Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
Dåligt samvete mot en förälder??
Jag undrar om någon kan känna igen sig i detta eller om någon förälder kan komma med input.
Ibland, kanske 1 gång i veckan, ser jag något som påminner mig om min barndom. Det är en förlamande känsla, jag får så stark ångest att jag måste lämna situationen.
Det kan vara ex att se en tweenie som shoppar med sin mamma, döttrar som är otacksamma mot sin mamma eller liknade.
Jag får såna flashbacks till min barndom, ältar grejer jag gjort mot min mamma eller pappa för den delen. Bara situationen att hon köpt kläder till mig som hon visste att jag nt kommer gilla inom några veckor ger mig såååå dåligt samvete att jag knappt kan hantera det. När jag ser döttrar vara som typiska (otrevliga) tonåringar mot sina föräldrar får jag så stark ångest att jag måste gå ifrån köpcentrumet/videon/annat.
Jag har ett starkt minne när jag blev besviken på en julklapp, det minnet kan på riktigt förstöra en dag för mig.
Jag får så dåligt samvete för mina föräldrar och att tänka mig in i deras situation. Till saken hör att jag INTE var ett ””hemskt”” barn eller tonåring, jag var som vilken som helst. Mina föräldrar har aldrig skuldbelagt mig för något sånt här eller varit dysfunktionella. (Vad jag vet eller känner just nu)
Jag har pratat med båda mina föräldrar om detta, de minns inte ens händelserna jag nämner. Men ÄNDÅ får jag så stark ångest och sånt dåligt samvete att jag inte kan handskas med det. Jag blir helt förlamad av ångest och kan inte prata, måste bara FLY. Exakt så är känslan.
Så sjukt rörigt alltihop, kan någon känna igen sig i denna (diffusa) förklaring? Är detta en normal grej? Eller någon snäll förälder som kan försäkra mig om att detta e sånt ni kan hantera haha<3 och tack till de som orkade läsa allt. ❤️
Jag kan inte relatera till stark ångest men jag har också haft dåligt samvete gentemot mina föräldrar. Tror det är naturligt att man får dåligt samvete när man gör saker som man själv inte tycker blev så bra. Vila i att det inte är något som dina föräldrar har tänkt på.
Nja, inte direkt.
Alltså nu när jag själv är förälder så känner jag ett starkt ansvar över att de ska känna sig nöjda med livet. Typ att jag ju är skyldig till att ens satt dem till denna galna värld som de nu tvingas leva i. Så om de emellanåt har attityd mot mig så kan jag absolut ta det.
Lite förvirrat förklarat kanske, men typ så känner jag.
Jo men precis, har jag valt att skaffa barn så har jag ju även valt att skaffa tonåringar. Och alla vet att tonåringar inte är rakt igenom artiga.
Om det är till nån tröst så har de nog minnesbanken full av ångestframkallande minnen av saker de gjort i din barndom som de önskar de gjort annorlunda som du inte minns eller uppfattade som speciellt traumatiserande 🙂
Du är förmodligen väldigt arg på någon, utan att vara medveten om det – eller vågar känna det. Det kanaliseras istället till en oproportionerlig skuld gentemot dig själv. Som en invand överlevnadsinstinkt.
Förstår att det kan låta ”flummigt”. Och jag kan ha fel. Oavsett låter det som en outforskad känslomässig konflikt inom dig själv. En duktig psykolog kan hjälpa dig att reda i dina känslor. Om det är ett påtagligt lidande – gå i psykodynamisk terapi, gärna affektfokuserad variant eller ISTDP
Mvh Anna, psykolog
Hur tusan får du detta till att handla om att vara arg på någon?
Det kan man undra! Bara en teori! Oproportionerlig skuld gentemot föräldrar döljer inte sällan en omedveten / ej uttryckt naturlig aggression gentemot någon av föräldrarna när de har agerat svekfullt eller orättvist under uppväxten.
Att rikta denna ilska mot föräldern kan kännas farligt ur en överlevnadssynpunkt och därför trycks känslan ner/ ersätts av ett psykologiskt försvar såsom oproportionerlig självkritik/skuld.
Jag har naturligtvis ingen aning om hur det är för TS men med tanke på flyktkänslan och intensiteten i upplevelsen av skuld ligger där sannolikt en hund begraven!
Och ok. Att tvärsäkert säga att det kan handla om outtryckt / omedvetandegjord ilska kanske var lite överilat av mig. Knappast så att man ( jag ) kan göra några som helst valida psykologiska analyser via en kommentarstråd på en blogg. Men! Det är inget ovanligt tema. Därav min spontana reflektion! Oavsett: där finns outtryckta känslor bakom den oproportionerliga skuldupplevelsen: kanske ilska ! ? Eller sorg , rädsla eller ledsamhet.
Anna tror också det är så. Vad klok du är.
Du är en människa med empati men tror att du fastnat på detta lite. Typ påträngande tankar. Det enda du kan (och verkar ha gjort) är ju att prata med dina föräldrar om det. Du behöver dock också ha lite empati mot dig själv! Du var bara ett barn/tonåring. Det e inte så jäkla lätt o vara tonåring och det händer en massa i kroppen (massa hormoner o flöde osv). Du behöver visa medkänsla mot dig själv! Det hör till att vara lite odräglig som tonåring och huvudsaken är ju att du inte är så som vuxen! Jättefint att du pratat med dina föräldrar men jag tror att de helst av allt vill att du släpper dessa jobbiga och påträngande tankar och är lycklig. Lättare sagt än gjort men ta hjälp om det påverkar dig i ditt liv. Som sagt: var snäll
mot dig själv. Du är bara människa och du var TONÅRING. Kram på dig
Säger dina föräldrar att de glömt så har de det. Man kommer ihåg de bra sakerna. För dej var det en större händelse än för dem, som förälder räknar man med tjuriga tonåringar, det är det normala. Förlåt dej själv, säg det högt till dej själv. Ser du andra händelser som påminner dej om dina så låt det stanna hos de människorna. Det är inte dina händelser, du har förlåtit dej själv och har lämnat dina tonår.
Det låter som att du har varit en helt normal tonåring, som du skriver: precis som vem som helst. ALLA har gjort de där sakerna (många har gjort värre!) mot sina föräldrar under den tiden, det hör liksom till. Om dina föräldrar säger att de har glömt – så har de glömt! Lita på det. Verkar lite som att du vill vara ett perfekt barn till dem och inte tillåter dig att göra några fel..? Och som att du har fastnat i minnen som faktiskt inte är sanna (du gör det alltså värre i ditt huvud). Kanske kan du börja tänka på allt bra som ni haft tillsammans, och att det du minns av det du tror blev fel, inte alls var det för dem. Fokusera på det som var bra, och på vad ni gör nu och framåt istället, och försök att släppa dåtiden 🙂
Kan helt klart känna igen mig, fast för mig handlar det mest om ett sjuukt dåligt samvete kring hur mycket pengar framförallt min mamma la på mig och min hobby. Jag red under min uppväxt och hade två hästar installade, fick massa dyr utrustning, tävlingar osv. Jag har alltid varit extremt tacksam även då till mina föräldrar, men kan nu känns att det var lite orimligt för mina föräldrar hade det absolut inte gott ställt. Och sakerna jag fick känns nu i efterhand så himla onödiga. Det kan gräma mig och kan ha så dåligt samvete kring detta. Mina egna barn är 3 o 6 så det kan hända att jag kommer bli exakt likadan mot dem senare när de är äldre. Jag vet inte.
Jag är förälder. Jag kan försäkra dig om att vi föräldrar kan hantera allt det du skrev om. Vi har ju själva varit barn och tonåringar en gång i tiden och har väl ofta själva också gjort/sagt saker vi ångrar. Vi har också blivit besvikna på julklappar osv.
Förlåt dig själv, du visste inte bättre då. Du var ett barn och du agerade och reagerade som barn gör. Du får försöka acceptera att du inte kan ändra på det du sa eller gjorde och uppskatta att du inte gjorde värre saker.
Försök stanna kvar i situationen när den uppstår nästa gång, så länge det går, trots ångesten. Lite längre för varje gång. Då kan du kanske också upptäcka vilka tankar som väcks, för att ha möjlighet att få ett större perspektiv och resonera kring vad som händer i dig. Tänker också att 24ish-åldern är en så knasig period, man har nyss varit en galen tonåring men är på många sätt redan vuxen. Så mycket i en som fortfarande behöver formas och landa – var ödmjuk och snäll mot dig själv och dina känslor, som ung vuxen är man på många sätt bara ett vilset litet barn <3
Jag har ptsd och relaterar verkligen till hur du beskriver att du måste fly. Fruktansvärt påfrestande. Det som gör mig lite fundersam är att du reagerar som om du varit med om ett trauma men det är helt vanligt tonårsbeteende. Jag tycker du ska kontakta vårdcentralen och be om att få prata med en psykolog. Känns det jobbigt har kry psykologer online. Men att bli så begränsad som du är ska du inte behöva leva med. Det finns jätte bra hjälp att få ❤️
Jag känner verkligen igen mig i det du skriver, jättemycket, med skillnaden att det i mitt fall inte handlade om att jag var otacksam utan att jag istället kunde få enorma vredesutbrott under vilka jag sa hemska, fula, elaka saker av frustration och ilska, och mina föräldrar hade absolut inte ”verktygen” att hantera det superpedagogiskt heller, utan det ledde bara till enorma bråk, men hur skulle de gjort det ens, under dessa tillfällen var jag verkligen alldeles fruktansvärd. Jag var överlag snäll, empatisk och vänlig även om jag absolut inte alltid gjorde eller levde som mina föräldrar hade önskat, men jag har alltid haft en fin relation med båda mina föräldrar även om de nog haft ganska svårt att ”förstå mig” då vi är rätt olika till personlighet och beteende (jag har exempelvis add och de är typ ”motsatsen”. Ingen misstänkte dock något under min uppväxt då jag inte hade problem i skolan, inte var ”hyper” osv. Som så många andra kvinnor diagnostiserades jag inte förrän jag var över 30 år så och hade gått in i väggen, så detta var inte något de kände till heller på den tiden). Hur som helst är mitt tonårsbeteende något jag mår så extremt dåligt över, ofta, och har mycket ångest kopplat till det, men jag har inte klarat av att mer än lite luddigt addressera ”det” vid något enstaka tillfälle, utan att egentligen nämna något specifikt utan mer bara sådär ospecificerat bett om ursäkt för att jag varit jobbig som tonåring, för jag förmår verkligen inte ens säga det högt eller få ner något om det i text, har så dåligt samvete över att jag var så hemsk mot mina jättefina föräldrar. De var självklart inte perfekta heller men de gjorde alltid sitt bästa och gjorde inget som rättfärdigade ett sådant beteende från min sida. Jag har i efterhand förstått att det i hög grad nog kan ha berott på pms, för jag ”trackade” aldrig sådant som yngre och hade ingen koll på vad det var, och min mamma har aldrig lidit av det så tror inte mina föräldrar varit så informerade om sådant heller att de skulle kunnat identifiera det (särskilt då min pms inte ens kommer i samband med mensen utan under veckan innan). Kan fortfarande drabbas av dramatiska humörsvängningar under pms-veckan, men som vuxen har jag tilö slut identifierat vad detta beror på vilket ger mig helt andra verktyg att hantera det med, då jag rent intellektuellt kan förstå att känslorna är irrationella och överdrivna. Gud så jag hoppas att mina föräldrar vet att jag är ledsen över hur jag behandlade dem och att de kunnat hantera det och inte blivit alltför sårade av allt jag sagt. Vill ge dem en ordentlig om ursäkt men klarar inte av att dra upp det och påminna dem om det, för vår relation är ju fin idag, vill bara glömma det och försöker övertyga mig själv att de gjort det, även om jag inte tror på det själv. Världens finaste mamma och pappa. 🥺💔
Jag känner igen mig! Jag tyckte synd om mina föräldrar, var rädd att de var ledsna, sårade och så vidare. Men jag kom till insikt om att det var jag som vad ledsen, skör, kände mig osäker (av olika anledningar som inte hade med mina förldrar att göra). När jag började må bättre, efter att ha gått hos psykolog, och blev mer trygg och fick självförtroende så försvann de jobbiga känslorna mot mina föräldrar. Så mitt tips är att jobba på ditt eget psyke.
Någon som har handlat från Residus? Jag tänker hur de är storleksmässigt och kvalitet? Blir sugen på byxor då jag ändå sett en del influencers ha deras byxor och de ser snygga ut. Men vill ju inte gå på ett dåligt betalt samarbete 😅
De är normala i storlek och jag tycker kvaliten är bra! Men det är inte ”byxor” i min mening, utan mer tjockare leggings
Hej har fått en förhårdnad under foten precis vid kanten. Aldrig haft det förut. Hjälper plåster eller ska man kontakta fotvård? Någon som haft det? Finns det någom kräm?
Kanten?
Min fot den har tre kanter. Tre kanter har min fot. 🤷♀️
Och har den ej tre kanter, så är det ej min fot!
Boka tid för medicinsk fotvård (alltså INTE någon skön-lyx-fotvård) det hjälpte mig en del. Sen hade jag köpt en fil och olja, det hjälpte också 🙂
Förhårdnad eller liktorn?
Menar du hälen?
Hyvla!
Jag är en annan anonym, men jag har precis köpt en sån hyvel sin jag ännu inte hunnit testa! Ser fram emot det. Måste bara ta ett fotbad först. Hjälper hyvel mot liktorn?
Har också liktornar, är dom helt omöjliga att bli av med eller är det någon som lyckats? Filar med jämna mellanrum samt smörjer ofta.
Nej inte liktorn. Nedanför lilltån. Vågar absolut inte hyvla. Gör ju ont. Ska fråga på apoteket.
Vårta?
Ska du visa foten på apoteket?
Om du har rövproblem, drar du ner byxorna och särar på skinkorna för att visa, inne på apoteket?
Förstår inte riktigt vad du beskriver men fotvård är bäst! Kan täckas av friskvårdsbidrag. Smörja hjälper mer förebyggande.
Ja först apotek sen fotvård.
Vad ska apoteket göra? Gå till VC.
Footmender är en superbra kräm som hjälpte mig mycket bättre än plåster och filande.
+ 1 på footmender! Fick tips här och wow hjälpte mina fötter som var under all kritik.
Du kan väl börja med att prova fotbad och sen fila själv först?
Ska köpa fotmender. Det är som ett hudområde som är lite tjockare. Som gör ont. Inte rött. Inte någon vårta eller något runt utan bara tjockare hud. Och jag har ändå bekväma skor.
Om man inte sköter sina fötter, filar ofta osv, så får man hårdare hud. Det är bara att fila lite varje gång du duschar.
Hur mår ni alla?
Skit. Har ont i halsen, extrem huvudvärk… Orkar inte läsa en enda mening till, men tyvärr måste jag för jag studerar och ligger efter så sjukt mycket.
Hur mår du själv?
Vad studerar du?
Samhällsanalys. Det går åt skogen. Jag vill bara hoppa av. NU. Men jag oroar mig för ekonomin.
Fasen vad trist att du känner så. Låter ju intressant, men är för mycket?
Ja. Det är för mycket. mår dåligt av att sitta och läsa, det är både långtråkigt och jobbigt för kropp och ögon.
Mitt barn som har dyslexi har ett program som läser upp text vilket han har stor hjälp av då läsförståelsen är sådär vid mycket och ointressant text. Kanske skulle var bra komplement även för dig.
Rätt bra!
Är gravid och mår äntligen lite bättre efter en miljon veckor av illamående. Så sjukt att vissa (typ jag) ska må illa en hel graviditet! Hur mår du själv? 🙂
Tummen upp! Tillräckligt bra för att inte göra våld på mig själv.
Tack bra. Kom precis hem från en trevlig kväll med vänner. Promenaden hem var ljus och full av fågelkvitter. Väldigt fint.
Hur är det själv, Flundra?
Väldig huvudvärk, sjuk hals och torra ögon pga att jag var på kontoret idag 🤦🏻♀️ jobbar distans 3 dagar i veckan, och 2 dagar på kontoret, så efter de dagar är det alla möjliga symptom, ibland näsblod och feber.. men inneluftsproblem finns det då inte enligt cheferna, endast jag som inbillar mig 🙄 vi är fler andra med symptom också så jag tror inte det är inbillning 😅
Kontakta skyddsombudet.
Jätteont i skuldran så jag kräks
Skit…
Har haft en riktigt dålig dag. Är i en väldig svacka just nu. Känns som jag tappat bort mig själv, vet inte vem jag är längre. Känner mig misslyckad. Har utbildat mig till något jag inte vill jobba med, vilket känns som ett stort nederlag. Hade kunnat skriva en hel roman om detta ikväll…
Du är inte ensam ❤️
Så tråkigt att höra, Påfågelöga. Har du jobbat länge med det du inte vill jobba med eller är du relativt nyutexaminerad? Finns det något med jobbet som du gillar eller är allting hemskt?
Du är inte misslyckad! Känner dock igen känslan. Jag utbildade mig till lärare, men upptäckte väldigt snabbt att det verkligen inte passade mig (har troligtvis en npf-diagnos, men visste inte det då och det är först nu som jag ska göra en utredning).
Läste sen en yh-utbildning och jobbar idag med ekonomi. Så här flera år efteråt känns det såklart lite trist att ha läst en utbildning som jag inte får användning för. Samtidigt är det inte hela världen. Att ha ett jobb som inte får en att må dåligt är värt mer än så. Och man får lov att ändra sig! Allas (yrkes)liv kan inte vara en spikrak väg.
Hoppas att det ordnar sig för dig!
Jag är förskollärare, har jobbat som det i snart 10 år… Det har liksom vuxit sig fram mer och mer de senaste åren.
Vill läsa en yh med ekonomi men har inte betyg till det, har ig i matte B och det är krav på många utbildningar att man har Godkänt i matte B. Orkar inte läsa upp det betyget då jag verkligen avskyr matte på det sättet som matte B innebär med ekvationer osv. Söker andra jobb men det känns så hopplöst, som att jag är sämst i världen.
Ah, jag förstår. Knepigt läge! Om man vill läsa till redovisningsekonom måste man ha matematik B (tror i af inte att det finns några undantag).
Skulle du kunna tänka dig att jobba som lönekonsult eller något inom e-handel eller logistik annars? Visserligen inte ekonomijobb, men liknande områden där man jobbar mycket med logik, system och administration. Jag jobbar med ekonomi på en kommun och vi har mycket samarbete med löneenheten, e-handel och upphandling/inköp.
Ge inte upp! En dag händer det ❤️
motigt. jobbet dålig stämning, undrar varför jag får upp i sliter.år in år ut. sen är det hushållet barnen. när jaget prioriteras??? . mvh ensamstående
Jag är förälskad i min kollega. Tycker att han borde förstå det eftersom jag har världens sämst pokerface. Ändå göder han liksom detta genom att, som jag upplever det, flörta tillbaka. Fattar att han kanske gillar uppmärksamheten men förstår inte varför han inte har mer avstånd. Det hade jag gjort om en manlig kollega gav intrycket av att ha kärat ner sig i mig och det inte var besvarat.
Har du uteslutit möjligheten att förälskelsen skulle kunna vara ömsesidig…?
Hur kan du vara så säker på att han inte är intresserad?
Det är det jag inte riktigt är men han skulle kunna se oss som vänner och det jag upplever som flörtande skulle kunna vara en kompisgrej. Typ att han bjuder på vin på julfesten, skojbråkar, rör vid mig när han har möjlighet samt att det verkligen glittrar i ögonen på honom när han pratar med mig.
Tycker allt att han låter förälskad i dig. Våga prata med honom om det. Det värsta som kan hända är att det inte är besvarat och det kanske blir lite konstigt på jobbet. Men då behöver du iallafall inte fundera på det mer.
Du får la göra ett move bara på ngn fest och se om han nappar.
Umgås ni med era kollegor på fritiden? Om ja, vad jobbar ni med?
Umgicks inte på mitt senaste jobb, var i fabrik inom lackering. Har tidigare umgåtts med mina kollegor på fritiden när det har varit lagerjobb.
Ja några, lärare.
Ja! Mina två närmaste vänner har jag fått på jobbet, en har dock bytt arbetsplats nu. Jobbar som läkare.
Ja, rätt så ofta. På bank.
Ja, och har alltid gjort sedan jag började jobba heltid. I princip alla mina vänner är från olika jobb som jag haft sedan jag flyttade till Stockholm för typ 18 år sedan.
Nix. Gjorde på ett fd jobb dock. Tog jättelång tid innan vi ens pratade på jobbet, sen blev vi kvar ensamma vid vårt bord på lunchen en dag och började prata, ytligt. Sen helt spontant bokade vi biljetter till en festival och när vi kom tillbaka på måndagen igen var vi supertajta och hittade på så mycket under den tiden vi umgicks.
Nej och det är trist! Tycker mycket om mitt jobb och mina kollegor men av någon anledning är alla väldigt antisociala… Började arbeta där september 2020 och sedan dess har det varit en aw på stan och en aw hemma hos mig. Hade gärna träffat dem lite mer efter jobbtid men de är så hemskt upptagna…
Ja, jobbar på statlig myndighet
Ja ganska ofta iaf fyra av kollegorna.Jobbar i hotell reception. Ser dom som mina nära vänner.
Nej aldrig, har varit kompis med en och vi umgicks hemma men hon flyttade från Sverige och vi tappade kontakten. Saknade henne mycket i början.
Ja det gör vi. Sjuksköterskor!
Ja med en jag jobbar med nu och en som jobbade på mitt jobb innan men som slutat.
Ja, gjort med flera. Jobbar inom butik.
Har fått några privata vänner från alla jobb jag haft. Just nu har jag ett arbete där jag haft flera vänner som jag umgåtts med utanför arbetet med, men alla har slutat. Kvar är jag och packet. Blä.
Fyra av mina närmsta vänner (inklusive alla vänskaper som skapats i vuxen ålder) är tack vare jobbet.
Jobbar i ett finansiellt corporate bolag.
Umgås med kollegor efter jobbet nästan varje vecka. Flera hörs jag med privat i princip varje dag. 31 år, bemanningsbolag. Vi har fruktansvärt kul ihop, men finns många som inte vill engagera sig också.
Ja, vissa av dem. Är lärare i fritidshem.
Sitter någon med Paris tips förutom alla typiska sevärdheter? Vill äta och fika franskt 🥰🥰
🙋🏼♀️ Ble Sucre i 11:e arrondissementet har bästa croissanterna! Närmaste Metro är Ledru-Rollin.
Le Chalet des Iles, älskade middagen där 😍 i dyrare slag men var väl värt det då vi var!
Jag har sparat @museedelavieromantique samt @parcelles_paris
Hej!
Söker era bästa tips mot återkommande hudsvamp, främst ljumske armhålor. Håller på att bli tokig snart tror jag av klås och utslag. Svampkräm fungerar ett tag men så fort jag slutat med krämerna är vi där igen. Heelp
Diflucan är ju ett piller mot svamp men kanske den fungerar mot svamp på huden. Man tar bara en kapsel. Såldes förut receptfritt. Idiotiskt att dom tog bort det.
Sluta ät socker och all kolhydratstin mat. Blanda Tea tree oil i din hudkräm, dutta på, spraya på Koloidalt silver, du kan dricka en hutt eller två om dagen också(och innan alla går i taket, KS är godkänt som vattenreningsmedel och alltså ofarligt).
Tack snälla för tips, ska prova!
Är det som med candida i underliv som göds av socker? Isf prova sockerfri diet en period och se om det blir bättre.
Annars anti-svampmedicin som jag nu inte minn vad den heter.
Socker och svamp är dock en myt, finns ej vetenskapliga belägg. Går besvär inte över med kräm uppsök sjukvård.
Hört det också och önskar det inte stämmer på mig. Godis=svamp. Och jag älskar godis! 😢
Slutar du med krämen för abrupt? Ska fasas ut
Jo har koll på det och har därför kört på extra länge för att sedan trappa ner, men icke 🙁
Det enda som hjälpt mig är fluconazol, och ibland behövt ta det förebyggande under flera månader.
Det som hjälpte för mig var att bli vegetarian. Svampen försvann väldigt fort.
Någon mer som stör sig på att Hanapee fortsätter gråta i backen (hon la ut story om det senast igår) när de är på skidsemester. Känns som jag har läst om detta i 15+ år nu hur mycket hon hatar det. Vem har råd och ork att hålla på med en hobby man hatar under så lång tid?
Haha men varför fortsätter hon då? Så konstigt.
Så irriterad på att min sambo och pappan till vårt gemensamma barn suckar när jag för en gångs skull ber honom att swisha hälften för inköpet av kläder inför förskolestart. Hans svar var att jag fick tillbaka så mycket på skatten så jag borde ha råd… Som att jag vill lägga alla pengar på VÅRT barn för det. Jag sköter dessutom alla inköp i vanliga fall och han har inte ens reflekterat över att han typ bara köper blöjor och välling då och då. Har aldrig varit med om att han har spontantköpt ett plagg t.ex. Detta trots att jag är den som gått på föräldrapenning. Men han shoppar gladeligen kläder till sig själv. Ahhh så irriterad. Slut på rant.
Varför inte ha ett gemensamt konto som är till bara för inköp till barnet? Kan ju dras från bådas löner. Så kvittar det vem som handlat men det tas därifrån.
Funderat på att ta ett snack om att ha viss gemensam ekonomi?
Är det inte smidigare/rimligare att ha någon form av gemensamt konto som båda sätter över pengar till om ni har barn tillsammans snarare än att swisha hit och dit?
Det ska vi absolut se till att skaffa. Har inte bett honom swisha tidigare just för att det känns så jäkla trist att be om pengar, speciellt när man får ett suckande svar tillbaka. Men nu var det ett sånt pass dyrt inköp så jag trodde det var självklart att vi skulle dela.
Det är självklart att ni ska dela! Acceptera inte detta ❤️
Ja skaffa GENAST. Sjävklart ska han betala hälften för ert barn. Eller egentligen mer än så när du går på fördrapenning, t ex betala procentuellt eller att han står för allt (om enbart du kommer vara föräldraledig, som kompensation för att du tar den ekonomiska smällen).
Förstår att du blir provocerad för jag blir också provocerad.
Märktes inga snålhetstecken innan du skaffade barn med honom?
Nej och han är egentligen inte snål med annat heller. Men allt som rör inköp till vårt barn verkar han anse att det är min grej för att jag tycker att det är kul..
Igenkänning 😪
Förlåt, men jag hade nog aldrig kunnat tända på min karl igen efter en sån grej. Så otroligt oattraktivt. 🤮
Dem är ju inte tillsammans längre så.. 😉
Du kan inte läsa eller?
Sambos
Men alltså va! Han är ju försörjningsskyldig för sitt barn. Akta innan du hamnar i en sådan kvinnofälla att han kan lägga pengar på det han vill och du dina pengar på barnet. Han bör ju lägga mer egentligen om du går på föräldrapenning
Sådär var mitt ex också. En stor anledning till att det tog slut helt ärligt. Fattar inte det där med att vara dumsnål mot sin partner.
Är ju inte ens mot sin partner, tar Hübinette ansvar för barnet
”Tar inte”
Vet inte om jag förstår dig fel, du sköter alla inköp både till barnet samt er gemensamt? Han köper blöjer och välling ibland? Hoppas jag fattar fel. Vissa väljer att dela, andra räknar på hur mycket man får ut. Men en gemensam familj delar ju på just gemensamma saker. Annars blir det som att bo i korridor och märka sina saker i kylskåpet, ”Olle-Pelle, du har tagit av min ost”, typ.
Om han nu hatar att köpa kläder, kanske du kan göra det rent praktiskt, men klart ni ska ha ett gemensamt konto för alla utgifter som gäller familjen. Jag begriper inte hur han inte tänker där och nej, jag skulle aldrig ha accepterat det. Ta i det innan du blir bitter på honom. Just såna saker de lägger sig och gnager tills man exploderar över en helt annan sak, är min erfarenhet.
Vad jag inte fattar är hur man kan vilja skaffa barn med en sån man? Du måste ju märkt vad han är för typ av människa?
Han kanske inte var sådan innan barnet kom? 🤔
Men snälla kan folk sluta skylla på kvinnor jämt för att så många män är stolpskott. Absolut, hon har ett ansvar i att män som han inte får föröka sig och sprida sina pissiga gener. Men vad fan. Han får ta och stå för sin sketna attityd själv.
Men sluta bara. Du förstår väl att han inte betedde sig så innan de skaffade barn? Män tenderar att förändras när barn kommer in i bilden. Hade man vetat hur en man kommer att vara som pappa hade nog väldigt. Ånga män aldrig blivit pappor. Tyvärr får man liksom inte en möjlighet att se in i framtiden innan man skaffar barn. Varför tror du skilsmässor är så vanligt?
Idag kom barnets klasslista inför skolstart. Till min stora fasa upptäcker jag att ett av barnen på lista är barn till mitt X som jag hade en destruktiva relation med för 10+ år sedan. Det har tagit mig många år att komma över (förtränga) det jag utsattes för av honom, så är redan nu helt skakig av ångest över att nu tvingas möta honom i och med att vår barn nu kommer gå i samma klass.
Känner mig helt vilsen i vad jag ska göra nu. Ska jag kontakta rektor och be att få mitt barn placerad i en annan klass eller ska jag helt enkelt jobba på att acceptera att situationen nu är som den är och hoppas på att jag inte kommer behöva möta/kännas vid honom trots allt.
Det är inget konstigt med att du ber om byte av klass om det finns fler klasser
Det borde ju inte vara du som ska byta klass för barnet. Det är inte du som ska känna någon skuld. Och ni behöver inte ha med varandra att göra.
Det enda hon kan (och ska kunna påverka) är sitt eget barns situation. Det vore helt orimligt om föräldrar skulle ringa upp en rektor och kräva att ett annat barn (som de inte ens känner) ska byta klass pga den vuxnas känslor…. Exets barn har ingenting med hennes känslor att göra, snälla nån.
Byt klass omedelbart ❤️
Jag håller med.. Det är visserligen inte alltid så ofta man stöter på föräldrar i korridoren men det kommer vara föräldramöten, klassfester, kalas etc. Så jag hade inte orkat med den situationen faktiskt!
Men hallå, man kan inte bara byta klass sådär. Det finns oftast en tanke med klassindelning, byter en måste någon annan i andra klassen också byta om det inte ska bli ojämt antal i klasserna. Hur motiverar man det? Tänk om era barn blir vänner trots att de ev sen går i parallellklass? Ofta har man raster och gemensamma aktiviteter/fritids ihop. Ska ni byta skola då också eller byta stad? Är det inte enklare att försöka bearbeta och acceptera situationen?
Det kanske beror lite på var man bor och/eller vilken skola det gäller. I min hemstad som är relativt liten, 25k ungefär, finns 10-12 grundskolor. Där var/är det inga större problem att få byta klass alt. byta skola om man så ville eller om det verkligen inte gick att byta klass.
Sen från vad jag förstått från familj, vänner, bekanta som arbetar i skolans värld så blir det nästan alltid lite justeringar i klasslistor. Folk flyttar, någon vill gå i samma klass som en kompis, eller undvika någon osv. Så det brukar lösa sig så länge det inte rör sig om en superpopulär skola som har långt fler i kö än de kan ta in.
Klart man kan. Det är dessutom inte för att hon tycker det är kul utan finns ett rimlihy skäl bakom.
Om du tror att du klarar det hade jag valt att vara kvar. Förutsatt att du inte tror det finns någon risk att han skulle agera aggressivt mot dig dvs. Men om det bara är din egen känsla som skrämmer dig tror jag det kan bli värre av att förhålla sig till att han är förälder i en parallellklass, då forsättter du vara rädd men utan att tvingas kronprinsens situationen genom att typ vistas i samma rum utan att något farligt händer.
Men absolut inget konstigt att byta klass, gör det du mår bäst av.
Alla har ex. Är väl bara att acceptera situationen? Vad händer om de blir vänner? Ska du då förbjuda det och därmed beröva två barn en vänskap pga att du inte kan hantera ett ex?
Alla har dock inte en destruktiv relation i bagaget. Beror ändå rätt mycket på vad denna destruktiva relation innebar, kan ju innebära rätt grova och jobbiga grejer liksom. Då är det ju inte som vilket ex som helst som man jämföra med.
Det låter dock inte som att det handlar om bara ett ”vanligt” ex.
Barnen kan såklart inte bli vänner, det blir ju jättekonstigt och jobbigt. Hon får väl bara förhindra det. Att de leker i skolan kan hon ju inte påverka men att de är hemma hos varann liksom, bara att säga nej.
Bara egotrippat att resonera så. Det har gått över 10 år, plus att barnen inte har nåt med det att göra. Man får ta ansvar för sitt eget mående och sitt eget förflutna. Det ska inte gå ut över barnen.
Förutom byte av klass osv, ta kontakt med kvinnojour! Där kan du få hjälp att bearbeta den våldsamma (psykiskt och annat) relationen, oavsett när i tiden och du kan få stöd med dina känslor! Hemsk otur du haft dock, med exet förstås, men nu detta på allt, när det var så lång tid sen dessutom <3
Jag håller med. Så viktigt att få hjälp att bearbeta det. Destruktiva relationer sätter verkligen djupa spår.
Det har gått 10+ år…. Seriöst, det borde väl inte vara några problem?
Men då har du ju uppenbarligen inte varit i en våldsam relation om du känner så? Sånt sätter spår på ett helt annat sätt än ”bara ett vanligt ex”. Väldigt icke-validerande och lite trist att inte vara öppen för andras upplever av saker kan skilja sig från sina egna
Oavsett vad så ska det inte gå ut över barnen som har noll med detta att göra. Är det så jobbigt efter mer än 10 år får hon ta hjälp, inte begränsa sitt barns umgänge.
Det håller jag med om!
Jag funderar på att göra en färganalys online. Någon som har gjort det? De flesta är jättedyra och kostar flera tusen men hittade en som gör en helanalys på vilken säsong man tillhör, och ger färgkoder som passar en på allt från kläder, smink och hårfärg. Kostar 600kr.
Har försökt med gratis versioner online men tycker det blir så fel. Vill bara veta vilka färger som passar mig för att spara pengar!
Någon här som har gjort det?
Jag har ej gjort online utan på salong i Göteborg. Tyckte det var bra! Det stämmer även med vad jag själv jämfört med online. Det kostade 1000 kr tror jag (live alltså, precis efter covid). Om det är online för 600 kan det ju vara värt för dig att prova?
Vad hette salongen?
Studio Aroma
Uskor 30 i lön ok? Många års erfarenhet.
Jag bad om 32.000.. gick bra 🤓 Utbildad sedan 2021 och 10 års erfarenhet av vård.
Ja definitivt. Försök förhandla till högre lön.
Ja det är verkligen undersköterskornas marknad nu i och med att man behöver yrkesbeviset. Många arbetsgivare som skriker efter kvalificerad vårdpersonal nu när det blivit ett ”krav”. Så tycker verkligen man kan våga satsa högt från början.
Oj vad sjukt. Varför slösar man tid på utbildning kan man undra, när uskor får så pass mycket??
29.000. USKA + specialistutbildad USKA inom äldrehälsa som var 2 år på Yrkeshögskola. 10 års erfarenhet av vårdyrket. Arbetar inom hemtjänst.
Jättehögt.
Det skavers senaste avsnitt!
Sjukt hur Cassandras kille betedde sig när han skrek och gjorde ljud i bilen (även fast det såklart var på skämt). Men! Nån som hörde elsas snabba kommentar att han ”… inte borde köra som en biltjuv”.
Att de lät det vara kvar i avsnittet sen!
Är hon fortfarande ihop med den kriminella snubben? Har han kommit ut nu?
han har väl varit ute ett tag?
Jaaa tyckte han lät som en helt sjuk idiot! Vem fan hetsar någon som kör på det sättet? Dumpa fanskapet direkt, låter som ett fruktansvärt förhållande..
Tyckte bådas beteende i klippen var 🚩🚩🚩?? Orimligt att sitta och skrika åt varandra så mycket i en bil, att han håll på, och känner spontant att man kanske inte borde ha körkort om det är så jobbigt att köra?
Brukar SÄLLAN reagera på andras par oenigheter och tjafsande, men när jag hörde det där vände det sig lite i magen. Sjukt obehagligt!
Ni som träffat folk från GoFriendly, kan ni berätta om era erfarenheter? Vore kul att höra? Har ni skaffat bestående bekantskaper eller har det mest varit ”meh”? Laddade precis ner appen för känner mig så himla nere just nu. Har knappt nån kontakt med gamla kompisar och bor liksom i storstad med oändligt med möjligheter. Skäms nästan över min situation över att knappt ha kompisar.
Jag testade men det var innan pandemin. Träffade en tjej som det kändes ganska meh med. Och en som jag faktiskt klickade bra med. Tyvärr hände så mycket i hennes liv så vi tappade kontakten efter ett par träffar och sedan flyttade hon ganska långt bort. Synd, annars hade vi nog fortsatt vara vänner. Men jag rekommenderar appen! Kul sätt att komma iväg hemifrån lite mer och vidga sina vyer. 🙂
Gå med i Citypolarna! I storstäderna ordnas det med massor av event.
Jag har kontakt med flera personer som jag träffade via GoFrendly, och som jag klickade med. Har också träffat på många meh men de ”relationerna” dog ut ganska snabbt.
Blev utloggad under en uppdatering och sen kunde jag inte logga in igen p g a man var tvungen att vara verifierad. 😔
Jag har träffat två vänner från GoFrendly. Och varit på event med tjejer, gått på ”dejt” med några där det inte klickade. Kan varmt rekommendera! Vad är det värsta som kan hända? Lycka till 🥰
Tips på saker att se/äta/gör i Amsterdam? Gärna någon dold pärla!
Åh jag vill gråta. Bodde där i ett halvår och har så många minnen!!
Hyr cykel i Vondelpark, ha picknick där! Köp med dig en flaska vin och lite plock från Albert Heijn (holländska Ica) och sätt dig på en filt i gräset och kolla på folk.
Besök barerna i området De Pijp (tänk dig som Söder i Stockholm eller Majorna i Göteborg. Riktigt fint).
Jag minns att jag älskade restaurangen Cannibale Royale när jag bodde där. Fantastiskt kött!
Det finns en jättestor loppis i IJ Hallen på andra sidan kanalen i norra Amsterdam. Kan vara kul att bara gå runt och insupa atmosfären och kolla på alla grejer utan att nödvändigtvis köpa ngt. Där finns också massa food trucks.
Strosa runt i Jordaan! Mysigt och fint. Mycket mysiga butiker och barer även där.
Ha så kul! 🫶🏼
Tack snälla!! Toppen tips ju ❤️
Köp bra gräs, eller psychs if you are so inclined. Konsumera och besök Van Gogh-museet. Joordan och De Pijp är mysigt.
Det jag minns bäst från Amsterdam är poffertjes, såå goda tjocka plättar (typ)😍😋 Vill åka tillbaka enbart för dom 😅 Men väldigt härlig stad i övrigt också 😊
Ska dit i höst och vill också ha tips😍Var kan jag köpa från/blomlökar och bästa shoppingen (vintage eller secondhand/butiker som inte finns i Sverige).
Gå på Banksy-museet!!
Oh jag är ute efter precis samma saker 🙂
Vill veta bra och mysiga, coola butiker och caféer. restauranger, second hand shopping etc etc.
Inomhusfärg! Kan någon hjälpa en nybörjare som mig. Vi ska måla om hemma, hur stor skillnad är det egentligen på tex Jotun Lady och typ Coloramas egen färg? Alltså jag förstår ju att skillnaden ska vara matthet blankhet och jadajada. Men hur mycket märker man egentligen!? Ser man skillnad? Är det värt att lägga en extra slant?
Hur färgen ser ut tycker jag det inte märks så mycket på faktiskt, initialt. Det som märks skillnad på är hur fint färgen håller i längden. Generellt håller de dyrare färgerna sig finare längre, lättare att torka rent ytor/väggar om det blir smuts och det ändå håller sig fint osv. Så när jag målat ett rum jag vet att jag inte kommer vilja måla om på många år har jag valt en dyrare färg, om jag tror att det finns stor chans att jag kommer måla om inom 2-3 år så har jag valt en billigare.
Kan också spela roll var du målar, t.ex. har vi en vägg i hallen som alltid blir mer smuts och grejer på, en dörr som slår i ibland, ställer ofta saker lutandes just där så det kan bli skavmärken osv. Sådana platser kan vara värt att välja dyrare färg flr den håller bättre om man behöver Torka av och gnugga bort skavmärken.
Tack för tips! 😊
Jag älskar verkligen att följa Tanbyklara för det känns inte som någon ”perfekt fasad” och hon är rolig! Men har funderat på hur hon kan äta allt hon gör och hålla formen? Har inte uppfattat att hon tränar eller rör på sig mycket men hon äter mycket pizza, pasta, glassar, godis, kladdkaka, etc varje varje dag! Älskar att följa det och gillar den helt avslappnade inställningen till mat (blir ofta inspirerad och köper en glassbåt) men hade jag tryckt i mig så ofta så hade jag rullat fram? Köper såklart att alla har olika ämnesomsättningar men jag får inte ihop det på den nivån
Tror bara att hon har de anlagen. Både hennes mamma och pappa ser rätt smala ut så hon har nog bara tur.
Termodynamik funkar lika för alla.
Tror du själv på det?
Jag äter också liknande och är smal av mig själc. Tror det beror på: 1. Ämnesomsättning. 2. Om du är smal och har mindre magsäck äter du mindre mängder.
Jag tror hon, som många andra som påstår sig äta massor och alltid vara smala, inte äter så mycket som man/de själva tror. De tror och andra tror att de äter massor, för de kanske ofta tar ett snack eller äter godis, glass osv. Men om man på riktigt följde de en vecka och antecknade allt de åt och hur mycket så skulle det visa sig att de äter inte så mycket som de kanske tror.
Det är bara väldigt bra på att självreglera matintag utan närmre tanke. Så därav upplever de att de äter mycket och ofta, att de kan äta vad de vill och hur mycket som helst utan att gå upp, men de äter egentligen rätt små mängder (relativt till vad de upplever och andra ser).
Jag tycker att jag äter vad jag vill och hur mycket jag vill. I perioder är det ganska onödigt. Men jag märker skillnad på mängd. När jag äter pizza orkar jag knappt en halv. När jag fikade med min familj tog jag typ två matskedar glass, sen var jag nöjd. Min syster tog tre rågade skålar. Klart det blir skillnad då.
Onödigt=onyttigt
Äter du verkligen vad du vill och hur mycket du vill om du sitter och studerar och räknar hur många och hur fulla skålar med glass din syster äter? Folk som är obrydda brukar inte märka av sånt.
Men herregud.
👆🏼👆🏼👆🏼
det här är exakt de observationer jag gjort med mina ”naturligt smala” vänner och familjemedlemmar jag har. Ligger väldigt mycket i det du skriver!
Exakt. Samma med t.ex. Sandra beijer. Smala personer som har mycket mat på bilderna, äter godis varje dag MEN skulle vi följa med dem sida vid sida en hel dag skulle vi se att de inte äter upp hela sin portion utan slutar när de är mätta, inte äter pommes friten bredvid utan bara hamburgaren, äter EN kladdkakebit långsamt etc.
Ända sedan jag började gå ner i vikt har jag lagt märke till hur långsamt alla naturligt smala omkring mig äter. Kunde knappt tro mina ögon, eftersom jag själv glufsar i mig tills det är slut i alla skålar.
Ja, och i många fall är det de lägger upp inte så mycket hellere. T.ex. Sandra äter (eller åt förut iallafall, inte kollat på ett par år) ganska små portioner mat. Hon äter godis ofta men det är liksom en liten mini-skål eller 3-6 st godisar per dag.
Märkte det inne hos Kenza också när jag kikat på hennes storys, hon delar ibland mat när de äter hemma och hon äter av allt det goda, men det är inte så mycket av allting och ofta tar grönsaker upp en stor del av tallriken.
Jag är som dig, måste aktivt tänka på att äta lagom för känner inte stopp och mättnad (eller hunger för den delen, om jag någon gång inte är sugen kan jag lätt glömma bort att äta) särskilt bra, är nästan alltid sugen liksom. Jättebra dock för de som fungerar så per automatik (tror Klara gör det, tror inte Sandra nödvändigtvis gör det, Kenza vet jag inte), det verkar vara ett avslappnat förhållningssätt till mat och man får känna att man kan äta vad man vill utan att det går överstyr åt något håll och man håller sig på en rätt stabil vikt.
Läste att det finns tvillingstuider då man testat på barn och kunnat se att det finns starka genetiska faktorer just bakom hur man reglerar efter mättnad. En del barn tar en mindre portion om de fick en energirik första portion, anfra tar en mindre. Osv.
Man har olika driv att äta. Jag håller med er om att ”naturligt smala”’ofta har lite svagare sånt driv, vilket märks först om man lever nära inpå dem. Ofta är de ju heller ej personer som behövt tänka på att utesluta snacks eller godis just eftersom de ej tömmer skålen, så första intrycket kan ofta vara att de är ”onyttiga”. Men efter ett tag märker man att de äter lite.
Har noterat att flera naturligt smala inte är så förtjusta i sött utan föredrar surt. Torrt vin, sura godisar etc
Vet flera som är smala och äter mycket. Och godis m m.
Allt handlar om kalorier in och kalorier ut. De ser säkert ut som smala som äter mängder av onyttigt, men det är aldrig mer än vad de förbränner. Äter de 2200 kcal en dag så äter de 1600 kval en annan dag. Beroende på hur mycket muskler man har förbränner de olika, men det kommer alltid gå på ett ut om det är smalisar som intuitive håller vikten år efter åt.
Hur många känner du? Bara så man får en uppfattning att jämföra med hela befolkningen.
Jag minns en tjej jag umgicks med när jag var runt 20. Hon var liten och smal och jämt hungrig och lagade jämt stora pastarätter, hon behövde planera när vi varit ute och dansade så att vi skulle passera ett nattöppet ställe så hon kunde äta. Anledningen var att hennes ämnesomsättning var ovanligt hög. Säkert finns det ett spann för alla, vissa har högre, andra lägre, oavsett hur mycket vi rör oss. Tror säkert att det har med hormoner att göra. Men visst, många rör sig nog naturligt mer än andra, är liksom rastlösare och det kan ändå gå en hel dag eller kväll utan att de äter (= min son), medan andra (som jag) kan sitta i soffan och småäta en hel kväll.
Ämnesomsättning är en liten del av det, men den skiljer sig oftast inte så enormt mycket.
Det är egentligen vanor huvudsakligen. Rör sig kanske mer överlag (alltifrån att gå till ställen, till att gå runt hemma mer, till att sitta och hela tiden skaka på ben eller så) och framförallt att man (per automatik) äter i balans med vad man gör av med.
Det är ju inte säkert att hon äter stora mängder. Det kan också vara så att det övriga kaloriintagetr lågt, eller att hon får mycket vardagsmotion. Jag har inte koll på just Klara, men generellt tror jag att många tänker fel mängder gällande sånt här. När hon beställer pizza räcker den kanske i tre dagar, eller så äter hon bara pizza den dagen. Så är det i alla fall för mig som har liten aptit.
Det här tror jag med gällande henne. Hon äter antagligen inte allt eller så stora/normala mängder som vi andra tänker att hon gör.
Men sen ammar hon väl fortfarande? Då kan man ha ökad förbränning.
Nu har hon slutat, men var nyligen.
När jag var i toppen av min ätstörning var jag ”känd” som den i kompisgruppen som kunde äta massor, med helt galet bra ämnesomsättning. Men vad jag egentligen åt var något helt annat. Kompenserade inte heller.
Jag börjar tro att det är en del av hennes image att verka så avslappnad, genuin äkta osv och att det är en anledning till att många följer henne och gillar henne. Tror hon iscensätter när hon dagligen lägger upp bilder på godis glass snabbmat kladdkaka 20 ggr om dagen osv genom att lägga upp gamla bilder osv. Inte en chans att hon äter snabbmat varje måltid och äter typ 3 glassar liksom och är smal som en sticka efter barn?
Någon som sålt studentlitteratur via studentapan? Har det funkat bra? 😊
Jag har både sålt och köpt några böcker och det har funkat klockrent. Det är väldigt smidigt både som säljare o köpare. Enklare än tradera, och det är ju inte komplicerat heller.
Rekommenderar campusbokhandeln! Går väldigt smidigt.
Har sålt massor av böcker på studentapan & det har aldrig varit några problem. Kan varmt rekommendera! 🙂
Två funderingar😂
När Caia gör samarbete nu med Mentos – är det då Mentos som betalar Caia, Caia som betalar Mentos eller ingen? Delar dom på vinsten?
När någon känd person gästar en annan youtubekanal som i sin tur tjänar pengar på detta genom ex samarbeten (ta typ i badrumsskåpet, intimt med björken) får då den personen som gästar betalt/del av vinsten?
Det skrivs kontrakt om dessa saker innan samarbete. Ett generellt svar finns inte att ge.
Börjat äntligen få till intervjuer. Är det här ett tecken på att jag närmar mig slutet av tunneln? Är så tacksam!
Vad roligt, grattis!
Åh grattis! Här händer ingenting
Det är bara en tidsfråga tills det sker för dig också!
Tack ❤️
Åh! Vilken känsla. Lycka till! ♥️
Är det bara på min Facebook eller varför består alla vänförslag av kändisar?
Pernilla Wahlgren, Niclas Wahlgren, Bianca Ingrosso, Måns Möller, Karl Fredrik (han med blommor/trädgård, tror jag han sysslar med iaf?), Anders Svensson, Håkan Hemlin, William Spetz, Gry Forsell, Ola Forsmed, Daniel Norberg…för att nämna några! Det här började för typ 2v sen. Varfööör😂 inga gemensamma vänner med dem direkt!
Om det nu ÄR dessa människor på riktigt förstås, men konstigt oavsett?😅😂
Du har nog hamnat i någon knasig algoritm. Kanske du sökt mycket på dessa personer? Även på andra plattformar.
Haha nej det är just det jag inte har. Den enda av dessa som jag ens skulle tänka mig att googla på är Anders Svensson men det vet jag var längesen. En annan som kommer upp är Martin Rolinski, och även Henrik von Eckermann (tror jag han heter?). Inte heller de här har jag googlat på. Någonsin.
Så jag har definitivt hamnat i en konstig algoritm. Men googlat på dem har jag inte gjort, dessutom så udda kändisar, majoriteten av dem. Så nej, jag har inte googlat dessa namn, är inte ens intresserad av kändisar på den nivån att jag skulle googla dem och följer ingen på sociala medier heller så det finns ingen historik från annan app att hämta in heller.
Jag tycker förslagen verkar gå i skov. Jag gissar att om man inte söker på mycket alls, dvs inte avslöjar sina intressen så kan det komma upp en massa liknande grejer på en gång. Jag får just nu en massa AI-skapade drömlika kök i hus med rosa rosor framför och snöklädda alper bakom.
Ja möjligt. Just det där med förslag på produkter och annonser har jag aldrig fått upp något som är vad jag har sökt på eller pratat om. Men jag har också alltid stängt av allting där man kan stänga av behörigheterna.
Innan alla kändisar dök upp (igår var det någon som jag tror är med i Arvingarna som var ny på listan, Rikard Olsson, en till ryttare var också där. Innan var det alltid bara såna jag hade gemensamma vänner med men nu är det kändisar😂
Nästan vart man än läser nuförtiden så ar folk gått in i väggen, är deprimerade, har ångest mm.
Vad är det som gör att så många människor mår så dåligt. Man kan ju tycka att vi i dagens upplysta samhälle borde kunna konstruera ett samhälle som får folk att må bra.
Det är ju rent ut sagt sjukt att det blivit såhär och bara verkar bli värre.
Jag själv har haft ”turen” att aldrig varit deprimerad eller mått väldigt dåligt psykiskt. Inga ångestattacker eller liknande heller.
Har självklart haft sorg och mått dåligt då men annars inget dåligt psykiskt mående.
Det är ju inte för jag åkt genom livet på en räkmacka. Skilsmässobarn med idiotpappa. Mobbad i skolan. Vi hade det ganska fattigt när jag växte upp.
Är handikappad och kroniskt sjuk sen 20 är tillbaka, med värk, smärtor, fatigue mm. Är sjukpensionär med liten inkomst. Men jag tycker mitt liv är underbart ändå.
Har funderat mycket på vad som gör att jag inte mår psykiskt dåligt när andra i liknande situation gör det.
Om man kunde identifiera mer precist vad som gör att så många mår så dåligt så borde det kunna tas fram bättre hjälp. Borde ju vara en prioritering för hur ska ett samhälle överleva och utvecklas om människorna inte tas om hand.
Är det nån mer som har liknande funderingar?
Detta har ju pågått i många många år.
Det är ju baserat på vem man är som person också. Jag är väldigt emotionell och nära mina känslor så får ångest lätt och blir orolig. Alla är olika.
Ja det är ju precis det jag skriver. Att vi alla reagerar olika och om det gick lättare att identifiera orsaken så skulle hjälpen kunna bli så mycket bättre.
I dom fall där hjälp behövs så klart.
För jag menar folk som mår riktigt dåligt och som inte känner att dom kan leva ett bra liv. Känslor är ju inte något dåligt.
Det finns nog inte en enda orsak, för då skulle detta vara löst nu. Det är ju ett komplext problem som innefattar dels den egna personligheten och dna, men också hur samhället utvecklas både socialt (soc media hjälper ju inte direkt med detta) och politiskt (närheten till vård t.ex).
Men det går ju inte att lösa förstår du väl. Det går liksom inte att ändra på ens DNA.
Och ärftligt med.
Nej, inte ärftligt.
Jo psykisk ohälsa har en stark genetiskt komponent
Liten ledtråd: Det är väl ett troll som står vid stubben på bilden där uppe?
Haha det är väldigt ärftligt! Av de med adhd har 70% en förälder eller syskon med adhd.
Haha själv. Lite trolleri så här på natten och inspirerad av bilden som inledde ÖS.
Nej inte troll, det är fakta
Jag har haft samma funderingar också baserat på grejer jag har varit med om och folk i min omgivning där man reagerar så olika.
För mycket stress och många intryck från media. Sedan blir ju allt dyrare som är viktigt tex hyra och lån och mat. Sedan 8 timmars arbetsdag och fortsätta jobb hemma med att ta hand om barn. Dessutom ska man hålla upp en snygg fasad.
Läs Anders Hansens bok Depphjärnan: varför mår vi så dåligt när vi har det så bra. Den svarar på en del av detta tycker jag.
vi är 8 miljarder och jag tror för varje generation kommer måendet divergera tills välfärden inte förmår stötta individerna.
Typ, om människan alltid var tillfreds så hade hon inte försökt få en bättre tillvaro. Att må dåligt är därför en drivkraft – men att må ”lagom” dåligt är svårt ur en evolutionär synpunkt. Så därför oroar sig vissa mer och vissa typ ingenting (för lite).
Psykisk ohälsa är till stor del genetiskt. Observera TILL stor del. Symptom utlöses i en komplex samverkan mellan arv och miljö. Sk epigenetik
Du kan vara genetiskt predisponerad men växa upp i en mycket skyddad miljö utan att du drabbas av psykisk ohälsa och vice versa sakna genetisk belastning men växa upp i en dysfunktionell miljö och drabbas av psykisk ohälsa. Det är när dessa två påverkansfaktorer korsar varandra i en kritisk punkt som symptom på psykisk ohälsa utvecklas.
Klart samhället inverkar – det är en miljöfaktor. Men störst miljömässig inverkan vågar jag nog påstå komma från de första 10 levnadsåren.
Vissa kroniska smärtsjukdomar har på senare år visat sig ha en psykologisk genes. Hos en del omvandlas hotfulla signaler i hjärnan till signal om fysisk smärta. Dessa nervbanor blir sedan upptrampade stigar. Affektfokuserad terapi har visat sig ha effekt på flera kroniska smärttillstånd.
Det finns ju ingen framtidstro här i Sverige så inte undra på att människor mår dåligt. Vi bor i ett I-land men med undermålig skola, sjukvård, rättsväsende, brist på el, höga mat- och räntekostnader mm mm. 😔
Jag har stark framtidstro men det hjälper inte mot min add eller ptsd 😂✌️
Hormoner, säger jag. Alltså via preventivmedel men kanske också via mat och hormonstörande ämnen i köksredskap och hudvård. Om man tänker att de flesta som verkar drabbas är tjejer och särskilt unga så blir det tydligt. Preventivmedel sätts in så mycket tidigare hos tjejer och även så mycket tidigare efter att en kvinna fött sitt barn, och vi rekommenderas ha kvar dem fler år än tidigare.
Kan vi diskutera att Hanna Theorin sitter och redigerar ett samarbete när hon får sin nya lampa och uttrycker sig ”fuck redigeringen, jag bryr mig inte”. Jag undrar vad företaget hon samarbetar med tycker om det? Både oprofessionellt och väldigt nonchalant mot sitt jobb?
Onödigt sagt ja. Men tolkar det mest som att hon är taggad på sin nya lampa och jobbar mer sen
Så länge hon gör klart samarbetet till deadline kan det väl inte spela företaget någon roll om hon tar en paus i redigerandet och packar upp ett paket.
Men hon har väl aldrig levererat särskilt bra och genomarbetade samarbeten? Så jag är inte särskilt förvånad.
Att man avbryter och packar upp ett paket istället är väl ingen grej. Men uttryckssättet känns bara tramsigt och omoget, som en tonåring.
Influenser är absolut sämst på sitt ”jobb”
Hon är så lat och omogen. Blä
Alltså gör dom nåt annat än att sitta och häcka i lägenheten eller springer till lågprisbutiker? Om och om igen. Vart tvungen att avfölja för det blev så jäkla tråkigt att se på.
Älskar fb-teorin att de är vampyrer eftersom de alltid sitter hemma med neddragna persienner.
En vett och etikettfråga… vet inte om jag är känslig men tog illa vid mig förra veckan av en situation på min arbetsplats.
Jag jobbar i en större butik, vi är ca 100 anställda. Vi jobbar kanske 15-20 pers samtidigt i butiken beroende på veckodag.
Förra veckan hade en kollega bjudit in ca 10 pers via whats app till en aw på fredagen. Inte alla av de som kom jobbade den dagen. Senare på kvällen la hon upp bilder från ”en väldigt lyckad aw” på sociala medier. Det pratades om utgången på jobbet den dagen innan också.
Jag fattar att man inte kanske inte vill umgås med alla men att posta på det sättet…varför? Känns lite taskigt. Jag som var med känner mig också som en mobbare när inte alla är tillfrågade…
Den är svår. För när det är så stort så är det svårt att bjuda in alla och rodda det. Samtidigt som jag tycker att AW borde vara en allmän inbjudan antingen den dagen (för att minska antalet pga kortvarsel) eller tidigare men ja då krävs det ju lite planering och tid
Men ja, stor risk att folk känner sig exkluderade
Att bjuda 10 st av 100 tycker jag är helt okej. Man går ut med dom man umgås med mest. Herregud att ordna en AW för 100 pers…
Det rekommenderas när man ska köpa bostad att man söker lånelöften hos olika banker men i slutändan är det ju vilken ränta man får som kanske blir det som avgör till viss del. Men i vilket skede börjar man förhandla sånt eller får ett förhandsbesked kring räntan med?
Ni med stor byst – vad har ni för bh? Och var köper ni den? Jag har en från Triumph utan vadderade kupor men känns som den inte ger mig bra stöd som är tillräckligt. Har 75G
Undrar detsamma. Har 80J och har i nuläget enbart en behå som passar. Köpte en på nätet men den var för stor trots att det är rätt storlek (vet ju att det kan skilja sig mellan märken). Det är ju så otroligt många som förstorar brösten så det borde verkligen finnas ett bredare sortiment i dagens butiker. 🙁
Zalando har massor. Annars twikfit.
85H.Köper beställer enbart från Mark & Spencer.De har många stl och ok priser! T.o.m hittat en bralette i min stl som är både mjuk men stadig och som separerar brödten så de inte föses ihop till en svettig limpa!
Använder enbart bh från Primadonna och har gjort så de senaste 12 åren. Testade Change för ett par år sedan, men det går över hvuud taget inte att jämföra i kvalite. Har 75 J. De är dyra, men det är liksom något du har på dig varje dag, det är värt det. Samt att de håller läääänge, om du sköter dem ordentligt, dvs handtvätt eller tvättpåse i fintvätt. Gå till en riktig bh-affär och få utprovat, det ska vara en rivig dam som kommer in i provrummet och rumsterar om lite i bysten när man provar, annars är de inte seriösa.
Nån som har koll på the spark company som gör kläder med feministiska budskap till exempel?
De har många fina ord om ethics, feminism osv men jag ser ingen information om var och hur deras kläder produceras? Är det ultra fast fashion eller finns det nån slags ansvar i det?
Köpa bil
En liten, enkel andrabil. Pris upp till 100k, annars inga större krav eller önskemål. Vad är bra och vad är dåligt? Viktigt att tänka på? Första egna bilköpet, känns så läskigt!
Miltal är ju klassiskt att gå på. Antal ägare också. Alltså gärna så lågt som möjligt på båda. Kolla också vad skatten kostar per år, särskilt om den är nyare än tre år.
Kia!
Jag har Toyota Yaris, de är lättkörda och bensinsnåla. Välj en bil med ac, och se till att det finns både sommardäck och vinterdäck med. Annars kan du testa att pruta lite på priset , för du ska köpa en uppsättning däck till annan säsong.
Kolla i serviceboken, och provkör🚗
Är det bara jag som har väldigt svårt för Sanna Gs ”jargong” mot sina barn? Hon kallar det för deras jargong alltså.. ibland känns det som att hon behöver förstå att hon är föräldern.
Några Gbgare här? Ingen kan väl ha missat Mix Megapols extremt dåliga behandling av Morrongänget? Åsikter? Sitter du inne på annan info, dela med dig, du är anonym här.
Är jag den enda som blir äcklad och irriterad över att se matinfluencers äta/smaka saker? De ser ”taggade ut”/uppspärrade ögon, proppar in någonting i munnen och ler (som tur är med stängd mun) när de äter och gör tummen upp. Jag vill bara verkligen inte äta det de lagat eller testat när de beter sig så 😂
Har så svårt för alla som ler när de äter och tuggar. Och tittar rakt in i kameran. Ser så osmakligt och onaturligt ut.
Jag är helt med dig. SLUTA dra kniven mot krispiga saker för att framhäva dess krispighet och sluta ÄT! Jag fattar att maten som lagats ska in i munnen när den är klar, jag behöver inga vidare instruktioner.
Förstår mig inte på Gabjoss, anmäler inte när hon blir utsatt för grejer för att det inte ger henne något och hon vet att det kommer läggas ner, men det går superbra att dela det till över 200.000 följare på Instagram och blogg 🤔 Hur hade hon agerat om hennes barn hade blivit utsatta för samma sak eller värre?
Jag tycker inte att hon agerar konstigt. Vad jag förstår har hennes man hjälpt henne. Varför jämföra hennes val med om det hände hennes barn något?
Om det är sant så anmäler man. Kanske fler redan har anmält. Kanske kommer fler att bli drabbade senare. Tycker det här är BS. Vill hennes man att hon ska framhäva honom?
Många som inte anmäler för man orkar inte gå igenom en hel process när det endå bara läggs ner.
Är det verkligen själva anmälan av händelsen som folk egentligen ”bryr sig om” då?
Känns lite som att det mer handlar om att hon bad sin man komma till undsättning och prata vett med den andre – och poff! Mannen respekterade hennes man. Inte henne.
Har under lång tid upplevt att jag inte passar in i något socialt sammanhang. Är uppvuxen i en förort som ingen av mina föräldrar har någon koppling till. I förhållande till mina klasskamrater kändes det som att min familjekultur var påtagligt borgerlig och sofistikerad och jag kunde ofta upplevas som lite lillgammal. När jag började på ett gymnasium i innerstan blev det inte bättre, för då sågs jag å andra sidan som tjejen från orten. Nu går jag på en folkhögskola där jag återigen känner att jag är lite för ”normal” och icke-normbrytande. And the list goes on… det känns bara som att jag aldrig kan slappna av i något socialt sammanhang utan att det varenda gång blir ett studium av vilka sociala koder det är som gäller. Hade varit så skönt att någon gång bara få uppleva en känsla av samhörighet.
Relaterar mkt! Exakt det där med att antingen vara lite för mkt eller lite för lite något, speciellt det t.ex. med ”normalt” och klass-grejen. Så du är inte ensam om det även om det är en klen tröst! Tror dock att skolor är en halvbra plats att hitta sitt sammanhang, om man inte har tur då, för att det är såå stort och det blir så lätt så stereotyp bild av vad som på det stället är att ”höra till”. Tror mer på mindre grupper och på sammanhang kopplat till intressen. Sen en annan grej som jag absolut inte lyssnar på själv hehe: måste man passa in perfekt då för att få höra till? Tänker att det garanterat är jättemånga som formar sig/anpassar sig till situationen för att verka mer som att de passar in, liksom plockar fram särskilda sidor. Sen, såklart, vissa har tur och hittar sitt sammanhang. Men själv kan jag i alla fall jättelätt hamna i att jag tror att jag måste vara likadan som andra för att passa in. Men kanske inte? Det kanske är en lite ”tonårig” tanke, så där med subgrupper och så som man ser på TV när alla är lika. Egentligen handlar det väl mkt mer om kontakt och att känna connection med en eller flera och känna sig, ja, att man kan vara sig själv som du säger. Kanske kan du vara dig själv och få slappna av (och slippa analysera sociala koderna i det sammanhanget) oavsett omgivningen? Kanske är detta enda sättet att verkligen hitta dom man känner samhörighet med. Och ja, man behöver väl helt enkelt inte ”passa in” för att känna samhörighet. Tror det är fällan. För då spelar man en roll och då känner man aldrig samhörighet/kontakt med folk på riktigt. Detta blev verkligen långt men i alla fall, jag hoppas du hittar samhörighet snart!
Stort tack för dina kloka ord Ellen ❤️
<3<3
Är det bara jag eller känns det inte som att folk på stan i allmänhet blivit argare och surare och respektlösare? Har tänkt på det när jag är ute och går eller åker buss, folk går in i en hela tiden. Agerar som att man inte finns och visar 0 hänsyn. Blir nästan påkörd av både bilar och cyklar gelatinen, ingen verkar bry sig. Ingen hjälper tanter upp på bussen, eller ens erbjuder sin stol åt dem. Osv. Vad har hänt? Tänker att det blivit ett sånt hårt klimat både i Sverige och globalt, typ surviver of the fittest. Sköt sig själv och skit i andra. Flytta på dig, JAG ska fram. Så läskigt och sorgligt. Vart tog solidariteten vägen?
För mig låter det väldigt mycket Stockholm, jag bor i Spanien och känner inte igen mig alls. Sorgligt att läsa, jag känner igen det litegrann från åren när jag bodde där. Men av någon anledning blir jag inte förvånad om det blivit värre. Jämförelsesamhället är rätt starkt där väl? Det är det inte där jag bor, folk är väldigt avslappade i hur de klär sig, sminkar sig etc men det märks på mils avstånd när ett tjejgäng från Stockholm går på gatan eller sitter på en uteservering i början av juni. Den där medvetna, uttråkade och under ytan säkert dömande blicken i det perfekt sminkade ansiktet…
Ja det har blivit mycket sämre efter pandemiåren. Dels så är det unga vuxna som inte kan det här med hänsyn, de tubbades inte i samhället då de flesta av oss alla inte var ute i samhället. Unga vuxna med invandrarbakgrund är artigare när det gäller killar, tjejerna kan vara rätt självupptagna och ska fram,höras högt gärna i gäng ect i t.ex tunelbanan. Generellt, inte alla. Dels verkar det vara väldigt många inflyttade i Stockholm som inte fattar hur man åker tunnelbana. Jag saknar den vanliga hänsynen, det oljade maskineriet som fanns förr när man fattade att det går enklare att resa tillsammans om man sköter sitt och ser till andra. Hålla upp dörren är t.ex en så liten enkel sak.
Vi har två körsbärsträd som tyvärr har knäckts av stormen. Tips till vad vi kan hitta på med träet? 🍒
Tankar om nya Ronja Rövardotter?
Har sett originalet. Det behövs ingen kopia.
Känner likadant, har noll intresse för att se det nya som kommer.
Originalet suger
Inte alls samma känsla som originalet. Nu är det väl det nostalgiska som färgar mycket av min åsikt men stör mig på skådisarna, inte alls samma mystik som i originalet och känns bara allmänt platt.
Vill ha era tankar/synpunkter på att Sanna Guidetti gör allt för att efterlikna Maja Lindelöf.
Hon imiterar allt från mimik till sättet att prata, klädstil etc? Vaaarför är hon sån hahah
Föregående inlägg 
Dåligt samvete mot en förälder??
Jag undrar om någon kan känna igen sig i detta eller om någon förälder kan komma med input.
Ibland, kanske 1 gång i veckan, ser jag något som påminner mig om min barndom. Det är en förlamande känsla, jag får så stark ångest att jag måste lämna situationen.
Det kan vara ex att se en tweenie som shoppar med sin mamma, döttrar som är otacksamma mot sin mamma eller liknade.
Jag får såna flashbacks till min barndom, ältar grejer jag gjort mot min mamma eller pappa för den delen. Bara situationen att hon köpt kläder till mig som hon visste att jag nt kommer gilla inom några veckor ger mig såååå dåligt samvete att jag knappt kan hantera det. När jag ser döttrar vara som typiska (otrevliga) tonåringar mot sina föräldrar får jag så stark ångest att jag måste gå ifrån köpcentrumet/videon/annat.
Jag har ett starkt minne när jag blev besviken på en julklapp, det minnet kan på riktigt förstöra en dag för mig.
Jag får så dåligt samvete för mina föräldrar och att tänka mig in i deras situation. Till saken hör att jag INTE var ett ””hemskt”” barn eller tonåring, jag var som vilken som helst. Mina föräldrar har aldrig skuldbelagt mig för något sånt här eller varit dysfunktionella. (Vad jag vet eller känner just nu)
Jag har pratat med båda mina föräldrar om detta, de minns inte ens händelserna jag nämner. Men ÄNDÅ får jag så stark ångest och sånt dåligt samvete att jag inte kan handskas med det. Jag blir helt förlamad av ångest och kan inte prata, måste bara FLY. Exakt så är känslan.
Så sjukt rörigt alltihop, kan någon känna igen sig i denna (diffusa) förklaring? Är detta en normal grej? Eller någon snäll förälder som kan försäkra mig om att detta e sånt ni kan hantera haha<3 och tack till de som orkade läsa allt. ❤️
Jag kan inte relatera till stark ångest men jag har också haft dåligt samvete gentemot mina föräldrar. Tror det är naturligt att man får dåligt samvete när man gör saker som man själv inte tycker blev så bra. Vila i att det inte är något som dina föräldrar har tänkt på.
Nja, inte direkt.
Alltså nu när jag själv är förälder så känner jag ett starkt ansvar över att de ska känna sig nöjda med livet. Typ att jag ju är skyldig till att ens satt dem till denna galna värld som de nu tvingas leva i. Så om de emellanåt har attityd mot mig så kan jag absolut ta det.
Lite förvirrat förklarat kanske, men typ så känner jag.
Jo men precis, har jag valt att skaffa barn så har jag ju även valt att skaffa tonåringar. Och alla vet att tonåringar inte är rakt igenom artiga.
Om det är till nån tröst så har de nog minnesbanken full av ångestframkallande minnen av saker de gjort i din barndom som de önskar de gjort annorlunda som du inte minns eller uppfattade som speciellt traumatiserande 🙂
Du är förmodligen väldigt arg på någon, utan att vara medveten om det – eller vågar känna det. Det kanaliseras istället till en oproportionerlig skuld gentemot dig själv. Som en invand överlevnadsinstinkt.
Förstår att det kan låta ”flummigt”. Och jag kan ha fel. Oavsett låter det som en outforskad känslomässig konflikt inom dig själv. En duktig psykolog kan hjälpa dig att reda i dina känslor. Om det är ett påtagligt lidande – gå i psykodynamisk terapi, gärna affektfokuserad variant eller ISTDP
Mvh Anna, psykolog
Hur tusan får du detta till att handla om att vara arg på någon?
Det kan man undra! Bara en teori! Oproportionerlig skuld gentemot föräldrar döljer inte sällan en omedveten / ej uttryckt naturlig aggression gentemot någon av föräldrarna när de har agerat svekfullt eller orättvist under uppväxten.
Att rikta denna ilska mot föräldern kan kännas farligt ur en överlevnadssynpunkt och därför trycks känslan ner/ ersätts av ett psykologiskt försvar såsom oproportionerlig självkritik/skuld.
Jag har naturligtvis ingen aning om hur det är för TS men med tanke på flyktkänslan och intensiteten i upplevelsen av skuld ligger där sannolikt en hund begraven!
Och ok. Att tvärsäkert säga att det kan handla om outtryckt / omedvetandegjord ilska kanske var lite överilat av mig. Knappast så att man ( jag ) kan göra några som helst valida psykologiska analyser via en kommentarstråd på en blogg. Men! Det är inget ovanligt tema. Därav min spontana reflektion! Oavsett: där finns outtryckta känslor bakom den oproportionerliga skuldupplevelsen: kanske ilska ! ? Eller sorg , rädsla eller ledsamhet.
Anna tror också det är så. Vad klok du är.
Du är en människa med empati men tror att du fastnat på detta lite. Typ påträngande tankar. Det enda du kan (och verkar ha gjort) är ju att prata med dina föräldrar om det. Du behöver dock också ha lite empati mot dig själv! Du var bara ett barn/tonåring. Det e inte så jäkla lätt o vara tonåring och det händer en massa i kroppen (massa hormoner o flöde osv). Du behöver visa medkänsla mot dig själv! Det hör till att vara lite odräglig som tonåring och huvudsaken är ju att du inte är så som vuxen! Jättefint att du pratat med dina föräldrar men jag tror att de helst av allt vill att du släpper dessa jobbiga och påträngande tankar och är lycklig. Lättare sagt än gjort men ta hjälp om det påverkar dig i ditt liv. Som sagt: var snäll
mot dig själv. Du är bara människa och du var TONÅRING. Kram på dig
Säger dina föräldrar att de glömt så har de det. Man kommer ihåg de bra sakerna. För dej var det en större händelse än för dem, som förälder räknar man med tjuriga tonåringar, det är det normala. Förlåt dej själv, säg det högt till dej själv. Ser du andra händelser som påminner dej om dina så låt det stanna hos de människorna. Det är inte dina händelser, du har förlåtit dej själv och har lämnat dina tonår.
Det låter som att du har varit en helt normal tonåring, som du skriver: precis som vem som helst. ALLA har gjort de där sakerna (många har gjort värre!) mot sina föräldrar under den tiden, det hör liksom till. Om dina föräldrar säger att de har glömt – så har de glömt! Lita på det. Verkar lite som att du vill vara ett perfekt barn till dem och inte tillåter dig att göra några fel..? Och som att du har fastnat i minnen som faktiskt inte är sanna (du gör det alltså värre i ditt huvud). Kanske kan du börja tänka på allt bra som ni haft tillsammans, och att det du minns av det du tror blev fel, inte alls var det för dem. Fokusera på det som var bra, och på vad ni gör nu och framåt istället, och försök att släppa dåtiden 🙂
Kan helt klart känna igen mig, fast för mig handlar det mest om ett sjuukt dåligt samvete kring hur mycket pengar framförallt min mamma la på mig och min hobby. Jag red under min uppväxt och hade två hästar installade, fick massa dyr utrustning, tävlingar osv. Jag har alltid varit extremt tacksam även då till mina föräldrar, men kan nu känns att det var lite orimligt för mina föräldrar hade det absolut inte gott ställt. Och sakerna jag fick känns nu i efterhand så himla onödiga. Det kan gräma mig och kan ha så dåligt samvete kring detta. Mina egna barn är 3 o 6 så det kan hända att jag kommer bli exakt likadan mot dem senare när de är äldre. Jag vet inte.
Jag är förälder. Jag kan försäkra dig om att vi föräldrar kan hantera allt det du skrev om. Vi har ju själva varit barn och tonåringar en gång i tiden och har väl ofta själva också gjort/sagt saker vi ångrar. Vi har också blivit besvikna på julklappar osv.
Förlåt dig själv, du visste inte bättre då. Du var ett barn och du agerade och reagerade som barn gör. Du får försöka acceptera att du inte kan ändra på det du sa eller gjorde och uppskatta att du inte gjorde värre saker.
Försök stanna kvar i situationen när den uppstår nästa gång, så länge det går, trots ångesten. Lite längre för varje gång. Då kan du kanske också upptäcka vilka tankar som väcks, för att ha möjlighet att få ett större perspektiv och resonera kring vad som händer i dig. Tänker också att 24ish-åldern är en så knasig period, man har nyss varit en galen tonåring men är på många sätt redan vuxen. Så mycket i en som fortfarande behöver formas och landa – var ödmjuk och snäll mot dig själv och dina känslor, som ung vuxen är man på många sätt bara ett vilset litet barn <3
Jag har ptsd och relaterar verkligen till hur du beskriver att du måste fly. Fruktansvärt påfrestande. Det som gör mig lite fundersam är att du reagerar som om du varit med om ett trauma men det är helt vanligt tonårsbeteende. Jag tycker du ska kontakta vårdcentralen och be om att få prata med en psykolog. Känns det jobbigt har kry psykologer online. Men att bli så begränsad som du är ska du inte behöva leva med. Det finns jätte bra hjälp att få ❤️
Jag känner verkligen igen mig i det du skriver, jättemycket, med skillnaden att det i mitt fall inte handlade om att jag var otacksam utan att jag istället kunde få enorma vredesutbrott under vilka jag sa hemska, fula, elaka saker av frustration och ilska, och mina föräldrar hade absolut inte ”verktygen” att hantera det superpedagogiskt heller, utan det ledde bara till enorma bråk, men hur skulle de gjort det ens, under dessa tillfällen var jag verkligen alldeles fruktansvärd. Jag var överlag snäll, empatisk och vänlig även om jag absolut inte alltid gjorde eller levde som mina föräldrar hade önskat, men jag har alltid haft en fin relation med båda mina föräldrar även om de nog haft ganska svårt att ”förstå mig” då vi är rätt olika till personlighet och beteende (jag har exempelvis add och de är typ ”motsatsen”. Ingen misstänkte dock något under min uppväxt då jag inte hade problem i skolan, inte var ”hyper” osv. Som så många andra kvinnor diagnostiserades jag inte förrän jag var över 30 år så och hade gått in i väggen, så detta var inte något de kände till heller på den tiden). Hur som helst är mitt tonårsbeteende något jag mår så extremt dåligt över, ofta, och har mycket ångest kopplat till det, men jag har inte klarat av att mer än lite luddigt addressera ”det” vid något enstaka tillfälle, utan att egentligen nämna något specifikt utan mer bara sådär ospecificerat bett om ursäkt för att jag varit jobbig som tonåring, för jag förmår verkligen inte ens säga det högt eller få ner något om det i text, har så dåligt samvete över att jag var så hemsk mot mina jättefina föräldrar. De var självklart inte perfekta heller men de gjorde alltid sitt bästa och gjorde inget som rättfärdigade ett sådant beteende från min sida. Jag har i efterhand förstått att det i hög grad nog kan ha berott på pms, för jag ”trackade” aldrig sådant som yngre och hade ingen koll på vad det var, och min mamma har aldrig lidit av det så tror inte mina föräldrar varit så informerade om sådant heller att de skulle kunnat identifiera det (särskilt då min pms inte ens kommer i samband med mensen utan under veckan innan). Kan fortfarande drabbas av dramatiska humörsvängningar under pms-veckan, men som vuxen har jag tilö slut identifierat vad detta beror på vilket ger mig helt andra verktyg att hantera det med, då jag rent intellektuellt kan förstå att känslorna är irrationella och överdrivna. Gud så jag hoppas att mina föräldrar vet att jag är ledsen över hur jag behandlade dem och att de kunnat hantera det och inte blivit alltför sårade av allt jag sagt. Vill ge dem en ordentlig om ursäkt men klarar inte av att dra upp det och påminna dem om det, för vår relation är ju fin idag, vill bara glömma det och försöker övertyga mig själv att de gjort det, även om jag inte tror på det själv. Världens finaste mamma och pappa. 🥺💔
Jag känner igen mig! Jag tyckte synd om mina föräldrar, var rädd att de var ledsna, sårade och så vidare. Men jag kom till insikt om att det var jag som vad ledsen, skör, kände mig osäker (av olika anledningar som inte hade med mina förldrar att göra). När jag började må bättre, efter att ha gått hos psykolog, och blev mer trygg och fick självförtroende så försvann de jobbiga känslorna mot mina föräldrar. Så mitt tips är att jobba på ditt eget psyke.
Någon som har handlat från Residus? Jag tänker hur de är storleksmässigt och kvalitet? Blir sugen på byxor då jag ändå sett en del influencers ha deras byxor och de ser snygga ut. Men vill ju inte gå på ett dåligt betalt samarbete 😅
De är normala i storlek och jag tycker kvaliten är bra! Men det är inte ”byxor” i min mening, utan mer tjockare leggings
Hej har fått en förhårdnad under foten precis vid kanten. Aldrig haft det förut. Hjälper plåster eller ska man kontakta fotvård? Någon som haft det? Finns det någom kräm?
Kanten?
Min fot den har tre kanter. Tre kanter har min fot. 🤷♀️
Och har den ej tre kanter, så är det ej min fot!
Boka tid för medicinsk fotvård (alltså INTE någon skön-lyx-fotvård) det hjälpte mig en del. Sen hade jag köpt en fil och olja, det hjälpte också 🙂
Förhårdnad eller liktorn?
Menar du hälen?
Hyvla!
Jag är en annan anonym, men jag har precis köpt en sån hyvel sin jag ännu inte hunnit testa! Ser fram emot det. Måste bara ta ett fotbad först. Hjälper hyvel mot liktorn?
Har också liktornar, är dom helt omöjliga att bli av med eller är det någon som lyckats? Filar med jämna mellanrum samt smörjer ofta.
Nej inte liktorn. Nedanför lilltån. Vågar absolut inte hyvla. Gör ju ont. Ska fråga på apoteket.
Vårta?
Ska du visa foten på apoteket?
Om du har rövproblem, drar du ner byxorna och särar på skinkorna för att visa, inne på apoteket?
Förstår inte riktigt vad du beskriver men fotvård är bäst! Kan täckas av friskvårdsbidrag. Smörja hjälper mer förebyggande.
Ja först apotek sen fotvård.
Vad ska apoteket göra? Gå till VC.
Footmender är en superbra kräm som hjälpte mig mycket bättre än plåster och filande.
+ 1 på footmender! Fick tips här och wow hjälpte mina fötter som var under all kritik.
Du kan väl börja med att prova fotbad och sen fila själv först?
Ska köpa fotmender. Det är som ett hudområde som är lite tjockare. Som gör ont. Inte rött. Inte någon vårta eller något runt utan bara tjockare hud. Och jag har ändå bekväma skor.
Om man inte sköter sina fötter, filar ofta osv, så får man hårdare hud. Det är bara att fila lite varje gång du duschar.
Hur mår ni alla?
Skit. Har ont i halsen, extrem huvudvärk… Orkar inte läsa en enda mening till, men tyvärr måste jag för jag studerar och ligger efter så sjukt mycket.
Hur mår du själv?
Vad studerar du?
Samhällsanalys. Det går åt skogen. Jag vill bara hoppa av. NU. Men jag oroar mig för ekonomin.
Fasen vad trist att du känner så. Låter ju intressant, men är för mycket?
Ja. Det är för mycket. mår dåligt av att sitta och läsa, det är både långtråkigt och jobbigt för kropp och ögon.
Mitt barn som har dyslexi har ett program som läser upp text vilket han har stor hjälp av då läsförståelsen är sådär vid mycket och ointressant text. Kanske skulle var bra komplement även för dig.
Rätt bra!
Är gravid och mår äntligen lite bättre efter en miljon veckor av illamående. Så sjukt att vissa (typ jag) ska må illa en hel graviditet! Hur mår du själv? 🙂
Tummen upp! Tillräckligt bra för att inte göra våld på mig själv.
Tack bra. Kom precis hem från en trevlig kväll med vänner. Promenaden hem var ljus och full av fågelkvitter. Väldigt fint.
Hur är det själv, Flundra?
Väldig huvudvärk, sjuk hals och torra ögon pga att jag var på kontoret idag 🤦🏻♀️ jobbar distans 3 dagar i veckan, och 2 dagar på kontoret, så efter de dagar är det alla möjliga symptom, ibland näsblod och feber.. men inneluftsproblem finns det då inte enligt cheferna, endast jag som inbillar mig 🙄 vi är fler andra med symptom också så jag tror inte det är inbillning 😅
Kontakta skyddsombudet.
Jätteont i skuldran så jag kräks
Skit…
Har haft en riktigt dålig dag. Är i en väldig svacka just nu. Känns som jag tappat bort mig själv, vet inte vem jag är längre. Känner mig misslyckad. Har utbildat mig till något jag inte vill jobba med, vilket känns som ett stort nederlag. Hade kunnat skriva en hel roman om detta ikväll…
Du är inte ensam ❤️
Så tråkigt att höra, Påfågelöga. Har du jobbat länge med det du inte vill jobba med eller är du relativt nyutexaminerad? Finns det något med jobbet som du gillar eller är allting hemskt?
Du är inte misslyckad! Känner dock igen känslan. Jag utbildade mig till lärare, men upptäckte väldigt snabbt att det verkligen inte passade mig (har troligtvis en npf-diagnos, men visste inte det då och det är först nu som jag ska göra en utredning).
Läste sen en yh-utbildning och jobbar idag med ekonomi. Så här flera år efteråt känns det såklart lite trist att ha läst en utbildning som jag inte får användning för. Samtidigt är det inte hela världen. Att ha ett jobb som inte får en att må dåligt är värt mer än så. Och man får lov att ändra sig! Allas (yrkes)liv kan inte vara en spikrak väg.
Hoppas att det ordnar sig för dig!
Jag är förskollärare, har jobbat som det i snart 10 år… Det har liksom vuxit sig fram mer och mer de senaste åren.
Vill läsa en yh med ekonomi men har inte betyg till det, har ig i matte B och det är krav på många utbildningar att man har Godkänt i matte B. Orkar inte läsa upp det betyget då jag verkligen avskyr matte på det sättet som matte B innebär med ekvationer osv. Söker andra jobb men det känns så hopplöst, som att jag är sämst i världen.
Ah, jag förstår. Knepigt läge! Om man vill läsa till redovisningsekonom måste man ha matematik B (tror i af inte att det finns några undantag).
Skulle du kunna tänka dig att jobba som lönekonsult eller något inom e-handel eller logistik annars? Visserligen inte ekonomijobb, men liknande områden där man jobbar mycket med logik, system och administration. Jag jobbar med ekonomi på en kommun och vi har mycket samarbete med löneenheten, e-handel och upphandling/inköp.
Ge inte upp! En dag händer det ❤️
motigt. jobbet dålig stämning, undrar varför jag får upp i sliter.år in år ut. sen är det hushållet barnen. när jaget prioriteras??? . mvh ensamstående
Jag är förälskad i min kollega. Tycker att han borde förstå det eftersom jag har världens sämst pokerface. Ändå göder han liksom detta genom att, som jag upplever det, flörta tillbaka. Fattar att han kanske gillar uppmärksamheten men förstår inte varför han inte har mer avstånd. Det hade jag gjort om en manlig kollega gav intrycket av att ha kärat ner sig i mig och det inte var besvarat.
Har du uteslutit möjligheten att förälskelsen skulle kunna vara ömsesidig…?
Hur kan du vara så säker på att han inte är intresserad?
Det är det jag inte riktigt är men han skulle kunna se oss som vänner och det jag upplever som flörtande skulle kunna vara en kompisgrej. Typ att han bjuder på vin på julfesten, skojbråkar, rör vid mig när han har möjlighet samt att det verkligen glittrar i ögonen på honom när han pratar med mig.
Tycker allt att han låter förälskad i dig. Våga prata med honom om det. Det värsta som kan hända är att det inte är besvarat och det kanske blir lite konstigt på jobbet. Men då behöver du iallafall inte fundera på det mer.
Du får la göra ett move bara på ngn fest och se om han nappar.
Umgås ni med era kollegor på fritiden? Om ja, vad jobbar ni med?
Umgicks inte på mitt senaste jobb, var i fabrik inom lackering. Har tidigare umgåtts med mina kollegor på fritiden när det har varit lagerjobb.
Ja några, lärare.
Ja! Mina två närmaste vänner har jag fått på jobbet, en har dock bytt arbetsplats nu. Jobbar som läkare.
Ja, rätt så ofta. På bank.
Ja, och har alltid gjort sedan jag började jobba heltid. I princip alla mina vänner är från olika jobb som jag haft sedan jag flyttade till Stockholm för typ 18 år sedan.
Nix. Gjorde på ett fd jobb dock. Tog jättelång tid innan vi ens pratade på jobbet, sen blev vi kvar ensamma vid vårt bord på lunchen en dag och började prata, ytligt. Sen helt spontant bokade vi biljetter till en festival och när vi kom tillbaka på måndagen igen var vi supertajta och hittade på så mycket under den tiden vi umgicks.
Nej och det är trist! Tycker mycket om mitt jobb och mina kollegor men av någon anledning är alla väldigt antisociala… Började arbeta där september 2020 och sedan dess har det varit en aw på stan och en aw hemma hos mig. Hade gärna träffat dem lite mer efter jobbtid men de är så hemskt upptagna…
Ja, jobbar på statlig myndighet
Ja ganska ofta iaf fyra av kollegorna.Jobbar i hotell reception. Ser dom som mina nära vänner.
Nej aldrig, har varit kompis med en och vi umgicks hemma men hon flyttade från Sverige och vi tappade kontakten. Saknade henne mycket i början.
Ja det gör vi. Sjuksköterskor!
Ja med en jag jobbar med nu och en som jobbade på mitt jobb innan men som slutat.
Ja, gjort med flera. Jobbar inom butik.
Har fått några privata vänner från alla jobb jag haft. Just nu har jag ett arbete där jag haft flera vänner som jag umgåtts med utanför arbetet med, men alla har slutat. Kvar är jag och packet. Blä.
Fyra av mina närmsta vänner (inklusive alla vänskaper som skapats i vuxen ålder) är tack vare jobbet.
Jobbar i ett finansiellt corporate bolag.
Umgås med kollegor efter jobbet nästan varje vecka. Flera hörs jag med privat i princip varje dag. 31 år, bemanningsbolag. Vi har fruktansvärt kul ihop, men finns många som inte vill engagera sig också.
Ja, vissa av dem. Är lärare i fritidshem.
Sitter någon med Paris tips förutom alla typiska sevärdheter? Vill äta och fika franskt 🥰🥰
🙋🏼♀️ Ble Sucre i 11:e arrondissementet har bästa croissanterna! Närmaste Metro är Ledru-Rollin.
Le Chalet des Iles, älskade middagen där 😍 i dyrare slag men var väl värt det då vi var!
Jag har sparat @museedelavieromantique samt @parcelles_paris
Hej!
Söker era bästa tips mot återkommande hudsvamp, främst ljumske armhålor. Håller på att bli tokig snart tror jag av klås och utslag. Svampkräm fungerar ett tag men så fort jag slutat med krämerna är vi där igen. Heelp
Diflucan är ju ett piller mot svamp men kanske den fungerar mot svamp på huden. Man tar bara en kapsel. Såldes förut receptfritt. Idiotiskt att dom tog bort det.
Sluta ät socker och all kolhydratstin mat. Blanda Tea tree oil i din hudkräm, dutta på, spraya på Koloidalt silver, du kan dricka en hutt eller två om dagen också(och innan alla går i taket, KS är godkänt som vattenreningsmedel och alltså ofarligt).
Tack snälla för tips, ska prova!
Är det som med candida i underliv som göds av socker? Isf prova sockerfri diet en period och se om det blir bättre.
Annars anti-svampmedicin som jag nu inte minn vad den heter.
Socker och svamp är dock en myt, finns ej vetenskapliga belägg. Går besvär inte över med kräm uppsök sjukvård.
Hört det också och önskar det inte stämmer på mig. Godis=svamp. Och jag älskar godis! 😢
Slutar du med krämen för abrupt? Ska fasas ut
Jo har koll på det och har därför kört på extra länge för att sedan trappa ner, men icke 🙁
Det enda som hjälpt mig är fluconazol, och ibland behövt ta det förebyggande under flera månader.
Det som hjälpte för mig var att bli vegetarian. Svampen försvann väldigt fort.
Någon mer som stör sig på att Hanapee fortsätter gråta i backen (hon la ut story om det senast igår) när de är på skidsemester. Känns som jag har läst om detta i 15+ år nu hur mycket hon hatar det. Vem har råd och ork att hålla på med en hobby man hatar under så lång tid?
Haha men varför fortsätter hon då? Så konstigt.
Så irriterad på att min sambo och pappan till vårt gemensamma barn suckar när jag för en gångs skull ber honom att swisha hälften för inköpet av kläder inför förskolestart. Hans svar var att jag fick tillbaka så mycket på skatten så jag borde ha råd… Som att jag vill lägga alla pengar på VÅRT barn för det. Jag sköter dessutom alla inköp i vanliga fall och han har inte ens reflekterat över att han typ bara köper blöjor och välling då och då. Har aldrig varit med om att han har spontantköpt ett plagg t.ex. Detta trots att jag är den som gått på föräldrapenning. Men han shoppar gladeligen kläder till sig själv. Ahhh så irriterad. Slut på rant.
Varför inte ha ett gemensamt konto som är till bara för inköp till barnet? Kan ju dras från bådas löner. Så kvittar det vem som handlat men det tas därifrån.
Funderat på att ta ett snack om att ha viss gemensam ekonomi?
Är det inte smidigare/rimligare att ha någon form av gemensamt konto som båda sätter över pengar till om ni har barn tillsammans snarare än att swisha hit och dit?
Det ska vi absolut se till att skaffa. Har inte bett honom swisha tidigare just för att det känns så jäkla trist att be om pengar, speciellt när man får ett suckande svar tillbaka. Men nu var det ett sånt pass dyrt inköp så jag trodde det var självklart att vi skulle dela.
Det är självklart att ni ska dela! Acceptera inte detta ❤️
Ja skaffa GENAST. Sjävklart ska han betala hälften för ert barn. Eller egentligen mer än så när du går på fördrapenning, t ex betala procentuellt eller att han står för allt (om enbart du kommer vara föräldraledig, som kompensation för att du tar den ekonomiska smällen).
Förstår att du blir provocerad för jag blir också provocerad.
Märktes inga snålhetstecken innan du skaffade barn med honom?
Nej och han är egentligen inte snål med annat heller. Men allt som rör inköp till vårt barn verkar han anse att det är min grej för att jag tycker att det är kul..
Igenkänning 😪
Förlåt, men jag hade nog aldrig kunnat tända på min karl igen efter en sån grej. Så otroligt oattraktivt. 🤮
Dem är ju inte tillsammans längre så.. 😉
Du kan inte läsa eller?
Sambos
Men alltså va! Han är ju försörjningsskyldig för sitt barn. Akta innan du hamnar i en sådan kvinnofälla att han kan lägga pengar på det han vill och du dina pengar på barnet. Han bör ju lägga mer egentligen om du går på föräldrapenning
Sådär var mitt ex också. En stor anledning till att det tog slut helt ärligt. Fattar inte det där med att vara dumsnål mot sin partner.
Är ju inte ens mot sin partner, tar Hübinette ansvar för barnet
”Tar inte”
Vet inte om jag förstår dig fel, du sköter alla inköp både till barnet samt er gemensamt? Han köper blöjer och välling ibland? Hoppas jag fattar fel. Vissa väljer att dela, andra räknar på hur mycket man får ut. Men en gemensam familj delar ju på just gemensamma saker. Annars blir det som att bo i korridor och märka sina saker i kylskåpet, ”Olle-Pelle, du har tagit av min ost”, typ.
Om han nu hatar att köpa kläder, kanske du kan göra det rent praktiskt, men klart ni ska ha ett gemensamt konto för alla utgifter som gäller familjen. Jag begriper inte hur han inte tänker där och nej, jag skulle aldrig ha accepterat det. Ta i det innan du blir bitter på honom. Just såna saker de lägger sig och gnager tills man exploderar över en helt annan sak, är min erfarenhet.
Vad jag inte fattar är hur man kan vilja skaffa barn med en sån man? Du måste ju märkt vad han är för typ av människa?
Han kanske inte var sådan innan barnet kom? 🤔
Men snälla kan folk sluta skylla på kvinnor jämt för att så många män är stolpskott. Absolut, hon har ett ansvar i att män som han inte får föröka sig och sprida sina pissiga gener. Men vad fan. Han får ta och stå för sin sketna attityd själv.
Men sluta bara. Du förstår väl att han inte betedde sig så innan de skaffade barn? Män tenderar att förändras när barn kommer in i bilden. Hade man vetat hur en man kommer att vara som pappa hade nog väldigt. Ånga män aldrig blivit pappor. Tyvärr får man liksom inte en möjlighet att se in i framtiden innan man skaffar barn. Varför tror du skilsmässor är så vanligt?
Idag kom barnets klasslista inför skolstart. Till min stora fasa upptäcker jag att ett av barnen på lista är barn till mitt X som jag hade en destruktiva relation med för 10+ år sedan. Det har tagit mig många år att komma över (förtränga) det jag utsattes för av honom, så är redan nu helt skakig av ångest över att nu tvingas möta honom i och med att vår barn nu kommer gå i samma klass.
Känner mig helt vilsen i vad jag ska göra nu. Ska jag kontakta rektor och be att få mitt barn placerad i en annan klass eller ska jag helt enkelt jobba på att acceptera att situationen nu är som den är och hoppas på att jag inte kommer behöva möta/kännas vid honom trots allt.
Det är inget konstigt med att du ber om byte av klass om det finns fler klasser
Det borde ju inte vara du som ska byta klass för barnet. Det är inte du som ska känna någon skuld. Och ni behöver inte ha med varandra att göra.
Det enda hon kan (och ska kunna påverka) är sitt eget barns situation. Det vore helt orimligt om föräldrar skulle ringa upp en rektor och kräva att ett annat barn (som de inte ens känner) ska byta klass pga den vuxnas känslor…. Exets barn har ingenting med hennes känslor att göra, snälla nån.
Byt klass omedelbart ❤️
Jag håller med.. Det är visserligen inte alltid så ofta man stöter på föräldrar i korridoren men det kommer vara föräldramöten, klassfester, kalas etc. Så jag hade inte orkat med den situationen faktiskt!
Men hallå, man kan inte bara byta klass sådär. Det finns oftast en tanke med klassindelning, byter en måste någon annan i andra klassen också byta om det inte ska bli ojämt antal i klasserna. Hur motiverar man det? Tänk om era barn blir vänner trots att de ev sen går i parallellklass? Ofta har man raster och gemensamma aktiviteter/fritids ihop. Ska ni byta skola då också eller byta stad? Är det inte enklare att försöka bearbeta och acceptera situationen?
Det kanske beror lite på var man bor och/eller vilken skola det gäller. I min hemstad som är relativt liten, 25k ungefär, finns 10-12 grundskolor. Där var/är det inga större problem att få byta klass alt. byta skola om man så ville eller om det verkligen inte gick att byta klass.
Sen från vad jag förstått från familj, vänner, bekanta som arbetar i skolans värld så blir det nästan alltid lite justeringar i klasslistor. Folk flyttar, någon vill gå i samma klass som en kompis, eller undvika någon osv. Så det brukar lösa sig så länge det inte rör sig om en superpopulär skola som har långt fler i kö än de kan ta in.
Klart man kan. Det är dessutom inte för att hon tycker det är kul utan finns ett rimlihy skäl bakom.
Om du tror att du klarar det hade jag valt att vara kvar. Förutsatt att du inte tror det finns någon risk att han skulle agera aggressivt mot dig dvs. Men om det bara är din egen känsla som skrämmer dig tror jag det kan bli värre av att förhålla sig till att han är förälder i en parallellklass, då forsättter du vara rädd men utan att tvingas kronprinsens situationen genom att typ vistas i samma rum utan att något farligt händer.
Men absolut inget konstigt att byta klass, gör det du mår bäst av.
Alla har ex. Är väl bara att acceptera situationen? Vad händer om de blir vänner? Ska du då förbjuda det och därmed beröva två barn en vänskap pga att du inte kan hantera ett ex?
Alla har dock inte en destruktiv relation i bagaget. Beror ändå rätt mycket på vad denna destruktiva relation innebar, kan ju innebära rätt grova och jobbiga grejer liksom. Då är det ju inte som vilket ex som helst som man jämföra med.
Det låter dock inte som att det handlar om bara ett ”vanligt” ex.
Barnen kan såklart inte bli vänner, det blir ju jättekonstigt och jobbigt. Hon får väl bara förhindra det. Att de leker i skolan kan hon ju inte påverka men att de är hemma hos varann liksom, bara att säga nej.
Bara egotrippat att resonera så. Det har gått över 10 år, plus att barnen inte har nåt med det att göra. Man får ta ansvar för sitt eget mående och sitt eget förflutna. Det ska inte gå ut över barnen.
Förutom byte av klass osv, ta kontakt med kvinnojour! Där kan du få hjälp att bearbeta den våldsamma (psykiskt och annat) relationen, oavsett när i tiden och du kan få stöd med dina känslor! Hemsk otur du haft dock, med exet förstås, men nu detta på allt, när det var så lång tid sen dessutom <3
Jag håller med. Så viktigt att få hjälp att bearbeta det. Destruktiva relationer sätter verkligen djupa spår.
Det har gått 10+ år…. Seriöst, det borde väl inte vara några problem?
Men då har du ju uppenbarligen inte varit i en våldsam relation om du känner så? Sånt sätter spår på ett helt annat sätt än ”bara ett vanligt ex”. Väldigt icke-validerande och lite trist att inte vara öppen för andras upplever av saker kan skilja sig från sina egna
Oavsett vad så ska det inte gå ut över barnen som har noll med detta att göra. Är det så jobbigt efter mer än 10 år får hon ta hjälp, inte begränsa sitt barns umgänge.
Det håller jag med om!
Jag funderar på att göra en färganalys online. Någon som har gjort det? De flesta är jättedyra och kostar flera tusen men hittade en som gör en helanalys på vilken säsong man tillhör, och ger färgkoder som passar en på allt från kläder, smink och hårfärg. Kostar 600kr.
Har försökt med gratis versioner online men tycker det blir så fel. Vill bara veta vilka färger som passar mig för att spara pengar!
Någon här som har gjort det?
Jag har ej gjort online utan på salong i Göteborg. Tyckte det var bra! Det stämmer även med vad jag själv jämfört med online. Det kostade 1000 kr tror jag (live alltså, precis efter covid). Om det är online för 600 kan det ju vara värt för dig att prova?
Vad hette salongen?
Studio Aroma
Uskor 30 i lön ok? Många års erfarenhet.
Jag bad om 32.000.. gick bra 🤓 Utbildad sedan 2021 och 10 års erfarenhet av vård.
Ja definitivt. Försök förhandla till högre lön.
Ja det är verkligen undersköterskornas marknad nu i och med att man behöver yrkesbeviset. Många arbetsgivare som skriker efter kvalificerad vårdpersonal nu när det blivit ett ”krav”. Så tycker verkligen man kan våga satsa högt från början.
Oj vad sjukt. Varför slösar man tid på utbildning kan man undra, när uskor får så pass mycket??
29.000. USKA + specialistutbildad USKA inom äldrehälsa som var 2 år på Yrkeshögskola. 10 års erfarenhet av vårdyrket. Arbetar inom hemtjänst.
Jättehögt.
Det skavers senaste avsnitt!
Sjukt hur Cassandras kille betedde sig när han skrek och gjorde ljud i bilen (även fast det såklart var på skämt). Men! Nån som hörde elsas snabba kommentar att han ”… inte borde köra som en biltjuv”.
Att de lät det vara kvar i avsnittet sen!
Är hon fortfarande ihop med den kriminella snubben? Har han kommit ut nu?
han har väl varit ute ett tag?
Jaaa tyckte han lät som en helt sjuk idiot! Vem fan hetsar någon som kör på det sättet? Dumpa fanskapet direkt, låter som ett fruktansvärt förhållande..
Tyckte bådas beteende i klippen var 🚩🚩🚩?? Orimligt att sitta och skrika åt varandra så mycket i en bil, att han håll på, och känner spontant att man kanske inte borde ha körkort om det är så jobbigt att köra?
Brukar SÄLLAN reagera på andras par oenigheter och tjafsande, men när jag hörde det där vände det sig lite i magen. Sjukt obehagligt!
Ni som träffat folk från GoFriendly, kan ni berätta om era erfarenheter? Vore kul att höra? Har ni skaffat bestående bekantskaper eller har det mest varit ”meh”? Laddade precis ner appen för känner mig så himla nere just nu. Har knappt nån kontakt med gamla kompisar och bor liksom i storstad med oändligt med möjligheter. Skäms nästan över min situation över att knappt ha kompisar.
Jag testade men det var innan pandemin. Träffade en tjej som det kändes ganska meh med. Och en som jag faktiskt klickade bra med. Tyvärr hände så mycket i hennes liv så vi tappade kontakten efter ett par träffar och sedan flyttade hon ganska långt bort. Synd, annars hade vi nog fortsatt vara vänner. Men jag rekommenderar appen! Kul sätt att komma iväg hemifrån lite mer och vidga sina vyer. 🙂
Gå med i Citypolarna! I storstäderna ordnas det med massor av event.
Jag har kontakt med flera personer som jag träffade via GoFrendly, och som jag klickade med. Har också träffat på många meh men de ”relationerna” dog ut ganska snabbt.
Blev utloggad under en uppdatering och sen kunde jag inte logga in igen p g a man var tvungen att vara verifierad. 😔
Jag har träffat två vänner från GoFrendly. Och varit på event med tjejer, gått på ”dejt” med några där det inte klickade. Kan varmt rekommendera! Vad är det värsta som kan hända? Lycka till 🥰
Tips på saker att se/äta/gör i Amsterdam? Gärna någon dold pärla!
Åh jag vill gråta. Bodde där i ett halvår och har så många minnen!!
Hyr cykel i Vondelpark, ha picknick där! Köp med dig en flaska vin och lite plock från Albert Heijn (holländska Ica) och sätt dig på en filt i gräset och kolla på folk.
Besök barerna i området De Pijp (tänk dig som Söder i Stockholm eller Majorna i Göteborg. Riktigt fint).
Jag minns att jag älskade restaurangen Cannibale Royale när jag bodde där. Fantastiskt kött!
Det finns en jättestor loppis i IJ Hallen på andra sidan kanalen i norra Amsterdam. Kan vara kul att bara gå runt och insupa atmosfären och kolla på alla grejer utan att nödvändigtvis köpa ngt. Där finns också massa food trucks.
Strosa runt i Jordaan! Mysigt och fint. Mycket mysiga butiker och barer även där.
Ha så kul! 🫶🏼
Tack snälla!! Toppen tips ju ❤️
Köp bra gräs, eller psychs if you are so inclined. Konsumera och besök Van Gogh-museet. Joordan och De Pijp är mysigt.
Det jag minns bäst från Amsterdam är poffertjes, såå goda tjocka plättar (typ)😍😋 Vill åka tillbaka enbart för dom 😅 Men väldigt härlig stad i övrigt också 😊
Ska dit i höst och vill också ha tips😍Var kan jag köpa från/blomlökar och bästa shoppingen (vintage eller secondhand/butiker som inte finns i Sverige).
Gå på Banksy-museet!!
Oh jag är ute efter precis samma saker 🙂
Vill veta bra och mysiga, coola butiker och caféer. restauranger, second hand shopping etc etc.
Inomhusfärg! Kan någon hjälpa en nybörjare som mig. Vi ska måla om hemma, hur stor skillnad är det egentligen på tex Jotun Lady och typ Coloramas egen färg? Alltså jag förstår ju att skillnaden ska vara matthet blankhet och jadajada. Men hur mycket märker man egentligen!? Ser man skillnad? Är det värt att lägga en extra slant?
Hur färgen ser ut tycker jag det inte märks så mycket på faktiskt, initialt. Det som märks skillnad på är hur fint färgen håller i längden. Generellt håller de dyrare färgerna sig finare längre, lättare att torka rent ytor/väggar om det blir smuts och det ändå håller sig fint osv. Så när jag målat ett rum jag vet att jag inte kommer vilja måla om på många år har jag valt en dyrare färg, om jag tror att det finns stor chans att jag kommer måla om inom 2-3 år så har jag valt en billigare.
Kan också spela roll var du målar, t.ex. har vi en vägg i hallen som alltid blir mer smuts och grejer på, en dörr som slår i ibland, ställer ofta saker lutandes just där så det kan bli skavmärken osv. Sådana platser kan vara värt att välja dyrare färg flr den håller bättre om man behöver Torka av och gnugga bort skavmärken.
Tack för tips! 😊
Jag älskar verkligen att följa Tanbyklara för det känns inte som någon ”perfekt fasad” och hon är rolig! Men har funderat på hur hon kan äta allt hon gör och hålla formen? Har inte uppfattat att hon tränar eller rör på sig mycket men hon äter mycket pizza, pasta, glassar, godis, kladdkaka, etc varje varje dag! Älskar att följa det och gillar den helt avslappnade inställningen till mat (blir ofta inspirerad och köper en glassbåt) men hade jag tryckt i mig så ofta så hade jag rullat fram? Köper såklart att alla har olika ämnesomsättningar men jag får inte ihop det på den nivån
Tror bara att hon har de anlagen. Både hennes mamma och pappa ser rätt smala ut så hon har nog bara tur.
Termodynamik funkar lika för alla.
Tror du själv på det?
Jag äter också liknande och är smal av mig själc. Tror det beror på: 1. Ämnesomsättning. 2. Om du är smal och har mindre magsäck äter du mindre mängder.
Jag tror hon, som många andra som påstår sig äta massor och alltid vara smala, inte äter så mycket som man/de själva tror. De tror och andra tror att de äter massor, för de kanske ofta tar ett snack eller äter godis, glass osv. Men om man på riktigt följde de en vecka och antecknade allt de åt och hur mycket så skulle det visa sig att de äter inte så mycket som de kanske tror.
Det är bara väldigt bra på att självreglera matintag utan närmre tanke. Så därav upplever de att de äter mycket och ofta, att de kan äta vad de vill och hur mycket som helst utan att gå upp, men de äter egentligen rätt små mängder (relativt till vad de upplever och andra ser).
Jag tycker att jag äter vad jag vill och hur mycket jag vill. I perioder är det ganska onödigt. Men jag märker skillnad på mängd. När jag äter pizza orkar jag knappt en halv. När jag fikade med min familj tog jag typ två matskedar glass, sen var jag nöjd. Min syster tog tre rågade skålar. Klart det blir skillnad då.
Onödigt=onyttigt
Äter du verkligen vad du vill och hur mycket du vill om du sitter och studerar och räknar hur många och hur fulla skålar med glass din syster äter? Folk som är obrydda brukar inte märka av sånt.
Men herregud.
👆🏼👆🏼👆🏼
det här är exakt de observationer jag gjort med mina ”naturligt smala” vänner och familjemedlemmar jag har. Ligger väldigt mycket i det du skriver!
Exakt. Samma med t.ex. Sandra beijer. Smala personer som har mycket mat på bilderna, äter godis varje dag MEN skulle vi följa med dem sida vid sida en hel dag skulle vi se att de inte äter upp hela sin portion utan slutar när de är mätta, inte äter pommes friten bredvid utan bara hamburgaren, äter EN kladdkakebit långsamt etc.
Ända sedan jag började gå ner i vikt har jag lagt märke till hur långsamt alla naturligt smala omkring mig äter. Kunde knappt tro mina ögon, eftersom jag själv glufsar i mig tills det är slut i alla skålar.
Ja, och i många fall är det de lägger upp inte så mycket hellere. T.ex. Sandra äter (eller åt förut iallafall, inte kollat på ett par år) ganska små portioner mat. Hon äter godis ofta men det är liksom en liten mini-skål eller 3-6 st godisar per dag.
Märkte det inne hos Kenza också när jag kikat på hennes storys, hon delar ibland mat när de äter hemma och hon äter av allt det goda, men det är inte så mycket av allting och ofta tar grönsaker upp en stor del av tallriken.
Jag är som dig, måste aktivt tänka på att äta lagom för känner inte stopp och mättnad (eller hunger för den delen, om jag någon gång inte är sugen kan jag lätt glömma bort att äta) särskilt bra, är nästan alltid sugen liksom. Jättebra dock för de som fungerar så per automatik (tror Klara gör det, tror inte Sandra nödvändigtvis gör det, Kenza vet jag inte), det verkar vara ett avslappnat förhållningssätt till mat och man får känna att man kan äta vad man vill utan att det går överstyr åt något håll och man håller sig på en rätt stabil vikt.
Läste att det finns tvillingstuider då man testat på barn och kunnat se att det finns starka genetiska faktorer just bakom hur man reglerar efter mättnad. En del barn tar en mindre portion om de fick en energirik första portion, anfra tar en mindre. Osv.
Man har olika driv att äta. Jag håller med er om att ”naturligt smala”’ofta har lite svagare sånt driv, vilket märks först om man lever nära inpå dem. Ofta är de ju heller ej personer som behövt tänka på att utesluta snacks eller godis just eftersom de ej tömmer skålen, så första intrycket kan ofta vara att de är ”onyttiga”. Men efter ett tag märker man att de äter lite.
Har noterat att flera naturligt smala inte är så förtjusta i sött utan föredrar surt. Torrt vin, sura godisar etc
Ja men absolut. Finns en studie på exakt det här som anonym 20;58 skriver. Om att smala som påstår att de äter allt de vill ofta äter färre kalorier än de tror.https://www.mabra.com/halsa/stor-aptit-men-fortfarande-slank/8822813
Vet flera som är smala och äter mycket. Och godis m m.
Allt handlar om kalorier in och kalorier ut. De ser säkert ut som smala som äter mängder av onyttigt, men det är aldrig mer än vad de förbränner. Äter de 2200 kcal en dag så äter de 1600 kval en annan dag. Beroende på hur mycket muskler man har förbränner de olika, men det kommer alltid gå på ett ut om det är smalisar som intuitive håller vikten år efter åt.
Hur många känner du? Bara så man får en uppfattning att jämföra med hela befolkningen.
Jag minns en tjej jag umgicks med när jag var runt 20. Hon var liten och smal och jämt hungrig och lagade jämt stora pastarätter, hon behövde planera när vi varit ute och dansade så att vi skulle passera ett nattöppet ställe så hon kunde äta. Anledningen var att hennes ämnesomsättning var ovanligt hög. Säkert finns det ett spann för alla, vissa har högre, andra lägre, oavsett hur mycket vi rör oss. Tror säkert att det har med hormoner att göra. Men visst, många rör sig nog naturligt mer än andra, är liksom rastlösare och det kan ändå gå en hel dag eller kväll utan att de äter (= min son), medan andra (som jag) kan sitta i soffan och småäta en hel kväll.
Ämnesomsättning är en liten del av det, men den skiljer sig oftast inte så enormt mycket.
Det är egentligen vanor huvudsakligen. Rör sig kanske mer överlag (alltifrån att gå till ställen, till att gå runt hemma mer, till att sitta och hela tiden skaka på ben eller så) och framförallt att man (per automatik) äter i balans med vad man gör av med.
Det är ju inte säkert att hon äter stora mängder. Det kan också vara så att det övriga kaloriintagetr lågt, eller att hon får mycket vardagsmotion. Jag har inte koll på just Klara, men generellt tror jag att många tänker fel mängder gällande sånt här. När hon beställer pizza räcker den kanske i tre dagar, eller så äter hon bara pizza den dagen. Så är det i alla fall för mig som har liten aptit.
Det här tror jag med gällande henne. Hon äter antagligen inte allt eller så stora/normala mängder som vi andra tänker att hon gör.
Men sen ammar hon väl fortfarande? Då kan man ha ökad förbränning.
Nu har hon slutat, men var nyligen.
När jag var i toppen av min ätstörning var jag ”känd” som den i kompisgruppen som kunde äta massor, med helt galet bra ämnesomsättning. Men vad jag egentligen åt var något helt annat. Kompenserade inte heller.
Jag börjar tro att det är en del av hennes image att verka så avslappnad, genuin äkta osv och att det är en anledning till att många följer henne och gillar henne. Tror hon iscensätter när hon dagligen lägger upp bilder på godis glass snabbmat kladdkaka 20 ggr om dagen osv genom att lägga upp gamla bilder osv. Inte en chans att hon äter snabbmat varje måltid och äter typ 3 glassar liksom och är smal som en sticka efter barn?
Någon som sålt studentlitteratur via studentapan? Har det funkat bra? 😊
Jag har både sålt och köpt några böcker och det har funkat klockrent. Det är väldigt smidigt både som säljare o köpare. Enklare än tradera, och det är ju inte komplicerat heller.
Rekommenderar campusbokhandeln! Går väldigt smidigt.
Har sålt massor av böcker på studentapan & det har aldrig varit några problem. Kan varmt rekommendera! 🙂
Två funderingar😂
När Caia gör samarbete nu med Mentos – är det då Mentos som betalar Caia, Caia som betalar Mentos eller ingen? Delar dom på vinsten?
När någon känd person gästar en annan youtubekanal som i sin tur tjänar pengar på detta genom ex samarbeten (ta typ i badrumsskåpet, intimt med björken) får då den personen som gästar betalt/del av vinsten?
Det skrivs kontrakt om dessa saker innan samarbete. Ett generellt svar finns inte att ge.
Börjat äntligen få till intervjuer. Är det här ett tecken på att jag närmar mig slutet av tunneln? Är så tacksam!
Vad roligt, grattis!
Åh grattis! Här händer ingenting
Det är bara en tidsfråga tills det sker för dig också!
Tack ❤️
Åh! Vilken känsla. Lycka till! ♥️
Är det bara på min Facebook eller varför består alla vänförslag av kändisar?
Pernilla Wahlgren, Niclas Wahlgren, Bianca Ingrosso, Måns Möller, Karl Fredrik (han med blommor/trädgård, tror jag han sysslar med iaf?), Anders Svensson, Håkan Hemlin, William Spetz, Gry Forsell, Ola Forsmed, Daniel Norberg…för att nämna några! Det här började för typ 2v sen. Varfööör😂 inga gemensamma vänner med dem direkt!
Om det nu ÄR dessa människor på riktigt förstås, men konstigt oavsett?😅😂
Du har nog hamnat i någon knasig algoritm. Kanske du sökt mycket på dessa personer? Även på andra plattformar.
Haha nej det är just det jag inte har. Den enda av dessa som jag ens skulle tänka mig att googla på är Anders Svensson men det vet jag var längesen. En annan som kommer upp är Martin Rolinski, och även Henrik von Eckermann (tror jag han heter?). Inte heller de här har jag googlat på. Någonsin.
Så jag har definitivt hamnat i en konstig algoritm. Men googlat på dem har jag inte gjort, dessutom så udda kändisar, majoriteten av dem. Så nej, jag har inte googlat dessa namn, är inte ens intresserad av kändisar på den nivån att jag skulle googla dem och följer ingen på sociala medier heller så det finns ingen historik från annan app att hämta in heller.
Jag tycker förslagen verkar gå i skov. Jag gissar att om man inte söker på mycket alls, dvs inte avslöjar sina intressen så kan det komma upp en massa liknande grejer på en gång. Jag får just nu en massa AI-skapade drömlika kök i hus med rosa rosor framför och snöklädda alper bakom.
Ja möjligt. Just det där med förslag på produkter och annonser har jag aldrig fått upp något som är vad jag har sökt på eller pratat om. Men jag har också alltid stängt av allting där man kan stänga av behörigheterna.
Innan alla kändisar dök upp (igår var det någon som jag tror är med i Arvingarna som var ny på listan, Rikard Olsson, en till ryttare var också där. Innan var det alltid bara såna jag hade gemensamma vänner med men nu är det kändisar😂
Nästan vart man än läser nuförtiden så ar folk gått in i väggen, är deprimerade, har ångest mm.
Vad är det som gör att så många människor mår så dåligt. Man kan ju tycka att vi i dagens upplysta samhälle borde kunna konstruera ett samhälle som får folk att må bra.
Det är ju rent ut sagt sjukt att det blivit såhär och bara verkar bli värre.
Jag själv har haft ”turen” att aldrig varit deprimerad eller mått väldigt dåligt psykiskt. Inga ångestattacker eller liknande heller.
Har självklart haft sorg och mått dåligt då men annars inget dåligt psykiskt mående.
Det är ju inte för jag åkt genom livet på en räkmacka. Skilsmässobarn med idiotpappa. Mobbad i skolan. Vi hade det ganska fattigt när jag växte upp.
Är handikappad och kroniskt sjuk sen 20 är tillbaka, med värk, smärtor, fatigue mm. Är sjukpensionär med liten inkomst. Men jag tycker mitt liv är underbart ändå.
Har funderat mycket på vad som gör att jag inte mår psykiskt dåligt när andra i liknande situation gör det.
Om man kunde identifiera mer precist vad som gör att så många mår så dåligt så borde det kunna tas fram bättre hjälp. Borde ju vara en prioritering för hur ska ett samhälle överleva och utvecklas om människorna inte tas om hand.
Är det nån mer som har liknande funderingar?
Detta har ju pågått i många många år.
Det är ju baserat på vem man är som person också. Jag är väldigt emotionell och nära mina känslor så får ångest lätt och blir orolig. Alla är olika.
Ja det är ju precis det jag skriver. Att vi alla reagerar olika och om det gick lättare att identifiera orsaken så skulle hjälpen kunna bli så mycket bättre.
I dom fall där hjälp behövs så klart.
För jag menar folk som mår riktigt dåligt och som inte känner att dom kan leva ett bra liv. Känslor är ju inte något dåligt.
Det finns nog inte en enda orsak, för då skulle detta vara löst nu. Det är ju ett komplext problem som innefattar dels den egna personligheten och dna, men också hur samhället utvecklas både socialt (soc media hjälper ju inte direkt med detta) och politiskt (närheten till vård t.ex).
Men det går ju inte att lösa förstår du väl. Det går liksom inte att ändra på ens DNA.
Och ärftligt med.
Nej, inte ärftligt.
Jo psykisk ohälsa har en stark genetiskt komponent
Liten ledtråd: Det är väl ett troll som står vid stubben på bilden där uppe?
Haha det är väldigt ärftligt! Av de med adhd har 70% en förälder eller syskon med adhd.
Haha själv. Lite trolleri så här på natten och inspirerad av bilden som inledde ÖS.
Nej inte troll, det är fakta
Jag har haft samma funderingar också baserat på grejer jag har varit med om och folk i min omgivning där man reagerar så olika.
För mycket stress och många intryck från media. Sedan blir ju allt dyrare som är viktigt tex hyra och lån och mat. Sedan 8 timmars arbetsdag och fortsätta jobb hemma med att ta hand om barn. Dessutom ska man hålla upp en snygg fasad.
Läs Anders Hansens bok Depphjärnan: varför mår vi så dåligt när vi har det så bra. Den svarar på en del av detta tycker jag.
vi är 8 miljarder och jag tror för varje generation kommer måendet divergera tills välfärden inte förmår stötta individerna.
Typ, om människan alltid var tillfreds så hade hon inte försökt få en bättre tillvaro. Att må dåligt är därför en drivkraft – men att må ”lagom” dåligt är svårt ur en evolutionär synpunkt. Så därför oroar sig vissa mer och vissa typ ingenting (för lite).
Psykisk ohälsa är till stor del genetiskt. Observera TILL stor del. Symptom utlöses i en komplex samverkan mellan arv och miljö. Sk epigenetik
Du kan vara genetiskt predisponerad men växa upp i en mycket skyddad miljö utan att du drabbas av psykisk ohälsa och vice versa sakna genetisk belastning men växa upp i en dysfunktionell miljö och drabbas av psykisk ohälsa. Det är när dessa två påverkansfaktorer korsar varandra i en kritisk punkt som symptom på psykisk ohälsa utvecklas.
Klart samhället inverkar – det är en miljöfaktor. Men störst miljömässig inverkan vågar jag nog påstå komma från de första 10 levnadsåren.
Vissa kroniska smärtsjukdomar har på senare år visat sig ha en psykologisk genes. Hos en del omvandlas hotfulla signaler i hjärnan till signal om fysisk smärta. Dessa nervbanor blir sedan upptrampade stigar. Affektfokuserad terapi har visat sig ha effekt på flera kroniska smärttillstånd.
Det finns ju ingen framtidstro här i Sverige så inte undra på att människor mår dåligt. Vi bor i ett I-land men med undermålig skola, sjukvård, rättsväsende, brist på el, höga mat- och räntekostnader mm mm. 😔
Jag har stark framtidstro men det hjälper inte mot min add eller ptsd 😂✌️
Hormoner, säger jag. Alltså via preventivmedel men kanske också via mat och hormonstörande ämnen i köksredskap och hudvård. Om man tänker att de flesta som verkar drabbas är tjejer och särskilt unga så blir det tydligt. Preventivmedel sätts in så mycket tidigare hos tjejer och även så mycket tidigare efter att en kvinna fött sitt barn, och vi rekommenderas ha kvar dem fler år än tidigare.
Kan vi diskutera att Hanna Theorin sitter och redigerar ett samarbete när hon får sin nya lampa och uttrycker sig ”fuck redigeringen, jag bryr mig inte”. Jag undrar vad företaget hon samarbetar med tycker om det? Både oprofessionellt och väldigt nonchalant mot sitt jobb?
Onödigt sagt ja. Men tolkar det mest som att hon är taggad på sin nya lampa och jobbar mer sen
Så länge hon gör klart samarbetet till deadline kan det väl inte spela företaget någon roll om hon tar en paus i redigerandet och packar upp ett paket.
Men hon har väl aldrig levererat särskilt bra och genomarbetade samarbeten? Så jag är inte särskilt förvånad.
Att man avbryter och packar upp ett paket istället är väl ingen grej. Men uttryckssättet känns bara tramsigt och omoget, som en tonåring.
Influenser är absolut sämst på sitt ”jobb”
Hon är så lat och omogen. Blä
Alltså gör dom nåt annat än att sitta och häcka i lägenheten eller springer till lågprisbutiker? Om och om igen. Vart tvungen att avfölja för det blev så jäkla tråkigt att se på.
Älskar fb-teorin att de är vampyrer eftersom de alltid sitter hemma med neddragna persienner.
En vett och etikettfråga… vet inte om jag är känslig men tog illa vid mig förra veckan av en situation på min arbetsplats.
Jag jobbar i en större butik, vi är ca 100 anställda. Vi jobbar kanske 15-20 pers samtidigt i butiken beroende på veckodag.
Förra veckan hade en kollega bjudit in ca 10 pers via whats app till en aw på fredagen. Inte alla av de som kom jobbade den dagen. Senare på kvällen la hon upp bilder från ”en väldigt lyckad aw” på sociala medier. Det pratades om utgången på jobbet den dagen innan också.
Jag fattar att man inte kanske inte vill umgås med alla men att posta på det sättet…varför? Känns lite taskigt. Jag som var med känner mig också som en mobbare när inte alla är tillfrågade…
Den är svår. För när det är så stort så är det svårt att bjuda in alla och rodda det. Samtidigt som jag tycker att AW borde vara en allmän inbjudan antingen den dagen (för att minska antalet pga kortvarsel) eller tidigare men ja då krävs det ju lite planering och tid
Men ja, stor risk att folk känner sig exkluderade
Att bjuda 10 st av 100 tycker jag är helt okej. Man går ut med dom man umgås med mest. Herregud att ordna en AW för 100 pers…
Det rekommenderas när man ska köpa bostad att man söker lånelöften hos olika banker men i slutändan är det ju vilken ränta man får som kanske blir det som avgör till viss del. Men i vilket skede börjar man förhandla sånt eller får ett förhandsbesked kring räntan med?
Ni med stor byst – vad har ni för bh? Och var köper ni den? Jag har en från Triumph utan vadderade kupor men känns som den inte ger mig bra stöd som är tillräckligt. Har 75G
Undrar detsamma. Har 80J och har i nuläget enbart en behå som passar. Köpte en på nätet men den var för stor trots att det är rätt storlek (vet ju att det kan skilja sig mellan märken). Det är ju så otroligt många som förstorar brösten så det borde verkligen finnas ett bredare sortiment i dagens butiker. 🙁
Zalando har massor. Annars twikfit.
85H.Köper beställer enbart från Mark & Spencer.De har många stl och ok priser! T.o.m hittat en bralette i min stl som är både mjuk men stadig och som separerar brödten så de inte föses ihop till en svettig limpa!
Använder enbart bh från Primadonna och har gjort så de senaste 12 åren. Testade Change för ett par år sedan, men det går över hvuud taget inte att jämföra i kvalite. Har 75 J. De är dyra, men det är liksom något du har på dig varje dag, det är värt det. Samt att de håller läääänge, om du sköter dem ordentligt, dvs handtvätt eller tvättpåse i fintvätt. Gå till en riktig bh-affär och få utprovat, det ska vara en rivig dam som kommer in i provrummet och rumsterar om lite i bysten när man provar, annars är de inte seriösa.
Nån som har koll på the spark company som gör kläder med feministiska budskap till exempel?
De har många fina ord om ethics, feminism osv men jag ser ingen information om var och hur deras kläder produceras? Är det ultra fast fashion eller finns det nån slags ansvar i det?
Köpa bil
En liten, enkel andrabil. Pris upp till 100k, annars inga större krav eller önskemål. Vad är bra och vad är dåligt? Viktigt att tänka på? Första egna bilköpet, känns så läskigt!
Miltal är ju klassiskt att gå på. Antal ägare också. Alltså gärna så lågt som möjligt på båda. Kolla också vad skatten kostar per år, särskilt om den är nyare än tre år.
Kia!
Jag har Toyota Yaris, de är lättkörda och bensinsnåla. Välj en bil med ac, och se till att det finns både sommardäck och vinterdäck med. Annars kan du testa att pruta lite på priset , för du ska köpa en uppsättning däck till annan säsong.
Kolla i serviceboken, och provkör🚗
Är det bara jag som har väldigt svårt för Sanna Gs ”jargong” mot sina barn? Hon kallar det för deras jargong alltså.. ibland känns det som att hon behöver förstå att hon är föräldern.
Några Gbgare här? Ingen kan väl ha missat Mix Megapols extremt dåliga behandling av Morrongänget? Åsikter? Sitter du inne på annan info, dela med dig, du är anonym här.
Är jag den enda som blir äcklad och irriterad över att se matinfluencers äta/smaka saker? De ser ”taggade ut”/uppspärrade ögon, proppar in någonting i munnen och ler (som tur är med stängd mun) när de äter och gör tummen upp. Jag vill bara verkligen inte äta det de lagat eller testat när de beter sig så 😂
Har så svårt för alla som ler när de äter och tuggar. Och tittar rakt in i kameran. Ser så osmakligt och onaturligt ut.
Jag är helt med dig. SLUTA dra kniven mot krispiga saker för att framhäva dess krispighet och sluta ÄT! Jag fattar att maten som lagats ska in i munnen när den är klar, jag behöver inga vidare instruktioner.
Förstår mig inte på Gabjoss, anmäler inte när hon blir utsatt för grejer för att det inte ger henne något och hon vet att det kommer läggas ner, men det går superbra att dela det till över 200.000 följare på Instagram och blogg 🤔 Hur hade hon agerat om hennes barn hade blivit utsatta för samma sak eller värre?
Jag tycker inte att hon agerar konstigt. Vad jag förstår har hennes man hjälpt henne. Varför jämföra hennes val med om det hände hennes barn något?
Om det är sant så anmäler man. Kanske fler redan har anmält. Kanske kommer fler att bli drabbade senare. Tycker det här är BS. Vill hennes man att hon ska framhäva honom?
Många som inte anmäler för man orkar inte gå igenom en hel process när det endå bara läggs ner.
Är det verkligen själva anmälan av händelsen som folk egentligen ”bryr sig om” då?
Känns lite som att det mer handlar om att hon bad sin man komma till undsättning och prata vett med den andre – och poff! Mannen respekterade hennes man. Inte henne.
Har under lång tid upplevt att jag inte passar in i något socialt sammanhang. Är uppvuxen i en förort som ingen av mina föräldrar har någon koppling till. I förhållande till mina klasskamrater kändes det som att min familjekultur var påtagligt borgerlig och sofistikerad och jag kunde ofta upplevas som lite lillgammal. När jag började på ett gymnasium i innerstan blev det inte bättre, för då sågs jag å andra sidan som tjejen från orten. Nu går jag på en folkhögskola där jag återigen känner att jag är lite för ”normal” och icke-normbrytande. And the list goes on… det känns bara som att jag aldrig kan slappna av i något socialt sammanhang utan att det varenda gång blir ett studium av vilka sociala koder det är som gäller. Hade varit så skönt att någon gång bara få uppleva en känsla av samhörighet.
Relaterar mkt! Exakt det där med att antingen vara lite för mkt eller lite för lite något, speciellt det t.ex. med ”normalt” och klass-grejen. Så du är inte ensam om det även om det är en klen tröst! Tror dock att skolor är en halvbra plats att hitta sitt sammanhang, om man inte har tur då, för att det är såå stort och det blir så lätt så stereotyp bild av vad som på det stället är att ”höra till”. Tror mer på mindre grupper och på sammanhang kopplat till intressen. Sen en annan grej som jag absolut inte lyssnar på själv hehe: måste man passa in perfekt då för att få höra till? Tänker att det garanterat är jättemånga som formar sig/anpassar sig till situationen för att verka mer som att de passar in, liksom plockar fram särskilda sidor. Sen, såklart, vissa har tur och hittar sitt sammanhang. Men själv kan jag i alla fall jättelätt hamna i att jag tror att jag måste vara likadan som andra för att passa in. Men kanske inte? Det kanske är en lite ”tonårig” tanke, så där med subgrupper och så som man ser på TV när alla är lika. Egentligen handlar det väl mkt mer om kontakt och att känna connection med en eller flera och känna sig, ja, att man kan vara sig själv som du säger. Kanske kan du vara dig själv och få slappna av (och slippa analysera sociala koderna i det sammanhanget) oavsett omgivningen? Kanske är detta enda sättet att verkligen hitta dom man känner samhörighet med. Och ja, man behöver väl helt enkelt inte ”passa in” för att känna samhörighet. Tror det är fällan. För då spelar man en roll och då känner man aldrig samhörighet/kontakt med folk på riktigt. Detta blev verkligen långt men i alla fall, jag hoppas du hittar samhörighet snart!
Stort tack för dina kloka ord Ellen ❤️
<3<3
Är det bara jag eller känns det inte som att folk på stan i allmänhet blivit argare och surare och respektlösare? Har tänkt på det när jag är ute och går eller åker buss, folk går in i en hela tiden. Agerar som att man inte finns och visar 0 hänsyn. Blir nästan påkörd av både bilar och cyklar gelatinen, ingen verkar bry sig. Ingen hjälper tanter upp på bussen, eller ens erbjuder sin stol åt dem. Osv. Vad har hänt? Tänker att det blivit ett sånt hårt klimat både i Sverige och globalt, typ surviver of the fittest. Sköt sig själv och skit i andra. Flytta på dig, JAG ska fram. Så läskigt och sorgligt. Vart tog solidariteten vägen?
För mig låter det väldigt mycket Stockholm, jag bor i Spanien och känner inte igen mig alls. Sorgligt att läsa, jag känner igen det litegrann från åren när jag bodde där. Men av någon anledning blir jag inte förvånad om det blivit värre. Jämförelsesamhället är rätt starkt där väl? Det är det inte där jag bor, folk är väldigt avslappade i hur de klär sig, sminkar sig etc men det märks på mils avstånd när ett tjejgäng från Stockholm går på gatan eller sitter på en uteservering i början av juni. Den där medvetna, uttråkade och under ytan säkert dömande blicken i det perfekt sminkade ansiktet…
Ja det har blivit mycket sämre efter pandemiåren. Dels så är det unga vuxna som inte kan det här med hänsyn, de tubbades inte i samhället då de flesta av oss alla inte var ute i samhället. Unga vuxna med invandrarbakgrund är artigare när det gäller killar, tjejerna kan vara rätt självupptagna och ska fram,höras högt gärna i gäng ect i t.ex tunelbanan. Generellt, inte alla. Dels verkar det vara väldigt många inflyttade i Stockholm som inte fattar hur man åker tunnelbana. Jag saknar den vanliga hänsynen, det oljade maskineriet som fanns förr när man fattade att det går enklare att resa tillsammans om man sköter sitt och ser till andra. Hålla upp dörren är t.ex en så liten enkel sak.
Vi har två körsbärsträd som tyvärr har knäckts av stormen. Tips till vad vi kan hitta på med träet? 🍒
Tankar om nya Ronja Rövardotter?
Har sett originalet. Det behövs ingen kopia.
Känner likadant, har noll intresse för att se det nya som kommer.
Originalet suger
Inte alls samma känsla som originalet. Nu är det väl det nostalgiska som färgar mycket av min åsikt men stör mig på skådisarna, inte alls samma mystik som i originalet och känns bara allmänt platt.
Vill ha era tankar/synpunkter på att Sanna Guidetti gör allt för att efterlikna Maja Lindelöf.
Hon imiterar allt från mimik till sättet att prata, klädstil etc? Vaaarför är hon sån hahah