531 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Dela otroligt ointressant information. Jag kan börja: igår dammsög jag upp några kvarvarande barr från granen som jag tog ut för mer än en månad sen.

      Åt mat idag

      Jag vilar ofta på kvällar/eftermiddagar och mår illa efteråt.

        Acid reflux. Hade jätte problem med det. Antingen är något innan eller ta omeprazol i ca 2 veckor. Jag får upprepa kuren någon gång per år.

          Inte lägga sig ner efter 20-30 min man ätit ngt, och sova lite upphöjt i huvudet hjälper med.

        Jag också.

      Jag sov två tupplurar idag. Räknar inte med att somna i rimlig tid ikväll.

        Jag sov till 6:30, snabbt älskande med min sambo, somnade om till 9:30, åt frukost, sov middag till 11:00, var vaken i 30min under Big bang theory, sov till 13:45… hänger vi här ikväll eller? 😂

          Tröttheten står fortfarande på stationen så jag hoppar på tåget innan det åker. 💤

            Godnatt!

      Har bytt från Lindahls yoghurt-kvarg till Lindahls kvarg-yoghurt. Tyckte inte skillnaden var jättestor.

        Vad ska det vara för skillnad?

      Jag slängde massa gröna inomhusväxter som såg ledsna ut, haft dem i 10 år så de tog emot. Köpte nya, de var fina

        Jag gjorde exakt samma sak idag. Dock pga fått trips på ALLA jävla blommor. Så kasta ut, sanerade och köpte nya.
        Haft mina kanske 6 år och var väldigt fina men orkar fan inte mer trips.. kämpat med neemolja och oriusbaggar.

        Trips och kackerlackor är väl det som överlever en atombomb

      Jag har hjärtan på mina naglar för det var gulligt tyckte jag men nu har jag tröttnat.

      Jag har börjat titta på den norska versionen av Bäst i test och tycker plötsligt att den svenska suger ba*s. Ska titta på den danska, Nya Zeeländska och engelska efteråt. #haringetliv

        Jag har sett alla och tycker faktiskt danska var roligast. Och håller med – svenska är inte rolig längre. Riktigt trist testpanel den här säsongen.

          Håller med, danska är skoj! Säsong 3 med Heino Hansen kan jag rekommendera

          Ja, lite roligare personer borde de ha kunnat hitta.. men men! 😄

        Vaa nej, den brittiska är roligast! Älskar brittisk humor. Den danska är inte kul alls.

          Nice, ser fram emot att börja se den sen!

      Tittade ut genom fönstret på eftermiddagen. Det regnade.

      havrefras är det godaste som finns

      Jag mötte bara en person på min kvällspromenad

      jag åt en semmelwrap idag, det var inte gott

      Jag tror jag har fått nagelsvamp.

      har blåmärke på foten som gör ont

      Hittade ett nytt favoritschampo häromveckan. Luktar svingott!

        Nöff nöff.

          Oj vad roligt.

      Jag var hemma och fikade hos min syster idag. Vi åt varsin bulle.

      Jag äter cheddarost och pepparsalami just nu

      Spelar mariokart ikväll med min sambo

      Jag gjorde två sticklingar idag.

        Jag saknar 3 program jag tyckte mycket om
        Cops
        Cheaters Och
        Livräddarna på Bondi beach.

          Cops och Cheaters finns att se dygnet runt på Pluto TV! Älskar förövrigt Pluto TV.

      Det står ett glas vatten på mitt soffbord med ca 1 dl vatten kvar i det.

      Jag la mig 18.27 pga matkoma. Skulle skriva ner lite inspirerande citat ur låttexter så att jag kan få tummen ur och skriva ”böcker” igen för jag vill skriva, har inspiration men får inte ut något och låtar brukar inspirera mig.

      Skrev två citat. Sen ritade jag en smiley, en stjärna och ett hjärta på min mage med svart tuschpenna. Ändå ingen som ser.
      Och somnade sen.

      Idag kom jag att tänka på att jag åt varma mackor 2 gånger om dagen under hela februari 2023.

        Imponerande dedikering.

      Jag fick blåbärsfläckar på mina byxor igår men jag lyckades få bort dem

        Haha vet inte varför just denna kommentar får mig att skratta😅

          Tihi, så tokigt!

    Har fått sertralin utskrivet för ångest. Är på dag 6 nu med 25 mg och mår fan hundra gånger värre än innan, helt fruktansvärt. Någon med erfarenhet, när vänder det?? Blir det värre när jag ska gå upp till 50 mg? Då kan det inte vara värt det.

      Jag har hört att det tar 2-3 veckor tills det blir bättre. Håll ut ett tag till. Håller tummarna för dig.

      Ungefär två veckor skulle jag säga

      Det tar 2-3 veckor innan man mår lite mer okej. Det är insättningsperioden. Säg till läkare och vänner om det blir för mkt så du kan få hjälp.

      Det är vanligt att det blir värre i början. Detta borde din läkare informerat dig om. Håll ut och det kommer att vända! Prata med din läkare om hur du ska gå vidare om det blir alldeles för jobbigt. Men insättningen är svår för många.

      Jag låg i fosterställning och ville dö de 2 första veckorna. Det är insättningssymtom och inte hur du kommer må av medicinen sen. Har man mycket insättningssymtom har man ofta god effekt också. Blir det för jobbigt kontaktar du VC och får lugnande. Det brukar lägga sig efter 2 veckor men det är förste efter 6-8 veckor du kan se vad du får för effekt. Kämpa på 💪

        Och har du inte bra effekt efter 6-8 veckor kontaktat du VC och ber om en annan sort. Sertralin fungerar bra för många men är en ingångsmedicin. Det finns väldigt många fler alternativ som är mycket effektivare om det behövs. Jag hittade rätt på 3e försöket. Efter 2 år klarat jag mig nu utan dem och mår fantastiskt. Lycka till! ✨

      Blir värre innan det blir bättre. Håll ut.

      blir först värre några veckor sen bättre. SA inte läkare det.
      hmm gäller generell insättning…

      För mig fungerade dessa inte alls. Har testat de flesta efter men nu har jag börjat träna så slipper de helt, hjälper med träning för mig. Det blir värre i början så kämpa på, skickar styrkekramar.

    Trevligaste hotellet i stockholm city som inte kostar hela skjortan? Utgår från tågcentralen och behöver inte direkt bo exakt bredvid den. Jag har bra skor och promenerar gärna. Tips tas tacksamt emot 🙂

      Elite tycker jag är bra

      Freys🙌

      Sheraton.

      Ge en maxsumma istället. Din skjorta kostar inte lika mycket som min, om du förstår vad jag menar.

        Vi skippar skjortan, ge alla tips så tar jag ställning efteråt om det är värt skjortan eller om det till och med är värt ärmarna med!

          Bam! Snyggt!

      Var nöjd med Clarion Sign.

      Urban Deli, Freys, hotel Birger jarl, Scandic Continental

      Scandic Klara:)

      Adlon tycker jag är prisvärt. Sign är också trevligt 🙂

    Är så oerhört illa till mods av det som hänt Navalnyj. Hur kan Putin få hållas av resten av världen? Alla dessa lönnmord på personer som inte håller med eller fogar sig i ledet. Är det inte förgiftningar så är det fatala”olyckor”. De ryssar som opponerar sig och står upp är riktigt modiga människor imo.

      Har du sett dokumentären om honom på HBO? Tipsar annars om den. Och håller helt med dig. En oerhört viktig röst har tystats..

        Ja, har sett den. Hoppas nu några riktigt vassa journalister följer upp, och att hans medarbetare för arbetet vidare. För oss som ser på, från vår trygga lilla bubbla, är ju det allra minsta vi kan göra, att prata om det, mycket och högt.

      Håller verkligen med! Blir ledsen över att omvärlden inte protesterar tydligare. Att det inte står i rubrikerna att han blev mördad. Men ja sån jävla respekt till Navalny att han återvände till Ryssland efter förgiftningen. Snacka om att ha ett högre syfte i livet än sig själv och sitt ego/ eget liv.

        Just precis det! Att sätta sig själv sist för ett högre syfte-för det ryska folket! Det modet, civilkurage och rättspatos!

      Ja vad jäveln Putin ställer till.
      Detta är hemskt. Hur kan han vilja bli ihågkommen som en tyrann. Han förstör för alla.

        Det är ju det ALLA diktatorer vill bli ihågkomna för.

      Jag med. Helt fruktansvärt.

      Resten av världen har ju ingen makt i Ryssland så enda sättet är att protestera i de organ som finns typ FN och införa sanktioner mot landet eller helt enkelt försöka störta Putin genom att anfalla Ryssland och starta ett till krig men det tror jag inget land eller Nato är så sugna på. Det är förövrigt bara väst som bryr sig, det finns många regeringar i Afrika, Asien och så Iran som tycker att Putin är en toppenkille för att de fått vapen och ekonomisk stöd från Ryssland och även hjälp av Wagnergruppen i länder som har inbördeskrig. Assadregimen i Syrien hade ju troligen fallit om inte ryssarna hjälpt dem. Och så har vi Kina som vill ta över USA:s position som världsledande stormakt och därför hänger med ryssarna. Diktturer håller alltid ihop mot ”den ondskefulla västvärlden”.

        Äckligt att läsa om historieomskrivningen i Tucker Carlsons intervju med Putin. Att Ukraina bara finns för att Stalin drog gränserna där och bara är en konstgjord stat, men att landet egentligen tillhört Ryssland och Novorossiya hela tiden, utan respekt för ukrainarnas historia. Och att Carlson satt tyst och svalde den beskrivningen.

          Antagligen kan han inte historien själv. Därav hans tystnad kanske. 🙃

        Snart bryr sig kanske inte heller USA, om Trump tar makten och lämnar Nato.

          Att Trump får makten igen skrämmer mig rejält (bland annat av just den anledningen du skriver)

      Ja helt fruktansvärt, så så sorgligt 😞

    Så less på dessa sjukhusbesök! Inlagd i natt och känner bara blä! Men vilka guldkorn dom är som jobba här! 🌹

      Krya på dig! Vill du berätta vad det gäller?

        Gjort en bröstrekonstruktion pga bröstcancer och har nu förmodligen fått en kraftig infektion flera veckor efter OP lite märkligt och smärtsamt! 😬 Jaja det som inte dödar hädar eller nått! 😉😄

          Krya på dig!!

          Grattis till att du är frisk från cancern. Tråkigt med komplikationer. Hoppas du får riktigt bra vård!

          Jag väntar på att få en bröstrekonstruktion senare i år. Är nyfiken på om du är nöjd, förutom infektionen?

      Åh, jag vet hur det känns! Har legat på sjukhus till och från hela januari. Det suger så hårt, men sköterskorna ♥️♥️♥️♥️ Så underbara människor!

      Hoppas du mår bättre snart ❤️ Skönt ändå att du är på rätt ställe. Jag har uppsökte akuten flera gånger på grund av konstiga svimningar men har inte kunnat bli inlagd med ekg pga platsbrist. Fått stanna någon timme och sen åka hem igen. Akuten skickade remiss till VC men de har inga tider lediga närmsta veckorna 😅🤷🏼‍♀️

        Nämen vad säger du? Låter ju inte klokt. Krya på dig ♥️

          Man blir så trött. Glad att du är i lagd och får bra vård i alla fall. Hoppas du kryar på dig snart!

      Ja sjuksköterskorna brukar vara så vettiga människor. Skönt att få känna sig trygg.

    Såg reklam för några Gina Tricot-tröjor nyss och vill gärna ha dem. Behöver också nya klassiska tröjor för de som jag haft de senaste åren är alldeles för slitna. Frågan är hur kvaliteten är?
    Jag har inte köpt Gina sen typ deras första år… värt det eller blir de dåliga på någon vecka?

      Någon här tipsade om hms ribbad topp i modalmix. Bästa tröjorna jag haft!

        Det var jag! Visst är dom otroliga!

          Magiska! ✨

            Kul att du gillar 😍

              Tack för tipset! 🫶

      Gina tricot basic long sleeve top är sköna och bra kvalitet. Ribbade. Jag har fyra stycken i olika färger och använder dem hela tiden, rekommenderar dem varmt!

      Skulle sikta på nått bättre märke inte värt pengarna med tanke på shein kvalitet typ.

      Det jag har köpt har hållt bra. Har mycket som är flera år gammalt och håller fint än.

    Behöver höra folks synpunkter. Pratar med en kille som jag träffat en gång och efteråt är det han som hört av sig och han har även sagt att han vill träffa mig igen, men han skriver alltid så segt. Jag svarar ändå ganska fort om inte jag jobbar eller är super upptagen, men han svarar alltid jättelångsamt. det kan ta en timme eller ibland 3 timmar innan han svarar vilket är helt okej, men det får mig att känna att han kanske inte är så intresserad av mig. När vi sågs så pratade vi och han sa något om att han inte har tid för att skriva massor utan att jag hade tagit upp det, varpå jag svarade att alla nästan har telefonen i handen väldigt ofta och att man fixar tid om man är intresserad av någon. Jag blir lite förvirrad för han säger att han vill ses igen, men inte när och han svarar otroligt långsamt. När jag ringde vid ett tillfälle skrev han bara att han inte kunde prata. Jag får känslan av att han inte är intresserad, men blir kluven också. Jag vet att folk är olika och att alla inte gillar att chatta prata i telefon massa osv, men för mig känns det konstigt att inte vilja höras om man är intresserad av någon.

      Nja jag tycker att få svar efter en timme eller 3 timmar, är ganska kort tid. Tycker det är snabbt, inte segt alls. Jag som är tjej tycker det är helt normalt att få svar efter 8-10 timmar till och med. Jag tycker bara det är skönt att kunna tänka på nåt annat än på personen hela tiden. Vill gärna prioritera jobbet/det jag gör för tillfället och inte känna press att jag måste svara asap, föredrar att tänka igenom mitt svar innan jag svarar. Folk har olika sms och telefonvanor, tycker man ska respektera att folk är olika. Behöver inte alls ha nåt med intresset att göra.

      Han kanske dejtar mer än dig?

        Jag får också den känslan. Vi är ju inte tillsammans vi har bara träffats en gång så det är möjligt.

          Det är i alla fall anledningen till att jag svarat dejter långsamt. Har jag väl fastnat för en är liksom min uppmärksamhet där.

      Är det viktigt för dig men någon kommunikativ skulle jag sluta träffa honom. Det kommer ju inte bli bättre när ni har varit tillsammans i 2 år om vi säger så..

      Jag är en sån där långsamsvarare, det finns ju vi som inte har telefonen i handen jämt 😅 Den ligger oftast nånstans och så tittar jag till den ibland och svarar på meddelanden.

        Gäller det Även när du dejtar någon och är intresserad av personen? Vi är ganska unga och de flesta i vår ålder har telefonen i handen jämt.

          Jag är yngre men sätter downtime och har stör ej på telefonen under dagen bara för att det inte ska göra mig tillgänglig hela tiden. Skulle missa livet runtomkring mig annars.

          Absolut. Kanske inte när jag var superkär i början förhållandet men generellt.

      Han kanske har en sund distans till mobilen och fokuserar på det som händer utanför den? Grattis i så fall om ni bli ett par – då kommer han att prata med dig istället för att ha näsan i luren, om kvällarna i soffan.

      låter som muppen jag dejta. han tyckte 7. tim va ok oxå.
      dumpa! alla har tid att svara med en emoiji el nåt kort…

        Ja han svarar ganska tråkigt också när han skriver. När jag ringde vid ett tillfälle svarade han inte. Efter en timme skrev han bara kan ej prata. Ingen smiley, han ringde inte upp eller nåt. Igår svarade han på mitt meddelande efter fyra timmar. Han var den som inledde konversationen men ändå svarat han så långsamt. Borde kanske dumpa som du skriver

          Gör det dig illa till mods så dumpa. Finns många killar. Du vill ju träffa en som funkar med just dig och får dig att känna dig speciell.

          Förstår honom. Hade aldrig orkat svara i telefon om en person jag dejtat en gång ringde. Och då ser jag mig som en extrovert person som är generellt social.

            Ringde dock inte bara så där utan vi hade kommit överens om att jag skulle ringa honom efter jobbet… dessutom brukar han ringa mig och har jag varit upptagen har jag skrivit det alternativt ringt upp senare. Vilket han då inte gjorde i det här fallet när jag ringde fastän vi kommit överens om det.

          Han låter inte som nån kul och engagerad person.Förmodligen är han helt enkelt inte så värst intresserad av dig,eller så har han flera andra tjejer på gång.
          Skippa honom.

            Tog bort honom från Snapchat för han verkar inte intresserad och kände inte att han var så rolig och då la han till mig nu direkt och ringde massor och säger att han visst är intresserad fastän det verkligen inte känns så för mig men men…

      Låter som en vettig snubbe tycker jag.

        Jag funderar också på det och han kanske har en sund syn på telefonanvändning, men samtidigt tycker jag att han då är lite tråkig och att jag börjar tappa intresse samt tänker att han inte är så intresserad av mig.

    När man är nyförälskad, för att åka på festival, för att det är måndag osv. När har du ”sjukanmält” dig och varför?

      Aldrig faktiskt, är 28 år. Varit sjukanmäld på jobbet typ tre tillfällen och då har jag verkligen varit sjuk 😅

      På grund av vägarbete mitt i vintern med massa snö som krävde omdirigering. Sträckan blev inte så mycket längre i kilometer, men i tid blev det närmare en timme extra.

      Åååh va jag längtar efter att bli kär!
      Lyllos. Svar på din fråga – dra till med maginfluensa för de vill dina kollegor inte ha. Du åt kyckling som var dålig whatever…man lever bara en gång. Köööör och glöm inte att njuta och glöm inte – det är bara ett jävla jobb!

        Läs frågan igen! 🙄

      Sagt att jag varit sjuk när jag egentligen varit slutkörd. Men har då varit hemma och sovit.

        Ändå en bra anledning. Lyssna på din kropp ❤️

      Jag blir nästan aldrig sjuk och när jag blir det blir det är jag inte så hemskt sjuk. Många skulle gå på jobb med förkylning, men nu har jag börjat stanna hemma även fast jag nyst en gång.

      I skolan när vi hade ”utflyktsdag” och jag var utfryst och visste att ingen skulle vilja umgås med mig så jag stannade hemma så jag skulle slippa gå runt själv…

        ❤️❤️❤️❤️❤️

      För att jag var bakis. Eller egentligen var jag fortfarande full.

      Min dröm är att sjukanmäla mig trots fullt frisk, skicka barnen till förskolan och sen bara chilla ensam hela dagen 😅 ”tyvärr” skulle jag få för dåligt samvete mot kollegor för att göra det så det kommer aldrig hända 😪

        Så skönt att ha ett ”individuellt” jobb, liksom det är bara jag som drabbas vid sjukdom eller frånvaro

          Det kan jag tänka mig är en stor fördel! 😊

          Fast det är inte heller så nice alla gånger. När man verkligen är sjuk och borta så blir man (åtminstone jag) väldigt stressad över högen med jobb som inte blir gjort, för ingen annan gör det.

      Sjukanmäler mig i stort sett bara om jag är sjuk, känner mig så skyldig.

        Ja det är ju det normala…

      Aldrig. Är alldeles för snål för att offra en karensdag. Dock har jag massa sparad tid och har möjlighet att ta ledigt typ när jag behöver.

      Vantrivdes på en tidigare arbetsplats och under mina dryga 2 månader där hade jag 3 sjuktillfällen, fast den ena gången var jag sjuk. Men jag stannade visserligen hemma, kanske åkte nånstans bara för att få andas lite, men jag har inget dåligt samvete över det alls. De blev absolut en man kort men det var inte mitt problem, surfittan till chef kunde ha behandlat mig bättre från början så hade det inte behövt bli så. (Och ja jag blir absolut arg av att tänka tillbaka på henne och arbetsplatsen).

      Sjukanmält mig ngn gång bör jag var yngre för att jag var så extremt slutkörd, alltså trött.
      Annars inte.

      Oj, aldrig för nåt sånt. Hade skämts ihjäl om jag blev påkommen. Har sagt att jag varit sjuk till kollegor som frågat vart jag varit när det egentligen varit dödsfall/begravning osv (chefen visste), orkade inte riva upp allt på jobbet igen. Men det är ju en annan grej.

      Aldrig pga en ogiltig anledning. Det är fan dyrt med karensdagen…

      Aldrig. Jag har ett jobb som inte går att sköta hemifrån och där någon annan måste hoppa in och ta min plats om jag är borta. Skulle aldrig vara så självisk att jag utsatte andra för det om jag inte är sjuk på riktigt.

      När jag basiclly fortfarande var full för jag hade varit på spelning kvällen innan och hängt med en gammal bekant. Var efter jag fyllt 30 också.
      Ångrar inget

      Har absolut sjukanmält mig för att jag varit på tok för bakis eller fortfarande full.. har också sjukanmält mig en hel helg för att åka skidor i fjällen när jag visste att jag inte skulle få ledigt (var inte ens någon mening att fråga)

      Numera är jag en hederlig arbetare och tar mitt ansvar och därmed sjukskriver mig bara när jag är sjuk (när jag behöver fysisk eller psykisk återhämtning)

      En majoritet av mina sjukanmälningar de senaste två åren har varit för att jag har haft för höga ångestnivåer och det har varit såna dagar där det är omöjligt att jobba hemifrån eller bara åka in till kontoret för nåt enstaka möte. Och så har jag sjukat mig av ren jävelskap när jag haft för mycket att göra och ingen lyssnar på mig när jag påtalat det.

    Precis upptäckt Vinted och har shoppat loss 🥹 Önskar dock man kunde välja att filtrera bort vissa varumärken, orkar inte med allt Shein-krafs.

      Det kan du göra vid inställningar 🙂 eller iaf välja vilka märken och storlekar du letar efter

        Ja men då måste jag ju välja alla utom Shein och det är ju rätt meckigt 😅

          Jo men e du verkligen intresserad av allt annat då? 😂

            Ja ibland dyker det upp guldkorn från märken man aldrig hört talas om 😍

    Vilken parfym är den du får mest komplimanger för?

      Två stycken olika från Marc Jacobs (de med blomkork).

      Tom Ford lost cherry.

        Måste gå och provdofta, varit nyfiken på den för evigt. Är den mer söt eller mer ”skarp”?

          Varken eller. Väldigt balanserad.

      Kan tyvärr inte säga för vill inte att fler ska använda den.

        Gud vad töntigt

          Eller hur. Tönt-anonym är ändå inte ensam om att använda den. Det där är högstadiefasoner och inget vuxna normala människor håller på med.

        Mycket bättre att ingen köper den så att den slutar tillverkas!

          Tommy Hilfinger ”Woman”.

        Haha jag trodde att de med hemliga recept var löjligast så kommer du här 😅

        Du tror att du är ensam i världen om att använda den? 😁

        Samma parfym doftar ändå olika på olika personer.

      Laura Biagotti😄

      Jag förstår mig inte på parfymer. Det är ju nästan alltid för mycket och skapar allt annat än trivsel.

        Beror väl ändå på hur mycket du tar?

        Inte om du inte sprayar mycket. Ta lite så luktar det lite.

        Billiga parfymer tenderar att irritera ja, men rätt mängd från ett bättre parfymeri är mycket trevligt.

          Absolut inte.

      Initio psychedelic love

      Ralph Lauren Big pony och Clean warm cotton och shower fresh.

      Jessica Simpsons ”fancy”.

      Pink sugar anbände jag när jag var yngre och fick mycket komplimanger för den. Billig och väldigt, väldigt söt. Tjejers AXE? Luktade sockervadd och nybakat

      Versace Bright Crystal

        Åh tycker den är hemsk och luktar fjortis 😔

          Är du kul på fest?

            Kan man vara även om man tycker något luktar pest.

              Jo men man är inte så rolig när någon ger ett tips någon annan bett om. Så glider man själv in från sidan och säger att det luktar pest om det tipset. Gör du så irl också?

                Bara om det rör sig om Cool Cotton från CLEAN. Den ses som ett nasalt övergrepp.

            Jag brukar inte recensera parfymer på fest.

      Escadas Taj sunset. Får alltid höra att jag luktar så gott när jag har den på mig. Älskar doften själv också. Söt, fruktig o nästan för mycket. Helt perfekt.

      Portrait of a lady, kan vääldigt lätt bli för mycket dock!! Gäller att vara försiktig

    Behöver mest bara skriva av mig. Har ett ”bra” jobb med ”bra” utbildning och trodde aldrig att jag skulle gå in i väggen. När jag gjorde det för ett år sedan tog det hårt på mig, och idag kom ångesten över mig att jag fortfarande inte mår tillräckligt bra för att kunna jobba eller orka med att umgås med vännerna fullt ut. Har använt jobb/utbildning mycket som ett substitut till att inte bearbeta saker som hänt i mitt liv. Nu finns ingen ”barriär” att stå emot alla känslor och tankar som min terapeut och läkare fått mig att våga prata om. Känner mig mest som en väldigt dålig människa just nu (vet att jag inte borde, men känner mig typ som en ren belastning)…

      Det är lätt att dra paralleller mellan prestation och egenvärde. Det är omvälvande att hitta sitt egenvärde när man inte längre presterar men det kommer bli bra. Vi är många som har gått före dig. Däremot kommer du antagligen aldrig bli som innan. Så som du var innan är vad som gjorde dig sjuk. Att klarar av att jobba och umgås med vänner fullt ut på det sättet du gjorde innan är inte målet. Målet är att hitta ett nytt sätt att leva där du inte kör slut på dig själv ❤️

      Hade kunnat vara jag som skrev allt ovan. Är så stressad över att ett år ”inte räckt” för att bli som innan sjukskrivningen. Men tanken är ju inte att vi ska bli detsamma, utan något nytt.

    Är det någon som jobbar som enhetschef inom vård och omsorg? Vad har ni för utbildning? Var det svårt att få första jobbet utan erfarenhet? Trivs ni?

      Sjuksköterska men vidareutbildning inom ledarskap. Tog ett vikariat och blev erbjuden vidareanställning.

        Intern utbildning med ledarskapet eller vad läste du? 🙂

          Univerditetskurser på distans på 50%.

      Noll utbildning bortsett från underkänt i gymnasieämnen. Hemsk, oempatisk människa som bara bryr mig om pengar och inte kan ett skit om vård. Aktieportfölj. Psykopatvarning. Lätt som en plätt 🙂

        Alla meningar utan den första beskriver min chef rätt bra.

          Och för mej tyvärr beskriver det min läkare. 😳

            Fan va hemskt 😞

      Sjuksköterskeutbildning samt utbildning inom arbetsmiljö och ledarskap. Började som gruppchef sedan sökte jag tjänst som verksamhetschef på samma arbetsplats och fick den tjänsten. Arbetar inom privat äldreomsorg vilket innebär att IVO också ska godkänna VC på tillståndet. Har man ingen erfarenhet sedan innan så kan det bli svårt med IVO men detta verkar bara gälla för privata utförare.

      Jag trivs med mitt jobb men det är en utmaning att hitta personal med rätt kompetens. Väldigt varierande arbetsuppgifter.

    Bästa primern för fet hud?

      Kokos-fett👍

        Nej det täpper ju till. Alldeles för fet. Se upp med feta krämer i ansiktet.

      Kicks BeautyAct hydra grip eller nyx Plump Right Back

    Kan ni hobbydiagnostisera mig?🤓

    Symtom:
    Kliar i hårbotten vid varje ledig stund som en antistress-grej.
    Kan inte planera för fem öre.
    Har svårt för relationer med andra vuxna.
    Är verbalt impulsiv.
    Har väldigt svårt att inte göra något om jag inte äter, dricker, läser, tittar på något samtidigt.
    Har väldigt svårt att tänka färdigt tankar, splittrad.
    Är väldigt ljud- och ljuskänslig.
    Äter i många syften, utom just hunger/mättnad.
    Ångest för det mesta. Vill helst bara vara i fred för mig själv eller med familj och någon enstaka utvald vän.
    Allt med prestationskrav ger mig ångest, är sämst, kan faktiskt inte särskilt mycket. Dvs svårt varje dag med jobbet.
    Obotlig tidsoptimist (enda jag är optimist på typ).
    Haft svåra ätstörningar främst bulimi mellan ca 14år-26 år.
    Lätt till nedstämdhet. (Lidit av depression mycket så kanske inte så konstigt).

    Eller ska jag bara rycka upp mig?🤓🙂

      ADD

      Mässlingen? Flatulens? Nåt av de två tror jag.

      ADHD.

      ADHD!
      Klia i hårbotten kan ju vara tics.
      Verbalt impulsiv är hyper.
      Svårt för relationer är för att man är så osäker på sig själv hela tiden, och man överanslyserar andra personer, lättare att strunta i att skapa relationer då.
      Ljud och ljuskänslig är för att hjärnan tar in exakt ALLA ljud och ALL ljus på samma gång, men hinner inte med att sortera allt = vidrigt.
      Ätstörningar av olika slag är vanligt för hjärnan producerar inget dopamin och man är ständigt ute efter nya kickar, man kan byta ut mat mot vad som helst, spel/droger/shoppa osv.
      Vill bara i fred/ångest, vanlig känsla när hjärnan är överstimulerade.
      Planera kan du säkert! Men att följa en planering? HAHAHAHA
      Tidsoptomist, ja alltså jag tycker man hinner rensa kylskåpet/dammsuga soffan/leta efter örhängen/tappa bort saker 2 min innan man måste gå hemifrån. Gör inte alla det? 😆
      Prestationsångest på jobb? Känner du att du alltid kan prestera bättre? Att det du gör inte duger? Att det är svårt med deadlines längre bort än 24h? Att även om du faktiskt får beröm och bra ord på medarbetarsamtalet känner du ändå inte nån bekräftelse, nästan mer besvikelse..?? Så känner jag.
      Välkommen till livet med adhd ❤️

        Tack ni som tog er tid att svara. Har aldrig haft en enda tanke på att jag skulle kunna ha en diagnos, har bara lagt all skuld på mig själv i alla år, hur värdelös jag är. Men nu när man läst så mycket om adhd osv, så har en viss känsl infunnit sig, att det kanske inte vore helt omöjligt. Har dessutom en mamma och en bror som definitivt skulle kunna ha odiagnostiserade funktionsvariationer också, så det finns förmodligen i generna. Har bara aldrig tänkt i de banorna utan bara anklagat mig själv för att vara så jävla kass på allt och varit så nära att förlora livet totalt när jag var nere i den svåraste bulimin och tung depression.

      Har du några trauman…? Låter som att du flyr hela tiden. Jag har visserligen liknande problem (ADHD & GAD diagnos) men fick en ögonöppnare av min psykolog och vi har pratat mycket om komplex ptsd. Kan känna igen mig väldigt mycket i din kommentar.

    Varför skriver du inte om att Gunilla tillslut, efter år av jakt, blivit haffad av kron-Kalle? 👏

      För det gör väl Aftonbladet och Expressen så det räcker?

        Tycker jag inte.. hon skriver ju massor om Gunilla men inte om detta stora genombrott 🥳

          Genombrott?

            Dem har försökt göra en utmätning i decennier.. så det kallar jag genombrott 🥳

              Decennier? 2018 är inte decennier.

                Gunilla?

              Det är inte ett genombrott.

                Efter otaliga försök, det är det visst Gunilla 🥳

                  Att dom fått tag i saker som ev är värda mindre än 100.000 räcker ju inte långt när hon är skyldig 630.000 och räntan fortsätter väl ticka?

        För Camilla skriver aldrig om något som Aftonbladet eller expressen redan har skrivit om?

      Och vad är det tänkt att folk ska skriva i den tråden som är av värde?

        Ska bli intressant att se hur mycket dem fick ihop av värde! Även intressant att dem utförde det på en söndag, det är ovanligt.. dem måste ha varit desperata.

          Inte dem.

      Vad ska diskuteras tänker du? Camilla har väl haft minst 12 inlägg om Gunilla på 2 dagar, det är väl bara att sätta igång och diskutera under nåt av dem.

        Det har redan diskuterats, det var i den tråden jag läste det först och blev rätt chockad. De gick på att hon visade upp blingblinget i teve.

          Men det här var bestämt sen länge. Dom visste att Gunilla skulle komma, det är då dom kan göra ett tillslag.

      Enligt Mona var det bara fakesaker, hon gör sig f ö lustig över Gunilla i hennes blogg.

        B1:

        Antagligen för att Monas bästa kompis Åsa har varit Hollywoodfru samtidigt som Gunilla. Och då tror säkert Mona på allt som Åsa berättar om Gunilla.

        Dom beter sig som två skitungar. Dom borde skämmas.

    Är verkligen helt förbluffad över FB-tråden om Hanna och Fanni. Vad är det för människor egentligen? Sitter och stör sig på vilken vas Hanna har till sina blommor, räknar antalet korvar som grillas när Fanni är ute (och sen gör sin egen tolkning av det) osv. Är det verkligen fullt fungerande, sociala människor som sitter där och skriver? Eller vad tror ni att det är får några? Det kan ju inte vara folk som mår bra och trivs med sina liv.

      Kollade också in den tråden när det förlade skrivas om F man här. Blev chockad av vad som skrivs. Allt dem gör är fel. Dem gnäller på att H är lat och inte är en tillräcklig bra influenser.Men tydligen är hon ju så intressant att dem är inne och kikar hos henne varje dag och dessutom skriver om det…. Dem kan inte må bra.
      En annan tråd som också är rätt spårad är den om Tingeling.

        Dem dem dem dem dem

          Vilken töntig kommentar. Du förstod nog innebörden utan att leka språkpolis.

        De de de de de de

          De e dem de e

        Det är kul att lära sig så blir det rätt nästa gång. Om du kan byta ut ”de” och skriva ”vi” så stavas det de. Om det kan skrivas med ”oss” så skriver man dem. ”Allt vi gör blir fel” blir alltså ”allt de gör blir fel”

      Jag är där och lurkar ibland, och tydligen har tråden exploderat och mycket nytt folk har hittat dit. Den har väl ”trendat” och varit den mest aktiva tråden på forumet för några veckor sedan, och det har ju inte lugnat ner sig efter senaste skandalen. De nagelfar om allt möjligt annat trams också, men det verkar ju å andra sidan också som att de inte håller med varandra i tråden om allt heller.

      Ja, den där FruKrokodil verkar vara besatt av att klanka ner på exakt allt Hanna gör/inte gör. Och varför kallar de dottern för Lars?

        Hon kallas Lars för någon användande råkade skriva fel en gång istället för Lara och då fastnade det liksom.

        Jag läser tråden men tycker också den har spårat. Tyckte konceptet var intressant att diskutera IVFluencers och att skapa content genom dödafödda barn och clickbait med gravtest men nu spårar det.

          Håller med om IVF-biten och att göra content av behandlingen, krydda och ljuga för att få det att verka mer dramatiskt än vad det är + delen om hur de gör material i oändlighet av de döda barnen. Att tråden avhandlar Hannas nagellack är ju pinsamt mest för de som skriver om det.

        Ja den människan är helsjuk. Är ju inte ett friskt beteende på nåt sätt att vara så besatt av en okänd människa. Och sen hetsa upp sig så fort det kommer en mer nyanserad kommentar som ifrågasätter det som skrivs.
        Också väldigt märkligt att det härjas och ältas så om att Hanna har världens tråkigaste liv, och ändå sitter de och följer hennes uppdateringar slaviskt, i princip i realtid.

        Och herrkrokodil håller på som bara den!

      Den startades av några idiotier här inne som surade över att de inte fick skriva sin dynga här.

        Finns ju mycket saker man kan ifrågasätta på ett sakligt och nyanserat sätt. Som lämpligheten i att ha barnkalas med ballonger och tårta på en kyrkogård.

      Kikat tråden då och då en längre tid då det varit lite underhållande att se andras åsikter osv. Men nu har den ju spårat totalt. Riktigt tragiska människor som skriver i den varje dag. Helt besatta av att hitta ”fel” och problematisera exakt allt. Noll empati.
      Må dom söka hjälp för sina psykiska problem.

        Jag håller med! Varit inne och uppskattat diskussionen om deras jobb som influensers och som ovan skrivet, lämpligheten i F’s beteende gällande kyrkogården mm, men sedan börjades H’s vikt diskuteras har jag för mig och minsta, alltså verkligen minsta lilla fel börjades diskuteras hos båda. Så tragiska människor som hänger där inne och klankar ner på precis allt.

    Behöver hjälp/tips
    Vad ska man göra om en familjemedlem inte kan ta hand om sin katt? Vi är där & matar, men katten får inte den vård den behöver. Vem ska jag kontakta för att omplacera? Vi har inte möjlighet att ta över katten men har försökt på alla katthem de är fulla & ingen som vill omplacera försökt på diverse sidor. Hoppas att någon har något tips?

      Lägg ut en annons på Facebook? Min bror tog hand om en katt från en gammal tant så. Annars får man ju avliva katten. Den ska inte behöva lida.

        Nej man avlivar inte ett friskt djur då ser man till att den får ett nytt boende.

          Men om ingen är intresserad av att ta hand om en katt då? Hur länge ska den misskötas?

            Så fruktansvärt tragiskt att avlivning ligger så nära som ett alternativ. Katten är frisk och ha redan blivit sviken av mänskligheten en gång för många. Kattens öde idag: bli misskött eller bli dödat. Fint…

              Så vad är alternativet om ingen vill ta hand om den?

                Känns som många här lever i en fantasivärld.

              Men vill ingen ta hand om den finns där ju inte fler alternativ. Eller vad ska de göra?

      Annonsera på Market blocket mm ♥️

      Länsstyrelsen.

        De kommer bara avliva djuret.

        Vad gör länsstyrelsen? Ska jag anmäla för dålig djurhållning? Vad de göra? Katten får ju mat av oss så den är ju inte undernärd. Så känns som de ej kommer kunna göra så mycket?

          Men lägg ut annons på blocket och Facebook? Det är inte svårt att hitta en ny ägare. Hur jobbigt kan det va att lägga ut en annons.

            Men hen säger ju att de försökt på flera sidor redan

              Förstod det som katthem och omplacering? Vet inte om blocket och facebook inkluderas?

            Redan lagt ut på Facebook, ganska så svårt att hitta någon som vill ta över en äldre katt.

    Varför väljer vissa att inte ta körkort? En vuxen människa ska väl klara av att köra bil. Inte behöva bli skjutsad och hämtad som en barnunge.
    Fattar ju att alla inte har möjlighet eller behov av att ha egen bil, men att kunna köra bil tycker jag hör till allmänbildningen.

      Vissa har nog inte råd, till exempel. Sen tror jag att ju äldre man blir ju svårare att komma till skott.

      Många i storstäderna tycker väl de saknar behov av bil med all kollektivtrafik.

      Skiter fullständigt i vad andra tycker, kommer ändå aldrig ta körkort. Det finns kollektivtrafik, finns ingen anledning att ta körkort om man inte bor långt utanför eller har barn.

      Min största morot till att ta körkort var för att kunna hyra bil på amerikanska västkusten och köra till Joshua Tree för att ta peyote och studera stjärnhimlen.

      Om du inte har behov av bil prioriterar nog många bort den allmänbildningen för något mer praktiskt/relevant (för dem själva alltså). På landsbygden är det svårt dock.

      Varför väljer vissa att inte lära sig franska? En vuxen människa ska väl klara av ett till språk . Inte behöva Google translata som en barnunge.
      Fattar ju att alla inte har möjlighet eller behov av att kunna franska, men att kunna franska tycker jag hör till allmänbildningen.

        Viktigare än körkort i alla fall.

        😂

        Hahaha gud vilken töntig jämförelse. Bor du inte i ett franskspråkigt land eller känner nån därifrån finns ju ingen anledning att prata språket. Men att som vuxen aldrig kunna bidra med körningen om man åker långt, aldrig hjälpas åt med ärenden som kräver bil, behöva bli hämtad eller skjutsad av andra är en helt annan sak.

          Det är väl exakt samma sak för någon som bor i innerstaden? Knappast som att en enda människa tar bilen för att handla mat? Bidra med körningen för vem?

            Vi hade två barn och aldrig bil i Stockholms innerstad. Saknade den mycket sällan och cyklade eller åkte kollektivt till träningar och matcher. Annars låg precis allt vi behövde om hörnet.

          Ja jämförelsen kanske var töntig men det tycker jag att frågan var också. Vissa har helt enkelt inget behov av körkort (eller kunskaper i franska) oxh klarar sig finfint utan hjälp av andra.

          Jag har körkort men kan inte franska, ska tilläggas.

            Det var ju en klockren jämförelse 👌

              Tack,

          Jag har inte körkort och har inte behövt bli hämtad och skjutsad av andra på ja.. säkert tio år. Bor i en stor stad och ingen av mina vänner har bil. Eller jo, en, men han behöver aldrig hämta eller skjutsa. Jag tar mig dit jag ska själv.

          Berätta gärna för oss hur annars du ska kunna läsa Sartre på originalspråk.

            Google translate.

        Bara för du inte har körkort. Synd då kan du inte bila genom Provence utan att förlita dig på någon annan.

          Jobbigt att ta tåg eller buss?

            Tyckte inte heller det var jobbigt med kollektivtrafiken när jag inte hade körkort (var 19.5 när jag tog) men efter att ha tagit körkort insåg man vilken enorm frihet det var. Och är. Det tog drygt 11 år innan jag började åka kollektivt igen efter att jag tog körkort.

              Jag är 35 och tycker inte alls att min frihet är begränsad. Har körkort sedan jag var 18 men har aldrig haft bil. Har inte kört bil på över 6 år. Har råd men inget behov. Kan ta mig dit jag vill på andra sätt. För mig är det frihet att slippa ha bil, men gissar att jag sett på det annorlunda i en annan stad kanske.

                Beror på vart man bor så ja, antagligen. Kollektivtrafiken funkar inte likadant överallt och jag har bott där den knappt existerat.

                  Ja, så med lite tanke förstår man nog att många faktiskt tycker körkort och bil ör onödigt också.

                    Men jag har inte sagt något annat. Sa att det är frihet. Det är INTE synonymt.🤦

                      För dig är det frihet ja. För en del andra är det frihet att inte ha bil.

              Då handlar det ju om lättja/bekvämlighet mer än ett behov och du borde inte ha så svårt att förstå att någon annan väljer att skippa bilen.

                Har inte sagt något om det. Sluta dra egna slutsatser.

              Nu kanske jag tolkar dig fel men ett decenniums miljöboveri är väl ingen bra grej..? 😬

                Och oj vad jag bryr mig.

          Vi ska ju ändå åka tåg allihop, för miljön. Så förstår inte din invändning.

        Skrattade så jävla högt åt detta, hahaha, tack!!

      Håller typ med. Även oattraktivt att inte ha körkort, ska jag köra runt på min kille liksom, nej tack! Jag kör gärna bil, älskar att köra bil. Men är man då iväg med partner eller kompisar som inte har körkort hänger allt på mig. Så ja, fler borde ta körkort.

        Men vad är det för människor här idag… 😂😂😂 Undrar om min kille tänker likadant, att jag bara sitter där som ett irriterande bihang utan körkort de gånger vi åker bil ihop 😅

          Lol jag vet att jag är långt ifrån ensam om att tycka så.

          Hahahah men håller 100% med Anonym. Skulle aldrig bli ihop med en kille som saknar körkort. Känns som han har problem med lathet och saknar driv.

            Menar du att han har svårare att bara ”köra på”? 😉

      För att det är väldigt dyrt och kräver mycket tid och fokus. Speciellt om du inte har möjlighet att övningsköra privat. Lite naivt att tänka ”det är väl bara att ta”.

        Det är väl inte bara körkort, det är också bil, parkeringsplats, skötsel av bil mm om man inte hyr förståss när man väl ska iväg. Kör man inte så ofta är det inte värt. Alla har inte behovet av att köra själv och alla får inte tillstånd. Epilepsi, asberger etc syns inte utanpå men får inte körkortstillstånd.

          De med asperger får visst körkortstillstånd!

      Ren och skär lathet från min sida! Skrev högskoleprovet, gick en universitetsutbildning på 5 år men jag KAN för mitt liv inte sitta ner och plugga teorin. Det. Tar. Stopp. Efter kanske 3 meningar. Orkar inte och vill inte (men borde, absolut). Kommer inte igång trots x antal försök.

        Är livrädd för när jag får barn och behöver cykla med dem fram och tillbaks oavsett väder. Men inte ens det hjälper som motivation…

          Du kan göra en kurs online så slipper du plugga på vanligt sätt.

      Att lära sig köra bil är ju ingenting man gör på en två veckors intensivkurs för att sen köra någon gång vart tionde år när man ”behöver”. Bilförare som inte är vana vid att köra bil är livsfarliga i trafiken. Jag är väldigt glad över att körkort inte hör till allmänbildningen.

        Fler bilförare borde klippa sitt körkort när man ser hur många beter sig i trafiken.

      Är snart 33 utan körkort. Har aldrig haft behovet, har aldrig varit intresserad av varken att äga en bil eller ta körkort.

      Sparar pengar som annars skulle behöva läggas på bilen och allt vad det innebär, bensin, parkering, försäkring, lagningar, besiktning osv…
      Slippa leta parkering, slippa vara ”designated driver”. Kan njuta och läsa bok, sova, meditera, lyssna på podd / musik/ whatever på en buss eller tåg istället för att köra. Har alltid föredragit att resa kollektivt framför att åka bil.
      Bor dessutom centralt i en mellanstor stad, jobbar centralt. Får bra mortion genom att gå eller cykla dit jag ska.

      Är ju rena drömmen att leva utan körkort så varför i h-vete skulle man vilja ha ett?

        Låter som att du försöker rättfärdiga din lathet 😅 Man blir ju liksom inte tvungen att köpa bil eller ens köra bil bara för att man har körkort.

          Lathet? Jag anser att köra bil är att vara lat 🤣 Folk tar på riktigt bilen för att åka 1km till gymmet , jobbet, skolan för att hämta barn….
          Sen varför ska jag lägga pengar på något som jag inte skulle använda? Det är ju det dummaste jag hört.

            Nej, jag anser att du är lat som inte tar körkort. Jag lovar att det inte är någon som kommer tvinga dig att ta bilen bara för att du har ett körkort. Jag har både körkort och bil men använder bara bilen typ en gång i veckan när jag ska åka och träna med min hund.

              Nej det fattar jag väl också jag är inte dum i huvudet.

              Men om jag inte ser ett behov så varför ska jag skaffa något för då? För att andra i min omgivning tycker det? Absolut inte. Då kan det gått sticka er i ögonen att jag valt bort körkort och jag är nöjd och glad över det.

                Det sticker inte i mina ögon. Jag tycker verkligen bara att du är konstig som väljer bort en sån sak.

                  Och jag tycker att du är konstig som bitchar om något som inte för en sekund berör dig.

                    +1

                  Finns väl massor av andra saker som folk väljer bort i förmån för andra saker? Så vad är det ens för argument? Folk väljer ju bort barn, utbildning, partner, hus, resor, kött osvosv…. Men att välja bort körkort, nä då JÄVLAR ser du rött?!

                    Det finns massa saker jag tycker är konstigt att välja bort, körkort är ett. Du behöver inte ta det så personligt, jag utgår bara ifrån vad tråden handlar om.

                      ”Du behöver inte ta det personligt”

                      Säger personen som just sa att JAG var konstig…?
                      Men jag ska inte ta det personligt… för att DU tycker att jag är konstig? Nej okej. Det var Mållgan du pratade om alltså?

                      Jag tycker du är väldigt konstig som lägger dig i i hur andra väljer att leva sitt liv. Om de har körkort eller inte. Som om det på något sätt påverkar dig.

                      Men ta det inte personligt.

                      Du och alla andra som inte har körkort, jisses 😂

              om jag inte har användning av körkort, varför ska jag då ha det? helt bortkastade pengar..

        Är väl inget krav att man ska ha en bil? Men att kunna köra bil är en helt annan sak. Jag tog körkort när jag var 20 och var 37 första gången jag hade en egen bil. Blir alltid förvånad och paff när vuxna människor säger att de inte har körkort.

          Känner de som tagit körkort men som inte vågar ens köra bil. Har bland annat en släkting som inte kört bil en endaste gång sedan hen tog körkort.

          Så otroligt onödigt.

            Körkort är verkligen aldrig onödigt 😂

              Hur mår du egentligen?

                Ganska bra! Kunskap väger ingenting.

                  Annat än tid och energi.

          Vanligt bland de som vuxit upp i storstäder.

        Har inget heller och är 37. Kan inte bry mig mindre. Skit i de som trollar – de har inget annat för sig.

      Tycker faktiskt det är JÄTTEkonstigt att inte ha körkort. Tar verkligen för givet att det är något som alla har. Bara en sån sak som resor med jobbet, pinsamt att som vuxen människa behöva säga att man inte har körkort 🥲 Eller om man har barn? Att säga att man inte behöver ta körkort för att det finns kollektivtrafik är också jättekonstigt, det är inte så att kollektivtrafiken slutar finnas för att man själv tar körkort 😅

        Ja jag håller med dig helt.

        Håller helt med.

        Har barn och det går alldeles utmärkt att hämta och lämna på förskola och skola.

          Ja men så har dina barn en kompis hemma och så kan du inte skjutsa dom någonstans? Kul att vara den föräldern 😊

            Med tanke på hur du låter så tror jag nog att jag är en mycket bättre förälder än dig som inte dömer andra efter deras val i livet….

              Jag har inga barn så du kan vara lugn!

                Bra! – Ett tips. Skaffa inga heller för ve och fasa om de aldrig vill ta körkort!

                  Bra tips, tack 👍🏼

                    Varsågod!

                    Du får den gratis för jag tycker synd om dig 🙏🏻

                      ❤️

        Men varför ska JAG ta körkort för att det ska få dig att må bättre? Jag för väl vad jag vill med mitt liv.

          Den enda som skulle må bättre av att ha ett körkort är du 😊

            Mår alldeles utmärkt över att inte ha körkort.

            Skulle må ännu bättre om du minded your own business

            Du kan väl gå ut och köra runt i din bil några varv runt kvarteret och se ifall du mår bättre som person av det.

              Det verkar verkligen vara en öm punkt att sakna körkort 😅

                Du är en öm punkt. Du är som ett infekterat sår.

                Men i ditt lilla huvud verkar det gå trögt till att förstå och respektera varför andra gör andra livsval än dig själv. Så jag ska låta dig vara nu.

                  Öm punkt var det ja… 😉

                    Är det du som är och tjafsar i varenda öppet spår och sen härjar om ömma punkter när någon inte håller med dig?

                      Du underskattar nog mängden tjafsande Anonyma härinne. /Annan anonym

                      Ja men språket är samma under flera öppet spår. Och alltid så verkar det vara en ”öm punkt” också.

        Varför skulle det vara pinsamt? Du vet väl inte alla skäl i världen till att de som inte har körkort inte har det. Jag har körkort men kör aldrig bil eftersom jag inte har en, och jag vet att det är vanligt. Särskilt bland kvinnor. (Men nu har jag en scooter)

          Om det inte finns några vettiga anledningar till att man saknar körkort (typ ekonomi, sjukdomar) så är det konstigt och pinsamt. Det är liksom något som hör till att vara vuxen i min värld 😅

            I din lilla lilla värld. När du blivit vuxen på riktigt är du välkommen ut i den verkliga världen.

              Tack! 🤗

            Ja inte är du frisk inte.

        Inget pinsamt alls, vanligt i storstäder.
        Finns väl inget behov helt enkelt.

        Resor med jobbet? Där man skulle tvingas köra menar du? Skulle aldrig köra då ändå (har körkort). Varför skämmas?

        Jag är 46 och kan tänka mig ta körkort nu bara för skojs skull, om någon betalar för det. Alla ni som är så brydda kring folk utan körkort kan kanske gå ihop och swisha? Ingen i min familj har körkort idag, har aldrig sett det som ett problem.

          Men vem skjutsar er överallt?!?!?😳😳

            Man kanske inte har massa ställen att ”skjutsas” till? Jag bor i en storstad och kör väldigt väldigt sällan bil, behövs liksom inte.

            Människor med yrkeslegitimation. Svårt?

            SL skjutsar mot betalning.

      Jag vill verkligen ordna körkort, men det finns tyvärr inte ekonomi för det.

      Haha den här tråden alltså?!? Hur kan ett körkort uppröra på det här viset? Att en anonym man inte ens vet vem det är inte har körkort?!? Nej nu blommar asfalten!!

      Jösses alltså.

      God natt och glad måndag till er alla.

        Haha! Och så undrar folk varför barn mobbar varandra. 😁

      Folk som inte klarar av att se saker från andra perspektiv än sitt eget?! Fattar ju att alla inte har möjlighet men tycker ändå det hör till normalt sunt förnuft.

      Om man bor i en storstad med bra allmäna kommunikationer som buss,tbana,bra gång- och cykelvägar och man inte har behov av egen bil,behöver man inte ta körkort om man inte vill. Körkort kostar pengar,liksom en bil med m parkering,soppa,försäkring mm och är inte miljövänligt. Alla behöver inte körkort. Även om du finner det obegripligt.

        Det är ju så att köra, parkera och få tag på garage är ofta mycket krångligare än att åka med kollektivtrafiken i Stockholm. Så vad ska man då med körkort till? Och apropå skjutsa barnens kompisar, vart då? De bor runt hörnet. Det verkar som om surkarten i tråden som starkt fördömer de som inte har körkort, bor väldigt ödsligt långt ute på landet i någon avkrok. Alla gör inte det och behöver således inte körkort. Och så vitt jag vet så är det ett eget val att ta eller inte lägga pengar på.

      Om man inte har en bil så är det ju ingen ide att ha en bil. Du blir inte så bra bilförare av att ta körkortet och sen köra bil 3 gånger om året.

    Det är så ’sjukt’ att man kan titta på sina barn och bara veta att man skulle dö för dem utan tvekan. 100% utan tvekan. Känns så ursprungligt, en riktigt primitiv instinkt.

      Känner exakt samma sak för min chipspåse.

        🙄 Sved det till i hjärteroten?

          Nej, för jag har inget hjärta. Jag är ju barnlös och vet inte vad kärlek är 😂

            Gud så provocerad man kan bli

              Inte det minsta faktiskt, det är ju mamma-maffian som är provocerad 🙂 It’s gonna be a wiiiild night på öppet spår känner jag på mig. 🍿☺️

                Men varför känner du dig då manad att skriva tre gråtsmiley-emojis på ett inlägg som uppenbarligen betyder mycket för nån? Du känner dig manad att håna nån, om du inte bryr sig varför gör du då så? Vill du bli hånad så om du postar om anledningar till att du inte vill ha barn?

                  Men det är ju en idiotkommentar. Den kräver ett sådant svar.

                    Tack! Så slapp jag säga det.

              Låter som önsketänkande från din sida? Vet du, de flesta är nog inte inte fullt lika imponerade av dina barn som du själv.

                Vad menar du ens?

                Exakt detta. Alla mammor tror att alla andra är lika intresserade av deras barn som de själva.

                Plot twist: Det är vi inte.

                  Nej det tror vi verkligen inte. Jag lägger ut foton på dem i mitt privata flöde, om det t.ex retar någon så inte mitt problem. Det är för min skull.

                Alla vet att folk inte bryr sig särskilt mycket om andras barn. Folk bryr sig inte särskilt mycket om andras liv över huvud taget.

              Är det att bli provocerad verkligen?

          Någon nappade och gick igång. Som vanligt…

          Öppet spår är som en repig skiva alltså.

      Håller med. Och folk som inte har barn kan aldrig förstå. Det finns ingen kärlek som kan jämföras med den till ens barn.

        😂😂😂

          Vad är det med er? Vi fattar, ni vill inte ha barn, ni hatar barn. Men vad är så provocerande? 99% skiter i om och varför ni inte vill ha barn, det kan jag lova. Scrolla vidare.

            Men det är ju så larvigt varje gång någon säger så att det inte går att bemöta seriöst.

              Inte lika larvigt som barnlösas sätt att bli provocerade av barn och föräldrar.

                Det där pågår bara inne i din fantasi.

              Det är en reflektion över en djupt mänsklig urgammal instinkt. Jag tycker det är intressant. Att du stör dig och tycker det är larvigt tyder ju på att det är nåt som skaver hos dig. Scrolla vidare?

                Det stör mig inte det minsta, tycker tvärtom att det här är väldigt underhållande. Helvete heller att jag tänker scrolla nu, the fun has just begun ju🍿☺️

        Nej såklart vet man ingenting om kärlek om man inte ha barn, det måste alltid påpekas.

          Inte den här enorma villkorslösa kärleken. Alltså alla vi som har barn har ju en gång inte haft barn, kanske t.o.m. tänkt att vi inte ville ha barn, så vi har ju erfarenhet från bägge sidor så att säga.

            Jag känner absolut villkorslös kärlek och vet exakt hur det känns. Och nej, det är inte till mitt husdjur.

              Samma. Tar inte illa upp att folk vill nedvärdera den, men det är ju lite onödigt kanske.

            Såklart vet alla att kärleken till sina barn är den största kärleken? Det är ju helt självklart. Så varför måste det alltid påpekas lite nedlåtande att barnlösa aldrig kommer förstå det? Vi vet redan att vi inte förstår för vi har ju inte barn.

              Vi vet inte hur kärleken till ett barn känns, men att påstå att vi inte vet hur villkorslös kärlek är är fel.

                Fast jag fick inte barn förrän sent i livet och jag var så PROVOCERAD av exakt det där talesättet. Var ständigt tvungen att poängtera att jag också är en fullskalig människa med lika stort känslospektrum som du, Karen. Dessutom trodde jag på fullt allvar att jag älskade min hund som andra älskar sina barn. Hon var min bebis, min största kärlek i livet. Kunde inte föreställa mig större känslor än det ovillkorliga som jag kände för henne.
                Sen kom mitt barn. Ridå. Hunden, sambon, min egen mamma. Jag hade skjutit dom allihop för att rädda mitt barn. Det GÅR inte att beskriva eller föreställa sig. Barnlösa kan argumentera, men alla föräldrar vet.

                  Men ändå väljer så många föräldrar att vara ifrån sina barn halvtid för att vara med en ny partner heltid?

                    Jag valde mina barn på halvtid, inte för en ny partner utanför att relationen jag var i var toxic och jag ville inte att mina barn skulle växa upp och tro att det var normalt.

                  Men då räcker det väl att säga att du upplever ditt liv så. Varför behovet av att påpeka att DU minsann känner större kärlek i livet än någon som inte har barn? Varför? Om du av erfarenhet vet att andra kan ta illa upp/bli ledna/provocerade osv. Då är du ju bara elak.

                    Exakt. Skulle vilja se en mamma säga detta framför någon som kämpar med att bli med barn men som inte kan.

                  Exakt samma för mig. Fick barn sist bland både vänner och syskon och ja, nu när jag själv fått uppleva det så är det bara att lägga sig platt. Allt man känt innan kommer inte i närheten av känslorna för sina barn. Jag har absolut upplevt kärlek och starka känslor innan barn men som barnlös är det en hel dimension du saknar och inte vet nåt om.

                    Jag hoppas SÅÅ att jag kommer att få uppleva det någon gång, det är min högsta dröm, men det börjar se mörkt ut.. 😔

                      Jag hoppades i 20 år. Men vet du, livet kan bli helt fantastiskt oavsett. Det trodde jag inte när det var som mörkast.

                      Tog mig 7 år efter upprepande missfall och misslyckade ivf behandlingar. Förra veckan fyllde han 1 år, så även om det känns mörkt så kan det finnss ljus <3

                      Jag har inte ens någon att få missfall med.. ingen har någonsin velat ha barn med mig och nu är det nog för sent, det tåget har gått.

                    Ja vi vet att vi inte vet nåt om den kärleken. Varför måste det upprepas 1000 gånger om? Vi vet MYCKET väl att vi inte vet. Ni älskar verkligen att se ner på oss som inte har barn.

                      Exakt!!

                    Tänker varje gång jag läser sånt här att det verkar vara så lätt att ha barn. SÅ VÄLDIGT LÄTT. Stark kärlek hjälper ju en genom allt i livet. Att ha barn är därför en ynnest och bör generera en stor ödmjukhet inför de som inte fick några.

                      ❤️

                    Men förstår du verkligen ingenting av vad folk försöker säga här? Sluta värdera andras möjlighet att känna kärlek och jämför den med att du är så mycket bättre (enligt dig). Bara sluta.

                    För dig ja. Alla känner inte så.

                  Men det här är som när någon ingående beskriver sina diagnoser eller hur ofta de går på toaletten. Jag förstår att du inte förstår men de allra flesta människor är inte så intresserade. Men självklart är det en stor upplevelse för just dig personligen.

                  Och du saknar läsförståelse.

                  Samtidigt är hela idén att man ska dö långt före barnen och att den kärlek man känner ska handla om att hjälpa dem bli fria och självständiga i denna värld.

                  Men alla känner inte så, bara för att du gör det. Har hört många beskriva ett annat sätt.

                  Sjukt tankesätt. Att ens tänka tanken att skjuta sin sambo eller mamma?? Obehagligt.

                    Reagerade också på det, liksom wtf?! Börjar nästan kännas lite som en sekt, mamma-sekten.

                  Tycker sån där kärlek låter jobbig och obehaglig, inget jag behöver eller vill ha i mitt liv.

                  Skulle absolut skjuta nån för min frus skull.

              Just den här helgen har jag känt mig extra ledsen över att jag inte kan få barn. Jag tycker ofta att sådana här diskussioner blir onödigt hätska. Och vi kan ju inte ”triggervarna” oss igenom livet. Men . Jag måste ändå säga att kommentarerna om hur ingen kärlek kan jämföras med den till barn gjorde mig ledsen. Ännu mer nedstämd kring det som gnagt inom mig i helgen.
              Jag säger inte ”rätt eller fel” – delar med mig av en känsla.
              Kanske kan den uppmana till viss lyhördhet ?
              Jag har av flera olika anledningar inte kunnat bli mamma . Ödets lott.
              Andra drabbas av ödets lott på andra sätt. Sjukdomar, skilsmäsor, tragedier etc etc. Hur kommunicerar vi kring detta? Ofta mer försiktigt

                Känns det bättre har jag två fantastiska barn men älskar ändå min man minst lika mycket. Eller mina föräldrar. Känner en sån enorm tacksamhet till dem. Ibland känns det som folk som inte upplevt så mycket känner såhär.

                  Älskar min fru mer än barnen.

                Känner lite lika. Givetvis vet alla att kärleken till sitt egna barn är det största, det som stör mig är hur vissa föräldrar framför det. Man kan väl berätta om sin kärlek till sina barn utan att påpeka att barnlösa aldrig kommer uppleva riktig kärlek?

                Beklagar att du skulle behöva läsa den här smörjan, det är precis det här jag menar.

                Bra jobbat alla mammor som har härjat härinne, hoppas ni skäms ögonen ur er.

                ❤️

            Pajas.

            Så om du inte kunde känna villkorslös kärlek till en annan person innan du fick barn,så utgår du ifrån att det är så för alla?
            Jag kan garantera dig att man även utan barn kan känna enorm villkorslös kärlek till någon annan person och offra livet för den om det behövs!

        Min kärlek till Harambe är större.

        Varför har du behov av att bedöma andras möjligheter till att känna kärlek på riktigt??

        Varför hålla på och mäta och jämföra?
        Tycker kärlek till nån man inte fött är mer äkta, då den bygger på annat än biologi…

        https://www.expressen.se/amelia/relationer/jag-vill-inte-bli-varvad-till-mamma-sekten/

      Det är en sak att man skulle dö för sina barn, tycker det är ännu sjukare att jag skulle döda andra för dem. Oskyldiga människor hade jag kunnat döda om barnen fick överleva.

        Gud aldrig tänkt på det. Men ja, det skulle jag också.

        Fan vilken rockstar du är. Så har aldrig någon mamma känt…..någonsin förut…ish.

          Va? Så känner väl alla mammor?

            Eller inte alla såklart. Men många gör nog det.

            Det är precis det jag menar. Alltså ingenting unikt eller ”häftigt” utan något som de flesta normala mammor skulle göra i ett tillräckligt trängt läge.

              Jag har väl inte påstått att det är unikt? Inte särskilt häftigt heller men ibland när man slås av det är det lite svindlande. Jag menade mer att tröskeln nog är lägre för att offra sig själv, det hade man kunnat göra för fler människor och djur. Att döda andra är på ett sätt att gå steget längre och mer ofattbart när man tänker på det.

        Hoppsan. Då vet vi att man inte ska bråka med dig.

          Mig kan ni gärna bråka med men döda helst inte mina ungar.

        Förvånas alltid över hur få föräldrar som ändå dödar de som skadar deras barn svårt. Alltså menar inte att ifrågasätta hur du känner utan jag förvånas på riktigt. Har barn själv och varje gång jag hör om något barn som skadats svårt så förvånas jag att inte en förälder dödat den.

          Kanske för att handlingen ändå inte blir ogjord av att man skadar eller dödar den som skadat ens barn. Jag tror att fler hade gjort det i förebyggande syfte men i efterhand kan det vara svårare att se en mening i det.

            Tänker att det borde ske oftare i affekt. Inte genomtänkt för att göra någonting bättre eller så.

          För att föräldrar uppenbarligen inte älskar sina barn så mycket som de påstår 🤷‍♀️

        Ja vi har nog alla nån vi skulle döda andra för. Så funkar det ju, man är sig själv närmast.

        Så är det väl för alla mödrar,både människor och djur, att försvara sin avkomma på alla sätt och vis?

      Känner alla så? Är man en dålig mamma om man inte känner så? Eller alltså jag antar att jag skulle känna så ifall det var ”skarpt läge” men när man sitter och försöker föreställa sig det såhär i soffan så blir jag så ångestfylld. ”Tänk om jag inte skulle det!” Osv. Sånna tankar.

      Sen tänker jag också… typ om jag skulle offra mig för ena barnet så skulle ju övriga vara utan mamma.

        Äh, det är bara en tanke och definierar dig absolut inte som bra eller dålig mamma. Om det fyller dig med ångest tycker jag verkligen att du ska försöka att inte tänka på det för du kommer förmodligen aldrig att behöva välja mellan dig själv och ett av barnen, och skulle du behöva göra det någon gång får du ta det beslutet där och då.

      Varför sjukt? Är väl så naturen ordnat det. Har man inte barn har man väl nåt annat man känner starkt för liksom, tom dö för.

    Behöver sminktips, nån som har tips på produkter? Jag sminkar mig aldrig så vill ha en enkel sminkning.
    Primer – måste man ha det? Ska på bröllop och sminket måste hålla många timmar.
    Foundation – vill ha en ganska täckande men som absolut inte blir kakig, jag har torr hy.
    Concealer – täckande, jag är väldigt mörk under ögonen
    Bronzer – naturlig och ej glittrig.
    Rouge – räcker bronzer? Annars vill jag ha en väldigt naturlig rouge
    Ögonbrynspenna – kall brun färg, vass spets så man kan göra tunna streck
    Mascara – vattenfast
    Läppar – så naturliga som möjligt

      Nä du behöver inte primer, men jag rekommenderar Mac Prep + Fix spray att spray på efter du lagt sminket. Håller år och dagar.

      Foundation – har aldrig hittat någon som slår Clarins skin illusion. Huden får glow utan att se det ut, prismerna i den gör att huden ser slät och jämn ut, utan att det blir onaturligt. Mycket återfuktande också.

      Bronzer – bahama mama. Inget glitter och man ser inte orange ut.

      Rouge – NARS orgasm i flytande form om du har torr hy. Ser ut som att man varit ute i kylan ett tag, väldigt naturligt.

      Satsa på kräm/liquid formula då du har torr hy, puderversioner kan ofta göra att du ser torrare och äldre ut. Har samma problem.

        *Utan att se fet ut. Godnatt till mig.

        Prismerna vad är det. Aldrig hört talas om.

      Concealer: too faced – born this way. Supertäckande. Funkar även som foundation om man behöver mycket täckning.

      Bronzer: Fenty – sun stalk’r. Bra färger inte gör orange i färgen och ej glittrig. Är dryg och håller länge.

      Rounge: Gillar nars orgasm.

      Ögonbryn: Anastasia – brow wiz.

      Mascara: https://www.amazon.se/Isehan-Heroine-Mascara-vattent%C3%A4t-svart/dp/B00INJ7TWW . Sjukaste mascaran någonsin. Kan inte rekommendera nog, har korta, raka, nästan icke existerande fransar men med den här ser det faktiskt ut som att jag har ögonfransar. Köpte typ 10 st sist jag var i Japan.

      Läppar: Clarins lip comfort oil skön läppolja som ger färg och lite glans men ej klibbigt.

        Vad dyra märken ni köper.

          Vilka köper du?

          Jag köper också dyra märken, men jag har väldigt lite smink och det mesta räcker ju länge. Jag köper dyra foundations men de räcker ju typ ett år. Har precis slängt en foundationflaska nu som tog slut efter mer än ett år.
          Bronzingpuder räcker ju i 3-4 år. Då känns det ok att betala 4-500 kr.
          Ögonpennor räcker också länge, brukar handla när det är erbjudande på Lancome.
          Mascara är väl det enda jag köper oftare än en gång per år. Den kan få kosta 200 ungefär.

          Bara för att man inte köper det billigaste som finns betyder det ju inte att det är dyrt. Detta är väl ändå mellan dyra märken. Finns ju massor av riktigt dyrt smink från typ Prada, Gucci osv.

    I fredags i ÖS så skrev någon att det behöver finnas en Flashback tråd för sannning & konsekvens-podden. Det finns ju de 👌🏼

      Tack för tips! Hoppas den blir mer aktiv 🙈

        Haha ja vi får lösa de haha

    Min syrra frågade vad jag önskade mig och jag insåg att jag ville ha en massa böcker. Två. Två böcker. Och sen fick jag flashbacks.

    Flashbacks till att vara ett barn i ett land där man inte kan språket eller kulturen. Flashbacks till att böckerna var mina vänner för mina vänner IRL var riktigt jävla elaka. Flashbacks till att man behövde delta i tävlingar, skriva noveller och ha turen att vinna för att få böcker som man själv ägde och inte bara lånade.

    Blev varm i hjärtat. Nu har jag samlat på mig många böcker, vissa köpta, vissa från nära och kära. Och jag tycker än idag att det är en sån lyx att gå in och köpa en bok på ordinarie pris. Och nu kan jag det.

      Men tänker ändå önska mig det hehe. Även om jag kan är det ännu göttigare att få i födelsedagspresent 😎

    Bästa hårsnoddarna? Brukade köra kicks i flerpack med olika svarta/bruna/beige nyanser men dom är numera skräp och töjer sig efter en dag.

      Glitter har många olika. Jag har lite bredare och mjuka för det är bättre för håret.

      Invisibobble för tjockt hår, sitter still hela dagen utan att strama

      Gillar hms bäst.

      Mitt bästa tips – ta två snoddar istället för en, då håller även de som egentligen är skräp. Varsågod 🙂

    Hampus Hellekant, mördaren som sen kom in på läkarutbildningen för att sen bli utkickad därifrån pga falska betyg. Vad gör han idag, ngn som vet?

    Är så skönt att slippa snön i Stockholm. Kommer säkert tillbaks men den får gärna vara borta för i år. Solen sken och det var en bra dag.

      Eh? I min app ser det ut som att det ska snöa imorgon…

        Ånej hoppas det är fel. Det ska ju bli plusgrader.

      Kollade vädret och det ser ju ut som att de närmaste två veckorna är runt nollan i Stockholm så man får ju hoppas att det inte blir några stora snödrivor nåt mer nu! Sen är det ju mars och visst har det ju kommit överraskningar då men håller tummarna för att det inte blir mycket mer snö nu

    Varit 3 månader på mitt nya jobb. Jag trivs inte och har tänkt söka nytt. Känns bara jobbigt att det kommer se dåligt ut i mitt CV. Föregående jobb var jag mer än 3 år på. Skulle ni bry er om detta om ni vore arbetsgivare?

      Det lär det ju göra definitivt. Fast Har man bara en bra och vettig förklaring så tror jag inte att många arbetsgivare bryr sig. Men det ser ju inte bra ut ändå….

        Tror inte det spelar någon roll så länge hon har en bra motivering till det hon söker.

      Nej.

      säg upp dig först när du har ett nytt.

        Va?

          Se till att du har ett nytt jobb att gå till innan du säger upp dig från din nuvarande arbetsplats.

            Ja absolut 🙂

      Jag var endast 2 månader på min förra arbetsplats innan jag bytte till mitt nuvarande jobb. Jag var väldigt öppen med anledningarna till att jag sökte nytt så pass fort och det togs emot bra av min nuvarande chef under rekryteringen. Jag tror rekryterare kan ha överseende så länge man är öppen och ärlig med varför man vill sluta.

    Varför försvinner bara de flesta kommentarer när jag postar? De hamnar inte i modd, jag skickas högst upp på sidan och sen syns inte kommentaren någonsin igen. Why??

    Hoppas denna magiskt tar sig vidare.

    Tips på bra schampoo och balsam? Ammar och tappar otroligt mycket hår just nu, antar att det är pga hormoner. Vill unna mig nåt nice ”frisör schampoo och balsam”.

      Köp mjuka gummisar på apoteket med biotin o zink m m. Så bra.

      Davines ol

    Ni som är gravida – dricker ni kaffe?

      Hade anti-carving av kaffe första 6 månaderna, men började dricka det igen sen. Men höll mig till en kopp om dagen.

      Drack 1 kopp om dagen när jag var gravid nyligen. Så drack men lite minskat jämfört med
      innan! Du?

      Japp. För det mesta en kopp till frukost. Ibland en till på eftermiddagen eller två frukostkoppar på helgen. När förstoppningen varit som värst har jag druckit tre koppar på en dag.

      Det gjorde jag. 4-5 koppar om dagen kanske. Ibland mer ibland mindre.

      Ja, men relativt sällan. Drack inget kaffe under första trimestern. Före graviditeten drack jag kaffe dagligen. Dricker nu en kopp varannan vecka ungefär.

      Nej, åt lergigan comp som innehöll koffein. Kändes som en onödig risk.

      Jag har valt att inte göra det. Dricker dock svart te så utesluter inte koffein helt, har druckit cola enstaka gånger också. Men det är så mycket koffein i kaffe och när jag väl bryggt blir det lätt mer än en kopp…

    Har precis blivit lämnad efter ett långt förhållande, allt rasar runtomkring och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Huset ska säljas och han struntar fullständigt i mig och menar att allt är mitt fel, att jag inte brytt mig tillräckligt om honom, han känner sig inte sedd. Det är bara det att allt han säger är precis så som han behandlat mig, och jag har trots det älskat honom. Jag vet inte hur jag skall ta mig igenom detta, är helt knäckt och vill bara försvinna.

      Kram ❤️

      ❤️

      Du det låter som du förtjänar bättre ❤️ Separationer är tuffa. Försök prata med vänner och familj eller ta hjälp av en terapeut.

      ❤️

    Är det bara jag som känner mig ”platt”? Typ ”personlighetslös”? Saknar djup..?

    Det känns som att det enda jag ska göra i livet är att prestera. Som att jag bara duger när jag gör något bra och att det som jag tänker är djup (känslor och behov bland annat) inte är intressant för någon.

    Det är svårt att sätta ord på det och beskriva det hela. Men kan någon känna igen sig i att känna sig ”platt, personlighetslös och sakna djup”?

      Nej men har en sådan familj/släkt. Svinjobbigt när man själv mäter värdet hos andra i vilka de ÄR/har mejslat fram snarare än status och normativa mönster.

      Tycker inte det låter som du är platt, mer som har en prestationsbaserad självkänsla och ingen att dela dina djupare och känslor med kanske? Du kanske behöver hitta ett mer tillåtande sammanhang där du inte behöver prestera?

      Jag känner dock tvärtom… att jag är för ”djup” och att många inte är intresserade av djupare tankar, eller kanske inte reflekterar över livet/sig själv på ett djupare plan. Men jag kan känna igen mig i att uppleva att mina känslor och behov inte är intressanta för någon. Jag upplever en slags ”själslig ensamhet” i det här samhället. Finns inte riktigt utrymme för existentiella frågor och djup när allt ska vara mätbart och effektivt. Jag saknar i alla fall ett mer genuint sammanhang.

      Gräv lite i din barndom, när du känner att du blev sådan och vilka du tog efter. Vilka som var annorlunda och hur din familj pratade om dem. Om du hellre vill vara så och vem du kan närma dig. Börja med de minnen som du vet med dig är svårast, stanna i dem i känslan och vandra sedan tillbaka i minnet och se om du hittar fler. Läs böcker och se filmer där det blickas tillbaka till barndomen, finns massor. Men tyvärr fler som inte gör det och som bara är krass underhållning.

        Det är så läskigt att göra det. Har redan börjat på andra sätt i och med min anknytning (undvikande). Och jag har börjat lite att jobba med det inre barnet men det är jobbigt och det blir så känsligt, jag börjar gråta så fort jag tänker på det och jag hatar att gråta, haha…(typ nu)

        Måste det vara i barndomen? För det jag vet är att jag känner att jag har tappat hela 19-24, sen också 25-31 men av andra anledningar men båda perioderna har med det här med prestation att göra. Finns säkert något i barndomen också, men det är de senaste 11 åren som jag verkligen har exempel på sånt som kan ligga till grund för att jag känner som jag gör.

          Gå till en psykolog. Mycket effektivare än att famla i mörkret själv.

            Ja.

          Jag gjorde precis så och för mig öppnade sig en hel värld, det tog många år att få grepp om den men det var som om jag fick tillbaka mitt liv. Ett tips är att tänka att du ska skapa en karaktär i en bok eller film och vill basera henne på minnen från din barndom. Då blir det som om du analyserar den här karaktären istället för dig. Men hittar du riktigt jobbiga saker kan du försöka se dig som den vuxna kvinnan du är idag som finns där för det lilla barnet som var du då, och finnas där för henne, lyssna och skydda. Jag hade förlorat minnet av nästan hela min barndom utom några enstaka, ovidkommande saker. Men kanske handlar det om din ungdom istället, då kan du ta dig till dem senare. Jag hade nog också undvikande anknytning, har nog inte fått det fastställt. Men när mina jobbiga minnen sköljde över mig (det behöver absolut inte vara så för dig!) tog jag hjälp av en terapeut inom det området, det var ovärderligt. Hon hjälpte mig att känna mig trygg och jag grät hos henne, men största jobbet har jag alltid gjort själv och även med hjälp av vänner som lyssnade, förstod och helt och hållet stod på min sida. (samma Anonym som 22:25)

            Blir lite irriterad när jag tänker efter att vänskap och inre sökande och läkande har professionaliserats så mycket att alla tror att bara en psykolog kan ta hand om det. Och sedan när man behöver en psykolog och det ofta gått så långt att man behöver en akut så finns inte samhället där utan har köer som är flera månader långa, och i stället erbjuds medicinering. Då dyker istället charlataner upp som gått en kurs för att bli någon slags livscoach. Kolla upp självhypnos. Jag har först nyligen fattat att det är vad jag sysslar med, att det finns ett namn på det.

              Med det sagt, sök hjälp av psykolog redan nu med tanke på de köer som finns. De ger ett väldigt bra stöd. Men kanske behöver du byta för att hitta rätt, min tredje blev min bästa.

    Tips om man har ett par skor som är lite stora? D.v.s dom glappar lite i hälen. Vill inte göra mig av med skorna men stör mig på att dom är lite lite för stora.

      Stoppa i papper eller liknande i tårna!

      Extra innersulor eller tjockare strumpor kanske kan funka!

      Lägg i en sula?

      Finns som typ klisterlappar att sätta i hälen som förminskar skorna en storlek. Hälkappa tror jag det heter. Kolla på Laglappen, de har olika har jag för mig.

      Finns inlägg man sätter i hälen! Liksom klistrar far fast. Tror det kallas hälinlägg på ex laglappen

      Finns inlägg som man fäster bak på skon, vid hälen.

      Det ska finnas några slags klisterlappar som fästes vid hälen.

    Vill överraska min mamma och pappa med en resa runt jul. Båda fyller 60 i år och jag tänkte att de ska få åka till någon tropisk plats där de kan koppla av och njuta av vita stränder och turkost vatten.
    Själv har jag aldrig varit utanför Europa, så jag vet inte vad som är bra och värt pengarna. Några tips?
    Budget: runt 100k

      Thailand!

      Filippinerna, Västindien, Bali 😊

        Bali är väl lite risky på vintern kanske, men håller med om Västindien!

        Skulle tipsa om Bahamas eller kanske en kryssning i västindien (men läs då på ordentligt vilka båtar som är nice!).

        Borneo och öarna utanför har magiskt vatten men vet att det i alla fall för ett tag sedan var lite UD-varningar däromkring.

        Thailand – finns en hel del guldkorn och är kanske ett bra resmål om de inte är så vana att resa. Men vill du åt dedär paradisstränderna åt dem så behöver de vara beredda att åka lite båt och så för att ta sig ut till mindre öar.

        Kolla också på Koh Rong som hör till Kambodja! Jättefint. Men bara varit på mer spartanska boenden där. Ingen lyx liksom utan ”dusch” med en skopa i en tunna 😅

      Fy fan va fint av dig ❤️ mina fyller 60 år i år med men jag har absolut inga möjligheter till den typen av present även om jag hade velat det 😞

      Zanzibar

      Vilken underbart fin present, önskar jag kunde ge det till mina föräldrar ❤️

    Jag såg Love at the spectrum på Netflix och blev nyfiken och kollade lite statistik. Blev helt chockad över att Sverige är 11:e landet i världen i förekomst av diagnostiserad autism. Nästa Europeiska land på listan är så långt efter att jag inte orkar räkna, typ 100 länder efter. Före och efter ligger alla länder i Mellanöstern, minst förekomst har Frankrike, Norge och andra europeiska länder. Stockholm ligger dessutom långt över resten av Sverige läste jag på en annan sida. 1177 har bara blabla förklaringar men jag hittade en sida på Göteborgs universitet där det står att forskare tittar allt mer på tidiga trauman som orsak, inte bara som en följd av att de är annorlunda och mobbade. Någon som känner igen detta från sin närhet? Eller är det alldeles för känsligt att ta upp? När jag såg på serien efter detta var det så uppenbart att personerna känslomässigt och relationsmässigt fastnat i barndomen, men för den skull inte intelligensmässigt, även om de kanske behandlades som det. Vad tycker ni som sett serien? Alla är väldigt älskvärda liksom familjerna, men ungdomarna har liksom cementerats fast i det i barndomen som ger dem trygghet och många är paralyserade inför att dejta och av fysisk närhet. Typiskt traumatiskt beteende, enligt mig (ja, har haft tidigt barndomstrauma, har haft psykisk sjukdom i familjen och jobbade med psykiskt sjuka en kort tid som ung. Däremot känner jag vad jag vet ingen med just autism).

      Jag känner många med autism som inte har barnsomstrauma. Det är bara så de är. Sen kan säkert trauma ge liknande symtom men det betyder ju inte att autism inte finns. Trauma kan även ge symtom som påminner om adhd. Man har ju inte adhd för det utan enbart adhd liknande symtom.

      Jag känner många barn med autism. Som fått diagnos som just barn. Det är väldigt tydligt att de har autism. Jag känner också en del vuxna med samma diagnos som alla är väldigt olika, de flesta lever i parrelationer. Autism betyder ju inte att alla är lika dana och inte kan ha relationer. Eller vad vill du ha sagt? Förstår tbh inte vad du är ute efter. Dissikera diagnosen?

      Många med autism får trauma just på grund av att de har autism. Nervsystemet överbelastas hela tiden av att man blir så stressad av sina svårigheter att tolka omvärlden. Många autister är helt enkelt sönderstressade redan i låg ålder och blir därför väldigt ängsliga och rädda för att pröva okända saker. Så många autister har trauma, det stämmer, men det är inte primärt så att traumatiserade feldiagnosticeras med autism.

      Att så få i Frankrike har fått en autismdiagnos beror på att psykiatrin i landet helt har dominerats av psykoanalys och att man på långa håll fortfarande tror att autism är en psykologisk skada som kan botas genom familjeterapi eller vidriga kroppsliga behandlingar som iskalla bad och elchocker. Resten av världen har fattat att autism är ett neuropsykiatriskt tillstånd som uppstår i fosterstadiet.

        Tack för bra förklaring. Men har alltså Mellanöstern, Afrika, Sverige och Sydamerika fattat detta bättre än de flesta länder i Europa? Det tycker jag låter låter märkligt. Lägst på listan ligger Frankrike, Portugal, Island, Italien, Norge, Tyskland, Grekland, Österrike, Spanien och Belgien. Högst ligger Quatar, Arabemiraten, Oman, Bahrain, Saudiarabien, Kuwait, Jordanien, Syrien, Afghanistan, Palestina och därefter Sverige. Ja jag är kanske ute efter att dissikera en del diagnoser och få igång frågan, men främst blev jag så chockad. Men jag fattar förklaringen att autister från början kanske är känsliga för trauma och därmed reagerar starkare än andra som utsätts för liknande trauman. Vissa har copingförmåga, som jag kanske hade och kanske också lite bättre omständigheter när jag nådde insikten av vad jag varit med om. Andra inte, som min släkting.

          Jag tänker så här, men det finns vad jag känner till inte tillräcklig forskning som kan visa på orsakerna till att det skiljer sig så mycket åt, så det är bara spekulationer.

          1. Psykiatriska bedömningar är svåra och därför påverkar den lokalt kollegiala situationen en del. Det utvecklas något slags grupphypoteser. Tanken är att de två internationella psykiatriska diagnosmanualer som finns (ICD och DSM) ska avhjälpa detta, men det verkar ändå uppstå lokala skillnader.

          2. I Sverige finns två väldigt tongivande forskningscentra rörande neuropsykiatriska tillstånd. Tillgången till kunskap om autism är därför väldigt god här. I Sverige har man också lyft fram könsskillnader i autistiska symptom mycket, så fler kvinnor än tidigare får autismdiagnos. Hur det ser ut i övriga länder som ligger högt vet jag inte.

          3. Min subjektiva bedömning är att det verkar ha skett en förskjutning i hur man bedömer graden av symptom. I mitt tycke får en del, särskilt kvinnor, idag autismdiagnos med en ”lättare” symptombild än tidigare. Man börjar också titta på möjlig autism mycket tidigare i bedömningsprocessen idag än tidigare. T.ex fick jag själv direkt frågan när jag var sjukskriven för utmattning om jag trodde att det fanns NPF som möjlig bakomliggande orsak till utmattningen. Den frågan tror jag inte man ställde förr i lika hög grad.

          4. I Sverige har omändringen i skolsystemet helt klart bidragit till en ökning av autismdiagnoser. Fler som egentligen har lättare symptom och därför hade kunnat klara skolan förr, gör inte det längre. Det ställs så höga krav på egna förmågor att strukturera, analysera och utvärdera det egna arbetet (även på många arbetsplatser), att bara de med mest välfungerande exekutiva förmågor klarar av det.

          Sedan finns det säkert mycket, mycket mer att säga om detta och andra möjliga orsaker till att statistiken ser ut som den gör. Jag kan tänka mig att en del av förklaringen är att det sker överdiagnosticering i ena änden av listan och underdiagnosticering i andra ändan av listan, så skillnaderna blir större än vad de i praktiken är. Men ingen vet säkert vad det beror på.

            Intressant, du verkar helt klart insatt. Jag har bara personliga erfarenheter och funderingar att gå på. Men idag skulle kanske min släkting som diagnostiserades som schizofren skulle ha fått en autismdiagnos, och säkert också min mamma när hon blev sjukskriven för utmattning för många år sedan. Hon har alltid haft avstängda känslor och har känts märkligt dum (dvs korkad) i vissa sammanhang, men jag är personligen övertygad om att både mamma och släktingen hade ett trauma som blev omöjligt att omfatta känslomässigt och som ledde till avstängning eller blockering. Samma hände nog med mig i många år och jag bävar för tanken vad som kunde ha hänt om jag blev medicinerad istället för som de senaste 15 åren börja minnas och bearbeta, och lyfta mina blockeringar. Vem skulle jag ha varit då? Här tycker jag verkligen att vården måste vara mycket mer uppmärksam på den sökandes sida, men självklart är det enklare för alla inblandade med diagnos för stunden. Har det förresten inte uppmärksammats att vuxna diagnostiserade har velat bli av med autismstämpeln för att lättare kunna få jobb? Sedan är det verkligen katastrof med den svenska skolan och jag tror som du och många andra att det var den senaste LGR:en (vilket år?) som ställde till det med krav på analytisk förmåga från tidig ålder. Det är något som utvecklas över tid och grundar sig på djup kunskap, det kommer inte till en utan vidare. Vissa barn för analytiska diskussioner runt köksbordet eller framför teven eller datorn med sina föräldrar och kompisar (som ett skojigt och utvecklande sett att umgås), andra inte överhuvudtaget. Mina barn har sedan mellanstadiet gått i brittisk skola och jag är oändligt tacksam för att vi bytte bort den svenska. I den brittiska är det fokus på att träna på att skriva essäer från tidig ålder (för hand, datorn kommer först när de är runt 16 år) och det är ingen skam inblandad i att klasserna delas upp utifrån förväntat slutbetyg i syfte att ge så bra stöd som möjligt åt varje elev. Det är heller inga svårigheter att byta klassnivå efter samtal med lärare och rektor, både upp och ned. Betygen sätts centralt i Cambridge och kan inte påverkas av lärarna (eller föräldrarna), vilket är toppen. Slutligen är ju uniformen väldigt skönt i de lägre klasserna, men det är något som är jättesvårt att bejaka i Sverige. I vilket fall har jag ingen känsla av att det varit en massa diagnoser i barnens skola, däremot har de barn med föräldrar som inte gillar systemet och disciplinen valt att byta skola, men till en skola där det visade sig vara svårt att nå de högre betygen. Nåväl, detta är mina lekmannafunderingar i frågan, men jag tror att en bra skola, en bra vård och mottagliga föräldrar skulle i många fler fall än nu i Sverige kunna hjälpa barnen där de är och inte stämpla med diagnos där man inte vågar titta på eventuella psykologiska orsaker – och lösningar.

        Jag testar samma svar fast utan att nämna länderna som ligger 1-10 i listan över flest diagnoser, för att slippa moderation.

        Tack för bra förklaring. Men har alltså Mellanö stern, Afrika, Sverige och Sydamerika fattat detta bättre än de flesta länder i Europa? Det tycker jag låter låter märkligt. Lägst på listan ligger Frankrike, Portugal, Island, Italien, Norge, Tyskland, Grekland, Österrike, Spanien och Belgien. Ja jag är kanske ute efter att dissikera en del diagnoser och få igång frågan, men främst blev jag så chockad. Men jag fattar förklaringen att autister från början kanske är känsliga för trauma och därmed reagerar starkare än andra som utsätts för liknande trauman. Vissa har copingförmåga, som jag kanske hade och kanske också lite bättre omständigheter när jag nådde insikten av vad jag varit med om. Andra inte, som min släkting.

    Kan vi få lite fler folk till Johanna bladhs tråd på fb! Komsi alla med åsikter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.