363 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Jag vet riktigt vad jag ska ta mig till i denna situationen, kanske finns det nån här med liknande erfarenhet? Jag är 31 år och har en rätt komplicerad relation till min mamma..
    Jag vet inte om det är någon förtidsdemens eller annan sjukdom bakom men hennes beteende blir bara värre. Jag har aldrig haft speciellt nära relation till henne (det har inte mina syskon heller). Hon har någon slags grandios självbild av att vi alla är nära henne, att hon är på ett visst sätt som hon egentligen inte är. Hon vill gärna ofta ses, men man vet aldrig riktigt vilken sida av henne man kommer möta. Antingen är hon helt normal, glad, behaglig och vänlig. Men hon kan vara kort i tonen, upprepa samma frågor, disträ och nästan lite otrevlig. Och hon kan skifta i sitt sätt över en sekund. Hon har alltid smygdruckit och ibland luktar hon alkohol men förnekar totalt att hon druckit. Hon har varit sånhär under hela vår uppväxt och därför har vi ofta fått tassa på tå hemma för allt har handlat om att ta hand om henne när hon inte mår bra, vår pappa har menat väl men vi har fått ta en roll man inte ska ha som barn tycker jag. Hon går runt och pratar om hur fin uppväxt vi hade och hur tryggt och bra allt var för oss, men så var det verkligen inte. Men det är som att hon inte medvetet ljuger utan mer inte fattar alls var skillnaden är mellan hennes egna självbild och verkligheten. Nu är vi alla vuxna och utflugna sedan länge, hon är över 60 år. Men jag märker att allt oftare när jag träffar mamma så berättar hon saker som helt uppenbarligen är lögn. Det är svårt att förklara men som att hon alltid måste hävda sig och berätta något som gör att hon står i centrum. Hon kan även pika andra, pratar gärna illa om kollegor och alla fel som gör och samtidigt om hur alla tyr sig till henne och hur omtyckt hon är på det vårdboendet hon jobbar på. Hon berättar ofta om hur yngre killar på jobbet älskar henne, flirtar eller bara kallar henne för deras mamma. Det blir pinsamt, jag skäms delvis å hennes vägnar men även för min egen skull. Hon har ljugit om så små saker så ofta att jag knappt längre vet vad som är sanning eller inte. Men konfronterar vi henne så skulle hon totalt förneka precis allt, hon har exempelvis aldrig erkänt att hon har alkoholproblem trots att hon gått till alkoholterapeuter i flera omgångar. Vad sjutton gör man? Det hade nästan varit lättare om hon aktivt gick över gränsen men nu svävar man i något slags mellanläge där jag också känner att det är synd om henne för hon fattar inte att man ser igenom alla hennes historier och lögner. Nu har hon anmält en kollega för den tydligen sagt att hon stjäl på jobbet, och jag hoppas ju verkligen att det inte stämmer men något inom mig känner en oro för att det kanske är så. Vad är oddsen om att en kollega skulle påstå en sån sak från ingenstans? Men mamma utgår alltid från att alla bara vill sätta dit henne, är emot henne och känner sig hotade av henne för hon är så bra på jobbet. Usch jag mår så dåligt, detta är första gången jag gråtit över hela situationen med henne. Låter hemskt men ibland hade jag bara velat bryta helt.
    Glad valborg ❤️

      Jag är inte bra på sånt här men jag tänker att det är jättejobbigt för dig. Ens barndom är så viktig och så får du reda på att dina upplevelser inte hänt på riktigt. Vet inte vad du ska göra mer än att nog inse att din mamma är sjuk på något sätt. Hon behöver hjälp. Det bästa hade kanske varit att bryta med henne men gissar att du inte mår bra av det beslutet heller. Kan du prata med hennes arbetsgivare/arbetskamrater? Dina syskon och din pappa, vad säger de?
      ❤️❤️❤️

      Kan det inte ha med alkoholen att göra så, beteendet? Låter som min egen mamma nämligen, som är alkoholist. Ena dagen är det toppen, ofta har det ”tankats” lite då. Nästa dag är hon sur och vresig, då är hon nykter/abstinent eller bakfull skulle jag tro. Låter som att jag pratar om en a-lagare men det är en relativt vanlig kvinna som hittills ännu lyckats leva ett hyfsat normalt liv i övrigt. Kan det vara en förklaring? Det är iaf otroligt jobbigt och om hon har problem med alkohol så kommer ni att bli bortvalda och dåligt behandlade tills den dag hon slutar dricka. Det går faktiKt att bryta helt med en sån förälder för att orka leva själv. Själv har jag valt att ha kvar relationen men det tär och kräver en del terapi för egen del, ärligt talat.

        Att försöka få personen att inse att de behöver hjälp genom att prata med arbetsgivare och arbetskamrater är verkligen en extremt superdålig idé.

          Varför inte? Arbetsgivaren har ett rehabansvar och hon blir skyldig att delta i sin rehab för att behålla jobbet!

            Jag var Anonym 20:14. Jag skrev att jag inte var så bra på sånt här men ville visa lite omtanke och tänkte att om det t.o.m. märks avvikelser på jobbet som det nu gällde med anklagelser för stöld, så kanske hennes arbetsgivare hade varit ett sätt att närma sig problemet. Varför är det en superdålig idé? Hade varit bra med en motivering så jag vet varför.

        Alkohol gör människor helt personlighetsförändrade, lögner är något helt normalt. Man måste ställa krav på individen annars blir det en freakshow. Jag har också haft anhörig som druckit och det blev lögner från morgon till kväll, tyvärr får jag säga.

      Jag känner sååååå igen mig! Typ precis allt du beskriver känner jag igen min egna mamma i.
      Det var också när jag var vid din ålder som jag insåg hur absurd och ofungerande hon faktiskt var. Det var lite som att ens världsbild förstördes liksom, den där känslan om att mamma var en slags förebild och gjorde allt rätt som man hade som barn höll i sig för mig tills jag var runt 25 och det var då jag såg och förstod hur hon egentligen var.

      Mitt syskon bröt faktiskt helt och hållet med henne. Jag har fortfarande lite kontakt, men det har blivit mindre och mindre med åren. Jag ringer väldigt sällan och hon ringer aldrig. Men jag tror att hon fortfarande tycker att vi har en nära relation.

      Jag har pratat massor med mitt syskon om det här, mest för att bearbeta. Vi har lite varit varandras terapeut i det här. Och nu har jag kommit till den punkten att jag släppt henne och barndomen jag aldrig fick.
      Med släppt henne menar jag att jag inte längre bryr mig om vad hon tycker. Jag går aldrig i diskussion med henne, jag säger aldrig emot när jag hör en lögn etc. För jag vet att det aldrig gör någon skillnad. Det spelar liksom ingen roll vad jag än säger, det är alltid hennes egna verklighet som gäller. Så jag låter henne leva i den, själv. Det blir lugnast så, för hon kommer aldrig komma till den punkten att hon förstår att hon behöver hjälp.

      Låter som min mamma. Med det sagt orkar jag inte berätta vidare tyvärr, men du är inte ensam

      Känner verkligen igen den där grandiosa självbilden. Min mamma är exakt likadan. Pratar om sig själv och förhöjer sig själv, ljuger osv. Hon ör dock en ganska ofungerande människa som inte arbetat på 20 år men fortfarande pratar om hur bra hon är på sitt yrke. Hon trycker ner min pappa och är vidrig mot honom, hsn kan inte göra ngt rätt. Hela barndomen har hon pratat om saker som hur vacker hon själv är (men inte jag och min syster) och hur duktig hon va i skolan pga så smart etc. Pratat i detalj om alla trauman hon utsatts för i barndomen och använt oss som terapeuter och ständigt pratat om hur bra vi haft det. Hon har dock inte alkoholproblem så den kopplingen finns ej. Hon har ptsddiagnos och har i perioder haft depressioner men jag är övertygad om att hon har en svårare psykiatrisk problematik, den har dock aldrig utretts. Men tycker det är svårt att förstå precis vad.
      Har pratat extremt mkt med min syster om vår mamma vilket hjälpt att hantera det.

        ❤️

      Jag vill inte göra någon arg nu, men jag har upplevt liknande så länge jag var ganska ung. Sedan växte mina barn upp och blev tonåringar/unga vuxna och helt plötsligt förstår jag mina föräldrar och svärföräldrar mycket bättre.
      Det är inte lätt att vara förälder, och man förstår hur svårt det är när man själv har stora barn som börjar protestera mot den man är och det man gjort. Nästan alla föräldrar gör så gott de kan.

        Jag (anonym 20:39) kan på ett sätt förstå den. Det är verkligen inte lätt att vara förälder. Men vad gör man som barn när ens förälders bästa verkligen på riktigt sög?

        Men det här är ju nåt annat.. extremfall. Ingen förälder är perfekt och alla gör misstag men som vuxen kan man se det och se förbi det. Men då är det ju inte såhär illa, ett beteende som även fortsätter i nutid.

      Oj så många bara i detta kommentarsfält som haft det såhär! Min mamma är inte sån men har stött på människor som dessa, bland annat som kollegor. Har funderat hur de kan vara så, om jag överreagerar och hur de är i sitt privatliv. Känner att det klarna lite. Obehagligt, måste va så hemskt att ha en privat relation med dem 😢

      Usch, låter inte roligt alls, varken nu eller under din uppväxt. I varje kommun via socialtjänsten ska det finnas anhörigstöd att ansöka om, oftast via öppenvården för vuxna. Vissa kommuner har 3-5 samtal att erbjuda utan ett bistånd från socialtjänsten, i annat fall vid en ansökan kan man få gå och prata längre. Skulle verkligen rekommendera det, dom är oftast väldigt duktiga! ❤️

      Rekommenderar att gå till en familjeterapeut som kanske kan ge dig några svar samt tips och råd kring hur du kan hantera relationen till din mamma♥️

      Låter som alkoholism och att hon hittar på egna historier och hur saker och ting egentligen har gått till.. men låter väldigt mycket som min nära släkting som är alkoholist, började med humörsvängningar, sen kände man lukten, sen kom vi på att troligen då hon var glad och trevlig så var hon en ”bra” bas-full men då det var argsint och elakt beteende så hade hon försökt ”skärpa” sig för att inte dricka innan man kom på besök.. sen blev det bara värre med allt påhitt om hur hon rest, vem hon ätit middag med osv.. nu har vi ingen kontakt till henne. Ibland ringer hon och är aspackad ibland att hon skadat sig, så har vi förstås åkt för att se och de flesta gångerna behövt ambulans för att sen nyktra till ’vill bli bättre och lovar rehab.’ men kort stund efter att hon kommit hem så smakas det igen…

      All styrka och kärlek till dig!

      Orkar inte läsa novellen…

        Tack för din input.

        När det är en vägg av text så är det jobbigt att läsa så jag la av efter en mening. STYCKFÖRDELA!

      Skulle kunnat vara jag som skrev om min mamma.
      Jag är 40+ idag och väljer att ha fortsatt relation med min mamma, men under mina villkor.
      Att ha syskon att prata av sig med har hjälpt enormt genom åren. Även att prata med mina egna barn i övre tonåren. Dock är jag tydlig med att de får ha sin relation med
      sin mormor skilt från min. Men ändå viktigt att de förstår min sida. Och även som skydd för dem när mamma beter sig märkligt.
      Och jag tolererar ingen alkohol när hon är här på besök. Der tror mamma beror på att jag är så känslig, och inte pga hennes alkoholism. Jag låter henne tro det då det inte spelar någon roll, bara hon är nykter i mitt hem och runt mina barn.

      Min mamma är likadan men har aldrig druckit alkohol.
      För henne har det blivit vardag att ljuga om vad som helst, det går inte att konfrontera precis som du skriver.
      Annars låter de som systrar. Jag försöker acceptera att det bara är så för troligen har hon varit så även som barn o tonåring med.
      Jättesvårt, min mamma tycker också vi är supernära och har världens bästa relation!

      Stor kram

      Min mamma är likadan fast utan alkohol. Orkar inte utveckla mer, men skönt att höra att man inte är ensam.

      Kunde ha varit jag som skrev detta. Min mamma är exakt likadan. Jag har valt att förlåta henne för vissa saker hon utsatt oss för, för att själv kunna gå vidare i livet. Det är alkoholen och psykisk ohälsa som ställer till det. Väldigt vanligt tyvärr att alkoholister ljuger om typ allt. Det är en sjukdom. En läkare pratade om ev. Bipolär sjukdom hos min mamma men det blev aldrig utrett.

      För min egen hälsas skull håller jag henne på distans och mår bra av det. Vet att jag inte kan göra något nu som påverkar hennes mående.

    Min kopparspiral åkte ut ur livmodern, blev så frustrerad eftersom jag var så himla stolt och lättad efter insättningen att ha den på plats.
    Någon annan som detta också hänt? Hur hände det? Gick det bra med nästa spiral om du satte in en ny?

    Jag har ingen aning om hur min åkte ut, det enda jag kan tänka är att jag typ krystade ut den när jag tränade? Hade den bara i 2-3 veckor

      Japp. Hänt mig två ggr.
      Första vid 19. Andra vid 34.
      Enda gångerna jag haft kopparspiral. Var också några veckor (av en del smärta) den satt.
      Jag har en lite läskigare teori om att min kropp mer stött bort pga främmande föremål. Min kropp gjorde nämligen samma med skruvar i foten efter en fotledsfraktur. De flyttade pp sig och stack sen ut genom huden. Förstörda senor, 15 år och 4 operationer efter så är det bra.
      Men jag chillar nog på att stoppa in nya grejer i min kropp som inte ska va där.

      Min hormonspiral åkte ut bara sådär. Barnmorskan sa att det kunde bero på att jag använde menskopp och att det är vanligt att den kan åka ut då. Har inte satt i en ny för testar andra preventivmedel.

      Min kopparspiral kom tillsammans med tampongen, jag blev rätt förvånad. Bytte till p-piller efter det.

      Jag har tappat en kopparspiral och en hormonspiral. Det är ju jättekonstigt. Valde bort det sen och tog p-spruta istället. Ingen mens då vilket är skönt!

    Vi skulle på smekmånad i sommar men nu har min ena förälder troligtvis fått cancer vilket är fruktansvärt och det innebär att vi inte kommer kunna åka (mina föräldrar skulle vara barnvakt). Vi har redan betalat hotell men dumt nog utan avboknkngskydd och undrar om hemförsäkring eller kortförsäkring kan täcka på något sätt? Undrar även om det räcker för att få tillbaka ersättning från flygbolaget (där har vi avbokningskydd). Min förälder har fått resmiss på cancermottagningen och ska opereras oavsett men än vet vi inte säkert vad det är och utfallet. Jag hoppas innerligt att så inte är fallet men prognoserna är inte lovande om man tittar statistiskt.

    Ta hand om er och ha en fin valborg ❣️

      Det bäst är väl att fråga respektive företag? Känns som ÖS har blivit någon slags allmän kundsupport där vi ska gissa oss fram till svar.

        Tänkte om någon har erfarenhet av att avboka, därför ställer jag frågan här.

          Jag har erfarenhet, men det var ju min försäkring. Jag har tyvärr ingen koll på villkoren i din försäkring. Ofta krävs det att man själv eller resesällskapet har blivit sjuk, men det beror på din försäkring.

          Oavsett hoppas jag innerligt att det inte är cancer!

            Och jag är inte samma anonym som klagade på att ös är kundsupport, kändes viktigt att säga 🙂

        Om det stör dig så himla mycket vad folk frågar om kanske du ska sluta vara här. Folk frågar ju för att se om andra har liknande erfarenheter att dela med sig av. Eller om tips kring saker etc. Det är verkligen inget konstigt.

        Har du hört talas om ordet empati? Ibland behöver en människa bara ett vänligt ord.

      Reseförsäkring ingår i grundskyddet i hemförsäkringen men hos många bolag räknas avbeställningsskydd som ett extra tillägg. Då kan det bokas av vid en sådan händelse. Dubbelkolla med ditt bolag! Och krya på din förälder <3

      Dina föräldrar kanske kan åka istället?

        Men snälla, varför ska mina föräldrar åka om min ena förälder är cancersjuk.

          Det går ju att resa även om man har cancer.

            Men kan de resa skulle de ju lika gärna kunnat vara barnvakt så ts kan åka…

      beklagar.
      nej du måste ha avbokningsskydd om din försäkring inte har någon klausul.
      måste finnas ett läkarintyg som avråder dig man att resa, eller om bolaget godkänner NÄRA anhörig.
      jag har jobbat med detta på ett stort bolag.
      ett alternativ är att boka om allt och ta med barnen.
      el tänka att ”det är bara pengar”.. det viktigaste är att din förälder blir frisk.

      Har ingen erfarenhet av att avboka resa, men har haft en förälder med cancer. Tänker på er och hoppas att allt kommer gå bra ❤️

      Tror tyvärr inte det går. Det lär behövas ett läkarintyg på att ni inte är friska nog att åka. Komma försäkring men jag är skeptisk 🙁

      Skulle ringa kortbolag/bank och hemförsäkring. Jag var lite i samma sits förra sommaren och kollade då upp med kortförsäkringen hur det skulle bli om läget hastigt försämrades och jag var tvungen att avboka. Jag vill minnas att om jag hade fått läkarintyg om att jag avråddes åka pga den nära anhöriga var nära döden skulle jag få återbetalt vad jag köpt via kortet. Men det berodde också på vad jag visste när jag bokade.

      Om du känner dig orolig över resan så testa att kanske kolla med hotellet direkt om du kan få lägga till ett avbeställningsskydd nu i efterhand? Har ni förbetalt alla hotell?

        avbeställningsskydd går ju aldrig att lägga på efteråt,det är själva grejen med avbeställningsskydd att det ska finnas från början…..

    Hej igen, har haft problem med att låta bli att klippa ett hack i folks hår när jag sitter bakom dem på bussen. Undrar vad jag ska göra och vända mig för stöd.. Mvh

      Jag har långt hår och har lite skräck för att sitta med en galning bakom mig på bussen som plötsligt klipper av mitt långa hår.
      Men jag är förberedd. Du kommer inte hinna med många av mina hårstrån innan det är över för din del
      Glad Valborg.

        Jag vet att det inte är ok, och jag vill verkligen inte göra det.. men sedan jag började göra det har begäret bara blivit större och större. Lyckats göra det 3 gånger nu utan att det fått konsekvenser, men jag vet ju att den dagen kommer. Och är livrädd, men kan bara inte sluta. Har haft problem med tvångstankar och tvångsbeteende sedan jag var tonåring..

          Du har misshandlat 3 personer och du säger att det inte har blivit några konsekvenser. Tänker du ens på någon annan än dig själv? Snagga av håret på dig själv och se hur kul det blir.

            Men det är ju bara hår?

              Ja gör det då och länka bildbevis

            Mata inte trollet, herregud

              Klart man fattar att det är ett troll, du behöver inte säga åt andra vad de ska göra

      Vänd dig till psykiatrin

        Har försökt men dem ger mig ingen riktig hjälp, och körtiderna är enorma.. har varit i det systemet flera gånger men det leder aldrig till någon riktig hjälp. Dem kastar bara tabletter på en men är snåla med riktig terapi och behandling :-/

        Har försökt men dem ger mig inte den hjälp jag behöver, behöver riktig behandling..

          Anmäl dig själv till polisen så får du konsekvenserna du verkar behöva för att förstå vad du gör.

            Ok..

              Det var faktiskt ett smart och bra råd, du ville ju ha det?

      Tänk på hur ont det skulle göra att bli misshandlad, kanske med din sax. För det lär hända till slut. Och funkar inte det så kontakta en psykolog eller din vårdcentral som kan slussa dig vidare.

        Jag vet, är livrädd för det. Därför jag vill söka hjälp.. men det är så svårt att få hjälp. Långa köer och obrydda läkare.

          Ta inte med dig sax i lokaltrafiken då?? Ganska enkelt.

            Ja det kan tyckas enkelt, men tvångstankar och tvångsbeteende är inte så enkelt. Har alltid med sax och lite annat i mitt pennskrin.. som jag behöver på min dv varje dag. Måste ha mitt eget.. vill inte använda dvens..

              Berätta för personalen på dv om vad du gör och vill fortsätta med.

              Lämna ditt pennskrin där då, och ha ett annat pennskrin hemma om du behöver.

          För att vården ska kunna hjälpa dig behöver de veta hur allvarliga dina problem är. Berätta för läkarna om att du klippt i okända personers hår nästa gång, det kommer kanske göra att du får bättre/snabbare hjälp, just eftersom det du gjort är allvarligt.

      Men gudars, ta det lugnt. Frisörer är dyrt i dessa tider. Klipp bara. Folk kommer vara tacksamma

      Hahaha jag bryr mig inte. Åker aldrig buss skulle inte falla mig in 😁

    Har ett barn på 20 månader som är otroligt pappig. Ingen aning om vart det kommit ifrån då båda är lika närvarande (mannen tar morgnar och lämningar, enstaka hämtningar jag tar ca 3 hämtningar i veckan). Jag tar en större mental börda då jag gärna vill ha rutiner och är noggrann med att barnet äter rätt (tex inte kex och McD, som mannen gillar att bjussa på…), sover ordentligt, har rätt kläder, handlar allt barnrelaterat etc. Jag har varit hemma i ett år med barnet och började jobba heltid när hen var 16 månader (from 13 månader jobbade jag deltid).

    Hur kan jag bryta mönstret? Jag duger alltså inte åt något. Allt är bara ”pappa, pappa, pappa”. Får knappt bära barnet. Lämnar pappa hemmet då bryter barnet helt ihop. Jag var nyligen iväg med jobbet och mitt barn kunde inte ha brytt sig mindre. Aj vad det gjorde ont, kände mig helt värdelös.

    Förstår inte vad jag gör eller gjort fel som mamma? Känner mig helt oduglig.

    Tips?

      Tillägg: tycker ärligt talat att jag är (varit?) en närvarande och positiv mamma i mitt barns sällskap, men är inte lika kreativt lekfull och ”vild” som mannen, utan föredrar lugnare lekar som pussel, rita etc.

      Du har ett barn på snart två år alltså.

        Ja? Vad är din poäng, har du något svar på faktiska frågan eller gillar du att trycka till folk som blottar sina känslor?

          Det är troll som hittat hit från Flash och söker likes på töntiga, elaka och nedlåtande kommentarer. Så kul har de i sitt liv. Living for the likes, precis som influerarna som de så fint ska dissa till varje pris.

            Eh va? Finns många vanliga människor som tycker det är jättekonstigt med att benämna barns ålder i månader alldeles för länge. En ganska utbredd grej, kritiken alltså…
            /annan anonym

              Hahahah så jävla märklig ”kritik” ändå

                Nja det tycker jag inte. Så himla onödigt och omständigt att hålla på sådär.

      Men det är väl en jättevanlig fas som går över?

        Det har stått på i ca 3-4 månader. Är mitt första barn, så vad vet jag om att det går över? 🥲 Läst lite olika online, vissa säger det fortsatt så i flera år. Jag vet inte vad jag gör om detta fortsätter i flera år, känner mig bortvald och sämst.

          Det går över! Snart är det pappan som inte fattar varför mamman står i centrum. Barn är så i den åldern. De får för sig saker, de kan typ inte ha två favoriter samtidigt. 🤗

      Du låter som en toppenmamma! Ditt barn kommer ur det där förr eller senare. Vissa blir mammiga och andra pappiga.
      Måste vara jättejobbigt att alltid bli ”bortvald” av sitt barn. Men där är du absolut inte ensam! Kämpa på, det vänder snart!

        Tack för en fin kommentar! ❤️ Så otroligt jobbigt, men lever med hoppet om att det ska vända en vacker dag.

          Det är klart det kommer vända 💜 det har inget med dig som förälder att göra, barn är märkliga små varelser och jag undrar typ dagligen över hur det står till där inne 😆 det måste såklart kännas jobbigt men det är bara en period sen kommer nåt annat.

            Tack! ❤️

          Låter kanske konstigt att säga ”ta det inte personligt”, men gör inte det! Helt normalt i barnets utveckling att stor mammig/pappighet uppstår. Försök läsa vad du skrivit som om en vän berättade det för dig. Inte hade du tyckt att hen var otillräcklig eller gjorde fel som förälder? <3

            Det är väl helt självklart att man inte ska ta det personligt. Barnen måste få gå igenom sina faser med sina anknytningspersoner, de ska inte användas för att tillfredsställa en förälders bekräftelsebehov.

              Nä men från ens egna perspektiv, känslor får väl kännas? Behöver inte betyda att det per automatik går ut över barnet…

              Haha förälders bekräftelsebehov. Du får nog chilla 😂 Jag blir sårad över att jag kanske har gjort något som fått mitt barn att känna att jag inte duger, söker tips på vad som kan stärka relationen igen. Du kan uppenbarligen inte hjälpa mig, så det kanske är bäst bara att scrolla vidare och hjälpa där du kan?

          Se det som ett perfekt tillfälle att ladda batterierna och unna dig mer egentid utan dåligt samvete för en unge som vill va med en jämt och ständigt🤗

            Ja sant! 😊❤️ Haha. Spelar ändå ingen roll om jag är borta en vecka eller en timme, ungen ger fem blanka f. 😂

      Mina barn har varit väldigt pappiga i perioder också. Ibland känns det som att barn tar mamman för givet, de är ju ofta vana vid att det är mamman som finns där hela tiden i början. Pappan är kanske inte där lika mycket och blir då lite mer spännande och rolig 🙃 Så har jag försökt tänka iallafall. Sen har det kommit mammiga perioder och det är faktiskt jobbigare för det är väldigt påfrestande 😅

      Jag ser inte problemet. Ni är två närvarande föräldrar och just nu är ditt barn i en fas där det är mest pappa som gäller. Hade det varit en man som skrev detta hade kommentarerna hör hoppat på honom att hen är självisk, barnslig, inte tar tillräckligt med ansvar mm.
      Är du inte tryggare i din föräldraroll än att du kan unna den andra föräldern att vara ”favorit” ett tag? Om några veckor kan det vara helt tvärtom.

        Ärligt talat så tror jag faktiskt inte jag är tillräckligt trygg i min föräldraroll, då det uppenbarligen gör mig otroligt ledsen att mitt barn plötsligt valt bort mig helt.

          Det är såhär för oss just nu också, fast omvänt och att det har blivit bättre. Det jag märkte av var att min man drog sig undan lite och därigenom förstärkte vårt barns beteende. Jag förstärkte det omedvetet också genom att hela tiden låta mig vara favoriten. Så när jag backade lite, gjorde min man medveten om hur han agerade och min man vuxnade till sig lite (dvs inte visade att han var sårad) så har pappan kunnat ha hand om henne mycket bättre även ifall mammigheten inte har försvunnit. Blir mycket bättre för oss alla, kanske något liknande är aktuellt för er? ❤️

      Det kommer svänga många gånger under uppväxten ❤️ se det som positivt att ditt barn har en fin relation med två trygga vuxna.

      (Men ja de gör ont i hjärtat att känna sig lite bortvald men det är en fas ❤️)

        Tack! ❤️

      Låter som du lägger en del skuld på din man i det här, för att du får vara den ordentliga och han är bussigare som person. Gör inte det. Barn kan vara mamma eller pappiga utan förklaring, och du behöver bara lära dig stå ut med känslan och inte dra för höga växlar på det 3-4 månader är inte länge. Även om folk skriver olika online är det vanligaste att barns beteenden går i perioder.

      Om du inte tycker att det barn känns tryggt med dig däremot bör du såklart prata med BVC.

        Tack! Det gör jag nog omedvetet. Ska försöka hålla i och hålla ut.

        Barnet känns (som tur) fortsatt tryggt med mig, trots att pappa är favoriten, så tills vidare kan det förhoppningsvis ske utanför BVC. 🥰

          Jag är och har alltid varit favoriten för vår 3-åring. Pappa duger aldrig. Han skriker och gråter om pappa ska natta, torka han i röven eller vad som.
          Pappa har ändp tagit halva fl, vabb, nätter osv.
          Och jag är den som gör mkt tråkigt. Barnet är hellre med mig och lagar mat än att gå till lekplatsen med pappa till exempel. Det är tärande.
          Men det jag är så himla glad för är att pappan aldrig skuldbelägger mig, att han fortsätter att försöka och aldrig blir sur eller irriterad pp barnet trots att det måste va väldigt emotionellt krävande att bli avvisad flera ggr varje dag.
          Det jag önskar är att han tog iväg barnet på aktiviteter och egentid lite mer. Det är tärande att inte kunna gå på toa i fred ens fast att vi båda är hemma. Släpper jag inte in honom så står han utanför och knackar på. Han gråter för att han inte får stå i badrummet och titta på mig när jag ska duscha också. Typ så.
          Så även om det inte va det här perspektivet du va ute efter så tänker jag att det kan va bra ha med sig.

          Jag tror absolut inte pappighet är något tecken på otrygghet. Inte i 99 % av fallen iaf. Det är jobbigt, men du är inte mindre viktig för dig barn för att hen är pappig 🙂

      Sluta ta mentalt ansvar. Din man tar mer praktiskt ansvar och är mer närvarande just nu. Bryt ditt eget mönster och gör roliga saker ihop med ditt barn, inte bara rita och sitta stilla (om det nu inte är det ditt barn föredrar att göra). Att du ser till att det finns mat på bordet som du tycker är okej främjar ju inte er relation för tillfället, om barnet under tiden leker med pappa. Ät korv med bröd till middag en dag och få jättemycket tid tillsammans en eftermiddag utan matlagning, disk osv. Gå till lekparken, gå i skogen och kolla på kottar, badhus eller något där det bara är ni två och var närvarande.

        Tack! Viktigt att höra sånt med. ❤️

          Läste min egen kommentar och den lät lite väl hård. Du gör ett bra jobb redan som det är, och barn har olika perioder! Men se till att få egentid du och barnet och låt inte pappa bara vara den roliga föräldern 🙂

      snart 2 år gammal alltså

      Mina barn har aldrig varit pappiga men däremot extremt mammiga. Det pappan då gjort för att få över dom (funkat hittills på 2 av 3) på sin sida är att vara extra rolig, hitta på saker som just det barnet älskar o ägna sig åt barnet. Skaffat intressen tillsammans. Sen har det långsamt gått öve till typ 50/50 mamma/pappa

      Det är en fas .

      Exakt sådär hade jag det också, jag tog dessutom det mesta trots en förlossningsdepression och vände in och ut på mig för att vara påhittig och rolig för vårt barn. Ändå var det pappa som gällde som under den tiden inte var där lika mycket. Kändes så otacksamt!
      Då sa min mamma något: många barn som är så små ser mamman som självklar, som en trygg punkt som alltid funnits där . De är så trygga att de tar henne för givet.
      Det
      Tyckte jag var fint att tänka när hon valde bort mig. Sedan dess har allt gått i perioder.

    Någon med erfarenhet av appen go friendly, har ni funnit någon ny vän? Någon som har erfarenhet och vill berätta?

    Är sugen på att testa den…

      Har en vän som fått flera nära vänner genom det 🙂

      Använder den just nu och har sen januari visserligen bara träffat en, men varit på g att träffa flera, har dock alltid fått förhinder med typ jobb eller att jag kommit hem sent från att ha pluggat etc. Men jämfört med där jag bodde förut så får man mycket mer napp här och folk svarar och är intresserade. Så nu skulle jag också säga att det är en bra app, som så många sa förut till mig att det var, bara att jag inte kunde relatera till det. Min erfarenhet säger att ju större stad desto bättre.

        Hur stor stad bor du i nu då? 🙂

          Nästan 3x så stor som den jag bodde i.

    Jag har just fått reda på att jag är gravid men gjorde botox o fillers för nån vecka sen. När man googlar står det att man inte ska göra det under graviditet så blir orolig. Någon som också gjort det och gick allt bra?

      Du kan andas lugnt. Det finns en hel drös med kvinnor som råkat använda botox, fillers och annat (som retinol och till och med tretinoin) innan de visste om att de var gravida och det har gått superbra med en helt normal graviditet och friskt barn. Troligtvis är botox och fillers ingen fara så att det påverkar fostret i någon riktig mening alls, men man kommer inte testa det på gravida så det lär därav aldrig bli flaggat som säkert under graviditet.

      Som ett tillägg, googla ”had botox before i knew i was pregnant” så kommer du få upp massor med artiklar från läkare och forskare såväl som forumsinlägg från kvinnor som det hänt. Så kan du få ytterligare bekräftelse på att det är lugnt!

      Vad hade du tänkt att göra ifall det var skadligt? Spola tillbaka tiden och få det ogjort? Eller bara få en lektion i vad du inte borde göra igen??

        Trevlig valborg på dig också❤️

          Alltså på riktigt, vad ska man göra? Gjort är gjort liksom

    Svärföräldrar…
    Har alltid haft en väldigt kylig relation till dem, jag har aldrig riktigt klickat med dem om man säger så. Att vara ensam i ett rum med svärmor som inte säger ett knyst är fruktansvärt.
    De vill ofta umgås med oss men vi har annat i vårt liv också än att umgås med dem varje helg. Vi (min man och våra barn ) träffades i helgen och efter att vi setts i cirka 10 minuter försöker de boka in en lördag om några veckor för att ses igen. Får panik av beteendet tycker inte det är normalt. Saken är den att vi även kommer träffa den innan dess för att det är 3 kalas i släkten på min mans sida innan den aktuella lördagen…

      Samma här. Mina svärföräldrar är snälla, men så grunda. De pratar bara om lätta och positiva saker. Inget om famtidsdrömmar eller misslyckanden eller oro. Bara happy happy. Vi träffas ofta och det känns sjukt att ses så ofta med några som inte vet något om mina drömmar och förhoppningar. I varje fall, jag brukar ofta stanna hemma när min man och barnen träffar dem för att jag ska orka med dem. Hag följer med kanske var fjärde gång.

        Tror du inte det är ganska vanligt? Vet inte om jag hört varken mina svärföräldrar eller föräldrar prata om sånt. Känns bra och äkta ändå.

        Bra lösning! Man måste inte hänga med varje gång.

      Har du tänkt på att ditt eget beteende kan göra den obekväma? Man känner av om någon inte vill träffa en väldigt tydligt.

        *dem

        Har provat olika strategier genom åren men ingen fungerar så har liksom gett upp för orkar inte lägga energi på dem…

        Grejen med svärmor är att hon aldrig har något ”eget” att säga för hon upprepar alltid vad svärfar säger eller tycker. Hon säger väldigt sällan något själv…

          Istället för att döma henne för det, då det kanske finns en stor osäkerhet så ta henne åt sidan och hitta några gemensamma nämnare. Försök ta reda på vad hon brinner för eller be henne om råd om allt från småsaker till större saker.

            Skulle ALDRIG ta råd från kvinnan som lämande sina barn ensamma hemma när de var små för att jobba!

            Tycker det är så oansvarigt,tänker på allt som kunde ha hänt när ingen förälder var hemma. Det förekom i perioder när svärfar jobbade borta på annan ort.

              Det kanske är just där skon klämmer lite? Man är alltid två i en relation 🤷🏻‍♀️

              Men hon gjorde en grej som inte var okej med sina barn när de var små. Det betyder ju inte att alla hennes råd är sämst?

                Jo tyvärr är det så, för det finns mycket annat som är konstigt. Tänker inte gå in på det närmare här. Men träffar man henne så förstår man att något är fel…

                  Okej..

                  Tänker att det ändå är en fin grej att hon vill ha en relation med er & barnen. De vill kanske ha något att se framemot och därför bokar upp nästa tillfälle.

                  Men precis som någon annan skrev. Säg nej tack till kommande datum men ge också förslag på ett nytt längre fram. Så får du lite andrum

                  Låter som hon är lite speciell och som du inte gillar henne. Kan ju inte va så kul att umgås, så försök undvika det så mkt som möjligt? Låt din man åka dit om han vill.

              Vem har sagt att det behöver handla om barnen? Är du 100% insatt i deras dåvarande ekonomi eller är det historier du har hört från din man? Oavsett har du ingenting med det att göra. Du borde verkligen rannsaka dig själv och inte lägga allt på dina svärföräldrar. Du är själv inte perfekt eller hur?

                Jag har hört de själva berätta om det mer än en gång… De pratar mer än gärna om sin ekonomi så det går inte att missa

                ..

                  Du säger själv att om man träffar henne så märker man att något är fel, ja men då är det väl en förklaring till saker som har hänt. Som sagt, rannsaka dig själv. De är absolut inte skyldig dig en ursäkt eller vad du nu förväntar dig.

      Kan ni inte bara säga att ni är uppbokade? ”Nej, tyvärr, den helgen fungerar inte och inte den därefter heller. Men lördagen efter blir bra, vad säger ni om det datumet?” typ? 🙂

      Jag har själv haft min svärmor på besök precis och är förvånad att jag inte tappade det helt. Hon är motsatsen till din – pratar KONSTANT med röst som en galande skånsk tupp…. :/

        Nej för då drar de till med ett nytt datum direkt och förväntar sig att det ska passa… Säger man bara ”typ” så blir de sura och säger att vadå typ man måste ju kunna ge ett svar.

          Låt dem bli sura, herregud de äger inte er. Blir irriterad å dina vägnar. Säg ”det är mycket nu, vi kan höra av oss när vi kollat läget sen hemma” eller nåt. Man måste ju inte boka ett nytt datum efter varje träff, sånt brukar ske naturligt senare om man är intresserad. Det är inget styrelsemöte liksom.

          Jag tycker med du ska låta dem vara sura. Om ni inte markerar att ni har annat för er så kommer de tyvärr aldrig förstå. :/

        Hon rår väl inte för sin dialekt, verkar snarare som ett du-problem. Var tacksam för relationen för man vet aldrig hur länge man får ha människor i livet.

          Haha hon rår väl inte för sin röst heller i så fall…? 😉
          Bara lägg ner, folk här ska alltid döma en hel relation efter att ha läst 3 meningar. Det funkar inte så, det finns så mycket mer som inte framgår. Sedan kan man samtidigt uppskatta delar av en relation, men vilja att andra delar förbättras rejält… Och det finns även hemska människor som man inte behöver vara tacksam över att de tränger sig in i ens liv.

            Man kan ju bara reagera på det man får veta i kommentaren så hos vem ligger problemet? Men ta det lugnt när du läser svar så att du inte ”tappar det” här också.

              Men varför måste man dra på alla växlar över en kommentar på 3 meningar? Detta ser man konstant här. Någon skriver ”jag bröt med min mamma och äntligen mår jag bra” och får till svar av någon ”Du är helt störd som gör så, såå självisk, du borde vara tacksam över att din mamma finns!” utan att ha en aning om head som hänt personen i barndomen. Det är absurt.
              Men fortsätt du läsa kommentarer som fan läser bibeln om du trivs med det. Du bidrar till att stämningen här är skit, grattis 🙂

                Jag kommenterade endast att du kritiserar något hon inte kan ändra på och att man ska visa tacksamhet till människor som man får ha i sitt liv. Det du själv gör är att dra iväg med exempel som inte ens har med mig att göra. Du har ingen aning om vad jag kommenterar här inne så växla tillbaka 10 gånger själv innan du säger att jag bidrar till en stämning som är skit. Den enda som beter sig upprörd är du.

                  De flesta kan nog förstå att det är lite skämtsamt skrivet? Jag skriver hellre att någon är irriterande som håller låda konstant med en irriterande röst än att faktiskt offentligt hänga ut vad personen gjort som verkligen är oacceptabelt.
                  Upprörd och upprörd… Trött på ett visst fenomen snarare. Jag kommenterar nog på BB max någon gång i månaden nu för tiden – just för att många (sa aldrig det var specifikt en person) läser allting på ett märkligt svart-vitt sätt och sedan direkt hoppar på personen med sina egna snäva tolkningar. Du var ett bra exempel på det tyvärr.

      I ena stunden är föräldrar egoistiska och lata att de inte vill umgås eller passa barnen .
      I andra stunden är de jobbiga som vill umgås.
      Inte lätt att vara förälder helt klart. Hur tror ni själva är när ni blir mormor/ farmor ?

        Det där kan man ju vända på också…. Säga ”i enda stunden är det gnäll om att man inte får träffa barnbarnen tillräckligt mycket, i andra stunden är det klagomål på att man förväntas vara barnvakt.”

        En del vill slippa engagera sig i barnbarn, andras högsta önskan är att få ta del av barnbarnens liv. Och på samma vis tycker en del att svärmor ringer för ofta, medan andra är besvikna att ingen bryr sig om ens barn. Folk är individer helt enkelt.

      Kan du inte låta mannnen och barnen hänga med dem själva, så får du egentid/ tid att fixa med annat?

      En del ungås ju jättemycket med föräldrar så onormalt vet jag inte om man kan kalla det att vilja boka in regelbundna träffar. Men skönt för dig om ni kan hitta ett upplägg du trivs med.

        Då blir de sura och ifrågasätter varför jag inte är med eller varför jag har behov av egentid 😌

          Men gud vad jobbiga människor. Då kanske din man kan säga att de är lite kvävande? 😉
          Men på riktigt, vad händer om nån blir sur? Särskilt när du inte är där, du märker det inte. Går det ut över din man får han säga att han inte behöver komma heller, då skärper de sig nog, annars förlorar de ju tid med barnbarnen. Lär folk era gränser! ❤️

          Trist, känner igen det där! Men kanske stå ut med att de blir sura? Jobbigt men noll farligt, dom får hålla på på sitt håll och sura! Känns ju som en jättebra lösning om mannen och barnen kan umgås själva med svärföräldrarna (om de nu trivs med det) Förstår verkligen att du inte vill umgås, blir stressad bara av att läsa om så regelbundet umgänge med personer man inte valt och inte trivs med

            Ja precis, varför lida och slösa sin tid för att nån väljer att sura då? Guilt tripping av dem, så fult!

          Då tycker jag du ska göra så ändå och strunta fullständigt i att de blir sura. Lägger de sig i får du be din man markera att det inte är deras sak att bestämma.

          Behjärtansvärt om de vill vara närvarande i barnens liv men självklart kan de inte sura för att deras svärdotter vill hitta på annat. Strunt i dem!

          Men om du inte gillar dina svärföräldrar alls, så spelar det knappast någon roll om de blir sura eller ifrågasätter varför du inte följde med? Din man kan väl säga att du var upptagen. Inget att sura över. Häng med vid ett annat tillfälle, mötas på stan på ett fik, så det bara blir en kortare träff.

          Men den dusten din man har med sina föräldrar om hur det var när han växte upp, tror jag du ska låta honom ta själv i första hand. Sedan är det väldigt mycket man inte vet om andras förhållanden. Om din man blev lämnad ensam av sin mamma som barn, skulle jag reagera lika mycket på att pappan inte gjorde någonting. Jag förstår att det är mycket du inte kan skriva rakt ut här, bara en tanke. Hade en närstående som fullkomligt gödde mig med historier om andra, så jag insåg att det var inte direkt okomplicerat och till slut, blev det oklart, vad är egentligen sanning?

          Om du vill få till en förändring, behöver något att ske. Om ingenting händer, kommer det fortsätta som det alltid har varit.

          Jag tänker rent spontant att du inte behöver ta hänsyn till dina svärföräldrars känslor om du inte alltid följer med dit. Min man träffar sina föräldrar regelbundet. Det gör inte jag. På min fritid behöver jag vila. Jag vill varken ta mig någonstans eller bjuda hem folk. Det är något svärföräldrarna har fått acceptera. Jag gör inte avkall på min hälsa för att göra någon annan nöjd. Precis som dina svärföräldrar har det varit svårt att bygga en relation till dem. De vill aldrig tala om saker som kan vara obekväma eller jobbiga. Allt ska vara glatt och positivt hela tiden. Det finns inte utrymme för några andra känslotillstånd. Inte en en kort stund. Det går aldrig att prata om djupa saker. Det gör att alla samtal känns krystade.

          Jag tänker att man inte behöver vara vän med sina svärföräldrar. Det räcker med att vara artig och vänlig, utan att för den sakens skull göra avkall på sig själv. Vill din partner träffa sina föräldrar väldigt ofta, får det stå för honom. Det behöver inte inkludera dig. Barnen tar heller inte skada av att träffa sina farföräldrar var 5:e eller 7:e vecka istället för var 3:e vecka.

            Älskar såna som dig, som står upp för och tar hand om sig själva, tar ansvar för sitt liv och mående. Vi har bara ett liv!

      Konstigt att de vill umgås men sen inte pratar med dig om ni är ensamma? Tycker de det är trevligt liksom? 😄

      Att boka nytt datum är väl inget konstigt? Folk är ju så galet upptagna hela tiden att vill man ses så måste man ju bestämma nytt datum ganska kvickt. Låter snarare som att du inte gillar dina svärföräldrar. Tips: boka inte lördagar. Boka en middag mitt i veckan. Eller en fika på söndag. Då känns det inte som man har vigt helgen åt svärföräldrarna.

        Boka inte alls 😄

    Nån mer som reagerat på att ES rasat i vikt?

      Vem är ES?

        Emelie Larsson?

          Emelie Slarsson

        Elsa Billgren?

    Har det hänt något mellan Alexandra Bring och Victoria Törnegren? Inte umgåtts på jättelänge, inte likeat varandras bilder sen januari och man får bara en känsla att något är annorlunda

      Enda sedan deras podd har jag haft en känsla av att Alexandra störs sig på Victoria 😅 personligen gillar jag dock Victoria mer, hon är genuint rolig. Alexandra försöker alldeles för mycket, typ att vara en rolig instagram-tjej, men blir för genomskinligt.

    Det skaver! (Igen)

    Har Nadia förändrat sitt sätt att prata? Jag tror verkligen inte att hon pratade så fruktansvärt drygt för några år sen? I dagens avsnitt så kallade hon de som skrev i förra det skaver-tråden på bloggbevakning för h*r*r. Charmigt!

    Och Cassandra – om du skulle råka läsa detta (precis som förra tråden i ös) – du är en bra poddare och man märker att du jobbat som kommunikatör!

      Varför lyssnar du på sån skit då?

      Ja, att hon avskyr Bloggbevakning så otroligt mycket och allt som sker här men ändå ska in och kolla kommentarer av ”troll” och sen ranta om det i podden. Haha, patetiskt.

      Cassandra kan väl absolut inte prata, pratar på, avbryter i ett och vänder allt till henne och hur det är synd om henne osv 🤯

    Hur mycket tjänar ni som är runt 35 år? Vad jobbar ni med?
    De med hög lön brukar vara snabbast på att svara i liknande trådar men jag skulle bli glad om många med olika inkomst vill svara 😊

      Blott 145:- / h

      Högstadielärare. 43000

        Och så hävdar dem att lärare tjänar dåligt 🤣

          Men med den skiten de får utstå. Fyfan 🙈

          Lönen är inte samma i alla kommuner fattar du väl?

            Sen har högstadielärare ganska lång utbildning

            Det är ändå en rätt bra lön för att vara 35 år

              Jovisst men det känns ju ändå ganska rimligt med tanke på hur lång utbildningen är. Säg ett vanligt mansyrke som kräver en masterexamen (vilket lärarutbildningen ju är i längd) som inte ger samma eller mer.

                Magister är det ju ändå va?
                35.000kr är ingångslönen för en ekonom som läst 4 år.
                Nyexaminerad läkare: 34.700kr
                Socionom, under 35.000kr
                Brandingenjör, 36.000kr
                Nyexaminerad jurist: 35.000kr
                Civilingenjör teknisk fysik: 33.000kr

                Jag kan fortsätta rätt länge

                  Den här läraren är gissningsvis inte nyexad dock. Så känns ju märkligt att jämföra med nyexade.

                  Min man tog precis examen, civilingenjör teknisk fysik. Fick ingångslön 38 000. Facket rekommenderar högre än så. Plus att löneutvecklingen är avsevärt mycket bättre än för lärare.

                  Men alla som skriver här är ju inte nyexade? Och varför ”attackeras” man som lärare när man skriver om lön här – inte första gången. Är det inte bra att det är en bra lön? Däremot hade ni alla blivit chockade över arbetsmiljön. Så va rädd om de som fortfarande vill arbeta i yrket

                  Ja, ingångslönen, men då är man ju snarare 25 än 35. Som ingenjör har du en betydligt bättre löneutveckling sen än en lärare kan räkna med.

              Jag är gymnasielärare i Västerås och tjänar 36.700kr så det är verkligen olika lön i olika kommuner om vi säger så…

              Helt ok, men inte väldigt högt. 35 är ju inte så jätteungt liksom.

          Dåligt har ingen sagt. Dock dålig löneutveckling. Samt för lite för utbildning och det jobb de gör. Många tycker dock lönen är helt ok, är arbetsmiljön som gör att folk flyr yrket. Sen får man komma ihåg att alla inte tjänar sådär mycket, särskilt i de lägre årskurserna.

      Toalettstädare på McDonalds.
      Tjänar de dricks som gästerna ger. Brukar vara i genomsnitt 20kr/dagen

        Sluta tramsa.

          Ja okej då. Det var ju såklart inte sant.
          Jag jobbar som senior IR analyst, executive partner producera. Tjänar 150 tuss i månaden, plus bonus varje kvartal.

            Det är inte heller sant.

      Förskollärare 33 100 kr men har inte fått årets löneökning ännu!

      33 år, 45.000. Egenföretagare

      Jag har ett litet nystartat eget företag, så känar inte så mycket. Jobbar ärligt talat inte så mycket heller… Jag brukar bara jobba så att det räcker till hyran och fakturerar för cirka 10 000 i månaden.

      Inte så smart med tanke på pension och sådant, men jag är på väg tillbaka efter att mitt förra yrke brände ut mig totalt, så jag ser det som att jag bara jobbar deltid liksom. Är 35 år.

      Själv då, är det något speciellt du funderar på, med tanke på frågan?

        Vad har du för typ av företag? 😀

        Fakturerar för 10 000? Då kan du bara plocka ut högst 5 000, fast du har väl kostnader i företaget också?

      36 år, mellanchef på bank – 60 000 kr

        Hur blir man mellanchef, känns som ett arbeta med minimalt med arbete men bra lön. Tror faktiskt de flesta mellanchefer hade kunnat gå på dagen utan att så mycket hände.

          Håller delvis med! Har även personalansvar som jag tycker är värdefullt. På min arbetsplats fanns det behov av personer som kunde ansvara för att få ihop helheten när många team jobbar parallellt = mellanchefsrollen infördes

      32 år. 37k nyexad förskollärare i förskoleklass

        Får jag fråga vilken kommun? Jag fick 29 som nyexad förra året.

          En kommun i stor Stockholm, alltså en bit ifrån innerstad. 29 är för lågt även i en mindre kommun. Sen är det även beroende på ålder. Men i min kommun går man in på 35-39k.

          29 låter galet!

            Galet lite alltså.

              Menar inte kränkande utan mer, byt jobb?

                Jag bytte kommun och har 32 nu, men tyvärr verkar det se ut så om man inte bor i de större städerna.

      40k, är kontorschef på ett mellanstort bolag inom IT. Har ingen utbildning utöver gymnasiet.

      Blir 35 i sommar. 33 600 – handläggare med många års erfarenhet 👎🏻

      Enligt google ska medellönen 28’000. Men det låter lite lågt.

      Är 36 år och tjänar 32 000 kr/månad. Arbetar som administratör typ. Ja det är en låg lön men jag trivs riktigt bra med mitt jobb så det är vad det är. 🙂 Har tyvärr alltid dragits till typiska kvinnoyrken så inte satsat på att bli rik.

        Administratör inom vad? Håller på och kollar på administratörs-jobb..

          Är utbildad vårdadministratör men har ett jobb som lite går utanför det och mer rör utveckling av vården istället för att faktiskt vara i vården.

          Jen, tänkte du utbilda dig inom administration? Kolla hyr framtidsutsikterna ser ut med tanke på AI. Många administratörer blivit arbetslösa nu.

            Tack för tipset! Inte utbilda men fått förfrågan på en administratörtjänst då jag vill bort från nuvarande yrke… haft en del av de arbetsuppgifterna innan men under annan titel 🙂

        oxå admin inom Medicinteknik
        tycket det är ok lön. är 50 år.

        Bra lön för den sortens jobb känns det som dock? Man behöver kanske inte högskoleutbildning?

          Yh tror jag i alla fall 🤔

            Det är ju inte så långt eller svårt så helt ok investering så att säga.

          Varierar stort över landet! I min region har jag faktiskt en bra lön, men jämfört med Stockholm är den sämre. Ja det är en yh-utbildning, jag har dock en högskoleutbildning sedan tidigare med.

      Jag är 40 år och jobbar inom kundservice.
      Har 22700 i grundlön, men med provision och liknande brukar jag ligga på runt 28000:- brutto.
      Jag har oftast ca 10-12 kvar efter att alla mina kostnader är betalda, och sparar således 25-ish% av min lön.
      Funkar jättebra för mig, och p.g.a. omständigheter har jag ingen ambition att göra karriär.

      Lever barnfritt med sambo som tjänar ca 50000:-.

      43000kr, sjuksköterska.

      Socialsekreterare- 45000
      Har jobbat i 13 år som socialsekreterare och ligger högt lönemässigt eftersom jag i princip inte har några kollegor med lika lpng erfarenhet.
      Relativt nya i yrket ligger mellan 35-40 och vi som jobbat några år mellan 40-45 i min kommun och mitt område (barn och unga).

      41500kr , gymnasieexamen, 37 år

      35 år, 36k

      31 år, handläggare inom regionen (central förvaltning), kandidatexamen, 5 års erfarenhet, 46000/månaden

        Låter lovande. Är på väg åt liknande yrke efter min examen. Kan ju hoppas man får en sådan lön så småningom.

        Jävlar. Låter som en bra investering!

      38 år och 70000kr/månaden

      31 år, arbetar som jurist 71000 kr/mån

        Enligt en annan anonym längre upp i tråden ska du bara ha 35k som jurist…. 😉 (förlåt inget mot dig. Det va ett konstigt svar som den andra anonyma hade längre upp).

          Jag är dock inte nyexaminerad, utan har jobbat som jurist i snart 8 år 😊.

            Får man fråga hur mycket du tjänade som nyexaminerad?

              Min första arbetsplats var en advokatbyrå där jag jobbade med affärsjuridik, då var ingångslönen ca 30 tkr (+ en bonus om ca 100 tkr per år). Idag är ingångslönen på samma arbetsplats strax över 40 tkr + bonus så den har ökat rejält senaste åren.

          Jag känner en nyexad jurist som gick in på 37k i Stockholm. Tycker inte svaret ovan var så fel ute.

            Jag med. Han jobbar statligt och tjärnar 33.

          35 K är rekommenderad ingångslön för jurister så det stämmer ju fint. Däremot kan ju jurister inom ånga branscher ha en helt annan löneutveckling än lärare.

      33 år, 41k, projektledare, endast gymnasial utb.

      Administratör 40 000 i månaden.

      65 000 kr, marknadschef på mellanstort bolag, ej börsnoterat.

      Spec ssk. 45000 (2023 års lön)

      35 år, financial controller, 54 000 kr (vet inte årets löneförhöjning ännu)

        Finansiell kontrollerant?

      Enhetschef på kommun, 35 år, 47 tkr.

      Sakkunnig på en myndighet. 51 500:-/månad

      32000/mån statsanställd

        Också statligt anställd. 44000 + fått ett nytt område att sköta så då ökar det till 49k. Jag är 34 år och är ej chef/inget personalansvar. Har jobbat på myndigheten i ca 8-9 år. Min ingångslön var 18000 haha.

      Sjuksköterska, 32 000kr.

      Är 34 år gammal, jobbar som copywriter, tjänar 48 000 kr.

      Jag fyller 33 i sep, har 38.500 i lön.

        Jobbar på bank

      Systemutvecklare, 34 år, 43k.

      Pedagogisk assistent, ~32 500.

      Jobbade som barnskötare cirka 16000. Bytte nyss till industri 31000.

      34 år, 45 tusen som teknikinformatör i Göteborg

      Här inne är väl dom flesta jurister, och tjänar skitmycket?

      Utbildad konstnär 8 års utbildning,master.Tjänar 0 kr i månaden,så har ett brödjobb,ev stipendier,uppdrag och försäljning m ingen regelbunden inkomst.
      Ja,jag valde konsten,inte att bli rik!

    Hur många dagar har man på sig på tradera innan man måste betala? Har strul med bank id och har skrivit till säljare att betalning kommer dröja ett par dagar pga det. brukar annars göra det direkt, senast dagen efter så har lite småstresspanik just nu..

      Kan du inte be någon annan hjälpa dig att betala? Vet inte hur många dagar man har på sig dock.

    Har någon köpt (beige) linneset på h&m det senaste och kan säga om det är samma nyans på över- och underdel? Frågar eftersom jag köpte ett blått där en gång och det är inte samma nyans, det funkar ihop och ser faktiskt inte konstigt ut, men i beige vill jag ha _samma_ färg. Såg ut att vara samma på bilderna men det behöver inte alltid stämma med verkligheten. Har ingen H&M här så jag har inte kunnat kolla i butik.

      Det är stor risk att det är olika nyanser då linne är ett naturmaterial och risken för färgskillnad på olika färgbad är större än vid rena syntetmaterial.

    Är det säkert att gå till en nyutbildad frisör som dock ger ut gratis klippningar för att hon ”vill öva mer på damfrisyrer”? Eller är det riskabelt?

      Jag går ändå med uppsatt hår 90% av tiden. Så jag skulle chansa!

      Beror ju helt på frisören. Har den inga bilder på andra jobb den gjort?

      Jag skulle kunna om det är på en salong där det finns andra frisörer, om något skulle bli fel. Däremot inte i någons hem.

      Jag skulle säga säkert om hon ändå är utbildad. Jag gick till min kompis när hon gick frisör på gymnasiet, gick t.o.m innan studenten hos henne. Blev klippt i hennes badrum och det blev kanonbra.

    Om man råkat bli gravid 3 månader in på provanställning, skulle ni…
    1. Försöka hålla tyst nästkommande 3 månader och känna sig lite lurig och jobbig som väntar ut den perioden och går på FL innan man varit där knappt ett år, eller…
    2. Vara ärlig för det känns mindre lurigt och man vill vara rak, men man riskerar att de plötsligt väljer att avsluta provanställning?

      Får de ens avsluta pga att någon blir gravid?

        Skulle btw berättat. För chefen, inte kollegor. För min chef hade jag nästan kunnat berätta typ direkt.

          Även om du inte känner din chef så bra än och inte kan veta säkert hur den skulle reagera eller hantera det?

            Mest troligt ja, eftersom jag väljer att vara ärlig.

              Känner samma egentligen, känns inte bra att inte vara ärlig om det. Hoppas och tror att det inte skulle påverka, i dagsläget utan graviditet som faktor känns det som att provanställningen kommer bara löpa ut utan någon särskild tanke på det. Samtidigt…vill heller inte vara i positionen att behöva söka jobb som gravid. Känns som en enorm uppförsbacke. Därav, kanske värt att känna mig oärlig och obekväm i tre månader för att sätta min familjs ekonomiska trygghet först.

        Får och får. Vid en provanställning behövs ingen direkt anledning till att inte fortsätta anställningen, så länge det meddelas inom avsatt tid, oftast två veckor innan provanställningen löper ut.

        Nej, men eftersom man kan avsluta en anställning under provanställningen utan någon direkt motivering så är det ju inte svårare än att hitta på en anledning och vara klar. Finns en del arbetsgivare som gör så, och har man inte varit där så länge så kanske man inte är säker på om denna arbetsgivare potentiellt skulle kunna vara en sådan.

        De får väl avsluta en provanställning utan att ge en anledning? Men OM de uppger att anledningen är graviditet så är det diskriminering.

          Lite märkligt egentligen… Diskriminering bygger ju på diskrimineringsgrunderna. Vilken faller sett synder? Kön? Men man får ju inte sparken för att man är kvinna. Ja, kvinnor är de som blir gravida men jag ser det ändå inte, att va gravid är inte att va kvinna, all kvinnor är inte det osv.

            https://www.do.se/diskriminering/diskriminering-olika-delar-samhallet/diskriminering-pa-jobbet/foraldralediga-far-inte-missgynnas#gravidamammalediga

              Vet att det är så men tycker det låter konstigt som sagt. Förälder är ingen diskrimineringsgrund liksom.

                Men det står ju hos DO varför/hur det räknas.

                ”Om någon diskrimineras (missgynnas eller kränks) måste det finnas ett samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna för att det ska ska vara diskriminering enligt lagen.

                Det finns andra lagar som reglerar arbetslivet, till exempel ett förbud mot att missgynna föräldralediga.”

                Alltså har det med arbete specifikt att göra, inte en generell status som förälder/gravid utan endast i samband med arbete.

                  Aha tack! Så det är utöver grunderna. Då borde annat kunna räknas in också… Snart är alla diskriminerade 😄

      1. Är ju ändå ganska vanligt att inte berätta om graviditet innan ul.

        Ja, det är ju också sant. Hade inte tänkt berätta för någon alls (förutom min man förstås) egentligen förrän efter NIPT omkring v.11-13 och inte i någon större utsträckning förrän efter RUL omkring v.18-20.

        Håller med. Jag hade väntat och sen berättat

      hände mig. jag berätta i v 9 o tänkte att, det får gå som det går. hade jobbat. 2,5 mån då🤣

      Hade väntat till efter ultraljud. Du ska inte göra något för att vara ”snäll” mot din arbetsgivare, du har dina rättigheter och arbetsgivaren har sina skyldigheter… Jag tycker absolut att du ska vara egoistisk i detta fall, du gör ju inget fel i det 😊

      Tänker att man kan se det såhär: att inte berätta förrän efter ultraljud är helt normalt, så egentligen ska det ju inte vara annorlunda bara för att det är provanställning. Det är samma sak för arbetsgivaren som om man hade varit där flera år, de har 4-5 månader på sig att hitta en vikarie. Om det är en vettig och schysst arbetsgivare så skulle de ändå inte låta graviditet påverka om man är anställd, så då spelar det ingen roll, de får veta i normalspannet. Om det är en arbetsgivare som hade sparkat en under provanställning om den visste att man var gravid, då är det inte en arbetsgivare man behöver ha dåligt samvete gentemot för att man inte var ”schysst” och sa något tidigare.

      That’s me! 🤦🏻‍♀️ Jag höll tyst tills jag blev fastanställd 😬 men han skratta och tackade.att jag födde under lågtid (restaurang) så jag var tillbaka och hjälpa när högsäsongen började 🤣

    Behöver tips på en SPF 50 till ansiktet som inte känns kladdig och är för glansig. En som känns som en vanlig ansiktskräm, vilken är din favorit?

      Gillar Garnier Ambre Solaire Fluid och Eucerin Oil Conrrol Dry Touch Sun Gel-Cream samt Eucerin Sun Photoaging Control

      La roche posay anthelios. Den i en platt rektangulär flaska.

        Den är bra, tunn men går in bra och man blir inte glansig

        Jag har aldrig fått den att funka. Den smular sig i ansiktet, är typ både torr och fet på något sätt och ger mig massor av finnar. Synd, när den är så populär och går att få tag på typ överallt.

      Dermaceutic K Ceutic, bästa jag provat. Ger inte finnar, underbart glow, snäll mot huden och 50 i spf. Absolut bästa dagkrämen jag testat och är jättebra även om du har känslig hud. 🙂

        Håller med om Detmaceutic. Använder den i Grekland och smörjer bara in på morgonen. Aldrig bränt mig.

        Ja! Bäst!

      -Beauty of Joseon. Releaf sun, eller nåt heter den.
      -Dr. Ceuracle Cica Regen Vegan Sun

      Rödhårig, fräknig och med superkänslig aknebenägen hy. Har provat det mesta i solkrämsväg 🙂

      Beauty of Joseon Relief Sun SPF50+ PA++++ Rice + Probiotics 50 ml

      Rituals gillar jag men även vichys för ansiktet är bra.

      TACK snälla för alla tips!
      Ska kika på dom imorgon 😊

      Lueme har några olika jag tycker funkar bra. Min favorit är den med C vitamin. Gul/orange logga. Använder den året runt.

      Älskar denna https://www.apohem.se/hudvard/solskydd/solskydd-for-ansikte/la-roche-posay-anthelios-uvmune-400-oil-control-spf50-50-ml?gclid=CjwKCAjwrcKxBhBMEiwAIVF8rIepFKR7-XdJ8NRiqbMGNq00RCf8nNkwtzcMDcgSBjYgmmFsdLTTkRoCOQUQAvD_BwE

      Evy mousse! Kladdig och glansig till en början vilket avskräcker många, men den går in fint i huden efter en stund. Otrolig som primer om man vill ha smink också 🙂

    Är mitt uppe i att söka praktik. Får dock inget napp. Är det någon som har något tips? Hur får jag företag att få upp ögonen för just mig? Vilket sätt är bäst att kontakta företag, ringa, kontakta anställd på linkedin? Alla tips och tankar välkomnas..

    Hej! Någon kreativ själ som sitter på lite tips på roliga lekar för en möhippa? Googlat för att söka inspiration men det mesta jag hittar känns rätt tråkigt (som tex frågesport om bruden/brudgummen, skriva lappar om saker ingen vet om en osv) och jag är sämst på att komma på lekar själv.

      Kolla nåt bäst i test inspirerat?

      Måla tavla med olika motiv, tex:
      Platsen där ni träffades, bästa sidan hos blivande mannen, mannen när han är hungrig, ett fint minne som ligger extra varmt om hjärtat.
      Tavlan kan sen ges på bröllopet och så får bruden berätta om de olika teman.

      Lekar är inte roliga. Alls.

    Babyshower! aldrig varit på och ska nu på lördag.
    hur funkar det? vad ger jag? ger jag present till mamman? jag är inte släk/familj el närmaste krets utan mer bekant /kompis /kollega med blivande mamma…

      Ja, alltså man ger väl vad man vill… de flesta ger något ”bra att ha när man har fått bebis” som t.ex. bebiskläder, en bok, en sparbössa eller något. Andra kanske bara ger något som passar för mamman (t.ex. ett presentkort på spa, eller vad som man nu vill.) Finns väl inga ”regler” kring det där.
      Jag har varit på en babyshower i mitt liv och jag gav ett set med tallrikar och bestick i olika storlekar med gulligt Pingu-motiv på. Passar bra de första åren med bebis tänker jag.

      En väldigt fin sparbössa eller en bok som är mer ”klassisk” kan ju vara roligt, för det kan barnet ha glädje av många år framåt i tiden.

      Jag har aldrig haft eller varit på babyshower men hade som present uppskattat typ blöjor mest. Eller choklad.

        tråkigt med blöjor… ger folk det?!?

          Jag har ingen aning, säger bara vad jag hade uppskattat mest 😅 men beror väl på hur många barn man har sedan innan också. Jag har allt kvar sedan storasyskonen så behöver absolut ingenting av nånting, men har precis fått tvillingar så att slippa köpa nåt paket blöjor är guld.

      Vanligt att man går ihop och köper något större som mamman behöver till barnet. Dem som bjudit in och anordnar babayshowern borde ansvara för det. Annars kan du köpa ett litet nyfödd-set (H&M har fina tex) eller någon liten skallra/gosedjur-snuttis. Fokus brukar vara barnet men vill du ge något till mamman så släng med någon ansiktsmask tex eller favoritgodis etc

        tack❤️
        känner som sagt ingen.
        men då då ska jag kika på hm. o så köpa lite godis till mamman🫶

          En söt bebisfilt, är mitt förslag. Om man nu måste ha sånt larv.

      Fokus är oftast barnet så du ”behöver” inte gr till mamman. Även om det säkert är uppskattat med

      Vanligt att gå ihop som en annan skrev men annars köp ett klädset (välj typ storlek 62/68 då du aldrig vet hur stor bebis är när den föds samt att då används de oftast lite mer innan den växer ur).

      En grej jag uppskattade att få var även en napphållare och en ”finare” sagobok. Det kan också vara en idé 🙂

      Jag röstar för en fin pekbok med tjocka pärmar. Alltid en bra present!

      Ändå ska du gå? Ja jag förstår att folk är olika, tänkte att det är nåt man genomlider för nära vänner/familj, inte världens roligaste grej direkt. 😄

    Vad har ni för traditioner nu eller haft när ni växt upp? Är ensamstående mamma som vill ge mitt barn den finaste uppväxt jag bara kan.

      Fundera inte så mycket på det, man behöver inte ta i från tårna. Älska dina barn, lär dom vad som är rätt och fel, och ge dom trygghet.
      Traditioner kommer vart efter.

    Frikort – någon som har? Jag kan börja!
    – Gerald Butler
    – John Krasinski
    – Harry Kane

      – Keanu Reeves
      – Henry Cavill
      – Viggo Mortensen
      – Idris Elba
      – Matt Bomer
      – Jonathan Bailey

      Och många sexiga musiker när de var unga. Ja jag veeeet att Matt och Jonathan är gay men bryr mig inte jag kan betala. Bara en natt! Kom igen!

      Pedro Pascal.
      Pedro Pascal.

      Pedro. Pascal.

      Theo James
      Jonathan Bailey

      Casper Ruud

      Min PT
      Hans chef
      Vår granne

        Vet din man om dessa?

    Min fyraåring pratar väldigt otydligt. Har väntat och väntat på att talet bara ska släppa men det verkar inte komma?! Har lyft det med förskolepedagogerna sedan en tid tillbaka men de säger bara att alla barn är olika och att vi inte ska jämföra. Ska man sitta still i båten eller helst ringa en logoped igår?

      Om förskolan inte tycker att det är ett problem så lita på dem. Annars rådfråga BVC om du är orolig. Men antagligen så släpper det snart. Barn ÄR ju ändå olika 🙂

      Däremot hade jag tagit tag i det när barnet är 5 år om det fortfarande är väldigt otydligt så barnet hinner få hjälp innan skolan börjar…

      Det du kan göra själv är ju att upprepa orden barnet säger så hen hör det korrekt. Men rätta aldrig och upplys inte barnet om att den säger fel. Pratar barnet om bilarna som åker förbi så upprepar du och lägger till något ”ja men vilken fin blå bil det var” eller annat exempel ”oj vilken gullig hund! Vilken färg har den? Ja precis den är brun,”

      Vid den åldern så är det något som iallafall bör kollas upp. Om det i din region går att kontakta logoped direkt, gör det. Annars hör av dig till BVC.

      Vad är det som gör att talet är otydligt? Saknar barnet många bokstäver och ljud eller är det något annat?

      Du behöver inte ha panik, men du kan absolut prata med BVC eller logoped om du är orolig.

        Tack för all respons! Ska nog göra det trots allt. Det är uttalet, artikuleringen typ. Märker att han lärt sig mer ”avancerade” ord och han uttrycker meningar, men som mest bara jag kan tyda. Alla andra i hans omgivning har svårt att uppfatta.

          Du kan jämföra med vad som står i BHV boken (som finns på nätet), men jag har för mig att 4 åringar och även 5 åringar förväntas ha ett utvecklat språk MEN satt man forfarande bara avvaktar om de ej kan uttala R och sch ljud ordentligt. Eftersom det normalt växer bort av sig själv.

          Upplever du det som ett hinder i interaktionen med andra barn? Isf hade jag garanterat sökt hjälp.

          Jag tycker inte att du behöver bara orolig, men det kan ju vara värt att kolla upp för hans skull. Det är frustrerande att inte bli förstådd!

          Taldyspraxi kanske?

      Vad säger BVC?
      4 års kontrollen är ju ofta längre och har en del som fokuserar på språket.

      Vi blev remitterade av BVC tidigt då sonen talade så otydligt att även vi ibland hade svårt att hänga med. Logoped behandlar inte barn under fyra. Han gick sen hos logoped mellan 4-8 år. Pratar inte alls otydligt idag ( 10 år) tror det hade rätt lite med logopedens hjälp att göra men han gillade att gå dit och spela ordspel med henne

        Be om en remiss om du är orolig.

        Oftast ges ingen direkt behandling innan 4 år för att barnen inte är mogna för det, men föräldrar kan få stöttning kring tal/språk. Men på många platser är det klokt att inte vänta till 5 då mottagningen avslutar kontakten vid skolstart (så dumt!). Vissa barn lär sig snabbt om de får lite hjälp, för andra behövs mer träning, då kan det bli tight om man kommer ett halvår innan skolstart.

        /barnlogoped

    Verkar som Lovisa barkman återigen är osams med en bästa vän, nämligen Alva sperle.

    Förut var det beatrice Forsell.

    Kan inte Lovisa behålla vänner?

      Alva, hon som köpte följare varje dag så hon gick från typ 10k till nu 153k på extremt kort tid? Undra vad som hände där då.. eller vad får dig o tro det

    Kris i relation?

    Jag undrar om det är så att jag och min kille håller på att bli galna eller om det är vanligt att gå igenom någon slags kris efter 2 år i relationen. Vi har varit ihop i 2 år och några månader och bott ihop i mer än 1 år. Vi var jättejättekära i början, ville verkligen flytta ihop, stöttade varandra i svåra beslut etc. Nu går han mig på nerverna och jag är ganska säker på att jag gör samma för honom. Vi stöter på samma bråk om och om igen. Bråk som fanns i början av förhållandet, men som inte skapade samma känslor och reaktioner som idag. Vill så gärna tro att det här är en naturlig fas och kris i relationer som ALLA går igenom. Och nej det är tyvärr inte enbart pms-relaterat, även om det blir 10 gånger värre då.

    Tar också tacksamt emot tips på hur man kommer ur detta!

      Nykärsfasen är slut? Oftast runt 1-2 år då man antingen fördjupar känslorna och relationen eller gör slut. Verkligheten kommer ifatt.

        Men det känns som om den tog slut redan efter 1 år. Vet inte hur vi kan vara mindre nykära nu jämfört med då, redan då kändes det lite tufft och utmanande. Jag fattar att förhållanden går upp och ner men SATAN vad nere det varit de senaste veckorna 🥲

        Och jag vill inte göra slut för jag älskar honom, även om jag inte nödvändigtvis känner mig kär i honom just nu.

          Vad bråkar ni om då?

      Jag och min sambo/kille (nu man) hade det rätt stormigt vårt andra år. Inte något sjukt, men vi bråkade en del och hamnade i tjafs. Men skulle nog inte säga att vi var generellt irriterade på varandra eller gick varandra på nerverna. Det var mer att vi liksom…bråkade ut våra olikheter vad gäller hur man kommunicerar, hur man bråkar, hur man lyfter ”kritik” och allt sådant. Vi hade växt upp rätt olika och hade därmed väldigt olika inlärda beteenden kring allt sådant. Så därav reagerade vi t.ex. negativt på saker andra gjorde/sa som inte alls var menat så. Det var väldigt jobbigt stundtals att bråka, men vi försökte att efter varje bråk verkligen reda ut vad som hände och varför, och förstå varandra. Det hjälpte men vi fortsatte egentligen bråka om samma saker (Som ni gör) ett tag till. Det är en sak att veta var det gick snett, men när det kommer till att lära om beteenden och mönster man levt med och lärt av sin familj/förldrar hela sitt liv, det kan ta lite tid. Men efter kanske ett halvår så hade det lugnat ner sig en hel del och vid år tre så var det mesta löst. Men som sagt, vi kände alltid kärlek och trivdes och ville vara med varandra, bråken var inte majoriteten av vår tid ihop.

      Vi hade även ytterligare en jobbig period omkring vårt sjunde år. Då var det inte bråk utan mer att vi båda var stressade på många sätt och hade gått igenom väldigt tuffa perioder (ej gällande vår relation) och blev något ”disconnected” från varandra. Det gav också upphov till missförstånd, men inte som ledde till bråk utan snarare sårade känslor och ännu mer känsla av att vara ”disconnected”. Men vi kände ändå djup kärlek fortfarande och vilja och tro att det var något vi kunde ta oss igenom. Så vi körde faktiskt parterapi, online då det var under värsta pandemin. Det hjälpte jättemycket, efter bara några få sessioner (med lite hemläxor) kände vi oss redan mycket mer ”connected” igen och med tiden så hittade vi tillbaka till ”oss” och blev ännu bättre på att kommunicera, se och uppskatta varandra.

      Nu är vi på vårt elfte år och känner oss ärligt talat fortfarande kära i varandra, inte alltid så man har fjärliar i magen men känner ändå oss väldigt kära och djup kärlek. Så det går absolut att ta sig igenom, om det är vad man vill och om det känns rätt att göra så. Det svåra är väl kanske isåfall för dig/er att veta om det är något ni verkligen vill. Har tyvärr inget bra råd där då för vår del så var det aldrig någon tvekan egentligen, oavsett hur hårt vi bråkade någon gång eller hur jobbigt det var att känna sig ”disconnected”, så kändes det alltid självklart att det kommer ordna sig om vi jobbar på det och en känsla av att vi alltid ville vara med varandra. Men, vet andra par i min närheten som absolut tvekat eller övervägt om de ska göra slut och ändå kommit förbi jobbiga perioder och blivit lyckliga. Så det finns nog inget enda svar där.

        Jag vill och jag tror han vill. Men han vill inte diskutera bråken efteråt och det gör det jättesvårt att få ut något konstruktivt av det. Han tycker att det är mitt fel att vi bråkar (lol) och vill inte gå igenom något senare. Nu blev ytterligare en dag piss så vi ska spendera den på olika håll.

        Undrar verkligen vad som är vägen framåt. Det är sällan stora stora bråk, men det är tjafs och sura miner några gånger i veckan och det har varit så i veckor nu. Vill helst krypa under täcket och inte göra någonting, men försöker verkligen visa kärlek och omtanke när vi är ihop.

    Har Misslisibell gjort sina läppar?

    Någon som vet hur det går för Fannidays? Hon stängde ju kontot. Gravid, separerade o massa idioter som anmält till soc.
    Hur går det med graviditeten?

      Vill också veta!

    Är så frustrerad över att allt är tillbaka ”som förut” efter pandemin, ur aspekten att folk numera skiter i att stanna hemma när de är sjuka… har nu blivit förkyld två gånger på tre veckor och varje gång har det varit någon i närheten som har sagt typ ”höhö ja jag är förkyld men det är säkert lugnt” och så några dagar senare ligger man där själv. Till saken hör att jag under dessa veckor haft ett enormt projekt på jobbet att slutföra, med en deadline som inte går att flytta (är forskare) och de här sjukdomsperioderna påverkar min prestation så mycket eftersom jag knappt sover pga hosta och annat jävulskap. Har liksom ingen energi alls till att tänka eller skriva för den delen och det är verkligen så extremt irriterande hela situationen! Suck hoppas alla andra haft en bättre valborg än jag.

      Samma här. Förkylning i två veckor och mens på det. Min kollega kom till kontoret hela tiden med snuva och trots att hans ungar var sjuka. För helvete stanna hemma! Jag orkar inte jobba hemifrån jag har mycket att göra på jobbet. So tröttsamt

      Jag vet, det är hemskt. Hänt mig flera gånger på jobbet. Och så tvingas man själv gå dit halvsju/sjuk pga häxjakten om man är sjukskriven för ofta…

      Alla har inte råd med karensen. Då jobbar man hellre på trots risig.

        Men bara fuck off med den trötta förklaringen. Kollegorna jobbar liksom jag på universitetet så de har definitivt råd med en karensdag. Och har man inte det får man ta sig en funderare på hur ens liv ser ut om det ska stå och falla med inkomst för EN dag.

          Kan ni inte jobba hemifrån när ni är förkylda, om ni jobbar på universitet?

            Det kunde man tycka att de ska göra, men tydligen inte. Istället springer de på personalmöte och smittar ner folk. Jag har varit hemma hela veckan sedan jag blev dålig i alla fall

        Då går man till jobbet och ger de andra karens då som kanske inte heller har råd me det. Låter schysst

      Håller med. En kollega kom in till mitt kontor i december när jag var höggravid, hon såg helt förstörd ut och lät hemsk, alltså verkligen influensa-känsla. Så säger hon bara ”jag borde vara hemma men måste vara med på ett möte idag”… Fattar inte att hon inte lärt sig av 3 års pandemi? Som tur är blev jag inte smittad.

        Åh vad irriterande!!! Man bara… ZOOM! TEAMS! SKYPE! Vi kan göra även möten på distans liksom!

      Inte för att någon bryr sig eller ens kommer se detta, men nu är jag (TS) inne på dag 6 av förkylning efter att ha suttit bredvid sjuk kollega på personalmöte. Har inte kunnat sova på hela veckan pga hostattacker där jag nästan spyr, och nu har de avlösts av rinnsnuva och nästäppa som gör att jag inte kan andas med stängd mun -> blir torr i halsen och hostar ännu mer. Smaken verkar jag också ha tappat, så det återstår väl bara att se om det är pga att hela mitt luktsinne är dränkt i snor eller om det är covid som tagit mig i besittning <3 karensdag är uttagen och jag har ställt in varenda jävla rolig grej jag tänkt göra i helgen i det fina vädret för jag ska fan inte bidra till att den här pesten sprids mer än den redan gjort. Jobbprojektet blir bara halvfärdigt för jag kan knappt ens komma ihåg mitt eget personnummer med den här sömnbristen, och den träning som jag byggt upp är det ju bara att vinka adjö till och börja om från början med. När jag nu behagar bli frisk dvs. Slut på rant, och snälla stanna hemma när ni är dåliga.

    Fanns det vikarier så man kunde vara hemma utan krångel så skulle jag absolut vara hemma varje gång jag blev sjuk.

      Gör det ändå. Annars blir ju andra sjuka och det blir värre iallafall.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.