Bianca Ingrosso har adhd

151 kommentarer

Hon har väntat hela sitt liv på att få en diagnos men tog inte tag i det förrän 2020? Fattar ingenting.

Att ta tag i saker och framförallt slutfölja det, är väl just en svårighet många med ADHD har.

Men Bianca är ju ett genetiskt underverk. Hon har bulimi och Sjögrens och blödande magsår och nu även adhd. Över en natt tappade hon massa i vikt samtidigt som rumpan dubblade i storlek och hon har inte gått en dag på ett gym men påstår att hon ser ut som hon gör för att hon har nån åkomma som gör att hon så himla lätt bygger muskler utan att träna. Hennes ögonfärg skiftar också från dag till dag från mörkbrun till ljusgrön. Så det är mycket med henne som gör henne unik!

Låter mer som en mytoman.

För att inte tala om hennes ögonbryn som helt ändrat form, men det är genetiskt arv efter sin (opererade) pappa 🙂

🤣Ja vilket genetiskt underverk hon är, one of a kind. Bianca måste ha Sveriges mest korkade följare som köper allt hon gör, och dessutom försvarar det. Att läsa kommentarerna på IG är galet underhållande på en helt ny nivå.

Att man inte pratar om att man gjort ett rumplyft (om det nu är det hon gjort) kan ju vara just för att hon har en stor skara unga följare?
Ögonfärg kan skifta i olika ljus, min gör det då jag har melerade ögon. Ibland lyser dom grönt ibland blågrått.
Nu har jag dålig koll här. Men Bianca känns inte alls som en ADHD-personlighet? Hon känns alldeles för organiserad för det. Men som sagt så fattar jag att det finns olika variationer av det. Har bara upplevt att de kända med ADHD är väldigt röriga och ostrukturerade personer. Bianca känns som motsatsen till det 🙂

Jag har adhd men är svinorganiserad. Jag är oerhört ångestdriven och måste ha koll på allt. Dubbla kalendrar, trippla påminnelser och kontroll kontroll kontroll.

Jag har absolut inte de kvalifikationer som krävs för att göra någon klinisk bedömning av dig, ännu mindre från en anonym kommentar i ett kommentarsfält, naturligtvis, men i egenskap av någon som själv har ADHD (ADD) och som är hyfsat väl införstådd i de olika kriterierna för respektive NPF-diagnos, vill jag ändå i all välmening påpeka att min spontana tanke utifrån det du beskriver är att dina symtom låter betydligt mer likt diagnoskriterierna för autism än de för ADHD.

I vilken ålder gick du utredningen? Hoppas att det är okej att fråga.

Obs att jag på intet sätt försöker säga att du INTE har ADHD, det är naturligtvis inte min sak att bedöma eller ens spekulera om. Jag är bara intresserad av ämnet så blev nyfiken på vad som föranlett diagnosen, du får gärna berätta mer om du vill!

Jag har ADD men är precis som anonym ovan sjukt organiserad och har koll på ALLT men det är också ångestdrivet tyvärr. Det gäller även i jobbet, har full koll på allt men det är också en stress hela tiden. När både jag och min syster med adhd fick våra diagnoser så fick vi höra att som tjej/kvinna är man extremt duktig på att överkompensera och försöka dölja sina brister. Tycker det märks generellt när det kommer till kvinnor och diagnoser.

:D, organiserad hur? Med assistenter som gör det hon säger?

Men att berätta om sina tuttar som är det dyraste ingreppet hon gjort det berättade hon glatt om i TV på bästa sändningstid till sin unga skara följare. Vad är skillnaden menar du? Mellan att inte berätta om rumpan men berätta om tuttarna.
Biancas ögon täcker hela spektrat från brun till blått och allt däremellan. Realistisk? Skulle inte tro det.

Hahahaha, så j-a roligt.

Till 11.05

Jag sökte hjälp i över 20 år innan jag fick rätt hjälp. Hon kan ju ha sökt för empelvis ångest, ätstörning, svårt att sova osv i flera år, utan att någon har tänkt ett steg längre.

En sak är saker hon har råd att få bästa vård. Jag lider med många som har svåra hälsoproblem som inte har råd med vård eller orkar köa. Många ger nog tyvärr upp livet. Sedan att inte sverige har råd att mätta sina fattigpensionärer är skandal. Åldringar får köa i iskallt väder för att få mat. Skickar dom miljarder till utlandet ska dom fan ta hans om sitt eget folk.

Hon vill ju inte ha hjälp, så nej hon har nog inte sökt.

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

hon har väl redan bulimi som diagnos

Kan man inte bara sätta en adhd-diagnos på alla per automatik så får man i stället plocka bort den för de enstaka som inte har det?! Vore mer effektivt

Överdriv lagom hörru.

Det är fortfarande bara typ 5% som har diagnosen.
Visst, många går odiagnostiserade på grund av okunskap. Men sååå många är det inte så att det bara är enstaka personer som inte har en sådan funktionsnedsättning.

De där 5% låter uppenbarligen väldigt mycket då för det låter som att det är betydligt fler än 5%.

Hur vet man att någon har blivit diagnostiserad med adhd? .. de talar om det. Hela tiden.

Sådana här kommentarer gör mig så ledsen, du förstår uppenbarligen inte vad det innebär att ha en osynlig funktionsnedsättning. Jag har ADHD (ADD), diagnostiserades inte förrän i trettioårsåldern, har bara berättat det för min sambo, min familj, och för mina tre närmaste vänner, på grund av det stigma en funktionsnedsättning är förenad med. Det är dock extremt tungt att under ett helt liv kämpa för att maska symtom och försöka fullgöra ens åtaganden och förpliktelser i samma utsträckning som en icke-funktionsnedsatt person, vilket för egen del lett till långvarig utbrändhet, återkommande depressioner, en tidigare ätstörning i ett försök att genom ”självbehandling” reglera min konstanta ångest, med mera. Det hade varit en enorm lättnad att skrika ut för hela världen att jag har ADHD så någon i något sammanhang kanske skulle kunna ha förståelse för varför sådant som typiskt sett betraktas som ”ingenting”, ”lätt” och ”självklart” helt enkelt inte fungerar för mig, i synnerhet inte om jag kontinuerligt försöker upprätthålla någon form av standard som motsvarar förväntningarna. Men då finns alla tusentals ignoranta personer, som du så tydligt exemplifierar här, som bara tror att en diagnos är något festligt som man skryter med(?) för att vara unik(?) eller drar till med för att komma undan saker med(?). Det är beklagligt att det finns så lite förståelse för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, för efter ett liv med att allt rasar samman bortom ens kontroll skulle en gnutta förståelse för de besvär man dagligen igenom, i tillägg till alla bekymmer alla utan ADHD dagligen går igenom (för det är inte som att vi undkommer dessa, det staplas bara på varandra), kännas som en liten tröst i en rätt hopplös tillvaro.

Sådana här kommentarer gör mig så ledsen, du förstår uppenbarligen inte vad det innebär att ha en osynlig funktionsnedsättning.

Jag har ADHD (ADD), diagnostiserades inte förrän i trettioårsåldern, har bara berättat det för min sambo, min familj, och för mina tre närmaste vänner, på grund av det stigma en funktionsnedsättning är förenad med.

Det är dock extremt tungt att under ett helt liv kämpa för att maska symtom och försöka fullgöra ens åtaganden och förpliktelser i samma utsträckning som en icke-funktionsnedsatt person, vilket för egen del lett till långvarig utbrändhet, återkommande depressioner, en tidigare ätstörning i ett försök att genom ”självbehandling” reglera min konstanta ångest, med mera.

Det hade varit en enorm lättnad att skrika ut för hela världen att jag har ADHD så någon i något sammanhang kanske skulle kunna ha förståelse för varför sådant som typiskt sett betraktas som ”ingenting”, ”lätt” och ”självklart” helt enkelt inte fungerar för mig, i synnerhet inte om jag kontinuerligt försöker upprätthålla någon form av standard som motsvarar förväntningarna.

Men då finns alla tusentals ignoranta personer, som du så tydligt exemplifierar här, som bara tror att en diagnos är något festligt som man skryter med(?) för att vara unik(?) eller drar till med för att komma undan saker med(?).

Det är beklagligt att det finns så lite förståelse för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, för efter ett liv med att allt rasar samman bortom ens kontroll skulle en gnutta förståelse för de besvär man dagligen igenom, i tillägg till alla bekymmer alla utan ADHD dagligen går igenom (för det är inte som att vi undkommer dessa, det staplas bara på varandra), kännas som en liten tröst i en rätt hopplös tillvaro.

3-7% är den siffra man pratar om inom vetenskapen. Läser man tabloidpressen verkar det snarare vara minst 30% som lider av ADHD.

30% av de som omnämns i tabloidpressen och 30% av befolkningen är ju helt olika saker.
Det är ju som att ha deltagarna på Samhall som referensram och genom det dra slutsatsen att 100% av befolkningen har en diagnos och är så pass ofungerande att de inte kan ha ett vanligt jobb.

Du missade ”verkar det som”?

Du ska nog inte ta allt så bokstavligt.

Du förstår väl att 30% var en siffra jag snöt ur näsan för att göra en poäng som är att enligt tabliodpressen har var och vartannan ADHD.

Du förstår väl att jag också ville göra en poäng?

Jo jag förstod din poäng och undrade över hur du vet storleken på gruppen och vilken grupp man jämför med. Om du inte vet det är din poäng poänglös.

Detta måste väl ändå vara ett exempel på girl math?

Ha ha bästa kommentaren!!! Håller med!

Om nu ”alla” skulle ha ADHD, så hade inte samhället varit så NPF-ovänligt som det är. Om ”alla” hade haft ADHD, hade samhället varit anpassat.

Samhället är inte anpassat för ”normala” heller. Jag tror att det är därför många har en diagnos. Vi mäktar inte med, diagnos eller inte.

09.09
Dom kanske behöver medicin på det också,inte bara dra allt över en kam-våre oansvarigt!!

Haha word

Exakt min tanke. Finns det någon nuförtiden som inte har ADHD?

Ja, hela 95% av populationen!

Genuin fråga från någon som är dåligt insatt – vad krävs egentligen för att få en ADHD-diagnos? Hur omfattande är en sådan utredning, är utredningen något man kan vara med och påverka själv dvs prestera på ett visst sätt eller finns det tydliga kriterier man måste uppnå? Jag har själv gjort en utredning för en helt annan diagnos inom vården som inte har med funktionsnedsättning att göra och minns att det tog nästan två år av konstanta tester för att få diagnosen. Frågar eftersom det helt plötsligt kryllar av ADHD-diagnoser bland våra influencers

Utredningen består av flera besök hos psykolog, självskattningstester, samtal, intervjuer med anhöriga/skola, observationer (iallafall när det gäller barn). Så jag skulle säga att det inte är något som ”slängs” på en efter en kvart. Om man vill kan man säkert påverka utgången om diagnos men har svårt att se varför någon skulle göra det.

Det som jag tror många missar är att det är väldigt jobbigt att inte passa in. Känslan av att alla andra hajar nåt man själv missat, bland mycket annat förstås, är väldigt påfrestande. Man vill liksom inte ha adhd eller autism.

Att många influenser har det tror jag beror på att man behöver nog vara på ett visst sätt för att slå igenom och vara influenser. Det krävs nog ett särskilt sinne tänker jag.

Så…. Steg 1 för att bli framgångsrik influenser: Ha ADHD.

Ja, om man väljer att ful-tolka vad Fis skrev.

Fia*. Sorry

Det är ju inte många influensers som fattar det som vi alla andra förstår om vi säger så… Flertalet av alla dessa influensers har ju bevisat det för oss säkert hundratals gånger att de är helt oförstående inför hur deras bilder, uttalanden och dvs annat tolkas.

Fast det där stämmer inte idag. Adhd är absolut trendigt i vissa grupper.

Vadå stämmer inte idag? Att adhd är ”trendigt i vissa grupper” gör det inte till mindre av en funktionsnedsättning som många har det riktigt svårt på grund av. Folk vill ha ”superkraften” adhd som gör att de tydligen orkar mer än andra och är superkreativa och härliga. Så ser inte adhd ut i verkligheten.

Det är ingen superkraft. Det är ett jävla handikapp. Utan medicinering hade jag inte levt med min sambo.

Upplever ändå att om man gör utredning hos någon privat och inte går via vårdcentralen tex så är det ”lättare” att få en diagnos.

Håller med. Tycker man har sett mååånga udda saker med influencers och deras diagnoser också. Tex när Antonija Mandir filmade när hon fick sin diagnos och det var någon ”läkare” i andra änden av luren som pratade till henne som en 10-åring nästan som att ”grattis här har du din diagnos, så kul för dig!”

Det är inte lättare. Men det går betydligt mycket snabbare eftersom att man slipper vänta i månader eller till och med år på att få och vänta på remiss.
Att göra en privat utredning innebär egentligen bara att man betalar för att hoppa över vårdköer.
Det kanske är det som får det att upplevas som att det är ”lättare”?

Sen kan man väl söka hos någon annan igen om man inte blir nöjd med resultatet?

Det finns flera anledningar till att påverka diagnosen, en vanlig är att man vill åt medecinen en annan är att det har gått mode i att ha en ADHD diagnos. Det går alldeles utmärkt att köpa sig en diagnos. Det finns åtskilliga fall där personer nekats en diagnos av vården. Det löser man genom att betala för hela diagnosen ur egen ficka som då dessutom går snabbare att få. Jag har bekanta som gjort detta. Vet dock inte hur utbrett det är.
Ja det krävs ett särskilt sinne att vara influenser och jag tror att det ligger en psykiatrisk förklaring bakom, men jag tror inte att det är ADHD. Tror snarare att det beror på en personlightesstörning, antingen narcissistisk eller histrionisk.

Man får göra självskattningstest, alltså fylla i påståenden ”ibland glömmer jag saker” hur väl stämmer påståendet in på en skala…

Samma frågor ska sedan besvaras av en anhörig.
Man får också utföra tester som syftar till att utreda hur god kunskap/förmåga man har inom språk och logikstester på datorn (figurer som roterar, tänk logiktest i rekryteringar), och så får man göra minnestester där den som utreder läser upp en berättelse som man ska återberätta efter en stund. Man ska också lyssna till en nummerserie och sedan återge denne i korrekt ordning.

Jag läste för ett tag sen en tråd på något forum där några personer hade satt det i system att få en adhd-diagnos för att få pengar av sin barnförsäkring. Helt knäppt såklart, men med det sagt tror jag inte det är jättesvårt att ”lura” sig till en adhd-diagnos om man nu skulle vilja det jämfört med att tex utredas för andra sjukdomar. Vissa av personerna i den tråden fick mer av sina låtsasdiagnoser än vad jag fick efter 3 års bråk med mitt försäkringsbolag för en livslång tarmsjukdom där jag opererat min tarm 3 gånger.

Det är enkelt att fejka en ADHD diagnos om man vill, om det är det du frågar om. Finns inga objektiv tester, det är frågeformulär och patientens egen beskrivning av hur de fungerar. Så vill man ha amfetaminpreparat utskrivet är det relativt enkelt om man sätter sig in i diagnoskriterierna och svarar ”rätt” på alla frågor. Särskilt om man har ekonomi att göra en privat utredning där typ alla får diagnosen. Därmed inte sagt att detta gäller Bianca.

Jag fick göra massa tester, bland annat intelligenstest (för att utesluta att mina problem inte var pga bristande intelligens), uppmärksamhetstest, minne, koncentrations osv. Massa djupgående samtal, intervju med mina föräldrar och min partner osv osv. Jag var där varje dag i tre veckor för den aktiva delen av diagnosen. Tidigare hade jag tagit blodprov, gjort självskattningar, plus sökt hjälp för mitt mående i över 20 år.

Låter som lite av en slasktrattsdiagnos? Upplever du problem och vi inte kan komma på vad det beror på säger vi adhd.

Det finns tydliga kriterier för ADHD. Så nej.

Varför är folk besatta av att försöka invalidera andra människors funktionsnedsättning när det kommer till adhd?

Verkligen. Helt jävla otroligt.

Det är inte vad diskussionen handlar om, dvs att ta ifrån människor deras funktionsnedsättning. Vad det handlar om är om ADHD är en diagnos överhuvudtaget, om den kanske borde brytas ner i flera diagnoser och vad som är bästa behandlingen. Helt ärligt ska vi vara glada för att diskussionen förs. Lobotomering som metod att lugna patienter som uppträdde aggresivit eller på annat sätt föll utanför det som anses vara normen upptäcktes runt 1890 och använder långt in på 1950 talet, dvs runt 60 år. Är helt övertygad om att många med mig är glada över utvecklingen och att den metoden skrotades.

Det är såklart sannolikt att vi i framtiden kommer bryta ned det som idag heter adhd i fler diagnoser, eller kalla det någonting helt annat, eller behandla det på något annat sätt därför att man upptäcker något som man ännu inte visste om det, eller anse att det egentligen är en kombination av andra variationer osv.

Det är INTE det samtalet människor för när de säger saker som ”det låter som en slaskdiagnos”, ”alla har visst adhd idag”, ”folk köper en diagnos därför att det är trendigt”, ”det finns inget stigma kring adhd längre, det går inflation bara för att man vill verka speciell”.

Jag syftade uppenbarligen inte till nyanserade inlägg om att det kan finnas andra förklaringar till att man upplever den typ av svårigheter som ofta förknippas med adhd, men du är uppenbarligen också ute efter att invalidera människor eftersom du ignorerar alla de förminskande och elaka inspelen om diagnosen och istället hittar på att tonen här är rimlig och respektfull.

Jag vet inte hur det är i Sverige, men i Finland är det väldigt svårt att få en diagnos. Om du går utredningen som barn görs den kontinuerligt under 1,5 år för att undvika att viss faser påverkar resultatet. För mig som fick min diagnos som vuxen kvinna var stötestenen att ha dokumenterade svårigheter redan som barn, alltså från läkare eller skolan. Min mamma intervjuades, jag gjorde själväutvärderingar och så testades även andra personlighetsstörningar för att utesluta dem.

Det är samma i Sverige! Gjorde min utredning 2020 och det tog ett halvår, gjorde massvis med kognitiva tester och hade intervjuer i timmar. Familjen fick fylla i formulär på typ 40 sidor och min mamma intervjuades också. Man måste ha tydliga tecken i barndomen och min mamma fick även massa frågor om min födsel och hur jag var som bebis osv. Vet inte varför folk tror att man typ får adhd-diagnoser i kinderägg🙃

Det tar så lång tid om du går genom den offentliga vården, iom att utredningen görs ordentligt och seriöst. Bianca och Pernilla har gått privat på en snabb utredning. Man kan ju bara gissa hur seriös den är.

Har gjort en privat utredning också, fast för autism. Den enda skillnaden är att det går fortare att göra privat för man gör en mer intensiv utredning, dvs att man kanske har tre intervjuer på en vecka ist för en. Annars är allting precis likadant🤷🏻‍♀️

Ja gud ja! Det är så oerhört mkt jobb under utredningen. Jag fick diagnos som 17-åring (är idag 24, så fick hjälp relativt ”tidigt” för att vara kvinna). Skulle krävas att bli (TW) suicidal innan jag fick rätt hjälp. Mamma, pappa, mor- och farföräldrar, styvföräldrar, lärare och min syster som är ett år yngre än mig fick svara på frågor. Jag fick sitta med klossar, lyssna på grejer, IQ-test, bolltest. Ja allt möjligt. Blodprover, stroketester (typ stå på ett ben och peta på näsan osv mm). Det går nog att köpa diagnosen privat, men inom öppenvården så är det sjukt svårt och de nekar många som faktiskt hade behövt hjälpen. Så är helt enig, här är de inga kinderägg. Snarare ett jävla pussel på 1000 bitar innan man får hjälp ens en gång…

Såg en kommentar någonstans om att det verkar hänga ihop att ha ADHD och vara influenser. Kan inte göra annat än att hålla med.

Många med adhd är ofta gränslösa. Det är ju precis det de flesta influensers är. För många människor utan denna diagnos skulle det kännas helt otänkbart att fläka ut sina barn, sig själv och framförallt lägga upp mer eller mindre avklädda bilder på sig och vara helt bekväm med det. Konsekvenstänket finns heller inte där.

Människor med ADHD kan uppfattas som gränslösa för att de inte har förmågan att läsa in sin omgivning och de saknar ofta impulskontroll. Den gränslöshet som influensers visar upp är snarare pågrund av en personlighetsstörning.

Vilken personlighetsstörning då?

Fast vänta nu lite… det är ju exakt så många influensers är också?! Har inte förmågan att läsa av sin omgivning samt saknar impulskontroll?! De har säkert en släng av personlighetsstörning också, men in-grind och botten beskriver du ju en influenser i ditt argument.

Tycker att följande beskrivningar passar bra in på flera influensers:
1) överdriven självkänsla, brist på empati, fantasier om sin egen framgång och makt
2) uppmärksamhetssökande, opassande sexuell eller provokativ interaktion, överdrivna och ytliga känslouttryck

Människor med adhd saknar inte förmåga att läsa in sin omgivning? Däremot kan bristande impluskontroll absolut bidra till att uppfattas som gränslösare.

https://www.habilitering.se/fakta-och-rad/kort-om-funktionsnedsattningar/adhd/diagnoskriterier-for-adhd/

Det som känns mest oroväckande här är att adhdmedicin minskar aptiten tills den är nästintill obefintlig. Det rimmar inte bra med redan existerande ätstörning. Hoppas hon får bra stöd och uppföljning så att hon inte rasar i vikt (vilket annars kan vara en risk).

Åh, vill också ha adhd-medicin.. 😔

Funkar inte så för alla

Visst aptiten påverkades i början men sen blev det som vanligt igen.

Och jag är en tröstätare så tror inte avsaknad av aptit hade hjälpt ändå eftersom maten fyller en annan funktion för mej än att stoppa hunger.

Tyvärr får jag lov att säga för jag hade behövt ett litet stopp…

Fast jag skall vara glad över att jag är helt befriad från biverkningar från medicinen såklart!!! 😅

Men absolut, har du en ätstörning så är det vad jag förstått det som väldigt viktigt med uppföljning samt att det skall skrivas ut restriktivt.

Finns massor av exempel på influensers och andra kändisar plötsligt efter diagnos och läkemedel blivit smalare och orkar ”köra på”. Inte så konstigt då om man inte har en äkta diagnos blir uppskruvad och ”hög”.

Eller så har man en äkta diagnos och får genom medicinering hjälp att jämna ut sin energi.

Med tanke på att hon inte ville ha hjälp med sin Bulimi så tror jag knappast hon vill ha hjälp med sin ADHD….

Det tror jag iom att hon får ”gratis” knark då.

Vården skulle troligtvis aldrig skriva ut det till henne.

Det är ganska hårt kontrollerat. När jag började med min medicin var jag på kontroll varje vecka för att kolla vikt, aptit, blodtryck, mående osv. När allt varit bra i några veckor blir kontrollerna varannan vecka, en gång i månaden osv.

Jag fick många biverkningar och har valt att inte äta medicinen, men alla får ju inte alla biverkningar och det finns dessutom flera olika sorters medicin att prova.

Jaså? Jag äter Elvan*se. Minskar inte min aptit det minsta. Har maxdos föreskriven. Däremot (hets)äter jag inte längre för stimulans. Men den tar inte bort aptiten. Min vikt är densamma 1 år efter insättning.

Jag äter R*talin och min aptit var minskad i början men nu är jag hungrig som vanligt. Bara att jag inte småäter utan jag äter riktiga måltider haha. I min region fick vi göra övervakat urinprov, salivprov och blodprov för att utesluta missbruk. Mindre roligt… Men verkar vara otroligt olika det där. El*anse provade jag då effekten av R inte håller lika länge, men jag aptiten försvann helt och jag blev arg som ett jädra bi 🤣

Är det bara för mig som reklamen har börjat lägga sig över kommentarer igen?

(Och ja, jag vet att adblocks existerar)

Ja! Även över inlägg så det inte går att komma in på kommentarerna utan att uppdatera sidan

Va? Igen?

Bra sätt att boosta sidvisningarna 😉

Camilla: kan inte du göra en lista på vilka svenska influencers/kändisar som nu har diagnostiserats med ADHD?

Svar: ALLA 😊 enklare att lista folk i Sverige som inte har ”adhd” TRAMS

Alla som inte har ADHD gillar denna kommentar

Du menar: alla som bara inte har gjort en utredning än och fått diagnos😅

Spottade ut kaffet över datorn när jag läste din kommentar! 🤣

Sådana här kommentarer gör mig så ledsen, du förstår uppenbarligen inte vad det innebär att ha en osynlig funktionsnedsättning.

Jag har ADHD (ADD), diagnostiserades inte förrän i trettioårsåldern, har bara berättat det för min sambo, min familj, och för mina tre närmaste vänner, på grund av det stigma en funktionsnedsättning är förenad med.

Det är dock extremt tungt att under ett helt liv kämpa för att maska symtom och försöka fullgöra ens åtaganden och förpliktelser i samma utsträckning som en icke-funktionsnedsatt person, vilket för egen del lett till långvarig utbrändhet, återkommande depressioner, en tidigare ätstörning i ett försök att genom ”självbehandling” reglera min konstanta ångest, med mera.

Det hade varit en enorm lättnad att skrika ut för hela världen att jag har ADHD så någon i något sammanhang kanske skulle kunna ha förståelse för varför sådant som typiskt sett betraktas som ”ingenting”, ”lätt” och ”självklart” helt enkelt inte fungerar för mig, i synnerhet inte om jag kontinuerligt försöker upprätthålla någon form av standard som motsvarar förväntningarna.

Men då finns alla tusentals ignoranta personer, som du så tydligt exemplifierar här, som bara tror att en diagnos är något festligt som man skryter med(?) för att vara unik(?) eller drar till med för att komma undan saker med(?).

Det är beklagligt att det finns så lite förståelse för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, för efter ett liv med att allt rasar samman bortom ens kontroll skulle en gnutta förståelse för de besvär man dagligen igenom, i tillägg till alla bekymmer alla utan ADHD dagligen går igenom (för det är inte som att vi undkommer dessa, det staplas bara på varandra), kännas som en liten tröst i en rätt hopplös tillvaro.

Är inte du lärare Jen? Är du såhär mot dina elever som har det svårt också eller är det bara så när du är anonym på internet?

Skulle verkligen vilja ha svar på det här om det stämmer att Jen är lärare… Riktigt ledsamt i så fall. Den som gillar att sitta och håna människors funktionsnedsättning anonymt på internet borde inte ha ansvar för barn.

Det har gått inflation i två diagnoser, som blivit trendiga. ADHD och högfungerande autism. Som allt annat som blir trendigt hamnar de som verkligen har diagnosen i skuggan. De som verkligen behöver hjälp.
Vad gäller forkningen kring ADHD och dess koppling till Anorexia, Bulimi, Binge eating mfl så är den forskningen i sin linda, första studierna publicerades runt 2015, finns lite tidig forskning redan 1997 men inte av den kalibern som nu sker. Men det finns få genomförda studier och resultaten är tvetydiga, dvs det går inte att dra några slutsatser.
Vad gäller de 5 fall som publicerades i läkartidiningen som Camilla länkar till är de absolut intressanta men patienterna som deltagit i studien är så sjuka att de inte klarar av att fungera i vardagen, dvs ej jämförbara med våra influensers som fått samma diagnos.
Man kan absolut ha en personlig åsikt om att mor och dotter gör sin diagnos offentlig. De har båda förstått hur de kan tjäna pengar på sin egen person. Dock kan de vara lite sena på bollen vad gäller ADHD för även om det fortfarande är ett stort sug efter att få en diagnos känns det som att allmänheten börjar bli lite mätt på ADHD. Det är inte längre en stor senasation och det är vad folk vill ha. Tror att mor/dotter behöver hitta en ny sensation om de vill forsätta att vara nummer 1 på allmänhetens sensationslista.

Ingen med autism är högfungerande. En del har förmågan att maskera sina besvär bland andra. Det innebär inte att dessa inte lider i sin ensamhet. Jag kan exempelvis verka helt normal på min arbetsplats. Hemma fungerar jag inte alls. Jag kan stimma i timmar i sträck utan avbrott, jag orkar aldrig träffa familj eller vänner, jag orkar inte städa eller laga mat osv. På ytan är det ingen som märker ett dugg. Om du skulle träffa mig och jag skulle berätta om mina diagnoser skulle du säkert tänka att jag inte har några problem av dem. Det du inte skulle se är allt lidande mina diagnoser ger mig eller vad som sker inuti mig i exempelvis sociala situationer.

Har man fått diagnoser är det för att man har det svårt. Annars diagnosticeras man inte.

Hej! och jätte tack för att du kommenterar. Det du skriver är exakt det jag själv funderat över. Jag har bekanta som har fått just diagnosen högfungerande autism och jag har lite svårt att få ihop den diagnosen. Jag känner personen tillräckligt väl för att kunna fråga hur den påverkar henne och även vad högfungerande innebär. När hon förklarar förstår jag inte riktigt vad som skiljer henne ifrån en person utan diagnos. Det enda som utmärker henne är att hon är okänslig mot andras kännslor och kan säga saker som kan såra en del. Det finns det många andra som också gör.
Min poäng är att det gått mode i att få de två diagnoser som jag nämner och det gör att de som verkligen behöver hjälp kanske inte får det.

Autism finns i tre olika nivåer, och det kan även finnas en variation mellan personer i samma nivå. Det kan finnas en kombination av någon annan funktionsvariation.
En person med autism har generellt svårt att tolka situationer och är mindre intresserad av att samspels med andra.
Det kan finnas ljud och ljuskänslighet
Det finns info på nätet om detta

”Stimma i timmar” – får man fråga vad det betyder? Nyfiken.

Jag håller helt med dig! Högfungerande + autism är en ekvation som inte går ihop. Det enda som menas är att det inte finns någon intellektuell funktionsnedsättning – men likväl finns en funktionsnedsättning! Jag har själv ett barn med både adhd och autism och jag kan lova att det inte finns något högfungerande med detta. Mitt barn, som så många andra individer med samma funktionsnedsättningar, lider av ett samhälle som inte är anpassat efter hen. Hela dagarna går åt till att hålla ihop, försöka passa in, maskera och stå ut. Alltsammans medan omgivningen (okunniga vuxna) fäller krokben. Mitt barn är inte bråkigt och vräkigt på det sätt som det beskrivs i kommentarerna, tvärtom. Liksom många andra med diagnoserna lider mitt barn av stor ångest och olika former av självskadebeetende efter åratal av dåligt bemötande där approachen från omgivningen är ”du kan, men du vill inte” istället för ”du vill, men du kan inte”. Jag hoppas ni alla som läser här tänker till ett extra varv på hur mycket era ord kan såra människor med NPF-diagnos. Betänk att personer med NPF-diagnos löper 6 gånger så stor risk att begå självmord som personer utan. Var lite medmänskliga för guds skull! Och till alla med diagnoser – läs inte här!

Uppskattade verkligen att läsa detta. Har både adhd och autism och enligt andra så märks det inte på mig, men jag kämpar sönder med minsta lilla grej. Behöver så sjukt mycket stöd i vardagen och då har jag inte ens svår adhd eller autism, men kombinationen är verkligen förjävlig.

Har många vänner med endast adhd och inte en enda av dom har det lätt. Det syns inte utåt, men när man väl lär känna dom så fattar man att det verkligen är kämpigt TROTS stöd från vården och medicin.

Får lite ont i magen varje gång jag ser att Cam har skrivit ett inlägg om adhd här, för okunskapen i kommentarerna är ärligt hjärtskärande. Att man ens kan prata på det här sättet om en funktionsnedsättning är helt sjukt.

Fick också en klump i magen när jag såg vad inlägget handlade om. Nu vet man vad som kommer liksom…

♥️

No shit sherlock att det finns samband mellan adhd-diagnos och förbättring av hetsätning – självklart kommer hetsätningen minska i samband med att du börjar medicinera mot din nyss diagnostiserade adhd, medicinen du äter är ju för fan tjack (amfetamin that is). Lagligt tjack, but still – tjack! Visst att det kan tyckas märkligt att det är influencer efter influencer som diagnostiseras (via privata vårdgivare såklart) med adhd, men om man tittar på faktumet att Sverige är ett av de länder i världen där flest antal adhd-diagnoser delas ut så blir det mindre märkligt. Om vi sedan också tar en titt på faktumet att vi är det landet som har högst procentuell medicinering för ovan nämnda diagnos, så förstår vi även varför våra kära influencers tidslinje går ”lite vimsig — diagnos —- smalare än smalast”. När man använder centralstimulerande vill man inte äta, så enkelt är det. Frågan vilken gammal missbrukare som helst, jag har själv tex alltid varit väldigt slank men när jag som djupast i mitt missbruk var jag lika smal som när jag 10 år tidigare var sjuk i anorexi. Ta bara en titt på Dasha som exempel, hur lång tid tog det för henne att bli SMAL efter att hon fick sin diagnos? Det gick rätt snabbt va? Hon hymlar visserligen inte med att hon äter kaloribekräknat men VARFÖR är det enkelt för henne men inte gemene man? Hon medicinerar med centralstimulerande som hämmar aptiten, plättlätt ju! Det är ju dessutom en grej bland smala Stockholmsmorsor som inte själva har en diagnos att ”låna lite” av sina diagnosticerade ungars adhd-medicin för att ”få saker gjort och slippa vara hungrig” när det ska tajtas till. Jag lägger ingen värdering alls i varken att se till att få en felaktig diagnos pga vill ha medicin, bantning med medicin eller vad fan nu influencers vill göra, folk får göra precis som de vill!! Det jag dock agerar moraltant mot är faktumet att de alla kontinuerligt hävdar att de äter som hästar men bara tränar lite lagom så håller de sig undernärt smala, när det är rena lögner. Gör vad du vill men behandla inte dina följare som lågbegåvade idioter och ljug inte för dem!

(Och dont even get me started på problematiken i att vi trycker i BARN amfetamin och att resultatet av detta kommer bli en obehaglig beroendepandemi när det snart visar sig att majoriteten av dess barn varit feldiagnostiserade, och nu bara är beroendesjuka unga vuxna som samhället inte längre vill ta i ens med tång.)

Du gör en grymt bra poäng! Tack!
Jerome Kagan är psykologiprofessor på Harvard University och anses vara en av världens bästa psykologer. Han gick för flera år sedan ut med att ADHD inte är ett verkligt tillstånd utan påhittat. Hans argument handlar om att de diagnostiserade barnen inte har den kemiska obalans i hjärnan som är kopplad till ADHD. Han menar istället att allt handlar om den lukrativa industri som vuxit upp bakom ADHD dvs medecinen eller som du helt riktigt uttrycker det, tjack. Vilken business det är för amfetamin är en känd substans som kräver lite forskning, vilket är det som kostar pengar för att ta fram preparat.Vem vill slakta gåsen som värper guldägg? Inte läkemedelsindustrin i alla fall.

”…att ADHD inte är ett verkligt tillstånd utan påhittat. Hans argument handlar om att de diagnostiserade barnen inte har den kemiska obalans i hjärnan som är kopplad till ADHD.”

Vill du förtydliga vad du menar? Att ADHD generellt är ett påhittat tillstånd, eller att människor felaktigt diagnostiseras i syfte att läkemedelsföretagen ska sälja mer läkemedel?

För samma forskare ska enligt din kommentar samtidigt ha konstaterat att ADHD beror på en kemisk obalans i hjärnan? Har forskaren påstått att en sådan kemisk obalans inte över huvud taget kan existera, eller att barnen som deltog i den studie som hänvisas till inte hade en sådan kemisk obalans som de som faktiskt har ADHD lider av?

För förtydligande; Min undran kommer av att det du hävdar att professorn påstått motsäger sig själv.

Antingen finns ADHD eller inte så finns det inte. Att många diagnostiseras på felaktiga grunder är inte detsamma som att den funktionsnedsättning man inom sjukvården/psykiatrin benämner som ADHD egentligen inte existerar.

Feldiagnosticeringar sker inom alla medicinska områden och det är med all säkerhet mer vanligt förekommande inom fält där det finns medicinska incitament till att ställa diagnosen. Att läkare diagnosticerar 10 patienter med cancer varav 8 på felaktiga grunder betyder inte att cancern hos de 2 som diagnosticerats på riktiga grunder inte heller har cancer.

Ber om ursäkt om det blev otydligt. I den artikel som Camilla länkar till ovan finns fem fallstudier beskrivna. Artikeln skriver även om det biologiska tillståndet som man misstänker vara orsak till ADHD. Detta är dock inte bevisat på något sätt utan den forskningstes som råder nu. Det man tror är att det finns en obalans i dopamin och noradrenalin i hjärnans nervbanesystem. Det som Kagan hänvisar till när det kommer till diagnosticering av ADHD hos barn så uppvisar 90% av alla de ADHD diagnosticerade barnen ingen abnorm dopamin metabolism, alltså det forskare tror är orsaken till ADHD. Sedan ställer han sig även frågan om vilka barn är det som blir diagnosticerade med ADHD. Det är mycket sällan som det är barn som det går bra för i skolan, utan oftare de barn som det går dåligt för i skolan.
Vetenskapen kring hjärnan och hur den fungerar är fortfarande väldigt begränsad. I och med MRT kan man undersöka hur olika delar lyser upp genom stimuli. Man har också inset hur lite man egentligen kan om hjärnan. Det man dock vet är att det är många och komplicerade kemiska processer som styr vårt humör, vårt beteende och vårt mående. Under åren kommer diagnoser att komma och gå allt eftersom vi lär oss mer om hjärnan.

Grattis Bianca!

Grattis till vad?

Jag tänker sticka ut näsan för jag tror faktiskt att många som diagnostiseras med ADHD har haft en taskig och ostrukturerad barndom.
Utsätts barn och unga för stress,kaos,separationer,otrygghet,gränslöshet osv så har de sämre chanser till att bli högfungerande individer.
Hur ska deras hjärna och kropp kunna varva ner för att de även ska fixa det sociala och ha förmågan att koncentrera sig för att passa in i mallen i förskolan ,skolan och senare i arbetslivet.
Jag tycker att det är hemskt att dessa diagnoser har blivit eftersträvansvärda att få. Det börjar diskuteras redan på förskolenivå och är bekväma att ta till som ursäkter för vissa beteenden och ibland utnyttjas de här diagnoserna av skolchefer och politiker som hellre vill spara pengar än ändra på situationen i skolorna .

Det märks att du inte är insatt, detta är en vanlig uppfattning att det beror på något form av trauma och dålig uppfostran. Det görs en grundlig utredning för att få diagnosen och där utesluts sådana aspekter. Det är inte en eftersträvnandsvärd diagnos att få, framförallt är det inte ett eftersträvnadsvärt funktionshinder att ha!

Jag har just medverkat i en bekants npf-utredning och tagit del av dennes underlag, och nej – man tog inte hänsyn till sådana omständigheter för fem öre. Hela hennes liv har kantats av bl.a. vårdnadstvister, skolbyten och annat som jag inte kan skriva här med rädsla för att röja hennes identitet. Hon utvecklade så småningom störningar som idag närmast kan liknas vid sociopati. Jag kan personligen inte alls förstå hur man kunde förbise såpass allvarliga grejer som flickan tvingats utstå alla år. Hon kommer inom kort medicineras med narkotikaklassade preparat då det är helt i linje med agendan för ADHD. Varför tillåter man detta på en person som inte ens har vuxit färdigt? Finns det verkligen inga andra beprövade metoder att tillgå?

Barndomstrauman kan absolut ge symtom liknande ADHD. Seriös sjukvård bör kunna fånga upp det.

Om du läser resten av kommentarsfältet så vittnar ju betydligt fler personer om att jo, de tar hänsyn till den typen av bakgrund. Men din anekdot är övergripande sanning?

Jag har dessvärre inga siffror på i vilken utsträckning det förekommer att man inte tar tillräcklig hänsyn till bakgrunden. Jag har emellertid varit involverad i tillräckligt många utredningar genom livet (inkl. flera egna basutredningar) där det tyvärr tas alltför lätt på just dysfunktionella uppväxter, barndomstrauman, risig livsstil, taskigt omdöme, att man samtidigt missbrukar eller intar substanser av endera slag, umgås med fel människor etc. Hoppas naturligtvis ha fel på ett mer generellt och större plan, men hittills är jag verkligen inte imponerad av mina iakttagelser då dessa faktorer kan förklara så mycket var för sig.

Så fort jag själv upphörde med vissa destruktiva bitar i min egen tillvaro, började leva mer sunt, möblerade om i min omgivning, tog examen och fick bättre rätsida på tillvaron, så upphörde en stor majoritet av mina svårigheter och flera diagnoser är idag inte längre aktuella. Det är vad jag – måhända slarvigt – försökte få fram – och ställer mig kritisk till; att dessa npf-diagnoser betraktas som närmast obotliga. Läkemedelsbolagen jublar naturligtvis friskt, men jag blir bestört när jag tar del av all denna självidentifikation att personer är oförmögna till ditt och datt p.g.a. diagnos X. Som 20-åring hette det att jag aldrig mer skulle kunna arbeta. Idag drygt halva livet senare är jag fullt arbetsför och har jobbat bort många av mina tidigare svårigheter som förr om åren ansågs vara av mer kronisk karaktär.

Mina barn har haft en helt normal barndom med två kärleksfulla omhändertagande föräldrar. Ingen dålig ekonomi, stöttat dom i allt, dom var normala ungar som var glada, åt bra, sov bra, sociala, duktiga i skolan m.m, och ändå har båda fått diagnos i vuxen ålder.
Enligt utredarna så var det just att vi föräldrar kunde förutse och stötta på rätt sätt inget märktes då, vi gjorde tydligen allt rätt så deras svårigheter inte visade sig.
Jag som förälder har lite svårt att fatta hur två ”normala” barn i våra och alla andras ögon hade diagnoser, har dom det måste alla ha det enligt mig. Normal är diagnos, onormal är tydligen icke diagnos…världen är upp och ner!

Till Anonym 10:16 – tråkigt att höra att du anser dig ha gjort allt rätt men att dina barn trots det fått motta diagnoser, om än först i vuxen ålder. Jag har mina aningar varför diagnoser har exploderat men drar mig för att framföra det här p.g.a. risk att bli kallad foliehatt och allt möjligt. Om nån annan har teorier om varför två till synes normala individer ändå diagnostiseras så är jag idel öra. Jag vidhåller ändå att det diagnosiseras alldeles för lättvindigt idag, med all respekt för de som faktiskt är genuint hjälpa av en diagnos. Snart är dock en diagnos det nya normala och jag håller med dig till punkt och pricka om att världen av idag är fullständigt upp och ner! Varför jag säger det är för att npf-diagnoser ökar i lavinartad takt och jag vill dra mig till minnes att just ADHD har ökat med drygt 1600 % bara under en tioårsperiod. Helt i linje med hur många som faktiskt lider av sådana svårigheter eller sker det måhända en kraftig överdiagnostisering?

Jag TS
kan nog hålla med dig till viss del, jag tror de höga kraven i skolan, arbetslivet och samhället kan göra att människor blir utbrända och trötta på allt och bli uppgivna om framtiden. Bara att göra diagnosutredningar när man redan är utbränd är fel i mina ögon, det kan ge felaktiga resultat.
Det känns också som när man fått en diagnos vill dom direkt pracka på dom medicin, tyvärr blir man ett med sin diagnos och lever efter de kriterier som är utmärkande för diagnosen. Det blir lite självuppfyllande.
Plötsligt klarar man inte av det man klarade tidigare och skyller på sina diagnoser, som förälder är det tungt att försöka stötta och rodda allt runt omkring som man trodde dom skulle klara och klarade innan diagnoserna.
Den hjälp dom utlovades vid diagnos är som bortblåst.

Lol, självklart har hon ADHD, vilket influencer har INTE det idag undrar jag?

Zzzzzz. Och adhd medicin som är amfetamin dämpar hungerskänslor så hon kommer bli ännu mer ätstörd. VARFÖR vill alla ha adhd å tjack asså lägg ner bara.

Frågan e vem som inte har adhd nu för tiden🫠

Alla kändisar har ju ADHD idag.

shit vilken överraskning, trodde aldrig att hon hade adhd..

Jag är mest trött på att höra om allas ADHD…

Du är trött på att höra om människors funktionsnedsättningar?

ja?

Exakt

Verkar som alla kändisar har nån form av diagnos …..

Jag har också diagnoser och är gravt funktionsnedsatt (men ser väldigt normal ut). Jag kan inte jobba, köra bil, laga mat, ha vänner etc, allt är mkt svårt. Jag är väl medveten om att allt finns i olika doser hos alla, dvs hur gravt är individuellt .. men, det retar mig att Bianca, Therese Lindgren, Blondinbella etc har alla diagnoser men deras liv är ju motsatsen, dom är ju för fan miltimiljonärer och fixat det i mångt och mycket själva, med andra ord, dom har gått igenom utredningarna för att få nåt på pappret men inte för att få stöd i en svår vardag. Jag tycker detta är FEL! Låt oss som INTE klarar vardagen bra göra dessa utredningar och dom som ”bara vill kolla” kan väl göra skojsiga på nätet eller nåt

Jag kan omöjligt veta hur funktionsnedsatt just du är baserat på en ynka kommentar på nätet, men jag vill ändå tro att folk kan mer än vad de blir itutade att de kan sett till sin diagnos då jag är ett levande exempel på att saker och ting kan gå mot alla odds med rätt hjälp och stöd. Jag är själv ett s.k. hopplöst fall som valde att ta mig i kragen, sluta identifiera mig med mina problem och överbrygga många av mina rädslor även om det tagit vansinnigt lång tid och många motgångar längs med vägen. Med risk för att framstå som ett andektotiskt exempel men för guds skull låt inte saker och ting bli en självuppfyllande profetia om du inte prövat allt som står i din makt för att bättra på din situation. Sagt i all välmening då jag själv levde i tjugo års tid i tron att jag inte klarade av nånting p.g.a. xx antal diagnoser men ändå hittade nya vägar efter att jag helt enkelt slutade att tycka så förbannat synd om mig själv.

Tack för att du skriver exakt mina tankar och frustration! Självklart finns det olika ”grader” av en diagnos och det är omöjligt att spekulera i hur tufft det är för vissa. Men har man, som i Biancas fall, mer än lyckas så har man inte tillräckligt mkt problem anser jag. Så trött på alla dessa influenser som köper sina diagnoser. Själv fick man vänta nästan 2 år på en utredning för att man just har ett liv som är totalt kaos (alltid varit) och inte har råd att ”köpa mig en diagnos” Blir trött!

Tror jättemånga influencers har ADHD att tacka för sin populäritet.Det gränslösa,öppna,jätteprivata som ska ut i sociala medier hela tiden,är ju det som fascinerar,som får andra att både häpna,beundra och avsky dem.Och de kan inte se själva hur sårbara de gör sig.Biancas 458.990 st bilder på sig själv i bikini,väcker både beundran men också tänker man på varför hon gör det.ADHD går att behandla medicinskt,kommer Bianca att behandlas och hur kommer då hennes flöde se ut? Bra för henne ändå att äntligen få en diagnos.

Med reservation för årtiondets längsta kommentar, men …

Vad hände med att människor är olika med såväl styrkor som svagheter? Varför måste allt stämplas till förbannelse, och varför anses en npf-utredning via bup eller vuxenpsykiatrin numera vara den enda slutgiltiga lösningen på att få bukt med sina problem? Detta sagt av undertecknad som har brottats med psykisk ohälsa i över 25 års tid och mottagit xx antal diagnoser under årens lopp (i vissa fall lättvindigt med endast något eller några samtal som underlag). I samma stund som jag slutade identifiera mig med dessa problem, såg över mitt liv och leverne, helt upphörde med substanser (psykofarmaka, alkohol, hormonella p-medel och dålig kosthållning i mitt fall) kunde jag egentligen börja ta itu med mig själv på riktigt. Med det inte sagt att jag sitter på ett facit till ett gott liv, men dessa diagnoser som folk mottar till höger och vänster står mig verkligen upp i halsen.

Det går inflation i s.k. npf-diagnoser och att till synes vettiga individer med fungerande liv, akademisk utbildning o.s.v. väljer att köpa det här tramset på sig själva och/eller sina barn är fanimej helt sanslöst. I en tid där 16-åringar snart tillåts byta juridiskt kön är jag dock inte minsta förvånad, då vår samtid snart är helt bortom räddning.

Ingen ifrågasätter på riktigt varifrån den här explosionsartade ökningen kommer, eller hur man får bukt med sina svårigheter mer än att döva sig med diverse psykofarmaka, utan bara _att_ man ska utredas och sedermera får sin diagnos. Rättelse: det har på senare tid omdebatterats om den här ökningen är rimlig och står i proportion till individer som faktiskt lider och är så funktionsnedsatta att ingen annan utväg finns att tillgå. Har på sistone läst mycket tänkvärt på bl.a. SVD ledarsidor, författat av i många fall högt uppsatt forskare och yrkesmänniskor på området.

Det här är vår tids värsta diagnoshysteri och jag ifrågasätter verkligen om nyttan överväger riskerna med denna typ av självidentifikation. Jag hoppas så innerligt på alternativa vägar framöver, att de görs socialt accepterade än denna snäva mall för hur människor förväntas vara för att passa in och rätta sig i ledet så småningom upphör.

Jag är vettig och högskoleutbildad men får inte ihop mitt liv i enlighet med potentialen. Blir utbränd, deprimerad, är orkeslös, har viss social fobi m.m. Jag har ADHD och har ett ”enklare” arbete för att fungera (i perioder väldigt ansträngande ändå). Valt bort barn, vänner och i viss mån hobbies pga orkar inget annat än jobba.

Skönt för dig att du fått ordning på ditt liv. Trist att kalla det trams att andra människor, som kanske har andra förutsättningar än du, också försöker få ordning på sina.

Jag har vänner och familjemedlemmar som tackar medicinering för att de öht får ihop sin vardag och klarar av att ha jobb och relationer. Men visst, trams såklart, för DU klarade dig ju utan det.

Nej, det är inte bara baserat på mina egna erfarenheter, utan en envis tro på att folk klarar mer än vad de tror. Dessa människor blir dock ständigt itutade av en vinstdrivande läkemedelsindustri att de inte under några som helst omständigheter klarar sig utan sin medicin, och det blir därmed självuppfyllande eftersom det är så accepterat att medicinera idag (1/10 svenskar knaprar psykofarmaka). Jag vill verkligen understryka att mina egna förutsättningar egentligen är fullkomligt urusla, och till dagens dato har jag mottagit en handfull – till synes – helt obotliga diagnoser, men jag vill även förmedla en bild av att det inte nödvändigtvis behöver vara obotligt för varenda en av oss. Sedan är det upp till dina vänner och familjemedlemmar att göra sina egna resor inom detta. Mitt ord är inte lag o.s.v. Försöker bara förmedla en mer positiv bild. Hoppas att det inte togs emot på fel sätt. Jag kan ju omöjligt uttala mig om varenda enskilt fall.

Såklart, ”alla” vill ha ADHD nuförtiden. Även Bianca. Något att skylla sina misslyckanden på. Och finns ”coola” mediciner man kan få. Autism är säkert lika vanligt som ADHD men vuxna som helt plötsligt får för sig vilja ha en diagnos (eftersom ”alla” andra har det) tycker självklart att ADHD är en ”flashigare” diagnos.

Jag tyckte en sak som stod i en artikel var lite anmärkningsvärt, Bianca ” Jag har mild adhd. Men även lite add också. Adhd är ju väldigt mycket hyper. Jag är inte så hyper av mig. Jag har mer koncentrationssvårigheter, sa hon i början av mars”

Vadå? Antingen har man väl adhd (kombinerad – dvs med hyperaktivitet) eller inte? (Det som ofta kallas ADD) Du har ju inte både och?!

Sen kan jag reagera på att man tillskriver personlighetsdrag som att någon har adhd när det snarare handlar om SVÅRIGHETERNA man har i vardagen som är det som faktiskt är det som ligger till en diagnos. Att vara på ett visst sätt utan att det är ett konstant hinder i ens vardag är inte att ha ADHD, Bianca säger till exempel att hennes mamma garanterat har adhd, okej? Men för att hon är igång och lite virrig? Eller vadå?

Sluta ta upp generella personlighetsdrag som folk uppfattar är att någon har ADHD! Berätta om alla svårigheter och utmaningar som gör det svårt att passa in i norm/samhälle/ramar – det är det som är adhd/funktionsnedsättningar.

Influenserna spär bara på nidbilden av oss som har en diagnos, det är ju bara å läsa i svaren i denna tråd *suck*.

Och måste också skriva – ”högfungerande autism” , jag förstår att folk använder det men det spär på stigmat runt autism och är en typ av funkofobi att se sig som ”bättre” och särskilja sig från andra personer med autism…..

Kombinerad form är just att det finns både hyperaktivitet (adhd) och opuppmärksam (add). Idag faller Add under adhd och finns i 3 olika svårighetsgrad.
Mild , medelsvår och svår adhd.

Mild adhd i kombinerad form.
Mild adhd huvudsak ouppmärksam.
Mild adhd huvudsak hyperaktivitet.

Medelsvår adhd i kombinerad form. Medelsvår adhd huvudsak ouppmärksam. Medelsvår adhd huvudsak hyperaktivitet.

Svår adhd i kombinerad form.
svår adhd huvudsak ouppmärksam.
Svår adhd huvudsak hyperaktivitet.

Hej! Bra inlägg!

Ville bara förtydliga att jag inte menade att hon inte kunde ha det eller att adhd inte innefattar add.

Utan problematiken i att som Influencer uttrycka sig otydligt så att det låter som två olika diagnoser för läsare. Tänker att är man så stor så kan man försöka folkbilda för att folk just uppfattar att man ”slänger sig med diagnoser” som det lite låter snarare än när man använder de uttryck som du radat upp ovanför 🙂

Ah då är jag med hur du menar.
Ja det kan bli lite missuppfattningar när de som ska presentera son diagnos och i vilken form, kan bli otydlig och låta som fler.

Jag är helt övertygad om att sambandet mellan ätstörningar och ADHD är helt tydligt. Jag är säker på att jag har ADHD och jag hade träningsanorexi som tonåring. Min dotter har adhd och hon hetsäter sött. Min andra dotter som vi misstänker har det med har en förvrängd kroppsuppfattning och ser sig som överviktig trots att det inte stämmer alls. Min mamma som garanterat har ADHD har bantat hela livet. Jag är övertygad. Vad det beror på är frågan.

Man har inte ADHD för att man bantat hela livet, då hade alla kvinnor i princip haft det.
När väl en person fått en diagnos i familjen har dom snart delat ut en till alla i familjen, sluta upp med att kasta ut amatördiagnoser på allt och alla i din omgivning.

Vid årsskiftet så höjdes omvårdnadsbidraget; som ska omfatta barn med denna eller liknande problematik, med hela 10 (tio!) procent. Antalet ansökningar ökar därmed kraftigt, vilket är att vänta iom övrig ökning av npf-diagnoser i samhället. Är detta stöd rimligt för att familjer till de utsatta barnen ska få adekvat hjälp – eller sänder det fel signaler då det hela riskerar att kraftigt missbrukas? Häromdagen bevittnade jag hur ett par intill mig på en offentlig anrättning satt och fyllde i en ansökan till sitt barn (helt öppet utan någon som helst hänsyn till dennes integritet) där det tydligt framgick att de försökte vända och vrida på svaren för att det i största möjliga mån skulle stämma in på autism. Motivet till det kan jag omöjligt veta men det skavde en del får erkännas då de till synes såg ut som vilka övre medelklassföräldrar som helst. Obs, menar inte att npf inte förekommer bland akademikerbarn men här var det tydligt att barnets föräldrar faktiskt ansträngde sig till det yttersta för att ungen till varje pris skulle få en diagnos. Finns det fog för det ska jag naturligtvis inte spekulera i (ok, nu kanske jag gjorde just det) men det är en synnerligen märklig värld vi lever i just nu, det må jag säga.