578 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Kan någon tipsa om en privat vårdmottagning alternativt läkare i Stockholm? Jag behöver mer hjälp än vad jag får nu och jag känner inte att jag blir hörd av min nuvarande läkare (inom landsting).

      Hedda vårdcentral

      Beror ju helt på vad du söker för, men jag hade kollat med Sophiahemmet. De har en tjänst där du kan skicka in ett ärende via hemsidan där du beskriver vad du behöver hjälp med så kan de berätta om de kan hjälpa till.

        Vad kostar det?

          Beror helt på vad som ska göras. Men går du privat betalar du dels för själva läkarbesöket och dels för eventuella provtagningar/undersökningar.

          Om du ska gå privat så ska du nog inte ha dålig ekonomi.

      +1 var på vårdcentralen idag. 2 månaders väntetid för att dom inte ska ställa en enda fråga

        Anledningen på det höga trycket på vårdcentraler är att folk söker för minsta åkomma. Egenvård och att avvakta existerar inte utan man ska få hjälp NU. Och får man inte tid på vårdcentral åker man in till akuten.

          Myt.

            Sanning.

              Sanning.

              Var på VC för en kontroll och det var på riktigt en person där som gormade om att träffa läkare för ett j*vla skrapsår.

              Folk är inte kloka.

            Myt

          Nej det beror på ineffektiva organisationer med resursbrist. Det är snarare tvärt om det du påstår, folk drar sig för att söka vård. Samma märkliga föreställning som under corona, att det är individens ansvar att kompensera (inte söka vård i ”onödan”) när samhällsorganisationen brister.

          Det där stämmer inte!

          Eller att vården är underfinansierad, jobbar reaktivt snarare än proaktivt. Mer pengar till sjukvården!

          Nej det där är inte sant. I Sverige är folk väldigt tränade i egenvård och att inte söka vård, jämfört med omvärlden. Sant är att svenska läkare träffar få patienter per dag och istället gör en massa administration.

        Då klagar man till patientnämnden.

      Medicheck – vet nu inte vad du behöver hjälp med, men kan ändå rekommendera dem. Fått FANTASTISKT hjälp gällande min hypotyreos (sköldskörtel som producerar för lite hormon) efter ha legat inom referensramen med symtom från vanlig läkare blev jag tipsad om medicheck och nu efter mycket hjälp ligger mina värden som de ska. De har massa olika läkar som är specialiserade på olika sjukdomar.

      Lycka till, hoppas vad de nu är löser sig för dig 🌟💕

        Hur gick det till? Beskrev du dina symptomer och sen tog prover eller vad? Skulle jättegärna vilja veta själva processen från start till slut 🙏🏼

        Medicheck! Åh, Tack för tipset, är i samma situation som du beskriver. Berätta gärna mer (tips på vilken läkare man ska välja osv)

      Gick till Atrium VC i veckan. De är väldigt fina och fick en tid på 6 dagar.

    Vi har två småbarn och det är jämt så jävla stökigt hemma?! Grejer överallt. Ett evigt plockande varje kväll och sen samma sak nästa dag. Har alla det så här eller har vi barn som leker över hela huset?

      Jag har 0 barn och det ser ut som en osorterad loppis hemma hos mig. /LoppisFia

        Varför? Bryr du dej inte eller har du inte hunnit fixa i ordning?

          Varför så fördömande?

            Verkligen inte menat så. Jag blev nyfiken. Har själv rensat massor.

          Samma pga depression.

            Nät jag är deprimerad har jag kliniskt hemma, så olika det kan vara

              Visst är det olika. Men t ex när man tittar efter signaler på depression på psykiatrimottagningar så tittar man ju efter om någon kan hålla sig hel och ren, som en av många faktorer. Att inte klara av det kan vara ett tecknen på djup depression.

                *kan*

                  Haha ja men det är ju ändå så det generellt är. Man kollar efter om någon är smutsig, inte om någon är kliniskt ren. Generellt sett. Har deprimerade människor svårt att hålla rent, inte tvärt om.

              Kliniskt 😫 rys

              Vet inte varför jag får så stark aversion mot felanvändning av just det ordet

                ”Kliniskt rent” som personen ovan skrev kan man väl säga?

        Samma.

      Samma här 😩 Det är leksaker, böcker och kläder precis överallt. Framförallt 1,5-åringen drar fram saker ur varenda låda och sprider över hela huset…

      Japp. Precis samma här. Barnen så små att dem är där man själv är. Hoppas det blir bättre när de kanske vill leka på sitt rum.

        Det vill de aldrig 😏

          Haha, samma hos mig – mina barn är 6, 4 resp. 2 år och skulle aldrig komma på tanken att vara i ett annat rum än det jag befinner mig i 😂

      Väldigt vanligt hos måånga barnfamiljer! Skulle vara konstigt om det INTE var så 😂

      Samma men jag flippar om det är stökigt och smutsigt så jag har kastat alla leksaker de inte leker med.
      Har även köpt korgar, lådor, tygpåsar osv och sett till att allt har sin plats. De fåt välja en låda och leka. När de är klara/vill göra något annat då plockas allt upp innan vi går vidare till nästa lek/aktivitet. Tex plocka undan Duplo Lego innan vi tar fram lådan med Playdou (?).

      Rensa ofta. Blir stökigt ändå men om allt har sin plats så går det fortare att plocka undan.

      nja. bodde i lgh men vi rensa bort saker och plockade upp allt i en stor låda på kvällen. höll det undanplockat så mkt det gick. men ja det är nog rätt vanligt…

      Eh, jaa! Precis samma här, man blir helt matt. Brukar skoja att det är som att skotta i snöstorm. Och lägg på att vår äldsta (6år) ofta har kompisar över. Det enda vi gör är att plocka och röjer. och vi bor på landet så vi är ute mycket, så dammsuger nog 2ggr varje dag om vi är hemma för allt grus/sand de drar in…

      Det är klart att det blir stökigt med barn. Men det går att underlätta för sig
      – lär barnen att städa
      – lär barnen att plocka undan, alltså att var sak har sin plats
      – gör dig av med leksaker de inte leker med, barn leker dessutom bättre med färre saker
      Såhär gör vi i alla fall och upplever inte att det är stökigt och saker överallt jämt.

        Jag försöker absolut lära barnen städa men det är ju knappast för att det är ett bra sätt att hålla rent. Tycker det tar 10 ggr längre tid att tjata på baren än att bara städa själv. Barn har bristande fokus och lättare än vuxna att falla in i lek. Sämre på multitasking.

        Tjatar dock ändå om städ men mest för att uppfostra dem i största allmänhet.

          Hur gamla är barnen? Tänker om man kan motivera dem att vara snabbare på städet. ”Plocka undan så får ni paddan/en glass sen”

        Vi sätter på samma låt som de använder på föris, städa-låten. Men då drar 2-åringen gärna fram saker som hon kan städa upp istället för de befintliga på golvet 😅 Men göra sig av med saker önskar jag att jag kunde göra, men när man har två barn i olika åldrar i samma lekrum så går det inte eftersom allt används av nån.

      Samma här hemma. En femåring och en nyfödd. Jag förstår inte vart alla saker kommer ifrån!??!?! Känns som man rensar och rensar. Vi köper sällan nya saker till barnen men ändå dyker det upp all möjlig skit här hemma som sedan lämnas överallt.

      Är så trött på att plocka och städa hela tiden men ändå ser det ut som skit hemma.

      Innan barn städade jag två timmar (byta Sängkläder, tvätta ,damma, dammsuga, ALLT) på söndagen och sedan såg det städat ut resten av veckan. Nu hade det behövts två timmar om dagen och ändå hade det säkert sett ut som skräp hemma. Tror det är för att man väldigt sällan får göra något utan att bli avbruten + det finns små människor hemma som drar fram det man plockar bort.

        Alltså relaterar! Saknar känslan av att allt är plockat och rent. Har så många saker som inte har en given plats…

      Japp. 3-åringen strösslar leksaker, 7-åringen fokuserar på att dekorerar hemmet med Lego och 10-åringen placerar ut sina kläder på väl valda ställen. Och min man ställer skorna mitt framför ytterdörren. Jag är såklart perfekt men det förstod ni ju 🙃

        Det är hade kunnat vara jag som skrev OTROLIG igenkänning 😂.

        Haha ja skorna? Alltid nån som snubblar på vägen in!

        VARFÖR tycks det vara en man-grej? Har en relativt renlig man men han ställer ALLTID skorna precis där man går?? Fascinerande

          Samma här! Blir lika sur varje gång jag aka in eller ut med barnvagnen och han har ställt skorna där. Kör ibland över de pga irritation.

      Ett oändligt städande! Men när barnen t ex haft feber och bara kollat på teve en hel dag inser jag ju att det är leken som stökar ner. Både innekrogen som drar fram grejer och utelekens som drar in sand, grus och leta. Och leken är faktiskt utrotningshotad enligt WHO. Så då tröstar mig ändå en del. Ja, det känns som ett evighetsjobb men det är ett resultat av att baren håller på med något som är (minst) lika viktigt som att läsa läxor eller åka på träning.

      Tycker också att det kan vara lite begränsande kanske att alltid tvinga till städning direkt och att man bara får använda en sorts leksak i taget. Även om det såklart är viktigt att lära sig städa också. Men vi får vara rädda om våra barns leklust och kreativitet, för den är faktiskt inte så himla självklar längre.

        Håller verkligen med dig.

        Läste en artikel när min äldsta var yngre att det vi tycker är kaos/stökigt är en del av deras lek. Självklart kan det inte ligga framme överallt men den artikeln/forskningen tryckte på vikten att ha ett rum där de fick vara stökigt i perioder för att inte hämma leken. Det gav mig en tankeställare

      Ha inte så många leksaker framme åt gången som barnen kan leka med. Om ett par månader tar du fram de sakerna du tog bort då blir leksakerna som ”nya” och tar bort de ”gamla”.

        Jag har försökt med det där. Femåringen lär sig direkt vart leksakerna förvaras (vi har inget förråd utan de är inne) och går där och rotar. Så trots att minst hälften av leksakerna plockas bort.så är de snart framme igen efter ett par dagar.

      Samma här, plockar konstant!

      Ni som lever i en relation med en man och har småbarn, hur ofta dricker er man öl? Alltså är det ”normalt” att ta ett par öl varje kväll, varje helg?

      Han blir inte fullt och är vanlig men tycker ändå att två – tre öl fredag och lördag sedan till vardags emellanåt känns mycket. Det är verkligen öl varje helg. Jag kan absolut ta ett glas vin eller så men kan gå några veckor mellan och ibland blir det oftare, han tycker jag är löjlig.

        Hamnade fel 🥰

        Min man kan nog ta ett par öl på fredag och lördag efter barnen lagt sig, och kanske nån i veckan. Tycker ingenting om det för jag vet att han lika gärna kan vara utan öl. Men han blir inte full på det. Jag dricker typ aldrig. Hade det varit större mängder hade jag kanske reagerat, nu känns det som något han unnar sig. Som jag lyxar till det med godis på helgen typ. Öl är hans lyx.

        Haha nej det tycker jag absolut inte låter som ett problem. Jag hade snarare blivit irriterad på någon som påpekade om jag drack 2-3 glas vin varje helg 😂

        Hur mår han dagen efter? Påverkar det familjen på helgen så är det inte okej. Man behöver ju inte bli full för att dagen efter känna sig trött/grinig osv

        Är det ofta både på vardagarna och helgen? I sådana fall kan jag tycka att det låter mycket, speciellt om det är mellan- eller starköl. Vad är anledningen till att han dricker det, kan han vara utan och skulle han kunna gå över till någon alkoholfri variant? Om svaret är nej så skulle jag dra öronen åt mig. Att han säger att du är ”löjlig” ser jag faktiskt också som en liten varningsklocka, då han borde ha andra argument att komma med om det inte fanns något problematiskt i drickandet. Jag kan exempelvis själv ibland bli sugen på att dricka en öl till maten även en vardag, men då köper jag oftast någon god alkoholfri eftersom det är smaken och inte alkoholens effekt jag är ute efter. Jag hade utan problem kunnat förklara detta för min sambo, utan att bli defensiv och kalla honom ”löjlig”.

        Så om du inte redan gjort det, ställ lite mer grävande frågor för att se vad anledningen är.

      Vi har fyra! Samma sak här 😅. Varav ett tvillingpar på 4 år…..

      Vi har också så och många av våra vänner har det stökigt. Har släppt på att plocka hela tiden och kör ett race då o då istället 😊

      Hur gamla är dina barn?

      Hört talas om att lära barn att städa efter sig innan de byter lek?

      Kanske de har för många grejer? Rensa ut.

    Berätta om era missfall, jag går igenom ett väldigt långdraget missfall, med både cytotec och skrapning.
    När kom er cykel igång igen?

      Ca en månad efter skrapningen eller en månad efter att det slutat blödat vilket var ca en vecka efter skarpningen. Det var ett tidigt missfall, typ vecka 6, 7.

        Okej, jag hade mitt missfall i v 14 (MA) upptäcktes på kub. Detta var i början av februari.
        Skrapades till sist i början av april. Blöder fortfarande, men med negativt grav test nu! ÄNTLIGEN.
        Kom ägglossning först, eller en ny mens för er?

      ❤️ Efter ca en månad efter att blödningen slutat (fördröjt missfall, fick precis som du ta cytotec. Slapp skrapning dock).

      Jag har haft tre missfall. Ringde vården första gången och fick till svar ”vad vill du att VI ska göra åt det?” De andra gångerna sökte jag ingen vård. Min cykel kom igång inom två månader alla gånger.

      Vad tråkigt, beklagar! Riktigt jobbigt när det blir långdraget. Jag har haft två missfall, första gången spontant och det skötte sig självt. Andra gången var det ett MA och jag fick cytotec, inga resten kvar då heller. Upplevde att ägglossning och mens kom igång rätt fort efter faktiskt. Bara några veckor.

    Zennufers bebis verkar inte ha överlevt förlossningen eller om det skedde i magen. Fy vad hemskt, värsta sortens mardröm. Blir så ledsen för deras skull.

      Vad tragiskt. 😢

      Fruktansvärt! 😭 Såg även en insamling på instagram där någon förstagångsmamma (Sandra) dött i samband med förlossningen förra veckan, dottern överlevde. Livet är orättvist! 💔😢

        En bekant till mig som var gravid dog också nyligen. Hon hade fått hög feber och de upptäckte på sjukhuset att barnet dött. Kort därpå dog hon i blodförgiftning 😭

          Livrädd för sepsis, känns som att fallen ökat som fan!

          Men fy! Beklagar 🙁 jag fick själv sepsis när vårt barn föddes för 9 år sedan och fick göra urakut snitt. Jag var rätt ung (25) så fattade aldrig hur farligt det var. Nu vågar jag inte skaffa fler barn för jag är rädd att det ska hända igen och nu förstår jag ju hur farligt det är. Och snart är jag för gammal.

        Såg också om Sandra! Så himla hemskt!

        Fantastiskt…

        Nu ska det börjas krängas pengar för döda mammor också…

        När kommer samarbetet med begravningsbyrån??

      Så otroligt hemskt

      Vet inte vem det är, men fy faaan alltså.
      Ingen ska behöva gå igenom det lidandet.

      Någon som har social blade och kan kolla hur många nya följare hon fått som är nyfikna?

        Men hjälp

    Någon som har filmtips i kväll. Någon film du tycker är riktigt bra?

      Favorit genre?

      Vilket humör är du på?

      Djup film: Inception, Interstellar, Gudfadern, LOTR.

      Sorglig: Pianisten, Brokeback Moutain, LOTR

      Komedi: Dendär Mary, LOTR

      Spännande: Memento, Illusinisten, The Prestige, Donnie Darko, LOTR

        Drama. Ja älskar pianisten. Och brockback Mountain. Och gudfadern. Pianisten blir för känslosam i kväll. Ja det är inte lätt att välja.

          När man väl valt en film är chipsen slut och sängen lockar med sin varma omfamning.

      army of darkness är den bästa filmen

        Den har jag inte sett.

      Hunt for the Wilderpeople, helt underbar och annorlunda. Finns att hyra på SVT play.

    Vilken dipp tycker ni är godast att dippa grönsaker i?
    Och vad tycker ni är gott att dippa?

    Jag tycker morötter, broccoli och päron är godast🤤

      Sweet chili är jättegod! Råkade köpa fel men har inte köpt holiday/ranch sedan jag upptäckte den.
      Blomkål, morötter, röd paprika, sugarpeas, gurka och tomat är mums!

      Grönsaker: fresh island.
      Chips: olika beroende på vilken smak på chipsen man äter!

      Gurka, morötter och blomkål, mums!

      Paprika, gul eller röd. Som grönsak alltså.

      Dippar gurka (tar bort kärnhuset) i 34% creme fraiche utan smak.

        Det smakar ju spya?

          Nej? Då skulle jag verkligen inte ätit det.

            Haha, nämen creme fraiche har ju en viss kräk-smak. Lite som vissa lagrade ostar och amerikanska chokladkakor (typ Herseys kisses).

              Tycker att det smakar grädde.

              Hahahhaha va

              Jag tycker det är gott,är syrligt och inte för sött,kan äta direkt ur burken,el ha till kladdkaka ist för vanlig grädde!

                Kan också, men gör det ju inte.

              Du har fel på dina smaklökar. Garanterat.

      Dippar gurka och morötter i creme fraiche med sambal oelek och lite mer kryddor jag känner för just då.

        Missade att du skrev creme fraiche och läste bara sambal orlek och tänkte att det är fan inte mänskligt att bara dippa i det😂

          Hahaha😂 inte riktigt kanske, men sambal oelek är sjukt gott så känner att jag iaf Måste prova🤭

      Holiday är min favorit.

      Och godast att dippa är gurka, morot, blomkål och paprika. Spännande med päron, det måste jag prova.

        Pärlan är så jävla gott!!!

      Selleri!!!! 😍

        Selleri dippat i ädelostkräm!! Omg vad gott det är

        Grönmögelost (mosad)
        Grädde (ej vispad)
        Majonnäs
        Salt och peppar

        Inte magert direkt 🙈 Men oj vad gott!!

      Onion 🙌🏼

      Ranch eller holiday 🤤🤤

        Dippa popcorn i ranch🤤

    Jag ser om Vänner efter mååååånga års uppehåll. Vad tycker ni om hela ”we were on a break?”
    Jag tycker fortfarande att det var otrohet/svek och hade inte förlåtit. Meeen för första gången så förstår jag att Ross bara ville vara med sin älskade Rachel. Jag ser också att Rachel prioriterade sitt jobb och tog sin relation för given. Hon gjorde också fel som kickade ut honom (trots att han inte ens skulle gått dit..men jag fattar att han ville vara med henne).

    Det är som TBBT, hatade Amy för några år sedan men nu är hon ju den karaktär som är mest älskvärd. Konstig är hon men hon är smart, fin, massa tålamod med Sheldon, rolig, snäll, generös osv. Alla har sina dåliga sidor men Amy växte i mina ögon nu när jag är äldre.

      Sheldon är en hemsk människa.

        Jag tycker även att Leonard är sjukt elak mot Sheldon ibland. Han väljer att stanna men klagar, hittar om att mörda och gör narr av Sheldon hela tiden.

        Amy är mer uppskattad nu när jag ser hur jobbig och elak Sheldon kan vara.

        Penny tycker jag fortfarande om.

          Ni vet väl om att det är en tv-serie va?

          Helt fiktiv och inte på riktigt.

      Va? Helt rätt att kicka ut honom, hon måste ju få jobba ifred?

        Jo, men att kasta ut en vuxen människa, som även är ens partner och som bara vill vara med sin tjej för att han saknar/älskar henne och vill känna sig älskad/saknad tillbaka på sin ettårsdag (efter flera veckor utav saknad pga Racjel jobbat över)…Han gjorde inte rätt som gick dit men att schasa ut honom likt en gatuhund var fult gjort. Jag hade aldrig varit ok med att min man kickar ut mig på det sättet.
        Man tar den åt sidan, förklarar hur olägligt det är och förklarar att man också saknar den. Sen får man ge sitt ord på hur man ska gottgöra den och även hålla ordet.

          Varför ska man behöva dalta med människan och förklara pedagogiskt när det borde vara uppenbart att det är helt fel läge? Rachel gjorde rätt 😀

            Men man måste väl ändå bekräfta ens partners känslor. Om du inte ser din partner på flera veckor, alla era dejter blir inställda, den lämnar återbud över telefon på er speciella dag som ni planerat länge OCH sedan kastar ut dig likt en råtta när du bara vill vara snäll…inte särskilt respektfullt.
            Rosa blir ju paranoid när en annan man dyker upp och blir en stor del av Racjels liv. Sedan sätter hon jobbet före från dag 1 och fortsätter lova att göra saker men ställer in hela tiden osv. Klart att han blir nojig, ledsen, känner sig bortvald, tvivlar på hennes känslor osv. Sen gör hon slut för att hon inte orkar med honom trots att han egentligen inte varit orimlig som velat umgås med sin tjej liksom….
            Hon hade kunnat hantera det bättre.
            Han var fortfarande otrogen men hon fick honom att känna sig oälskad och gör slut…klart han söker sig till någon som får honom att känna sig attraktiv och åtråvärd. Fortfarande inte ok, men jag ser hur det utvecklades.

              Vuxenbebis! Riktigt osexigt

                Bebis för att han inte är ok med att blir bortvald i flera veckor?
                Är det ok när en man ställer in och jobbar över i flera veckor medans tjejen är hemma och packar in maten hon lagat i matlådor för att han ställt in middagen ännu en gång?
                Man håller sitt ord. Man vårdar sina relationer. Man tar inte sin partner för given. Man kastar inte ut någon man älskar. Man gör inte slut för att man är irriterad. Det om något är bebis…

                  Ja, man måste ju ha en inkomst.

                    På bekostnad av ett liv och kärlek? Hon var inte urfattig direkt…

      De var ju ”on a break”…

        Men att ligga med någon efter 2 timmar…Även om de hade gjort slut på riktigt så vore det ändå inte ok.
        Inte för mig.

          Är man singel är man fri att göra vad man vill.

            Hahahahahahaha

              ?

            Och Rachel får välja att inte bli tillsammans igen. Han visade en sida som är väldigt oattraktiv. Rent tekniskt gjorde han inget fel men jag hade inte velat bli ihop igen om han legat med första tjej som tittat åt hans håll…

              Det är ju du det. Men varken en tjej eller kille som hoppar i säng med en ny ”inom kort tid” gör något fel. Tycker man inte om det får man väl i så fall bara mer anledningar till att ens ex kommer förbli ett ex.

                Man gör sig själv en otjänst, vilket är fel, om man stänger alla dörrar för ett ligg. Så det kanske inte är fel mot ens ex men fel mot en själv.

                  Stänger dörrarna till vad?

                    En försoning med exet. Varken rosslig eller Rachel ville göra slut. Inte värt att ligga med någon om man inte riktigt är säker på om uppbrottet är permanent.

                      Det är tur man tycker olika!

                      Äckligt att bara ligga med någon för att man, rent tekniskt, kan görs det. Då förtjänar man att exet, rent tekniskt, kräks i ens ansikte.

      Tycker det är solklart att de var on a break. Såg också om den nyss, för jag vet inte vilken gång i ordningen, men jag har samma åsikt nu som för 20 år sen🙂

        Har för mig att alla(?) skådespelarna också tyckte det i reunion.

          Åh tack för påminnelsen. Mitt HBO går ut 29e, måste se the reunion igen😍

            Alltså. Den var så jobbig att se för jag tolkade det som att Jennifer & David (Rachel & Ross) blev kära på riktigt utanför serien men att båda ständigt var i en relation. Så de levde ut sin kärlek i serien istället. Tyckte bara hela reunionen var så otroligt känslosam. Har också sett serien en miljard gånger och nu känns det så sjukt att kolla med vetskapen om att Matthew inte lever.

        ska göra första resan med 2 barn…. har aldrig varit ensam med dom på en resa..
        barnen är 10 och 12 år.
        googlar sönder alla resmål..
        velig och lite skraj, tvivlar på mitt självförtroende, läget i världen, men är själv resvan, ekonomi god så ok att redan för oss 3 kostar en del, och vill inte till Grekland då vi redan ska dit i juni men med mina föräldrar.
        hjälp mig!!
        vart åker jag första resan med mina barn? tips? berätta om ni, själva gjort det här?

          Tråkigt svar men jag hade utgått från mina och barnens intressen och hur ni är som personer. Hade ni tyckt det var intressant att gå runt i Berlin och lära sig historia? Hade ni tyckt de var kul att shoppa och öva engelska i London? Eller vill ni bara ha sol och pool/strand i en vecka?

          Om ni nu ska till Grekland för sol och bad kan det ju vara kul att göra en annan typ av resa. Men det beror ju på hur du och dina barn är som personer.

          Ni måste ju inte boka bara för att heller. Ni kan ju fundera tills ni vet ett ställe ni verkligen vill till 🙂

            tack 🫶 bra tips!

          Italien
          Åk till Sicilien eller Napoli. Kul och spännande levande kultur för barnen, med människor som kommer att se dem och prata med dem.

            tack 🫶

      Amy är fantastisk och förtjänar mycket bättre.

        Håller med…Raj är rätt jobbig han med. Så kräsen när det gäller kvinnor och när han får en tjej (som är bättre än honom, typ Emily) så är han otrogen. Sen har han mage att gråta och påstå att buhu tjejer ratar mig utan anledning och jag vill höra ge dem kärlek. Men han har sina roliga och fina sidor också.

      Älskar Vänner men man måste erkänna att karaktären Ross var kontrollerande. Älskar Ross i övrigt men hans besatthet och viljan att styra Rachel var ej hälsosamt. Allt från val av jobb, kollegor, kläder osv.
      Det blir lite annorlunda när man ser serien i vuxen ålder.

        Är jag den enda här som verkligen inte gillar ”Vänner”? Har sett i binge då jag var sjuk,för att kolla in vad det är alla talar om,men tycker alla medverkande verkar asjobbiga och osympatiska,den enda likeable är Joey.

      Jag tycker att Rachel var väldigt tydlig i sin formulering med att de tar ett break. Eller tänker du mer på hur, vad och varför det ledde dit? Sen att han snabbt därpå ligger med Chloe är en annan händelse att diskutera.

    Vill åka på loppis-turné någon gång under våren eller i sommar. Någon som vet om det finns typ något evenemang där det i ett län är loppisar överallt samtidigt eller liknande? Bor nära Örebro så gärna någonstans inte för långt bort.

      Bergslagens loppis brukar vara ett årligt evenemang med loppisar runt hela Bergslagen.

    Måste man vara kär i den man är ihop med?

      Eh ja

      Varför ska man annars vara ihop?

      Det underlättar ju.

      Nej.
      Att vara kär är en övergående fas – oftast djupnar ju känslorna, eller så upphör dem.
      Kan inte påstå att jag är speciellt ”kär” i min partenr sedan 13 år, däremot älskar och respekterar jag honom högt och han är den viktigaste personen i mitt liv.

        Tänker att du beskriver en förälskelse, och de går ju över efter ett par år, även om det kan komma tillbaka i perioder också.
        Men att inte vara kär i sin partner är ju oerhört märkligt… då kan man ju lika gärna enbart vara goda vänner.

          Det är nog många som inte får ett lyckorus av sin partner, klart man håller ihop ändå om man älskar varandra och har ett gemensamt liv man trivs med.

          Inte särskilt märkligt.

            Det va ju det jag skrev, att lyckoruset är mer förälskelsefasen.

        Vad fint skrivet, är spot on hur det är!

        Karin, som en bror liksom? Tycker du att det räcker?

      Ja eller det beror ju lite på hur man definierar kär. Men definitivt älska personen.

      Nej, ju snabbare man inser och avvepterat att fjärilarna i magen dör efter typ några år, desto bättre män kan man välja.
      Det är då man väljer män som besitter vissa egenskaper/drag/livssituationer som är kompatibla med det man själv behöver för att känna sig trygg och säker inför framtiden. Att enbart gå på hormoner gör ju att man blir lite blind och väljer att bortse från vissa saker som i framtiden blir problematiska.
      Det finns gott om attraktiva män som man kan bygga ett långt liv med men som inte ger lyckoruset kortlivade relationer erbjuder.

      Självklart, varför ska du annars vara ihop med människan?

    Borde man avsluta sitt frisktandvårdsabonemang?

      Nej.

      Jag avslutade då jag blev missnöjd med kvaliteten. Gick över till en privat klinik och är nöjdare även om det så klart kostar lite mer pengar.

      Aldrig! Tänderna blir bara sämre med åren även om drt kan gå långsamt

        Men folktandvården gör ju ändå inget?

          Jaså? Jag och mina föräldrar är jättenöjda där vi går.

          Jag får gratis undersökningar och drog ut en visdomstand helt gratis (ja förutom abonnemangsavgiften alltså).

            Som kostar?

      Allt har ju med din ekonomi att göra och dina tänder. Jag valde att aldrig teckna ett för det blir inte så dyrt för mig ändå. Kan lika bra lägga undan samma samma och betala själv. Men då har jag den marginalen att jag löser det ekonomiskt om det händer nåt

      Jag valde också att byta till privat, är ingen skillnad i pris (utan försäkring) men upplever att jag får bättre vård

        Folk tror ofta att det är dyrare med privat tandvård. Det behöver det inte vara. Min tandis tar rekommenderade priser, samma som folktandvården. Men dom har rätt att sätta egna priser.

    Ska till Ullared nästa vecka. Ska inte hetsshoppa direkt, men mer att vi går in i det stora gula varuhuset när vi ändå är i trakterna. Så jag tänker att det jag ändå tänkt köpa på hemmaplan kan jag ju titta efter där. Men undrar lite saker:
    – vilka sminkmärken har de? Min foundation och min concealer är snart slut och jag använder från de ”vanliga” märkena, så har de typ maybelline, isadora etc där, liksom de som även finns på typ ica? Och är det samma pris där som på alla andra ställen?
    – har någon varit där nyss och vet om de har set i linne där? Vill ha ett beige, skjorta och byxor, och tänkte att jag lika gärna kan kika där istället för på typ cubus.
    – har de bra basplagg? Typ, helfärgade linnen? Använder det under alla mina kläder så det går åt ett gäng varje år i princip🙂

      Jobbar på gekås och de har de vanliga sminkmärkena och de är mycket billigare än typ kicks. De har fått in super fina!!! linnekläder både till dam & herr och har jätte mycket basplagg i alla olika modeller 😊

        Hur mycket billigare? Tex affären normal tycker jag inte är så mycket billigare på smink.

          Köper fit me foundation, 89,95 på gekås, 169 på kicks 😊

            Bra pris!

        Åh tack för svaret! Då låter det som att jag kommer hitta det jag söker😇 fantastiskt bra pris på sminket också! Lätt värt att köpa där då. Tror det är fit me foundation jag har också så det är nästan så det är värt att köpa två på en gång, haha!

          Varför haha?

      öppnar oftast inte ändå.
      barnen får öppna om det är deras kompisar 🤣

        fel svar

      Finns en blogg om ullared. Jag har inte varit där ännu.

        På bloggen..?

      Jag var där förra veckan och det är lite svårt att veta om de fortfarande finns inne saker tex som linnekläder osv. De brukar finnas, men vissa strl kanske är slut osv. Fanns beige när jag var där men är lite sådär med passform beroende på vad man har för kroppsform.

      Baslinnen osv finns i olika färger och kostar runt 50:- kanske..

      Smink finns alla de vanliga märkena och är billigare än tex Ica.

        Jag gillar när det är oversize så är det oversize blir jag nöjd iaf😄

      Jag köper alltid baslinnen på Ullared, bra kvalitet och rullar inte upp som vissa andra kan göra.

        Toppen!🤩 köper just nu på lindex och de sitter bra tycker jag, men är de bra och billigare på gekås är det inget negativt👌🏼

    Om det ringer/knackar på dörren hemma hos er, kollar ni vem det är innan ni öppnar?

      Självklart. Har ett fönster på övervåningen där jag kikar. Ringer aldrig på dörren om det inte är försäljare. Öppnar då inte.

        Kan personen se dig om du kollar där?
        Har ett fönster jag kan kolla i från sidan men då ser personen mig, och då känns det inte som att man inte får låta bli att öppna 😅 fast man har såklart rätt att inte släppa in någon eller öppna.

          Nej inte om jag är försiktig. Det är som sagt på övervåningen, folk brukar inte titta uppåt när de står utanför dörren.

      Jag öppnar oftast inte om jag inte väntar besök.
      HATAR nät det knackar/ringer på helt oväntat.

        Men samma! Blir så rädd varje gång det ringer på dörren, hjärtat slår som fan och vill helst låtsas att jag inte är hemma😂

        Tidigare i veckan ringde det först, sen knackade och ringde igen, så personen gav sig inte. När jag öppnade stod polisen där, så nu är jag ännu räddare att öppna för jag blev så nervös 😂😂

        Läser den här typen av kommentarer titt som tätt. Vad är det med er som har sån här tramsig inställning? Är ni så vana vid att alltid vara uppkopplade och ha stenkoll på allt och alla via sociala medier att ni får panik om det ringer i telefonen eller på dörren som ni inte har kontroll över?
        Vad är det värsta som kan hända?
        Häromveckan ringde det på dörren hos oss och det var en granne i trapphuset (som jag inte kände igen) som hade hittat mitt barns favoritsnutte som hen tappat ur vagnen utan att jag märkt det. Fantastiskt snällt gjort och något som gjorde att nattningen av mitt barn inte blev katastrof och tårar.

          Eller hur, jag tror man skapar fler riskabla situationer genom att INTE öppna. T ex kan det ju vara en granne som vill varna en för något. Tror också man blir mer och mer rädd av att inte öppna, fantasin om vem som knackar på är värre. Mata inte rädslor.

            Riskabla situationer? Vill varna? Jösses.

          För min del så brukade jag alltid öppna dörren utan några problem innan.
          Sen en gång ringde det på en försäljare på kvällen, jag var mitt uppe i städning och mådde sjukt bra den dagen (vilket var ovanligt) och var helt hyper typ så släppte in honom.
          Han vägrade att gå sen, började flörta med mig och bjöd mig på dejt. Kändes väldigt otryggt så sen dess har jag inte gillat det.
          Barnsligt kanske, skulle aldrig släppa in någon igen men öppnar man dörren kan personen trycka sig in tänker jag.

      Såklart. Skulle aldrig våga öppna annars.

      Ja såklart, har ett titthål i dörren

      Synd att så många fegisar inte vågar öppna.

      Tänker på dem som lever själva, vid akut sjukdom/olycksfall så skulle det vara skönt att veta att man kan knacka på hos grannen. Tyvärr folk som avlidit pga grannar som inte vågar öppna.

        Men jag öppnar badrumsfönstret och ropar vem det är. Är ofta Jehovas. Såklart jag hjälper till om någon är i nöd.

        ringer du ambulans så fort någon inte öppnar ?

        Det har ingenting med feghet att göra, när jag är hemma vill jag vara ifred och då vill jag inte ha en massa skummisar springande som stör. Om någon dör av det så tråkigt, men det är inte mitt problem.

          Du är antingen ett troll eller mentalt störd.

            Varför kan hon inte vara båda????

            Jag är gärna mentalt störd, skiter fullständigt i om folk tycker det. 😘

      Nej, det finns ingen möjlighet till det om jag inte går ut via en annan dör och kollar. Men det skulle jag aldrig göra. Bara att gå och öppna och nyfiket se vem det är som står där!

      Är jag ensam hemma och inte väntar besök brukar jag inte öppna. Om det är någon som envisas kollar jag (titthål i dörren) och är det ingen jag känner öppnar jag inte 😅.

        Finns folk som dött när de öppnat när någon random ringt på ex bla i Örebro för inte så längesen..

          Ja, i området vi ska flytta till var det någon som var aggressiv och slet i bankade dörrhandtag mitt i natten. Tror det var något med droger. Verkade vara en engångsgrej och annars är det ett skitbra område om man jämför med typ allt annat här.

          Tycker inte det är särskilt konstigt, speciellt som kvinna, att låta bli att öppna.

      Ni nerviga kontrollfreaks som svarar här; vad är det ni tror ska hända om ni öppnar?

        Jehovas vittnen är sjukt jobbiga att bli av med tex

          Haha vi berättade att vi var katoliker och en av dem ryggade tillbaka 🤣 (den andre, äldre, blev bara glad 😅). Strax efter det så var de nöjda (av två olika anledningar antar jag) och gick.

          Är de verkligen det? Om du bestämt säger ”Jag vill absolut inte prata med er, kom aldrig hit igen!” – vad händer då? Sätter de foten mot dörren och fortsätter snacka om paradiset?

          Det är ju bara att stänga dörren. Vad är svårt med det?

        Beror på var man bor. Jag = lägenhet i mindre bra område i Stockholm, har monterat bort ringklockan för att slippa allt slödder som cirkulerar i fastigheten.

        Är mycket hellre misstänksamt inställd till mina medmänniskor än en naiv idiot som öppnar dörren och tror gott om alla.

          ”Misstänksam” – säg bara att du är en fegis med noll civilkurage.

            Det har ju visat sig vara jättebra att ha civilkurage, om man vill bli skjuten i huvudet eller knivhuggen vill säga. Skiter i människor numera, förutom handikappade, äldre och barn. Jag räddar mig själv, sen får andra göra som de vill.

        För mig personligen är det just den oförberedda sociala interaktionen som stressar mig och som jag inte klarar av. Jag är alltså inte rädd för att något specifikt ska hända. Är inte ett kontrollfreak dock, utan autistisk.

      Ja, har glasdörr hehe

        Det har jag med, vilket betyder att även om jag tittar först kan jag inte låta bli att öppna för då har den sett mig redan😅
        Men bodde med trapphus förut och titthål i dörren, då kollade jag. Fast det hände extremt sällan faktiskt och sen tog jag bort mitt namn i porttelefonen så ville man besöka mig var man tvungen att kontakta mig först.

      Ja absolut kollar man i fönstret innan!!! 🤯 Har lärt barnen också att kolla innan man öppnar, speciellt om vi inte är hemma och ifall det är nån de inte känner och vi inte är hemma får de ej öppna!
      Själv ibland om det plingar och jag ser att det är en försäljare av slag så gömmer vi oss och är tysta 🤭🤭

        Haha är uppvuxen med att vi gömde oss när det kom halloweenbarn, mamma och pappa hatar halloween😁

          Så konstiga grejer att lära barn..

          (Att barnen inte öppnar när de e ensamma köper jag men inte de andra)

            Nä det tycker jag inte. Hade lätt gjort samma.

        Gud vad märkliga folk är??? Nästan obehagligt att tänka en hel familj som är tysta och gömmer sig för att det plingar på dörren? Wtf

          Haha håller faktiskt med! Väldigt märkligt.

          Inte för att det plingade på dörren, som jag förstod det, utan för att det var halloweenungar som kom och tiggde.

          Det är sådana människor man är rädd för! 😊

      Jag går inte ens fram till dörren. Är det någon som känner mig får denne meddela mig via sms, är det nån granne som har ett viktigt ärende får hen lägga en lapp i brevlådan. Är autistisk och kan inte hantera spontanitet, därför öppnar jag inte haha. Jag har noll skyldighet att öppna i mitt eget hem

        Är inte autistisk men känner precis samma. Kom inte hem till mig om jag inte har bjudit in.

        Säg att du glömt nyckeln i låset och misstänker att en granne har den i tryggt förvar, knackar du på för att fråga?
        Är det bara ok när du behöver störa folk eller skulle du lämna en lapp ”hej, har du min nyckel?”
        Undrar på riktigt.

          Jag tror att den här typen av människa hellre byter lås än att fråga om en granne tagit hand om nyckeln. De skulle själva aldrig komma på tanken att ta hand om någon annans nyckel.

      Oj vad många socialt missanpassade människor det finns här.

        Verkligen. Skrämmande att dessa lever i samhället bland oss.

          Är hellre en socialt missanpassad kuf i andras ögon än en skitskalle som dömer andra utifrån hur de väljer att leva sina liv. Sköt du din egen skit så sköter jag mitt. 🙂

            Trevlig också 👍

              Har slutat vara trevlig mot dömande kräk. 😊

                Hur vågar du öppna kommentarsfältet? Modig är du idag!

        Ja det är jag, och det tänker jag fortsätta vara. 😊

          Ni förstår att det är ni själva som skapar ett misstänksamt samhälle? Rädda för att öppna en dörr. Ringer det på hundra gånger om dagen? Det kommer nog en dag för er när ni önskar att det ringde på. Och om det råkar vara en försäljare jamen säg bara nej tack. Hur svårt kan det vara? Ibland undrar jag om ni ens är riktiga som skriver här.

            Jag bryr mig inte om vad du tror eller tycker, jag gör som jag mår bäst av och det kommer jag att fortsätta göra, och det har du ingenting med att göra.

        Vilken idiotisk kommentar. Plocka upp en bok i helgen!

      Asså vad är det för fel på folk här. Man är alltså socialt missanpassad om man inte snabbt slänger upp dörren. Om jag (tjej) är ensam hemma vill inte jag utsätta mig själv för fara genom att kanske släppa in nån random karl? Det är väl självklart. Jag tittar alltid i nyckelhålet och är försiktig. Överväger om jag ska öppna eller inte. Man är dum om man bara slänger upp dörren för vem som helst. Grannar o folk man känner absolut, men är fortfarande suspekt om ingen hört av sig på telefon innan.

        Man öppnar inte dörren för att ”släppa in” någon. Man öppnar dörren för att se vad personen vill som ringer på. Vi har väl öppnat dörren om det ringer på, i alla tider?
        Bor du i värsta kriminella området, så låt bli.

        Exakt så. Man bör vara lite misstänksam, annars är man naiv och korkad. Särskilt i dagens samhälle. Och ens hem är ens borg, där har man rätt att göra som man själv vill, det ska andra skita i.

    Syns det alltid om man gjort botox?

      Nej

      Menar du om man kan se att någon gjort botox, dvs att det ser onaturligt ut? För oftast blir det ju ett (förhoppningsvis bra) resultat, så du ser att du har gjort botox, tex att pannan blir slät eller att rynkan mellan ögonen försvinner, eller något annat. Beroende på hur mycket eller hur lite du gör, så ser det mer eller mindre naturligt ut, skulle jag säga.

      Efter jag började göra botox, så kan jag också identifiera andra lättare som har botox (t.ex. att man ser att vissa inte kan rynka pannan), men innan tänkte jag nog inte alls på det.

      Tänker att i alla fall jag själv har blivit mer uppmärksam på det pga allt snack i sociala medier samt många runt mig som gör det som gör nu att jag ser det på bekanta/okända

      Det är ju rätt konstigt att göra det och förvänta sig att det inte ska synas..? Sen kan det ju se olika ”illa” ut men framförallt pannan syns på många

        Man gör väl inte det för att man inte vill kunna rynka pannan utan för att man inte vill ha de permanenta rynkorna.
        Hellre att folk ser att jag är stel i pannan ibland än att alltid ha djupa rynkor

      Nej de gör de inte, ingen har sett att jag har de

        Men bara för att ingen har sagt det så betyder det ju inte att det inte syns?

      Verkligen inte. På vissa syns det på långt håll men de är väldigt få och har vanligtvis gått till överdrift.
      Syns nästan inget alls. Bara ett tränat öga kan se botox om det är gjort av en kunnig läkare.

        Om nån är 40+ med helt slät panna fattar man ju

          Men då ser du inte, du antar. Frågan är om man kan se…tex svårt att lyfta brynen eller le osv.

          Är 40 med helt slät panna naturligt… inte en rynka eller linje i hela ansiktet, så det har nog till största del med gener att göra. Måste alltså inte vara botox. Dock har botoxpannor ofta en specifik look: blanka och spända liksom? Ögonbryn som tryckts ner (Nicole Kidman) eller fall där de åker för högt upp. Sen avslöjar ju alltid minspelet huruvida någon har botox eller ej. Finns kanske naturliga resultat som inte syns?

          Är över 40 o har helt slät panna utan botox, så ta inte för givet att alla slätpannor är botoxade!

            En panna kan vara slät, och sen kan den vara slät.

      Ptjaa… Man ser efterbliven ut om inte annat!

      Ja

    Vad ger man bort till (ny) vän som fyller år? Något opersonligt och relativt billigt.

      Ätbara saker, typ en korg med lite blandat av lite lyxigare variant av exempelvis te, chokladpraliner, vin, olivolja, kex, kaffe osv.

        Perfekt, tack!

      mobilapresentkort.se typ hyrfilm på Sf anytime och fika!

      Cava o choklad

      Har gett bort ett pastakit ett par ggr, nån fin pastasort, mutti tomatsås, en burrata, en kruka basilika och en vitlök, typ. Har varit uppskattat och alla grejer går såklart att använda var för sig också.

      Nåt som är tråkigt att lägga pengar på som man ändå uppskattar, en fin blombukett o kanske doftljus/doftpinnar!

      En doftljus.

    ska göra första resan med 2 barn…. har aldrig varit ensam med dom på en resa..
    barnen är 10 och 12 år.
    googlar sönder alla resmål..
    velig och lite skraj, tvivlar på mitt självförtroende, läget i världen, men är själv resvan, ekonomi god så ok att redan för oss 3 kostar en del, och vill inte till Grekland då vi redan ska dit i juni men med mina föräldrar.
    hjälp mig!!
    vart åker jag första resan med mina barn? tips? berätta om ni, själva gjort det här?

      Dina barn är så stora så du kan åka vart som helst. Med det sagt, så måste det inte vara så lång resa. Kanske någonstans i Sverige? Eller Danmark t ex. Sen beror det på lite, är det sommar vill man kanske foka på sol och bad men är det vår/höst kan det vara kul med någon av Europas storstäder. Var i London med 10 och 13-åring nyss, det var toppen!

      Vad gillar de att göra? Sitt och leta och kolla runt tillsammans. De är ju såpass stora 😊

      Men Spanien, Italien eller nån storstad hade jag kört på 🙂

      Edinburgh. Lagom stor stad, mycket att se och upptäcka, bra restauranger (även för barn), 2 timmar flyg från Stockholm och samma från Gbg om jag minns rätt så lagom lång resa och perfekt för en weekend.

    Varför blir en del så provocerade av att vi vegetarianer ger våra barn vegetarisk mat?

      Förmodligen för att barnen inte har fått välja själva och att det är betydligt svårare att garantera en allsidig kost.

        Och vissa familjer lagar aldrig vegetarisk mat så de väljer åt barnen att de ska äta kött. Vad är skillnaden? Vegetarisk kost är liksom mer än bara sallad.

          Skillnaden är att du begränsar dina barn. Om den vegetariska livsstilen exempelvis har sin grund i egen ätstörningsproblematik, skulle det då vara lämpligt att lägga över det på barnen?

            Den där kommentaren osar av okunskap.

              Förvisso vanligare inom veganism men det finns flera studier som behandlar korrelationen mellan ätstörningspatienter och just det. Läs om du är osäker.

            Jag åt vegetarisk hemma under min uppväxt men vi fick äta precis som vi ville i skolan, hos släktingar och vänner. Ingen begränsning för oss bara för att våra föräldrar var vegetarianer.:)r nog olika i olika familjer -men jag har aldrig hört vego ngn bli tvingad att inte äta kött hos ngn annan.

            Fast alla barn blir begränsade i vad de äter för mat hemma eftersom kosten beror på föräldrarnas kultur, ekonomi, matlagningskunskaper osv. En halv miljard indier är vegetarianer och äter aldrig vare sig köttbullar, falukorv eller fiskpinnar, är de begränsade för det?

              Skillnaden är ju om barnen inte FÅR äta något? Ingen serverar väl allt där hemma men begränsar ju inte i övrigt.

          Men få familjer äter endast kött. Med andra ord blir det för dom flesta en allsidig kost med animaliska produkter varje dag.

            Fast många familjer äter ju saker som makaroner och mammas scans köttbullar eller korv med bröd till middag typ. Hur är det mer allsidigt är typ lins-och sötpotatisgryta med havreris, bönbiffar med hummus, rostade grönsaker och potatis osv.
            Bara för att du äter kött är det ju knappast synonymt med att du ger din barn mer näringsrik kost.

        Inget litet barn får väl välja själv?

      för att barn ska få testa allt och behov av alla födoämnen. veggie kan man bli när man är runt 15. sen kan man ge vegmat men inte bara. jag tycker barn ska få kött fisk och kyckling också.

        För att? Min bror tex gillar inte nån form av bönor och linser och ger därmed aldrig sina barn det. En kompis äter ingen typ av fisk och lagar således aldrig det hemma så hennes barn får därmed inte heller äta det.
        Men just kött verkar vissa tycka är livsviktigts
        Kan även tillägga att den dagen mina barn vill smaka kött (tex på förskolan eller om vi äter ute) så kommer de få göra det. Däremot lagar vi det inte hemma. Precis som att tex en muslimsk familj inte tillagar och äter fläskkött.

          Jag tänker att det främst är pga järnet som är viktigt vid uppväxten som gör att många ”reagerar”. Men jag reagerar även om jag hör någon säga att de inte äter fisk också (pga flera näringsämnen )

          precis då är det ju jättebra att man inte ger veggie mat utan att barnen får äta så mkt som möjlig, blir det inte fisk blir det allt annat, blir det inte bönor blir det allt annat, blir det inte fläsk, blir det allt annat.

      Jag jobbar i förskola. Skulle inte säga att jag blir upprörd. MEN har aldrig träffat ett barn som inte ville äta kött/gris fast vi blir tvinga att neka pga föräldrars religon eller egna matpreferenser. Känns som att förälderns preferenser är över barnets rätt till att göra egna val över sin egna kropp.

        Vaddå tvingad? Jag jobbar i skolan och självklart erbjuda fläsk-/köttfri kost men jag kontrollerar ju int rock bestämmer inte vad barnen äter? Inte mitt uppdrag.

          Fast i skolåldern har ju barnen redan lärt sig va de ”får” äta.

            Ja men de struntar i det ibland. Och de får ju välja själva, inte säkert de vill ha sina föräldrars religion.

              Det finns säkert barn som gör det men det är ju inte jättevanligt att de struntar i det. De blir ju lärda vad och varför de inte ska äta något. Och i alla fall inte under de 20 åren jag har arbetat i skolan, finns en handfull som har struntat i det. Visserligen lågstadiet jag jobbar i så möjligtvis vanligare med äldre

        Förskolebarn kan inte göra val över sina kroppar när det gäller hälsan jag är ledsen. Annars skulle de äta godis till frukost och somna sent, dricka läsk, aldrig ta medicin osv…
        Ett litet barn har inte förmågan att väljer bra mat över den dåliga. De saknar kunskap om näring, konsekvenser om näringsbrist mm. Det handlar inte om att vuxna bortser från deras rättigheter,det handlar om att de är BARN.

        Barn ska kunna prova alla mattyper (inom ramerna för åldern osv…) precis som de ska kunna leka med alla leksaker (inom ramerna för åldern såklart).

          Men är det så svart/vitt. Är det verkligen det jag menar med göra egna val kring sina kroppar? Att de ska bestämma helt själva? Jag menar såklart att ge barnet möjlighet att göra egna val när utrymmet finns, inom rammar. Jag tycker barn borde kunna välja en kötträtt i förskolan om de vill det. Men nu kan jag inte ge barnet det valet

      Du frågar varför folk blir provocerade, och när de svarar så argumenterar du emot 😜 Vill du ha ärliga svar?

      Jag har varit vegetarian själv under några år och äter/serverar mycket vegetariskt hemma men vi äter kyckling, fisk, köttfärs osv också om än inte så ofta. Blir inte ”provocerad” direkt men tycker personligen inte att man ska begränsa/neka sina barn något livsmedel. Tycker att de ska få smaka på det mesta och själva känna vad de tycker är gott.

      Vet faktiskt inte varför folk blir det, de har kanske inget bättre att lägga energin på.
      Jag kan tycka att hemma så får man ge barnen det man vill att de ska äta och även i sociala sammanhang som skola/förskola.

      Dock har jag personligen låtit mitt barn äta vad den vill på förskolan trots att vi hemma är vegetarianer. Men det är för att den förskolan min son går på inte har så bra varierande vegetarisk kost. Och för att jag tycker att det är bra att han får prova allt. Tex äter inte jag ost (pga konsistens) men jag ger honom ost hemma för att jag inte ville att han skulle bli som mig 😅

      Vi har varit veganer hela familjen i tio år och nu har jag o 5 åringen börjat äta ägg o fisk.
      Han fick välja själv, så jag o han äter vegetariskt,

      Aldrig mött reaktioner annat än nyfikna frågor.

      De andra barnen får välja själva, och de fortsätter äta vegetariskt o en vegan, de är
      Äldre.:)

        stackars barn som måste va veganer

          Clown.

            Idiot.

      Jag tycker det är helt rimligt. Föräldrars jobb är att lära våra barn rätt och fel och hur världen fungerar. Om jag skulle tycka att det är fel att äta kött vill jag såklart inte heller att mina barn ska göra det. Vi förväntar oss inte att föräldrar som handlar second hand till sig själva shoppar fast fashion på shein till sina barn för att barnen har rätt att välja själva hur miljömedvetna de ska vara.

      Vet att många bekanta vegetarianer/veganer inte egentligen äter rätt med rätt mängd protein osv som man som vuxen egentligen behöver, och då om man inte kan räkna rätt åt sig själv och barnet får förlite så är det ju undernärda.

      Samt det andra som folk tagit upp här, att barnen inte själva fått välja!

        Ett småbarn väljer inte själv att äta köttfärssås heller, de äter det för att de vuxna i familjen väljer att laga det.

          Ignoransen i många av kommentarerna här inne gör att jag nästan tappar hakan. Sanslöst att vi inte kommit längre

          Väljer du att ge kött åt ditt barn tar du lika mycket ställning som när du INTE ger ditt barn kött. Men folk kan för sina liv inte begripa detta. För man har aldrig tagit ett steg tillbaka och ifrågasatt ett socialt konstrukt.

          ”Låt barnen välja”. Ok, ge dem hundkött också då.

            Nja inte riktigt. Du väljer ett utanförskap för barnet om de inte äter den mat som serveras. Barn vill passa in och känna tillhörighet. Har haft flera barn på förskolan som har special kost och kastar i sig maten för att andra inte ska hinna kommentera. De vet oftast inte heller varför de äter specialkost. Utan säger typ att de är allergiska samtidigt som andra barn frågar och de blir märkbart obekväma.

              Bullshit, inget utanförskap i det.

              Och jag jobbar i skolan på lågstadiet och har aldrig någonsin sett eller hört ett barn känns utanförskap pga vad de äter. Vi har barn som äter vegetariskt, minus fläsk eller specialkost pga allergi. Inget som barnen någonsin kommenterar. Sen serveras också alltid ett vegetariskt alternativ varje dag, så det är inget man går till köket och får special för.

        En sån obildad kommentar. Proteiner är absolut inte ett inget stort problem för vegetarianer. Det är betydligt vanligare att köttätare äter för mycket kött än att vegetarianer äter för lite proteier…

      Inget emot vegetarianer eller deras kost, det som är jobbigt är deras behov att var femte minut tjata om att dom är just vegetarianer.

        Väldigt trött gammal sägning. Tycker mest att det är köttätare som har behov av att prata om det. De som äter carnivorediet är ju absolut värst.

          Nu är jag veg själv men kan ändå lite hålla med Lewis. Ingen köttätare hafeskrivit ett inlägg som ”varför blir folk provocerade av att jag ger mitt barn kött”.
          Sen tycker jag det är fånigt av folk att bli provocerade åt båda hållen men också intressant för jag har som vegetarian aldrig fått frågan vad mitt barn äter. Vem bryr sig liksom?

          Inte alls, veganer och vegetarianer är pest och pina. Usch!

        Jag har aldrig träffat en vegan som inte propagerat för veganism.Själv är jag allätare,men medveten om kött/djurindustrin.Grejen är att även om jag blev vegan imorgon skulle inte ett enda djur räddas,om 7 milj svenskar blev veganer imorgon kanske det skulle hända nåt…? Det är osannolikt få alla bli veganer,och att skuldbelägga köttätare funkar ju inte heller,så orkar inte höra på veganer längre.Tycker barn ska få smaka allt och ta ställning när de blivit större och förstår vad det handlar om.

      Blir folk det? Konstiga.. Det är väl självklart att om man själv avstår kött (ofta etiska skäl också) så lagar man ju inte det till sina barn? 😄

      Varför frågar du inte dem som uttalar sig negativt, det verkar bättre än att fråga oss?

    Hur klarar man av att dumpa någon som blir helt förkrossad? Kan man dumpa på ett snällt sätt?

      Ja genom att träffa personen och lägga fram det försiktigt och förklara hur man känner.

      Skippa allt det där om att vi kan vara vänner blabla. Var oschysst och otrevlig, gör dig till personens fiende för att lättare kunna få hen att gå vidare.

        Men om man vill vara vänner då?

          Kul! Troligt att den dumpade ofta vill förbli platoniska vänner 🙂

          Man kan inte äta kakan också…

            Klart du får respektera om den andre inte vill vara vän men dumt att vara otrevlig om du gillar personen.

          Taskigt att vara vän med den dumpade,som då kanske går o hoppas på en återförening….!

        ett så vuxet råd, är säker på att parterapefter hade instämt

          att be en parterapeut(!) om råd i ett uppbrott är lite som att besöka en obducent vid sjukdom 🤣

        Är du 15 år? Så gör man inte slut. Man är rak och ärlig men också sympatiskt och snäll.

      Har du hintat om uppbrott innan? Blir kanske inte en lika stor chock då

    Så himla skönt att det fortfarande är ljust! Även om det har varit en kall vår hittills är det fantastiskt att det är ljust på kvällarna. Och morgonen, för den delen.

    Vad är viktigast för er i valet av förskola?

      Närhetsprincipen, för att få ihop vardagen. Har gjort besök också men det skulle ha krävts stora varningsklockor för att jag skulle välja bort närheten.

      att det ligger nära hemmet. resten är oftast bra på dagis.

        Nu pratar vi inte om 1950-talets daghem aka dagis utan dagens förskolan. Skoja ba.

          Kollektivt/kommunalt, potato/potato

          dagis dagis dagis. kommer aldrig sluta säga dagis

            Varför provocerar det dig så mycket att du inte kan säga förskola om den verksamheten?

              Därför att vissa människor fastnar på en treårings mentala nivå och bara MÅSTE säga tvärtemot. Eller precis som treåringar måste fortsätta säga ordet bajskorv och skratta fastän ingen över 12 år tycker det är roligt.

              Förskola får mig att tänka att 1-åringar är elever,och det känns fel.Men förskola heter det ju nu.

      Att den inte är en privat förskola. Han jobbat i privata förskolor och det är FATTIGT. Fattig mat, aldrig vikarier, kallt på vintern, lite material, aldrig planeringstid osv

        Vi har vårat barn på privat föräldrakooperativ och det är fantastiskt. Men kanske är annorlunda om det är privat med inte kooperativ

        Vi har vårt barn i en privat förskola som inte är ett kooperativ, och det är fantastiskt! Vi bytte förskola två gånger innan vi hamnade på den här och det är milsvid skillnad på nivån på den privata och de kommunala. På vår förskola köper dom mat från en närliggande lunchrestaurang som har väldigt bra husmanskost. Vi har haft båda våra barn där och under dom 6 åren har de enbart slutat en person och dom har använt samma två vikarier vid sjukdom alla år, så barnen känner alla ”fröknar”. Jag upplever också att dom hittar på mycket mer saker med barnen än på kommunala förskolorna vi provat, tex utflykt en gång i veckan, bakar etc. Dom är också mycket mer flexibla och försöker alltid göra vad dom kan föra att möta vårt eller vårt barns behov.

      att det bara förekommer skjutningar och droghandel på helgdagarna på skolgården

        Jisses langat föreskolebarnen droger nu på föris i Sverige? Visste att det var illa när Sverige omskrivs i internationell media pga antalet skjutningar med galet 🙃

        Öppet spår ❤️

      Vid första var det närhetsprincipen. Nu bor vi i ett område som har flera förskolor nära och då gick jag på ryktet kring förskolan

      Det viktigaste för mig är att det är nära hemmet, majoritet svenska barn och fröknar, rolig gård med mycket grönska, personal som verkar engagerade och inte bara står och snackar på gården.

      Närhetsprincipen är viktigast. Det kommer vara så värdefullt att ha förskolan nära för att underlätta vardagen.
      Besök förskolorna som är aktuella och nära er, få en känsla. Fråga hur de bemöter ledsna barn, hur de gör med vikarier och viktigaste frågan:
      hur länge pedagogerna har jobbat där. Barnen är deras arbetsmiljö, om pedagogerna trivs och har jobbat länge kommer barnen också trivas.

    Tips på mjuk mat?
    Ska få besök av mamma som opererat tanden/käken och kan bara äta mjuk eller mosad mat.
    Har förberett:
    Släta soppor (gjorde Broccoli samt potatis och purjolök)
    Leverpastej
    Krämig äggsallad
    Mjukost
    Nyponsoppa
    Risgrynsgröt
    Kommer finnas potatismos.

    Andra Tips? Står still i huvudet…

      Lapskojs
      Smoothies
      Mjukt vitt bröd i små bitar till sopporna

      Korvstroganoff tänker jag är mjukt.
      Tonfiskröra med bakad mosad potatis kanske?

        Nog måste du tugga korv stroganoff?

      Tårta!

      Har hon sytt inuti munnen så skulle jag definitivt skippa risgrynsgröt och allt annat med bitar som kan fastna runt eller i såret och bli infekterat (egen erfarenhet).

        Åh tack, bra att veta!

          Bara helt släta saker! Soppor, smoothies, potatismos (utan klumpar), yoghurt, glass utan bitar, osv.

      Yoghurt
      Smoothie
      Sötpotatismos eller potatismos
      Hummus
      Typ kokt torsk? Äter inte själv men känns mjukt…
      Ärtpuré

        Men tork är väl något man måste tugga?

      blomkålsmos? (Med smör & salt i = svingott haha)

      Men olika smoothies skulle jag rekommendera och inte sura saker pga de e jobbigt när det är sår i munnen

      Fisk brukar vara mjukt.
      Ostkaka
      All form av ägg
      Puddingar av olika slag
      Bakad potatis
      pizza från pizzeria

        Pizza? Med en opererad mun? Den var inte snäll.

    Vad ska ni äta nästa vecka? Om ni redan planerat.

    Funderar på att börja med matsedel, matschema eller vad man säger, men kommer inte ens på massa olika att laga😂

      Inte planerat nästa vecka än, gör det på lördagar och handlar söndag förmiddag. Men denna vecka har vi ätit

      – Lax, ris med stekt kål, paprika och lök i soya,
      – Kycklinggryta i slowcooker (kyckling, potatis, morot, lök och vitlök, kyckling buljong, paprika krydda, vatten. Låt koka upp och i med lite creme fraich när det börjar bli klart.
      – Tomatsoppa
      – köttbullar med pasta och tomatsås
      – kyckling och ugnsrostade grönsaker m tsatsiki
      – hemmagjord pizza

      Vår matlagar vecka inkluderar söndagen därav 6 mål redan 😅

        Vilken härlig blandning! Ugnsrostade grönsaker är verkligen underskattat, så gott!

        Tack för inspiration! 😍

        Jag har en slowcooker men använder den aldrig, kanske använt fem gånger och nu är det flera år sedan.
        Har du några bra tips? Vad blir alltid gott?

        Känns som ett smidigt sätt att göra matlådor på. Vet inte om det funkar men hade varit grymt att typ ha en bas som är en maträtt och som man kan ändra lite sen för att göra att det känns som olika maträtter. Om du förstår min dåliga förklaring? 😂
        Servera med olika saker kan man ju såklart, men göra 10 portioner köttfärssås är lite trist. Sen behöver man såklart inte fylla hela heller 😂

          Alltså vi använder våran 1-2 gånger i veckan. Älskar den just för att det blir mycket mat som räcker till lunch eller till dagar med mindre tid. Jag fick tips av en kompis som bor utomlands om en kille på insta som heter boredoflunch som har massa roliga slow cooker recept och även en receptbok med bara slow cooker recept.
          Så vi gör många av hans recept men freestylar lite. Tror definitivt du kan hitta sånna recept som du tänker på där 😊

      Jag handlar mat för ca 2 veckor åt gången så två veckor framåt tänker jag middagarna såhär:

      Biff med bambuskott och ris x2 dagar
      Tacos x2 dagar
      Köttbullar och stuvade makaroner x1 dag
      Stekt kyckling med smashed potatoes x3 dagar
      Gyros x1 dag
      Biff med kappa x1 dag
      Smördegsinbakad tacos x2 dagar

      Sen typ senapskyckling, yakisoba eller nå de sista två dagarna, kanske köttbullar om jag inte orkar annat.

        Oh vad är smördegsinbakad tacos? Typ som piroger? Älskar allt med tacos haha

          Tacorulle ca 4 portioner
          ca 500 gram färs
          1 rulle kyld smördeg
          Stekta Champnjoner
          Mozzarellaost
          Riven ost
          1, 5 påse tacokrydda
          2 ägg
          1 hackad/pressad vitlök
          1 nypa spiskummin
          1 nypa paprikapulver
          1 nypa cayennpeppar
          lite stark riven ost
          lite tacosås, salsa
          1 röd paprika
          1 liten burk majs
          Andra grönsaker
          Tacochips

          Gör så här:
          Sätt ugnen på 220 grader. Stek svampen, lägg åt sidan. Fräs färsen i lite olja och tillsätt tacokryddorna och även övriga kryddor. Rör runt, späd med lite vatten. Tillsätt Vitlöken.
          Ta fram en stor skål och häll i köttfärsröran. Häll i ett ägg och en äggvita. SPARA gulan. Den penslar du smördegen med sen. Rör runt allt och låt den svalna. Lägg ut den kylda smördegen på en plåt med bakplåtspapper. Lägg den avsvalnade köttfärsen i en sträng på smördegen. Häll över lite salsasås, champinjoner, mozarella och även lite riven ost.

          Tips: testa krossa över tacochips innan ihoprullning.

          Rulla ihop rullen med kanten nedåt. Pensla hela din tacorulle med äggulan. Gratinera nederst i ugnen så den får färg, ca 15 minuter.

          Serveringstips: Vitlökssås, guaccamole, grönssaker och sallad, salsasås. Som när du har tacos men detta serveras i en smördegsrulle.

            Wow! Ok ska definitivt prova, tack!

              Inga problem! Bara kul att dela. Hoppas att du gillar det 😊.

          Inte riktigt piroger, skickade receptet så kanske det blir tydligare 😊

        Gud vad gott!
        Kan man lyckas göra biff med bambu så det blir lika gott som kinarestaurang? 🤤
        Smördegsinbakad tacos lät väldigt gott, toppen med recept 😀

        Stuvade makaroner äter jag för sällan känner jag nu😂

        Tack för tips!

        Skrev ett svar som gick upp i rök.. helt säker på att jag tryckte kommentera, minns ej att det fastnade. Men vem vet.

          Det hände mig för några veckor sedan. Fast tror ingen av mina kommentarer gick igenom där ett tag utan typ fastnade i mod utan att jag fick något meddelande om det 🤔.

      Ska försöka få tummen ur att göra fiskgratäng, såndär med potatismos. Med lax och spenatsås. Blir två utemiddagar också så jag kommer ha laxgratäng för fyra dagar och så har jag en matlåda med chili con carne i frysen.

        Fiskgratäng är såå gott!

          Haha nä är inget fan, men måste börja äta mer varierat😅

          Åh, jag har varit sugen på det (till och från då) i typ två år. Orkar inte laga då jag skulle vara den enda som äter det (är rätt säker på att min man inte tål det).

          Köpte en sån där färdiglagad frysversion, men fisken var så slemmig att jag inte fixade att äta den 😔.

      Jag har problem med magen för tillfället, så jag käkar gröt, potatismos och kokt fisk. Bara :/ okryddat, utan fett eller något som är gott.
      Varsågod för spännande inspiration!

        Åh vad trist 😞 hoppas din mage blir bättre snart💕
        Är potatismosen bara potatis då eller kan du åtminstone ha lite mjölk så det blir krämigt?

          Nej, det är tyvärr bara överkokt potatis mosat med lite av kokvattnet, haha. Sjukt deppigt, men det är övergående.

      Bollar i karry. En dansk klassiker som är typ köttbullar i currysås. Det är barndom för mig 🙂

      Jag kommer med ett oombett tips till alla som inte kommer på vad man ska äta. Jag har en bildmapp i min telefon. När vi lagar något som blir bra knäpper jag en bild och lägger i mappen. Sen är det bara att kolla igenom när inspirationen tryter. Jag har gjort så länge nu, så jag har en mapp för frukost, en för lunch, en för middag och en för mellis och nyttiga snacks.

      Hoppas det kan hjälpa någon 🙂

      Jag kör matsedel, så skönt! Börjar planera kommande vecka när jag ser vad som finns på erbjudande denna vecka 🙂

      Denna veckan åt vi:
      Lasagne
      Potatis & purjolökssoppa
      Laxpasta
      Pyttipanna med eldost
      Idag grillade vi 👌🏼

      Handlar alltid tor-tor

      Tor fiskpinnar ris sås
      Fre italiensk varm surdegsmacka
      Lör potatis i ugn grilla fläskkarré
      Sön kasslergratäng
      Mån frukost
      Tis grönsaker och fetaost i tortillia
      Ons halloumistroganoff
      Tor pannkaka

        Måndag frukost?

    Vill jag ha barn eller inte? Någon annan som på riktigt haft svårt att göra valet? Känns som att alla är så säkra i den här frågan, att man alltid vetat att ja absolut jag vill ha barn eller nej det är absolut inte för mig. Någon annan som tvivlat och grubblat? Är 33 så inte så att jag kan låta tiden gå så mycket längre och hoppas på att en stark vilja åt det ena eller andra hållet infinner sig..

      Tvekar du så är du inte redo.

        Tack, men jag tror inte att det alltid måste vara så

        Tvekar du så vill du inte, skulle jag säga.

          Bara en idiot känner inte tvivel, eller hur nu ordspråket lyder…

            Ett tvivel betyder oftare nej än ja.

        Men please. Att tveka är att inse att det är ett stort val och ett stort ansvar. Alla ”har inte drömt om att bli mamma sedan jag var liten!!!” osv. Och fler borde verkligen tänka igenom noggrant innan de skaffar barn, med tanke på missförhållanden som barn utsätts för i sina hem av föräldrar som är uppenbart olämpliga.

        Skulle säga tvärtom.
        Är barnmorska och jag skulle säga att så mkt som 60-70% av förstföderskorna var osäkra i början, av olika anledningar.
        Tror mkt beror på att man är rädd förmdet man inte kan styra,
        Eller att det känns oåterkaleligt och man är osäker på om man vägar ge upp sitt liv. Många tror ju stt det är det man gör.:)

          Till stor del är det det.. iaf det liv man hade. Lever inte alls på samma sätt som innan och det ser jag är vanligt (och naturligt!) Saknar absolut mitt gamla liv och jag ibland men ångrar mig inte (jag var dock säker på att jag ville).

      En förälder är något man blir längs vägen.

      Är man någonsin 100% säker på något egentligen?

        En del är väl aldrig säkra på något. Andra är jämt säkra på allt. Om det ena är till bättre vägledning än de andra i t ex frågan om att skaffa barn vet jag dock inte.

        Det är jättemånga som är säkra på att de vill ha barn.

        Jag är 100% säker på att jag absolut inte vill ha barn. Har aldrig tvivlat.

        Kanske inte men man kan ju va rätt så jävla säker på saker ändå? Inget man vill chansa med precis 😄

      Jag började fundera på barn, och funderade och funderade. Väntade på att bli redo. Till slut insåg jag att jag (vi) aldrig skulle bli redo, eller kanske inte skulle bli mer redo än vad vi var. Så vi körde. Och det är inte direkt jag funderat något mer över. Har 3 barn.

      Jag var aldrig säker, första var en hoppsan, har aldrig varit barnkär. Idag har vi tre och skulle inte välja något annat. Det har inte alltid varit lätt men de är min största lycka ♥️

      Jag var osäker och valde att skaffa. Var 27 då.
      Att, som osäker, skaffa barn är en miljard gånger bättre än att ångra att man inte skaffat barn.
      Jag levde utan barn i 27 år och när de är runt 7-8 så får man sakta tillbaka känslan av att kunna vara spontan, resa längre bort, gå på dejt, festa osv. Det är alltså ett par år där man är 100% mamma men de åren r korta och går snabbt förbi. När de är runt 2 så är man mamma+kollega. När de är typ 4 så är man mamma+kollega+fru. När de fyller 5 är man mamma+kollega+fru+närvarande vän osv. Man är alltid mamma men det tar mindre energi med tiden så man hinner göra annat vid sidan av.
      Dessutom är småbarnsåren underbara på sitt eget sätt. Man har en lite människa som älskar en så mycket. Man får återuppleva sin barndom genom barn. Man får ”rätta” sina misstag genom att ge dem bättre förutsättningar. Man får tillbaka så mycket av att leka, busa, sjunga, prata och vara med sina barn. Men det är svårt också.
      Dock är det annorlunda när det är ens egna barn. Lite som ens hem…Du går inte runt och känner att du vill flytta bara för att diskmaskinen läcker. Du löser problemet och går vidare. Du kapar inte av din hand för att ett finger blöder. Det finns liksom inte på kartan att ”lämna tillbaka” barnet som man kan känna när man är barnvakt. Redan dag 1 accepterar man att de är en del av en själv även om det är överväldigande och ångestfyllt att ha så mycket ansvar.

      Men att välja att chansa,ä för att sedan ångra att man inte skaffay barn…den sorgen varat för evigt. Den blir större ju äldre man blir. Inte värt att byta bort 1 år av blöja,gråt,trötthet mot 40 år av sorg.

        Det är också bättre att inte ha barn än att ångra att man skaffade dem (mer vanligt än man tror, fast så stort tabu att ingen vill erkänna det). Ett sådant beslut GÅR inte att ångra så det behöver man vara ganska säker på.

          Ni försöker få det att låta som en extremt vanlig grej att ångra sina barn…Man kanske känner tvivel i stunden eller drömmer sig tillbaka till en enklare vardag men extremt få skulle välja att ”radera” sin barn helt om de får välja. Jag tror att fler ångrar sin än barn idag än förr i tiden då vi lever i en väldigt självisk tid där allt alltid ska handla om en själv och ens egna behov.

          Men barn växer upp. Redan när de är 6 år känner man att de plötsligt inte tar upp så mycket tid.
          Som sagt, att byta bort några år av blojör och gråt för en livstid av ånger och sorg..nä…Inte värt det i min bok.

            Var stod det ”extremt vanligt”. Lär dig att läsa.

              Men varför ta upp det om det är ovanligt? Du försöker få det att låta som en extremt vanlig konsekvens som folk ska ha i bakhuvudet hela tiden de försöker fatta ett beslut…

                Klart man behöver ha det i bakhuvudet? Det är ett jättestort beslut, risken att man ska bli missnöjd ökar ju om man inte är säker, har längtan osv. Man kan ju inte förutsätta att man kommer gilla det och bara köra på! Varför? Man måste inte ha barn. Välj det liv som gör er lyckliga!

                  Varför ska man gå runt och fundera på om man kommer att ångra sina barn? Låter som något en mentalt sjuk skulle ta hänsyn till ”jag kanske ångrar barnen”. En frisk människa har självinsikt och vet om denne är kapabel till att ta ansvar när det väl kommer till kritan. Egoistiska människor vet om att de är egoistiska och vägrar skaffa barn öht (vilket är bra).

                  Men ska man gå runt och oroa sig för att vara en av de extremt få som hatar sina barn då kommer ingen vpga göra något. Jag kanske vaknar imorgon och vill slå ihjäl en igelkott..bäst att jag inte går ut alls.

                  Vilket fegt samhälle…

                    Du har nog missuppfattat. Man hatar inte sina barn och många uttrycker inte att de ångrar själva barnen. Men beslutet, att bli förälder, det lliv man har/haft. Inte psykiskt sjuka utan helt vanliga människor, som sagt, lyssnar på flera olika psykologer som berättat om detta.
                    Nej jag tycker inte man ska oroar sig för detta om man vill ha barn och känner sig ok med det livet. Men man ska vara medveten om att det finns en risk att det blir så. Tror du det automatiskt blir bra och man kommer gilla det bara för att man gör set? Varför ska man göra nåt bara för att? Har du inte sett hur många familjer som har det jobbigt, som inte fungerar osv? Man ska va beredd på funktionsnedsättningar mm, inte ovanligt (npf tex). Är man inte ”in to it” från början blir sånt ännu jobbigare.

                    Man är inte egoistisk om man avstår barn.Om man skaffar nåt man själv absolut vill ha som innefattar en annan människas liv som själv inte haft nåt val, är man väl mer egoistiskt isf.

            Men även sexåringar, elvaåringar, tonåringar kräver mycket. Det förändrar hela ditt liv. Det är inte extremt ovanligt att ångra detta livsval, flera psykologer har berättat om detta.

              Vem har sagt att man slutar vara mamma? Det blir lättare att vara mamma+X med tiden.
              När barnen går i skolan blir man nästan lite ångestfylld över hur fort livet går från att allt kretsar kring barnen till att barnen inte har samma behov. De klarar så mycket själva och får ett socialt liv. Lite av separationsångest för oss föräldrar.
              Man får plötsligt en massa fritid men har inte hunnit planer saker att fylla tiden med.
              Det sägs att man tillbringar 90% av sin totala tid med sina barn de först 13 åren. Resterande 10% är utspridda över resten av livet. Sorgligt.

                Jo men för många är det där för mycket också. Det är ingen liten/lätt grej att ha barn. Viktigt att tänka på innan.

                  Barn är en investering. Vissa är rädda för risker, andra vill spendera nu, folk är ansvarslösa och planerar inte inför framtiden osv.
                  De som förstår att barn är en investering som både ger och tar (och inte är helt riskfri pga sjukdomar, dödsfall, handikap osv) men i längden ger bra mycket mer glädje är också de som vågar ta steget (dvs typ 90% av människor genom tiderna). Men man ska också vara medveten om att man måste ge extra mycket i början i form av tid, energi och tålamod för att knyta and och uppfostra barnen till vettiga människor.

                    Det är ju dock en jäkligt dålig investering.
                    Tar flera decennier att få utdelning från dem. Och tiden fram tills dess har man ju bara en permanent form av stockholmssyndrom.

                    Så kan det vara, om man vill ha barn. Då tycker man förhoppningsvis det är värt det. För andra är det det inte. Jag ser inte heller mitt liv som en marknad där jag investerar och får utlastning..
                    men detta är ingen för eller emot barn-tråd utan hur man kommer fram till om man vill eller inte vill ha barn.

        Håller verkligen inte med. Att ångra att man skaffade barn är värre än att ångra att man inte gjorde det. Otroligt risky att bara köra på om man inte vet vad man vill. Och jo, man kan ångra det valet, tro inget annat.

          Men barn växer upp. Det jobbiga varar inte för evigt. Sorg varar för evigt.

            Men kul att leva ett liv man inte vill i 20 år för att man kanske skulle ångra sig annars…

              Vadå 20 år?
              Tror du att en 19-åring kräks, behöver hjälp med att torka efter sig på toa och kräver att man purear maten?

              Barn börjar på förskolan när de är 2 typ. De sover hela nätter i ungefär samma ålder. De kan sova hos bekanta rätt tidigt om de byggt en stark relation. De går upp och slår på tv+ gör mackor redan runt 5 år. De kan ha nycklar och komma hem efter skola/fritids och även ordna lätt middag till sig själv runt 7 år. De umgås hellre med sina vänner runt 8 år. De kan springa och handla mjölk, gå till tandläkaren, åka buss, göra löxor osv i samma ålder. De kommer och går mer självständigt runt 9. Efter typ 10 ser man dem knappt för att de vill vara med sina vänner eller vara på sina rum.

              Så lägg ned.

              Man är förälder tills man dör men att jämföra en nyfödd bebis som knappt kan göra annat än att andas på egen hand med en 5,10,15,20 åring visar bara hur lite ni förstår…

                Små barn, små problem. Stora barn, stora problem.
                En 19-åring kanske inte behöver hjälp att mosa sin mat. Men majoriteten av dem behöver hjälp att bland annat hitta sig själva och bli en fungerande vuxen.

                Tonåringar kräver mkt jobb. De kan hamna i dåligt sällskap, det är fest och alkohol, relationer, sex.. Sen är du inte fri bara för att ungen kan värma mat och torka sig i rumpan. Det bor nån i ditt hus du är ansvarig för. Du kan inte strunta i dem bara för att de är femton, du drar inte i väg på semester i 2 v själv, du ska ha kontakt med skola osv.

          Talar du av egen erfarenhet eller? Utveckla gärna isåfall. Annars är det ju rätt svårt att avgöra vad som är värst att ångra eftersom man inte vet hur det blivit annars, man vet ju aldrig hur mycket man hade ångrat att inte skaffa heller.

          För övrigt ser jag absolut inte tvivel som ett tecken på att man ska avstå. Skulle man tänka att man inte är redo för tex universitetsstudier, tveka lite innan man flyttar osv, livet skulle bli bra trist om man tog tvivel som ett tecken på att köra på i samma hjulspår. Men tvivel kan ju också vara bra på så sätt att det förmodligen blir bra oavsett vad man väljer tänker jag.

            Från någon som är barn till en förälder som ångrat sig och som var ganska olämplig som förälder.
            Skaffar man barn och ångrar sig är det inte bara en själv som blir påverkad. Även fast vår förälder inte uttryckligen sagt att den ångrat oss så är det något som alltid märkts. Samtliga av vi syskon har ärr efter det här, vilket man också kan se att det förs vidare till våra barn.

            Så jag skulle säga att ångra att man skaffade barn är 1000 gånger värre än att ångra att man inte skaffade barn, vilket bara påverkar en enda person.
            Ärvda trauman är inget att leka med, de är supersvåra att bryta.

              Det låter hemskt. Men man kan ju ändå bestämma sig för att gilla läget och vara den bästa förälder man kan. Det är ju inte automatiskt som att barnet får men för livet för att man känner att man ångrat sig, dvs man behöver inte agera på känslan. Tror det är något mer som skaver om man faktiskt inte är en bra förälder, inte bara känslan av att ångra sig.

                Det gör alla som talat ut om detta som jag stött på. Men hemsk känsla att leva med.

                Jag tvivlar inte en sekund på att min förälder bestämde sig för att vara den bästa föräldern de kunde.
                Men det räckte inte, inte alls på långa vägar.
                Och det går ju liksom inte att säga till dem nu som vuxet barn när man fått perspektiv. Det finns liksom inget tillfälle där det är en bra idé att säga ”jag vet att du gjorde ditt bästa. Men ditt bästa sög”. Det gör det rätt svårt att hela sig själv efter en sån barndom. Och man behöver extremt mycket självkännedom och arbete för att inte föra vidare den till egna barn.

                Och någonstans så tror jag också att min förälder insett det, att det bästa sög. Det kan inte vara roligt alls att leva med.

            De där besluten går ju att görs om, det går inte med barn… Tycker man ska reda ut sitt tvek, inte avstå för att msn inte är 100 procent säker. Låter som det är lite mer än så för ts.

      Jag velade jättemycket, var inte säker åt något håll. Kunde kanske se barn diffust långt fram i framtiden men kände mig aldrig redo. Tillslut blev det ett logiskt beslut, min sambo ville gärna ha barn, rimlig ålder (30), stabil inkomst osv. så då körde vi. Grät när graviditetstestet var positivt men växte in i det och landade under graviditeten. Älskar mitt barn och väntar nu nr 2 så tror att det var rätt beslut för mig men är också övertygad om att jag hade haft ett jättebra liv utan barn.

        Var i samma båt! Tog till sist ett logiskt beslut fastän jag var livrädd – och upplever att det är ganska vanligt. Det handlar om att tänka på hur man vill att livet ser ut om 5, 10, 15, 20 år. Jag tyckte det var gött att vara DINK men samtidigt ville jag att mer skulle hända i livet framöver och att vi skulle vara en familj som firar högtider och hittar på saker ihop på semestern. Ville också ta fokus från att navelskåda och istället ha all uppmärksamhet på något annat. Så först ett logiskt beslut och sedan när det tog tid och var bekymmer med fertiliteten, då kom den mer känslomässiga barnlängtan. 🙂

          Allt sånt där jag inte ville ha, så ja man ska tänka på vad man vill ha framåt.
          Navelskådningen har jag dock aldrig haft problem med, det har jag inte tid med eller vill lägga energi på 😄❤️

            Åh nej, det var en annan Anna som skrivit det där, trodde du svarade mig (läste bara namnet, inte kommentaren). Jag är Anna utan barn högre upp/längre ner i tråden 😄

      Var en av de sista av mina nära vänner att få barn, såg mycket hur det påverkade förhållandet men också så klart vardagen och var tveksam till om jag ville det. Trots att jag är väldigt barnkär och tycker väldigt mycket om barn i min närhet.
      Var varken helt säker eller emot. Men min sambo blev mer och mer säker på att han ville ha barn så jag behövde ta mig en ordentlig funderare och landade i att även om jag var lite rädd för det stora ansvaret och hur ett barn skulle påverka relationen så slog ändå det över till ja istället för nej.
      Nu har vi två barn, en som precis fyllde 1 och en 5 åring och visst har det varit stundtals tufft men för min del var det rätt och min relation är stabil och stark.
      Men bara du som kan bestämma vad som är rätt för dig ♥️ men vill också säga att en av anledningarna till att jag tvekade var för att jag hade sån respekt för ansvaret som det innebar och jag tror i efterhand att det varit positivt. Jag har gått in i det med väldigt öppna ögon.

      Tänk; hur vill jag att mitt liv ser ut om 5,10 år? Om du ser dig själv med barn då, så tycker jag att du ska köra på det (ifall det är så att du känner att du står inför ett val nu).

      Min man och jag var typ 98% säkra på att vi inte ville ha. Men när vi närmade oss 40 så började längtan plötsligt komma och vi kände oss redo. 2 månader senare var jag gravid och nu har vi en liten son. Kan helt ärligt säga att jag absolut inte var redo innan och att jag är glad att vi väntade men samtidigt är jag också glad över att jag kunde bli gravid snabbt och lätt vid 40.

        Inte att rekommendera…Du hade turen att bli gravid men det är inte så lätt för alla. Dessutom är en 50 årig kvinna inte lika pigg som en 40 årig kvinna. Man blir trött och orkar inte med alla hobbys, läxor, problem osv.
        Vi är fertila redan runt 15 år och pekar runt 18, du valde att skaffa barn 25 år efter optimal ålder. Det kommer med ett pris: mindre aktiv förälder som även blir gammal nör barnen fortfarande är ungdomar. Sen rånar man barnbarnen på mor/farföräldrar.
        Du kanske är äktiv, pigg och frisk men det är ändå inte bra att uppmana kvinnor att vänta till 40….

          Men snark vilken kommentar. Fuck you och ditt påhopp!

            Lugna ned dig, du beter dig hysteriskt.

          Du menar optimal FYSISK ålder. Knappast optimalt för barnet att bli uppfostrad av ett barn med 0 livserfarenhet.

            Ja, och? 25 år är inte så lite. Evolutionen har gjort oss fertila tidigt. Våra kroppar är som starkast innan 25. Fertiliteten avtar när vi fyller 28.
            All logik säger att man inte ska vänta 25 år med barn. Betyder det att man ska skaffa redan runt 15? Kanske, men det är i min värld för tidigt. Men 40 är absolut för sent.
            Risken för missbildning är så hög efter 37-38 att vi typ tvingas kolla om barnet är normalt. Det säger ju allt.

            Att vara lycklig för att man fått barn efter 40 missunnar jag ingen men att gå runt och ge kvinnor råd och lova att det ordnar sig om man väntar med barn 25 år efter puberteten är bara så jävla elakt och nonchalant.

              Ingen sexig dokumentär om andra världskriget du kan dra på? Kvällen är ung.

                Haha anonym 21.28 uttrycker sig väldigt hårt men har ju inte fel i sak? Där jag bor väntar många till 35 och det är ivf så det bara sprutar om öronen. Dessutom många mammor i den åldern som verkar ha väldigt svårt att finna sig i rollen medan de yngre är betydligt mer snabba på att vänja sig.

                  Kvinnor bevisar dagligen hur logik inte är vår starka sida…
                  Känns det rätt då skiter vi i biologi, vetenskap, studier, evolution och allt vad det heter.

          Haha okej. Förr fick ju kvinnor barn upp i 50 årsåldern dock… Och har flera vänner som helt naturligt fått både 1, 2 och 3 friska barn efter 40. Och vi är alla i stabila relationer med mkt bra ekonomi och massa livserfarenhet så nja, vi har inte berövat våra barn ngt alls. Tvärtom!

            Ja, men då har de ju varit gravida+ammat = utebliven mens.
            Mormor hade 9 barn är. Dvs. 9×9 månader där hon inte haft ägglossning. Sen amma på det.
            En kvinna som fött 7 barn kan lätt få barn runt 45 men en förstföderskor har inte samma förutsättningar.

              Det där är inkorrekt, du ”skjuter inte upp” nät bara för att du en period inte ägglosssar. Man har samma antal ägg när man föds och de blir sämre med åldern oavsett om man ägglossar eller inte. I annat fall skulle ju p-piller som gör att man inte ägglossar göra så att barn kan skjuta upp sin framtida infertilitet och så är det ju inte. Sluta snacka gagga.

                *göra så att man kan

            Ofta var det ju även det som blev en kvinnas dödsorsak, fick barn på löpande band till hon blev så pass gammal att det medförde större risker.

          Det är en risk man räknar med och får ta. Vad skulle hon gjort då, hon ville ju inte ha barn innan?

            Varför få det att låta som en bra idé och något som är riskfritt?

            Jag körde mot rött och klarade mig, ska jag övertala folk om att det är ok att alltid köra mot rött?

              Va? Nej men ändrar man sig så ändrar man sig och då får man väl försöka och se vad som händer. Går det inte så går det inte, det vet alla som väntar/avstår. Men man väljer hellre det än skaffa barn när man inte vill.

              Det är en jättebra idé att inte skaffa barn om man inte är sugen!

          Men vad fan är det här för kommentar? Usch!

        Grattis till er!

        Jag och min sambo har försökt i ca ett år och jag är 40. Velat ha barn tidigare men ej skett pga olika anledningar. Vet inte om det är bra eller inte.

      Jag grubblade extremt mycket på samma fråga när jag var mellan 32-35.
      Innan hade jag haft nästan som en manisk längtan i många år. Men jag hamnade vid ett vägval i livet kan man säga, där jag verkligen bottnade frågan varför jag egentligen kände som jag gjorde och exakt vad det var som gav mig längtan.

      Kom fram till att jag faktiskt egentligen inte vill ha barn. Det var inte det som ”hålet” jag hade var.
      Nu lever jag precis det livet jag vill leva och jag har aldrig någonsin känt mig såhär lugn i själen tidigare.

        Härligt! Grattis till friden i sinnet. Jag har också grubblat och varit manisk i perioder men har ADHD och vet inte om jag pallar med barn. Hade jag varit ”normal” hade jag velat ha/troligen redan haft.

      Jag kände som du i ungefär din ålder! (några år sen nu). Velade mycket och tyckte det var jobbigt. Finns ju en stark norm och många som pratar om att det är nåt man ska, att man ångrar sig osv. Jag funderade fram och tillbaka. Bland annat tänkte jag på vad jag vill ha ut av livet, hur jag vill att det ska va i framtiden och det jag kom fram till krävde inte barn/klassiskt familjeliv, snarare vore det ett hinder. Var också orolig att det inte skulle bli bra, att inte vara tillräckligt motiverad då längtan inte fanns. Så jag valde att avstå och jag är så nöjd med mitt liv!
      Ett tips är att lyssna på podden Barnfrihet som tar upp många olika perspektiv på detta med olika gäster, finns många berättelser.
      Du är klok som tänker och känner efter, det är sort beslut.
      Lycka till!

      Jag tyckte också valet var jättesvårt! Vi har ett barn nu, treåring, men tog flera år att komma fram till om vi ville. Ska inte ha fler än ett barn dock vilket är skönt att vara överens om. Tror livet skulle bli bra även utan barn och kan inte säga att jag tycker alla ska skaffa barn om de är osäkra! Det är såklart fint och roligt men också så krävande och jobbigt att ha barn!! Nu är jag mitt i småbarnsåren så kommer kanske känna annorlunda om några år, men jag tror inte livet behöver bli bättre eller sämre med barn, bara annorlunda. Så har inget bra svar på vad jag tycker du ska göra! Men du har förhoppningsvis några år på dig och behöver inte bestämma dig nu direkt.

      Jag var aldrig 100% säker, långt därifrån, men nu efter barn vid 35 och 38 års ålder så är jag 100% säker. Tror inte alls det är särskilt vanligt att ”ångra” barn. När du får dem så faller det på plats och blir otroligt självklart.

        Vanligt och vanligt, det är inte ovanligt. En vän pratade med en psykolog om detta och hen blev inte chockad. Finns undersökningar som säger 10 procent.
        Allt faller inte naturligt på plats automatiskt för alla, många som kämpar ju. Har en familjemedlem som inte alls gillar sitt liv och önskar att han inte skaffat barn så fort och så många (eller alls).

        Sprid inte såna farliga myter snälla! Så är de verkligen inte alltid, långt ifrån!

          Alltså att det ”ordnar sig”. Barn är inte för alla.

      Är 33 och väntar mitt första barn. Har inte längtat efter barn eller haft som dröm att skaffa barn sådär som vissa beskriver, men har alltid sett familjeliv framför mig i framtiden. Haft inställningen att barn är något jag skaffar ”sen” när jag är ”klar med allt annat” men biologiskt går det ju faktiskt inte att vänta hur länge som helst. Alla känner inte den där brinnande längtan efter att skaffa barn som vissa pratar om, det tycker jag inte är konstigt alls. Är väl helt normalt att grubbla över något som förändrar livet så mycket som att få barn och helt naturligt att känna sig osäker och undra hur livet med barn ska bli och vad man kommer att sakna från sitt nuvarande liv etc. Det där med att ”tvekar man så är man inte redo” tror jag noll på, helt naturligt att känna så kring nåt man aldrig upplevt innan tycker jag. Det är ju ett nytt typ av liv som väntar, klart det är lite läskigt? Det är sällan jag känt mig helt redo för grejer som förändrat livet mycket, t. ex byta jobb, flytta etc etc, har alltid tyckt att förändringar är lite läskigt så det ligger liksom i min natur att inte känna mig 100% redo för nånting egentligen. Skulle jag alltid känna mig 100% säker på allt innan jag bestämde mig skulle jag nog aldrig få nåt gjort haha.

    Hur klarar ni med npf av att arbeta i öppet kontorslandskap?

      Öppet kontorslandskap är död och misär! Sitta bredvid folk som inte chitchattar konstant och ha på sig synliga hörlurar hjälper bara lite..

        ANC!

      Klarade inte av det, bytte arbetsgivare 😅

    Till dig som behöver höra det här: det är aldrig för sent!

    För 5 år sen var jag 30 och tog tag i mina gymnasiebetyg samtidigt som jag var hemma med min 2;a bebis. Hade nästan hela 3:an att läsa in då min förälder dog hastigt i cancer. Lyckades ändå få ett jobb på en av våra största myndigheter pga erfarenhet. Så under min FL pluggade jag och fick mersmak. Så pass att jag direkt efter började läsa en universitetsutbildning. Efter nästa termin är jag klar och har precis blivit erbjuden ett chefsjobb med lön på 55.000kr!!! Blir ett hopp på över 20.000 kr i månaden. Jag är så glad och peppad!

    För 5 år sen hade jag inte ens en gymnasieutbildning men tiden gick och jag gjorde något åt det!
    Jag är ingen särskild, inte mer begåvad än någon annan och har dagar med dålig disciplin så kan jag då kan du som läser det här med! Lycka till!

      Kul att höra! Vad pluggade du till?

        Företagsekonomi 😊

      Förutom de som har npf, utvecklingsstörning eller sitter inne på livstid då.

        Hahaha du är rolig på fest va?

          Muckade för två månader sedan från kåken så festar ej

        Eller inte gillar stolar

      Grattis! Grymt jobbat 👏🏼👏🏼

    Får ni också känslan av att Hannapee önskar att hon var singel?

      Nej? Var får du den känslan ifrån? Tycker att hon verkar trivas väldigt bra i sitt förhållande trots att de har varit tillsammans i många år.

    Kollegan igen. Jag är kär men vill inte vara det. Han är dock världens finaste. I veckan la han handen på min Axel och liksom kramade den med handen. Pirrade i hela kroppen. Vill bara att han ska sluta vara så fin mot mig. Känslorna bara djupnar och djupnar. Kan jag be honom sluta på något sätt? Tror trots allt inte att han känner samma för mig och skulle bara vilja komma över honom men svårt när han är så fin mot mig.

      Vad är problemet? Är ni upptagna?

        Jag vill ju vara med honom men inte säkert att han känner samma. Då vill jag ju helst inte bli ännu mer kär utan istället försöka komma över honom. Svårt när man kan uppfatta det som att han känner något.

          Klart du kan, använd dina ord och säg att han ska sluta? Är du på riktigt intresserad så får du sluta leva ut relationen i ditt huvud och kommunicera som en vuxen kvinna.

          Är han medveten om att du är singel?
          Finns det inget som hindrar honom från att bjuda ut dig (läggning, sjukdom, partner osv)?

          Jag ska vara brutalt ärlig: en man som vill vara med dig är något du snappar upp direkt. Det räcker med 1 blick.
          Om du tvekar så är det för att du antingen inte känner att det är ömsesidigt eller så är du orolig för att han inte vågar ta initiativ/bara vill leka/han är inte lika intresserad som du.

          Finns en kollega som jag också är lite förälskad i (är dock i en relation) och han är förälskad i mig. Det räckte liksom med en blick för att båda skulle förstå att detta är farligt. Det finns aldrig några tvivel om det är på samma nivå. Tvivel uppstår om du känner mer.
          Jag jobbar hemifrån för att glömma honom.

            Vi har ju partners båda två. Dock vet vi båda att det fattas något i våra relationer. Typ vi är vänner med våra partners men inte mer än så längre. Någonstans kanske allt detta fyller ett behov varken han eller jag får tillfredsställt på hemmaplan. Han kan komma med kommentarer som: undrar om x (hans fru) vill att jag kommer hem idag.

              Håller 100% med dig. Det kan synas med blicken. Har en kollega som gjort det självklart också först med någon klapp på axeln. Jag är dock i ett förhållande men han var väldigt tydlig ändå med att han var intresserad. Det höll på ett tag att han var närgången tills jag sa ifrån. Han fortsätter ändå med den där blicken och leendet.

              Huvudet på spiken. Kollegan representanter det som fattas i din egen relation. Du är nog mer förälskad i känslan än i honom. Det är helt naturligt och det är inte sista gången du måste genomlida denna typ av kris.
              Ge din relation mer än någonsin och undvik kollegan. Du kommer att känna dig så stolt som inte föll för illusionen

                Ja det är väl så det är. Men en liten del av mig skulle vilja veta om min kollega faktiskt är intresserad av mig. Inte för att det egentligen spelar någon roll utan mer för att få veta om man verkligen kan ta så himla fel på vad en annan person känner.

                  Sluta ljug för dig själv, klart att det betyder något för dig.

                  Om du vill veta så går du isär ifrån din partner först. Sen tar du steget med kollegan.

              Så jävla vidrigt, vad hade du gjort om din man satt på ett forum och sa samma saker som du gör nu? Eller tänker du ens på hur hans fru känner sig, eller skulle känna om hon fick reda på detta? Sluta se dig själv som ett offer för dina känslor och ta tag i din relation, den du faktiskt har. Om du inte har känslor för din man så ge honom en chans till något bättre än dig.

              Ok, han är beredd att ha ett förhållande med dig utanför sitt ”äktenskap” Troligtvis hoppas han att du tänker likadant. Och han tänker inte skilja sig.

            Håller inte med. Jag har aldrig märkt att nån är intresserad av mig, även när andra märkt och personens berättar efteråt 😄 Är dåligt på att uppfatta sånt.

              Men om du själv är intresserad då måste du väl ändå få en viss uppfattning om vad personen i fråga känner för dig?

              När du inte känner något så är du glatt ovetande haha. Men när du själv är intresserad då läser du varje microuttryck.

                Nope. Tror jag inbillar mig då om jag ser ”bevis”..

      Det känns som du inte vet vad du vill. Antingen drar du dig undan, inte låter honom röra dig eller så visar du tydligt vad du vill och så får du se vilket gensvar du får. Du ger ju verkligen dubbla signaler.

      Satan vad less jag är på dessa förbannade jävla piss-trådar! Orkar fan inte läsa en enda jääääävla trådjävel med det här jävla ämnet igen faaaaan blir så förbannaaaaaad!!!!!!!!

        Läs inte dååååååå det är väldigt lättlöst🙃🙃🙃🙃🙃

        Varför, vad är problemet? Finns sjutiden tråkigare saker här inne. Detta är ändå lite spännande.

          Jag är inte TS men det är väl helt uppenbart? Här rättfärdigar många otrohet för kvinnor, men om en kvinna skulle bli utsatt för det så är mannen alla fula ord du kan tänka dig. Alla dessa kvinnor tänker inte överhuvudtaget på sin roll utan vill bara ha bekräftelse.

            Nej det är väl ingen som säger att man ska va otrogen??

        Vad vill du läsa om då? Mammor som skriver att ungarna har feber och helgens planer på Leos lekland blir inställda?

          Eller hur, DET om nåt är väl tråkigt??

        Scroolllaaaaaa!

    Ibland ser min chef ut som en förväntansfull liten unge. Det är så himla rart!

    Önskar tips på riktigt bra restaurang i Helsingborg. Vi ska fira en viktig dag och vill äta riktigt bra mat och dricka gott vin.
    Tar tacksamt emot tips på aktiviteter/sevärdheter också.

      Olssons skafferi!!

    Någon som kört 16:8 och gått ner i vikt tack vare metoden?

      Inte gått ner tack vare enbart den metoden men det hjälpte att hitta lite mer struktur kring mat vilket jag verkligen behövde.

        Vilka andra metoder använder du dig av? Träning?

          Lägger till nyttiga saker, försöker hålla nere på skräp. Volymäter lågkalorimat, byter ut bean och feta såser i kylen mot lättare varianter (Felix grill och kebabsås, bbq-sås). Lösviktsgodiset mot glass och bär. Viktigt att byta ut mot grejer du faktiskt gillar! Ingen snabbmat utom i undantagsfall och i så fall ha bestämt vad du ska ta på förhand (jag tar t ex alltid en dubbel cheese på donken om jag tar något, förut kunde jag ”unna” mig de få ggr jag väl bestämde mig för att göra det och de gångerna var inte så få trots allt).

          Hitta nån fysisk aktivitet du faktiskt kommer iväg på, 20 min promenad två ggr i veckan är bättre än ett oanvänt gymkort. Hemmayoga tipsar jag om ifall du har förutsättningarna.

            Kort sagt, konsumera färre kalorier, rör dig mer. Välj sånt som går att hålla i!

      Ja eller det blev en ofrivillig 16:8-metod. Rasade i vikt dessutom.

        Ofrivillig på vilket sätt?

      Ja, bästa sättet enligt mig. Framförallt det att man både får vara riktigt hungrig och riktigt mätt. Inte gå runt och vara ständigt otillfredsställd. Jag gick dock ner långsamt och jag hade aldrig fetma utan var överviktig. Om du vill ha en snabb viktnedgång tror jag inte att 8:16 är den bästa.

        Jag tror på långsam viktnedgång då jag anser att det är mer långsiktigt. Jag har kommit en bra bit genom att ligga på kaloriunderskott men behöver nog komplettera med annat för att få bättre resultat. 🙂

    Provar idag igen🙂. Instagramfråga. Jag vet att man kan se vem som ser ens stories men om man lägger upp en video i ett instagraminlägg med blandat bilder och videos, kan man se vem som tittat på de rörliga bilderna?
    Så tacksam om någon som vet vill svara.

      Du kan se vem som kollade filmen men inte bilderna

      Och det svaret fick du väl i går också?

    Ska köra interrail/eurail med min kille i juni och är något overwhelmed av alla alternativ. Vi ska vara ute i tre veckor, har obegränsade resdagar.

    Någon som gjort en sån resa och har tips på hur man ska tänka, var ska man börja? Vi vill se fina vyer och hamna vid havet till slut, Italien, Kroatien kanske?

    Jag har varit i Köpenhamn, München, Krakow, Paris (inte speciellt många städer alltså) och han har aldrig varit i Europa förut. Finns det några guldkorn där ute vi inte får missa??

      Lugano!

        Tack för tips, verkar helt perfekt!

      Bled i Slovenien! Vackraste stället jag någonsin besökt!

        Tack, ser magiskt ut! Skriver upp på listan.

      Gör ett kortare stopp i Annecy i Frankrike (en natt bara om ni så vill), ligger bra till som mellanstopp till/från Schweiz, norra/centrala/södra Frankrike, eller norra Italien eller Spanien. Strosa runt, jättefint där. Köp en picknick med typiskt franska saker (vin, Baguette, små goda tomater, ost osv.), hyr cyklar när ni är där och cykla runt Lac d’Annecy och stanna för picknick och bada längs vägen. Finnas massa fina badställen, rekommenderar bl.a. i Talloires – vackert turkost vatten som är skönt och behagligt, omgiven av berg och blommor. Tar ca 2-2.5 h totalt att cykla runt sjön, superfint!

        Går till och med att göra det som en över-dagen-stopp. Om ni hittar connections som stannar och avgår där passande tider (ankomst morgon, avgång kväll exempelvis).

          Tack för superbra tips, ska kolla in det!

      Om du inte redan gjort det så kolla på Tågsemester på Facebook. Finns massa bra tips.

      Om ni vill till Kroatien kan jag tipsa om nattåg från Bratislava/Wien som går hela vägen till Split. Går några dagar i veckan (eller gjorde förra sommaren iaf, när vi åkte). Bokas på ÖBB.

    Inlägget från 25/4, ”My spring edit” på Sofi Fahrmans blogg. Tredje bilden ser så Photoshoppad ut, som att den vänstra armen har gjorts smalare. Det var allt jag hade att säga!

    Jackie Arklöf är så jävla snygg! Vilken mördare tycker ni är snygg?

    Obs, bara ni som gillar någon mördare får svara

      Grattis.
      Sjukaste tråden idag.

        Du är så tråkig.

          Ofan, ska vi starta en tråd över dom sexigaste våldtäktsmännen när vi ändå är igång.
          Hellre tråkigt än helt störd.

            Du är båda två så. 😊

      Den som mördar dig, YOU SICK BASTARD!

      Ted Bundy såklart

        Håller med, han var också jävligt fin! 👌

          Ja, en riktig dröm. Varför finns det inte fler notoriskt våldsbenägna psykopater som tänder på lik av 12 åriga tjejer de mördat i akllblod? Dagens män håller inte måttet.

            Instämmer till fullo!

      Så sjukt!

        Amatör.

    Haha antingen är jag kåt och desperat eller så försöker mitt undermedvetna säga mig något annat😂 den här veckan har jag nämligen två nätter i rad drömt om fyra olika killar och det båda drömmarna har gemensamt är att jag (i den ena) hade sex med en av killarna eller blev upphånglad och så blev jag typ ”påkommen” av de två andra i de olika drömmarna. Stört ändå vad hjärnan kokar ihop saker när man sover😅🙃😂

      Så tokigt.

        Det var inte det jag menade🤪

      Fertil period? Ägglossiloss

        Inte enligt min app i alla fall men den behöver inte vara att lita på😊

      Och det ville du dela med alla som läser här?

    Orkar/vill inte ha sex med min partner. Men han vill.. inte haft på flera månader. Har noll lust, men älskar honom. Känner mig tjock, och oattraktiv och det känns pinsamt och skamfullt med sex. Hur f..n tar man sig ut detta? Snart 50 år.. hjälp 😑🙈

      Gå till gymmet? Ät mindre godis? Hasa dig ur soffan?

        Funkar inte. Noll ork. Är deprimerad sedan många år

          Boka en läkartid, han/hon kommer säkert också rekommendera träning då det ger endorfiner.

            Be dom testa din sköldkörtel. Under tiden läs på nätet om Hypotyreos.

          Ok hoppas du finner en väg framåt. Depression är inte lätt att tampas med. Det är inte kört.

      Svårt att ge råd när man inte vet allt. Men uppenbarligen tycker inte din man att du är oattraktiv eftersom han vill. ❤️ det sitter tyvärr bara i ditt huvud. Kanske bra att prata med någon om dina tankar?

      Att ha sex ger ju fortsatt lust med. Men för er del kanske det är bra att bara börja med närhet? Hålla om varandra på kvällen. Och sen givetvis prata med varandra om det.

      Din depression tar ju all din energi med så det är inte konstigt att du känner som du gör ❤️

        ❤️

        Håller helt med Jen! Gör något ni inte brukar, ta med matsäck, gå ut i naturen och medan ni promenera börjar du berätta vad du tänker på. Det är mycket lättare att gå bredvid någon när man pratar än att sitta och titta varandra i ögonen, när det känns som ett jobbigt samtal. Om han inte alls vet vad du tänker, undrar han såklart om du inte älskar honom längre.

        Sätt er på ett fint ställe, ta en kopp kaffe. Bara att sitta bredvid känns skönt. Nu vet han mer om vad du grubblar på och ta pyttesteg åt varandras håll. När det är jättesvårt att leva ihop av olika skäl, brukar jag tänka på hur det kändes när vi träffades och det känns i magen, bara jag tänker på det. Föreslå att ni antingen ser en film ihop eller faktiskt går på bio. Hålla handen och bara tänka på, att det här är faktiskt trevligt. För jag tror du kommer att känna att det är det, dvs trevligt.

      Ät rosenrot-kosttillskott och börja ha sex med dig själv ett tag tills suget på sambon kommer tillbaka!

      Kör bara. Q

      Om du inte kommunicerar detta på rätt sätt med din man kommer han snart hitta det han vill ha på något annat ställe.
      Så mitt råd är att vara väldigt öppen och tydlig med vad det är som pågår, så tror jag att ni tillsammans kan lösa problemet.

        Kvinnor som tycker att män ska hålla ut i all evighet och är svin om de inte kan tänka sig en sexlös relation… kommer om 3..2…1…

      Klimakteriet?

      Ta det i din takt, att ha sex är inte det viktigaste på kort sikt, prata med din man och sök hjälp för depressionen

    Ashwaganda är också bra om du känner dig nedstämd. Men rosenrot ger lite mer pirr i bäret.

      Vad ska lilla ormen bli matelimatad med då? Purripurr kanske?! Gosigos fråga stjärnorna om r0d

    Är det någpn som använder något tandblekningskit för hemmabruk, t e x Diamond?
    Jag är nyfiken på vad ni i s f tycket?
    Vilken sort?

    Gallstensbesvär. Någon med erfarenhet?
    Värt att operera bort gallan om man ”bara” får anfall 3-4 gånger per år?
    Finns det några nackdelar med att operera bort den? Försökt googla men skulle gärna ta personliga erfarenheter också.

      Bara?

        Heh…ja det kanske är mycket….? Jag har nog vant mig med en allmänt stökig mage så jag reagerar inte ens

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.