Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
Hur vet man att det är dags att byta jobb? Jag trivs på mitt jobb, är lärare, har jobbat på samma arbetsplats i fem år. Jobbar med gångavstånd till hem och förskola vilket är bekvämt, känner alla kollegor väl, vet vilken klass jag ska få till hösten och att den är välfungerande. Däremot finns det andra nackdelar med tjänsten, bland annat är vi en liten skola, jag måste undervisa i fler ämnen än jag egentligen önskar och jag är ensam mentor. Saknar kollegialt utbyte främst. Nu har det kommit ut en ledig tjänst på en stor skola (mycket större än min!) som jag hört positivt om. Den verkar vara under bra ledarskap, flera lärare samarbetar med mentorskapet och tjänsten är bara för de ämnen jag helst vill undervisa i. Inte gångavstånd men bil tar bara 10 minuter. Men huuur vågar man gå från det trygga och bekväma till något nytt? Jag har ju ingen aning om vad jag får om jag byter. Känner mig så kluven! 😩
Sök jobbet och erbjuds du det låter du magkänslan avgöra. Efter intervjuer osv borde du i magkänslan Veta vad du vill. Lycka till!
Låter ju som en väldigt bra tjänst som ligger ute.
Men tänker lite, hur gamla ör barnen/barnet samt funderar du på att skaffa fler?
Personligen tänker jag att det är skönt att ha ett tryggt jobb som man vet är helt okej under de värsta småbarnsåren samt om man kanske ska va gravid och föräldraledig etc. Men är du snart ur den fasen så säger jag kör!
Ja, lite så tänker jag också, att bekvämligheten är tryggt under småbarnsåren. De är fortfarande små, 2 och 4 år. Men vi har absolut stängt dörren för fler barn, så inga fler graviditeter i sikte 😅
Tycker du ska vänta tills barnen är större. Stabilitet i h trygghet är verkligen ovärderligt då. Jag skulle inte ta risken för än de är äldre. Men gör det som känns rätt för dig ❤️
Vill även tillägga att det kommer komma mer neddragningar inom skolan och det är sist in först ut så kan vara klokt att tänka på anställningstrygghet också.
Jobbar i skolan och måste bara byta arbetsplats för att överleva. Men just detta är så läskigt just nu. Trodde aldrig att en utbildad lärare skulle känna sig orolig för det 😫
Men du, behöver du byta för att överleva är det värt risken! Det absolut värsta är att du får gå på a-kassa och det är definitivt bättre än att riskera din psykiska och fysiska hälsa. Var rädd om dig ❤️
Tack för input, ja det är ju det där med att barnen fortfarande är små! Men LAS-listan går oavsett efter anställning i kommunen, inte vilken skola man är på. Så i det avseendet är jag nog mer säker på en större skola, än på min lilla skola som förlorar elever varje år och därmed krymper.
Åh jag är i typ exakt samma situation. Också lärare på en liten skola, älskar mina kollegor och det är så tryggt och bekvämt. Önskar jag hade några tips till både dig och mig själv 😅 Den tjänsten du nämner låter ju dock väldigt bra! Jag tror att det är positivt att byta jobb då och då för ens personliga utvecklings skull 😊 Men jag tycker också förändring är lite jobbigt så det är tufft att ta det steget, särskilt när man trivs på sitt nuvarande jobb. Sen kan du ju alltid byta igen om du inte skulle trivas!
Skönt ändå att inte vara ensam 😅 Jag tycker nog också att förändring är lite jobbigt. Särskilt när jag trivs bra i det stora hela. När jag bytte till denna skola som jag är på nu, så bytte jag från en skola där allt var kaos och där jag verkligen inte trivdes. Då var det så enkelt att ta beslutet! Nu känns det så mycket svårare…
Det förstår jag! Men det skadar ju inte att söka tjänsten, om du får komma på intervju så får du ju en känsla om hur det är på den skolan så kanske det känns mindre jobbigt ifall du skulle byta 😊
Förlåt att jag hijackar tråden men jag funderar ibland på att skola om mig till lärare, MEN det är ju det här gulliga och trygga fantasin jag har av skolan som jag ser framför mig. Så som dagens klimat i skolan faktiskt verkar vara skrämmer ärligt talat slag på mig. Var finns de här små skolorna?? Skulle ni rekommendera någon att bli lärare om ens främsta karriärsmål inte är att avvärja bråk och försöka få högstadieelever att förstå alfabetet?
Små skolor finns nog mest i mindre städer eller orter. Jag tror bara att man ska bli lärare idag om man verkligen ”brinner” för yrket. För du måste ta både det bra och det dåliga 😅 Dåligt: föräldrar tar alldeles för lite ansvar, stressigt när man inte får vikarier, intensiva arbetsperioder emellanåt, många barn har speciella behov men ska ändå vara i vanligt klassrum. Bra: kreativt, utvecklande, man har aldrig tråkigt, möjlighet att göra skillnad och relationerna man bygger till eleverna är fantastiska. För mig finns det inget mer givande än att få följa dem en bit på deras lärande-resa, att få vara en trygg vuxen för åtminstone några av dem, och jag skrattar dessutom varje dag med mina elever. Men om jag inte hade den passionen skulle jag kanske inte orka med det negativa heller. Så kanske, fundera på VARFÖR du vill bli lärare. Om du bara vill undervisa, så kanske gymnasiet eller vuxenutbildning?
Jobbar i Göteborg och det finns flera skolor i årskurs F-3 som inte är stora 🙂
Små skolor behöver dock inte betyda att de är lugna eller bra.
Att man börjar tänka att man kanske borde byta jobb och den tanken poppar upp ofta är nog ett tecken på att man vill det innerst inne tror jag.
Kanske! Blev lite mer peppad på idén nu när jag tänkt på det under kvällen. Ska väl sova på saken.
Sök jobbet (om du får det så ansök om tjänstledighet i 6 mån och prova nya jobbet). Därefter vet du.
Har en kollega som ska byta jobb och kollat upp detta nyligen och man får inte tjänstledigt för att prova annat jobb i samma bransch.
Nej och att få tjänstledigt för annan tjänst är inte säkert heller det är helt upp till chefen
Det beror på var man jobbar. I offentlig sektor är det så, privat inte.
Just do it säger jag bara, sök!
Har man börjat att fundera i banorna att söka nytt så är det ett tecken på att man vill ha förändring.
Ta tjänstledigt 1 år , i fall du inte trivs på nya stället.
Vad kan jag göra om ett företag tagit en felaktig kreditupplysning på mig?
Exakt. Kan röra sig om bedrägeri så kolla upp nyss.
Kontakta din bank också. Dom har bra koll på vilka scams som är populära och vad du kan göra.
Hur går man ner i vikt? Tycker det är svårt.. misslyckas konstant :-/
Äter mindre.
Och rör dig mer.
Ja. Men maten är viktigare.
Har man svårt med tex begränsningar kan det vara bra att istället tänka att ”jag ska lägga till en bra vana var tredje vecka”. Tex imorgon börjar du att äta två hälsosamma mellanmål per dag. Det leder förhoppningsvis vis att du är mindre hungrig o äter mindre skräp. Sen kanske steg 2 blir att du lägger till en hälsosam middag och lunch i ett par veckor och när du har fått in den vanan lägger du till att du ska promenera 20 minuter 3 dagar i veckan. Sen när du fått in den vanan lägger du in något annat.
Belöna dig själv under vägen efter varje avklarad etapp. Bli inte arg på dig själv om du äter något dåligt en dag eller skippar promenaden. Det viktiga är att lägga till och inte begränsa.
Bara ett förslag ur en annan synvinkel. Vissa triggas av begränsningar.
Vissa tipsar säkert om att bestämma sig etc etc men det funksr inte för alla.
Jag hejjar på dig!
Lifesum app.
Periodisk fasta.
Du äter mindre mängder = du går ner i vikt.
Samtidigt får du äta vanlig mat, så du förvinter och suktar efter något som du sedan överäter.
Obs att när du minskar i vikt så konsumerar kroppen färre kalorier. Du måste ha detta i åtanke när du äter.
Det är trams att kroppar försöker gå ner på sparlåga, kroppar har inget medvetande, MEN varje kilo kroppsvikt kräver kalorier så går man ner i vikt minskar kaloribehovet.
Ät mindre och nyttigare och ha en dag ( på helgen) när du får äta sånt du är sugen på i rimliga mängder.
Det ÄR svårt. 95 procent av alla som går med i vikt går upp igen. När du vägt en viss vikt kommer kroppen vilja komma tillbaka dit och det är extremt få personer som kan stå emot den hungern som kroppen attackerar med för att få tillbaka sina kilon. Läs på om set point. Boken Slutbantat är bra och förklarar detta närmare.
Kroppen vill ingenting, men för varje kilo du tappar minskar också ditt energibehov så en minskad kropp kan aldrig äta lika mycket som innan viktminskningen utan att gå upp igen.
Set point är rena dumheterna. Då skulle inga anorektiker bli smala, ozempic skulle inte funka osv. Det är bara vi människor som gillar att äta. Låter vi bli att äta blir vi smala, punkt.
Kroppen vill inget. Det är vad vi äter och hur vi rör oss och sover som påverkar.
All forskning säger emot dig.
Det är därför det är så viktigt att styrketräna under en viktresa. Mer muskelmassa ökar ämnesomsättningen.
Jag följer Ann Fernholm på facebook som är journalist inom livsmedel och vetenskap. Hon skrev så här idag ang Ozempic: Ozempic härmar ett hormon i kroppen som kallas GLP-1. Det produceras i tarmarna när vi äter. Receptet för att öka produktionen av kroppseget GLP-1 är förvånansvärt enkelt: ät mer fibrer och protein. Minimera tillsatt socker och andra snabba kolhydrater.
Jag följer Ann Fernholm på facebook som är journalist inom livsmedel och vetenskap. Hon skrev så här idag: Ozm.pic härmar ett hormon i kroppen som kallas GLP-1. Det produceras i tarmarna när vi äter. Receptet för att öka produktionen av kroppseget GLP-1 är förvånansvärt enkelt: ät mer fibrer och protein. Minimera tillsatt socker och andra snabba kolhydrater. (test för att komma runt mod)
Exakt så. Det är vi själva som styr kroppens hormonproduktion. Sömn mat och motion är hela hemligheten. Ändra livsstil så blir du smal.
Fast det finns hormoner som man nog inte styr över så lätt, som stresshormoner
. Dessa gissar jag slår ut mycket annat. Och med p-piller och spiraler slår vi ut en massa hormonbalanser.
Läste just detta som kan vara relevant för massor tjejer bara i den här gruppen, med tanke på hur många som skriver att de är deprimerade och inte orkar hitta på något: https://www.forskning.se/2023/06/12/samband-med-p-piller-och-depression-och-tonaringarna-sticker-ut-i-statistiken/
Lär dig äta intuitivt! Tog mig 10 år, men väger i dagens läge 12 kg mindre och har hållit samma vikt i många år trots att jag är över 30. Äter t.ex. godis flera gånger i veckan, men är bara sugen på några bitar. Tidigare hade jag ett allt eller inget-mindset och kunde klämma i mig 500 g lösgodis på en halvtimme. Är när du är hungrig och ät inte bara för att ”du borde” äta ett visst antal mål per dag eller ett visst klockslag.
100% detta! Alla förbud gör bara suget större och så hamnar man i en hemskt ond spiral. För exakt, det är så underbart att äta intuitivt, att verkligen känna sig nöjd efter en kort stund/reglera utan att knappt behöva tänka på det, slippa kampen. Svårt i början för hjärnan är så inkörd i det hemska suget pga hur mkt man begränsat sig, men när rädslan och stressen försvinner kan kroppens egna signaler komma fram. + förutom detta: LÄGG TILL istället för ta bort. Lägg till fibrer, frukt, grönsaker, linser, rörelse. Så mycket lättare rent psykologiskt och ger fokus på det som faktiskt gör skillnad. Allt detta är också så mycket mer långsiktigt, en livslång hälsa innehåller ju alla olika sorters livsmedel, inga förbud
Forskning visar att kosten spelar störst roll, träning är inte så viktigt. Vad äter du? Jag tycker många som säger ”jag äter ganska bra” ofta äter typ husmanskost. Det skulle jag inte säga är hälsosamt. Forskningen visar att en medelhavskost med vegetabiliskt fett och lite rött kött är bäst.
Räkna kalorier.
Om ni stannar hemma från jobbet en till några dagar pga ångest, sovit dåligt, mår dåligt eller liknande. Går ni ändå och handlar mat, hämtar ut ett paket, tar en promenad eller liknande?
Jag jobbar inte. Studerar, så det är ju inte lika hårda regler där.
men personligen så hade jag kunnat göra det… eftersom att man är hemma för att man är för dålig för att jobba hela dagen, men man kan ändå behöva göra korta ärenden. Promenad ska ju också vara bra för hälsan, så självklart ska man kunna gå promenad även om man är hemma från jobbet.
Ja, hur ska man annars få hem mat? Har bara varit hemma med förkylning men samma där ju. Finns ju iofs hemmat att beställa men tror det är bra att komma ut och röra sig, är ju inte samma som att vara på jobbet 8 timmar direkt.
Fast gällande förkylning är det ju inte så nice att gå ut och handla och riskera smitta ner andra. Bättre då att äta vad man har hemma, eller be någon annan handla, eller beställa hemleverans från Mathem/Ica/något av alla liknande företag.
Beror på, kan hända.. men ibland orkar man bara inte lämna lägenheten alls. Får typ social fobi.
Stannar bara hemma när jag är sjuk. Har ett jobb som inte kan göras hemifrån och där det blir tufft för hela gruppen vid frånvaro. Skulle aldrig utsätta kollegor för det för att jag har sovit lite dåligt.
Tror väldigt få stannar hemma för att de sovit ”lite dåligt”. Tänker att detta handlar om ifall man har sovit så dåligt, eller mår så dåligt mentalt, att det är omöjligtvis göra ett bra jobb. Och då är man sjuk.
Har man såna mentala problem får man ta tag i dem på annat sätt att ringa och sjukskriva sig.
Vad menar du? Alla kan ha en tillfällig svacka ibland.
Att ta tag i problemen kan ju just vara att börja med att ringa och sjukskriva sig
Det kan ju dessutom finnas en bakgrundshistoria. Den som varit sjuk i exemplevis utmattning har inte samma reserver som den som är frisk. Då är det ju klokt att förebyggande ta hand om sin hälsa för att slippa behöva vara borta mer långvarigt.
Precis. Det är skillnad på att vara lite trött och att må dåligt så att man verkligen inte ”orkar” jobba rent fysiskt och mentalt.
Förstår inte riktigt, borde man inte gå ut då? Det är klart man går ut, promenad i frisk luft är väl ljusår bättre än stänga in sig hemma när man mår mentalt risigt (förstår att man inte orkar ibland men orkar man är det bra).
Nja. Tror mest att jag håller mig hemma när jag mår så dåligt. Orkar jag inte jobba så orkar jag oftast inte sånt heller.
När jag bodde och jobbade i samma lilla håla gjorde jag inte det, risken att synas och springa på nån man jobbade med (eller nån som känner nån som…) var för stor. Men sen flyttade jag till en stad där jag kände minimalt med folk och jobbade dessutom inte där, så ja, då kunde jag gå till affären. Dessutom har jag alltid haft jobb med liksom arbetskläder så det är inte alltid det kopplar heller att man springer på nån från jobbet just för att man inte är van vid att se dem i vanliga kläder.
Har bara varit hemma för ångest en gång och då sa t.o.m min chef till mig att jag skulle vila och göra sånt som jag mådde bra av oavsett vad det innebar.
Stannar inte hemma av sådana orsaker, kan ju inte stanna hemma pga sovit dåligt. Vad är det för arbetsmoral…
Det beror ju helt på vilken typ av arbete man har. Lokförare till exempel har säkerhetstjänst och är skyldiga att ta sig ur tjänst om man inte kan utföra sitt arbete på ett säkert sätt. Skulle du vilja åka tåg med någon som har sovit 2 timmar och är jättetrött och ofokuserad?
Som med precis allt annars så finns det ju olika grader av ”sovit dåligt”. Allt från att man vaknar lite stel, till att bara ha sovit totalt 2 timmar med Max 10 minuter i stöten går ju under ”sovit dåligt”.
Jag gissar på att ts är lite mer inne på det sistnämnda. Med så lite sömn i kroppen ska man inte jobba. Det innebär en säkerhetsrisk och kommer bli ett arbetsmiljöproblem.
Forskning har dessutom visat att man får permanenta hjärnskador av sån extrem sömnbrist. Det finns liksom en anledning till att man använder sömnbrist som vanlig tortyrmetod.
Hälsningar företagets skyddsombud.
Får några månader sedan hade jag urinvägsinfektion som höll mig uppe en hel natt. Det var definitivt rätt beslut att stanna hemma dagen efter med tanke på det ansvar jag har på jobbet och som kräver att jag inte får göra misstag som jag säkert skulle gjort med den sömnbristen.
Förmodligen stannar folk hemma för att de inte kan utföra sitt arbete korrekt.
Visst, ett alternativ är att gå till jobbet och sitta av tiden om du har ett sådan jobb
Är det bättre tycker du?
Tror de flesta arbetsgivare föredrar att man bekostar sin egen karensdag en får betalt för att sitta av tiden.
Har jag sovit dåligt går jag till jobbet ändå.
Det gjorde jag också när jag hade ett jobb med minimalt ansvar.
Ångest eller mår dåligt så har jag alltid jobbat ändå. Har aldrig haft en fast anställning utan alltid konsult eller egenföretagare och då går man till jobbet, punkt. Annars har man snart ingen inkomst.
Det finns ju olika nivå av ångest. Lite skillnad på en klump i magen och sitta och gråta i ett mörkt rum och vilja dö.
Sitta o gråta i ett mörkt rum – vissa går till jobbet ändå, trots det.
Då kan du inte ha särskilt allvarlig ångest. Tur att det finns grader, och att du har sluppit det värsta.
Eller så är det skillnad på människor. Jag har upplevt den typen av ångest ni beskriver o ändå gått till jobbet. Dag efter dag. Är det bra – nja, det beror på.
Jag var på gymmet, det var det som hjälpte mot ångesten. Viktigt att röra på sig, ligger man bara hemma så blir ångesten större.
Men om man har ångestproblematik behöver man tala med sin läkare. En ”riktig” sjukskrivning inte en dag här o en dag där.
Lyssnade på Lojsan & Busters podd. Vad är grejen med att alla par ska starta podd och bara sitta och tjafsa? Kan någon förklara grejen med det….?
Nope fattar inte heller grejen med det och det blir ju inte en långlivad podd känns de som. Känns som paren skulle behöva parterapi istället men det är coolare med podd
Alltså vad är grejen med Vanja Wikströms sambo Niklas? Han mår så dåligt och Vanja får sköta allt. Sen blir det sommar och de har ett hus på Gotland och då mår han plötsligt bra och kan vara med. Sen blir det höst och vardag, och även negativa skriverier om dem. Då mår han dåligt igen och hon får rodda allt med vardagen samt bemöta all kritik kring deras projekt själv för han är så dålig. Och nu ska de på härlig skidsemester och då mår han bra igen och kan följa med….
Får riktigt märkliga vibbar kring honom och hans sjukdom.
Har sagt det flera gånger. Jag tror inte en sekund på ME, jag tror han har en depression. Som delvis triggades av pappans död. Om du läser lite mer kommer du hitta info om hans syskon som är precis likadana. Det är något otroligt fel på hans familj, får sekt-vibbar. Tror han haft en ytterst märklig barndom som också spelar in. Får heller ingen reson på saker, när han var inne på NFT kunde han jobba dygnet runt…
Jag blev nyfiken på NFT-härvan när det var som mest aktuellt. Låter som om ni har koll, vad är läget nu?
Inte samma Jen… men har tänkt exakt samma just att han hade massa energi kring just NFT men orkar inget annat jobb.
Annars är en sån sjukdom lurig men ja.. just hela NFT-härvan känns så underlig
Är fortfarande bitter och frustrerad över att deras NTF-projekt inte granskats! Fattar att det är svårt när de inte gjorde nåt olagligt (om inte brutalfalsk marknadsföring är ett brott), men de fick in så mycket pengar och allt de lovade var bara fluff. Håller tummarna att Camilla jobbar på nåt i smyg.
Håller med!! Sjukt att de kom undan med det relativt smärtfritt
Håller verkligen med!!
Men är du läkare och insatt i just hans fall eller? Det spelar ju ingen roll vad du tror. Det är något otroligt obehagligt med människor som inte ”köper” när andra får en diagnos, alltid misstror eller tror sig veta bättre.
Även otroligt obehagligt med personer som fejkar sjukdom, vilket händer…
Ja för det är ju så vanligt. Misstron mot folk med psykisk ohälsa, smärtproblematik och me är ett betydligt större problem.
Håller med dig. Men jag tänker att förtroendet för just den specifika personen är förbrukat och därför börjar andra ifrågasätta vad som är sant…
Utifrån vad hon skriver så låter det helt klart som depression men har ju såklart inte hela bilden. Det kan ju också ha börjat som något mer fysiskt men sedan övergått i depression. Vore ju konstigt att leva så i många år och inte påverkas psykiskt alls? Får intrycket att de är väldigt noga med att detta ej är psykiskt, endast fysiskt, men som sagt, utifrån vad som skrivs så låter det verkligen inte så och de borde utforska även den delen för behandling om de inte redan gjort det.
Ok, även vid fysisk sjukdom kan man ju ha bättre och sämre dagar men man blir ju inte plötsligt bättre i tex sin hjärtsvikt för att man har semester.
Jag förstår att det kanske kan verka konstigt. Men ME är himla komplext (jag har själv ME). Ibland får du adrenalinrus vilket gör att du kan ”känna dig frisk”, för att sedan krascha. Du kan få adrenalin allt ifrån en dag till flera veckor. Det finns också olika grader av ME, endel kan jobba lugnt och endel är sängbundna. Det är viktigt att veta att ME inte är en psykisk sjukdom utan en fysisk sjukdom som gör att du kan bli deprimerad då man ofta bli ifrågasatt och det finns knappt ingen hjälp att få. Symtomen är fruktansvärda då nervsystemet är rubbat och du får hemska symtom när du varit aktiv.
Himla märkligt bara att de bra perioderna alltid verkar infalla vid semester. Och sen sängliggande vid grå vardag och ruljangs med småbarnslivet….
Är det väl inte. Lättare att må bra vid vila och avslappning.
Det var väl bara i somras han var bättre? Eller har jag kanske missat någon annan semester? Min kropp mår bättre i värme, då blir jag piggare.
Men eller hur! Och att laga mat, baka en massa avancerade grejer etc går fint, däremot inte att lämna eller hämta barn 🤔
Hehe, väldigt stor skillnad på ljudnivå, stresspåslag och mängd intryck med att laga mat i lugn och ro och hämta trötta barn 😂 jag har inte me men haft problem med utmattning. Hämtning av barn var fruktansvärt och något jag absolut inte klarade av i perioder. Däremot att laga mat i ett tyst kök, inga problem.
Håller med. Aldrig haft utmattning, depression etc men herrejävlar vad stressande hämtning kan va.
Fast det finns inte bevis för att det är en fysisk sjukdom, kan lika gärna visa sig vara psykiskt när forskningen knäckt gåtan.
Jag och alla som är i ME-grupper har fysiska symtom. Det finns ingen som har beskrivit det som psykiskt, bara de som inte har sjukdomen själva. Varför ska man ens ifrågasätta det? Inte konstigt att vi blir deprimerade. Först får man en överjävlig sjukdom, det finns ingen hjälp att få och sen blir man stämplad som psykisk sjuk.
Man kan få fysiska symptom på stress också, trots det så räknas inte stress som en fysisk sjukdom. Det innebär fortfarande inte att de fysiska symptomen inte finns.
Enligt forskning tror läkarna att ca 70% av alla sjukdomar är psykiska, snarare än fysiska. Att de fysiska symtomen just bara är symtom på den psykiska sjukdomen och inte tvärtom.
Vilka forskare då? 😂 Du får gärna hänvisa till studier. Eller du är en av dem som hävdar att barn väljer att få cancer för att få uppmärksamhet av sina föräldrar? 🙄
Nja på detta. Skulle gärna vilja se källor för ditt påstående.
Vilka sjukdomar är psykiska? Cancer, influensa, hiv? Läkare anser inte att 70% av sjukdomar är psykiska. Virus, bakterier och patogrner är inte kopplade till stress.
Dock klassas det som en neurologisk sjukdom.
Precis! Tack!!
Konstigt att utredning görs av neurologen och inte av psykiatrin. All forskning tyder på att det är neurologiskt även om alla bakomliggande mekanismer inte är kartlagda.
Så är det med de flesta neurologiska sjukdomar. Migrän också till exempel. Det är ju också sjukdomar som inte alltid syns utåt och tyvärr blir då många misstrodda.
Men vad innebär neurologiskt förenklat? Det centrala nervsystemet (som är rubbat vid neurologisk sjukdom) styrs ju mestadels av hjärnan?
Ja? Neurologiska sjukdomar är sjukdomar som har sitt ursprung i hjärnan, som epilepsi, MS, Parkinson m fl. Psykiatriska sjukdomar har också med hjärnan att göra men klassificeras på ett annat sätt. Det är olika delar av läkarvetenskapen.
Men har man varit sjuk i över 10 år och mestadels legat i ett mörkt rum alternativt legat och kollat på TV, dvs varit utan i princip allt människor mår psykiskt bra av, borde man inte regelbundet utredas även psykiatriskt? Om inte annat för att bara stämma av, borde ju vara hög risk för depression i ett sånt läge och man kan ju lida av både ME och depression.
Vill man bli frisk så borde det ju också verkligen vara en bra ledtråd att man blir så pass bra att man kan jobba stenhårt i perioder men att när det blir psykiskt tungt (kritiken efter deras projekt) kraschar man. Och är det bara ett slumpmässigt adrenalinpåslag och man vet att man blir sämre efteråt så borde man vän ha lärt sig efter över 10 år att balansera.
Jätte svårt att balansera när man har me. Kroppen fungerar inte som hos andra. Depression är vanligt vid ME och psykolog behandling är en del av behandlingen mot ME.
Vad är du för en snicksnackare? Klart att det finns bevis! Det är en neurologisk sjukdom som kan utlösas av tex en kraftig influensa, eller ett fysiskt trauma.
Någon som läste en artikel för 10 år sen och inte är påläst på vad forskningen faktiskt säger.
Tror bara han är av sin tid, lat, curlad och jobbig, som hälften av alla verkar vara om de inte tillhör den andra tredjedelen med diagnoser.
Att få diagnosen ME är tragik. Skulle inte inte fejka det pga lat el. curlad. Finns roligare sätt att leva sitt liv.
Ja fruktansvärd diagnos som man verkligen inte vill ha. Oehört begränsande och lidandet är enormt.
Att göra reklam/samarbete är såklart en del av influenser-yrket men tycker det blir lite knepigt ibland.. Häromdagen höjde Alexandra Bring ett hudvårdsmärke/produkter till skyarna, ”använt det lång tid tillbaka och blivit sååån skillnad”.
Idag är det ett nytt reklaminlägg/samarbete med ett annat hudvårdsmärke. Som oxå är ”SÅ bra, pigmentingarna har blivit si och så”.
Tycker nästan det blir lite fånigt och hur vet man vad som gjort vad i ansiktet?
OM produkterna ens har använts ”länge”? Eller om produkterna använts öht..
Hon la upp idag om sin sellpysida och där säljer hon flera ryggsäckar från tretorn Som hon gjort samarbete med
Nää sluta! Blir så genomskinligt.
Blir alltid automatiskt lite smått skeptisk om influencers verkligen menar det de säger när det är samarbeten.
Så jag upptäckte just en sak när jag skulle deklarera o känner mig så stressad att jag tror att jag får svårt att sova tills rådgivningen öppnar imorgon… hoppas ngn snäll själ kan hjälpa mig här.
Jag skulle deklarera via appen som tidigare år, men nu fick jag info om att jag förväntas ändra i min deklaration o ska lämna via hemsidan istället.
Är det för att jag pantat saker +sålt på sellpy så att jag fått pengar därigenom o den nya rapporteringen har slagit till (obs absolut ej fått vinst, men behövde pengarna) ? Eller kan det vara för att jag skjuter upp vinstskatten för min gamla lägenhet som såldes 2019?
Hoppas mest av allt att det är en ny funktion…
Eftersom jag egentligen sålt med förlust tolkade jag reglerna som att de inte ska rapporteras. Har jag missuppfattat det hela?
Logga in på hemsidan så finns det information om vilka uppgifter som finns och vad du förväntas göra?
Fast jag hittar ingen notis utöver om detta vid vad jag preliminärt ska få tillbaka:
:Skatteuträkning 1(2)Fyll i uppgifterna nedan.
Egen skatteinbetalning är fyllnadsinbetalning som gjorts till skattekontot. Om du har gjort en inbetalning till skattekontot har belopp, enligt saldo på skattekontot den 2 mars i år, förifyllts vid Egen skatteinbetalning. Tänk på att saldot kan tas i anspråk av skatter som ännu inte förfallit till betalning, t.ex. vid omprövning av tidigare års deklarationer.
I saldot för den egna skatteinbetalningen kan det ingå en beräknad intäktsränta. En tillgodoförd intäktsränta kan bli ändrad i samband med ett beslut om slutlig skatt om du har en kvarskatt. Fram tills det att skatten förfaller till betalning beräknas en preliminär intäktsränta som kommer att korrigeras.”
Och jag har inte betalat något till mitt skattekonto. Är det min uppskjutna vinstskatt som det rör eller kan det vara sellpy+Pant?
Kan bara vara så enkelt att du ska godkänna det Sellpy har rapporterat?
Jag har ingen info om sellpy på deklarationen. Står den med om de har rapporterat något?
Det du har fått från försäljning och pantsättning (även om du sålt under anskaffningsvärde) är ju en inkomst, så antagligen handlar det om det.
Det här tolkade jag som att jag intr behövde deklarera det. Är det fel?
”Försäljning vid enstaka tillfällen
Om du vid enstaka tillfällen sålt saker som du har haft för personligt bruk, till exempel möbler, hemelektronik, prydnadsföremål och liknande ska du deklarera vinsten från försäljningen. Vinsten ska deklareras som inkomst av kapital vid punkt 7.5 (Vinst ej marknadsnoterade fondandelar m.m). Du har rätt att göra vissa avdrag
Om den totala vinsten är 50 000 kronor eller lägre per år behöver du inte deklarera den.”
Jag önskar att jag hängde med i sånt här, men det är som fotbollsregler för den här hjärnan. Det blir kortslutning.
Där har du ju informationen om vad du behöver göra. Du har fått en inkomst som de fått information om.
Sen får du själv ta ställning till om din inkomst är en sådan som du ska ta upp i deklarationen.
Nu vet jag inte riktigt vilket ord ersättningsbostad skulle ha varit, men det låter bra om jag inte behöver skatta mer. Skulle använda återbäringen till en dyr operation åt mitt djur som inte täcks av försäkringen.
När du skjuter upp vinsten för en bostadsförsäljning gör du det genom att köpa en ny bostad. Det är ersättningsbostaden.
När du säljer den nya bostaden ska den tidigare uppskjutna vinsten tas upp för att beskattas.
Tack för både svar och din tålmodighet ❤️
Vad tycker ni om Instagramkontot Orkidébarnsverige? Till en början så kände jag igen mig i väldigt mycket, men sen insåg jag att vissa saker är väl typ något alla vill ha? tex inlägg som vi högkänsliga vill
”kunna dra oss undan när vi känner för det ” , ”säga nej till saker vi inte känner för” osv
Det kontot är ett skämt. Precis som ”högkänslighet. Hittepå som stämmer på alla nån gång ibland.
Finns ny bok på bibban om högkänslighet. 90 stod i kö.
Exakt, det är ett så allmänt hållet begrepp att alla kan känna igen sig i det.
Precis som ADHD. Det stämmer in på prick alla människor, det är totalt hittepå. Till och med han som grundade begreppet har erkänt det.
Nej, ADHD är en diagnos med kriterier i DSM-5 och som kräver ordentlig utredning. Högkänslighet kan närmast jämföras med en personlighetstyp, men även det är det tveksamt…
Hjärnan är komplex.
Word! Helt galet att varannan människa idag (i väst) tror sig ha adhd för att de har svårt att hålla tider och inte kan jobba med något de saknar intresse för lol
Innan jag bearbetade mitt trauma fick jag panik av att anlända till ett möte först, den stora skräcken satt i att vänta på att det skulle börja eller personen skulle komma (gissa gärna vad som hände mig som barn, men jag kommer inte berätta) så jag var alltid sen och alltid i panik. Efter bearbetningen känner jag absolut ingenting inför ett möte och har inga problem med att komma först.
Men ADHD? Nej.
❤️❤️❤️
Adhd-symtom är vanliga vid trauman. Det är därför man inte ställer diagnos om man nyligen utsatts för något traumatisk. Men många psykiatriska diagnoser har överlappande symtom. Det är därför det krävs omfattande utredningar av psykiatriker för att ställa diagnos. Att ha några få symtom betyder inte att man har en diagnos.
Fast… varför sätta gränsen vid ”nyligen” utsatts för trauman? Mig veterligen sitter känslor och ageranden triggade från trauman i väldigt länge, för en del typ hela livet, i olika grad, och beroende på situation.
Så hur kan den som utreder för ADHD veta om det rör sig om trauman eller det som kallas för ADHD?
Det är ju väldigt godtyckligt vad någon anser vara ADHD. Symtomen tolkas som ADHD, men inget fysiologiskt test kan göras som bevisar att sättet personen fungerar på (vid testtillfället/testtillfällena) beror på en genetisk avvikelse i hjärnan, eller på PTSD-symptom eller andra kroppsliga sjukdomar/tillstånd.
Nej det är högst individuellt. Det är enbart var fjärde som utvecklar ptsd efter mycket svåra trauman. När man gör en adhd utredning utesluter man även ptsd och andra diagnoser. Det är absolut inte godtyckligt utan en väldigt omfattande utredning. Händer det att folk får fel diagnos, absolut men det är mycket ovanligt. Man kan även ha flera diagnoser som ger en otydligare symtombild. Samsjuklighet är vanligt vid psykiatriska diagnoser. Väldigt många med adhd har även problem med depression och har man adhd har man enligt vissa studier 4 ggr så stor risk att få ptsd.
Vill även tillägga att fysiska sjukdomar utesluts innan man ställer en adhd diagnos. Här kommer en lista för diffrentialdiagnoser som utesluts innan adhddiagnos ställs:
Autismspektrumtillstånd
Anknytningsstörningar
Trots/uppförandestörning
Lindrig utvecklingsstörning/svagbegåvning
Endokrina tillstånd
Missbruk/beroende
Utmattningssyndrom
Ångesttillstånd
PTSD
Personlighetsstörningar
Bipolär sjukdom
Tidigt psykosinsjuknande
Man gjorde absolut ingen uteslutning av vare sig PTSD eller andra diagnoser som kunde ge liknande symptom i min utredning.
Jag skulle inte alls säga att den var utförlig utan tvärtom väldigt slarvig och godtycklig. Rena felaktigheter står i den, då de två personer som utfört den inte brytt sig om att lyssna på vad jag faktiskt sa, utan endast lyssnat saker som kunde passat in i deras egen diagnosbild.
Sedan har de förvanskat och överdrivit. En sak som står är direkt osann. Ska inte säga att läkaren ljög, men hon missförstod mitt svar eftersom hon uppenbarligen inte lyssnade så noga. Jag tycker man bör lyssna när man utreder.
Andelen med adhd-diagnos ligger väl på typ 2-4% i Sverige?
Det är iofs ärftligt, men det kommer ta lååååång tid innan varannan människa har diagnosen.
Adhd och överkänslig är två ”diagnoser” som vuxna människor använder för att försvara att de beter sig som självupptagna barnungar. Ska vi gissa på att hela generation snöflinga lider av båda dessa? ”alltså ingen kan kräva att jag ska ha ett arbete som inte är 100% roligt och intressant varje dag”. ”Åh nån gav mig kritik och förväntade sig något av mig. Nu måste jag gråta och vara sjukskriven ett tag.”
Fast adhd ÄR en diagnos, högkänslighet är det inte. Att självdiagnostisera är inte heller att ha en diagnos.
Idiot. Adhd syns tom på hjärnan, vissa områden är mindre än normalt. Det klassas som funktionsnedsättning.
Varför scannar man inte hjärnan på folk för att ställa diagnos då?
1000000%!!!!!
Varför skulle man? De exekutiva svårigheterna märks i resultaten när du gör datortesterna, något billigare än hjärnröntgen.
Hahaha, vet du vad en hjärnröntgen kostar 😂 Det finns en anledning till att det används i forskningssamanhang men inte som diagnostisk.
Haha, önskar att min adhd bara var att jag var lat. Gud vad enkelt livet hade blivit. Tyvärr är det ju ofta tvärt om. Kvinnor med adhd har hög risk för utmattning just eftersom de är allt annat än lata.
Sådär beter ju sig folk med ADHD. Dom klarar ju ingenting och dom skyller allt på sin sk ”diagnos”. Hade velat att alla muppar som tror dom har ADHD att flytta till ett eget land så vi slipper dom.
Du har verkligen en skev människosyn, speciellt när det gäller funktionsnedsatta människor verkar det som. Önskar du kunde få prata med mina läkare och terapeuter, du hade varit knäpptyst efter det. Skäms.
❤️
Oj. Du är alltså lärare? Yikes.
Såg dessutom att Jen skrivit det här längre ner i kommentarsfältet om varför folk inte kommenterar här på bloggen längre: ”Stämmer in med de andra, framförallt att många är sjukt elaka… och de som vill diskutera på en bra nivå blir idiotförklarade av någon anonym.”
Intressant.
Adhd är verkligen en funktionsnedsättning. Vafan snackar ni om egentligen? Har ni liksom aldrig sett psykologer eller läkare prata om adhd? Våra hjärnor ser till och med annorlunda ut än neurotypikers hjärnor. Blir fan förbannad, har knappt ett liv pga min adhd.
Har inte sett kontot, men jag känner två som betecknar sig som högkänsliga och som säger att jag är högkänslig pga 1, bara orkar en utekväll per helg och 2, gråter på begravning. Eeeeh känns som väldigt många är högkänsliga i så fall. 😄
Fattar verkligen inte det med högkänslig heller. Min syster säger att hon är det och informerar om det på sociala medier. Medans jag känner att det du beskriver är bara din utbrändhet som du har haft i många år ihop med småbarnsåldern och en mansgris till sambo 🙃 oooch att du är människa. ”Säga nej när det inte känns bra” ”jobbigt med höga ljud” (vem älskar ens det?)
Exakt så bra beskrivet: ”du är människa” det är jobbigt att vara människa med massor av känslor och relationer samt fysiska besvär och omständigheter. Livet helt enkelt.
Ja men precis!!! Skönt att fler känner likadant. Alla människor behöver sätta gränser, vila, omge sig med saker/människor som får en att må bra, blir trött av att göra många saker osv osv. Det betyder liksom inte att du är speciell utan är en människa 😂
Jag skulle nästan kunna klassas som lågkänslig, om det vore en grej på samma sätt som högkänslig, men jag känner ändå igen mig i 80% av grejerna som skrivs på det kontot. Jag säger inte att högkänslighet är total hittepå, men det måste ju vara det mest generiska konto som finns.
Möjligtvis begreppet som är hitte på 😂 inte själva innehållet eller det som man tar upp kring det. Precis som du säger så passar de ju inte på majoriteten av alla människor
Läste i en tidning att många tror att ödlor på nordpolen styr hela världen. 🤣
Ja men om vi smälter bort nordpolen vinner vi.
Vad måste ni ha i påsk att äta
För mej är det
Ägg
Gravad lax
Sill.
Sill
Rödbetssallad
Sushi
Påskmust
Västerbottenspaj!
Gärna broccolipaj, lammstek, ägghalvor, god grönsallad och påskmust.
Älskar broccolipaj.
Köttbullar och godis.
Påskmust också, att dricka förstås, ej äta…och jag hoppppppas att mamma har gjort ananas- eller citronpaj🤤
Ååå ja citronpaj!!!
Vitlöksspäckad lammstek med amarone därtill.
Brukar inte äta nåt traditionellt om inte mamma har gjort påskmat till släkten typ. Är det fint väder så kan det ju vara trevligt att grilla för första gången i år. Nåt gott till fikat, en vallmo-och citronkaka ska jag baka, och godis ofc.
Har gjort en liten Janssons frestelse som ligger i frysen och väntar, tillsammans med en tårtbit. Kokar ägg till Janssonen. Tänkte bara morotskaka nu också.
Mat för att överleva.
Påsken betyder ingenting för mig, och jag slipper äta den oaptitliga maten. 🙂 Lagar något gott hemma istället.
Lax <3
Men viktigare att vi träffas än den specifika maten. Senaste åren går vi med ena delen av familjen på brunch och då är de ofta lite nyare tappning på påskmaten vilket också är så kul!
Gravad lax, sill och nu kallrökt lax pga av viktväktarna (kallrökt kan man äta hut mkt som helst).
Idag gjorde jag Microneedling. Det var kul. Inga frågor, ville bara berätta att det var kul.
Nice!
Jag vill veta resultatet. Blev du nöjd?
Vill höra med!
Hur kändes det, vad kostar det?:)
Vill bara tipsa om denna insamling.. är själv så berörd och känns helt rätt att bidra..
Jag har aldrig och skulle aldrig skänka pengar till en privat insamling på nätet. Ganska trist egentligen, men jag litar liksom inte på okända männsikor (speciellt på nätet). Ni som skänker pengar, är ni ok med att pengarna eventuellt inte kommer redovisas eller användas enbart till det ändamål de är avsedda för?
I just det här fallet är jag redo att chansa.
Annars brukar jag inte göra det. Förstår hur du tänker!
Ja det känns rätt att hjälpa.
Förstår inte varför det ska startas insamlingar i exempelvis ett sådant här fall. Vad är tanken att pengarna ska användas till?
Huset har brunnit ner- det har vi hemförsäkring för.
Dödsfall- livförsäkring, efterlevandeskydd, avtalsförsäkring exempelvis.
Jag menar inte att det inte är en ofantlig tragedi som de drabbats av, för det är det. Men kom igen, varför ska det samlas in pengar?
Kan också bli väldigt trött på insamlingar. Men oavsett försäkringar så tror jag att det kan behövas en extra slant i såna här lägen.
Ni verkar det finnas flera igång för denna familj…
Extra slant för vad? Till vad? Kläder och hygienprodukter? Begravning? Ny cykel? Ridlektioner? Jag förstår verkligen inte!
Förmodligen för att ersätta det som brunnit upp. Fast jag trodde att försäkringen skulle täcka det…
Även om jag har en försäkring så kommer det ju ersätta värdet på lösöret på ett annst sätt än vad saker kostar att köpa in nytt. Du har kanske köpt sakrr under en halvt liv och lagt totalt sett mkt mer än vsd du kommer få ut på din försäkring och kommer inte ha råd att ersätta allt osv.
Försäkringspengar kan ta väldigt lång tid att få. Familjen kanske behöver pengar just nu.
I detta fall har hela hemmet brunnit ner.
Hemmet var också familjens företag.
Någon har förlorat sin livspartner.
Samma förlorade livspartner var också affärspartnern.
Någon har förlorat TVÅ av sina tre barn. Båda barnen är en bra bit under 10 år.
Någon har förlorat sina båda bröder.
Någon har förlorat sin pappa.
Någon har förlorat sitt hem.
En mamma och en dotter tog sig ur ett brinnande hus och såg på när huset brann ner. En mamma såg sitt hem, sitt livsverk, brinna ner – med vetskapen om att hennes två barn och man var kvar därinne.
Jag själv kan inte förstå hur någon motsäger sig en sådan insamling. Oavsett om de har försäkringar av olika slag – mamman och dottern får gärna massor av mer pengar att göra prick vad de vill för.
Huset var ett mycket gammalt hus, nästan 150 år, i skogen i ingenstans. Vet inte hur mycket pengar det kan vara värt. Samhället är ett litet samhälle, några hundra invånare. Insamlingen som är länkad kommer från en privatperson – som känner den drabbade familjen – som använder sitt företag för att nå ut. Detta företag är också från ett litet samhälle i närheten. Man ska alltid vara försiktig och vara medveten om att pengarna inte går dit de ska – men i detta fall är det otroligt osannolikt att den drabbade familjen inte får pengarna.
Tack för utförligt svar men jag förstår ändå inte varför pengar ska samlas in.
Vilka tragedier är hemska nog för att insamling ska startas? Vilka tragedier passerar oss förbi i media utan att vi öppnar vår plånbok?
Det ligger i de flestas natur att vilja hjälpa till när man bevittnar en tragedi. Vi går förbi med en matlåda, skänker en slant, erbjuder skjuts osv allt efter situation och förmåga. Det är mänskligt.
Vi skänker pengar via skatt och bistånd också, det är också ett sätt att hjälpa till. Skulle självklart vilja hjälpa främlingar och okända mer än vad jag har förmågan att göra. Men jag kan bara hjälpa till med dem jag blir varse om.
Att förlora hela sitt hem i en brand är nog många som fruktar. Alla fysiska minnen är förstörda. Varje möbel du har valt till ditt hem, varenda present du har fått, varenda känsla; dålig som bra som du antingen upplevt i ditt hem eller kunnat hantera i din trygga vrå, är borta. Det är hemskt nog. Därtill var detta någons arbete, någons passion och livsgärning på något vis. Det i sig är också hemskt nog. Att förlora sina två barn är inget annat än en tragedi. Att förlora sin partner är en otrolig förlust. Att bevittna sina två barn och sin partner bli inbrända är inget annat än ofattbart tragiskt.
Kan inte förstå varför man ens vill förstå varför folk väljer att VILJA hjälpa till med det de kan. Ingen behöver hjälpa till. Men vad har vi för samhälle då? Att bidra med något kan också ge en psykologisk effekt till de drabbade. Det är inte bara ett försäkringsbolag som gör sitt jobb för att jag har betalat min premie. Det är okända människor som känner för mig och mitt öde. Och kanske främst för mina döda barns öde.
Hoppas att jag aldrig behöver ha den hjälpen. Bidrar gärna med den.
Sjukskriven för utmattning, är slutkörd och hemmet har förfallit. Orkar absolut ingenting! Barnen ställer krav, är otacksamma och vägrar inse att jag inte mår så bra ändå är dom stora (går mellan och högstadiet). Nu förstår äntligen min man efter alla dess år som jag sagt ifrån och bett om hjälp, nu förstår han när jag är likgiltig och orkeslös. Känns som att jag aldrig kommer återfå min energi igen och minsta lilla ansträngning gör mig slutkörd och andfådd. Hur i helveta får man ett normalt liv igen? Hur lång tid tar det? 💔
<3 har inga svar tyvärr
Brukar väl ta flera år att komma tillbaks efter en utmattning.
Jag blir mer stressad av det, för jag som person är driven och vill så mycket men just nu är det stopp. Det är så frustrerande. Vill inte att det ska ta år vill kunna leva normalt helst igår…
Det är mycket man inte vill… men när det tagit stopp på det sättet så måste du ta den tid det tar för att komma tillbaks. Acceptans kanske är något att börja jobba med?
Det är exakt den inställningen som gjort dig utmattad. Fokus på återhämtning och läkning, precis som vilken skada som helst i kroppen.
Vill du verkligen ha ett ”normalt liv” igen? Det är väl ditt normala liv som gjort att du hamnat där du är, tänker att man kanske måste göra lite förändringar och acceptera hur vissa saker är för att få ett nytt normalt liv.
Det är några år sen nu och jag kan minnas fel, men jag var sönderstressad och slut, kändes som att jag var i en grop utan stege att kunna klättra upp på. Och kompisen som jobbar med stresshantering sa något sånt då, när jag sa att jag bara vill ha ett normalt liv. Men jag kan minnas lite fel i formuleringarna.
Det tar tid. Och det är viktigt att du låter det ta tid. Just nu är din prioritet återhämtning. Sedan att börja må bra igen.
Det tar den tid det tar. Jag är på väg tillbaka från en utmattning o jag har kämpat på sen juni. Det svåraste för mig var att hitta min typ av återhämtning o skärma av de negativa tankarna. När jag väl lyckades med det så föll pusselbitarna på plats o jag har dag för dag blivit bättre. Jag är inte samma som förr. Jag tar inte andras arbetsbörda, jag säger nej, jag ser till att jag har utrymme för återhämtning, jag tar en sjukdag om kroppen säger ifrån utan att ha dåligt samvete.
Du kommer att må bättre men just nu måste du låta dig själv få må dåligt o få hitta det som ger dig återhämtning o balans.
Usch, vilken jobbig sits! Livet kommer komma tillbaka, det är svårt att säga hur lång tid, det kan ju ta månader till år, och det beror ju helt på situation men det kommer bli bra igen, inte exakt som innan, men SÅKLART kommer du kunna få tillbaka ett bra liv om kroppen bara får läka först <3 Hoppas att du kan få mycket mer hjälp och avlastning av din man! Han är ju den enda andra vuxna i hushållet. Jag förstår att du känner dig besviken på dina barns "otacksamhet", jag förstår också att du tycker att dom är stora, dom är ju mycket större än var de var förr, men de är ju båda verkligen, verkligen fortfarande barn. Lätt att se barn som större än vad de är men båda två behöver ju få vara barn och tonåringar. Vet att det är frustrerande! Men viktigt att inte lägga ansvaret där det inte hör hemma. Däremot hör ju ansvaret hemma hos din man som faktiskt är vuxen och hos vården, hoppas du får bra stöd! Och jag vet, hemskt när hemmet förfaller men måendet är ju viktigast av allt, ibland går det bara inte, det kommer komma en annan tid <3
Också: det är jättefint att vara en person med driv och ambitioner och det är en sorg att behöva acceptera sitsen man är i. Men det är just det, här visas baksidan med drivet: om man inte accepterar att man har en kropp som har behov så säger den till slut i från. Den behöver bara lyssnas lite mer på och få återhämta sig, det kommer bli bra <3
Jag delade denna nyss lite högre upp och gör det igen. Jag har länge tänkt att hormoner i p-piller och spiraler påverkar humöret mer än vi tror dels för att hela idén är att hormonerna SKA rubbas, dels för att vi ofta tillför kroppen samma hormoner i så väldigt många år. Så testa kanske att byta hormon? Eller använd något helt annat, som pessar. https://www.forskning.se/2023/06/12/samband-med-p-piller-och-depression-och-tonaringarna-sticker-ut-i-statistiken/
Jag är gravid och överviktig, vägde 90 till mina 167 cm när jag blev gravid. Är nu halvvägs och gått upp 4 kg. Någon som klarat att inte gå upp så mycket under en graviditet? Jag har ju att ta av så för fostret är det ju lugnt. Men också lätt att må illa, få lågt blodsocker osv när man är gravid och äter mindre. Är det ens rimligt att tänka att jag ska klara mig på 8-10 kg totalt typ?
Jag vägde 102 till mina 180 när jag blev gravid.. Gick upp 9kg.. Nu är min dotter 5 veckor och jag väger 99..
Jag käkade som vanligt under graviditeten, men åt ett mellanmål extra. Alla är ju olika och tänker att vikten sätter sig olika, vätska osv.. Men ja, det går absolut. Men titta dig inte blind på vågen..
Glöm inte att bebisen och fostervatten mm väger också ❤️
Du kan klara dig på de kilona men om du inte gör det så är det heller ingen fara. Det viktigaste är att du och bebis mår bra.
Jag är också överviktig och när var gravid gick jag inte upp något alls förrän sista veckorna när man la på sig vatten. Men jag var också mkt mer noga med kost när var gravid. Undvek socker etc. Önskar man hade samma diciplin efter 😫
Varför skulle du inte ha det? Lika märkligt som när rökare slutar röka i 9 månader och sedan börjar igen.
Ja fullt möjligt, jag gick upp 8 kg totalt.
Med liknande längd och vikt som dig.
Det viktigaste är väl att du och bäbis mår bra. Jämför dig inte med ngn annan. Viktuppgåunder graviditet är så individuellt att det inte är ngn idé att tänka för mycket på det. Hoppas du har en klok och ödmjuk barnmorska som kan stötta dig i detta!
Min barnmorska är jättebra! Det är mer mitt huvud som är lite taskigt 😉
Jag har liknande vikt som du och har precis fött barn. Gick under graviditet upp 8 kg. En vecka efter förlossningen var alla 8 kg borta.
Men med det sagt, jag erkänner jag inte direkt gjorde någonting speciellt för att förhindra för mycket viktuppgång. I början (när vården hetsade på om risk för diabetes osv) så var jag lite striktare med att undvika snacks och promenera mer. Men sedan tröttnade jag och levde ungefär som vanligt. Min teori är att jag slutade banta för 2 år sedan och därefter har ätit ganska intuitivt. Jag såg inte graviditeten som en chans att få ägna mig åt att frossa i godis och pizza, utan nät kag varit sugen på sådant har jag ätit lite och sedan känt mig nöjd. När man inte försöker hålla hårda restriktioner (som när man bantar) så tappar man behovet av att ”fuska” eller hetsäta emellanåt.
Jag tror också man inte kan hjälpa all viktuppgång. Var inte för hård mot dig själv. Jag var hos dietist och hos läkare och båda sa att jag inte skulle plåga mig själv och bli besatt av vågen för det är inte heller bra.
Kram och grattis till graviditeten!
Tack snälla för ditt svar! Vad skönt att göra att du slutat banta!! Jag har också slutat banta sen två år, och även i stort sett blivit av med min ätproblematik (hetsätning). Så höll på att mycket långsamt hitta ett normalläge tillsammans med en dietist när jag blev gravid. Hur mycket av dina 8kg hade du gått upp när du har halvvägs? Tänker mer om det är rimligt med bara 4 till när jag är halva kvar.. Hade varit så himla skönt att inte bli sådär väldans tung som jag blev min första graviditet.
Jag låg länge på bara + 3 kg, sedan mot slutet, typ sista 8 veckorna så gick jag upp de sista 6 kg och tror faktiskt det mesta var vätska. 🙂 Varför förvånad för det kändes som att jag gått upp minst 20 kg haha. Var så tung och trött i kroppen särskilt sista 5-6 veckorna! Hoppas allt går fint för dig, det är tungt mot slutet. 🙂
Vägde 85 kg till mina 160 cm när jag blev gravid. Gick inte upp ett kilo utan vägde exakt samma när bebben föddes. Bantade inte på något sätt eller hade illamående utan kroppen bestämde sig väl för det 😂 Med det sagt tror jag din kropp går upp dom kilon den behöver. Lyssna på kroppen och inte på vågen.
Hej,
Jag funderar på att utbilda mig till bibliotekarie. Känns som ett mer spännande yrke än vad man kanske anar.
Pluggar till lärare f-3 nu men är osäker på om det är rätt jobb för mig, just för att jag inte trivdes i skolan så känns det lite olustigt att studera till lärare. Jag tycker studierna i det stora hela är intressanta, men själva jobbet känns stressigt eftersom det är stora klasser, krävande med barn och föräldrar till viss del och jag är rädd att jag ska känna att jag inte räcker till. Samtidigt vill jag utbilda mig till ett yrke som är meningsfullt och utvecklande. Nu till min huvudfråga haha: jag är intresserad av kultur och böcker, är social och tycker om att hjälpa människor, så tror kanske bibliotekarie skulle passa mig bättre. Är det någon här som jobbar/pluggar och vill berätta lite mer? Trivs du med ditt jobb? Vad har du för arbetsuppgifter? Finns det utrymme för att vara kreativ/påhittig? Och vad fick dig att studera till det? =) Tacksam för svar!
Spontant tänker jag att du skulle passa perfekt som skolbibliotekarie! Många större bibliotek har också en barn/ungdomsbibliotekarie. Jag har själv jobbar som lärare och tycker att det låter som en bra idé att byta om du är osäker. Det är ett så pass speciellt och krävande jobb så man bör vara helt säker på att man vill och orkar.
Förlåt, vill inte låta otrevlig, bara kasta ut en tanke. Men, det känns spontant som att det är ett yrke som inte finns kvar om 10 år? Jag hade haft dem tankarna i bakhuvudet vid val av utbildning.
Det klassas ju som ett bristyrke framåt, så det lär det nog göra, många väljer att utbilda/omutbilda sig till detta just därför. Finns ju många arbetsplatser där bibliotekarier/informationsbetare behövs utöver de traditionella folkbiblioteken som gemene man tänker på. Kastar dock in brasklapp för dålig lön trots de flesta bibliotekarier har ganska lång utbildning och rapporter om tuff och dålig arbetsmiljö.
Såg på Söndagsångest (youtubeserie) med Lisa Borg och fick ett sånt fint intryck av henne. Kändes så vettig i det avsnittet! Skönt med några vettiga människor i influencer världen.
Det fick mig att fundera på, vilka tycker ni känns bra och vettiga som är influencer? Oftast klagar vi ju bara,,
Emma sundh har en intressant blogg.
Linn Ahlborg
Vill sälja en guldring. Var tror ni man får mest för den? På pantbank eller guldsmedsaffär. Min mamma sa stenen var äkta.
Kasta den i en fontän och önska dig något roligt istället än pengar.
Fontana di Trevi
Du får guldvärdet, pantbanker betalar sämre än butiker som tar emot. Men gå till flera med dina smycken och jämför priset du erbjuds.
Kolla även upp auktionshus såsom Kaplans i Stockholm (obs det enda exempel som jag kunde komma på, jag tror inte alla bor i Stockholm).
Du behöver inte sälja på första stället utan gå runt för att se var du får mest.
Pantbank!
Guldsmed tar bara guldpriset.
Pantbank kan du låtsas att du vill låna på den o inte hämta ut den, då får du mer.
Prova även Bukowskis eller liknande. Tycker det brukar ge mer.
Gå till en guldbutik som köper guld,,de värderar,väger och du får dagspriset på guld.Tror det ger mer än pantbanken.
Har någon erfarenhet av att bo med barn i andrahandslägenhet? Jag och sambon bor i en stad där det tyvärr är svårt att få tag på förstahandskontrakt. Vi är 30+, Har stabil relation, jobb och ekonomi (dock är vi nog 1-2 år ifrån att kunna köpa en bostadsrätt). Jag är nu oplanerat gravid och känner mig så stressad över situationen.
Många hyresvärdar som säger nej
Det löser sig. Fixa boendet så det är klart innan barnet är här så kommer det inte vara några problem. Barnen minns ju inte första 2 åren så inte så att det blir ett barndomstrauma att ni inte har bostadsrätt 😉 Men stort grattis till er! ❤️
Har en fråga. Har två döttrar som är med i en idrottsförening som dubblade priset förra året (nu kostar avgift för 2 träningar per vecka 18 v/termin 2250 kr/barn och termin). Klubben har även bestämt att föräldrar måste komma och städa hallen minst 1 gång/barn och /termin eftersom lokalvård är för dyrt. Utöver detta ställer vi upp som funktionärer när barnen har tävling och uppvisning, men nu har det kommit en kallelse om att det även är obligatoriskt att vara funktionärer vid andra evenemang som klubben ordnar (där våra barn inte är med) och jag tycker att kraven börjar bli orimliga när vi som sagt redan betalar mycket för medlemskapet (det är dessutom ingen dyr sport, utan en som hålls i vanlig idrottshall). Är jag fel ute här, eller finns det nån mer som tycker att kraven är högt ställda?
Sitter själv i styrelsen för en idrottsförening och tyvärr är det många föreningar som behöver höja avgifterna nu för tiden. I vårt fall en kraftigt förhöjd hyra samt indraget lokalstöd från kommunen. Vi har fått välja om vi vill höja avgifter eller stänga ner verksamheten för barn och ungdomar helt. Föräldrar blir inbjudna att hjälpa till på tävlingar så att vi som är tränare inte ska dräpa oss. Men ja, jag förstår din frustration…i vår styrelse sliter vi vårt hår. 🙁
Att föräldrar hjälper till är väl inte det minsta konstigt? Jag har spelat fotboll och tennis i hela mitt liv och där har det varit, och är (spelar tennis än idag), så än idag.
På mina matcher och tävlingar är det absolut så att det är föräldrar till klubbens ungdomar och barn som t.ex står i kiosken etc. Det är sånt man får ta när man har barn i föreningar.
Det är en förening, inte en tjänst du betalar för. Då krävs oftast ideellt arbete för att det ska gå funka. Inget konstigt alls.
Det enda konstiga är väl att ni behöver hjälpa till på andra evenemang där era barn inte är med…
Annars är det ju förhöjda avgifter nu pga regeringen tog bort (hela eller en stor del av) föreningsstödet som har gjort att fler barn kan utöva aktiviteter till ett bättre pris..
Varför är det så få kommentarer på den här bloggen nu för tiden?
1) ointressanta inlägg
2) otrevliga människor=folk vill inte kommentera
Är mina teorier iaf.
När tillochmed folk som skriver gulliga inlägg och bara är glada för saker får otrevliga kommentarer är det klart att folk ledsnar. Jag har själv inte varit här på drygt två veckor utan tittade in som hastigast pga att jag har tråkigt och det har varit otroligt skönt så kommer definitivt fortsätta sluta hänga här.
Stämmer in med de andra, framförallt att många är sjukt elaka… och de som vill diskutera på en bra nivå blir idiotförklarade av någon anonym.
Sen e de sjukt jobbigt i vissa trådar att hänga med när alla heter anonym 😂 men de e en helt annan grej
Folk heter väl anonym för att folk hade namn och sen blev påhoppade under lång tid efter att någon hade sagt något ”klantigt” nån gång och sen fortsatte det. Klarade mig visserligen själv från detta, men såg ju andras namn som folk fortsatte dra upp saker kring under hur lång tid som helst.
Jag tycker det lät mer ungdomligt i kommentarerna förut, jag gillade det. Nu har det kanske kommit in fler äldre. Märks det i kommentarerna så drar kanske de yngre. Sen gissar jag att den absoluta majoriteten som läser här inte skriver ett dugg, och det är också trist. Varför inte bidra till samtalet?
Ni som aldrig någonsin skriver här, testa att kliva ut ut bubblan för en gångs skull och svara på varför? Jag lovar att det kommer kännas bra efteråt 🙂
Varför ska alla behöva kommentera i bloggar de läser?
Eller så har folk, inklusive en själv, blivit äldre och att det är därför det låter äldre i kommentarerna. Vi kanske till stor del är samma läsare men har blivit äldre och fått andra problem med tiden.
Otrevligheten är dock kvar. Det var _trevligare_ förr, men _trevligt_ har det knappt varit för det är lätt att vara dryg bakom en skärm.
Så precis Margareta Grääs senaste vlogg.
Inget ont om henne som person, för uppskattar verkligen henne och tycker hon verkar jättehärlig – MEN varför köper man en svindyr märkesväska från Louis Vuitton om man i övrigt är en person som enbart klär sig i kläder från Ullared och Monki?
Nu vet ju jag att hennes väska är äkta, men hade jag sett en person på stan i samma outfit hade jag automatiskt antagit att det var en fejkväska.
Förstår inte varför man lägger så hutlöst mycket pengar på en (rätt ful) väska om man inte har något intresse av kläder i övrigt?
Jag skulle liksom aldrig köpa svindyr olivolja att steka mina mamma scan köttbullar i, för att göra en jämförelse.
För att man tycker den är fin? Spelar väl ingen roll då om andra tror att den är fejk.
Av alla saker man kan störa sig på? Låt henne köpa vad hon vill😂 tänker du så om alla som klär sig på ett visst sätt och sen har något av ett väldigt dyrt märke?
Men man måste ju få lyfta en tanke, det är väl därför vi är här?:)
Hon tycker nog inte att den är ful. Vad fan är det med folk nu förtiden.
Hon har väl helt enkelt inte samma smak som dig? Din smak är liksom bara din.
Hon fick den i 30årspresent eller rättare sagt ett presentkort att köpa en sådan väska
Känns så jobbigt att få avslag efter avslag. Inte ens få komma på intervju. Jag har arbetserfarenhet samtidigt så är jag både under- och överkvalificerad för tjänsterna jag söker. Hur fan gör jag för att komma ifrån det? Mår verkligen inte bra av att vara hemma. Självklart uppehåller jag mig själv med rutiner i vardagen men den där tunga smärtan i bröstet är fortfarande närvarande.
Har du fått tips på hur du kan skriva i ditt CV och dina personliga brev? Kan du göra dem mer intressanta på något sätt?
Inom vilken bransch söker du?
Försök att tänka att du är VÄRD att må bra, och att få ett jobb. Tänk att det är deras (företagets) förlust när jobbet går till någon annan, då kanske du liksom orkar med mer!
Ja, mitt CV ser bra ut. Och mina personliga brev är väl okej. Tack för tipset.
Söker inom privat och offentlig sektor såsom utredare, analytiker, eller handläggare.
Åh! Spännande jobb! Vad har du för utbildning?😍
Jag har en masterexamen inom det samhällsvetenskapliga området med inriktning mot dataanalys.
Tack! Det låter som väldigt spännande jobb för de flesta och just därför är konkurrensen så svår 😔
Samhällsvetartjänster som utredare/handläggare/analytiker är bland de svåraste att få, just nu. Dels finns det ett överskott av samhällsvetare (oaktat masterexamen), dels är inte dessa jobb de som just nu eftersöks.
Vill man ha goda arbetsmöjligheter rekommenderar jag Norrlandskusten. När vi tidigare skulle flytta söderut för jobb, bör vi som vill, söka oss norrut.
Gnäll om ”mörker” är ganska ointressant. I november och december är det mörkt på eftermiddagarna i Sverige. Sedan vänder hela schabraket i januari.
Fördelar och nackdelar …
Och mina lärare som säger att det kryllar av jobb när vi är klara..😅😂😭
Inte arbetslös men vill väldigt gärna byta jobb pga extremt dålig arbetsplats och förstår dig. Man lägger så mycket tid på jobbsökandet och alla avslag är jobbiga 😫
Förlåt för negativ, men blir så irriterad på tanterna som aaaalltid kommenterar på Sandra Beijers och Elsa Billgrens blogg, smörar, skriver om sina egna krämpor och tror att de typ är brevvvänner. Vet inte varför detta stör mig så mycket?? 🙈🙈
Är det ”Mia” du tänker på?
Har sett det namnet skriva kilometerlånga kommentarer hos både Sandra och Flora den senaste tiden.
Men snälla vad spelar det för roll? Tycker det är härligt med lite olika perspektiv. Den som kommenterar oftast (på Sandras och Floras blogg iallafall) kan bli lite mkt ibland men verkar vara en väldigt fin person som levt ett intressant liv.
Jag har nog svårt för folk som pratar på så himla mycket utan att känna in läget riktigt. Läser kanske in saker som inte finns där, kanske är en asmysg tant? Får bara pladdrig energi-tjuv-vibbar.
Tycker jag också! Det är ju bara att scrolla förbi om man inte är intresserad. Den här personen tycker jag ofta skriver fint och kommer med roliga små minnen och anekdoter från sitt liv och tider jag inte minns (som vuxen i alla fall). Det ger ju uppenbarligen henne nåt och även en del andra eftersom det brukar bli en del gillamarkeringar. Får mig att tänka lite på Biggan (var det väl?) som kommenterade flitigt hos Malin Wollin och nästan blev en blogg i bloggen.
Fint att man kan tycker olika och att hennes kommentarer uppskattad av så många. ♥️ är ju medveten om att denna irritation hos mig är lite konstig.
Haha, det finns en annan dam där som kommenterar, med rikligt med emojis, som jag själv stör mig på av oklar anledning (eller nä, hon gav uttryck för konstiga och ganska otrevliga åsikter vid nåt tillfälle men ändå) , man är bara människa!
Antagligen för att en liten del av dig vill gatekeepa deras bloggar för dig själv 🥰
Haha, som parfymsnobbarna? 😂
Tycker det är mest unga som skriver där. Men ett otroligt fjäsk är det. Märks dom vill bli bästisar.
Det är väl bara de kommentarerna som släpps igenom. Det modereras flitigt tror jag.
Haha! Är det Mia du menar? Tror hon kommenterar hos Flora också. Tycker hon är lite mysig ändå men förstår också vad du menar 😅
Kan vi inte diskutera Underbara Clara. Jag vet inte vad det är som gör att jag stör mig så mycket på henne, inte heller vet jag varför jag fortsätter gå in på hennes blogg ibland. Någon mer som känner igen sig?
Gärna. Läste hennes senaste inlägg på bloggen och fattar verkligen inte vad hon menar. Beskyller hon läsare att hetsa influensers till att lägga upp privata utlämnande saker? Och varför tror hon inte att folk har nära relationer i sitt liv? Vill hon bara provocera eller vad är fel?
Jag har inte lyssnat på hennes pod då jag vet inte riktigt, tror hon vill förklara varför hon inte delar med sig så mkt om jobbiga saker på sin blogg vilket många andra influenser gör. Men jag upplever att hon blivit lite oskönare i sitt sätt på sista tiden, det är mycket fokus på träning, begränsa sig, pusha sig osv. Jag kommer på mig själv med att känna mig lite sämre av att läsa för varför jag naturligtvis borde sluta.
Jag lyssnar inte heller. Tycker också att hon är oskön. Har alltid rätt och ska mästra andra efter vad hon tycker. Svarar dessutom med härskartekniker på kommentarer hon får, det trodde jag verkligen inte om henne.
Håller med helt. Vi var ett par spm diskuterade detta i ett inlägg för några dagar sedan, tror att det var under ett inlägg om Katrin Z om jag inte minns fel.
Hursom, har börjat få exakt samma känsla och funderar också på att sluta läsa. Älskar hennes vardagliga inlägg med bild och text, samt inlägg om högtider etc. Myset helt enkelt, men allt det andra kan hon gott skippa för min del.Orkar verkligen inte läsa ett inlägg till om hennes träning och stegräknande.Det är inte intressant för någon annan än henne själv. Tycker också att hon har suttit på lite väl höga hästar generellt den senaste tiden, och får känslan av att hon anser sig vara bättre än andra. Låt oss för guds skull inte glömma att hon är en person som tränar nu!
Ja håller med om att hon satt sig på höga hästar. Kanske också därför bloggen inte känns lika kul, behöver inte känna mig dålig. Sen undrar jag om det kanske är så att hon själv inte mår så bra just nu att det är bakgrunden till dagens inlägg och hennes allt mer osköna stil.
Jag tycker att hon ofta har bra poänger och kan gilla att hon ryter ifrån och har åsikter, hon ska också ha credd för att hon har höjd i kommentarsfältet och släpper igenom även kommentarer som inte stryker medhårs (och tar diskussionen, ibland på bra, ibland på mindre bra sätt). Där blir det ofta bra och intressant debatt tycker jag. Men jag håller med om prestations- och duktighetshetsen, det skaver på nåt sätt hos mig med. Blir särskilt störd av träningsinläggen (och då är jag ändå en person som tränar). Tycker också att hon kan vara lite väl snarstucken och snabb att gå i försvar ibland, ”oskönare” var ett ord som kändes träffande. Kan dock också tänka att handlar detta om att vi kvinnor ska vara så jäkla trevliga och tillmötesgående jämt? Antar man får ta rätt mycket skit i hennes position.
Tänker också man som van skribent borde inse hur en del saker kan landa. Inlägget häromdagen om hur hon pushat sig själv till ett femte träningspass på kvällen trots hon var slutkörd och ville lägga sig i soffan fick ju mer av en förklaring i ett uppföljande inlägg, men man borde ju ändå inse att utan bakgrunden så lät det lite fanatiskt och inte särskilt sunt alls.
Just det där ”man borde inse att…”, håller jag inte alls med om och det var många andra som inte heller tyckte att det var fanatiskt eller osunt. Du utgår ifrån dig själv när du läser och hon utgår från sig själv när hon skriver. Det kan krocka, men hon måste få skriva utifrån sig själv utan att behöva slänga in en massa onödiga förklaringar och brasklappar för att någon kommer tycka att hon minsann borde inse att någon annan kan ta något ur sitt sammanhang och börja slänga sig med ord som fanatiskt.
Här håller jag inte med dig. ”Borde förutse” som i att borde förstå att det man skriver kan väcka reaktioner, och tolkas, detta är ju basal analys för den som jobbar med text och kommunikation.
Sen kan man ju välja att sedan struntar i detta, att driva en blogg handlar ju också om att sticka ut hakan, skapa debatt, driva trafik. Det gör man såklart genom att vässa budskap, vinklar, formuleringar. Som vilken krönikör eller pr-nisse som helst.
Obs detta svar inte baserat endast på inläggen som diskuteras ovan, utan i stort.
Jag tycker nog hon kan vara väl hård i sina kommentarer till folk hon skulle kunna bemöta på ett schysstare sätt. Upplever att hon njuter av att trycka till vilket skaver en del för trots allt är det följarna som göder henne.
Fattar inte det inlägget om jag ska vara ärlig. Folk vill väl ha olika saker från sociala medier, ibland se det fina, ibland det fula. Varför utgår hon från att folk gottar sig i andras elände? Folk känner väl igen sig och om det inte finns många konton som orkar öppna upp sig så hamnar ju fler just där. Och det utesluter ju inte att de har ett verkligt liv också.
Jag störde mig på Claras blogg när hon började blogga. Nu gillar jag den, jag håller verkligen inte med i allt men tycker det är en frisk fläkt. Hon har verkligen hög kvalitet på bloggen som få kan mäta sig med. Podden däremot med Wollin klarar jag bara inte av. Har lyssnat på ett avsnitt och det räckte och blev över.
Håller med om hög kvalitet det är kanske därför det skaver extra när hon visar sig från sin osköna sida.
Jag ser inte riktigt den där osköna sidan som du och andra läsare här beskriver. Tycker snarare att hon oftast har hög tolerans i sitt kommentarsfält innan hon biter ifrån.
Jag tycker inte att hon visar sig från någon oskön sida öht. Allt hon skriver om tilltalar inte mig, men jag tycker verkligen inte att hon visar sig från någon oskön sida bara för att jag inte håller med eller för att hon förklarar/försvarar sig. Jag tycker det är underbart att hon rakryggat står för sina åsikter och snarare försöker förklara om någon ifrågasätter.
Håller med om att det är väldigt skönt när hon står upp för sina åsikter. Det är en bra egenskap. Hon känns stark. Gillar det.
Däremot upplever jag ibland den där ’osköna’ sidan, i synnerhet när hon blir ifrågasatt. Har kommit fram till att hon ofta saknar ödmjukhet (i sina texter – vet ju givetvis inte hur hon är som privatperson). Kan bli snarstucken i sina kommentarer. Nu är mina erfarenheter från att ha läst hennes blogg från och till i ett över decennium, så det har troligen varierat övertid. Men ibland lämnar jag hennes blogg med en väldigt dålig känsla, tyvärr. Läser från och till för att hon har många (!) bra inlägg också, har dock läst få gånger sista året eller så just pga den där sämre känslan.
Jag håller helt enkelt inte med dig om din beskrivning av hennes osköna sidor eller att hon svarar snarstucket. Vilket väl visar att det är omöjligt att behaga alla. Jag hoppas verkligen att hon fortsätter vara sig själv, antalet läsare och kommentarer visar väl ändå på att hon inte ska behöva anpassa sig till några stycken som tycker att hon saknar ödmjukhet.
Jag älskade verkligen Clara förut, hon var min favorit, och den enda blogg jag läste. Men nu har något hänt, jag vet inte vad det är. Kanske att hon vill skapa mer debatter? Kanske att hon vill ändra sin stil? Förut var Erika redaktör på bloggen och de jobbade med innehåll tillsammans, men nu har Erika slutat (om jag uppfattat det rätt), kan det vara en anledning till att bloggen tagit en annan riktning?
Håller med er om att Clara känns stark! Hon är en frisk fläkt som vågar ha en åsikt om något, dessutom tillåter hon kommentarer av läsare som inte håller med.
Jag tycker hon tappat det helt. Var en favorit i många år, men nu är hon gravt oskön och elak. Godkänner inte kommentarer som öht ifrågasätter någonting. Så barnslig. Hon kanske har en kris av något slag. Hetstränar och slår sig i slang med Wollin som också tappat det helt (i mina ögon). Tror vissa flunsor inte ser gränsen mellan rolig och elak.
Undrar också så mkt över UnderbaraC:s barn, vilka diagnoser de har och så. Så trist att hon inte skriver om det, det är ju det som ger en blogg djup och som fångar iaf mitt intresse. Så, se där, en så hemsk person jag är som INTE lever i VERKLIGHETEN 😂
Varför skulle hennes barn ha några diagnoser?
Ett av barnen är ju bara skinn och ben, vilket tyder på omfattande ätstörningar. Vilket i sin tur väldigt ofta hänger ihop med autism och/eller annan npf-problematik. De har ganska specifika särintressen också, går att läsa mellan raderna. Clara själv har ju också solklar NPF och det hänger ju tätt samman med både utmattning och ett outtröttligt behov av att prestera.
Eller varför tror du att de inte har diagnoser?
Har aldrig reflekterat över detta och tycker det är fult och spekulativt att komma med antydningar. Huruvida någon har en diagnos eller inte går inte att utläsa av en blogg och den knapphändiga information som finns där och framför allt har ingen med detta att göra – särskilt inte barnens eventuella diagnoser eller hälsostatus. Om nu ett barn skulle ha en npf-diagnos, ätstörning, dyslexi, tarmsjukdom, depression eller vad som helst, är väl det enda rimliga att med respekt för barnets integritet hålla det utanför bloggen. Även om motsatsen skulle fånga ditt och andra läsares intresse.
Äldsta har ju nåt. Syns ju på utseendet.
Men dumheter. Man kan vara en tunnis helt utan att ha någon ätstörning eller sjukdom. ”Särintressen” likaså. Hur många helt genomsnittliga barn är inte helt insnöade på fotboll, hästar, datorspel? Väldigt ofint, lågt och elakt att sitta och skriva om barn på ett offentligt forum.
Det är väl mer normalt än starkt att ha en åsikt och stå för den? Bra att hon står på sig.
Jag har stört mig på henne sedan start. Ger en självgod och narcissistisk bild av sig själv blandat med en mer normal. Det känns som om hon tävlar i att vara bäst i allt. Allt hon är och gör i livet beror på att hon är så himla braaaaa och har valt rätt. Tror hon har varit mobbad tidigare och det skulle isf förklara en del.
Jag är så sjukt trött på syskon som fortfarande bor med föräldrarna trots en ålder av 40+. Skyller på diagnos (ADHD), som förövrigt hamnade på papper först förra året. Inte enbart syskonet som bor där heller utan syskonbarnet på 18 år….Det förstör hela dynamiken i familjen. Påverkar relationen till övriga syskon och syskonbarn. Föräldrarna är pensionärer och har inte samma ork. Tänk om de själva skulle kunna sätta ner foten för skulle någon av oss andra syskon göra det kommer det väl ta hus i helvete….
Haha fattar vad du menar och håller med! Kanske inte exakt samma scenario men det låter bekant på vissa delar.
Låt det ta hus i helvete. Det hade jag gjort i det fall.
Är,syskonet så funktionsnedsatt att hen inte klarar att bo själv är det bra att erbjuda stöd vid vårdbesök så att hen kan få hjälp med ansökan om boendestöd eller LSS-boende.
Ditt syskon bor förmodligen inte där för att hen vill, utan för att hen inte klarar av att bo själv. Om diagnosen sattes så pass sent så är det många år av obehandlad adhd, synd då det finns hjälp att få.
Vore fint om ni syskon kunde stötta och uppmuntra personen, tipsa om behandling, boendestöd och annat som man har rätt till.
Ja låter ju också fint om syskonbarnet, som alltså precis blivit myndig, har haft fler vuxna runtomkring sig och inte enbart en förälder som inte upplever sig kunna sköta ett boende själv.
Vilken dynamik blir förstörd?
Eller på vilket sätt påverkar det dig negativt att ditt syskon och syskonbarn bor hos din föräldrar?
Självklart påverkas hela familjedynamiken om en 40-åring aldrig har flyttat hemifrån och dessutom har ett vuxet barn boende på samma ställe.
Du får gärna utveckla. Min väns bror har en hjärnskada och bor med sina föräldrar trotts vuxen. De har en väldigt välfungerande familj trotts det.
Det är ingen person med varken vård eller omsorgsbehov. Det är en fungerande människa som lätt hade kunnat bo själv och har gjort det i många år.
Jag köper att man ibland måste ha stöttning men man måste även vilka ta ansvar. Att flytta in till sina föräldrar och släppa städning, matlagning och tvätt samt delar av sitt föräldraansvar är inte att ta ansvar.
Vi syskon och igen annan i vår närhet förstår situationen för det finns inget ”fel”. Hade personen haft stora svårigheter hade alla ställt upp men det finns inga svårigheter…
Så märkligt att familjen är så frånskjuten i vårt land. Man ska för bövelen va självständig o inte vilja va hos sina föräldrar och man vill för guds skull inte hjälpa sjuka o gamla föräldrar. Alla ska ta sitt rget ansvar.
Hade mig barn frågat om hens familj kunde bo hemma hos mig hade jag sagt självklart. Trevligt med sällskap o komma nära barnbarn.
Varför ska man inte kunna bo med sina föräldrar bara för att man är vuxen?
Har man adhd har man per definition svårigheter! Ditt syskon har inga skyldigheter att redovisa för dig hur hen mår. Hur vet du hur disskusionen går med dina föräldrar? Usch vilken osympatisk person du verkar vara.
Hur kan det inte finnas svårigheter om personen fått en diagnos? Det är liksom ett av kriterierna vid utredning.
Personen har bott själv i så många år vilket fungerat ypperligt bra. Har levt många år i en parrelation. Haft jobb och fritidsaktiviteter.
Fast psykisk ohälsa kan absolut göra att man inte längre klarar av sånt. Varför är du så drömmande och oförstående? Om dina föräldrar och ditt syskon har kommit överens om något är det ju inte din plats att ifrågasätta varken behov eller upplägg? En skilsmässa och en sen adhd-diagnos kan absolut få någon att må dåligt och behöva stöttning. Förstår inte varför du antar att detår lathet och tacksamhet.
Sugen på att lyssna på någon låt som får en i samma mood som ”Beast of burden” lite go rockmusik som man kan lyssna på för att få lite feeling. Tips tack!
Beast of burden❤️❤️❤️
Baker Street av Gerry Rafferty – världens bästa låt!
Slänger bara ur mig några artister nu – Cher (tex. Just like Jesse James), Bonnie Tyler, Kim Wilde, Billy Idol, Tina Turner 😊
Melissa Etheridge, Joan Jett.
Tack godingar
På jakt efter påslakan till dubbeltäcke samt örngott till 50*90, något svalt, typ bomull, satin, lyrocell. Lyxigt! Inte rosa utan neutral färg! Inte över 3k, vart hittar man?🥰
Kan tillägga att jag haft mitt i flera år och det är fortfarande som nytt. Kvaliteten är topp.
Älskar singular society’s lakan! Deras handdukar är magiska också.
Om jag ska byta jobb, vad ska jag byta till?
Jag:
Har en master i juridik/rättsvetenskap
Arbetar som civil utredare på polisen och utreder grova brott
Gillar att leta luckor i resonemang/motsägelser etc
Trivs med social kontakt i jobbet men är inte en vårdande typ av person
Effektiv, gillar när det händer mycket på jobbet, gillar att jobba analytiskt
Bra på att strukturera upp ärenden, reda ut information, se samband
Krav på jobbet:
Intressant och hyfsat omväxlande
Bättre lön än på polisen (tjänar 34’ efter flera år på myndigheten 🙃)
Hoppas på bra tips!
Inte svar på din fråga men du har mitt drömjobb🤭
Det är mitt drömjobb också! Seriöst det mest utmanande och intressanta jobb jag någonsin haft. Tyvärr är lönen ett stort minus, dels var ingångslönen låg och dels är löneutvecklingen jättekass.
Tullen!!
Betalar tullen bättre alltså? Intressant! Tänker du som utredare då eller vad finns det mer för typer av intressanta tjänster där?
Jag kikar på tullen med lite jämna mellanrum faktiskt. Känns det som skulle kunna vara roligt! Men har tänkt att det lönemässigt är som polisen typ.
De som blif tullaspiranter får ju inte jättebrs, typ 26-27 under utbildningstiden. Men det behöver du ju inte bli, finns massa intressanta tjänster.
Min syster jobbar i gbg och har 44 på admintjänst med chefsstöd.
Kanske som polisen i o för sig.
Killgissar att motsvarande tjänster med bättre betalt finns hos försäkringsbolag och säkerhetsföretag.
Du är inte fel ute ☺️. Försäkringsbolag verkar dock främst anställa personer som jobbat typ 20 år på polisen (hård konkurrens) och säkerhetsbolag känns lite B jämfört med det jag gör nu. Men det är också problemet för mig, allt känns lite B jämfört med det jag gör nu. Mitt jobb är för intressant 🙈.
Ska kolla upp fler säkerhetsföretag. Tack för tips!
Försäkringsbranschen är verkligen intressant. Det är exempelvis tack vare Ifs utredare som arbogakvinnan åkte fast. De gav polisen hela utredningen.
Men ja, konkurrensen är hård och erfarenhet krävs. Men ett välbetalt alternativ på ålderns höst.
Om du inte vill jobba med annat inom branschen, den skriker efter vettiga människor och lönen är bra.
En bekants unga vuxna, som var klar med juristutbildningen i år, fick 34´som ingångslön, på Migrationsverket. Så du verkar ligga väldigt lågt i lön, med tanke på flera år i bagaget. Tyvärr inget bättre tips än att byta vid jämna mellanrum, för att få upp lönen, inom olika myndigheter, om det inte finns privata alternativ, hm, försäkringsbolag kanske? De behöver ju många som utreder och privat har man möjlighet att komma upp bra mycket högre lönemässigt.
Sorry, såg inte att någon redan tipsat om försäkringsbolag.
När jag började som utredare hade de dragit ner ingångslönen till 27. Så jag har jäkligt långsamt jobbat upp lönen. Olika myndigheter betalar ju olika bra också.
Jag vet att ett sätt att få upp lönen är att byta jobb rätt frekvent men jag vill helst slippa det. Kan tänka mig att jobba i privat sektor ett tag och sedan gå tillbaka till polisen, det kan funka. Men frågan är vad jag ska göra i privat sektor 😊.
Migrationsverket har relativt höga löner av den anledning att jobbet kan vara riktigt, riktigt påfrestande.
Förstår det. Där och på försäkringskassan skulle jag aldrig vilja jobba, känns som att de som jobbar där får så otroligt mycket skit, och ofta personliga påhopp?
Ida Kjos har spenderat hela dagen med att lägga ut videos inspelade när hon kör bil, samt ett där hon och hennes kompis åker på en och samma elscooter i Stockholms innerstad. Tänk vilket himla hallå det hade varit på den här bloggen om det var Lovisa och Bianca som gjorde samma!!
HIKING CAMPING TIPS
hej på er!
Mottages tips på bra hiking och friluftsgrejer.
Bra ryggsäck och liggunderlag står högst upp på listan. Tyvärr är de där liggunderlagen från barndomen inte tillräckligt för ens en natt för oss.
Triangakök har vi men har ni oumbärliga tips blir jag glad.
Tanken är att jag hoppas kunna plocka ihop en riktigt fin födelsedagspresent med kvalitetsgrejer till min respektive. Vill ha lagom bra saker för den som kommer vara ute typ 15-20 nätter om året. Inga bergstoppar kommer bestigas. Inte massa krafs som bara tar plats i väskan.
Gärna tips på ställen att vandra på i sommar 🙂
Jag vill fortsätta prata om fantasier, det är på tok för mycket annat här i bloggen.
Och fantasier är bara fantasier, inget som jag kommer agera på.
Men, innan man och barn. Innan jag blev vuxen, så hade jag mycket sex, med olika partners, killar som tjejer. Skulle inte vilja gå tillbaks till den tiden, då den bestod av ångest och bekräftelsebehov. En den av behovet finns kvar, eftersom jag fortfarande fantiserar. Men visst är det härligt att kunna tänka tillbaks, utan att agera, och slippa ångesten. Men oj vilket sex! Inget som sker 15 år in i ett äktenskap, inte för oss i alla fall. Om ni andra lyckas, hur gör ni?
Vi har varit ihop i tio år, med tre små barn och har bra sex!
Visst blir det ju mkt samma för man känner varandra, men ibland kan man ju överraska den andra med ngt oväntat.
Senast när vi åkte på spa köpte jag sexiga trosor och tog på under klänningen på middagen.
Sen hintade jag lite vad vi skulle göra sen, men sen i hissen sa jag ”stoppa in handen”
Och han blev väldigt glad hehehe och så viskade jag vad jag ville att han skulle göra. Då
Hände det grejer på rummet ..😛
Man får ju tänka nytt!
Min man är en person som inte tar första steget, kör gärna på det gamla vanliga. Vi har försökt att ha än ska få vara mer dominant. Men det funkar inte eftersom han inte har det i sig.. hur gör man? Jag vill inte ha sex med andra, men vill att vårt sex ska bli mer spännande, att man känner kåtheten, inte det vanliga, att man har sex bara
Fantiserar inte om andra men lite om vad vi skulle kunna göra
Tänker på sommaren o ska köpa linnekläder,men vad svårt det är!
Var kan man hitta en linneblus som inte ser ut som en herrskjorta? Vill ha en linneblus utan krage m med en snygg v-ringning,lite längre,lite figursydd med plats för stor byst…! (Det som finns i butikerna är som sagt typ modell herrskjorta som verkligen inte passar mig.)
Bianca Ingrosso lägger ut flera inlägg iklädd underkläder men anger bara under fåtalet att det handlar om reklam för underklädesmärket hon är ambassadör för. De två senaste i underkläde skriver hon bara att det är en hälsning om att våren är här och att hon har fikat med sin mormor. Hur klarar hon sig undan det?
Anmäl henne!
Min kille har knullat med hans brorsas tjej. Tjejen (en av mina ”bäst kompisar”) är den som fick ihop mig och killen. Tjejen och hennes sambo (brorsan till min kille) har en dotter tillsammans som min kille (morbror till brorsans tjej) älskar över allt annat. Detta hände innan jag och killen blev ihop. Min kille vägrar berätta vad som faktiskt som hände ch hävdar att jag är svartsjuk, och att det ändå är slut mellan oss pga att jag fortsätter fråga. Borde det vara slut????
Föregående inlägg 
Hur vet man att det är dags att byta jobb? Jag trivs på mitt jobb, är lärare, har jobbat på samma arbetsplats i fem år. Jobbar med gångavstånd till hem och förskola vilket är bekvämt, känner alla kollegor väl, vet vilken klass jag ska få till hösten och att den är välfungerande. Däremot finns det andra nackdelar med tjänsten, bland annat är vi en liten skola, jag måste undervisa i fler ämnen än jag egentligen önskar och jag är ensam mentor. Saknar kollegialt utbyte främst. Nu har det kommit ut en ledig tjänst på en stor skola (mycket större än min!) som jag hört positivt om. Den verkar vara under bra ledarskap, flera lärare samarbetar med mentorskapet och tjänsten är bara för de ämnen jag helst vill undervisa i. Inte gångavstånd men bil tar bara 10 minuter. Men huuur vågar man gå från det trygga och bekväma till något nytt? Jag har ju ingen aning om vad jag får om jag byter. Känner mig så kluven! 😩
Sök jobbet och erbjuds du det låter du magkänslan avgöra. Efter intervjuer osv borde du i magkänslan Veta vad du vill. Lycka till!
Låter ju som en väldigt bra tjänst som ligger ute.
Men tänker lite, hur gamla ör barnen/barnet samt funderar du på att skaffa fler?
Personligen tänker jag att det är skönt att ha ett tryggt jobb som man vet är helt okej under de värsta småbarnsåren samt om man kanske ska va gravid och föräldraledig etc. Men är du snart ur den fasen så säger jag kör!
Ja, lite så tänker jag också, att bekvämligheten är tryggt under småbarnsåren. De är fortfarande små, 2 och 4 år. Men vi har absolut stängt dörren för fler barn, så inga fler graviditeter i sikte 😅
Tycker du ska vänta tills barnen är större. Stabilitet i h trygghet är verkligen ovärderligt då. Jag skulle inte ta risken för än de är äldre. Men gör det som känns rätt för dig ❤️
Vill även tillägga att det kommer komma mer neddragningar inom skolan och det är sist in först ut så kan vara klokt att tänka på anställningstrygghet också.
Jobbar i skolan och måste bara byta arbetsplats för att överleva. Men just detta är så läskigt just nu. Trodde aldrig att en utbildad lärare skulle känna sig orolig för det 😫
Men du, behöver du byta för att överleva är det värt risken! Det absolut värsta är att du får gå på a-kassa och det är definitivt bättre än att riskera din psykiska och fysiska hälsa. Var rädd om dig ❤️
Tack för input, ja det är ju det där med att barnen fortfarande är små! Men LAS-listan går oavsett efter anställning i kommunen, inte vilken skola man är på. Så i det avseendet är jag nog mer säker på en större skola, än på min lilla skola som förlorar elever varje år och därmed krymper.
Åh jag är i typ exakt samma situation. Också lärare på en liten skola, älskar mina kollegor och det är så tryggt och bekvämt. Önskar jag hade några tips till både dig och mig själv 😅 Den tjänsten du nämner låter ju dock väldigt bra! Jag tror att det är positivt att byta jobb då och då för ens personliga utvecklings skull 😊 Men jag tycker också förändring är lite jobbigt så det är tufft att ta det steget, särskilt när man trivs på sitt nuvarande jobb. Sen kan du ju alltid byta igen om du inte skulle trivas!
Skönt ändå att inte vara ensam 😅 Jag tycker nog också att förändring är lite jobbigt. Särskilt när jag trivs bra i det stora hela. När jag bytte till denna skola som jag är på nu, så bytte jag från en skola där allt var kaos och där jag verkligen inte trivdes. Då var det så enkelt att ta beslutet! Nu känns det så mycket svårare…
Det förstår jag! Men det skadar ju inte att söka tjänsten, om du får komma på intervju så får du ju en känsla om hur det är på den skolan så kanske det känns mindre jobbigt ifall du skulle byta 😊
Förlåt att jag hijackar tråden men jag funderar ibland på att skola om mig till lärare, MEN det är ju det här gulliga och trygga fantasin jag har av skolan som jag ser framför mig. Så som dagens klimat i skolan faktiskt verkar vara skrämmer ärligt talat slag på mig. Var finns de här små skolorna?? Skulle ni rekommendera någon att bli lärare om ens främsta karriärsmål inte är att avvärja bråk och försöka få högstadieelever att förstå alfabetet?
Små skolor finns nog mest i mindre städer eller orter. Jag tror bara att man ska bli lärare idag om man verkligen ”brinner” för yrket. För du måste ta både det bra och det dåliga 😅 Dåligt: föräldrar tar alldeles för lite ansvar, stressigt när man inte får vikarier, intensiva arbetsperioder emellanåt, många barn har speciella behov men ska ändå vara i vanligt klassrum. Bra: kreativt, utvecklande, man har aldrig tråkigt, möjlighet att göra skillnad och relationerna man bygger till eleverna är fantastiska. För mig finns det inget mer givande än att få följa dem en bit på deras lärande-resa, att få vara en trygg vuxen för åtminstone några av dem, och jag skrattar dessutom varje dag med mina elever. Men om jag inte hade den passionen skulle jag kanske inte orka med det negativa heller. Så kanske, fundera på VARFÖR du vill bli lärare. Om du bara vill undervisa, så kanske gymnasiet eller vuxenutbildning?
Jobbar i Göteborg och det finns flera skolor i årskurs F-3 som inte är stora 🙂
Små skolor behöver dock inte betyda att de är lugna eller bra.
Att man börjar tänka att man kanske borde byta jobb och den tanken poppar upp ofta är nog ett tecken på att man vill det innerst inne tror jag.
Kanske! Blev lite mer peppad på idén nu när jag tänkt på det under kvällen. Ska väl sova på saken.
Sök jobbet (om du får det så ansök om tjänstledighet i 6 mån och prova nya jobbet). Därefter vet du.
Har en kollega som ska byta jobb och kollat upp detta nyligen och man får inte tjänstledigt för att prova annat jobb i samma bransch.
Nej och att få tjänstledigt för annan tjänst är inte säkert heller det är helt upp till chefen
Det beror på var man jobbar. I offentlig sektor är det så, privat inte.
Just do it säger jag bara, sök!
Har man börjat att fundera i banorna att söka nytt så är det ett tecken på att man vill ha förändring.
Ta tjänstledigt 1 år , i fall du inte trivs på nya stället.
Vad kan jag göra om ett företag tagit en felaktig kreditupplysning på mig?
”Kontakta genast UCs Kundservice på telefon 08-670 90 00 om du upptäcker att du/ni tagit en personupplysning eller företagsupplysning på felaktiga grunder.”
https://www.uc.se/hjalp–kontakt/kreditupplysning/vad-gor-jag-om-en-kreditupplysning-ar-tagen-felaktigt/
Exakt. Kan röra sig om bedrägeri så kolla upp nyss.
Kontakta din bank också. Dom har bra koll på vilka scams som är populära och vad du kan göra.
Hur går man ner i vikt? Tycker det är svårt.. misslyckas konstant :-/
Äter mindre.
Och rör dig mer.
Ja. Men maten är viktigare.
Har man svårt med tex begränsningar kan det vara bra att istället tänka att ”jag ska lägga till en bra vana var tredje vecka”. Tex imorgon börjar du att äta två hälsosamma mellanmål per dag. Det leder förhoppningsvis vis att du är mindre hungrig o äter mindre skräp. Sen kanske steg 2 blir att du lägger till en hälsosam middag och lunch i ett par veckor och när du har fått in den vanan lägger du till att du ska promenera 20 minuter 3 dagar i veckan. Sen när du fått in den vanan lägger du in något annat.
Belöna dig själv under vägen efter varje avklarad etapp. Bli inte arg på dig själv om du äter något dåligt en dag eller skippar promenaden. Det viktiga är att lägga till och inte begränsa.
Bara ett förslag ur en annan synvinkel. Vissa triggas av begränsningar.
Vissa tipsar säkert om att bestämma sig etc etc men det funksr inte för alla.
Jag hejjar på dig!
Lifesum app.
Periodisk fasta.
Du äter mindre mängder = du går ner i vikt.
Samtidigt får du äta vanlig mat, så du förvinter och suktar efter något som du sedan överäter.
Obs att när du minskar i vikt så konsumerar kroppen färre kalorier. Du måste ha detta i åtanke när du äter.
Det är trams att kroppar försöker gå ner på sparlåga, kroppar har inget medvetande, MEN varje kilo kroppsvikt kräver kalorier så går man ner i vikt minskar kaloribehovet.
Ät mindre och nyttigare och ha en dag ( på helgen) när du får äta sånt du är sugen på i rimliga mängder.
Det ÄR svårt. 95 procent av alla som går med i vikt går upp igen. När du vägt en viss vikt kommer kroppen vilja komma tillbaka dit och det är extremt få personer som kan stå emot den hungern som kroppen attackerar med för att få tillbaka sina kilon. Läs på om set point. Boken Slutbantat är bra och förklarar detta närmare.
Kroppen vill ingenting, men för varje kilo du tappar minskar också ditt energibehov så en minskad kropp kan aldrig äta lika mycket som innan viktminskningen utan att gå upp igen.
Set point är rena dumheterna. Då skulle inga anorektiker bli smala, ozempic skulle inte funka osv. Det är bara vi människor som gillar att äta. Låter vi bli att äta blir vi smala, punkt.
Kroppen vill inget. Det är vad vi äter och hur vi rör oss och sover som påverkar.
All forskning säger emot dig.
Det är därför det är så viktigt att styrketräna under en viktresa. Mer muskelmassa ökar ämnesomsättningen.
Jag följer Ann Fernholm på facebook som är journalist inom livsmedel och vetenskap. Hon skrev så här idag ang Ozempic: Ozempic härmar ett hormon i kroppen som kallas GLP-1. Det produceras i tarmarna när vi äter. Receptet för att öka produktionen av kroppseget GLP-1 är förvånansvärt enkelt: ät mer fibrer och protein. Minimera tillsatt socker och andra snabba kolhydrater.
Jag följer Ann Fernholm på facebook som är journalist inom livsmedel och vetenskap. Hon skrev så här idag: Ozm.pic härmar ett hormon i kroppen som kallas GLP-1. Det produceras i tarmarna när vi äter. Receptet för att öka produktionen av kroppseget GLP-1 är förvånansvärt enkelt: ät mer fibrer och protein. Minimera tillsatt socker och andra snabba kolhydrater. (test för att komma runt mod)
Exakt så. Det är vi själva som styr kroppens hormonproduktion. Sömn mat och motion är hela hemligheten. Ändra livsstil så blir du smal.
Fast det finns hormoner som man nog inte styr över så lätt, som stresshormoner
. Dessa gissar jag slår ut mycket annat. Och med p-piller och spiraler slår vi ut en massa hormonbalanser.
Läste just detta som kan vara relevant för massor tjejer bara i den här gruppen, med tanke på hur många som skriver att de är deprimerade och inte orkar hitta på något: https://www.forskning.se/2023/06/12/samband-med-p-piller-och-depression-och-tonaringarna-sticker-ut-i-statistiken/
Lär dig äta intuitivt! Tog mig 10 år, men väger i dagens läge 12 kg mindre och har hållit samma vikt i många år trots att jag är över 30. Äter t.ex. godis flera gånger i veckan, men är bara sugen på några bitar. Tidigare hade jag ett allt eller inget-mindset och kunde klämma i mig 500 g lösgodis på en halvtimme. Är när du är hungrig och ät inte bara för att ”du borde” äta ett visst antal mål per dag eller ett visst klockslag.
100% detta! Alla förbud gör bara suget större och så hamnar man i en hemskt ond spiral. För exakt, det är så underbart att äta intuitivt, att verkligen känna sig nöjd efter en kort stund/reglera utan att knappt behöva tänka på det, slippa kampen. Svårt i början för hjärnan är så inkörd i det hemska suget pga hur mkt man begränsat sig, men när rädslan och stressen försvinner kan kroppens egna signaler komma fram. + förutom detta: LÄGG TILL istället för ta bort. Lägg till fibrer, frukt, grönsaker, linser, rörelse. Så mycket lättare rent psykologiskt och ger fokus på det som faktiskt gör skillnad. Allt detta är också så mycket mer långsiktigt, en livslång hälsa innehåller ju alla olika sorters livsmedel, inga förbud
Forskning visar att kosten spelar störst roll, träning är inte så viktigt. Vad äter du? Jag tycker många som säger ”jag äter ganska bra” ofta äter typ husmanskost. Det skulle jag inte säga är hälsosamt. Forskningen visar att en medelhavskost med vegetabiliskt fett och lite rött kött är bäst.
Räkna kalorier.
Om ni stannar hemma från jobbet en till några dagar pga ångest, sovit dåligt, mår dåligt eller liknande. Går ni ändå och handlar mat, hämtar ut ett paket, tar en promenad eller liknande?
Jag jobbar inte. Studerar, så det är ju inte lika hårda regler där.
men personligen så hade jag kunnat göra det… eftersom att man är hemma för att man är för dålig för att jobba hela dagen, men man kan ändå behöva göra korta ärenden. Promenad ska ju också vara bra för hälsan, så självklart ska man kunna gå promenad även om man är hemma från jobbet.
Ja, hur ska man annars få hem mat? Har bara varit hemma med förkylning men samma där ju. Finns ju iofs hemmat att beställa men tror det är bra att komma ut och röra sig, är ju inte samma som att vara på jobbet 8 timmar direkt.
Fast gällande förkylning är det ju inte så nice att gå ut och handla och riskera smitta ner andra. Bättre då att äta vad man har hemma, eller be någon annan handla, eller beställa hemleverans från Mathem/Ica/något av alla liknande företag.
Beror på, kan hända.. men ibland orkar man bara inte lämna lägenheten alls. Får typ social fobi.
Stannar bara hemma när jag är sjuk. Har ett jobb som inte kan göras hemifrån och där det blir tufft för hela gruppen vid frånvaro. Skulle aldrig utsätta kollegor för det för att jag har sovit lite dåligt.
Tror väldigt få stannar hemma för att de sovit ”lite dåligt”. Tänker att detta handlar om ifall man har sovit så dåligt, eller mår så dåligt mentalt, att det är omöjligtvis göra ett bra jobb. Och då är man sjuk.
Har man såna mentala problem får man ta tag i dem på annat sätt att ringa och sjukskriva sig.
Vad menar du? Alla kan ha en tillfällig svacka ibland.
Att ta tag i problemen kan ju just vara att börja med att ringa och sjukskriva sig
Det kan ju dessutom finnas en bakgrundshistoria. Den som varit sjuk i exemplevis utmattning har inte samma reserver som den som är frisk. Då är det ju klokt att förebyggande ta hand om sin hälsa för att slippa behöva vara borta mer långvarigt.
Precis. Det är skillnad på att vara lite trött och att må dåligt så att man verkligen inte ”orkar” jobba rent fysiskt och mentalt.
Förstår inte riktigt, borde man inte gå ut då? Det är klart man går ut, promenad i frisk luft är väl ljusår bättre än stänga in sig hemma när man mår mentalt risigt (förstår att man inte orkar ibland men orkar man är det bra).
Nja. Tror mest att jag håller mig hemma när jag mår så dåligt. Orkar jag inte jobba så orkar jag oftast inte sånt heller.
När jag bodde och jobbade i samma lilla håla gjorde jag inte det, risken att synas och springa på nån man jobbade med (eller nån som känner nån som…) var för stor. Men sen flyttade jag till en stad där jag kände minimalt med folk och jobbade dessutom inte där, så ja, då kunde jag gå till affären. Dessutom har jag alltid haft jobb med liksom arbetskläder så det är inte alltid det kopplar heller att man springer på nån från jobbet just för att man inte är van vid att se dem i vanliga kläder.
Har bara varit hemma för ångest en gång och då sa t.o.m min chef till mig att jag skulle vila och göra sånt som jag mådde bra av oavsett vad det innebar.
Stannar inte hemma av sådana orsaker, kan ju inte stanna hemma pga sovit dåligt. Vad är det för arbetsmoral…
Det beror ju helt på vilken typ av arbete man har. Lokförare till exempel har säkerhetstjänst och är skyldiga att ta sig ur tjänst om man inte kan utföra sitt arbete på ett säkert sätt. Skulle du vilja åka tåg med någon som har sovit 2 timmar och är jättetrött och ofokuserad?
Som med precis allt annars så finns det ju olika grader av ”sovit dåligt”. Allt från att man vaknar lite stel, till att bara ha sovit totalt 2 timmar med Max 10 minuter i stöten går ju under ”sovit dåligt”.
Jag gissar på att ts är lite mer inne på det sistnämnda. Med så lite sömn i kroppen ska man inte jobba. Det innebär en säkerhetsrisk och kommer bli ett arbetsmiljöproblem.
Forskning har dessutom visat att man får permanenta hjärnskador av sån extrem sömnbrist. Det finns liksom en anledning till att man använder sömnbrist som vanlig tortyrmetod.
Hälsningar företagets skyddsombud.
Får några månader sedan hade jag urinvägsinfektion som höll mig uppe en hel natt. Det var definitivt rätt beslut att stanna hemma dagen efter med tanke på det ansvar jag har på jobbet och som kräver att jag inte får göra misstag som jag säkert skulle gjort med den sömnbristen.
Förmodligen stannar folk hemma för att de inte kan utföra sitt arbete korrekt.
Visst, ett alternativ är att gå till jobbet och sitta av tiden om du har ett sådan jobb
Är det bättre tycker du?
Tror de flesta arbetsgivare föredrar att man bekostar sin egen karensdag en får betalt för att sitta av tiden.
Har jag sovit dåligt går jag till jobbet ändå.
Det gjorde jag också när jag hade ett jobb med minimalt ansvar.
Ångest eller mår dåligt så har jag alltid jobbat ändå. Har aldrig haft en fast anställning utan alltid konsult eller egenföretagare och då går man till jobbet, punkt. Annars har man snart ingen inkomst.
Det finns ju olika nivå av ångest. Lite skillnad på en klump i magen och sitta och gråta i ett mörkt rum och vilja dö.
Sitta o gråta i ett mörkt rum – vissa går till jobbet ändå, trots det.
Då kan du inte ha särskilt allvarlig ångest. Tur att det finns grader, och att du har sluppit det värsta.
Eller så är det skillnad på människor. Jag har upplevt den typen av ångest ni beskriver o ändå gått till jobbet. Dag efter dag. Är det bra – nja, det beror på.
Jag var på gymmet, det var det som hjälpte mot ångesten. Viktigt att röra på sig, ligger man bara hemma så blir ångesten större.
Men om man har ångestproblematik behöver man tala med sin läkare. En ”riktig” sjukskrivning inte en dag här o en dag där.
Lyssnade på Lojsan & Busters podd. Vad är grejen med att alla par ska starta podd och bara sitta och tjafsa? Kan någon förklara grejen med det….?
Nope fattar inte heller grejen med det och det blir ju inte en långlivad podd känns de som. Känns som paren skulle behöva parterapi istället men det är coolare med podd
Alltså vad är grejen med Vanja Wikströms sambo Niklas? Han mår så dåligt och Vanja får sköta allt. Sen blir det sommar och de har ett hus på Gotland och då mår han plötsligt bra och kan vara med. Sen blir det höst och vardag, och även negativa skriverier om dem. Då mår han dåligt igen och hon får rodda allt med vardagen samt bemöta all kritik kring deras projekt själv för han är så dålig. Och nu ska de på härlig skidsemester och då mår han bra igen och kan följa med….
Får riktigt märkliga vibbar kring honom och hans sjukdom.
Har sagt det flera gånger. Jag tror inte en sekund på ME, jag tror han har en depression. Som delvis triggades av pappans död. Om du läser lite mer kommer du hitta info om hans syskon som är precis likadana. Det är något otroligt fel på hans familj, får sekt-vibbar. Tror han haft en ytterst märklig barndom som också spelar in. Får heller ingen reson på saker, när han var inne på NFT kunde han jobba dygnet runt…
Jag blev nyfiken på NFT-härvan när det var som mest aktuellt. Låter som om ni har koll, vad är läget nu?
Inte samma Jen… men har tänkt exakt samma just att han hade massa energi kring just NFT men orkar inget annat jobb.
Annars är en sån sjukdom lurig men ja.. just hela NFT-härvan känns så underlig
Är fortfarande bitter och frustrerad över att deras NTF-projekt inte granskats! Fattar att det är svårt när de inte gjorde nåt olagligt (om inte brutalfalsk marknadsföring är ett brott), men de fick in så mycket pengar och allt de lovade var bara fluff. Håller tummarna att Camilla jobbar på nåt i smyg.
Håller med!! Sjukt att de kom undan med det relativt smärtfritt
Håller verkligen med!!
Men är du läkare och insatt i just hans fall eller? Det spelar ju ingen roll vad du tror. Det är något otroligt obehagligt med människor som inte ”köper” när andra får en diagnos, alltid misstror eller tror sig veta bättre.
Även otroligt obehagligt med personer som fejkar sjukdom, vilket händer…
Ja för det är ju så vanligt. Misstron mot folk med psykisk ohälsa, smärtproblematik och me är ett betydligt större problem.
Håller med dig. Men jag tänker att förtroendet för just den specifika personen är förbrukat och därför börjar andra ifrågasätta vad som är sant…
Utifrån vad hon skriver så låter det helt klart som depression men har ju såklart inte hela bilden. Det kan ju också ha börjat som något mer fysiskt men sedan övergått i depression. Vore ju konstigt att leva så i många år och inte påverkas psykiskt alls? Får intrycket att de är väldigt noga med att detta ej är psykiskt, endast fysiskt, men som sagt, utifrån vad som skrivs så låter det verkligen inte så och de borde utforska även den delen för behandling om de inte redan gjort det.
Ok, även vid fysisk sjukdom kan man ju ha bättre och sämre dagar men man blir ju inte plötsligt bättre i tex sin hjärtsvikt för att man har semester.
Jag förstår att det kanske kan verka konstigt. Men ME är himla komplext (jag har själv ME). Ibland får du adrenalinrus vilket gör att du kan ”känna dig frisk”, för att sedan krascha. Du kan få adrenalin allt ifrån en dag till flera veckor. Det finns också olika grader av ME, endel kan jobba lugnt och endel är sängbundna. Det är viktigt att veta att ME inte är en psykisk sjukdom utan en fysisk sjukdom som gör att du kan bli deprimerad då man ofta bli ifrågasatt och det finns knappt ingen hjälp att få. Symtomen är fruktansvärda då nervsystemet är rubbat och du får hemska symtom när du varit aktiv.
Himla märkligt bara att de bra perioderna alltid verkar infalla vid semester. Och sen sängliggande vid grå vardag och ruljangs med småbarnslivet….
Är det väl inte. Lättare att må bra vid vila och avslappning.
Det var väl bara i somras han var bättre? Eller har jag kanske missat någon annan semester? Min kropp mår bättre i värme, då blir jag piggare.
Är ju jätte vanligt att minskning av stress gör symtomen bättre och är en del av behandlingen vid me. Står inte jätte mycket här men man pratar om pacing https://www.1177.se/Skane/sjukdomar–besvar/hjarna-och-nerver/langvarig-trotthet-och-narkolepsi/mecfs/
Men eller hur! Och att laga mat, baka en massa avancerade grejer etc går fint, däremot inte att lämna eller hämta barn 🤔
Hehe, väldigt stor skillnad på ljudnivå, stresspåslag och mängd intryck med att laga mat i lugn och ro och hämta trötta barn 😂 jag har inte me men haft problem med utmattning. Hämtning av barn var fruktansvärt och något jag absolut inte klarade av i perioder. Däremot att laga mat i ett tyst kök, inga problem.
Håller med. Aldrig haft utmattning, depression etc men herrejävlar vad stressande hämtning kan va.
Fast det finns inte bevis för att det är en fysisk sjukdom, kan lika gärna visa sig vara psykiskt när forskningen knäckt gåtan.
Jag och alla som är i ME-grupper har fysiska symtom. Det finns ingen som har beskrivit det som psykiskt, bara de som inte har sjukdomen själva. Varför ska man ens ifrågasätta det? Inte konstigt att vi blir deprimerade. Först får man en överjävlig sjukdom, det finns ingen hjälp att få och sen blir man stämplad som psykisk sjuk.
Man kan få fysiska symptom på stress också, trots det så räknas inte stress som en fysisk sjukdom. Det innebär fortfarande inte att de fysiska symptomen inte finns.
Enligt forskning tror läkarna att ca 70% av alla sjukdomar är psykiska, snarare än fysiska. Att de fysiska symtomen just bara är symtom på den psykiska sjukdomen och inte tvärtom.
Vilka forskare då? 😂 Du får gärna hänvisa till studier. Eller du är en av dem som hävdar att barn väljer att få cancer för att få uppmärksamhet av sina föräldrar? 🙄
Nja på detta. Skulle gärna vilja se källor för ditt påstående.
Vilka sjukdomar är psykiska? Cancer, influensa, hiv? Läkare anser inte att 70% av sjukdomar är psykiska. Virus, bakterier och patogrner är inte kopplade till stress.
Dock klassas det som en neurologisk sjukdom.
Precis! Tack!!
Konstigt att utredning görs av neurologen och inte av psykiatrin. All forskning tyder på att det är neurologiskt även om alla bakomliggande mekanismer inte är kartlagda.
Så är det med de flesta neurologiska sjukdomar. Migrän också till exempel. Det är ju också sjukdomar som inte alltid syns utåt och tyvärr blir då många misstrodda.
Men vad innebär neurologiskt förenklat? Det centrala nervsystemet (som är rubbat vid neurologisk sjukdom) styrs ju mestadels av hjärnan?
Ja? Neurologiska sjukdomar är sjukdomar som har sitt ursprung i hjärnan, som epilepsi, MS, Parkinson m fl. Psykiatriska sjukdomar har också med hjärnan att göra men klassificeras på ett annat sätt. Det är olika delar av läkarvetenskapen.
Neurologi handlar om den mekaniska hjärnan. Exempelvis ALS eller epilepsi. Psykiatri handlar om sinnet och dess störningar. Exempelvis schizofreni eller depression. Här finns en bra beskrivning https://sv.quora.com/Vad-%C3%A4r-skillnaden-mellan-neurologi-psykiatri-och-neurofysiologi
Men har man varit sjuk i över 10 år och mestadels legat i ett mörkt rum alternativt legat och kollat på TV, dvs varit utan i princip allt människor mår psykiskt bra av, borde man inte regelbundet utredas även psykiatriskt? Om inte annat för att bara stämma av, borde ju vara hög risk för depression i ett sånt läge och man kan ju lida av både ME och depression.
Vill man bli frisk så borde det ju också verkligen vara en bra ledtråd att man blir så pass bra att man kan jobba stenhårt i perioder men att när det blir psykiskt tungt (kritiken efter deras projekt) kraschar man. Och är det bara ett slumpmässigt adrenalinpåslag och man vet att man blir sämre efteråt så borde man vän ha lärt sig efter över 10 år att balansera.
Jätte svårt att balansera när man har me. Kroppen fungerar inte som hos andra. Depression är vanligt vid ME och psykolog behandling är en del av behandlingen mot ME.
Vad är du för en snicksnackare? Klart att det finns bevis! Det är en neurologisk sjukdom som kan utlösas av tex en kraftig influensa, eller ett fysiskt trauma.
Någon som läste en artikel för 10 år sen och inte är påläst på vad forskningen faktiskt säger.
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Seasonal_affective_disorder
Tror bara han är av sin tid, lat, curlad och jobbig, som hälften av alla verkar vara om de inte tillhör den andra tredjedelen med diagnoser.
Att få diagnosen ME är tragik. Skulle inte inte fejka det pga lat el. curlad. Finns roligare sätt att leva sitt liv.
Ja fruktansvärd diagnos som man verkligen inte vill ha. Oehört begränsande och lidandet är enormt.
Att göra reklam/samarbete är såklart en del av influenser-yrket men tycker det blir lite knepigt ibland.. Häromdagen höjde Alexandra Bring ett hudvårdsmärke/produkter till skyarna, ”använt det lång tid tillbaka och blivit sååån skillnad”.
Idag är det ett nytt reklaminlägg/samarbete med ett annat hudvårdsmärke. Som oxå är ”SÅ bra, pigmentingarna har blivit si och så”.
Tycker nästan det blir lite fånigt och hur vet man vad som gjort vad i ansiktet?
OM produkterna ens har använts ”länge”? Eller om produkterna använts öht..
Hon la upp idag om sin sellpysida och där säljer hon flera ryggsäckar från tretorn Som hon gjort samarbete med
Nää sluta! Blir så genomskinligt.
Blir alltid automatiskt lite smått skeptisk om influencers verkligen menar det de säger när det är samarbeten.
Så jag upptäckte just en sak när jag skulle deklarera o känner mig så stressad att jag tror att jag får svårt att sova tills rådgivningen öppnar imorgon… hoppas ngn snäll själ kan hjälpa mig här.
Jag skulle deklarera via appen som tidigare år, men nu fick jag info om att jag förväntas ändra i min deklaration o ska lämna via hemsidan istället.
Är det för att jag pantat saker +sålt på sellpy så att jag fått pengar därigenom o den nya rapporteringen har slagit till (obs absolut ej fått vinst, men behövde pengarna) ? Eller kan det vara för att jag skjuter upp vinstskatten för min gamla lägenhet som såldes 2019?
Hoppas mest av allt att det är en ny funktion…
Eftersom jag egentligen sålt med förlust tolkade jag reglerna som att de inte ska rapporteras. Har jag missuppfattat det hela?
Logga in på hemsidan så finns det information om vilka uppgifter som finns och vad du förväntas göra?
Fast jag hittar ingen notis utöver om detta vid vad jag preliminärt ska få tillbaka:
:Skatteuträkning 1(2)Fyll i uppgifterna nedan.
Egen skatteinbetalning är fyllnadsinbetalning som gjorts till skattekontot. Om du har gjort en inbetalning till skattekontot har belopp, enligt saldo på skattekontot den 2 mars i år, förifyllts vid Egen skatteinbetalning. Tänk på att saldot kan tas i anspråk av skatter som ännu inte förfallit till betalning, t.ex. vid omprövning av tidigare års deklarationer.
I saldot för den egna skatteinbetalningen kan det ingå en beräknad intäktsränta. En tillgodoförd intäktsränta kan bli ändrad i samband med ett beslut om slutlig skatt om du har en kvarskatt. Fram tills det att skatten förfaller till betalning beräknas en preliminär intäktsränta som kommer att korrigeras.”
Och jag har inte betalat något till mitt skattekonto. Är det min uppskjutna vinstskatt som det rör eller kan det vara sellpy+Pant?
Kan bara vara så enkelt att du ska godkänna det Sellpy har rapporterat?
Jag har ingen info om sellpy på deklarationen. Står den med om de har rapporterat något?
Det du har fått från försäljning och pantsättning (även om du sålt under anskaffningsvärde) är ju en inkomst, så antagligen handlar det om det.
Det här tolkade jag som att jag intr behövde deklarera det. Är det fel?
”Försäljning vid enstaka tillfällen
Om du vid enstaka tillfällen sålt saker som du har haft för personligt bruk, till exempel möbler, hemelektronik, prydnadsföremål och liknande ska du deklarera vinsten från försäljningen. Vinsten ska deklareras som inkomst av kapital vid punkt 7.5 (Vinst ej marknadsnoterade fondandelar m.m). Du har rätt att göra vissa avdrag
Om den totala vinsten är 50 000 kronor eller lägre per år behöver du inte deklarera den.”
Jag önskar att jag hängde med i sånt här, men det är som fotbollsregler för den här hjärnan. Det blir kortslutning.
Där har du ju informationen om vad du behöver göra. Du har fått en inkomst som de fått information om.
Sen får du själv ta ställning till om din inkomst är en sådan som du ska ta upp i deklarationen.
Man betalar ingen schablon på uppslaget längre, så det är bara om du vill återföra frivilligt alt säljer ersättningsbostaden som det behöver tas upp något rörande det.
https://www.skatteverket.se/omoss/digitalasamarbeten/utvecklingavflertekniskalosningar/plattformsekonomi.4.7c708f0e16bed42cd0555d5.html?q=Dac7
*uppskovet (inte uppslaget)
Nu vet jag inte riktigt vilket ord ersättningsbostad skulle ha varit, men det låter bra om jag inte behöver skatta mer. Skulle använda återbäringen till en dyr operation åt mitt djur som inte täcks av försäkringen.
När du skjuter upp vinsten för en bostadsförsäljning gör du det genom att köpa en ny bostad. Det är ersättningsbostaden.
När du säljer den nya bostaden ska den tidigare uppskjutna vinsten tas upp för att beskattas.
Tack för både svar och din tålmodighet ❤️
Vad tycker ni om Instagramkontot Orkidébarnsverige? Till en början så kände jag igen mig i väldigt mycket, men sen insåg jag att vissa saker är väl typ något alla vill ha? tex inlägg som vi högkänsliga vill
”kunna dra oss undan när vi känner för det ” , ”säga nej till saker vi inte känner för” osv
Det kontot är ett skämt. Precis som ”högkänslighet. Hittepå som stämmer på alla nån gång ibland.
Finns ny bok på bibban om högkänslighet. 90 stod i kö.
Exakt, det är ett så allmänt hållet begrepp att alla kan känna igen sig i det.
Precis som ADHD. Det stämmer in på prick alla människor, det är totalt hittepå. Till och med han som grundade begreppet har erkänt det.
Nej, ADHD är en diagnos med kriterier i DSM-5 och som kräver ordentlig utredning. Högkänslighet kan närmast jämföras med en personlighetstyp, men även det är det tveksamt…
Hjärnan är komplex.
Word! Helt galet att varannan människa idag (i väst) tror sig ha adhd för att de har svårt att hålla tider och inte kan jobba med något de saknar intresse för lol
Innan jag bearbetade mitt trauma fick jag panik av att anlända till ett möte först, den stora skräcken satt i att vänta på att det skulle börja eller personen skulle komma (gissa gärna vad som hände mig som barn, men jag kommer inte berätta) så jag var alltid sen och alltid i panik. Efter bearbetningen känner jag absolut ingenting inför ett möte och har inga problem med att komma först.
Men ADHD? Nej.
❤️❤️❤️
Adhd-symtom är vanliga vid trauman. Det är därför man inte ställer diagnos om man nyligen utsatts för något traumatisk. Men många psykiatriska diagnoser har överlappande symtom. Det är därför det krävs omfattande utredningar av psykiatriker för att ställa diagnos. Att ha några få symtom betyder inte att man har en diagnos.
Fast… varför sätta gränsen vid ”nyligen” utsatts för trauman? Mig veterligen sitter känslor och ageranden triggade från trauman i väldigt länge, för en del typ hela livet, i olika grad, och beroende på situation.
Så hur kan den som utreder för ADHD veta om det rör sig om trauman eller det som kallas för ADHD?
Det är ju väldigt godtyckligt vad någon anser vara ADHD. Symtomen tolkas som ADHD, men inget fysiologiskt test kan göras som bevisar att sättet personen fungerar på (vid testtillfället/testtillfällena) beror på en genetisk avvikelse i hjärnan, eller på PTSD-symptom eller andra kroppsliga sjukdomar/tillstånd.
Nej det är högst individuellt. Det är enbart var fjärde som utvecklar ptsd efter mycket svåra trauman. När man gör en adhd utredning utesluter man även ptsd och andra diagnoser. Det är absolut inte godtyckligt utan en väldigt omfattande utredning. Händer det att folk får fel diagnos, absolut men det är mycket ovanligt. Man kan även ha flera diagnoser som ger en otydligare symtombild. Samsjuklighet är vanligt vid psykiatriska diagnoser. Väldigt många med adhd har även problem med depression och har man adhd har man enligt vissa studier 4 ggr så stor risk att få ptsd.
Vill även tillägga att fysiska sjukdomar utesluts innan man ställer en adhd diagnos. Här kommer en lista för diffrentialdiagnoser som utesluts innan adhddiagnos ställs:
Autismspektrumtillstånd
Anknytningsstörningar
Trots/uppförandestörning
Lindrig utvecklingsstörning/svagbegåvning
Endokrina tillstånd
Missbruk/beroende
Utmattningssyndrom
Ångesttillstånd
PTSD
Personlighetsstörningar
Bipolär sjukdom
Tidigt psykosinsjuknande
Man gjorde absolut ingen uteslutning av vare sig PTSD eller andra diagnoser som kunde ge liknande symptom i min utredning.
Jag skulle inte alls säga att den var utförlig utan tvärtom väldigt slarvig och godtycklig. Rena felaktigheter står i den, då de två personer som utfört den inte brytt sig om att lyssna på vad jag faktiskt sa, utan endast lyssnat saker som kunde passat in i deras egen diagnosbild.
Sedan har de förvanskat och överdrivit. En sak som står är direkt osann. Ska inte säga att läkaren ljög, men hon missförstod mitt svar eftersom hon uppenbarligen inte lyssnade så noga. Jag tycker man bör lyssna när man utreder.
Andelen med adhd-diagnos ligger väl på typ 2-4% i Sverige?
Det är iofs ärftligt, men det kommer ta lååååång tid innan varannan människa har diagnosen.
Adhd och överkänslig är två ”diagnoser” som vuxna människor använder för att försvara att de beter sig som självupptagna barnungar. Ska vi gissa på att hela generation snöflinga lider av båda dessa? ”alltså ingen kan kräva att jag ska ha ett arbete som inte är 100% roligt och intressant varje dag”. ”Åh nån gav mig kritik och förväntade sig något av mig. Nu måste jag gråta och vara sjukskriven ett tag.”
Fast adhd ÄR en diagnos, högkänslighet är det inte. Att självdiagnostisera är inte heller att ha en diagnos.
Idiot. Adhd syns tom på hjärnan, vissa områden är mindre än normalt. Det klassas som funktionsnedsättning.
Varför scannar man inte hjärnan på folk för att ställa diagnos då?
1000000%!!!!!
Varför skulle man? De exekutiva svårigheterna märks i resultaten när du gör datortesterna, något billigare än hjärnröntgen.
Hahaha, vet du vad en hjärnröntgen kostar 😂 Det finns en anledning till att det används i forskningssamanhang men inte som diagnostisk.
Haha, önskar att min adhd bara var att jag var lat. Gud vad enkelt livet hade blivit. Tyvärr är det ju ofta tvärt om. Kvinnor med adhd har hög risk för utmattning just eftersom de är allt annat än lata.
Sådär beter ju sig folk med ADHD. Dom klarar ju ingenting och dom skyller allt på sin sk ”diagnos”. Hade velat att alla muppar som tror dom har ADHD att flytta till ett eget land så vi slipper dom.
Du har verkligen en skev människosyn, speciellt när det gäller funktionsnedsatta människor verkar det som. Önskar du kunde få prata med mina läkare och terapeuter, du hade varit knäpptyst efter det. Skäms.
❤️
Oj. Du är alltså lärare? Yikes.
Såg dessutom att Jen skrivit det här längre ner i kommentarsfältet om varför folk inte kommenterar här på bloggen längre: ”Stämmer in med de andra, framförallt att många är sjukt elaka… och de som vill diskutera på en bra nivå blir idiotförklarade av någon anonym.”
Intressant.
Adhd är verkligen en funktionsnedsättning. Vafan snackar ni om egentligen? Har ni liksom aldrig sett psykologer eller läkare prata om adhd? Våra hjärnor ser till och med annorlunda ut än neurotypikers hjärnor. Blir fan förbannad, har knappt ett liv pga min adhd.
Har inte sett kontot, men jag känner två som betecknar sig som högkänsliga och som säger att jag är högkänslig pga 1, bara orkar en utekväll per helg och 2, gråter på begravning. Eeeeh känns som väldigt många är högkänsliga i så fall. 😄
Fattar verkligen inte det med högkänslig heller. Min syster säger att hon är det och informerar om det på sociala medier. Medans jag känner att det du beskriver är bara din utbrändhet som du har haft i många år ihop med småbarnsåldern och en mansgris till sambo 🙃 oooch att du är människa. ”Säga nej när det inte känns bra” ”jobbigt med höga ljud” (vem älskar ens det?)
Exakt så bra beskrivet: ”du är människa” det är jobbigt att vara människa med massor av känslor och relationer samt fysiska besvär och omständigheter. Livet helt enkelt.
Ja men precis!!! Skönt att fler känner likadant. Alla människor behöver sätta gränser, vila, omge sig med saker/människor som får en att må bra, blir trött av att göra många saker osv osv. Det betyder liksom inte att du är speciell utan är en människa 😂
Jag skulle nästan kunna klassas som lågkänslig, om det vore en grej på samma sätt som högkänslig, men jag känner ändå igen mig i 80% av grejerna som skrivs på det kontot. Jag säger inte att högkänslighet är total hittepå, men det måste ju vara det mest generiska konto som finns.
Möjligtvis begreppet som är hitte på 😂 inte själva innehållet eller det som man tar upp kring det. Precis som du säger så passar de ju inte på majoriteten av alla människor
Läste i en tidning att många tror att ödlor på nordpolen styr hela världen. 🤣
Ja men om vi smälter bort nordpolen vinner vi.
Vad måste ni ha i påsk att äta
För mej är det
Ägg
Gravad lax
Sill.
Sill
Rödbetssallad
Sushi
Påskmust
Västerbottenspaj!
Gärna broccolipaj, lammstek, ägghalvor, god grönsallad och påskmust.
Älskar broccolipaj.
Köttbullar och godis.
Påskmust också, att dricka förstås, ej äta…och jag hoppppppas att mamma har gjort ananas- eller citronpaj🤤
Ååå ja citronpaj!!!
Vitlöksspäckad lammstek med amarone därtill.
Brukar inte äta nåt traditionellt om inte mamma har gjort påskmat till släkten typ. Är det fint väder så kan det ju vara trevligt att grilla för första gången i år. Nåt gott till fikat, en vallmo-och citronkaka ska jag baka, och godis ofc.
Har gjort en liten Janssons frestelse som ligger i frysen och väntar, tillsammans med en tårtbit. Kokar ägg till Janssonen. Tänkte bara morotskaka nu också.
Mat för att överleva.
Påsken betyder ingenting för mig, och jag slipper äta den oaptitliga maten. 🙂 Lagar något gott hemma istället.
Lax <3
Men viktigare att vi träffas än den specifika maten. Senaste åren går vi med ena delen av familjen på brunch och då är de ofta lite nyare tappning på påskmaten vilket också är så kul!
Gravad lax, sill och nu kallrökt lax pga av viktväktarna (kallrökt kan man äta hut mkt som helst).
Idag gjorde jag Microneedling. Det var kul. Inga frågor, ville bara berätta att det var kul.
Nice!
Jag vill veta resultatet. Blev du nöjd?
Vill höra med!
Hur kändes det, vad kostar det?:)
Vill bara tipsa om denna insamling.. är själv så berörd och känns helt rätt att bidra..
https://m.facebook.com/groups/184231595096185/permalink/2375796835939639/
Vill du inte då gör det inget. Inget hat nu tack!
Jag har aldrig och skulle aldrig skänka pengar till en privat insamling på nätet. Ganska trist egentligen, men jag litar liksom inte på okända männsikor (speciellt på nätet). Ni som skänker pengar, är ni ok med att pengarna eventuellt inte kommer redovisas eller användas enbart till det ändamål de är avsedda för?
I just det här fallet är jag redo att chansa.
Annars brukar jag inte göra det. Förstår hur du tänker!
Ja det känns rätt att hjälpa.
Förstår inte varför det ska startas insamlingar i exempelvis ett sådant här fall. Vad är tanken att pengarna ska användas till?
Huset har brunnit ner- det har vi hemförsäkring för.
Dödsfall- livförsäkring, efterlevandeskydd, avtalsförsäkring exempelvis.
Jag menar inte att det inte är en ofantlig tragedi som de drabbats av, för det är det. Men kom igen, varför ska det samlas in pengar?
Kan också bli väldigt trött på insamlingar. Men oavsett försäkringar så tror jag att det kan behövas en extra slant i såna här lägen.
Ni verkar det finnas flera igång för denna familj…
Extra slant för vad? Till vad? Kläder och hygienprodukter? Begravning? Ny cykel? Ridlektioner? Jag förstår verkligen inte!
Förmodligen för att ersätta det som brunnit upp. Fast jag trodde att försäkringen skulle täcka det…
Även om jag har en försäkring så kommer det ju ersätta värdet på lösöret på ett annst sätt än vad saker kostar att köpa in nytt. Du har kanske köpt sakrr under en halvt liv och lagt totalt sett mkt mer än vsd du kommer få ut på din försäkring och kommer inte ha råd att ersätta allt osv.
Försäkringspengar kan ta väldigt lång tid att få. Familjen kanske behöver pengar just nu.
I detta fall har hela hemmet brunnit ner.
Hemmet var också familjens företag.
Någon har förlorat sin livspartner.
Samma förlorade livspartner var också affärspartnern.
Någon har förlorat TVÅ av sina tre barn. Båda barnen är en bra bit under 10 år.
Någon har förlorat sina båda bröder.
Någon har förlorat sin pappa.
Någon har förlorat sitt hem.
En mamma och en dotter tog sig ur ett brinnande hus och såg på när huset brann ner. En mamma såg sitt hem, sitt livsverk, brinna ner – med vetskapen om att hennes två barn och man var kvar därinne.
Jag själv kan inte förstå hur någon motsäger sig en sådan insamling. Oavsett om de har försäkringar av olika slag – mamman och dottern får gärna massor av mer pengar att göra prick vad de vill för.
Huset var ett mycket gammalt hus, nästan 150 år, i skogen i ingenstans. Vet inte hur mycket pengar det kan vara värt. Samhället är ett litet samhälle, några hundra invånare. Insamlingen som är länkad kommer från en privatperson – som känner den drabbade familjen – som använder sitt företag för att nå ut. Detta företag är också från ett litet samhälle i närheten. Man ska alltid vara försiktig och vara medveten om att pengarna inte går dit de ska – men i detta fall är det otroligt osannolikt att den drabbade familjen inte får pengarna.
Tack för utförligt svar men jag förstår ändå inte varför pengar ska samlas in.
Vilka tragedier är hemska nog för att insamling ska startas? Vilka tragedier passerar oss förbi i media utan att vi öppnar vår plånbok?
Det ligger i de flestas natur att vilja hjälpa till när man bevittnar en tragedi. Vi går förbi med en matlåda, skänker en slant, erbjuder skjuts osv allt efter situation och förmåga. Det är mänskligt.
Vi skänker pengar via skatt och bistånd också, det är också ett sätt att hjälpa till. Skulle självklart vilja hjälpa främlingar och okända mer än vad jag har förmågan att göra. Men jag kan bara hjälpa till med dem jag blir varse om.
Att förlora hela sitt hem i en brand är nog många som fruktar. Alla fysiska minnen är förstörda. Varje möbel du har valt till ditt hem, varenda present du har fått, varenda känsla; dålig som bra som du antingen upplevt i ditt hem eller kunnat hantera i din trygga vrå, är borta. Det är hemskt nog. Därtill var detta någons arbete, någons passion och livsgärning på något vis. Det i sig är också hemskt nog. Att förlora sina två barn är inget annat än en tragedi. Att förlora sin partner är en otrolig förlust. Att bevittna sina två barn och sin partner bli inbrända är inget annat än ofattbart tragiskt.
Kan inte förstå varför man ens vill förstå varför folk väljer att VILJA hjälpa till med det de kan. Ingen behöver hjälpa till. Men vad har vi för samhälle då? Att bidra med något kan också ge en psykologisk effekt till de drabbade. Det är inte bara ett försäkringsbolag som gör sitt jobb för att jag har betalat min premie. Det är okända människor som känner för mig och mitt öde. Och kanske främst för mina döda barns öde.
Hoppas att jag aldrig behöver ha den hjälpen. Bidrar gärna med den.
Sjukskriven för utmattning, är slutkörd och hemmet har förfallit. Orkar absolut ingenting! Barnen ställer krav, är otacksamma och vägrar inse att jag inte mår så bra ändå är dom stora (går mellan och högstadiet). Nu förstår äntligen min man efter alla dess år som jag sagt ifrån och bett om hjälp, nu förstår han när jag är likgiltig och orkeslös. Känns som att jag aldrig kommer återfå min energi igen och minsta lilla ansträngning gör mig slutkörd och andfådd. Hur i helveta får man ett normalt liv igen? Hur lång tid tar det? 💔
<3 har inga svar tyvärr
Brukar väl ta flera år att komma tillbaks efter en utmattning.
Jag blir mer stressad av det, för jag som person är driven och vill så mycket men just nu är det stopp. Det är så frustrerande. Vill inte att det ska ta år vill kunna leva normalt helst igår…
Det är mycket man inte vill… men när det tagit stopp på det sättet så måste du ta den tid det tar för att komma tillbaks. Acceptans kanske är något att börja jobba med?
Det är exakt den inställningen som gjort dig utmattad. Fokus på återhämtning och läkning, precis som vilken skada som helst i kroppen.
Vill du verkligen ha ett ”normalt liv” igen? Det är väl ditt normala liv som gjort att du hamnat där du är, tänker att man kanske måste göra lite förändringar och acceptera hur vissa saker är för att få ett nytt normalt liv.
Det är några år sen nu och jag kan minnas fel, men jag var sönderstressad och slut, kändes som att jag var i en grop utan stege att kunna klättra upp på. Och kompisen som jobbar med stresshantering sa något sånt då, när jag sa att jag bara vill ha ett normalt liv. Men jag kan minnas lite fel i formuleringarna.
Det tar tid. Och det är viktigt att du låter det ta tid. Just nu är din prioritet återhämtning. Sedan att börja må bra igen.
Det tar den tid det tar. Jag är på väg tillbaka från en utmattning o jag har kämpat på sen juni. Det svåraste för mig var att hitta min typ av återhämtning o skärma av de negativa tankarna. När jag väl lyckades med det så föll pusselbitarna på plats o jag har dag för dag blivit bättre. Jag är inte samma som förr. Jag tar inte andras arbetsbörda, jag säger nej, jag ser till att jag har utrymme för återhämtning, jag tar en sjukdag om kroppen säger ifrån utan att ha dåligt samvete.
Du kommer att må bättre men just nu måste du låta dig själv få må dåligt o få hitta det som ger dig återhämtning o balans.
Usch, vilken jobbig sits! Livet kommer komma tillbaka, det är svårt att säga hur lång tid, det kan ju ta månader till år, och det beror ju helt på situation men det kommer bli bra igen, inte exakt som innan, men SÅKLART kommer du kunna få tillbaka ett bra liv om kroppen bara får läka först <3 Hoppas att du kan få mycket mer hjälp och avlastning av din man! Han är ju den enda andra vuxna i hushållet. Jag förstår att du känner dig besviken på dina barns "otacksamhet", jag förstår också att du tycker att dom är stora, dom är ju mycket större än var de var förr, men de är ju båda verkligen, verkligen fortfarande barn. Lätt att se barn som större än vad de är men båda två behöver ju få vara barn och tonåringar. Vet att det är frustrerande! Men viktigt att inte lägga ansvaret där det inte hör hemma. Däremot hör ju ansvaret hemma hos din man som faktiskt är vuxen och hos vården, hoppas du får bra stöd! Och jag vet, hemskt när hemmet förfaller men måendet är ju viktigast av allt, ibland går det bara inte, det kommer komma en annan tid <3
Också: det är jättefint att vara en person med driv och ambitioner och det är en sorg att behöva acceptera sitsen man är i. Men det är just det, här visas baksidan med drivet: om man inte accepterar att man har en kropp som har behov så säger den till slut i från. Den behöver bara lyssnas lite mer på och få återhämta sig, det kommer bli bra <3
Jag delade denna nyss lite högre upp och gör det igen. Jag har länge tänkt att hormoner i p-piller och spiraler påverkar humöret mer än vi tror dels för att hela idén är att hormonerna SKA rubbas, dels för att vi ofta tillför kroppen samma hormoner i så väldigt många år. Så testa kanske att byta hormon? Eller använd något helt annat, som pessar.
https://www.forskning.se/2023/06/12/samband-med-p-piller-och-depression-och-tonaringarna-sticker-ut-i-statistiken/
Jag är gravid och överviktig, vägde 90 till mina 167 cm när jag blev gravid. Är nu halvvägs och gått upp 4 kg. Någon som klarat att inte gå upp så mycket under en graviditet? Jag har ju att ta av så för fostret är det ju lugnt. Men också lätt att må illa, få lågt blodsocker osv när man är gravid och äter mindre. Är det ens rimligt att tänka att jag ska klara mig på 8-10 kg totalt typ?
Jag vägde 102 till mina 180 när jag blev gravid.. Gick upp 9kg.. Nu är min dotter 5 veckor och jag väger 99..
Jag käkade som vanligt under graviditeten, men åt ett mellanmål extra. Alla är ju olika och tänker att vikten sätter sig olika, vätska osv.. Men ja, det går absolut. Men titta dig inte blind på vågen..
Glöm inte att bebisen och fostervatten mm väger också ❤️
Du kan klara dig på de kilona men om du inte gör det så är det heller ingen fara. Det viktigaste är att du och bebis mår bra.
Jag är också överviktig och när var gravid gick jag inte upp något alls förrän sista veckorna när man la på sig vatten. Men jag var också mkt mer noga med kost när var gravid. Undvek socker etc. Önskar man hade samma diciplin efter 😫
Varför skulle du inte ha det? Lika märkligt som när rökare slutar röka i 9 månader och sedan börjar igen.
Ja fullt möjligt, jag gick upp 8 kg totalt.
Med liknande längd och vikt som dig.
Det viktigaste är väl att du och bäbis mår bra. Jämför dig inte med ngn annan. Viktuppgåunder graviditet är så individuellt att det inte är ngn idé att tänka för mycket på det. Hoppas du har en klok och ödmjuk barnmorska som kan stötta dig i detta!
Min barnmorska är jättebra! Det är mer mitt huvud som är lite taskigt 😉
Jag har liknande vikt som du och har precis fött barn. Gick under graviditet upp 8 kg. En vecka efter förlossningen var alla 8 kg borta.
Men med det sagt, jag erkänner jag inte direkt gjorde någonting speciellt för att förhindra för mycket viktuppgång. I början (när vården hetsade på om risk för diabetes osv) så var jag lite striktare med att undvika snacks och promenera mer. Men sedan tröttnade jag och levde ungefär som vanligt. Min teori är att jag slutade banta för 2 år sedan och därefter har ätit ganska intuitivt. Jag såg inte graviditeten som en chans att få ägna mig åt att frossa i godis och pizza, utan nät kag varit sugen på sådant har jag ätit lite och sedan känt mig nöjd. När man inte försöker hålla hårda restriktioner (som när man bantar) så tappar man behovet av att ”fuska” eller hetsäta emellanåt.
Jag tror också man inte kan hjälpa all viktuppgång. Var inte för hård mot dig själv. Jag var hos dietist och hos läkare och båda sa att jag inte skulle plåga mig själv och bli besatt av vågen för det är inte heller bra.
Kram och grattis till graviditeten!
Tack snälla för ditt svar! Vad skönt att göra att du slutat banta!! Jag har också slutat banta sen två år, och även i stort sett blivit av med min ätproblematik (hetsätning). Så höll på att mycket långsamt hitta ett normalläge tillsammans med en dietist när jag blev gravid. Hur mycket av dina 8kg hade du gått upp när du har halvvägs? Tänker mer om det är rimligt med bara 4 till när jag är halva kvar.. Hade varit så himla skönt att inte bli sådär väldans tung som jag blev min första graviditet.
Jag låg länge på bara + 3 kg, sedan mot slutet, typ sista 8 veckorna så gick jag upp de sista 6 kg och tror faktiskt det mesta var vätska. 🙂 Varför förvånad för det kändes som att jag gått upp minst 20 kg haha. Var så tung och trött i kroppen särskilt sista 5-6 veckorna! Hoppas allt går fint för dig, det är tungt mot slutet. 🙂
Vägde 85 kg till mina 160 cm när jag blev gravid. Gick inte upp ett kilo utan vägde exakt samma när bebben föddes. Bantade inte på något sätt eller hade illamående utan kroppen bestämde sig väl för det 😂 Med det sagt tror jag din kropp går upp dom kilon den behöver. Lyssna på kroppen och inte på vågen.
Hej,
Jag funderar på att utbilda mig till bibliotekarie. Känns som ett mer spännande yrke än vad man kanske anar.
Pluggar till lärare f-3 nu men är osäker på om det är rätt jobb för mig, just för att jag inte trivdes i skolan så känns det lite olustigt att studera till lärare. Jag tycker studierna i det stora hela är intressanta, men själva jobbet känns stressigt eftersom det är stora klasser, krävande med barn och föräldrar till viss del och jag är rädd att jag ska känna att jag inte räcker till. Samtidigt vill jag utbilda mig till ett yrke som är meningsfullt och utvecklande. Nu till min huvudfråga haha: jag är intresserad av kultur och böcker, är social och tycker om att hjälpa människor, så tror kanske bibliotekarie skulle passa mig bättre. Är det någon här som jobbar/pluggar och vill berätta lite mer? Trivs du med ditt jobb? Vad har du för arbetsuppgifter? Finns det utrymme för att vara kreativ/påhittig? Och vad fick dig att studera till det? =) Tacksam för svar!
Spontant tänker jag att du skulle passa perfekt som skolbibliotekarie! Många större bibliotek har också en barn/ungdomsbibliotekarie. Jag har själv jobbar som lärare och tycker att det låter som en bra idé att byta om du är osäker. Det är ett så pass speciellt och krävande jobb så man bör vara helt säker på att man vill och orkar.
Förlåt, vill inte låta otrevlig, bara kasta ut en tanke. Men, det känns spontant som att det är ett yrke som inte finns kvar om 10 år? Jag hade haft dem tankarna i bakhuvudet vid val av utbildning.
Det klassas ju som ett bristyrke framåt, så det lär det nog göra, många väljer att utbilda/omutbilda sig till detta just därför. Finns ju många arbetsplatser där bibliotekarier/informationsbetare behövs utöver de traditionella folkbiblioteken som gemene man tänker på. Kastar dock in brasklapp för dålig lön trots de flesta bibliotekarier har ganska lång utbildning och rapporter om tuff och dålig arbetsmiljö.
Såg på Söndagsångest (youtubeserie) med Lisa Borg och fick ett sånt fint intryck av henne. Kändes så vettig i det avsnittet! Skönt med några vettiga människor i influencer världen.
Det fick mig att fundera på, vilka tycker ni känns bra och vettiga som är influencer? Oftast klagar vi ju bara,,
Emma sundh har en intressant blogg.
Linn Ahlborg
Vill sälja en guldring. Var tror ni man får mest för den? På pantbank eller guldsmedsaffär. Min mamma sa stenen var äkta.
Kasta den i en fontän och önska dig något roligt istället än pengar.
Fontana di Trevi
Du får guldvärdet, pantbanker betalar sämre än butiker som tar emot. Men gå till flera med dina smycken och jämför priset du erbjuds.
Kolla även upp auktionshus såsom Kaplans i Stockholm (obs det enda exempel som jag kunde komma på, jag tror inte alla bor i Stockholm).
Du behöver inte sälja på första stället utan gå runt för att se var du får mest.
Pantbank!
Guldsmed tar bara guldpriset.
Pantbank kan du låtsas att du vill låna på den o inte hämta ut den, då får du mer.
Prova även Bukowskis eller liknande. Tycker det brukar ge mer.
Gå till en guldbutik som köper guld,,de värderar,väger och du får dagspriset på guld.Tror det ger mer än pantbanken.
Har någon erfarenhet av att bo med barn i andrahandslägenhet? Jag och sambon bor i en stad där det tyvärr är svårt att få tag på förstahandskontrakt. Vi är 30+, Har stabil relation, jobb och ekonomi (dock är vi nog 1-2 år ifrån att kunna köpa en bostadsrätt). Jag är nu oplanerat gravid och känner mig så stressad över situationen.
Många hyresvärdar som säger nej
Det löser sig. Fixa boendet så det är klart innan barnet är här så kommer det inte vara några problem. Barnen minns ju inte första 2 åren så inte så att det blir ett barndomstrauma att ni inte har bostadsrätt 😉 Men stort grattis till er! ❤️
Har en fråga. Har två döttrar som är med i en idrottsförening som dubblade priset förra året (nu kostar avgift för 2 träningar per vecka 18 v/termin 2250 kr/barn och termin). Klubben har även bestämt att föräldrar måste komma och städa hallen minst 1 gång/barn och /termin eftersom lokalvård är för dyrt. Utöver detta ställer vi upp som funktionärer när barnen har tävling och uppvisning, men nu har det kommit en kallelse om att det även är obligatoriskt att vara funktionärer vid andra evenemang som klubben ordnar (där våra barn inte är med) och jag tycker att kraven börjar bli orimliga när vi som sagt redan betalar mycket för medlemskapet (det är dessutom ingen dyr sport, utan en som hålls i vanlig idrottshall). Är jag fel ute här, eller finns det nån mer som tycker att kraven är högt ställda?
Sitter själv i styrelsen för en idrottsförening och tyvärr är det många föreningar som behöver höja avgifterna nu för tiden. I vårt fall en kraftigt förhöjd hyra samt indraget lokalstöd från kommunen. Vi har fått välja om vi vill höja avgifter eller stänga ner verksamheten för barn och ungdomar helt. Föräldrar blir inbjudna att hjälpa till på tävlingar så att vi som är tränare inte ska dräpa oss. Men ja, jag förstår din frustration…i vår styrelse sliter vi vårt hår. 🙁
Att föräldrar hjälper till är väl inte det minsta konstigt? Jag har spelat fotboll och tennis i hela mitt liv och där har det varit, och är (spelar tennis än idag), så än idag.
På mina matcher och tävlingar är det absolut så att det är föräldrar till klubbens ungdomar och barn som t.ex står i kiosken etc. Det är sånt man får ta när man har barn i föreningar.
Många föreningar är beroende av ideell hjälp för att gå runt. Men det får inte vara ett krav. Här är ett exempel från ridsporten, men det är applicerbart på alla ideella föreningar. https://www.hippson.se/artikelarkivet/hippsonnews/fel-att-krava-betalt-for-utebliven.htm
Det är en förening, inte en tjänst du betalar för. Då krävs oftast ideellt arbete för att det ska gå funka. Inget konstigt alls.
Det enda konstiga är väl att ni behöver hjälpa till på andra evenemang där era barn inte är med…
Annars är det ju förhöjda avgifter nu pga regeringen tog bort (hela eller en stor del av) föreningsstödet som har gjort att fler barn kan utöva aktiviteter till ett bättre pris..
Varför är det så få kommentarer på den här bloggen nu för tiden?
1) ointressanta inlägg
2) otrevliga människor=folk vill inte kommentera
Är mina teorier iaf.
När tillochmed folk som skriver gulliga inlägg och bara är glada för saker får otrevliga kommentarer är det klart att folk ledsnar. Jag har själv inte varit här på drygt två veckor utan tittade in som hastigast pga att jag har tråkigt och det har varit otroligt skönt så kommer definitivt fortsätta sluta hänga här.
Stämmer in med de andra, framförallt att många är sjukt elaka… och de som vill diskutera på en bra nivå blir idiotförklarade av någon anonym.
Sen e de sjukt jobbigt i vissa trådar att hänga med när alla heter anonym 😂 men de e en helt annan grej
Folk heter väl anonym för att folk hade namn och sen blev påhoppade under lång tid efter att någon hade sagt något ”klantigt” nån gång och sen fortsatte det. Klarade mig visserligen själv från detta, men såg ju andras namn som folk fortsatte dra upp saker kring under hur lång tid som helst.
Jag tycker det lät mer ungdomligt i kommentarerna förut, jag gillade det. Nu har det kanske kommit in fler äldre. Märks det i kommentarerna så drar kanske de yngre. Sen gissar jag att den absoluta majoriteten som läser här inte skriver ett dugg, och det är också trist. Varför inte bidra till samtalet?
Ni som aldrig någonsin skriver här, testa att kliva ut ut bubblan för en gångs skull och svara på varför? Jag lovar att det kommer kännas bra efteråt 🙂
Varför ska alla behöva kommentera i bloggar de läser?
Eller så har folk, inklusive en själv, blivit äldre och att det är därför det låter äldre i kommentarerna. Vi kanske till stor del är samma läsare men har blivit äldre och fått andra problem med tiden.
Otrevligheten är dock kvar. Det var _trevligare_ förr, men _trevligt_ har det knappt varit för det är lätt att vara dryg bakom en skärm.
Så precis Margareta Grääs senaste vlogg.
Inget ont om henne som person, för uppskattar verkligen henne och tycker hon verkar jättehärlig – MEN varför köper man en svindyr märkesväska från Louis Vuitton om man i övrigt är en person som enbart klär sig i kläder från Ullared och Monki?
Nu vet ju jag att hennes väska är äkta, men hade jag sett en person på stan i samma outfit hade jag automatiskt antagit att det var en fejkväska.
Förstår inte varför man lägger så hutlöst mycket pengar på en (rätt ful) väska om man inte har något intresse av kläder i övrigt?
Jag skulle liksom aldrig köpa svindyr olivolja att steka mina mamma scan köttbullar i, för att göra en jämförelse.
För att man tycker den är fin? Spelar väl ingen roll då om andra tror att den är fejk.
Av alla saker man kan störa sig på? Låt henne köpa vad hon vill😂 tänker du så om alla som klär sig på ett visst sätt och sen har något av ett väldigt dyrt märke?
Men man måste ju få lyfta en tanke, det är väl därför vi är här?:)
Hon tycker nog inte att den är ful. Vad fan är det med folk nu förtiden.
Hon har väl helt enkelt inte samma smak som dig? Din smak är liksom bara din.
Hon fick den i 30årspresent eller rättare sagt ett presentkort att köpa en sådan väska
Känns så jobbigt att få avslag efter avslag. Inte ens få komma på intervju. Jag har arbetserfarenhet samtidigt så är jag både under- och överkvalificerad för tjänsterna jag söker. Hur fan gör jag för att komma ifrån det? Mår verkligen inte bra av att vara hemma. Självklart uppehåller jag mig själv med rutiner i vardagen men den där tunga smärtan i bröstet är fortfarande närvarande.
Har du fått tips på hur du kan skriva i ditt CV och dina personliga brev? Kan du göra dem mer intressanta på något sätt?
Inom vilken bransch söker du?
Försök att tänka att du är VÄRD att må bra, och att få ett jobb. Tänk att det är deras (företagets) förlust när jobbet går till någon annan, då kanske du liksom orkar med mer!
Ja, mitt CV ser bra ut. Och mina personliga brev är väl okej. Tack för tipset.
Söker inom privat och offentlig sektor såsom utredare, analytiker, eller handläggare.
Åh! Spännande jobb! Vad har du för utbildning?😍
Jag har en masterexamen inom det samhällsvetenskapliga området med inriktning mot dataanalys.
Tack! Det låter som väldigt spännande jobb för de flesta och just därför är konkurrensen så svår 😔
Samhällsvetartjänster som utredare/handläggare/analytiker är bland de svåraste att få, just nu. Dels finns det ett överskott av samhällsvetare (oaktat masterexamen), dels är inte dessa jobb de som just nu eftersöks.
Vill man ha goda arbetsmöjligheter rekommenderar jag Norrlandskusten. När vi tidigare skulle flytta söderut för jobb, bör vi som vill, söka oss norrut.
Gnäll om ”mörker” är ganska ointressant. I november och december är det mörkt på eftermiddagarna i Sverige. Sedan vänder hela schabraket i januari.
Fördelar och nackdelar …
Och mina lärare som säger att det kryllar av jobb när vi är klara..😅😂😭
Inte arbetslös men vill väldigt gärna byta jobb pga extremt dålig arbetsplats och förstår dig. Man lägger så mycket tid på jobbsökandet och alla avslag är jobbiga 😫
Förlåt för negativ, men blir så irriterad på tanterna som aaaalltid kommenterar på Sandra Beijers och Elsa Billgrens blogg, smörar, skriver om sina egna krämpor och tror att de typ är brevvvänner. Vet inte varför detta stör mig så mycket?? 🙈🙈
Är det ”Mia” du tänker på?
Har sett det namnet skriva kilometerlånga kommentarer hos både Sandra och Flora den senaste tiden.
Men snälla vad spelar det för roll? Tycker det är härligt med lite olika perspektiv. Den som kommenterar oftast (på Sandras och Floras blogg iallafall) kan bli lite mkt ibland men verkar vara en väldigt fin person som levt ett intressant liv.
Jag har nog svårt för folk som pratar på så himla mycket utan att känna in läget riktigt. Läser kanske in saker som inte finns där, kanske är en asmysg tant? Får bara pladdrig energi-tjuv-vibbar.
Tycker jag också! Det är ju bara att scrolla förbi om man inte är intresserad. Den här personen tycker jag ofta skriver fint och kommer med roliga små minnen och anekdoter från sitt liv och tider jag inte minns (som vuxen i alla fall). Det ger ju uppenbarligen henne nåt och även en del andra eftersom det brukar bli en del gillamarkeringar. Får mig att tänka lite på Biggan (var det väl?) som kommenterade flitigt hos Malin Wollin och nästan blev en blogg i bloggen.
Fint att man kan tycker olika och att hennes kommentarer uppskattad av så många. ♥️ är ju medveten om att denna irritation hos mig är lite konstig.
Haha, det finns en annan dam där som kommenterar, med rikligt med emojis, som jag själv stör mig på av oklar anledning (eller nä, hon gav uttryck för konstiga och ganska otrevliga åsikter vid nåt tillfälle men ändå) , man är bara människa!
Antagligen för att en liten del av dig vill gatekeepa deras bloggar för dig själv 🥰
Haha, som parfymsnobbarna? 😂
Tycker det är mest unga som skriver där. Men ett otroligt fjäsk är det. Märks dom vill bli bästisar.
Det är väl bara de kommentarerna som släpps igenom. Det modereras flitigt tror jag.
Haha! Är det Mia du menar? Tror hon kommenterar hos Flora också. Tycker hon är lite mysig ändå men förstår också vad du menar 😅
Kan vi inte diskutera Underbara Clara. Jag vet inte vad det är som gör att jag stör mig så mycket på henne, inte heller vet jag varför jag fortsätter gå in på hennes blogg ibland. Någon mer som känner igen sig?
Gärna. Läste hennes senaste inlägg på bloggen och fattar verkligen inte vad hon menar. Beskyller hon läsare att hetsa influensers till att lägga upp privata utlämnande saker? Och varför tror hon inte att folk har nära relationer i sitt liv? Vill hon bara provocera eller vad är fel?
Jag har inte lyssnat på hennes pod då jag vet inte riktigt, tror hon vill förklara varför hon inte delar med sig så mkt om jobbiga saker på sin blogg vilket många andra influenser gör. Men jag upplever att hon blivit lite oskönare i sitt sätt på sista tiden, det är mycket fokus på träning, begränsa sig, pusha sig osv. Jag kommer på mig själv med att känna mig lite sämre av att läsa för varför jag naturligtvis borde sluta.
Jag lyssnar inte heller. Tycker också att hon är oskön. Har alltid rätt och ska mästra andra efter vad hon tycker. Svarar dessutom med härskartekniker på kommentarer hon får, det trodde jag verkligen inte om henne.
Håller med helt. Vi var ett par spm diskuterade detta i ett inlägg för några dagar sedan, tror att det var under ett inlägg om Katrin Z om jag inte minns fel.
Hursom, har börjat få exakt samma känsla och funderar också på att sluta läsa. Älskar hennes vardagliga inlägg med bild och text, samt inlägg om högtider etc. Myset helt enkelt, men allt det andra kan hon gott skippa för min del.Orkar verkligen inte läsa ett inlägg till om hennes träning och stegräknande.Det är inte intressant för någon annan än henne själv. Tycker också att hon har suttit på lite väl höga hästar generellt den senaste tiden, och får känslan av att hon anser sig vara bättre än andra. Låt oss för guds skull inte glömma att hon är en person som tränar nu!
Ja håller med om att hon satt sig på höga hästar. Kanske också därför bloggen inte känns lika kul, behöver inte känna mig dålig. Sen undrar jag om det kanske är så att hon själv inte mår så bra just nu att det är bakgrunden till dagens inlägg och hennes allt mer osköna stil.
Jag tycker att hon ofta har bra poänger och kan gilla att hon ryter ifrån och har åsikter, hon ska också ha credd för att hon har höjd i kommentarsfältet och släpper igenom även kommentarer som inte stryker medhårs (och tar diskussionen, ibland på bra, ibland på mindre bra sätt). Där blir det ofta bra och intressant debatt tycker jag. Men jag håller med om prestations- och duktighetshetsen, det skaver på nåt sätt hos mig med. Blir särskilt störd av träningsinläggen (och då är jag ändå en person som tränar). Tycker också att hon kan vara lite väl snarstucken och snabb att gå i försvar ibland, ”oskönare” var ett ord som kändes träffande. Kan dock också tänka att handlar detta om att vi kvinnor ska vara så jäkla trevliga och tillmötesgående jämt? Antar man får ta rätt mycket skit i hennes position.
Tänker också man som van skribent borde inse hur en del saker kan landa. Inlägget häromdagen om hur hon pushat sig själv till ett femte träningspass på kvällen trots hon var slutkörd och ville lägga sig i soffan fick ju mer av en förklaring i ett uppföljande inlägg, men man borde ju ändå inse att utan bakgrunden så lät det lite fanatiskt och inte särskilt sunt alls.
Just det där ”man borde inse att…”, håller jag inte alls med om och det var många andra som inte heller tyckte att det var fanatiskt eller osunt. Du utgår ifrån dig själv när du läser och hon utgår från sig själv när hon skriver. Det kan krocka, men hon måste få skriva utifrån sig själv utan att behöva slänga in en massa onödiga förklaringar och brasklappar för att någon kommer tycka att hon minsann borde inse att någon annan kan ta något ur sitt sammanhang och börja slänga sig med ord som fanatiskt.
Här håller jag inte med dig. ”Borde förutse” som i att borde förstå att det man skriver kan väcka reaktioner, och tolkas, detta är ju basal analys för den som jobbar med text och kommunikation.
Sen kan man ju välja att sedan struntar i detta, att driva en blogg handlar ju också om att sticka ut hakan, skapa debatt, driva trafik. Det gör man såklart genom att vässa budskap, vinklar, formuleringar. Som vilken krönikör eller pr-nisse som helst.
Obs detta svar inte baserat endast på inläggen som diskuteras ovan, utan i stort.
Jag tycker nog hon kan vara väl hård i sina kommentarer till folk hon skulle kunna bemöta på ett schysstare sätt. Upplever att hon njuter av att trycka till vilket skaver en del för trots allt är det följarna som göder henne.
Fattar inte det inlägget om jag ska vara ärlig. Folk vill väl ha olika saker från sociala medier, ibland se det fina, ibland det fula. Varför utgår hon från att folk gottar sig i andras elände? Folk känner väl igen sig och om det inte finns många konton som orkar öppna upp sig så hamnar ju fler just där. Och det utesluter ju inte att de har ett verkligt liv också.
Jag störde mig på Claras blogg när hon började blogga. Nu gillar jag den, jag håller verkligen inte med i allt men tycker det är en frisk fläkt. Hon har verkligen hög kvalitet på bloggen som få kan mäta sig med. Podden däremot med Wollin klarar jag bara inte av. Har lyssnat på ett avsnitt och det räckte och blev över.
Håller med om hög kvalitet det är kanske därför det skaver extra när hon visar sig från sin osköna sida.
Jag ser inte riktigt den där osköna sidan som du och andra läsare här beskriver. Tycker snarare att hon oftast har hög tolerans i sitt kommentarsfält innan hon biter ifrån.
Jag tycker inte att hon visar sig från någon oskön sida öht. Allt hon skriver om tilltalar inte mig, men jag tycker verkligen inte att hon visar sig från någon oskön sida bara för att jag inte håller med eller för att hon förklarar/försvarar sig. Jag tycker det är underbart att hon rakryggat står för sina åsikter och snarare försöker förklara om någon ifrågasätter.
Håller med om att det är väldigt skönt när hon står upp för sina åsikter. Det är en bra egenskap. Hon känns stark. Gillar det.
Däremot upplever jag ibland den där ’osköna’ sidan, i synnerhet när hon blir ifrågasatt. Har kommit fram till att hon ofta saknar ödmjukhet (i sina texter – vet ju givetvis inte hur hon är som privatperson). Kan bli snarstucken i sina kommentarer. Nu är mina erfarenheter från att ha läst hennes blogg från och till i ett över decennium, så det har troligen varierat övertid. Men ibland lämnar jag hennes blogg med en väldigt dålig känsla, tyvärr. Läser från och till för att hon har många (!) bra inlägg också, har dock läst få gånger sista året eller så just pga den där sämre känslan.
Jag håller helt enkelt inte med dig om din beskrivning av hennes osköna sidor eller att hon svarar snarstucket. Vilket väl visar att det är omöjligt att behaga alla. Jag hoppas verkligen att hon fortsätter vara sig själv, antalet läsare och kommentarer visar väl ändå på att hon inte ska behöva anpassa sig till några stycken som tycker att hon saknar ödmjukhet.
Jag älskade verkligen Clara förut, hon var min favorit, och den enda blogg jag läste. Men nu har något hänt, jag vet inte vad det är. Kanske att hon vill skapa mer debatter? Kanske att hon vill ändra sin stil? Förut var Erika redaktör på bloggen och de jobbade med innehåll tillsammans, men nu har Erika slutat (om jag uppfattat det rätt), kan det vara en anledning till att bloggen tagit en annan riktning?
Håller med er om att Clara känns stark! Hon är en frisk fläkt som vågar ha en åsikt om något, dessutom tillåter hon kommentarer av läsare som inte håller med.
Jag tycker hon tappat det helt. Var en favorit i många år, men nu är hon gravt oskön och elak. Godkänner inte kommentarer som öht ifrågasätter någonting. Så barnslig. Hon kanske har en kris av något slag. Hetstränar och slår sig i slang med Wollin som också tappat det helt (i mina ögon). Tror vissa flunsor inte ser gränsen mellan rolig och elak.
Undrar också så mkt över UnderbaraC:s barn, vilka diagnoser de har och så. Så trist att hon inte skriver om det, det är ju det som ger en blogg djup och som fångar iaf mitt intresse. Så, se där, en så hemsk person jag är som INTE lever i VERKLIGHETEN 😂
Varför skulle hennes barn ha några diagnoser?
Ett av barnen är ju bara skinn och ben, vilket tyder på omfattande ätstörningar. Vilket i sin tur väldigt ofta hänger ihop med autism och/eller annan npf-problematik. De har ganska specifika särintressen också, går att läsa mellan raderna. Clara själv har ju också solklar NPF och det hänger ju tätt samman med både utmattning och ett outtröttligt behov av att prestera.
Eller varför tror du att de inte har diagnoser?
Har aldrig reflekterat över detta och tycker det är fult och spekulativt att komma med antydningar. Huruvida någon har en diagnos eller inte går inte att utläsa av en blogg och den knapphändiga information som finns där och framför allt har ingen med detta att göra – särskilt inte barnens eventuella diagnoser eller hälsostatus. Om nu ett barn skulle ha en npf-diagnos, ätstörning, dyslexi, tarmsjukdom, depression eller vad som helst, är väl det enda rimliga att med respekt för barnets integritet hålla det utanför bloggen. Även om motsatsen skulle fånga ditt och andra läsares intresse.
Äldsta har ju nåt. Syns ju på utseendet.
Men dumheter. Man kan vara en tunnis helt utan att ha någon ätstörning eller sjukdom. ”Särintressen” likaså. Hur många helt genomsnittliga barn är inte helt insnöade på fotboll, hästar, datorspel? Väldigt ofint, lågt och elakt att sitta och skriva om barn på ett offentligt forum.
Det är väl mer normalt än starkt att ha en åsikt och stå för den? Bra att hon står på sig.
Jag har stört mig på henne sedan start. Ger en självgod och narcissistisk bild av sig själv blandat med en mer normal. Det känns som om hon tävlar i att vara bäst i allt. Allt hon är och gör i livet beror på att hon är så himla braaaaa och har valt rätt. Tror hon har varit mobbad tidigare och det skulle isf förklara en del.
Jag är så sjukt trött på syskon som fortfarande bor med föräldrarna trots en ålder av 40+. Skyller på diagnos (ADHD), som förövrigt hamnade på papper först förra året. Inte enbart syskonet som bor där heller utan syskonbarnet på 18 år….Det förstör hela dynamiken i familjen. Påverkar relationen till övriga syskon och syskonbarn. Föräldrarna är pensionärer och har inte samma ork. Tänk om de själva skulle kunna sätta ner foten för skulle någon av oss andra syskon göra det kommer det väl ta hus i helvete….
Haha fattar vad du menar och håller med! Kanske inte exakt samma scenario men det låter bekant på vissa delar.
Låt det ta hus i helvete. Det hade jag gjort i det fall.
Är,syskonet så funktionsnedsatt att hen inte klarar att bo själv är det bra att erbjuda stöd vid vårdbesök så att hen kan få hjälp med ansökan om boendestöd eller LSS-boende.
Ditt syskon bor förmodligen inte där för att hen vill, utan för att hen inte klarar av att bo själv. Om diagnosen sattes så pass sent så är det många år av obehandlad adhd, synd då det finns hjälp att få.
Vore fint om ni syskon kunde stötta och uppmuntra personen, tipsa om behandling, boendestöd och annat som man har rätt till.
Ja låter ju också fint om syskonbarnet, som alltså precis blivit myndig, har haft fler vuxna runtomkring sig och inte enbart en förälder som inte upplever sig kunna sköta ett boende själv.
Vilken dynamik blir förstörd?
Eller på vilket sätt påverkar det dig negativt att ditt syskon och syskonbarn bor hos din föräldrar?
Självklart påverkas hela familjedynamiken om en 40-åring aldrig har flyttat hemifrån och dessutom har ett vuxet barn boende på samma ställe.
Du får gärna utveckla. Min väns bror har en hjärnskada och bor med sina föräldrar trotts vuxen. De har en väldigt välfungerande familj trotts det.
Det är ingen person med varken vård eller omsorgsbehov. Det är en fungerande människa som lätt hade kunnat bo själv och har gjort det i många år.
Jag köper att man ibland måste ha stöttning men man måste även vilka ta ansvar. Att flytta in till sina föräldrar och släppa städning, matlagning och tvätt samt delar av sitt föräldraansvar är inte att ta ansvar.
Vi syskon och igen annan i vår närhet förstår situationen för det finns inget ”fel”. Hade personen haft stora svårigheter hade alla ställt upp men det finns inga svårigheter…
Så märkligt att familjen är så frånskjuten i vårt land. Man ska för bövelen va självständig o inte vilja va hos sina föräldrar och man vill för guds skull inte hjälpa sjuka o gamla föräldrar. Alla ska ta sitt rget ansvar.
Hade mig barn frågat om hens familj kunde bo hemma hos mig hade jag sagt självklart. Trevligt med sällskap o komma nära barnbarn.
Varför ska man inte kunna bo med sina föräldrar bara för att man är vuxen?
Har man adhd har man per definition svårigheter! Ditt syskon har inga skyldigheter att redovisa för dig hur hen mår. Hur vet du hur disskusionen går med dina föräldrar? Usch vilken osympatisk person du verkar vara.
Hur kan det inte finnas svårigheter om personen fått en diagnos? Det är liksom ett av kriterierna vid utredning.
Personen har bott själv i så många år vilket fungerat ypperligt bra. Har levt många år i en parrelation. Haft jobb och fritidsaktiviteter.
Fast psykisk ohälsa kan absolut göra att man inte längre klarar av sånt. Varför är du så drömmande och oförstående? Om dina föräldrar och ditt syskon har kommit överens om något är det ju inte din plats att ifrågasätta varken behov eller upplägg? En skilsmässa och en sen adhd-diagnos kan absolut få någon att må dåligt och behöva stöttning. Förstår inte varför du antar att detår lathet och tacksamhet.
Sugen på att lyssna på någon låt som får en i samma mood som ”Beast of burden” lite go rockmusik som man kan lyssna på för att få lite feeling. Tips tack!
Beast of burden❤️❤️❤️
Baker Street av Gerry Rafferty – världens bästa låt!
Slänger bara ur mig några artister nu – Cher (tex. Just like Jesse James), Bonnie Tyler, Kim Wilde, Billy Idol, Tina Turner 😊
Melissa Etheridge, Joan Jett.
Tack godingar
På jakt efter påslakan till dubbeltäcke samt örngott till 50*90, något svalt, typ bomull, satin, lyrocell. Lyxigt! Inte rosa utan neutral färg! Inte över 3k, vart hittar man?🥰
https://www.hemtex.se/sovrum/paslakanset/satin-paslakanset/cairo-paslakanset-i-egyptisk-bomull-satin-bla
Det här tycker jag är väldigt mjukt och skönt 😊
Detta är fantastiskt https://www.klassbols.se/produkt/gastaldi-ara-sanglinne-snovit/?_gl=1*ryhaw8*_up*MQ..&gclid=EAIaIQobChMI5eXr6rGVhQMVFACiAx1a7QQNEAAYASAAEgJaIfD_BwE
Kan tillägga att jag haft mitt i flera år och det är fortfarande som nytt. Kvaliteten är topp.
Älskar singular society’s lakan! Deras handdukar är magiska också.
Om jag ska byta jobb, vad ska jag byta till?
Jag:
Har en master i juridik/rättsvetenskap
Arbetar som civil utredare på polisen och utreder grova brott
Gillar att leta luckor i resonemang/motsägelser etc
Trivs med social kontakt i jobbet men är inte en vårdande typ av person
Effektiv, gillar när det händer mycket på jobbet, gillar att jobba analytiskt
Bra på att strukturera upp ärenden, reda ut information, se samband
Krav på jobbet:
Intressant och hyfsat omväxlande
Bättre lön än på polisen (tjänar 34’ efter flera år på myndigheten 🙃)
Hoppas på bra tips!
Inte svar på din fråga men du har mitt drömjobb🤭
Det är mitt drömjobb också! Seriöst det mest utmanande och intressanta jobb jag någonsin haft. Tyvärr är lönen ett stort minus, dels var ingångslönen låg och dels är löneutvecklingen jättekass.
Tullen!!
Betalar tullen bättre alltså? Intressant! Tänker du som utredare då eller vad finns det mer för typer av intressanta tjänster där?
Jag kikar på tullen med lite jämna mellanrum faktiskt. Känns det som skulle kunna vara roligt! Men har tänkt att det lönemässigt är som polisen typ.
De som blif tullaspiranter får ju inte jättebrs, typ 26-27 under utbildningstiden. Men det behöver du ju inte bli, finns massa intressanta tjänster.
Min syster jobbar i gbg och har 44 på admintjänst med chefsstöd.
Kanske som polisen i o för sig.
Killgissar att motsvarande tjänster med bättre betalt finns hos försäkringsbolag och säkerhetsföretag.
Du är inte fel ute ☺️. Försäkringsbolag verkar dock främst anställa personer som jobbat typ 20 år på polisen (hård konkurrens) och säkerhetsbolag känns lite B jämfört med det jag gör nu. Men det är också problemet för mig, allt känns lite B jämfört med det jag gör nu. Mitt jobb är för intressant 🙈.
Ska kolla upp fler säkerhetsföretag. Tack för tips!
Försäkringsbranschen är verkligen intressant. Det är exempelvis tack vare Ifs utredare som arbogakvinnan åkte fast. De gav polisen hela utredningen.
Men ja, konkurrensen är hård och erfarenhet krävs. Men ett välbetalt alternativ på ålderns höst.
Om du inte vill jobba med annat inom branschen, den skriker efter vettiga människor och lönen är bra.
En bekants unga vuxna, som var klar med juristutbildningen i år, fick 34´som ingångslön, på Migrationsverket. Så du verkar ligga väldigt lågt i lön, med tanke på flera år i bagaget. Tyvärr inget bättre tips än att byta vid jämna mellanrum, för att få upp lönen, inom olika myndigheter, om det inte finns privata alternativ, hm, försäkringsbolag kanske? De behöver ju många som utreder och privat har man möjlighet att komma upp bra mycket högre lönemässigt.
Sorry, såg inte att någon redan tipsat om försäkringsbolag.
När jag började som utredare hade de dragit ner ingångslönen till 27. Så jag har jäkligt långsamt jobbat upp lönen. Olika myndigheter betalar ju olika bra också.
Jag vet att ett sätt att få upp lönen är att byta jobb rätt frekvent men jag vill helst slippa det. Kan tänka mig att jobba i privat sektor ett tag och sedan gå tillbaka till polisen, det kan funka. Men frågan är vad jag ska göra i privat sektor 😊.
Migrationsverket har relativt höga löner av den anledning att jobbet kan vara riktigt, riktigt påfrestande.
Förstår det. Där och på försäkringskassan skulle jag aldrig vilja jobba, känns som att de som jobbar där får så otroligt mycket skit, och ofta personliga påhopp?
Ida Kjos har spenderat hela dagen med att lägga ut videos inspelade när hon kör bil, samt ett där hon och hennes kompis åker på en och samma elscooter i Stockholms innerstad. Tänk vilket himla hallå det hade varit på den här bloggen om det var Lovisa och Bianca som gjorde samma!!
HIKING CAMPING TIPS
hej på er!
Mottages tips på bra hiking och friluftsgrejer.
Bra ryggsäck och liggunderlag står högst upp på listan. Tyvärr är de där liggunderlagen från barndomen inte tillräckligt för ens en natt för oss.
Triangakök har vi men har ni oumbärliga tips blir jag glad.
Tanken är att jag hoppas kunna plocka ihop en riktigt fin födelsedagspresent med kvalitetsgrejer till min respektive. Vill ha lagom bra saker för den som kommer vara ute typ 15-20 nätter om året. Inga bergstoppar kommer bestigas. Inte massa krafs som bara tar plats i väskan.
Gärna tips på ställen att vandra på i sommar 🙂
Jag vill fortsätta prata om fantasier, det är på tok för mycket annat här i bloggen.
Och fantasier är bara fantasier, inget som jag kommer agera på.
Men, innan man och barn. Innan jag blev vuxen, så hade jag mycket sex, med olika partners, killar som tjejer. Skulle inte vilja gå tillbaks till den tiden, då den bestod av ångest och bekräftelsebehov. En den av behovet finns kvar, eftersom jag fortfarande fantiserar. Men visst är det härligt att kunna tänka tillbaks, utan att agera, och slippa ångesten. Men oj vilket sex! Inget som sker 15 år in i ett äktenskap, inte för oss i alla fall. Om ni andra lyckas, hur gör ni?
Vi har varit ihop i tio år, med tre små barn och har bra sex!
Visst blir det ju mkt samma för man känner varandra, men ibland kan man ju överraska den andra med ngt oväntat.
Senast när vi åkte på spa köpte jag sexiga trosor och tog på under klänningen på middagen.
Sen hintade jag lite vad vi skulle göra sen, men sen i hissen sa jag ”stoppa in handen”
Och han blev väldigt glad hehehe och så viskade jag vad jag ville att han skulle göra. Då
Hände det grejer på rummet ..😛
Man får ju tänka nytt!
Min man är en person som inte tar första steget, kör gärna på det gamla vanliga. Vi har försökt att ha än ska få vara mer dominant. Men det funkar inte eftersom han inte har det i sig.. hur gör man? Jag vill inte ha sex med andra, men vill att vårt sex ska bli mer spännande, att man känner kåtheten, inte det vanliga, att man har sex bara
Fantiserar inte om andra men lite om vad vi skulle kunna göra
Tänker på sommaren o ska köpa linnekläder,men vad svårt det är!
Var kan man hitta en linneblus som inte ser ut som en herrskjorta? Vill ha en linneblus utan krage m med en snygg v-ringning,lite längre,lite figursydd med plats för stor byst…! (Det som finns i butikerna är som sagt typ modell herrskjorta som verkligen inte passar mig.)
Bianca Ingrosso lägger ut flera inlägg iklädd underkläder men anger bara under fåtalet att det handlar om reklam för underklädesmärket hon är ambassadör för. De två senaste i underkläde skriver hon bara att det är en hälsning om att våren är här och att hon har fikat med sin mormor. Hur klarar hon sig undan det?
Anmäl henne!
Min kille har knullat med hans brorsas tjej. Tjejen (en av mina ”bäst kompisar”) är den som fick ihop mig och killen. Tjejen och hennes sambo (brorsan till min kille) har en dotter tillsammans som min kille (morbror till brorsans tjej) älskar över allt annat. Detta hände innan jag och killen blev ihop. Min kille vägrar berätta vad som faktiskt som hände ch hävdar att jag är svartsjuk, och att det ändå är slut mellan oss pga att jag fortsätter fråga. Borde det vara slut????