fråga, man kan komma till ett företag där alla är väldigt tekniskt kunniga om sin produkt, och då får man se till att ta ner det till användarens nivå genom att man frågar sånt som är självklart för dem. Man får en väldigt bra överblick över alla deras produkter efter ett tag. Ensamt skulle jag inte säga, antingen så är man fler som jobbar med teknikinformationen, eller om man är själv så är man ändå väldigt nära de olika teknikerna som ska ge en input. Men själva skrivandet gör man oftast själv. Frustrerande ibland är att mycket ligger i händerna på andra, man kommer inte framåt om nån inte svarar på frågor/granskar ens utkast, så det gäller att man får en bra relation till kunden, vågar tjata lite. Man måste också vara lyhörd och klara av balansgången mellan att göra som man själv anser blir bäst och att göra som kunden säger att de vill ha, den är ibland klurig. Ofta är det inte så mycket rent skrivande som man tänker sig, utan mycket ”ordning och reda”-jobb. Om man tillverkar en produkt i ett nytt material, kan vi återanvända text från en tidigare manual då eller vad behöver ändras, det blir kanske en annan vikt, hur påverkar det….osv. Mycket detektivarbete som kan va klurigt men kul. Man är också hjälten som gör det ingen annan vill göra, man möter ofta tacksamhet! 😄

    När ni handlar brukar ni då, omedvetet eller ej, spana in vad andra lägger i sina korgar?

      Aldrig faktiskt

      Nej.

      Jag tittar nog mer på vad folk lägger upp på bandet men det är ju bara för de står framför mig kön.

      Ibland när jag behöver inspiration till vad jag själv ska äta

      Nej, har inte tid för det. Inte intresserad heller.:)

      Fråga Toftby, det gäller verkligen att ha handlat rätt om hon granskar din korg.

      Hmm nä. Känns ointressant? Kanske om någon skulle ha typ HELA kundvagnen fylld med purjolökar…? 😛

      Är helt ointresserad av det så nej.

      Ja, så att jag vet att jag är bättre än alla som köper mat som är onyttigt eller dåligt för klimatet.

    Precis flyttat efter en separation som avslutades typ på vår 10 årsdag! Är ordningsam och struktur i vanliga fall.

    Men just nu har jag ingen lust med något. Sorterade bland underkläder och ätit middag hos mina föräldrar och känner bara allmänt ingen ork till att ta tag i saker.

    Hur ska jag bäst motivera mig själv till att göra saker som behövs göras?

      Bjud över folk om du har möjlighet. Det sätter alltid fart på mig, vad gäller städning och att fixa i hemmet!!

      Kan du inte bara tillåta dig att dra ner på takten ett tag och bara göra det du absolut måste? Så gör jag.

      Tänker att du också behöver fokusera på roliga saker och hitta lusten till livet igen. Inte konstigt att du mår så när en större grej har hänt som påverkar din vardag. Så ge de tid.

      Annars sätt tiden på 30 minuter och då ska du städa den lådan eller det rummet eller vad nu är. Sätt på en bra podd eller bra musik samtidigt

      Du behöver inte göra allt det där nu. Att sortera, strukturera osv är sysslor som finns kvar sen också.
      Se till att du har mat hemma och vet var du har dina hygienartiklar, kläder och nödvändiga saker så du kan sköta ditt ordinarie jobb osv.
      Gör sedan någon sak om dagen. Utöver det absolut viktigaste (det basala) kan du börja med det du tycker är roligast, det ger ofta lite motivation till resten.

      15-minuters magic. Börja göra nåt oxh säg till dig själv att du gör nåt i 15-minuter. Då kommer du kanske igång.

      Annars tänker jag så här att oavsett hur relationen har avslutats så är det ändå ett avslut från ett 10-årigt förhållande. Du behöver lite tid återhämta dig känslomässigt. Livet ser annorlunda ut nu. Kanske kan du bjuda någon eller några bra kompisar över som kan hjälpa dig att packa upp om du inte gjort det ännu. Teäffa kompisar. Ge dig tid att luska ut vem du är utan förhållandet. Vad lockar dig? Vad tycker du om näe su inte behöver kompromissa etc.

    Hur hittar man en frisyr som passar en? Får ni förslag från frisören eller vet ni vilken frisyr ni vill ha? Hjälp*

    Mitt hår bara hänger likt två gardiner och känner mig alltid ful i håret. Hästsvans är fint på andra, men kan ej ha själv pga 100 småhårstrån som flyger. Likväl lugg, har för kort panna:/

      Men spraya tofsen bara.:)

        Girl, det går inte. Har försökt i 15 år och det enda som hade fungerat är klister;)

          Hahaha

          Har du testat produkten Tämja från märket Björk? 😊

      Jag tänker mer att jag struntar vad jag passar i och har den frisyren jag gillar. Har alltid haft långt hår. Sover ofta i flätor som ger ett ordentligt hårsvall. Brukar få positiva kommentarer.

        Jag tyckte att det var skönt med långt hår då jag också sov med flätor och såg mycket fint ut. Klippt dessvärre axelkort och hopps att det växer ut kvickt😅. Jag får väl traska iväg till någon bra frisör som kan guida mig

          En frisör kan ju vara en god början och så känner du efter ett tag om det är din frisyr. Axellångt finns säkert mycket att leka med för en frisör🙂
          Lycka till☺️

    När började ni känna bebisens rörelser i magen? Är i v. 18 och längtar så ☺️

      Slutet på v.17 nu med mitt första 😄 eller ja, jag förstod efteråt på RUL att det faktiskt var bebisen när de sa att moderkakan är i bakvägg. Helt tydligt att det var bebisen… kanske mitten på v.19 eller så, då kom de där små fladdrande fiskrörelserna.

      Vecka 21 var första gången jag ens kände nåt alls och det var en riktig spark som syndes på utsidan! Hade morderkakan i framvägg.

      V 24 med äldsta. Och runt v 21 (moderkaka i framvägg) med andra

      Sent, typ v 21-22 och då fick jag anstränga mig och sitta helt stilla för att känna något.

      Är i v 20 och är 99% säker på att jag börjat känna bebisen denna veckan.

      Hade moderkakan i framvägg så kände lite ”senare”, det var nog runt vecka 22-23. Först kändes det mest som tarmrörelser så det var svårt att säga att det var just bebisen, men en kväll så fick jag en liten tydlig spark och skrek rakt ut av förvåning. Sedan rasslade det på. Stort lycka till med graviditeten <3 Det är fantastiskt att få vara med om.

      Jag kände i vecka 18, men då ska det sägas att jag var väääldigt otålig och låg stilla på rygg i sängen och kände efter aktivt om det hände något därinne. Råkade somna med knäna uppe i tjugo minuter, när jag vaknade och satte ner knäna så jag låg platt igen kände jag en svepande rörelse nere i magen som absolut inte var tarmrörelse. Underbar känsla! Sen kände jag det varje dag och blev i princip hög av det.

      Första grav i v 20 typ, andra kände jag fladder redan i v 13! Men det blev inte regelbundet förrän långt senare 🙂

      Två buffar i vecka 20 <3 (Moderkakan i bakvägg)
      Nu är jag i v36, känns helt galet men så spännande

    Ni som har småbarn. Hade ni bokat en resa via ett bolag så att flyg, taxi, hotell, allt sådant är klart. Eller hade ni bokat allting separat? Handlar om långresa, Thailand. Jag känner att jag bokar via tex tui mer än gärna, så att allting är klart. Medan min sambo vill boka separat för att få ned kostnader. Men har kollat nu och det går på ca 70k oavsett hur vi bokar. Så svårt….

      Fattar inte vad du menar, vad har småbarnen med saken att göra?

      Alltid komplett vid längre resor. Har aldrig rest med barn dock.

      Vi var i Thailand i slutet av 2022 (med 4&3 åringar). bokade allting själva och ingenting strulade. Vi ”sparade” in en hel del pengar på att boka själva när vi jämförde. Nu är vi resvana och min man som skötte bokningar tycker sånt är väldigt kul och har alltid gjort det själv så det kanske gör det något lättare, vad vet jag!

      Organisera allt bra bara så de är lätt att hitta exempelvis taxibokningen när ni landat så ni slipper börja stressa om att hitta den i mejlen osv.

      Älskar att Disney + har massa bra 80 och 90-talsfilmer!

      Kollade på kärleksfilmen Cant by me love igår, så skön feeling!
      Och Brudens Far 1 o 2 idag!

      Jag gillar att boka själv.

      Hmm skulle säga att det beror lite på hur länge ni ska vara borta. Är det bara typ två veckor och ni ska vara på samma ställe hela tiden ser jag bara fördelar med att ha allt klart. Ska ni resa runt eller ändå vara borta en längre tid så kan det kanske vara skönt att ha flyg & boende separat och mer ”fritt” för att enklare kunna byta boende om ni inte trivs.

      Obs tänk på att du inte kan vänta dig en taxi med bra bilbarnstol för småbarn från de flesta bolag. Så kolla upp i alla fall bil-transfern noga i förväg!

      Men fattar inte. Han enda argument är att han vill få ned kostnaderna. Men det kostar typ lika mycket?

      Bättre med försäkringar vid förseningar osv när man reser med ett bolag.

    Varför hamnar jag i modd hela tiden???

      Samma här !! Skriver verkligen ingenting olämpligt haha 🙁

    Lashlift?
    Ni som har gjort lashlift, blir det verkligen skillnad jämfört med att böja med ögonfransböjare? Om ja, på vilket sätt?
    För min del håller ”böjen” i kombination med mascara en hel dag så jag fattar inte riktigt grejen med lashlift, me jag kanske missar något?

      Jag som har ganska långa fransar behöver inte använda mascara när jag har gjort lashlift (färgar i samband med den). Upplever ett finare böj än med fransböjaren också.

      Ja, det blir mer ”schwung” haha. Alltså fransarna blir mycket mer böjda tycker jag, och upplever de mer definerade. Men jag var inte ett fan av hur det såg ut 1-2 veckor när det höll på att försvinna och det tillsammans med priset gjorde det inte värt för mig att göra regelbundet. Kanske skulle göra det någon gång, t.ex. ett speciellt event eller om man ska på en semester där man är i sol, vatten eller kanske svettas och vill på mer definerade fransar utan att behöva mascara varje dag.

    Alltså tänk er att sitta på en restaurang bordet bredvid Paow och han Christian! De ser liksom ut som två barbie-dockor, Androids, som en skräckfilm! Uncanny valley. Helt tomma inuti också. Vi lever verkligen mitt i en dystopi om man tänker efter!

      Tycker Bianca är mer dystopisk än Paow isåfall. Paow har ju iallafall känslor och lever i ett kaos vilket tyder på att hon är mänsklig. B känns som en robot och går tillochmed på ett utstuderat sätt.

        Vet du vad dystopi betyder?

          Försvinn bara.

            Ta inte ton gumman!

    Har känt mig medberoende länge och vill nu separera från min partner som är missunsam, oförutsebar, har dålig anknytning till barnet osv. Har mått extremt dåligt och tror jag är redo att bryta mig loss. Får dock ont i magen när jag tänker på mitt barn som allra helst vill vara med mig, ibland har hen till och med sagt att hen är lite rädd för sin pappa. Barnet ska fylla fem. Jag kommer inte har råd att bo kvar i vårat område. Barnet kommer säkert behöva byta förskola och det krossar mitt hjärta då jag vet att hen redan kommer må sjukt dåligt över separationen och över att vara ifrån mig. Samtidigt påverkar förhållandet mitt föräldraskap och jag känner att jag drunknar. Jag vet att jag kommer kunna vara en ännu bättre förälder om jag inte dras ner av honom längre. Men räcker det? Är så rädd att separationen kommer skada mitt barn mer än vad den kommer göra oss gott.

      Det kommer inte skada barnet mer än vad det gör att känna av att mamma mår dåligt hemma. Förstår din känsla med förskolan och att behöva byta.
      Men barnet kommer ändå börja skolan snart så det blir ju ett byte och det klarar barn av. Även ett byte på en förskola klarar barnen av! Kanske är lite jobbigt i början, med separation osv men just själva bytet av förskola kommer gå super 🩷

      Även om ni får en jobbig början så gör du det bästa och enda du egentligen kan göra för dig och ditt barn med tanke om framtiden❤️

    Fyller 30 i augusti och har redan ångest. HATAR verkligen att fira min födelsedag, firar dock gärna mina vänners.

    Men mina vänner vägrar acceptera att jag inte vill fira min, är fint att vilja göra det, men varför inte bara acceptera att jag inte vill?

    Har liksom redan börjat planera hur jag kan fly stan..

      Varför vill du inte fira?
      Tänker att du faktiskt borde vara glad för att du har de i ditt liv som vill fira dig. Ta åt dig av det! Fyllde själv jämnt nyss och fick ett par sms, det var allt,

        Samma här. Blir så avis när jag läser om kompisgäng som fixar och trixar för varandra

        En del blir väldigt obekväma av att stå i centrum på det sättet, så till den grad att man inte kan ha trevligt alls. Om man vill göra något snällt för någon med det man vill göra gör personen obekväm, så är det ju kanske inte så snällt. Även om det inte är en dålig avsikt, men folk är olika helt enkelt och man måste ju utgå från personen det handlar om än sig själv.

          Fast det låter väldigt otacksamt/omoget. Är säker på att vännerna känner personen såpass väl att de gör ett fint firande på ett sätt som den känner sig bekväm med.

            Det där var ju ett jättedumt svar. TS vill ju inte och är redan obekväm, de har alltså redan misslyckats med att känna henne så pass väl för att kunna ordna ett firande hon känner sig bekväm med.

              Det vet du inte.

                Jo, eftersom ts skriver det. Sluta jävlas!

            Men lägg av. Det är inte otacksamt att inte vilja bli firad.

              Jo det är det.

                Nej, det är det inte. Särskilt inte om man säger det till sina vänner/sin familj i god tid.

                Haha om man inte vill bli firad, så vill man inte. Punkt. Herregud, ingen big deal.

      Men gör det då! Dra till New York!

        Eller till Skövde.

      Lyssna inte på de som försöker tvinga dig mot din vilja. Förstår inte hur det kan anses omoget att vilja spendera sin födelsedag på det sätt som passar en själv? Är det inte den som försöker tvinga en att fira som omgivningen ”tänker sig” som gör fel?

      Säg bestämt nej till alla andras planer och välj vad DU vill, om det är att resa så är det så.

      Förstår hur du känner.. Jag fyllde 30 förra sommaren och var väldigt tydlig med att jag absolut inte ville fira och till slut accepterade mina vänner det. Var bara rak o ärlig med hur du känner och berätta kring din ångest. Är de bra vänner så förstår de!

        Min familj accepterade tyvärr inte när jag sa ifrån. Blev skuldbelagd istället 😂

          Skuldbelagd? Är det något du behöver bry dig om?

      Min födelsedag har blivit bortglömd av både familj och vänner i alla år. Tycker det är försent att börja låtsas bry sig nu.

        Och här är beviset på att du bara är otacksam. De VILL ju fira dig. Ta vara på det istället för att bära på bitterhet.

        Som flera har sagt redan, var glad att du har nära och kära som vill fira dig. Många lever i ofrivillig ensamhet och skulle göra vad som helst för att ens ha en vän som hör av sig!

        Försök uppskatta ditt privilegium och var tacksam för att du har folk som bryr sig.

          Varför är ni så jävla fast vid att man ska uppskatta saker som man bara mår dåligt och blir obekväm av? Ja, det är underbart att ha vänner/familj som bryr sig om en – men de visar det ju uppenbarligen på ”fel” sätt.

      Jag tycker du ska förklara för dina vänner mer ingående. Inte bara hasta över det så det framstår som något man säger och inte menar. Du vill verkligen inte bli firad och vill de dig väl så respekterar de din önskan. Vad är de för vänner annars?

      Kan ett tips vara att du ändå styr upp något, men helt på dina villkor? Du verkar ha flera som vill fira dig men firandet behöver ju inte vara traditionellt. Grilla korv vid ngn park i två timmar eller dylikt, där fokus inte hamnar på dig. 🙂

    Tips på en privat endokrinolog i Göteborg? Gärna som inte kostar mig tre månadshyror.

    Såg en TikTok där en svensk syrian pratade/skämtade om att syrianer bara gifter sig och har stora bröllop for show. Någon som kan utveckla?

      För att status och yta är allt i den kulturen.

      De är som gypsis, to much och no class.
      Stort stort stort.
      Gifter sig med kusinerna, fixar näsorna i turkiet och männen heter Michael och det ska uttalas på amerikanska.
      MEN snälla om de accepterar en.
      Eller inte som gypsis, mer som fruarna i Sopranos.;)
      Varit på många bröllop, pengar slängs på brudparet istället för presenter, tårtan skärs med svärd och bröllopsvalsen är mer en tryckare till Celine Dion.
      Men respekt för att de har sina egna traditioner!

        Jag är en sådan som verkligen använder sin mobil tills den inte funkar längre, har aldrig brytt mig om att uppgradera varje gång det släpps en ny modell. Nu sjunger verkligen min 6 åriga iPhone på sista versen.
        Vilken modell borde jag köpa? Den senaste? Har egentligen inget emot att lägga en ordentlig summa eftersom jag vet att jag kommer använda den i många många år.

          Oj ja den här kommentaren hamnade ju helst fel sorry!

        Skrattar ihjäl mig för min fd bästavän var syrian och hennes bröllop skar dom tårta med svärd och bröllopsvalsen var till Celine Dion 😂 mitt i prick! Det var mer som show än bröllop men sååå sjukt häftigt och fint.

        Perfekt förklarat Elina! Allt är yta, yta och yta!

      Har man varit på en syrianbröllop så har man varit på ALLA syrianbröllop. Copy paste på allt och alla.

    Sitter någon på ett superknep för att sluta bita på naglarna? Jag måste sluta för jag blir sjuk hela tiden – antagligen för att jag jämt har fingrarna i munnen – men det GÅR inte. Är mellan 25-35 år och har gjort detta sen jag var liten. Finns några tips annat än kbt (så meckigt att få tid) och såntdär medel (funkar inte på mig)?

      Fixa naglarna på salong med förlängning. När de väl växt ut så fixa dem på salong konstant första halvåret/året tills vanan gått över. Så gjorde jag (det enda som funkade, KBT, äckligt medel på naglarna hade noll effekt).

        Hur mår naglarna efter att man fixat dem med förlängning?

          Mycket bättre än när man gnager av dem.

            Jag har hört att naglar efter förlängning blir skit.

              Det blir dom.

          De mår bra. Trots att jag bet på naglarna i 30 år har jag bra kvalitet på naglarna (upptäckte jag först när de växt ut :)) så det var aldrig några problem. Du kan ju käka b vitamin annars. Tips är att göra kort förlängning, inga loreennaglar om man inte är van.

            Funkar b-vitamin verkligen? Mina naglar (jag är inte samma Anonym som skrev tråden) är så mjuka och går sönder hela tiden. Det är störigt när man väl har börjat spara ut dem och så går böjs de och går av, det är lätt att börja bita igen då.

              Ja, det hjälper ofta!

              Ät zink.

              Nej det hjälper inte så mycket. Men lacka med förstärkning, typ Scratch. Och sen varannan dag med genomskinlig överlack. Efter en vecka, börjar du om.

          Naglarna blir väldigt tunna och sköra när man förlänger/förstärker.

        När man går till en salong vill de ha en viss längd innan de gör några naglar.
        Är själv nagelbitare och har i stort sett inget kvar, har gått till en salong men de säger att de inte kan göra det om man inte har naglar i en viss ”längd” från början.

      Jag bet på naglarna i decennier🙂. Provade som ung apotekets Stopp och väx som ju smakade vidrigt. En dag bara bestämde jag mig. Jag såg en bild på fransk manikyr som jag tyckte var så snyggt. Målade med ett nästan genomskinligt nagellack men med lite vitt i(Isadora). Så minsta lilla utväxt som syns så ser det ut som fransk manikyr. Biter aldrig längre och har aldrig ”gjort” naglar utan kör någon mm fingerspetsarna.

      Lösnaglar,köp ett kit och gör hemma,det är enkelt,måla på snyggt lack.Omöjligt bita på naglarna då.Och du anar inte hur fort naglar växer!
      Sen när naglarna är friska och hela,fortsätt med nagelack,och tänk på hur otroligt ful det ser ut när folk gnager på naglarna! Jag bet på naglarna när jag var ung,men gjorde så här och slutade helt.

        Tack för tips. Alla har tipsat om att göra långa fina lösnaglar. Verkar vara det enda sätter haha. Blir svårt när jag har flera småbarn dock, med att ha så långa naglar. Har testat någon gång när jag skulle göra mig fin men kunde ju knappt använda händerna 🤣

          Du behöver ju inte ha de längsta som finns att få tag på 😜

      Du blir inte sjuk för att du biter på naglarna. Snälla.

    Återigen drar Wetterholmskan upp sin skilsmässa idag för att det är årsdagen och 11 år sen. Hon kan omöjligen ha arbetat för att komma vidare då det är samma bitterhet och hat som alltid texten. För sina barn skull borde dessa hatkänslor för exmannen barnens pappa hållas utanför bloggen då det inte överhuvudtaget rör/angår läsarna. Men hon tjänar ju pengar på dessa upprepande bittra contenten

      Jodå det tror jag absolut hon kommit över men med en sån skitstövel till ex-make kan det aldrig nog berättas om vad han gjort. Skulle du själv som skrev detta inlägg tycka att allt det som hon råkat ut för var en bagatell som skulle glömmas o förlåtas bara för att det gått 11 år? Nä, jag tycker hon gör heeelt rätt. Fortsätt påminn världen om denna lilla lilla make hon var gift med och hur han bara struntade i alla deras barn. Heja Carola!!!

        Håller inte med. Man ska inte prata skit om barnens förälder så barnen hör/läser. De är väl tillräckligt stora nu iofs för att själva ha en åsikt. Dessutom behöver inte hela världen få veta. Sedan vet vi inte hur C var i deras förhållande. C borde skaffa ett jobb ist för att skriva skit om exet.

    Har av någon anledning fått dille på klädesplagget frack! Har två frågor:

    1. Om ni fick en inbjudan till ett frackbröllop, hade ni tyckt det varit kul att få tillfälle att klä upp sig ordentligt eller hade ni blivit irriterade över de kostnader (för inköp/hyrning av frack) som det skulle innebära för er som gäster?
    2. Är det ok om en kvinna (på bröllop eller vid något annat tillfälle) klär sig i frack, eller bara respektlöst mot dresscode?

      Är så kluven till allt det där. Älskar personligen att klä upp mig men och tycker å ena sidan att klädkoder och allt som är kutym ska hållas (om inget annat uttrycks såklart!) men blir samtidigt så irriterad på att det uttrycks koder som kostar hur mycket som helst att leva upp till.
      Att vara gäst på ett bröllop med kläder, resekostnader, present och allt kostar väldigt, väldigt mycket.
      Att det är så svårt att säga nej till bröllop man kanske inte ens är så sugen på eller egentligen inte har pengar till gör ju inte situationen bättre heller.. Många vill ju inte prata om sin ekonomi med allt och alla heller.

      Hade blivit irriterad haha

      Irriterad! Tycker bara man ska kräva frack på typ baler och liknande tillställningar. Ett bröllop tycker jag inte man ska behöva hyra klädsel till.

      Och hade nog tänkt att det var wierd om en tjej klädde sig i frack tyvärr

      Hur jag hade reagerat beror faktiskt på omständigheterna. Känns frack lämpligt för själva lokalen? Eller är det någon som tycker alla ska vara så fina som möjligt för just deras bröllop, i nån lada eller nåt. Och sällskapet, är det troligt att de flesta har den typen av kläder eller kommer 99% få köpa nytt eller hyra? Har själv inget emot att klä upp mig men å andra sidan, trevligt och avslappnat utan allt för strikt dresscode också. Och speciellt om folk känns obekväma i sina fina kläder, finns risken, bättre att köra på något annat då. Men i riktigt fin lokal kan det ju bli lite konstigt med ”dresscode” sommarfin eller liknande.

      Jag har varit på en del frackbröllop, men i umgängeskretsar där de flesta redan har en frack hemma. Jag älskar att ha på mig aftonklänning så tycker det är kul! Men skulle aldrig själv sätta dresscode frack eller smoking om jag inte visste att det absoluta majoriteten av gästerna redan hade frack/smoking hemma.

      1. Jag hade tackat nej. För mycket pengar och jobb för ett bröllop, känns dessutom pretentiöst såvida det inte är ett spektakulärt bröllop typ kungligt.
      2. Att inte följa klädkoden är alltid respektlöst.
      Trista svar

        Trist svar kanske, skulle det stå, men är trött på bröllop som mest ställer till problem för gästerna och skapar stora kostnader.

    Finns det ”bra grejer” att köpa eller kommer allt från samma ställe? Att köpa en hårnypa för 498 kronor när exakt lika säljs på temu och wish för 30 kronor. Är någon bättre eller vad tror ni?

      Nej de är exakt samma. De flesta företag köper ju ändå sina produkter från fabriker i Kina osv. Sen sätter de ett högt pris så de kan tjäna stora pengar på marginalen 🙂

      Beror väl på vad du menar med bra. Bra kvalité, bra för miljön, bra villkor.

      Skulle personligen aldrig handla från Twmu, Wish och liknande.

      Jag har köpt jätte mycket fint på Shein exempelvis (ja, det gör företag hela tiden och sätter sitt namn på), och jag har varit jätte nöjd med deras kvalitet otroligt nog.

        Hur känns det att aktivt bidra till att folk tvingas jobba under slavliknande förhållanden?

          Men tror du arbetarna får mer betalt eller bättre arbetsvillkor bara för att koftan kostar 399 kr istället för 120? Ni lurar bara er själva och betalar 200kr rätt ner i aktieägarnas ficka

            Om man bara köper rebrandade grejer eller från skräpkedjor har du rätt. Men det hoppas jag folk försöker undvika.

          Poppy: Jag tänker inte så mycket på det, för det sker i fler företag än vad folk tror. Jag tänker fortsätta handla där.

      Beror väl på vad företaget har för info på sin hemsida? Är hårklämman från kina/Asien eller handgjord i portugal/EU?

      Ofta har företag en flik om hållbarhet, etik m.m. Där tycker jag att man får en uppfattning om det bara är massa ordbajseri eller faktiskt ett vettigt företag!

      Jag behövde desperat nya hårklämmor och köpte på temu för typ 12 kr st,exakt samma kostade 90 kr st i butik.Exakt samma.Visst kan man diskutera detta,men har man låg ekonomi så är ju detta ett alternativ.

    Det här med bra jeans. Tycker inte jag har så krånglig kroppsform men uppenbarligen. Har breda höfter och lår och en rumpa med en svank. Har smalare midja och en mage som aldrig är platt på grund av en kronisk sjukdom. Provade världens skönaste jeans idag från Replay som satt perfekt lågt vid midjan men så låga baktill så trosorna syntes! Eller så är de så stora så det blir en känguruficka där bak. Jag vill bara hitta ett par jäkla fina och bekväma jeans där jag slipper ha skärp. Finns det ens några?!

      Ser likadana ut. Högmidjade från Levis är de enda som funkar. Prova i butik är måste

    Kan fransförlängning se naturlig ut? Och vad väljer man i så fall? Jag har förlorat fylligheten nu efter 35 och jag vill verkligen inte ha det där solfjäderliknande stilen.

      Har du testat lash lift?

        Nej det har jag inte testat. Mina fransar har blivit tunnare eller glesare, lite svårt att förklara, så jag skulle behöva förlängning.

          Det sliter ju på fransarna oavsett hur skonsamt det påstås vara, menar främst förlängning men även lashlift i längden. Om du upplever att det blivit tunnare/glesare är det bäst att låta dom vara, prova färga blåsvarta isåfall det ger ju illusionen av fylligare fransar. Gör det en gång i månaden på salong, mest för att jag är sämst på sånt pill och inte orkar göra själv.

      Ja! En vän till mig gjorde fransar ett tag, då hon avskyr maskara men vill se lite vardagsfin ut. Hon bad om en naturlig look hos franstjejen och det blev faktiskt jättebra. Jag tror bara många verkar vilja ha den där galna solfjäderstilen… (Varning för att man lätt blir allergisk av att göra fransar kontinuerligt).

      Yes! Det går utmärkt att få fransförlängning att se diskret och naturligt ut.
      Be din fransstylist om ett ”halvt set” (då får du en frans på varannan av dina fransar istället för varje) c-curl (framstupa) och doll eye-form istället för cat eye. Du kan också be om att få 0.10 mm tjocklek istället för 0.15 som är standard. Kram och lycka till från en fd fransstylist!

        Hahah och franstypen* ska det stå, inte framstupa

      Catharina vet inte om jag lyckades kommentera under din post— men skrev ett svar till dig några rader ner 🙂 /fd fransstylist

    TW sexuellt övergrepp

    Vad hade ni gjort?

    Lång historia kort: För några somrar sedan blev jag utsatt för sexuellt övergrepp av min brors bästa vän. Allt polisanmäldes men blev (givetvis) nedlagt pga brist på bevis. Min bror har inte sagt upp kontakten med sin bästa vän efter detta. Av någon konstig anledning sa jag till honom på fyllan att jag förlåter honom för att inte bryta med sin kompis.
    Jag mår inte särskilt dåligt över det som hände, men känner mig väldigt bitter på min bror som uppenbart tror jag ljuger om det som hänt. Varför är man annars vänner med någon som förgripit sig på sin lilla syster liksom?
    Resten av min familj har stöttat mig i detta och tror på mig. Men under jul råkade jag upptäcka att min förövare var på julbord hos min mamma! Jag ser detta via en insta story som min farbrors fru har postat, där han sitter och spelar piano. I min mammas hem, med hela min familj. Under denna tid var jag bortrest och var såklart inte där.
    Jag konfronterade min mamma med detta. Fick till svar att jag var dramatiskt samt det som hände mellan mig och min förövare kallades för en ”konflikt”. Jag var i ren chock över hur detta togs emot. Jag tycker jag har försökt se igenom fingrarna med min familjs uppenbarligen dåliga moral, men jag vet inte hur jag ska förhålla mig längre.
    Jag har efter detta brutit kontakten med min bror, men funderar på att göra samma med min mamma också. Hon ångrar sig idag och har sagt förlåt. Men hur förlåter man detta sveket? Jag är osäker på om jag vill ha henne i mitt liv när hennes moral är så långt ifrån min egen. Men givetvis älskar jag min mamma och vet inte om jag kommer ångra mig?
    Vad hade ni gjort i min sits?

      Beklagar vad du varit med om! Ett sådant svek från de som ska hålla en om ryggen hade jag haft svårt att förlåta. Du gör inte fel i att distansera dig och sluta träffa dom/ bara göra det på dina villkor. Stå upp för dig själv och att du ska bli behandlad med respekt för att upprätthålla en relation.

      Först, ledsen att höra vad som har hänt dig. Ingen borde bli utsatt för ett övergrepp och särskilt inte av människor som man litar på.
      Nu vet jag inte hur gammal din bror är men det låter som att han tycker hans vänskap är viktigare än sin systers välmående. Detta är på inget sätt okay. Han borde bry sig mera om dig än någon vän.
      Din mamma har fullständigt gjort bort sig. Hon är vuxen och du är hennes dotter. Hur hon kan få idén att ha honom på julbord förstår jag inte. Kanske för att vara din bror tillaga.
      Jag tänker att det kan vara förvirrande för sin familj om du sagt du förlåter. Hur som helst, jag skulle nog skapa distans till min familj ett tag om du kan det. Gå till en psykolog och prata genom vad som hänt och hur de hantera det. Få hjälp av hen att sätta gränsa och ord på vad du behöver/förväntar dig av dem. Kan de inte respekterar detta är de inte värd att ha i ditt liv just nu.

      Fy vad hemskt. 🙁 Kan inte förstå att de gör så mot dig. Och samtidigt så är det så många som misstror kvinnor… Jag har själv blivit misstrodd när jag en gång misstänkte att någon hade drogat mig på en fest. Jag kom därifrån med hjälp av min pojkvän, men något kändes så fel, det hade inte varit en vanlig fylla utan från en stund till en annan hade jag en enorm minneslucka (aldrig hänt mig på fyllan förr!). Kände mig dessutom otroligt konstig i hela kroppen dagen efter. Jag berättade för två nära vänner och blev i princip utskrattad för de fattade inte varför ”någon skulle vilja droga just dig” och påpekade att det bara var ”bra killar” på den festen. Blev så jäkla besviken på mina vänner. Önskar att de bara kunde sagt ”Vad hemskt om du blev drogad men vad bra att allting gick fint och du inte utsattes för övergrepp”…
      Med det sagt, ville bara säga att det är fruktansvärt hur kvinnor inte blir trodda, så undrar jag om du har fått utomstående stöd? Typ kuratorssamtal eller liknande? Har du möjlighet att kontakta vårdcentral eller ungdomsmottagning och be om detta? Tror det skulle göra dig gott att få prata ut om det som hänt och få stöd i att det inte är du som har gjort någonting fel, och att det är helt normalt att se detta som ett svek av din familj.

    ROSACEA!
    Ge mig ditt bästa tips mot rosacea.
    Behandlingar, krämer etc..
    Vad lugnar det, vad kan vara en triggar för det?

    Känns hopplöst just nu.😢

      Få kränen Soolantra utskrivet

        Krämen

    Jag är en sådan som verkligen använder sin mobil tills den inte funkar längre, har aldrig brytt mig om att uppgradera varje gång det släpps en ny modell. Nu sjunger verkligen min 6 åriga iPhone på sista versen.
    Vilken modell borde jag köpa? Den senaste? Har egentligen inget emot att lägga en ordentlig summa eftersom jag vet att jag kommer använda den i många många år.

      Jag köper alltid näst senaste och använder tills den går sönder. Lite billigare än nyaste men kommer att fortsätta uppdateras tills den går sönder, därav valet.

        Samma här!

      Det beror ju på vad du använder din telefon till, behöver du en jättebra processor med mycket utrymme? Fotar du mycket och är mån om bildkvalitén? Jag jobbar tex mycket från telefonen och prioriterar en ny snabb telefon med alla funktioner, men det är också sjukt mycket pengar. Kolla återförsäljare som säljer begagnade telefoner, då kan du spara några tusenlappar på typ orörda telefoner och få garanti ändå.

    LD & FAYME

    De var så extremt hånfulla mot folk som började ställa frågor kring om de var vänner längre. Innan syntes de på varandras Instagram dagligen. Nu är det väl ett halvår sist, och ändå tycker de att det är konstigt om man frågar om de är vänner längre?

      Ja, uppenbart att de inte längre är vänner

      Varför bryr man sig om vilka influensers som hänger med vilka?

        Inte så konstigt med tanke på att de var varandras enda content i flera år ju! De poddade ihop, var ute på restaurang var och varannan kväll och levde nästan i symbios. Sedan helt plötsligt slutade de att ens nämna varandra.

      Har någon frågat och fått otrevligt svar?

        Ja båda två la ut stories angående detta, att det är absurt att folk drar den slutsatsen enbart för att de inte visar upp varandra längre.
        Fast är det verkligen så absurt att tycka det är märkligt att ena året lägga ut saker VARJE dag till att sedan inte lägga ut en endaste sak på ett halvår. Är det verkligen sååååå konstigt att undra då?

    Ifall det finns någon härinne som är intresserad utav vanlife så har vi precis byggt färdig vår och lagt ut en van tour video på YouTube 🥰 Känns som att vi har ett litet skandinaviskt hem här i Australien nu, så glad!! 🚌🌻

    Längtar tills det är mode att se naturlig ut igen, dvs utan botox och fillers i ansiktet.

    Tänkte boka konsultation för att åtgärda mina rynkor i pannan. Vilken klinik i Göteborg rekommenderas?

    Jag tror att jag håller på att utveckla kontaktallergi. Anledning till att jag tror det är att mina händer bara blir värre och värre. I slutet av en arbetsvecka är de så torra så att huden spricker. jag har även börjat få eksem liknade fläckar och händerna gör ont och svider. Förut brukade det gå över under helgen men nu ”läker” mina händer inte på samma sätt. Mitt arbete innebär väldigt mycket kontakt med vatten och det är där jag tror det stora problemet ligger. Givetvis använder jag handskar så gott det går samt smörjer händerna så mycket jag kan men det hjälper knappt längre. Nu till min fråga! Är det någon här som utvecklat något typ av kontaktallergi eller liknade och tvingats byta jobb? Vad har arbetsgivaren för ansvar (om arbetsgivaren dvs har något ansvar i en sån här situation)

    När ska fitness influenser Jelena komma ut med sin bbl?🙈 gick tillbaka i hennes flöde och jämförde på två månader gick hon från raka höfter med hip dips samt ”lösare” mage till stor rumpa med inga hip dips, som sticker ut vid sidorna(typiskt bbl) och helt utslätad mage

      Kommer hon gå ut med att hon och Marcus gjort slut igen också eller håller hon på det med kanske?

        Ja, man har ju inte sett honom på ett tag. Hon började skriva om en eventuell flytt och bostadsbidrag. Jag gillar henne men hur orkar msn med typ fyra flyttar på två år, bli och och göra slut. Varje gång de blir ihop så är det bästa som hänt och nu ska de vara ihop för alltid. Tror ändå att det är bra att hon jobbar på ett ”riktigt” jobb så hon får in rutiner.

        Vet inte om hon gjort BBL, hon berättar ju alltid om sina operationer. Varför skulle hon dölja just detta?

    Ni dom har tonåringar hemma,pratar ni med dem om demokrati,politik,händelser i världen?
    Nyligen kom Ungdomsbaometern 2024 med en generationsrspport som är oerhört skrämmande,tycker jag.
    Ungdomar 15-21 år tillfrågades om demokrati,och flera anser att det inte är så viktigt,och att de saknar intresse för politik. Många är negativa till feminism. Könsskillnader mellan unga ökar, liksom intoleransen mot hbtq-personer.
    Det verkar som om unga människor inte vet vad Demokrati betyder.Elker diktatur.Eller vad Feminism betyder, och hur viktigt det är för vårt samhälle.
    Snälla, pratamed era barn,är ni lärare så prata med era elever!
    ”Även om de allra flesta unga håller med om att demokrati är det bästa styrelseskicket anger 13 procent att de tar helt eller delvis avstånd från påståendet ”Demokrati är i alla lägen det bästa systemet för att styra ett samhälle”. En femtedel av unga killar tar avstånd från påståendet.

    Minskat intresse för jämställdhet och klimatfrågor
    De som identifierar sig som antirasist, feminist och miljövän minskar med femton, sju respektive sex procentenheter jämfört med 2019. Bland tjejerna har andelen som uppger jämställdhet som en av de viktigaste samhällsfrågorna minskat från 64 procent 2021 till 46 procent 2023.”

      Ovan citat från Generationsrapporten.

      Det skulle verkligen behövas ett uppvaknande hos människor i allmänhet, inte bara hos ungdomar. Det verkar som om folk blir alltmer obildade, trots att information och fakta är mer lättillgängligt än någonsin. Högerextremism och högerpopulism brer ut sig även i tidigare hyfsat stabila demokratier. Hur en person som Trump kan locka väljare är helt obegripligt om man har bara den minsta kunskap om världen och samhället.
      Tack Marianne för att du visar att det ändå finns de som bryr sig och oroar sig för detta!

    Vrf har norlander inga tänder i underkäken i senaste videon?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.