Alexandra Nilsson vill in till stan

Inlägget här ovan har egentligen inte med det här att göra, för det ska handla om någonting Alexandra pratar om på sin story – nämligen att hon och Andreas vill flytta in till stan. 
Just nu bor de båda i Tollare här i Nacka, som är ett fantastiskt område, men vill in till stan. De har haft en visning där mäklaren sagt att det kanske kan vara inflyttning i slutet av sommaren, men Alexandra vill in till stan NU.
Hon bor gärna mindre för hon behöver helt enkelt inte alla de 100+ kvadratmetrar de har i nuläget.
Jag hade nog också velat bo i stan igen, men är inte beredd att kompromissa allt för mycket.

Vad skulle du vara beredd att kompromissa med för större boende/mer centralt/vad du nu skulle vilja byta upp dig till?

72 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Vi har i stället gjort en ”downshifting”.
    Sålt av och lämnat Sthlm och flyttat ut till hav och skog.
    Arbetar mindre, driver eget och njuter mer😀

      Ungefär samma här. Flyttat 1h bort från stan, jobbar mindre men lever också väldigt mycket billigare.

        👍

    Vill aldrig mer bo inne i en stad. Ett mysigt bostadsområde i utkanten möjligen om jag var tvungen men helst som nu på landet.

    Vem är det egentligen som beställer johanna vänder bladhs bok?

      Hennes mamma.

      Förlaget och hon själv

    Jag har en central fyra, skulle snarare vilja bo mer enkelt. En liten stuga i skogen, färre prylar. Odla grönsaker själv.
    Men även om det låter enkelt att fixa, så kräver ett ”enklare” boende mer.
    Det är väldigt bekvämt att bo centralt i en lgh med nära till allt. Inte minst för mina tonåringar.
    Men drömmen lever kvar. När barnen flyttat ut kanske jag gör slag i saken.

      Hade kunnat varit jag som skrivit exakt det där! ☺️

        Samma här😉

          Nästan.

      Ibland romantiserar jag detta med en stuga i skogen men jag tror inte det är så kul på sikt. Igenfruset vatten, inga direkta kommunikationer, grannar och affär mil bort..

        Har både lägenhet i stan och stuga på landet en timme bort. Skulle välja landet alla dagar i veckan om det inte vore för barnen, vill att de ska vara hyfsat självgående och kunna ta sig dit de vill själva.

        Allt behöver inte vara svart eller vitt. Bor i ett litet rött hus ute på landet i en by med massa goa grannar i samma ålder. Har flera moderniteter och aldrig haft problem med fruset vatten trots dagar med -35c. Strömavbrott händer ju men har då eldstad som värmer hela huset. Affär i grannbyn 10 min bort. Bil in till stan, en till i reserv om den ena krånglar. Trivs toppen!

    Flyttade från en stor 2a med balkong mitt i stan, omringad av krogar och restauranger.
    Flyttade till en etta mindre än hälften så stor, ingen balkong och jag har 15min kollektivt till krogar och restauranger.

    Men vantrivdes i min förra stad och trivs som fisken nu, så det var lätt värt detta.

    Jag bor mitt i centrala London i en 2:a. Saknar den svenska naturen med skog, hav och sjoar. Rena gator. ”Folktomt” pa gator och torg (jamfort med har), men tror jag hade trottnat efter ett tag om jag flyttade tillbaka.

    Tvära kast här. Vi har bott i utkanten av stan (Stockholm) med närhet till alla fina grönområden men kände i våra 40-åriga hjärtan att vi ändå vurmar för stan och ville slå till. Så nu ska vi flytta in till City (Stureplan) med 160kvm (hyresrätt) dubbla kakelugnar men skithög hyra. Allt är nog en fråga om prioriteter. Vi väljer bort utlandssemestrar ett tag. Men så kan man ju alltid ändra sig, det är det som är så härligt.

      Härligt för er! Själv skulle jag inte orka Stureplan pga att vill man gå ut och käka i sitt eget kvarter blir det väldigt bajsnödigt!
      Skönt i förorten med avslappnat folk överallt.

        Finns ju massor med mysiga små restauranger på Östermalm.

          Ja restaurangerna, jag tänker mer på klientelet. Östermalm har så många ängsliga människor.

            På vilket sätt är de ängsliga? Kan inte se att de är det?

      Vad härligt! Men då måste jag fråga, hur fick ni tag på en sådan hyresrätt? Vi är också så sugna på en större lya i city.

        Hallå🐆, min man stod i kö i 10 år i bostadskö, sen väntade vi i typ 3 år för att nån skulle vilja byta sin hyresrätt i City mot vår superlägenhet i Danderyd. Bytte in oss från typ en takvåning med terrass till en hälften så stor. Svårt att generellt få till ett byte innerstan mot lite utanför, även om man går upp i pris och ner i kvm.

    Bodde utanför Stockholm i förort i många år och hatade det, har nu köpt en nyproduktion för att få vara närmare stan, värt varenda krona för oss! Så har definitivt kompromissat med ekonomin, men det är det värt för oss.

    Vi flyttade till hus nu medan vi har småbarn/mindre barn. Härligt att kunna lära barnen cykla på gatan, springa över till kompisar som de vill och ha en stor gräsmatta att springa på/kunna ha studsmatta. Drömmer om att bo mitt i innerstan igen så småningom! Tänker att när barnen är tonåringar kanske de föredrar att bo centralt. Eller efter att barnen flyttat ut.

      Åh detta kunde jag ha skrivit! ÄLSKAR att bo i hus med barn. Saknar stan men hade aldrig valt att bo centralt med barn. Kommer dock flytta in till city igen så småningom, men har fått blodad tand på hus också så kommer samtidigt vilja ha ett sommarhus 🙂

    Jag älskar att bo strax utanför stan. 5 min promenad till tunnelbanan och 7 min med tunnelbanan in till centrum. Här får jag njuta av att husen inte står vägg i vägg, fina motionsspår längs vattnet, bra serviceutbud inom gångavstånd, bra förskola/skola med trygg skolväg och av att det alltid finns parkering inom 50 meter från dörren, trots att jag inte har egen bilplats.

      Låter som mitt Solna-liv! 🥰

    Bor i en mindre stad. Har 5 minuter till city. Bor i ett lagom stort radhus. Ibland vill jag bo mitt i city men då kan jag inte odla mina grönsaker på sommaren, inte grilla och stå och småprata med världens bästa grannar så vi bor nog kvar. Två personer och en katt på 110 kvadrat. Onödigt stort men uteplatserna är så himla mysiga och bästa grannarna hittar man inte överallt.

    Bor mitt i mellanstor stad i en lägenhet som egentligen är alldeles för stor för bara min sambo och mig. Hatar det. Sambon däremot kan inte tänka sig något annat. Tänker att vi ska försöka kompromissa och skaffa ett sommarhus.

    Bor tio minuter från Stockholm city, trivs mycket bra då det trots närheten till innerstan känns som en egen liten by. Min man ville ha mer natur så han köpte en stuga i skogen. Det bästa av två världar helt enkelt.

      Låter som mig, bor innanför tullarna i ett lungt grönt område vid vattnet och med alla bekvämligheter nära, 10 min med tunnelbanan in till city. Dotterns skola supernära, vi trivs såå bra här.

    Har alltid bott mitt i stan. Uppvuxen i Malmö, älskar Malmö, älskar att allt finns runt hörnet, älskar att om jag vill ha ngt annat så finns Ribban, Folkers park, Pildammarna, Slottsparken osv osv så jävla nära. Mkt stad på liten yta = ❤️
    Att bo ”på landet” låter i teorin supermysigt men att pendla, ha två bilar, ingen affär runt knuten och inget kul alls i närheten går fetbort för mig. Malmö forever alltså!!

      Håller med. Planerar att flytta tillbaka till kära Malmö! Drömmen om mindre stad och större yta var inte alls så trevlig i verkliga livet.

        Mamma som var född i Malmö sa redan för 20 år sedan att hon tyckte Malmö blivit rena Chicago. Hur är det där nu🤔?

          Alltså allt det där med att Malmö är Chicago/Bagdad och en ”pangstad” är ju ingenting som gemene man märker av generellt. De allra flesta i Malmö är helt vanliga personer med familj och vänner som tar kvällspromenader och fikar och köper pizza på lokala pizzerian…
          Däremot är det väl många som skaffar barn som gärna flyttar till andra städer i närheter eller de tryggaste områdena i Malmö p.g.a. rädsla för att barnen ska dras in i gängkriminalitet. Men känns som om många föräldrar tänker likadant i Sthlm och Gbg också?

          Nej det är inte Chicago 😂 Det händer skit här men det gör det ju överallt. Sthlm verkar mkt värre tex men hör aldrig någon säga att Sthlm är Chicago.

          Nej, det tycker jag inte alls. De som vill leka maffia skjuter ofta på varandra och inte på oskyldiga (som t.ex. i Stockholm).

          Klasskillnaderna har dock ökat på senare åren vilket gör att risken för att få inbrott (i hus, bil etc) eller liknande är lite större, men de flesta har bra larmsystem som larmar direkt vid rörelse 🙂

          Har du varit i Malmö? Eller är det bara ”din mamma” som varit här? Tips är att besöka det och bilda din egen uppfattning. Jag åker gärna till Chicago om det är som Malmö 😂

          Var i Malmö i somras och blev chockad över att det knappt var några etniska svenskar i centrum och på centralstationen. Och halalskyltar överallt. Kändes som att jag var i ett annat land.

            tönt

            Åh tycker det är så härligt! Malmö känns verkligen inte som Sverige.

      Alla som bor på landet har ju inte 5 mil eller mer till närmsta stad. Jag bor på landet och har 15-20 min in till en av Sveriges större städer😊

    Vi flyttade från en mellanstor stad där vi bodde centralt i en 3a till ett hus i en liten by på västkusten vid havet. Trivs SÅ bra och kommer aldrig flytta härifrån!

      Underbart, men säkert inte billigt.

        Inte speciellt dyrt för att vara här. Däremot förstår vi absolut att vi gjorde ett fynd när priserna sjönk och räntorna höjdes förra året. Fick huset för 2,7 miljoner 🥰

    Flyttade till drömhuset med pendlingsavstånd, vi kommer flytta igen snart. Det är alltid fel på tågen, man kan inte lite på transport alls, måste köra överallt. Gör att man aldrig som par kan åka ut och äta och ta ett glas. Dåligt utbud i mataffärer. Gnällig atmosfär av sverigedemokrater, pensionärer och småbarnsföräldrar. Trädgård är kul tills stormen kommer och fäller träd, har kostat oss så sjukt mycket pengar att frakta bort. Aldrig mer! Vill ha brunch, parkpromenader och spontanitet!

      En sån sjukt viktig sak för oss när vi kollade på hus var att det är gångavstånd från stan. Har vänner som bor nån mil utanför staden vi bor i och det är alltid ett meck för dem att ta sig in till stan för en middag. De brukar säga att de få gångerna det ska drickas vin så kan de åka kommunalt eller ta taxi, men hittills är det alltid någon som kör (antar att man blir lite snål när man ska lägga 5-600 kr på taxi). Även om vi är i småbarnsåren just nu och inte nyttjar att gå ut och äta på en fin restaurang så kommer vi att komma dit om ett par år.

        Typ alla våra vänner skaffade barn och flyttade till villaförorten där vi bor, så de som bor kvar i stan har omvänt problem 😅 vi ses nästan alltid hemma hos någon av oss i hus, vi kan promenera mellan varandra men de i stan måste krångla med bil eller taxi för att ta sig hit.

    Vi har sålt vår lägenhet i city (stockholm) för att flytta till en mindre stad ca 1,5h med tåg från Stockholm. Vi är i 25-35 årsåldern och är less på livet här trots ålder för att älska att leva här. Vi kommer pendla och jobba remote. Vi är så nöjda med det beslutet.

      Har ni barn? Det där funkade jättebra för oss tills vi skaffade barn 😅

        När man har barn är det väl typ skitsamma var man bor, allt är bara stress med barnen och det är slut med spontanitet.

    Jag lever med både ock. Men det är en kompromiss det med.
    Särbo.
    Jag med hus på landet.
    Han med lägenhet centralt i storstad.
    Det bästa av två världar men oxå väldigt ensamt när vi inte kan vara tillsammans.

    Sexlivet efter 7 år är: [insert one word]

    Uppvuxen i Gamla stan åkte tunnelbana själv som relativt liten (10 år) till skolan på Söder. Gick på dagis inne i Gamla Stan och lekte kull mellan gränderna. Båten till Djurgården för picknick på helger och sommarkvällar. Idag skulle jag inte vilja bo så med barn för skulle inte våga låta dem vara så fria som jag och mina syskon samt kompisar fick vara.

      Exakt, men varför blir det så? Åkte in till City själv med tunnis (Sundbyberg till Östermalm), sen efter skolan gick jag bärsärkagång med en rostig hammare på en osanerad uteplats. Drog säkert på mig diverse skit där. Sen pallade jag äpplen på en kyrka i närheten, innan jag gick till Clock och tiggde burgare. Men nu darrar man så fort pojkarna (8 och 10 år) som går i skola på Djurgården ska göra något. Stalkar dem via Hitta-appen. Hur fria låter ni era kids vara jämfört med hur ni själva var?

      För er som inte vet är Tollare ett område som växt fram i Saltsjö-Boo Nacka. De flesta bostadsrätter kostar nästan mer än i stan.
      Tollare och hela Saltsjö-Boo är ett finare område i Stockholm. Om jag valt att bo i bostadsrätt/ lägenhet hade jag hellre lagt mina pengar på att bo närmare stan. Kollektivtrafiken är kass.
      Förstår helt önskan om att bo närmare stan.

        Ehrm… en liten hemnetsökning ger att bostadsrätter i Tollare kostar ungefär hälften mot i innerstan. Fint absolut, men 159 kvm för ca 9 mille, det finns inte i innerstan.

    Bor i ett mindre samhälle utanför Umeå. Kunde köpa huset utan lån och jag kan inte tänka mig ett bättre hus. Är inte beroende av bil och vi kan gå till både skola, jobb och affärer. Enkelt att ta sig in till Umeå om behov finns. Lugnt tempo och vacker miljö.

      Själv flyttade man FRÅN Umeå pga det var så satans dyrt om man skulle ha råd med hus, hade hamnat i Bjurholm för en rimlig peng 😅

    Känner likadant som henne. Är 32 och bor med sambon i en byhåla p.g.a. jobb. Vi kommer dock att flytta till Stockholmsområdet inom några månader!

    Bor i en liten stad i södra Norrland, vi bor i villa centralt men även här längtar vi ”ut på landet” istället trots att det för de flesta i t.ex Stockholm nog redan tycker att vi bor på landet. Vi har ett stort hus och en tomt på 800 kvm men för oss är det för litet och för mycket ”city”, haha.. gissar att det beror helt på hur man är uppväxt och jag märker att många gamla klasskompisar flyttar hemåt igen nu när vi är i den åldern att många får barn. Ibland tänker jag att jag skulle vilja till en storstad för let’s face it, det är rätt dött här på vintern (fantastiskt på sommaren), men så besöker vi Stockholm en helg och allt jag vill är att komma hem.

    OT, men inte riktigt. Det har varit väldigt mycket i helgen och nu ville jag hitta något som jag kunde lyssna på, ni vet, ibland vill man se eller höra på något lättsamt. Det slutade med två avsnitt podd med Alexandra och Dasha som var helt ny podd för mig. I det ena avsnittet säger Dasha att hon hade blivit läkare, inte sjuksköterska om hon hade gjort annat och att typ ingen kan lika mycket om sådant som inte är utbildad. Okej? Vet inte riktigt vad hon grundar det på, men hon har tydligen höga tankar i alla fall. I det andra avsnittet pratar dem om resa till Göteborg, tror att det var Alexandra som skulle iväg och hon berättar att det var lite problem innan tåget gick. Hon pratar om första stopp och Katrineholm, nu reagerade Dasha med att det är typ i Skåne. Alltså, det ligger ungefär en timme bort från Stockholm med tåg. Har man verkligen så dålig koll? Dasha menar att Alexandra syftade på Uppsala (!) och Alexandra lägger ner Katrineholm. En fråga, varför skulle man åka upp till Uppsala från Stockholm för att komma till Göteborg? Det känns lite som att man skulle åka till Kalmar från Ystad för att komma till Malmö eller åka till Umeå från Sundsvall för att komma till Östersund.

    Jag kan drömma om en stort hus med lummig trädgård, orangerie, pool, natur och tyst runt omkring. Men inser snabbt att jag är för lat och bekväm och gillar att bo nära andra människor. Vill dock inte kompromissa gällande lugn och natur så vi bor helt enkelt i en ganska stor stad, 50 m från ett naturreservat, i ett hus som är lagom stort för oss att orka sköta om. Jag hade aldrig velat leva med barn mitt i stan, jag vill ge dem mer frihet än så!

    Drömmen om ett hus mer på ”landet” lever jag ut vid besök hos släkt och vänner istället.

    Född och uppvuxen strax utanför Stockholm i nacka och flyttade från Stockholm på riktigt (flyttat pga av studier till olika orter innan) för 9 år sedan och min dröm är att vi i framtiden har en liten övernattningslägenhet i Stockholm för att kunna åka dit och träffa vänner, ätande restauranger gå på konserter mm utan att bo på hotell eller vara beroende av vänner. Bor i hus 1 timme från Gbg med bil, 35 med tåg det är inte min stan så åker aldrig dit men om jag bott på det avståndet från Stockholm hade jag varit mycket mer inne i stan. Andra drömmer om sommarstuga jag om liten lägenhet…

    Vi har en lägenhet på 150 kvm i centrum och ett hus vid havet som vi åker till på helger eller jobbar remote från. Bästa kombinationen faktisk, ibland drömmer jag om ett orangeri men det kanske man orkar först när barnen blivit större.

      Okej.

    Som icke-stockholmare tycker jag verkligen att hon redan bor i stan haha

      Åh, herregud! Nacka är ju sjukt långt bort från stan. Dessutom ännu värre att det inte finns tunnelbana. Jag skulle själv aldrig kunna bo i de delar utanför stan som inte har tunnelbana.

      Ni vill jag själv inte bo i stan längre men vill bo med närhet till stan. Bor i närheten av centrala Sumpan så är fullt av pubar, restauranger, sunkhak, matställen så jag har väldigt lite behov av att åka in till stan. Men annars finns båda t-bana, tvärbana och pendel på ett stenkast avstånd. Samtidigt finns det natur i form av Råstasjön och Lötsjön för promenader mm.

        De förorter som har tunnelbana är ju dock de sunkigaste…

    Kan Stockholm burrr nej tack vet jag denna stad jag bor i eller rättare sagt 1,5 mil utanbarr att hyra ett hus man slipper allt det jobba med hus med har alla fördelar 😁

    Föredrar att bo större . Haft ett stort hus i Dubai . Våningen i stan kändes litet efter att vi flyttade tillbaka till Stockholm . Sålde och köpte ett stort ny byggt hus lite utanför stan . Är i Stockholm på knappt 40 min . Har inget behov av att bo i stan bara för att bo i stan . Finns inget bättre än att ta första koppen kaffe i trädgården när värmen kommer

    Jag har både och 🤓 Lägenhet på Södermalm och hus i Norrtälje 👍

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.