Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
Någon mer här som känner sig typ.. ensam? Jag skäms lite över detta men har inte riktigt något kompisgäng eller vänner som genuint vill vara med mig. Ibland kan jag träffa någon kompis för en promenad men det är för att jag är den som frågar, inte tvärtom. Jag har alltid haft rätt svårt att passa in i grupper, och nu när jag är strax över 30 (och bor i storstad långt från mitt barndomshem) så är det svårare än nånsin. Jag vill verkligen börja om men har jättesvårt att träffa nya vänner. Och det är inte heller så att jag inte har någon alls, jag har lite fåtal personer runtomkring men antingen har de skaffat barn och bor kvar där vi växte upp (och bara umgås med andra småbarnsföräldrar) eller så har de ett helt annat umgänge och tillhör olika kompisgrupper medan jag typ står själv. Till vardags gör det mig inte så jättemycket för jag är rätt introvert men vid varje högtid så får jag en klump i magen och känner sån ångest, önskar att jag blir förkyld eller något så jag har nåt att skylla på varför jag bara var hemma när kollegorna på jobbet frågar ”vad gjorde du på valborg då?” eller sånt. Det är så ofta jag ljugit (senast nu om Valborg) och sagt att jag gjort olika saker med kompisar men egentligen satt jag hemma. Det är som att jag inte har svårt att socialisera och träffa folk, och många tjejer ser mig säkert som en kompis, men jag är inte den man tänker på när det är dags för midsommar, fest, träningspass eller middagar. Som nu till midsommar? Vem fan ska jag vara med? Och det gör nästan ännu ondare än att inte ha någon vän alls känns det som, för jag blir otroligt osäker på mig själv. Ibland har jag tänkt att jag vill bjuda in massa olika folk till fest, kanske midsommarafton eller så för att visa hur kul jag ändå kan vara, men vågar inte för jag är så rädd att ingen ska komma. Det vore fruktansvärt ! När jag försökt fråga lite olika personer vad dom gör till midsommar så har dom alltid svarat att dom har massa olika vänner dom ska åka iväg till och sånt. Och jag vill så gärna vara den man kanske hade tänkt på, men jag tror inte jag är en sån man har i åtanke helt enkelt. Så när någon tillslut kanske skriver och frågar hur jag mår så börjar jag fundera över om personen bara tycker synd om mig. Jag blir så osäker på mig själv och mitt eget värde som kompis. Förstår ni hur jag menar? Vet inte vad jag vill ha sagt med detta riktigt men nog bara få säga det till någon. Att jag inte är helt själv men samtidigt väldigt ensam. Hade så gärna bara fått börja om och lärt känna några helt nya kompisar, helst där man är accepterad och omtyckt även om man kanske är lite introvert och udda ibland. Jag vill gärna ha vänner där vi är olika och det är helt okej liksom.❤️ Men känner mig så ofta som en alien som inte verkar passa in.
Jag är också ensam. Vilken del av landet bør du i? Någon här på Bloggbevakning kanske bor i närheten och vill ses? 🙂
jag skulle kunna tänka mig att ses t.e.x. Vad har du för intressen?
Bor*.
Jag kan relatera jättemycket, men i mitt fall finns det en ”naturlig” förklaring och det är att jag har autism och har väldigt svårt med framförallt relationer. Hade en bästa vän men hon dog dessvärre för några år sedan. Jag trivs dock väldigt bra i mitt eget sällskap och tycker om att göra saker som andra i min ålder (35+) kanske finner meningslösa, typ ta promenader i skogen och utforska eller prata om typ universum och fota fjärilar. 😄 Jag fick aldrig någon barndom så antar att jag lever it den nu och är som ett stort barn och såna människor ser de flesta ner på då det ”måste vara något fel” på de som inte lever ett normalt liv med familj, karriär/jobb, bil, hus och så vidare.
Hmm.. vet inte vad jag ville säga med allt det här men du är iallafall inte ensam om att vara ensam, det kanske kan vara en liten tröst.
Men vad fan, det skulle vara ett svar till TS Emma.
Att börja skaffa nya vänner eller träffa dem man redan träffar fast kanske inte så ofta så tänker jag att midsommar inte är den bästa helgen. Många har samma umgängeskrets midsommar efter midsommar. När någon frågar så säg som det är vid något tillfälle, att du inte gjorde något speciellt för du hade ingen att vara med. Så kanske någon tänker till en annan gång. Inte helt lätt när man är introvert. Många tror då att man inte vill vara social. Tror du behöver skicka ut en trevare men själv ställa till med fest just en midsommarafton tror jag inte är helt lätt.
Du har en väldigt bra poäng! Börja med att umgås i enklare sammanhang. Föreslå en AW eller annan enklare aktivitet (träna ihop inför ett lopp, gå lunchpromenader, bio, teater, sportevenemang..) och bygg upp vänskapen ett steg i taget. Det går tyvärr inte över en natt utan kräver lite arbete när man kommer upp i åldern.
ensam också. har dock 2 barn men dom är ju mest med kompisar.
har några vänner men alla med familj så jag ör oftast ensam på helgerna.
ångest, men har testat kurser, go friendly, dejtat..
gett upp..
Jag känner med dig och du är inte ensam med den typen av känslor.
Jag tror på riktigt att folk gärna skulle ha dig med, men då många har traditioner på midsommar kan folk vara lite tanklösa och inte förstå att alla inte har det så. Om du känner dig bekväm med att fråga, så tror jag det skulle finnas massa ställen där du var välkommen, det går ju att säga typ ”jag hoppas att det är ok att jag frågar och det är helt ok att säga nej, men tror du att det finns plats för en till på ert midsommarfirande?”
Relaterar så mycket och känner med dig. Jag har också alltid en klump i magen över högtider. Jag mår även alltid rätt kasst när våren kommer, eftersom det på något vis förväntas av alla att man ska gå ut och fånga dagen/kvällen i gemenskap när det är fint väder. Själv går jag mest ut på promenader och känner mig låg när jag ser alla som har så kul. Jag önskar att jag hade ett konkret råd, men jag kan mest trösta dig med att säga att du är långt ifrån ensam ❤️
Jag känner också som du ❤️
Jag har faktiskt tänkt på det där också. Majoriteten av de jag möter när jag är ute pch motionerar är ensamma.
Ja jag relaterar jättemycket.
Jag kan relatera till 200%. Jag har vänner men umgås alltid bara med en och en, har liksom inget kompisgäng alls. Så vid varje högtid så går alla mina vänner till sina tajta kompisgäng och jag hamnar liksom utanför allt. Är verkligen inte den som folk bjuder in generellt till grejer, men de verkar gärna träffa mig på tu man hand. Känner mig väldigt ensam vid typiska kompishögtider (midsommar och nyår är värst).
Kunde varit jag som skrev det där. Det var t.o.m en kompis som berättade för mig att hon inte tänkte bjuda med mig till att träffa sina vänner för att hon var rädd att de skulle gilla mig, så jag blir inte heller medbjuden och nu är jag nyinflyttad i en annan stad och har inga ännu att själv bjuda in etc.
Vad knäppt, rädd att dom skulle gilla dig??
Japp, precis så😬
ingen bra vän. dumpa henne! usch!
Nej jag vet, nu umgås vi inte längre sen kanske ett år tillbaka, men när man var i det, hur hon var mot mig så var det svårt att se att det var konstigt, det har jag insett mer med perspektiv på det
Va? Hon borde väl bli glad om de gillade dig!? Kul för dem att få träffa en ny person.Låter som om hon tror du skulle bli mer gillad av dem än hom är…! Så avundsjuka kanske…knäppt iaf!Och snålt.
Ja med perspektiv är jag faktiskt rätt säker på att hon var avundsjuk, eller är fortfarande, trots att vi inte umgås. Men så fort jag lägger upp något på story när jag är ute på skojighetet med mina nya tjejkompisar från universitetet eller som igår, rosépremiär för året på en uteservering, det är såna förhör från henne då, och det är också den enda kontakten vi har, att hon kommenterar mina stories😅
Relaterar! Och jag gjorde faktiskt det där, flyttade till en ny stad i grannlandet och började om. Och vet du, jag börjar faktiskt se ljuset i tunneln. Nu senast under valborg var jag ensam för jag var så trött efter jobbet, men på första maj blev jag hembjuden till ett par med några andra och vi hade en supertrevlig kväll! Det är en så fin känsla att få bli medbjuden, och inte alltid behöva vara den som frågar (för då är det så lätt att börja tvivla och tänka tankar som att de ’egentligen’ inte vill vara med mig och så vidare). Visst har jag många jobbiga stunder där jag fortfarande känner mig som ensammast i världen, men det har blivit mycket bättre. Så våga göra förändringar! Det behöver inte bli bra eller bättre, men kan bli.
Kan relatera till hur du känner och tänkte jag skulle berätta lite om hur jag gjorde. För det första så upplever jag att folk blir jätteglada av en inbjudan. Tricket är att bjuda in till någon som faktiskt är realistiskt att det ska bli av. Inga lösa planer utan konkreta förslag.
Det första du måste göra för att få mer möjligheter är att verkligen göra ditt yttersta för att tacka ja och ännu viktigare dyka upp på de (till en början säkert rätt få men det räknas ändå) saker som du redan idag är nära.
Sen, tänk ut nåt intresse och sök upp ett sammanhang för det. Jag upptäckte en ny musikgenre för inte så längesen och drog ihop ett gäng från Flora Wiströms kompisinlägg för ett par år sen och jäklar vad kul vi har haft! En kompis har hittat fantastiska vänner tack vare att alla är swifties. Har en jättekul bokklubb via 925.
Steg två är att bonda lite extra med någon specifik i det sammanhang du hittat. Svara på dens story, kommentera bilder, heja på! Alla älskar nån som bidrar med positiv energi.
Efter ett tag kommer du börja märka att det är lite enklare i vissa sammanhang och trögare i andra, då fortsätter du lägga energin där det går enkelt och så kan du låta det tröga rinnande i sanden lite, så kan du också introducera nåt nytt och testa det.
Du får jättegärna berätta lite mer specifikt om de sammanhang du är en del av idag så ska vi se om vi kan spåna fram nåt bra 🙂
Sluta ljug och sluta skämmas. Det är jättevanligt, och har inget eller väldigt lite att göra med hur du är som person. Mest bara otur och omständigheter genom livet.
Men om du ljuger bygger du barriärer. Säg
Istället att du tycker det är lite krångligt att hitta nya vänner i en stor stad och att du får klara dig ensam. Min erfarenhet är att det öppnar dörrar, och också avdramatiserar, för många andra är i din sits. Kanske även en del av alla de du pratar om, bara att de visar en annan bild utåt.
Jag har själv varit i din sits även om det är bättre nu 🙂
Känner igen mig! Eller jag har många kompisar, men nästan alla har familj. Och sedan de fick barn umgås de i princip endast med sin ursprungsfamilj och syskon och sånt, samt med andra barnfamiljer. Även de som fick barn lite senare och sa att de inte skulle bli så. Hänger med kompisar ibland, men då oftast någon vardagskväll eller lördagförmiddag på fika typ. Aldrig helgkvällar. Ljuger ofta i jobbet om vad jag gjort på helgerna. Oftast träffar jag ingen, utom möjligen min pappa och hans fru om jag åker dit en sväng någon dag. Jag förstår att det blivit så, och jag är inte så bra att höra av mig heller alltid. Jag har alltid tyckt mest om spontant häng, och jag lessnar lite när varenda pytteträff ska planeras veckor i förtid. Det är inte värt det för en eventuell fika med massor av barn som ändå tar all uppmärksamhet. Så det är också mitt fel. Accepterar ibland att det är såhär just nu, men känner mig ofta ensam. Bor dessutom i en liten stad, så det är svårt att hitta nytt umgänge.
Jag tycker det är jättesvårt att räcka till så spontanhäng för mig är ofta uteslutet. Har rätt många i mitt umgänge som jag vill träffa, och det är sällan jag har en obokad lördag eller helg. Därför behöver jag planera in flera veckor i förväg 🤷♀️
Oj vilket bra svar i en tråd där folk skriver av sig om att de känner sig ensamma och att alla andra är så upptagna.
Jag kan relatera jättemycket, men i mitt fall finns det en ”naturlig” förklaring och det är att jag har autism och har väldigt svårt med framförallt relationer. Hade en bästa vän men hon dog dessvärre för några år sedan. Jag trivs dock väldigt bra i mitt eget sällskap och tycker om att göra saker som andra i min ålder (35+) kanske finner meningslösa, typ ta promenader i skogen och utforska eller prata om typ universum och fota fjärilar. 😄 Jag fick aldrig någon barndom så antar att jag lever it den nu och är som ett stort barn och såna människor ser de flesta ner på då det ”måste vara något fel” på de som inte lever ett normalt liv med familj, karriär/jobb, bil, hus och så vidare.
Hmm.. vet inte vad jag ville säga med allt det här men du är iallafall inte ensam om att vara ensam, det kanske kan vara en liten tröst.
Jag känner exakt likadant. Lika mkt som jag längtar efter sommaren så våndas jag. En ensam o tråkig midsommar. Inga härliga sommarkvällar med kompisgäng. Fyller 33. Men det talas mer och mer om detta och bara häromdagen var det uppe på nyheterna , en kvinna som skrivit bok om detta.
Vi är inte ensamma om att vara ensamma.
Hade vänner i tonåren och början av 20-årsåldern men det är ju nog likadant för alla, livet o saker händer.
Kan samtidigt tänka , är jag helt knäpp utan att jag ens själv vet om det? Knappt några vänner och varit singel hela livet. Fyller 33 i år.
Relaterar starkt till ts samt till S, är i exakt samma läge. Men var bor ni alla, om vi har tur kanske vi bor närmre än vi tror. Jag bor i Malmö.
Jag kan också relatera. För några år sedan hade jag många nära vänner men sedan covid är det som att ingen har tid, vill träffas. Jag försöker då och då att bjuda in till typ spelkvällar med olika människor och det brukar vara uppskattat, men jag känner inte att jag blir tillbakabjuden till deras hem eller så. Jag försöker att inte ta det personligt för jag tror inte att det är personligt, men oavsett vad så är det ju tråkigt! :/
Aldrig relaterat så mycket till ett inlägg. Önskar jag hade ett svar med en lösning men just nu ville jag bata skriva att du inte är ensam om din situation ❤️
Behövde verkligen ditt inlägg ikväll. Du anar inte! Har mått så fruktansvärt dåligt i månader, så där att jag darrar om dagarna. Idag har varit riktigt tung. Fick också höra av min mamma igår att jag ”mår dåligt för att du är ensam” och av hennes vän att jag ”borde skaffa mig ett liv.” Så egentligen vill jag bara säga att du inte är ensam om att känna så här, och det va skönt att få den påminnelsen själv.
Fattar känslan men testa att bjud in till grejer, o börja kanske med det när det inte är stora högrider utan lite mer avslappnat. Till slut kommer du hitta ett gäng du trivs med!
Igår gick jag med i Gofrendly och har redan nästa helg bestämt träff för fika och promenad med en tjej. Testa det med du🥰
Så jobbigt ❤️. Jag är också extremt ensam men trivs med det. Jag blev svårt sjuk och då försvann alla vänner och bekanta.
Vilka små gester uppskattar ni att människor gör för er?
Jag älskar människor som säger till när man har tex gylfen öppen, något i ansiktet osv
När någon gör små saker som tar fram en frukt åt mig från kylen för jag gillar inte kall frukt, laddar kaffebryggaren åt mig. Det är min kollega som gör detta för mig 😂 hon är bäst 🫶 och typ min extramamma som får min röriga hjärna att slappna av så jag kan göra mitt bästa varje dag.
Folk som ler, jag blir så himla glad. Ett leende är underskattat!
Jag behöver tips på byxor/jeans.
Jag är något överviktig. Typ jämt fördelat, mjuk mage 🙂
Krav: SKÖNA! Och gärna sitta snyggt
Samma här. Köpte på lindex, provade ett par, kunde precis knäppa dem och det hade varit hållbart eftersom de verkar vara i ett material som töjer sig. Köpte dock en storlek större men tänkte att jag inte behöver prova då eftersom de bör passa. Men nej de får jag inte ens igen. Så störande och jag är i akut behov av byxor eftersom jag just nu bara har två par.
Dobsom har extremt sköna byxor för en mjuk mage. Både deras långa och shorts. Inte snyggsnygga för fest men fantastiska vardagsbyxor.
Kappahl har extremt sköna byxor från märket kayday som egentligen är loungebyxor så mer vardag de också. Har ett par jazzbyxor som har uppvikbar midja som är så skönt vissa dagar när magen är extra känslig och svullen.
Sen hittade jag ett par snyggbyxor som var otippat sköna för att vara kostymbyxa från lindex. De heter noor och när jag köpte dem så fanns de som kortare modell också och sånt uppskattar jag som är kortare.
Jag hade samma krav som du ungefär och har typ levt i dessa sen jag skaffade dem:
Jag drar 48 på byxor och älskar de där tre.
Hoppas du hittar en favorit!
Är 30 år och känner mig så misslyckad. Trots högskoleutbildning är jag kvar på samma jobb som efter studenten för att jag inte fått något nytt, 3 år efter min examen. Det känns som att alla i min närhet har ordentliga jobb och skaffar barn. Själv lever jag utan någon och har ständig ekonomisk ångest då jag tjänar väldigt lite på mitt jobb. Känner mig så ensam om detta och undrar hela tiden vad det är för fel på mig..
Hade varit så fint att höra om någon har en solskenshistoria eller lite pepp kring denna situation ❤️
Jag förstår känslan av att ”ligga efter” i livet, men det är ju egentligen en meningslös grej. Att jämföra sig alltså. För man tittar ju sällan på någon som har det ”sämre”. Vi har alla vår egen väg att gå och egen kamp att vinna. Vissa dagar är det en vinst för mig att komma ur sängen, då blir det ju absurt att vara ledsen över att jag inte driver åtta företag, är miljonär och springer maratonlopp.
Allt löser sig 💞
Livet är ju inte en tävling.
jo, flest nobelpris vinner
Åh känner igen mig så mycket. Tog min examen förra året. Började jobba i en annan bransch för att andas lite från studierna. Har bytt jobb igen till något annat i en helt annan bransch men söker jobb varje vecka inom min egna bransch men får inget.
Mår dåligt över det också och känner mig fast. Är rädd att jag valt fel utbildning och framförallt att jag slösade flera år på något som gav mig lån. Har sådan ångest varje dag
Söker du jobb nu? Kan du ta hjälp från t ex facket att vässa ditt cv/dina jobbintervjuskills? Kolla även in Advicewitherin på youtube!
Under tiden så är det bästa sättet att bli av med ekonomisk ångest att ha koll på sina utgifter, så om det går så gör det till en sport att göra av med så lite som möjligt en period och se vad som händer?
Har inga tips men tycker du ska lyssna på Kjell Enhager, han är jättebra och pratar bland annat om känsla av misslyckande osv. Lyssna gärna på när han är med i Framgångspodden, alla avsnitt med honom är bra!
Vissa är ”slow starters” och det är inget fel med det.
Du e inte ensam är 33 och inte lyckats få ett heltidsjobb efter mina universitets studier än . Känner mig helt värdelös hela tiden . Kanske ingen solkens historia och ingen pepp men du är inte ensam
Kan du söka praktiktermin via högskola/uni? På så vis kan du söka en termins betald praktik på en arbetsplats i din bransch och få en fot in, kontaktnät och referenser. Jag har jobbat i en bransch där jag nära nog skulle säga att praktik är enda vägen in till förstajobbet, antingen på den arbetsplatsen eller genom att de känner nån som känner nån och kan öppna dörr för intervju osv
Förtydligar: sök alltså praktik (obetald) på arbetsplats, men få ”betalt” (CSN) genom en termins fortsatt studiebidrag & lån
Någon här som arbetar som upphandlare?
Stressigt? Lön? Vad gick ni för utbildning?
Jag är 36 och måste måste måste ha en ny karriär och funderar på att gå en YH inom upphandling. Jag är kanske inte så ”säljig” som person men är glad och social noggrann och hyfsat bra på matte.
KÖR! Otroligt efterfrågat både i offentlig och privat sektor. Dessutom behöver du inte vara ”säljig”, utan noggrann och strategisk.
Tror du det kommer vara efterfrågan även om två år, med YH?
Rädd att jag ska vara ”för gammal” blir 38 när jag är klar då
Ja definitivt! Jag har jobbat nära YH-utbildningsutvecklare och utbildningarna är ju precis vad branschen efterfrågar. Skulle säga att kompetensen behövs i hela landet och så kommer man gilla att du har erfarenhet från annat också. Så kör, var stolt över dina år och lycka till med utbildning och jobb! 🙌
Upphandling kommer bara öka i relevans tror jag
Jobbar privat atm. Studerade Yh och blev klar för tre år sedan.
Stressigt – beror på arbetsplats
Lön – 45k, direkt efter plugget fick jag 30
Det är lätt att få upp lönen vid byte av arbetsplats. Med några års erfarenhet kan du snabbt komma upp i 50-60k
Oj det är så pass ändå! Var ju riktigt bra lön om man kan tänka sig byta arbetsplats då.
Hur ser en dag ut? Kan man jobba hemifrån? Höga krav?
Dagarna är både monotona men även varierande. Generellt är det möte 5-6h per dag. Resterande tid går åt att svara i telefon, mail, utforma avtal, administrera typ.
Ibland är det resor till leverantörer.
Jobbar hemifrån om jag inte behöver infinna mig på fysiska möten.
Skulle säga att jobbet kräver en del resor – bra att ha med sig om du har barn eller djur.
Mycket eget ansvar och viktigt att hålla deadlines.
Många arbetsplatser vill dock i varje fall att man är på plats 50%.
Låter som dröm, jag kan inte jobba hemifrån alls i min nuvarande roll.
Har barn så får kanske hitta en arbetsplatsen med mindre resor då.
Tack så mycket för info!
Har du ångrat ditt yrkesval någon gång?
Visst har jag ångrat mig. Men det är för att jag aldrig är nöjd. Jag har svårt att finna ro och nöja mig.
Ett arbete framför en dator är egentligen inte ett jobb för mig.
Men gillar du adminarbete, sitta i möten, flexibel arbetstid – kör!!
Någon som har tips på hur man rengör utemöbler i plast? Har SKARPÖ från Ikea, vita i plast som under vintern fått någon röd hinna som ser ut som utsmetad ketchup typ. Plus missfärgade i övrigt. Stod idag med stålull och det bet inte. Någon som sitter på ett supertips hur man rengör stolarna ordentligt?
varför har Kajson sån mörk mustasch på stories ? är det filter ?
Kan det vara hormonellt? Vissa har mer behåring i ansiktet
Är 40+ och har redan en lång universitetsutbildning (har också gjort slut på alla veckor med csn) men skulle vilja byta karriär. Vågar man gå en ny utbildning? Är det ens någon mening?
Ingen mening? Nej, du ska ju bara jobba i minst 27 år till… Köööööör!
Jaaa jag vet ju. Hade gett andra samma råd men blir velig när det kommer till mig själv. Frågan är dels hur jag ska ha råd när jag inte kan få mer csn, har en massa barn att försörja bland annat och det hade jag inte som student. Sedan vet jag inte om jag ska satsa på en master inom mitt område eller byta helt.
Kan du läsa en utbildning på deltid så att du kan jobba samtidigt? Det finns ju många lösningar där man inte är traditionellt student på heltid liksom.
Är i exakt samma sits, skrev en tråd om upphandlare ovanför här. Har inte heller CSN kvar så vet inte hur jag ska lösa det men känner att jag hellre dör än arbetar kvar på mitt jobb jag gått min långa utbildning för att få..
Vad vill du gå för ny utbildning? 🙂
Du kan söka omställningsstöd via CSN.
Jag är 44 år o börjar plugga nu i höst. Jag kände att det var dags att byta inriktning yrkesmässigt.
Tja…du kan ju leva i 60 år till…trist att bara trampa på om du vill byta karriär…Så byt,Kör på!
Någon som gjort en titthålsoperation på knät, hur var återhämtningen? Behövdes sjukskrivning?
Vad gjordes under operationen?
Efter min titthålsoperation så hade jag gips och rehabilitering därefter. Men var några år sedan, så processen har säkert ändrats.
Beror nog i slutändan på vad du ska operera och hur omfattande operationen är. ☺️
Jobbar med den typ av operationer. Gällande sjukskrivning beror det på vad för operation som genomförts och vad du jobbar med. Vissa av våra patienter har möjlighet att jobba hemifrån/sitta ner och avlasta benet större delen av arbetsdagen, medans andra behöver vara sjukskrivna för de går mycket i jobbet. Samma gällande återhämtning och rehab, beror på vad du gjort för ingrepp.
Gjort titthål två gånger på samma knä båda gångerna pga fotboll. Första gången var jag ca 17år, då gjordes titthål för att konstatera en korsbandsskada plus ta bort lite av menisken som fått sig en smäll. Hade kryckor en vecka vill jag minnas när jag var hemifrån men hemma så gick jag på benet redan dagen efter, stapplande men det gick. Kan inte minnas att jag hade ont.
Sen gjordes en korsbandsoperation.
Andra gången var jag ca 23 och då gjordes titthål för att konstatera att korsbandet var av igen samt så syddes menisken den gången. Dagen efter körde jag bil och två dagar efter så promenerade jag på det. Hade inte ont men promenaden minns jag inte var så smart. Svullet och stelt efter för mycket rörelse.
Så ingen sjukskrivning men beror säkert mycket på vad som görs, samt var jag kanske lite dum-envis senast och borde ha vilat något mera efteråt.
Jag fixade korsband och mediala menisken och fick inte gå normalt på 8 veckor… lång sjukskrivning det vill säga 🥲
Jag tycker att cottage core-kläder är sååååå himla fint, men vågar inte gå klädd så. Jag vill vara romantiskt och lite flörtig klädd, men även redo för en rejäl skogstur. Helt vill jag vara modig och snygg också, men det är kanske lite överdrivet.
Varför inte? Kör! Så fint.
Tack för peppen 🙂 jag vill helst inte sticka ut för mycket, men jag kanske får börja smått så att jag blir van. Långkjol är ju modernt nu, så jag kanske kan smygstarta lite 🙂
Ja, gör det 🙂 Jag förstår. Det finns också söta klänningar i det stuket som inte är extremt utstickande ändå. Annars kan du kanske prova att bryta av det med något mer modernt också som lädersneakers. Så började jag när jag insåg att jag ville klä mig lite mer feminint.
Kolla in Ellie-Jean Royden på youtube, hon har ett system för style roots som är rätt spännande. Hon menar att man kan inkorporera vilken aestethic som helst utan att känna sig utklädd genom att bestämma sina style roots och så använda de element som ingår i trenden och dessutom passar för en själv.
Jag följer redan henne 🙂 hon är så bra!
Kul! Tänker att cottagecore och redo för skogen egentligen passar ganska bra ihop? Kanske ta inspiration av engelsk landsbygdsstil som känns som iallafall en kusin till cottagecore men är mer praktisk. Tänker typ prinsessan Kate och hennes countrysidestil.
Lyssnade på podden Sanning och konsekvens och pratet om parfymen DKNY äpplet. Vad tycker ni om den? Jag har den och får ofta kommentarer om att jag luktar gott. Hade ingen aning om att doften får folk att vilja kräkas!! Det är ju det sista jag vill att folk ska känna i min närvaro…
Jag fick den i gymnasiet och gillade den inte.
Hatade den på gymnasiet men nu tycker jag om den och hade kunnat köpa själv. Sniffar alltid lite på den när jag ska köpa ny parfym men slutar med att jag köper säkra kort.
Menar du den gröna be delicious? Den doftar ju jättegott tycker jag
Ja den. Tycker ju också den luktar gott. I podden pratar dom länge om hur fruktansvärt den luktar. Jag skämdes när jag lyssnade. Vill ju inte att andra ska vilja spy av min doft…
Jag har den hemma i skåpet, så jag slog ett slag för alla som har eller har haft den. 🙂
Ja den. Tycker ju också den luktar gott. I podden pratar dom länge om hur fruktansvärt den luktar. Jag skämdes när jag lyssnade. Vill ju inte att andra ska vilja spy av min doft…
Jag blev också förvånad över hur
Mycket dom hatade den 😂
Min bästa vän i hög- och mellanstadiet använde alltid den. Vi har glidit ifrån varandra för många år sedan men varje gång jag känner den parfymen tänker jag på allt kul vi gjort ❤️
Visste inte att folk tyckte den luktade äckligt nu men för mig är den väldigt väldigt förknippad med omklädningsrummet efter gympan i högstadiet. Alla älskade den då för att den luktar jättegott men kanske inte är den mest mogna doften. Älskar du den ska du fortsätta dock!
Åh jag hade det röda äpplet i gymnasiet och äskade den parfymen 😍
hörde sågningen men den luktade ju gott… för 30 år sen.
Minns inte exakt lukten. Men kändes som att halva podd-avsnittet tillägnades parfymen. 🙃
Pratade de om alla färger eller om någon särskild? 🍎
Folk? Det är två personer…
Jag håller med de två i podden. Jag HATAR den parfymen. Fattar inte hur den kunde ligga överst på topplistan över parfymer förr. Jag får kväljningar när någon har den på sig. 😅
Jag älskar den!
Jag använder den parfymen och får då och då höra att jag luktar gott, så det är väldigt olika vad folk tycker där.
Född och uppväxt i Stockholm men skulle vilja flytta till en mindre stad.
Har fastnat för Mariestad, Kristinehamn, Töreboda typ.
Skulle dessa passa om man har man och småbarn, önskar närhet till allt och gemenskap (det vi saknar i Stockholm) eller har ni någon annan stad att rekommendera?
Inte högre upp än Karlstad och inte västkusten eller Skåne.
Jönköping! Bodde där ett par år (från Sthlm) och tycker att det var en helt underbar stad att bo i. Så vackra omgivningar, lyxigt att ha Vättern, god stämning och välfungerande, nära till Gbg om man är sugen på storstad, osv. Bästa staden!
Sveriges 10:e största stad ändå, men visst om man tolkar ”mindre stad” som nån som är mindre än Stockholm.
Jönköping är fint och har härliga omgivningar. Men mycket större än städerna som nämns. En storstad om man jämför med Töreboda.
Ja, Jönköping är fint men förstort
Är uppvuxen i en villaförort ca 1 mil utanför Jkpg. Kan ju vara ett alternativ om man tycker själva stan är för stor. Naturnära, cykelavstånd till allt osv och bra buss- och tågförbindelser in till stan där de flesta jobbar och går gymnasiet.
Kalmar kanske? Jag älskade verkligen att bo där!
Skövde kanske, det är lite större än Mariestad och Töreboda (där finns inte så mycket att göra 🙈) men ändå en liten stad jämfört med Stockholm. Men det beror ju helt på hur ”litet” du är ute efter 😊 Hellre Mariestad än Töreboda skulle jag säga 😅
Skövde får bygga klart sina vägar och sin infrastruktur först, som måste anpassas till att staden växer så markant varje år INNAN det blir en tanke om flytt dit.
Haha jo, det finns absolut en del att önska där. Men jag trivs trots det jättebra i Skövde och ser inte vägarbetena som ett stort problem😊
Skövde, staden ingen behövde.
Med en miljard rondeller.
Helsingborg!!!! Utan tvekan.
Jag skulle vilja påstå att det ligger i Skåne.
Skåne är så jävla fint.
Men Linnea vill inte till Skåne eller västkusten, och Helsingborg stämmer in på båda.
Mariestad har Vänern och är en riktigt mysig stad, nära till Skövde (och därmed tågen) och dessutom en riktig sommarstad.
Töreboda är ännu mindre, har inget vatten riktigt i närheten (Göta Kanal visserligen) och ja, en mindre ort än Mariestad helt enkelt. Har tågen däremot.
Skulle rösta på Mariestad i det här fallet.
Tack för svar! Får nog bli året semester att åka dit och försöka ”känna stämningen”
Kristinehamn är fantastiskt att växa upp i. Lagom stort och nära till både Karlstad och Örebro.
Kör!
Ja, har fått för mig det utan att vet någonting om staden, familjärt. Får bli ett besök där i sommar också 🙂
akta dej för Mariestad och Töreboda. asså extrema små hålor.. lillebrorkomplex, bittra mm.
haft en anhörig som bott och jobbat där..
bott själv i en mindre håla i närheten och nej dom gillar inte stockholmare 🤣
Håller med, men så tycker jag det är i hela Skaraborg.
Tipsar istället om typ Vänersborg. Visserligen tråkig, men den är fin. Trollhättan är en annan otroligt trevlig stad. Upplever att gemenskapen är bättre i de här städerna än de i Skaraborg.
Annars finns ju Halland, Varberg, Falkenberg och Halmstad är alla väldigt fina. Halmstad och Varberg är favoriter hos mig😊
Det är fina orter, men de flesta skulle se det som västkusten.
Missade helt att hon skrev det😅🙃 tycker inte Trollhättan och Vänersborg räknas till västkusten dock, Västsverige, men inte kusten. Jag kan inte komma på någon som menat Trollhättan när de åker till kusten.
Bor i Kristinehamn och jag upplever staden som utdöende, tomma lokaler i litet centrum. Kanske Karlstad passar bättre? Det är dock, som nån skrev, nära till flera större städer!
Kristinehamn är fint och mysigt på sina ställen och har det mest väsentliga men det kanske kommer kännas litet? Men såg att du tänkte dig ett besök i sommar, kör på det och kika på utbudet så får du säkert en känsla för om det finns tillräckligt! 🥰 funderar du på något mer är det bara att fråga 👍🏼
Hej, Tack för svar 🙂 Ja tyvärr så försvinner väl mycket i mindre städer. Karlstad är absolut på listan men…
Vi är ute efter lugn och möjligheten att köpa ett hus, inte så lätt med Stockholmspriser 😉 Vi är inga shoppingmänniskor så bara vi kan uträtta ärenden (bibliotek, mat, apoteket, vård m.m) så räcker det för oss.
Ska ärligt säga att jag aldrig bott någon annanstans än Stockholm så vet inte om det kommer kännas förlitet. Jag har en romantiserad bild av mindre städer där grannbarn leker, man smiter över på en kopp kaffe, kan cykla till allt. Vid Valborg (ex.) så träffas alla vid elden. Inte som nu när det tar en timme till vänner/familj om man bor på fel sida och folk håller sig mycket för sig själva. Undviker grannarna m.m 😉
Finns det bättre och ”sämre” områden att bo i? Hur ser det ut med jobb? Jobbar de flesta på annan ort?
Karlstad är så fint och känns som en ”liten” större stad tycker jag. Allt man skulle sakna i en större stad finns. Bor inte där själv men om jag skulle ha flyttat från Stockholm idag hade det varit högt på listan (flyttade till Västerås istället och trivs jättebra men det är inte ens i närheten av lika fint som Karlstad). Vacker natur runt omkring, Vänern, älven mitt i stan…! Hammarö är superfint om man vill bo utanför.
Då kanske Kristinehamn kan vara lagomt 🥰 och ligger väldigt fin intill Vänern!
Bor man i hus så skulle jag inte säga att det finns något ”sämre” område egentligen utan då är det nog mer att kolla och få en känsla för område och närhet. Tänker ni börja med t.ex hyresrätt skulle jag undvika Stenstaliden och lägenheterna kring parkvägen. Och hyr inte av reflex 😅
Angående jobb skulle jag säga att många jobbar på annan ort. Det finns ju en del industrier men är osäker på hur det ser ut med jobb där. Men Karlstad, Karlskoga och Örebro ligger med lagom pendlingsavstånd 😇
Vi bor i Tidan som ligger precis mellan Skövde och Töreboda (men hör till skövde kommun) lika långt till Mariestad också. (Ca 20 min till alla 3 städer) Kunde inte bli bättre. 😃 Inte född där utan inflyttad och vi trivs jättebra. Av Töreboda och Mariestad föredrar jag nog Mariestad men båda är fina ”sommar”städer. Vi åker mycket till Mariestad på somrarna och badar. 😊
Nora! Så mysigt på exakt alla sätt.
Flytta till Alingsås!
Underbart mysigt här och perfekt när man har barn 😀
Allt finns inom rimligt avstånd och fin natur och många sjöar i omgivningen.
Hur tänker ni med sol och era små? Har en 1,5 åring och har typ alltid heltäckande på henne. Men ser t.ex. TanByKlara som har sin dotter i direktsol och kortärmat etc (inget shameande, hon är säkert den bästa mamman till sitt barn).
Men har ni på era minstingar typ shorts och liknande? Vi smörjer ju in ansikte och händer + solhatt/keps. Livrädd för att hon ska bränna sig – samtidigt som det känns som att det lätt kan blir varmt.
Jag är förskollärare (träffar alltså många många barn och har sett alla varianter) och jag skulle säga att heltäckande tunna kläder är bäst till så små. Absolut att det kan bli för varmt vid en viss gräns, men så små barn ska ju inte heller vara i direkt solljus för länge och i skugga funkar heltäckande bra. De blir ju oftast inte svettiga på samma sätt som större barn då de rör sig mindre.
Tillägg också att heltäckande är mer praktiskt till så små då de tex ofta sitter mer i sandlådan osv. Sand i blöjan eller sand som fastnar fulla benen pga solkrämen är inte supermysigt. Och det skyddar små knän från skrapsår.
Jag vet en förskola där man ordnat lite skugga i en del av sandlådan med tunt tyg uppspänt lite snett på fyra pinnar som håller värsta heta solgasset borta.
Väldigt ansvarslöst av henne. Klart barnen ska skyddas från solen. Apropå solskyddskräm, allmänt tips. Köp ny solskyddskräm varje år! Jobbar i förskolan och vet att föräldrar tenderar att använda samma solskyddskräm år efter år i förskolan (den ligger kvar i korgen året runt). Viktigt att veta att solskyddskräm har en hållbarhet på oftast ett år men kan också vara längre, det står på förpackningen.
Det är väl viktigare att Klara och barnet matchar brännan än att täcka barnet. Det förstår väl vem som helst.
Men vad allt ska skruvas till jämt. Hon använder kanske solskydd på barnet, håller honom i skuggan, undviker timmarna med starkast solsken utomhus?
Asså vet inte hur snabbt era ungar bränner sig men hennes barns pappa är svart. En unge med pigment, solkräm och som kanske inte är ute flera timmar i solen utan en stund alternativt inte de starkaste timmarna kommer liksom inte få hudcancer för att han har t-shirt.
fast mörkhyade skadas också av solen.. dessutom har hon ju 50 %av en skandinavisk hud.
att inte skydda ett barn med brun hud är direkt korkat.
Fast det är ju att skydda ett barn med mörk hud att ha solkräm, va i skuggan och anpassa tider etc.
Förstår du inte det så är det nog du som är korkad.
Det är att bli bränd som är skadligt, och det tar onekligen olika lång tid.
Mörkhyade skadas också. Extra farligt då rodnaden inte syns lika tydligt.
Vi kunde ha shorts ibland men med tunn långärmad skjorta upptill och solkeps. Helst var vi i skugga
Jag fick hudcancer när jag var 24, på grund av att jag var bränd så mycket som barn. Klä på barnen, försök hålla dem skugga och vänj dem tidigt vid att man har kläder och hatt i solen.
Brukar ha shorts och tshirt med solkräm, men undviker solen mellan 11-15.
Känns som att nyblivna mammor i Sverige nu för tiden har sån enorm panik och stress över dehär frågorna. Har själv barn, både yngre och äldre än 1,5 år, så hör ”snacket” och är med i flera mammagrupper på Facebook.
Tycker absolut självklart att det är viktigt att man läser på, tar till sig av råd och tar hand om sina barn efter bästa förmåga. Men känns som att det utvecklats någon nästan manisk eftersträvan efter perfektion när det kommer till ”säkerhetstänk” och tror att det bidrar till att många småbarnsföräldrar (särskilt mammor) idag mår dåligt, är stressade och så vidare.
Tex har jag flera gånger stött på frågan hur i all världen man ska göra nu ”med bebis” om man nu måste korsa gatan när solen skiner, och solen då kommer in i vagnen för någon minut. För man har ju läst att BEBIS helt ska undvika solen. Har också hört flera som kopplat bort eller sålt sin TV när de fått barn för att rekommendationerna är 0 skärmtid de första två åren. Och liksom tagit ”rekommendation” som nästan ”sneglar barnet åt TVn så dör det”.
Någon frågar om de bör ringa 1177 för att deras niomånaders åt av familjens köttfärssås och att de inte hade tänkt på att det är salt i buljongtärningen som var i. Någon annan mamma fick typ 15 kommentarer på ett foto på hennes typ 10-månaders som sov i en spjälsäng med tunn filt och snutte, att hon omedelbart måste ta bort ALLT från sängen!!
Folk är nitiska med maten första året, frågar om man kan ge barnet (kommunalt) kranvatten utan att koka det först, bakar specialtårta till ettårskalaset osv men sisådär 2-3 år senare sitter samma föräldrar och ger barnet falukorv och makaroner med ketchup för nittiofjärde gången på en månad typ.
Inte svar på din fråga och jag svävade väl iväg lite men summa summarum: om du har shorts på din son när ni går ut och sparkar lite boll en stund och solen kikar fram så kommer antagligen ingenting hemskt att hända. Och att Klaras barn hade kortärmat på någon bild var säkert inte heller någon större skaderisk. Du har ju ingen aning om hur länge hon var i solen, om hon hade solkräm, osv.
Håller verkligen med dig. En 6 månaders som får i sig salt i en buljongtärning = panik. En 4 åring som lever på pasta, falukorv, ketchup och inga grönsaker = helt lugnt. Alltså motalpaniken bland anders föräldrar är ju absurd. Vi hade minstingen på stranden i uv-tält. De stora barnen vill ju inte sitta inne på sommarlovet. Tog ett snabbt dopp med minstingen och en bild. Massor av kommentarer om hur farligt det var att vara i solen och oansvarigt att ta med bebisen till stranden. Solexponering i 5 min för lite svalka är absolut inte farligt.
Haha ja du har verkligen helt rätt i allt du skriver!!
Verkligen. Helt hysteriska, framstår som psykiskt labila. Chilla, din unge kommer ramla ner för trappan, klämma fingrarna, äta grus och bajs.
malignt melanom ökar lavinartat… jag gör ALLT för att skydda mina barn från det.
Dvs alltid solskyddsfaktor 50 /skuggan /täckande kläder på barnen sen nyfödda från att vårsolen kommer till slutet av augusti.
Mm, kanske har det ffa med ändrade resvanor att göra och inte solvanor hos barn..
Hur har du barnen i skuggan på förskolan och i skolan?
D-vitaminbrist in the making, vilket är en orsak till cancer. Har du koll på alla cancerframkallande ämnen som finns i ditt barns solkräm?
Har du förstått i vilken grupp det ökar och vilka levnadsvanor som lett fram till ökningen?
Föregår du med gott exempel och skyddar dig själv lika mycket?
Jag brukar kalla mig för sol-polisen för jag vill inte att barnen bränner sig. Har en kompis som fick hudcancer i ung ålder pga brände sig så ofta som barn. Går ju inte att lägga det ansvaret på barnet och det är barnet som straffas resten av livet pga det.
Så min 9 åring badar i uv-kläder (i hennes storlek finns det bara långärmad baddräkt som bäst). Badade med solhatt upp till 6-7 år. De yngre barnen likadant. Sen tänker jag att shorts = benen inte blir lika utsatta som huvud & axlar. Alltid keps eller solhatt på sig. Lärt de äldsta barnen det från de va riktigt små så de är duktiga på förskola/skola med.
❤️🫶
Alltså snälla rara
Baby reindeer!
Har ni sett? Vad tyckte ni?
Jag har 1.5 avsnitt kvar men att det går runt så sjuka människor i vårt samhälle…alltså fy.🤮
Sorglig😢
På vilket sätt? Jag tycker det ur hans perspektiv men känner noll för henne. Har som sagt inte sett klart, men hon är riktigt läskig.
Lite märklig? Blir lite frustrerad på huvudkaraktären som fortsätter att sätta sig själv i farliga situationer. Måste ha självskadebeteende.
I övrigt, ja, sorgligt att någon mår så dåligt som stalkern gör. Och både sorgligt och läskigt att dessa människor kan utsätta andra för ett helvete.
Ja! Speciell serie. Särskilt sjukt kändes det när jag efter att jag sett klart alltihop läste att han spelar sig själv.
Ja det läste jag också, men tycker han spelar bra och gör det ännu mer trovärdigt imo
Ja absolut. Jag tyckte att allt kändes väldigt äkta och nog fanns det ju en anledning till det.
så galen. men han uppmuntrar henne också på nåt sätt, det är så äcklig men går inte att sluta kolla.
Lite så kände jag också men det känns som att det inte är konstigt, om man råkar ut för det. Jag vet inte hur psykologin fungerar dock, men jag fick känslan av att det inte var konstigt av honom🤔
Har sista avsnittet kvar men gillar den. Väldigt speciell serie men den visar ju hur skadad du blir av att bli utsatt. 😔
Ja, så sjukt. Jag försvann lite i nåt av de sista avsnitten och missade: men när han beskrev en kvinna han älskar, var det hon? Spolade aldrig tillbaka men kände att det var otroligt obehagligt att han hade känt så för henne😳😬
Hur ska man tänka angående kärleksspråk i ett förhållande? Hur förhåller man sig till att man har olika och hur tillgodoser man det bäst? Upplever ibland mig inte bemött som önskat, pga min partner har annat kärleksspråk. Tips mottages🫶🏼 tänker inte de är självklart att ha en partner med samma språk som en själv.
Jag och min man har helt olika kärleksspråk men vi har lärt oss att ge den andra vad den behöver. Viktigaste trot jag är att förklara för varandra vad ni uppskattar och ge mer av det. Sen kan det vara bra ha i åtanke att visa uppskattning även om man får ”fel” kärleksspråk till sig (kan ju vara lite svårt ibland se det men man får försöka påminna sig om hur den andra personen är och se deras omtanke). Mitt bästa tips är vara öppna, ödmjuka och snälla mot varandra till att man inte alltid förstår självmant vad den andra behöver utan man måste vara tydlig själv med vad man behöver och be om det! Har båda samma inställningar här och vill mötas så faller det säkert på plats av sig själv efter lite träning. 🥰
Jag tror du ska sluta tänka ”kärleksspråk”.
Jag och min man älskar varandra men ibland är man trött och orkar inte tänka på den andra, ibland är man glad och utvilad och vill pyssla om den andra. Har inget att göra med olika ”kärleksspråk”.
Systemet för de fem kärleksspråken om det är de du syftar till hittades på av en amerikansk pastor som ville hindra kristna par från att skilja sig. Så lärde han kvinnorna att mannen uttrycker faktiskt sin kärlek med tjänster eller nåt istället för att ge ett enda litet bekräftande ord i hela förhållandet.
Alltid bra såklart att diskutera och reflektera kring hur nu visar och kommunicerar känslor. Men ta reda på dina egna behov, blir de mötts idag? Går något att ändra? Förhoppningsvis är ni inte alltför långt ifrån varandra.
Men också uppskatta det den andra gör och inte ta det förgivet tänker jag. Min man skulle kunna åka och handla åt mig nu sent på kvällen om jag sa att jag var sugen på något eller ge förslag på något vi ska äta till frukost imorgon så löser han det. Eller han kan ta barnen både lördag & söndag på morgonen för att jag sa att jag va såååå trött.
Men som kärleksspråk uppskattar jag egentligen ord och fysisk beröring. Men just de handlingarna visar ju bekräftelse och kärlek också
Absolut men ts låter väldigt medveten om att personer kan ha olika kärleksspråk och verkar vara välvilligt inställd till sin partner. Så om det gick jämnt ut i relationen skulle frågan kanske inte ställts på det sättet. Absolut att man inte ska ta varandra för givet i en relation men tycker det är en annan fråga än just kärleksspråken.
Jag kan säga att det blev väldigt mycket bättre när jag slutade tro att min man kunde läsa mina tankar och tvärtom. Väldigt mycket bortkastad tid och energi. Vi har varit tillsammans väldigt länge och ibland kan det likväl bli, va? Men nu mer i förvåning, när den andra har trott att det är är något den andra tycker är jättekul/jättegott eller jätteviktigt. Numera blir det mer skratt av det, jag fattar inte riktigt, eftersom jag tycker jag är väldigt tydlig, varför jag gick där och var blev arg, istället för att direkt lyfta det.
Alltså Mirka Norrström. Har hon tappat det helt???
Vad?
Omhändertagna barn? OF, avklätt på Insta. Tatuering som inte betalas osv…
Vilka barn är omhändertagna?
Inget nytt på Instagram på länge. Låt henne henne ha of om hon vill. Finns fler äldre som har. Tex yogagirls mamma
What?
Är det inte sjukt att folk behöver prostituera sig på nätet? Varför är detta så avdramatiserat??
Ingen BEHÖVER göra det. Jag jobbar inom äldreomsorgen och behöver man pengar finns ALLTID jobb hos oss.
A1: var det du det?
Ja antagligen. Stackars barn.
Jag vill gärna diskutera människors energier. Eller det är kanske fel ord, för det låter så flummigt. Vibbar är nog mer rätt. Vad är det som gör att vissa människor har bra eller dåliga vibbar, tror ni?
Jag har hört att jag har väldigt lugna vibbar och både djur och små barn dras till mig, trots att jag inte upplever mig själv som särskilt lugn eller trygg.
Jag får samtidigt väldigt dåliga vibbar av en bekant. Vi har gemensamma vänner och hamnar ofta på samma tillställningar. Jättetrevlig kille, men det är något som gör att jag inte gillar honom, fast jag inte kan sätta fingret på det.
Vad är ”vibbar” egentligen och vad är det som gör att andra människor uppfattar dom? Vad tänker ni?
Vibbar är vad du är van vid eller inte van vid.
Jag växte upp i en jättesund familj där vi var snälla mot varandra. Får asdåliga vibbar av stökiga, aggressiva människor.
Min kompis växte upp i en ganska dålig situation. Hon dras till ”spännande” killar, dvs hon får bra vibbar av tuffa killar med aggressiv framtoning. Det är vad hon är van vid.
Det var en intressant tanke!
Så enkelt är det inte
Dåliga vibbar för mig är en människa som har mycket blockeringar, dvs oläkta sår och som har varit med om mycket och som inte har bearbetat det utan lever i rädsla vilket ofta gör att människor beter sig på ett sätt som uppfattas som negativt av andra. Ish.
Jag tänker att vissa personer har en självklar pondus som gör att de blir omtyckta,beundrade av såna som själv önskar de var som hen.Hade en kollega,en kvinna som var oerhört fin mot alla människor,rolig, hon var sån som alla ville ha till vän,det hon sa lyssnade man på,hon var en pålitlig och trygg person och mkt omtänksam.Inte rätt för att tala eller ta plats.Hon gav energi.Bra vibbar gav hon!
Så spännande med vibbar! Jag tänker att vibbar kanske är när vi ser /känner igen subtila beteenden som vi sett tidigare? Jag kan t ex få dåliga vibbar av högljudda/översäkra kvinnor i femtioårsåldern, och jag tror det är för att de till viss del har några beteenden som påminner om mina förskollärare som jag hade och INTE tyckte om!
Alltså spyyyyr på Pål i Robinson, hur har människan klarat sig genom livet?
Kan inte heller bestämma mig om jag gillar eller ogillar Alma.
HEJA CI💖🫶
Jag avskyr Pål, och hans sätt att vara…? Han säger ju själv hur självisk han är. Och ingen säger något om det?!?
Haha du fattar inte hur klippt programmet är eller? Pål är en vanlig kille.
Behöver tips på en grym CC-cream! 40+, så lite rynkig och torr hy utan lyster. I övrigt bra hud så behöver inte vara så täckande. Men vill ha ett flawless resultat! Prisklass spelar mindre roll. Hit me!
Aqualuminiere av Chanel
Ingen CC men en tunn naturlig foundation
Älskar den! Är doch bars 35 men den är så bra!
Lumene cc cream, bäst och väldigt omtyckt och populär budget variant!
Usch den är så tjock och täckande och lägger sig i ry kor. Inget för en äldre hud. Prova CLE istället. Återfuktande, lystrig och lagom täckning.
Tycker du? Jättenaturlig och glowig tycker jag, nu är dock inte jag rynkig men tycker man kan bygga upp täckningen med den
Erborian utan tvekan.
Filorgas.
Känner mig så inspirerad av att läsa om olika personers egna erfarenheter från resor den sista tiden! Vad är den bästa resan ni någonsin gjort och varför?
(Obs vi låtsas att miljön mår prima i denna tråd)
En av livets resor är den till Rom som jag gjorde med min bästa och äldsta vän för 12 år sedan. Vi var där en vecka i augusti. Helt underbart!
Låter fantastiskt! Finns det nån höjdpunkt som står ut så här 12 år senare?
Pantheon! Aldrig besökt någon häftigare byggnad vare sig före eller efter besöket. Såg ju nu att du också undrade varför.
Rom var fantastiskt på alla sätt! Eftersom vi åkte så sent flydde italienarna själva landet pga värmen, upplevde inte staden som fullproppad med folk. Fint väder och tillgång till dricksvatten lite överallt vilket var toppen pga värmen. Otroligt god mat och servicepersonalen på både hotellet och restaurangerna var trevliga. Det var (då) billigt att resa till kusten för våran sista dag låg vi vid havet. Vi tog buss och tåg för att komma dit, kostade under 100-lappen t/r. Tar inte heller så jättelång tid att flyga dit. Det var allt jag kom på. Har redan bestämt att någon gång i livet ska jag dit igen.
PS. Andra besöksmål som var mäktiga var (utav alla som går att besöka för vi besökte allt); Forum Romanum, Cirkus Maximus & Pompejus curia.
Island… ❤️ Overkligt vackert.
Zürich. Det var så himla fint där. 14 år sen jag var där dock men verkligen en stad jag gillade.
Alltså ni med bredare höfter/lår/rumpa men smalare midja – hur fasen gör ni med jeans och andra byxor? Jag får alltid en sådan öppning vid svanken liksom så jag skulle kunna gömma en känguru där just för att jag svankar. Ska jag köpa jeans med stretch? Ska jag undvika det? Orkar inte gå till skräddaren hela tiden för det hjälper inte ändå
Livrem.
Nä
Varför inte? Det måste jag ha i alla jeans.
Skärp eller skräddare. Hatar jeans med stretch. Gillar även byxor med något lägre midja.
Fast grejen är att skräddare inte hjälper så bra heller. De syr in litegrann men inte mer än så för annars blir det så jävla tajt så man inte kan sitta. Var hos en skräddare senast som sydde in dem men nu är det likadant igen. Kanske borde ge upp med byxor med stretch
Sy in midjan.Räcker med en eller två raka sömmar.Behövs inte ens en symaskin.
Lee Scarlett High
Maggan är singel igen, d va d!
D va d?
Och hon hänger ut en kvinna som skriver elaka saker till henne. Är det inte lättare att blocka, så att hon slipper se skiten? Genom att hänga ut kvinnan riskerar ju Magdalena att dömas för förtal.
TW kroppsångest!!
Jag börjar bli så less på mig själv och min kropp att jag har börjat överväga fettsugning. Jag har haft anorexi tidigare men har aldrig kunnat bli av med mina kärlekshandtag hur lite jag än har vägt och hur mycket jag än tränat.
Jag har alltid varit ganska anti mot skönhetsoperationer men samtidigt är det inte värt att hata vissa kroppsdelar så mycket som jag gör?
Innan nån skriver det så har jag gått till psykolog/kurator större delen av mitt liv
Känner igen känslan. <3 Jag tror dock att inget blir bättre med operation. Man hittar nog nya saker som man vill förändra.
Jag har tänkt precis så själv också men just nu är det svårt (tror jag är lite deprimerad just nu)
Tack för svaret <3
Det enda som genuint hjälpte för mig (vet att du redan nämnt träning) var tung styrketräning 3-4 gånger i veckan och att skifta tankarna kring mat. Så istället för att tänka att jag skulle äta så lite som möjligt tvingade jag mig till att tänka att äta för att ge kroppen bränsle till träningen och att orka igenom hela dagen. Fokuset låg främst på mycket protein för att bygga muskler. Ju mer muskler man har desto mer bränner kroppen vid vila och jag lyckades därmed bränna envist fett och forma kroppen.
Jag tror att det är kosten som ställer till det mkt för mig. När jag börjat träna och äta nyttigare äter jag för lite. Jag typ lurar mig själv att ju mindre jag äter desto bättre
Hej,
Jag har också fått ätstörningar pga hur mycket jag alltid hatat min mage. Även när jag var liten och vägde extremt lite så putade den ut. Jag valde att fettsuga mig för att bli av med problemet och känna mindre stress över min vikt. Kan säga att behovet att gå ner i vikt och svälta mig har minskat sedan dess!
Är det någon som följer nadiakenza? Vad har ni för intryck av henne?
Jag förstår inte varför hon exponerar sina barn och deras sjukdomar så mycket? Sedan förstår jag inte heller hur hennes skriftliga språk kan vara så dåligt. Hon har (väl?) sagt att hon har pluggat juridik. I min enfald trodde jag att det var många skriftliga uppgifter på juristlinjen och därmed borde ens skriftliga språk vara gott. Har jag missuppfattat hennes akademiska bakgrund?
Hon kanske läst någon enstaka kurs och inte hela juristlinjen? Göken är ju ganska basic. Jag förstår inte hur hon kan resa utomlands med k
Infektionskänsliga barn däremot. Vad hade hänt om det inte funnits läkare på flyget? Känns oehört oansvarigt. Enbart positiva kommentarer i hennes kommentarsfält.
Jag förstår inte heller hur det bara kan vara positiva kommentarer? Hon måste väl ta bort negativa kommentarer?
Precis som du säger så tycker jag också att det är helt galet att resa med infektionskänsliga barn 🤯 jag förstår samtidigt att de vill kunna leva ett ”så vanligt liv som möjligt”, men att resa till Marocko känns… vågat. Det finns andra sätt att leva vanliga liv på, enligt min mening.
Jöken. Juridisk översiktskurs. Borde man veta om man läst den och tyckt den är ”ganska basic”.
Tycker hon verkar trevlig men jag håller med! Dessutom… Hon heter väl också bara Nadia? Har hon lagt till Kenza som en hyllning eller för att förknippas med henne? Mannen heter Lambert? Men hon kallar honom för Lamberi? (Eller har jag fattat fel?)
Tror Kenza är hennes mellannamn
Jag förstår inte heller riktigt varför hon kallar sig Kenza. Vad jag förstår så är Kenza INTE hennes mellannamn, utan hon verkar ha ett annat mellannamn. Sedan kan inte jag marockanska namn, hennes registrerade mellannamn och Kenza kanske är samma namn? Det låter dock otroligt. Jag tror snarare att hon vill rida på ”Kenza-vågen”.
Precis, hennes kille heter inte Lamberi, utan det är ett smeknamn. Det skulle dock kunna vara ett försök till att hålla honom lite mer privat, då han verkar ha en helt annan karriär.
Jag är så dubbel i det här för jag förstår deras längtan efter att resa och göra vanliga saker trots sjuka barn. De har ju ändå släkt och vänner där dem är nu och de åker flera vuxna som de har hjälp av. Ska de aldrig kunna resa eller göra nånting pga detta?
Tycker också hon har minskat exponeringen kring deras sjukdomar, vi får inte veta allt men delar av det. Tror hennes konto blir lite terapi för henne själv. Fy fan för att leva så som de gör hela tiden. Storstäda konstant för att det blir jobbigt med deras andning. Och att bara ha tre barn i samma ålder samtidigt måste ju bara det vara så energikrävande. Jag har ett barn i samma ålder och är helt slut 🙃🙃
Mm, det verkar vara en hemsk vardag för dem. Jag förstår absolut behovet av att få skriva av sig. Däremot håller jag inte med om att hon delar mindre av barnens sjukdomar. Hon må inte dela lika frekvent, via stories och liknande, men jag tycker absolut att när hon väl delar så är det detaljerade beskrivningar.
Precis som du så förstår jag absolut att de vill leva ”som vanliga människor”. De är väl bara tryggare i sjukdomsbilden än vad jag kan tänka mig att jag skulle vara.
Fast hennes barn är ju fortfarande jättesmå. Att resa så långt med den har hon ju hela livet på sig att göra. Släkten i Marocko kan ju komma hit. Vore väl rimligare att bara åka till en annan stad om man vill ha miljöombyte? Reagerade också på att de lämnade alla tre barnen och åkte till NY bara de två för några månader sedan. Kändes helt sjukt att båda föräldrarna åkte till en helt annan kontinent när barnen är så sjuka. Fattar att de behöver en paus men de hade typ kunnat checka in på hotell i Stockholmsområdet ist…?
Jag har undrat om hon har dyslexi eller något. Ofta katastrofalt språk – ibland kan man inte ens förstå vissa meningar.
Det eller tidsbrist kring att läsa igenom sina texter.
Någon här med erfarenhet av att göra botox i Sthlm och har koll på vilka ställen som är bra? Är intresserad av att göra liiite men vill verkligen hamna på ett ställe som vet vad de håller på med isf..
Akademikliniken har jag gjort på och varit nöjd.
Gör på ShapeBy sen 2021, nöjd! De är duktiga, lyssnar och är gör så ”lite” som behövs.
Kan verkligen rekommendera @svenskahudkliniker på instagram
Ska på babyshower snart! Vad ska jag ge för present? Budget ca 500kr. Förstagångsmamma
Kanske en blöjtårta? Blöjor går väl alltid åt.
Eller ett kit till mamman, med typ magasin, choklad, ansiktsmasker o dylikt. Eller fixa typ så de får färdiga matlådor när barnet kommit.
Om du är väldigt nära med mamman så sätt in pengarna på en fond via ISK? Så kan du fylla på lite vid födelsedagar/julafton om du vill. Jag har så för min bästis barn och föräldrarna är bara glada att slippa få in mer prylar i hemmet. Nu börjar barnet dock bli lite äldre så brukar komplettera med nåt litet pyssel eller så för att kunna ge nåt fysiskt som den blir glad av.
Tycker det är en jättebra tanke, bortsett från om bebisen blir en partykille/tjej, så alla pengarna är borta direkt efter 18-år. Men jag är ingen expert på det, finns säkert jättesmarta lösningar på det.
Bärsjal i trikå! Eller prenumeration på Linas matkasse eller liknande så att det finns enkel mat redo första tiden. Inga leksaker eller barnkläder, för det får man ändå alltid i överflöd. Blöjor är tacksam present tho!
Gå ihop och köp en babysitter
Nåt från womensync till mamman
Finns det någon som testat hypnos? Fick tips att det kan hjälpa en vid ångest som triggas av typ automatiska tankar, såna som är svåra att få bort.
Ja jag pratar regelbundet med psykolog och förstår att det inte finns någon quickfix. Men tyckte det lät intressant!
Ja, jag har gått på behandling med hypnos. Det hjälpte mig enormt mycket. Jag upplevde att jag blev centrerad i min kropp, blev stadig psykiskt på ett sätt jag inte varit på länge. När jag blir stressad idag kan jag hitta tillbaka till den känslan av förankring igen.
Jag tycker att du ska prova några gånger och se vad hypnosen kan ge dig!
Vad intressant! Jag hade också velat testa men är rädd att träffa på en oseriös utövare. Har du någon att rekommendera?
Ni som jobbar på kontor, vad för kläder har ni? Jag vill inte vara för uppklädd men samtidigt känner jag mig väldigt tråkig i jeans och enfärgad T-shirt typ 😅
Brukar tänka att jag delar upp min outfit i 3, topp, underdel, skor. Sen delar jag lite godtyckligt upp mina plagg i avslappnade/dressade. Vill jag känna mig fancy kör jag 3 dressade, lite fancy men inte överdrivet 2 dressade + 1 avslappnat (min favorit för jobb), mer avslappnat 1 dressad + 2 avslappnat. En tumregel som funkar väldigt bra!
Till exempel:
Avslappnat: stickad tröja, jeans, sneakers
Dressad: blus, kostymbyxor, boots med liten klack
3 avslappnat brukar jag alltid undvika på jobb, även om jag ofta går klädd så privat.
Du kommer väldigt långt på att uppdatera några klassiker till plagg från & Other Stories. Skor från Vagabond, specifikt dessa som är otroligt sköna och användbara för att vara lite mer uppklädd modell:
Min go to är klänning när jag inte vet vad jag ska ha på mig. Snyggt OCH skönt, vinnande kombo. Bra kläder i garderoben: satinkjol, blus, stickade tröjor i bra kvalitet, schyssta kostymbyxor. Om du vill vara mer ledigt klädd så skippa T-shirten och ta en snygg skjorta istället. Eller behåll T-shirten men ta på kostymbyxor. Mitt bästa tips är att ha ett par ombytesskor på jobbet. Så om du har sneakers på dig kan du byta om till ett par snyggare skor vid behov 😊 Handlar mycket från H&M, Arket, Ahlvar gallery, By Malene Birger, Ida Sjöstedt och Stine Goya. Har sen tidigare mycket kläder från Filippa K och Tiger. Bra mix av färg och mönster. Tycker det är trist när allt bara är grått eller svart.
+tips på varifrån ni köper era kläder 😊
Någon som pluggat Folkhälsovetenskapligt program? Hur ser jobbmöjligheterna ut och vad jobbar du med idag?
Har ett syskon som pluggade detta. Finns typ inga jobb, hen jobbar med IT-support istället… :/
Hej, Tack för svar 🙂 Ja tyvärr så försvinner väl mycket i mindre städer. Karlstad är absolut på listan men…
Vi är ute efter lugn och möjligheten att köpa ett hus, inte så lätt med Stockholmspriser 😉 Vi är inga shoppingmänniskor så bara vi kan uträtta ärenden (bibliotek, mat, apoteket, vård m.m) så räcker det för oss.
Ska ärligt säga att jag aldrig bott någon annanstans än Stockholm så vet inte om det kommer kännas förlitet. Jag har en romantiserad bild av mindre städer där grannbarn leker, man smiter över på en kopp kaffe, kan cykla till allt. Vid Valborg (ex.) så träffas alla vid elden. Inte som nu när det tar en timme till vänner/familj om man bor på fel sida och folk håller sig mycket för sig själva. Undviker grannarna m.m 😉
Finns det bättre och ”sämre” områden att bo i? Hur ser det ut med jobb? Jobbar de flesta på annan ort?
Det du beskriver här får du i valfritt villakvarter med barnfamiljer. Behöver inte vara en liten stad, kan likväl vara Örebro, Hjo eller Enskededalen. Man håller sig i sin stadsdel om du bor i en ”större stad”. Barnen har kompisar på gatan, alla går i samma skola och tränar fotboll tillsammans på kvällen. Det finns bara en eld på valborg i stadsdelen så alla cyklar dit. Ni blir kompisar med grannarna och barnens kompisars föräldrar.
Mariefred, strängnäs med omnejd.
Vi bor i hus med pool, stor tomt, attefallshus, 140kvm, nybyggt.
Lån på mindre än en tvåa i sthlm, då hade vi ändå inte mer än kontantinsats när vi köpte.
Nära till Sthlm, men ändå en helt annan miljö för barnen. Vår 7åring har fått börja gå hem från skolan själv på grund av så tryggt! (Vi bor i Stallarholmen)
Det gör ju många i Stockholm också. Kanske inte i innerstan pga trafiken? Men annars.
Jag skall åka till London för första gången!
Ge mig alla tips ni har. Har bokat hotell 3 minuter från Buckingham palace typ, ska gå på tur inne i slottet med mamma och min moster, sen Afternoon tea på Savoy en dag som också är bokat.
Vill inte gå på madames utställning.
Vad har ni för tips?
Finns det billiga seconhandbutiker som inte har kläder utan typ porslin?:)
Hur betalar man tunnelbanan?🤔
Vad får vi inte missa, några andra bra turisttips?Vi är där 4 dagar!
Budgettips tas tacksam emot!
Tunnelbana är bara att köra contactless payment, det är supersmidigt! Ladda också ner TfL Go appen så ni kan planera resorna. Har ni tid över är mitt tips är att ta tuben bort till Hampstead och promenera runt där, det är en helt annan stämning än i centrum.
Towern är nog det ultimata turistmålet som inte får missas, enligt mig. De guidade turerna är förvånansvärt roliga och innehållsrika. Sedan är Kensington Palace faktiskt väl värt ett besök också.
Men för guds skull skippa Portobello Road om ni tänkt åka dit. Det är totalt överexponerat och fullständigt svämmar över med folk!
British Museum och National Gallery är gratis men du bokar biljett innan. På Tate Modern är egna samlingen gratis.
När jag var där senaste gången började vi att äta söndagsmiddag på en pub, the old red Cow. Det var en fantastisk start på resan.
Efter det gick vi en promenad i china town, ner mot Buckingham palace.
Dag 2, vi besökte Towern på förmiddagen, gick över tower bridge. Efter det åkte vi nog in till picadilly och gick runt där, vi besökte nog . Middag åt vi på prospect of Whitney, det är också värt ett besök.
Dag 3 åkte vi till watford och Harry Potter studios.
Dag 4 besökte vi westfield London. Efter det åkte vi till westminister och gick runt på deans yard och lite sånt. Vi drack en öl på the old bank of England. På kvällen såg vi Les miserables.
Dag 5 var vi i Hyde park. Besökte Kensington palace. Därifrån gick vi till Science museum och Harrods.
Vi käkade lunch på The Bike Shed – rekommenderas starkt.
Efter lunchen åkte vi till Covent garden och åt middag där. Kvällen avslutades med att vi såg Lion King musikalen.
Dag 6, var vi på the british museum på förmiddagen. Efter det gick vi längs med Oxford street, vi besökte en massa affärer. Vi avslutade med en middag högst upp i walkie talkien på Sky garden. Det var mäktigt.
Dag 7 gick vi runt lite vid kings cross innan vi åkte hem.
Tyckte att vi fick med det mesta av det vi ville göra. The Bike Shed, sky garden och Covent garden var favoriter.
Förutom Harry Potterdagen då 😉
Oyster card för tunnelbanan!
Strosa på Harrods och köpa med sig fika i saluhallen. Tyckte London Dungeons var ganska kul sist jag var där. S:t Paul är trevligt. Camden är ett måste!
London…hua..ta tåget till Paris!
Alexandra Nilsson använder något klister för ögonbrynen som hon tycker är så himla bra. Men jag hittar inte vilken det är hon har o självklart sparade jag inte den infon. Är det någon här som vet? Jag minns att förpackningen vad gul iaf o jag tror att den heter nåt med glue för har för mig att hon sa nåt sånt när hon visade produkten.
Got2b Glued 4 Brows & Edges kanske?
Tack!!
Got2b
Tack!!
Hur mycket sliter det på håret när man bleker det hos frisören? Har redan torrt hår som tidigare är färgat med hårfärg köpt på matbutiken, men skulle gärna vilja gå från mörkbrunt till ljusbrunt hos salong. Har dock hört historier där håret går av. Hur vanligt är det?
Gå och prata med din frisör, så får den avgöra det. Jag är ljusbrun/mörkblond naturligt och brukade ha blond balayage. Har bra hårkvalitee men det märks stor skillnad nu när jag inte bleker och har helt naturligt hår. Mindre trassel, mindre behov av att klippa sig (för det blev slitet snabbare förut). Klipper mig nu 2-3 ggr/år
En vettig frisör kommer inte sätta blekmedel i ditt hår om det är så slitet att det riskerar att skadas. Men är absolut mycket bättre att gå till frisören och bleka än att göra det hemma! De har mycket bättre koll på kemikalier och har bättre produkter. Min frisör blandar i olaplex i medlet vilket gör det mindre slitsamt för håret med.
Hos en bra frisör ska det inte gå av. Slingor kan vara ett alternativ. Jag har det och rejält uppljusat hår pga det. Upplever inte att det är mer slitet, lite torrare kanel, det är individuellt.
Föregående inlägg 
Någon mer här som känner sig typ.. ensam? Jag skäms lite över detta men har inte riktigt något kompisgäng eller vänner som genuint vill vara med mig. Ibland kan jag träffa någon kompis för en promenad men det är för att jag är den som frågar, inte tvärtom. Jag har alltid haft rätt svårt att passa in i grupper, och nu när jag är strax över 30 (och bor i storstad långt från mitt barndomshem) så är det svårare än nånsin. Jag vill verkligen börja om men har jättesvårt att träffa nya vänner. Och det är inte heller så att jag inte har någon alls, jag har lite fåtal personer runtomkring men antingen har de skaffat barn och bor kvar där vi växte upp (och bara umgås med andra småbarnsföräldrar) eller så har de ett helt annat umgänge och tillhör olika kompisgrupper medan jag typ står själv. Till vardags gör det mig inte så jättemycket för jag är rätt introvert men vid varje högtid så får jag en klump i magen och känner sån ångest, önskar att jag blir förkyld eller något så jag har nåt att skylla på varför jag bara var hemma när kollegorna på jobbet frågar ”vad gjorde du på valborg då?” eller sånt. Det är så ofta jag ljugit (senast nu om Valborg) och sagt att jag gjort olika saker med kompisar men egentligen satt jag hemma. Det är som att jag inte har svårt att socialisera och träffa folk, och många tjejer ser mig säkert som en kompis, men jag är inte den man tänker på när det är dags för midsommar, fest, träningspass eller middagar. Som nu till midsommar? Vem fan ska jag vara med? Och det gör nästan ännu ondare än att inte ha någon vän alls känns det som, för jag blir otroligt osäker på mig själv. Ibland har jag tänkt att jag vill bjuda in massa olika folk till fest, kanske midsommarafton eller så för att visa hur kul jag ändå kan vara, men vågar inte för jag är så rädd att ingen ska komma. Det vore fruktansvärt ! När jag försökt fråga lite olika personer vad dom gör till midsommar så har dom alltid svarat att dom har massa olika vänner dom ska åka iväg till och sånt. Och jag vill så gärna vara den man kanske hade tänkt på, men jag tror inte jag är en sån man har i åtanke helt enkelt. Så när någon tillslut kanske skriver och frågar hur jag mår så börjar jag fundera över om personen bara tycker synd om mig. Jag blir så osäker på mig själv och mitt eget värde som kompis. Förstår ni hur jag menar? Vet inte vad jag vill ha sagt med detta riktigt men nog bara få säga det till någon. Att jag inte är helt själv men samtidigt väldigt ensam. Hade så gärna bara fått börja om och lärt känna några helt nya kompisar, helst där man är accepterad och omtyckt även om man kanske är lite introvert och udda ibland. Jag vill gärna ha vänner där vi är olika och det är helt okej liksom.❤️ Men känner mig så ofta som en alien som inte verkar passa in.
Jag är också ensam. Vilken del av landet bør du i? Någon här på Bloggbevakning kanske bor i närheten och vill ses? 🙂
jag skulle kunna tänka mig att ses t.e.x. Vad har du för intressen?
Bor*.
Jag kan relatera jättemycket, men i mitt fall finns det en ”naturlig” förklaring och det är att jag har autism och har väldigt svårt med framförallt relationer. Hade en bästa vän men hon dog dessvärre för några år sedan. Jag trivs dock väldigt bra i mitt eget sällskap och tycker om att göra saker som andra i min ålder (35+) kanske finner meningslösa, typ ta promenader i skogen och utforska eller prata om typ universum och fota fjärilar. 😄 Jag fick aldrig någon barndom så antar att jag lever it den nu och är som ett stort barn och såna människor ser de flesta ner på då det ”måste vara något fel” på de som inte lever ett normalt liv med familj, karriär/jobb, bil, hus och så vidare.
Hmm.. vet inte vad jag ville säga med allt det här men du är iallafall inte ensam om att vara ensam, det kanske kan vara en liten tröst.
Men vad fan, det skulle vara ett svar till TS Emma.
Att börja skaffa nya vänner eller träffa dem man redan träffar fast kanske inte så ofta så tänker jag att midsommar inte är den bästa helgen. Många har samma umgängeskrets midsommar efter midsommar. När någon frågar så säg som det är vid något tillfälle, att du inte gjorde något speciellt för du hade ingen att vara med. Så kanske någon tänker till en annan gång. Inte helt lätt när man är introvert. Många tror då att man inte vill vara social. Tror du behöver skicka ut en trevare men själv ställa till med fest just en midsommarafton tror jag inte är helt lätt.
Du har en väldigt bra poäng! Börja med att umgås i enklare sammanhang. Föreslå en AW eller annan enklare aktivitet (träna ihop inför ett lopp, gå lunchpromenader, bio, teater, sportevenemang..) och bygg upp vänskapen ett steg i taget. Det går tyvärr inte över en natt utan kräver lite arbete när man kommer upp i åldern.
ensam också. har dock 2 barn men dom är ju mest med kompisar.
har några vänner men alla med familj så jag ör oftast ensam på helgerna.
ångest, men har testat kurser, go friendly, dejtat..
gett upp..
Jag känner med dig och du är inte ensam med den typen av känslor.
Jag tror på riktigt att folk gärna skulle ha dig med, men då många har traditioner på midsommar kan folk vara lite tanklösa och inte förstå att alla inte har det så. Om du känner dig bekväm med att fråga, så tror jag det skulle finnas massa ställen där du var välkommen, det går ju att säga typ ”jag hoppas att det är ok att jag frågar och det är helt ok att säga nej, men tror du att det finns plats för en till på ert midsommarfirande?”
Relaterar så mycket och känner med dig. Jag har också alltid en klump i magen över högtider. Jag mår även alltid rätt kasst när våren kommer, eftersom det på något vis förväntas av alla att man ska gå ut och fånga dagen/kvällen i gemenskap när det är fint väder. Själv går jag mest ut på promenader och känner mig låg när jag ser alla som har så kul. Jag önskar att jag hade ett konkret råd, men jag kan mest trösta dig med att säga att du är långt ifrån ensam ❤️
Jag känner också som du ❤️
Jag har faktiskt tänkt på det där också. Majoriteten av de jag möter när jag är ute pch motionerar är ensamma.
Ja jag relaterar jättemycket.
Jag kan relatera till 200%. Jag har vänner men umgås alltid bara med en och en, har liksom inget kompisgäng alls. Så vid varje högtid så går alla mina vänner till sina tajta kompisgäng och jag hamnar liksom utanför allt. Är verkligen inte den som folk bjuder in generellt till grejer, men de verkar gärna träffa mig på tu man hand. Känner mig väldigt ensam vid typiska kompishögtider (midsommar och nyår är värst).
Kunde varit jag som skrev det där. Det var t.o.m en kompis som berättade för mig att hon inte tänkte bjuda med mig till att träffa sina vänner för att hon var rädd att de skulle gilla mig, så jag blir inte heller medbjuden och nu är jag nyinflyttad i en annan stad och har inga ännu att själv bjuda in etc.
Vad knäppt, rädd att dom skulle gilla dig??
Japp, precis så😬
ingen bra vän. dumpa henne! usch!
Nej jag vet, nu umgås vi inte längre sen kanske ett år tillbaka, men när man var i det, hur hon var mot mig så var det svårt att se att det var konstigt, det har jag insett mer med perspektiv på det
Va? Hon borde väl bli glad om de gillade dig!? Kul för dem att få träffa en ny person.Låter som om hon tror du skulle bli mer gillad av dem än hom är…! Så avundsjuka kanske…knäppt iaf!Och snålt.
Ja med perspektiv är jag faktiskt rätt säker på att hon var avundsjuk, eller är fortfarande, trots att vi inte umgås. Men så fort jag lägger upp något på story när jag är ute på skojighetet med mina nya tjejkompisar från universitetet eller som igår, rosépremiär för året på en uteservering, det är såna förhör från henne då, och det är också den enda kontakten vi har, att hon kommenterar mina stories😅
Relaterar! Och jag gjorde faktiskt det där, flyttade till en ny stad i grannlandet och började om. Och vet du, jag börjar faktiskt se ljuset i tunneln. Nu senast under valborg var jag ensam för jag var så trött efter jobbet, men på första maj blev jag hembjuden till ett par med några andra och vi hade en supertrevlig kväll! Det är en så fin känsla att få bli medbjuden, och inte alltid behöva vara den som frågar (för då är det så lätt att börja tvivla och tänka tankar som att de ’egentligen’ inte vill vara med mig och så vidare). Visst har jag många jobbiga stunder där jag fortfarande känner mig som ensammast i världen, men det har blivit mycket bättre. Så våga göra förändringar! Det behöver inte bli bra eller bättre, men kan bli.
Kan relatera till hur du känner och tänkte jag skulle berätta lite om hur jag gjorde. För det första så upplever jag att folk blir jätteglada av en inbjudan. Tricket är att bjuda in till någon som faktiskt är realistiskt att det ska bli av. Inga lösa planer utan konkreta förslag.
Det första du måste göra för att få mer möjligheter är att verkligen göra ditt yttersta för att tacka ja och ännu viktigare dyka upp på de (till en början säkert rätt få men det räknas ändå) saker som du redan idag är nära.
Sen, tänk ut nåt intresse och sök upp ett sammanhang för det. Jag upptäckte en ny musikgenre för inte så längesen och drog ihop ett gäng från Flora Wiströms kompisinlägg för ett par år sen och jäklar vad kul vi har haft! En kompis har hittat fantastiska vänner tack vare att alla är swifties. Har en jättekul bokklubb via 925.
Steg två är att bonda lite extra med någon specifik i det sammanhang du hittat. Svara på dens story, kommentera bilder, heja på! Alla älskar nån som bidrar med positiv energi.
Efter ett tag kommer du börja märka att det är lite enklare i vissa sammanhang och trögare i andra, då fortsätter du lägga energin där det går enkelt och så kan du låta det tröga rinnande i sanden lite, så kan du också introducera nåt nytt och testa det.
Du får jättegärna berätta lite mer specifikt om de sammanhang du är en del av idag så ska vi se om vi kan spåna fram nåt bra 🙂
Sluta ljug och sluta skämmas. Det är jättevanligt, och har inget eller väldigt lite att göra med hur du är som person. Mest bara otur och omständigheter genom livet.
Men om du ljuger bygger du barriärer. Säg
Istället att du tycker det är lite krångligt att hitta nya vänner i en stor stad och att du får klara dig ensam. Min erfarenhet är att det öppnar dörrar, och också avdramatiserar, för många andra är i din sits. Kanske även en del av alla de du pratar om, bara att de visar en annan bild utåt.
Jag har själv varit i din sits även om det är bättre nu 🙂
Känner igen mig! Eller jag har många kompisar, men nästan alla har familj. Och sedan de fick barn umgås de i princip endast med sin ursprungsfamilj och syskon och sånt, samt med andra barnfamiljer. Även de som fick barn lite senare och sa att de inte skulle bli så. Hänger med kompisar ibland, men då oftast någon vardagskväll eller lördagförmiddag på fika typ. Aldrig helgkvällar. Ljuger ofta i jobbet om vad jag gjort på helgerna. Oftast träffar jag ingen, utom möjligen min pappa och hans fru om jag åker dit en sväng någon dag. Jag förstår att det blivit så, och jag är inte så bra att höra av mig heller alltid. Jag har alltid tyckt mest om spontant häng, och jag lessnar lite när varenda pytteträff ska planeras veckor i förtid. Det är inte värt det för en eventuell fika med massor av barn som ändå tar all uppmärksamhet. Så det är också mitt fel. Accepterar ibland att det är såhär just nu, men känner mig ofta ensam. Bor dessutom i en liten stad, så det är svårt att hitta nytt umgänge.
Jag tycker det är jättesvårt att räcka till så spontanhäng för mig är ofta uteslutet. Har rätt många i mitt umgänge som jag vill träffa, och det är sällan jag har en obokad lördag eller helg. Därför behöver jag planera in flera veckor i förväg 🤷♀️
Oj vilket bra svar i en tråd där folk skriver av sig om att de känner sig ensamma och att alla andra är så upptagna.
Jag kan relatera jättemycket, men i mitt fall finns det en ”naturlig” förklaring och det är att jag har autism och har väldigt svårt med framförallt relationer. Hade en bästa vän men hon dog dessvärre för några år sedan. Jag trivs dock väldigt bra i mitt eget sällskap och tycker om att göra saker som andra i min ålder (35+) kanske finner meningslösa, typ ta promenader i skogen och utforska eller prata om typ universum och fota fjärilar. 😄 Jag fick aldrig någon barndom så antar att jag lever it den nu och är som ett stort barn och såna människor ser de flesta ner på då det ”måste vara något fel” på de som inte lever ett normalt liv med familj, karriär/jobb, bil, hus och så vidare.
Hmm.. vet inte vad jag ville säga med allt det här men du är iallafall inte ensam om att vara ensam, det kanske kan vara en liten tröst.
Jag känner exakt likadant. Lika mkt som jag längtar efter sommaren så våndas jag. En ensam o tråkig midsommar. Inga härliga sommarkvällar med kompisgäng. Fyller 33. Men det talas mer och mer om detta och bara häromdagen var det uppe på nyheterna , en kvinna som skrivit bok om detta.
Vi är inte ensamma om att vara ensamma.
Hade vänner i tonåren och början av 20-årsåldern men det är ju nog likadant för alla, livet o saker händer.
Kan samtidigt tänka , är jag helt knäpp utan att jag ens själv vet om det? Knappt några vänner och varit singel hela livet. Fyller 33 i år.
Relaterar starkt till ts samt till S, är i exakt samma läge. Men var bor ni alla, om vi har tur kanske vi bor närmre än vi tror. Jag bor i Malmö.
Jag kan också relatera. För några år sedan hade jag många nära vänner men sedan covid är det som att ingen har tid, vill träffas. Jag försöker då och då att bjuda in till typ spelkvällar med olika människor och det brukar vara uppskattat, men jag känner inte att jag blir tillbakabjuden till deras hem eller så. Jag försöker att inte ta det personligt för jag tror inte att det är personligt, men oavsett vad så är det ju tråkigt! :/
Aldrig relaterat så mycket till ett inlägg. Önskar jag hade ett svar med en lösning men just nu ville jag bata skriva att du inte är ensam om din situation ❤️
Behövde verkligen ditt inlägg ikväll. Du anar inte! Har mått så fruktansvärt dåligt i månader, så där att jag darrar om dagarna. Idag har varit riktigt tung. Fick också höra av min mamma igår att jag ”mår dåligt för att du är ensam” och av hennes vän att jag ”borde skaffa mig ett liv.” Så egentligen vill jag bara säga att du inte är ensam om att känna så här, och det va skönt att få den påminnelsen själv.
Fattar känslan men testa att bjud in till grejer, o börja kanske med det när det inte är stora högrider utan lite mer avslappnat. Till slut kommer du hitta ett gäng du trivs med!
Igår gick jag med i Gofrendly och har redan nästa helg bestämt träff för fika och promenad med en tjej. Testa det med du🥰
Så jobbigt ❤️. Jag är också extremt ensam men trivs med det. Jag blev svårt sjuk och då försvann alla vänner och bekanta.
Vilka små gester uppskattar ni att människor gör för er?
Jag älskar människor som säger till när man har tex gylfen öppen, något i ansiktet osv
När någon gör små saker som tar fram en frukt åt mig från kylen för jag gillar inte kall frukt, laddar kaffebryggaren åt mig. Det är min kollega som gör detta för mig 😂 hon är bäst 🫶 och typ min extramamma som får min röriga hjärna att slappna av så jag kan göra mitt bästa varje dag.
Folk som ler, jag blir så himla glad. Ett leende är underskattat!
Jag behöver tips på byxor/jeans.
Jag är något överviktig. Typ jämt fördelat, mjuk mage 🙂
Krav: SKÖNA! Och gärna sitta snyggt
Samma här. Köpte på lindex, provade ett par, kunde precis knäppa dem och det hade varit hållbart eftersom de verkar vara i ett material som töjer sig. Köpte dock en storlek större men tänkte att jag inte behöver prova då eftersom de bör passa. Men nej de får jag inte ens igen. Så störande och jag är i akut behov av byxor eftersom jag just nu bara har två par.
Dobsom har extremt sköna byxor för en mjuk mage. Både deras långa och shorts. Inte snyggsnygga för fest men fantastiska vardagsbyxor.
Kappahl har extremt sköna byxor från märket kayday som egentligen är loungebyxor så mer vardag de också. Har ett par jazzbyxor som har uppvikbar midja som är så skönt vissa dagar när magen är extra känslig och svullen.
Sen hittade jag ett par snyggbyxor som var otippat sköna för att vara kostymbyxa från lindex. De heter noor och när jag köpte dem så fanns de som kortare modell också och sånt uppskattar jag som är kortare.
Jag hade samma krav som du ungefär och har typ levt i dessa sen jag skaffade dem:
https://www.stories.com/sv_se/clothing/trousers/tailored-trousers/product.press-crease-flared-trousers-black.1083301002.html
Perfekt passform, tungt tyg som känns dyrt och ser ut som nya fast jag har tvättat dem 1000 ggr
Kappahls modell Stella!
https://www.ahlens.se/produkter/dam/vida-jeans-med-hog-midja-ika-b56f3b28-47f7-41a8-8409-d8dda6a263f1
Carin Wester IKA, så snyggt, så snyggt!
Gina tricots Molly, eller active kostymbyxor från madlady
Kolla in Residus.
https://www.lindex.com/se/p/8305982-766-bla-hanna-vida-high-waist-jeans-med-croppat-ben
Dom här!!!! Älskar!!
Modellen LILLY på Lindex 🩷
Svarta snyggbyxor – Lindex Puntobyxa med utställda ben.
Svarta snygg/vardagsbyxor – Ninepine Asana
Jeans – Lindex Lilly shapingjeans
Jag drar 48 på byxor och älskar de där tre.
Hoppas du hittar en favorit!
Är 30 år och känner mig så misslyckad. Trots högskoleutbildning är jag kvar på samma jobb som efter studenten för att jag inte fått något nytt, 3 år efter min examen. Det känns som att alla i min närhet har ordentliga jobb och skaffar barn. Själv lever jag utan någon och har ständig ekonomisk ångest då jag tjänar väldigt lite på mitt jobb. Känner mig så ensam om detta och undrar hela tiden vad det är för fel på mig..
Hade varit så fint att höra om någon har en solskenshistoria eller lite pepp kring denna situation ❤️
Jag förstår känslan av att ”ligga efter” i livet, men det är ju egentligen en meningslös grej. Att jämföra sig alltså. För man tittar ju sällan på någon som har det ”sämre”. Vi har alla vår egen väg att gå och egen kamp att vinna. Vissa dagar är det en vinst för mig att komma ur sängen, då blir det ju absurt att vara ledsen över att jag inte driver åtta företag, är miljonär och springer maratonlopp.
Allt löser sig 💞
Livet är ju inte en tävling.
jo, flest nobelpris vinner
Åh känner igen mig så mycket. Tog min examen förra året. Började jobba i en annan bransch för att andas lite från studierna. Har bytt jobb igen till något annat i en helt annan bransch men söker jobb varje vecka inom min egna bransch men får inget.
Mår dåligt över det också och känner mig fast. Är rädd att jag valt fel utbildning och framförallt att jag slösade flera år på något som gav mig lån. Har sådan ångest varje dag
Söker du jobb nu? Kan du ta hjälp från t ex facket att vässa ditt cv/dina jobbintervjuskills? Kolla även in Advicewitherin på youtube!
Under tiden så är det bästa sättet att bli av med ekonomisk ångest att ha koll på sina utgifter, så om det går så gör det till en sport att göra av med så lite som möjligt en period och se vad som händer?
Har inga tips men tycker du ska lyssna på Kjell Enhager, han är jättebra och pratar bland annat om känsla av misslyckande osv. Lyssna gärna på när han är med i Framgångspodden, alla avsnitt med honom är bra!
Vissa är ”slow starters” och det är inget fel med det.
Du e inte ensam är 33 och inte lyckats få ett heltidsjobb efter mina universitets studier än . Känner mig helt värdelös hela tiden . Kanske ingen solkens historia och ingen pepp men du är inte ensam
Kan du söka praktiktermin via högskola/uni? På så vis kan du söka en termins betald praktik på en arbetsplats i din bransch och få en fot in, kontaktnät och referenser. Jag har jobbat i en bransch där jag nära nog skulle säga att praktik är enda vägen in till förstajobbet, antingen på den arbetsplatsen eller genom att de känner nån som känner nån och kan öppna dörr för intervju osv
Förtydligar: sök alltså praktik (obetald) på arbetsplats, men få ”betalt” (CSN) genom en termins fortsatt studiebidrag & lån
Någon här som arbetar som upphandlare?
Stressigt? Lön? Vad gick ni för utbildning?
Jag är 36 och måste måste måste ha en ny karriär och funderar på att gå en YH inom upphandling. Jag är kanske inte så ”säljig” som person men är glad och social noggrann och hyfsat bra på matte.
KÖR! Otroligt efterfrågat både i offentlig och privat sektor. Dessutom behöver du inte vara ”säljig”, utan noggrann och strategisk.
Tror du det kommer vara efterfrågan även om två år, med YH?
Rädd att jag ska vara ”för gammal” blir 38 när jag är klar då
Ja definitivt! Jag har jobbat nära YH-utbildningsutvecklare och utbildningarna är ju precis vad branschen efterfrågar. Skulle säga att kompetensen behövs i hela landet och så kommer man gilla att du har erfarenhet från annat också. Så kör, var stolt över dina år och lycka till med utbildning och jobb! 🙌
Upphandling kommer bara öka i relevans tror jag
Jobbar privat atm. Studerade Yh och blev klar för tre år sedan.
Stressigt – beror på arbetsplats
Lön – 45k, direkt efter plugget fick jag 30
Det är lätt att få upp lönen vid byte av arbetsplats. Med några års erfarenhet kan du snabbt komma upp i 50-60k
Oj det är så pass ändå! Var ju riktigt bra lön om man kan tänka sig byta arbetsplats då.
Hur ser en dag ut? Kan man jobba hemifrån? Höga krav?
Dagarna är både monotona men även varierande. Generellt är det möte 5-6h per dag. Resterande tid går åt att svara i telefon, mail, utforma avtal, administrera typ.
Ibland är det resor till leverantörer.
Jobbar hemifrån om jag inte behöver infinna mig på fysiska möten.
Skulle säga att jobbet kräver en del resor – bra att ha med sig om du har barn eller djur.
Mycket eget ansvar och viktigt att hålla deadlines.
Många arbetsplatser vill dock i varje fall att man är på plats 50%.
Låter som dröm, jag kan inte jobba hemifrån alls i min nuvarande roll.
Har barn så får kanske hitta en arbetsplatsen med mindre resor då.
Tack så mycket för info!
Har du ångrat ditt yrkesval någon gång?
Visst har jag ångrat mig. Men det är för att jag aldrig är nöjd. Jag har svårt att finna ro och nöja mig.
Ett arbete framför en dator är egentligen inte ett jobb för mig.
Men gillar du adminarbete, sitta i möten, flexibel arbetstid – kör!!
Någon som har tips på hur man rengör utemöbler i plast? Har SKARPÖ från Ikea, vita i plast som under vintern fått någon röd hinna som ser ut som utsmetad ketchup typ. Plus missfärgade i övrigt. Stod idag med stålull och det bet inte. Någon som sitter på ett supertips hur man rengör stolarna ordentligt?
Fönsterputs från Ekotipset eller skrubbis (https://www.amazon.se/Kilo-Scrubby-Plus-17x14cm-Flerf%C3%A4rgat17/dp/B07KL15SCM/ref=asc_df_B07KL15SCM/?tag=shpngadsglesm-21&linkCode=df0&hvadid=476728971756&hvpos=&hvnetw=g&hvrand=6124031167500151710&hvpone=&hvptwo=&hvqmt=&hvdev=m&hvdvcmdl=&hvlocint=&hvlocphy=1012571&hvtargid=pla-591857078386&psc=1&mcid=de6df2cd5a273d0aa9a70c7ab34ae2d5) som svinto fast inte stål.
varför har Kajson sån mörk mustasch på stories ? är det filter ?
Kan det vara hormonellt? Vissa har mer behåring i ansiktet
Är 40+ och har redan en lång universitetsutbildning (har också gjort slut på alla veckor med csn) men skulle vilja byta karriär. Vågar man gå en ny utbildning? Är det ens någon mening?
Ingen mening? Nej, du ska ju bara jobba i minst 27 år till… Köööööör!
Jaaa jag vet ju. Hade gett andra samma råd men blir velig när det kommer till mig själv. Frågan är dels hur jag ska ha råd när jag inte kan få mer csn, har en massa barn att försörja bland annat och det hade jag inte som student. Sedan vet jag inte om jag ska satsa på en master inom mitt område eller byta helt.
Kan du läsa en utbildning på deltid så att du kan jobba samtidigt? Det finns ju många lösningar där man inte är traditionellt student på heltid liksom.
Är i exakt samma sits, skrev en tråd om upphandlare ovanför här. Har inte heller CSN kvar så vet inte hur jag ska lösa det men känner att jag hellre dör än arbetar kvar på mitt jobb jag gått min långa utbildning för att få..
Vad vill du gå för ny utbildning? 🙂
Du kan söka omställningsstöd via CSN.
Jag är 44 år o börjar plugga nu i höst. Jag kände att det var dags att byta inriktning yrkesmässigt.
Tja…du kan ju leva i 60 år till…trist att bara trampa på om du vill byta karriär…Så byt,Kör på!
Någon som gjort en titthålsoperation på knät, hur var återhämtningen? Behövdes sjukskrivning?
Vad gjordes under operationen?
Efter min titthålsoperation så hade jag gips och rehabilitering därefter. Men var några år sedan, så processen har säkert ändrats.
Beror nog i slutändan på vad du ska operera och hur omfattande operationen är. ☺️
Jobbar med den typ av operationer. Gällande sjukskrivning beror det på vad för operation som genomförts och vad du jobbar med. Vissa av våra patienter har möjlighet att jobba hemifrån/sitta ner och avlasta benet större delen av arbetsdagen, medans andra behöver vara sjukskrivna för de går mycket i jobbet. Samma gällande återhämtning och rehab, beror på vad du gjort för ingrepp.
Gjort titthål två gånger på samma knä båda gångerna pga fotboll. Första gången var jag ca 17år, då gjordes titthål för att konstatera en korsbandsskada plus ta bort lite av menisken som fått sig en smäll. Hade kryckor en vecka vill jag minnas när jag var hemifrån men hemma så gick jag på benet redan dagen efter, stapplande men det gick. Kan inte minnas att jag hade ont.
Sen gjordes en korsbandsoperation.
Andra gången var jag ca 23 och då gjordes titthål för att konstatera att korsbandet var av igen samt så syddes menisken den gången. Dagen efter körde jag bil och två dagar efter så promenerade jag på det. Hade inte ont men promenaden minns jag inte var så smart. Svullet och stelt efter för mycket rörelse.
Så ingen sjukskrivning men beror säkert mycket på vad som görs, samt var jag kanske lite dum-envis senast och borde ha vilat något mera efteråt.
Jag fixade korsband och mediala menisken och fick inte gå normalt på 8 veckor… lång sjukskrivning det vill säga 🥲
Jag tycker att cottage core-kläder är sååååå himla fint, men vågar inte gå klädd så. Jag vill vara romantiskt och lite flörtig klädd, men även redo för en rejäl skogstur. Helt vill jag vara modig och snygg också, men det är kanske lite överdrivet.
Varför inte? Kör! Så fint.
Tack för peppen 🙂 jag vill helst inte sticka ut för mycket, men jag kanske får börja smått så att jag blir van. Långkjol är ju modernt nu, så jag kanske kan smygstarta lite 🙂
Ja, gör det 🙂 Jag förstår. Det finns också söta klänningar i det stuket som inte är extremt utstickande ändå. Annars kan du kanske prova att bryta av det med något mer modernt också som lädersneakers. Så började jag när jag insåg att jag ville klä mig lite mer feminint.
Kolla in Ellie-Jean Royden på youtube, hon har ett system för style roots som är rätt spännande. Hon menar att man kan inkorporera vilken aestethic som helst utan att känna sig utklädd genom att bestämma sina style roots och så använda de element som ingår i trenden och dessutom passar för en själv.
Jag följer redan henne 🙂 hon är så bra!
Kul! Tänker att cottagecore och redo för skogen egentligen passar ganska bra ihop? Kanske ta inspiration av engelsk landsbygdsstil som känns som iallafall en kusin till cottagecore men är mer praktisk. Tänker typ prinsessan Kate och hennes countrysidestil.
Lyssnade på podden Sanning och konsekvens och pratet om parfymen DKNY äpplet. Vad tycker ni om den? Jag har den och får ofta kommentarer om att jag luktar gott. Hade ingen aning om att doften får folk att vilja kräkas!! Det är ju det sista jag vill att folk ska känna i min närvaro…
Jag fick den i gymnasiet och gillade den inte.
Hatade den på gymnasiet men nu tycker jag om den och hade kunnat köpa själv. Sniffar alltid lite på den när jag ska köpa ny parfym men slutar med att jag köper säkra kort.
Menar du den gröna be delicious? Den doftar ju jättegott tycker jag
Ja den. Tycker ju också den luktar gott. I podden pratar dom länge om hur fruktansvärt den luktar. Jag skämdes när jag lyssnade. Vill ju inte att andra ska vilja spy av min doft…
Jag har den hemma i skåpet, så jag slog ett slag för alla som har eller har haft den. 🙂
Ja den. Tycker ju också den luktar gott. I podden pratar dom länge om hur fruktansvärt den luktar. Jag skämdes när jag lyssnade. Vill ju inte att andra ska vilja spy av min doft…
Jag blev också förvånad över hur
Mycket dom hatade den 😂
Min bästa vän i hög- och mellanstadiet använde alltid den. Vi har glidit ifrån varandra för många år sedan men varje gång jag känner den parfymen tänker jag på allt kul vi gjort ❤️
Visste inte att folk tyckte den luktade äckligt nu men för mig är den väldigt väldigt förknippad med omklädningsrummet efter gympan i högstadiet. Alla älskade den då för att den luktar jättegott men kanske inte är den mest mogna doften. Älskar du den ska du fortsätta dock!
Åh jag hade det röda äpplet i gymnasiet och äskade den parfymen 😍
hörde sågningen men den luktade ju gott… för 30 år sen.
Minns inte exakt lukten. Men kändes som att halva podd-avsnittet tillägnades parfymen. 🙃
Pratade de om alla färger eller om någon särskild? 🍎
Folk? Det är två personer…
Jag håller med de två i podden. Jag HATAR den parfymen. Fattar inte hur den kunde ligga överst på topplistan över parfymer förr. Jag får kväljningar när någon har den på sig. 😅
Jag älskar den!
Jag använder den parfymen och får då och då höra att jag luktar gott, så det är väldigt olika vad folk tycker där.
Född och uppväxt i Stockholm men skulle vilja flytta till en mindre stad.
Har fastnat för Mariestad, Kristinehamn, Töreboda typ.
Skulle dessa passa om man har man och småbarn, önskar närhet till allt och gemenskap (det vi saknar i Stockholm) eller har ni någon annan stad att rekommendera?
Inte högre upp än Karlstad och inte västkusten eller Skåne.
Jönköping! Bodde där ett par år (från Sthlm) och tycker att det var en helt underbar stad att bo i. Så vackra omgivningar, lyxigt att ha Vättern, god stämning och välfungerande, nära till Gbg om man är sugen på storstad, osv. Bästa staden!
Sveriges 10:e största stad ändå, men visst om man tolkar ”mindre stad” som nån som är mindre än Stockholm.
Jönköping är fint och har härliga omgivningar. Men mycket större än städerna som nämns. En storstad om man jämför med Töreboda.
Ja, Jönköping är fint men förstort
Är uppvuxen i en villaförort ca 1 mil utanför Jkpg. Kan ju vara ett alternativ om man tycker själva stan är för stor. Naturnära, cykelavstånd till allt osv och bra buss- och tågförbindelser in till stan där de flesta jobbar och går gymnasiet.
Kalmar kanske? Jag älskade verkligen att bo där!
Skövde kanske, det är lite större än Mariestad och Töreboda (där finns inte så mycket att göra 🙈) men ändå en liten stad jämfört med Stockholm. Men det beror ju helt på hur ”litet” du är ute efter 😊 Hellre Mariestad än Töreboda skulle jag säga 😅
Skövde får bygga klart sina vägar och sin infrastruktur först, som måste anpassas till att staden växer så markant varje år INNAN det blir en tanke om flytt dit.
Haha jo, det finns absolut en del att önska där. Men jag trivs trots det jättebra i Skövde och ser inte vägarbetena som ett stort problem😊
Skövde, staden ingen behövde.
Med en miljard rondeller.
Helsingborg!!!! Utan tvekan.
Jag skulle vilja påstå att det ligger i Skåne.
Skåne är så jävla fint.
Men Linnea vill inte till Skåne eller västkusten, och Helsingborg stämmer in på båda.
Mariestad har Vänern och är en riktigt mysig stad, nära till Skövde (och därmed tågen) och dessutom en riktig sommarstad.
Töreboda är ännu mindre, har inget vatten riktigt i närheten (Göta Kanal visserligen) och ja, en mindre ort än Mariestad helt enkelt. Har tågen däremot.
Skulle rösta på Mariestad i det här fallet.
Tack för svar! Får nog bli året semester att åka dit och försöka ”känna stämningen”
Kristinehamn är fantastiskt att växa upp i. Lagom stort och nära till både Karlstad och Örebro.
Kör!
Ja, har fått för mig det utan att vet någonting om staden, familjärt. Får bli ett besök där i sommar också 🙂
akta dej för Mariestad och Töreboda. asså extrema små hålor.. lillebrorkomplex, bittra mm.
haft en anhörig som bott och jobbat där..
bott själv i en mindre håla i närheten och nej dom gillar inte stockholmare 🤣
Håller med, men så tycker jag det är i hela Skaraborg.
Tipsar istället om typ Vänersborg. Visserligen tråkig, men den är fin. Trollhättan är en annan otroligt trevlig stad. Upplever att gemenskapen är bättre i de här städerna än de i Skaraborg.
Annars finns ju Halland, Varberg, Falkenberg och Halmstad är alla väldigt fina. Halmstad och Varberg är favoriter hos mig😊
Det är fina orter, men de flesta skulle se det som västkusten.
Missade helt att hon skrev det😅🙃 tycker inte Trollhättan och Vänersborg räknas till västkusten dock, Västsverige, men inte kusten. Jag kan inte komma på någon som menat Trollhättan när de åker till kusten.
Bor i Kristinehamn och jag upplever staden som utdöende, tomma lokaler i litet centrum. Kanske Karlstad passar bättre? Det är dock, som nån skrev, nära till flera större städer!
Kristinehamn är fint och mysigt på sina ställen och har det mest väsentliga men det kanske kommer kännas litet? Men såg att du tänkte dig ett besök i sommar, kör på det och kika på utbudet så får du säkert en känsla för om det finns tillräckligt! 🥰 funderar du på något mer är det bara att fråga 👍🏼
Hej, Tack för svar 🙂 Ja tyvärr så försvinner väl mycket i mindre städer. Karlstad är absolut på listan men…
Vi är ute efter lugn och möjligheten att köpa ett hus, inte så lätt med Stockholmspriser 😉 Vi är inga shoppingmänniskor så bara vi kan uträtta ärenden (bibliotek, mat, apoteket, vård m.m) så räcker det för oss.
Ska ärligt säga att jag aldrig bott någon annanstans än Stockholm så vet inte om det kommer kännas förlitet. Jag har en romantiserad bild av mindre städer där grannbarn leker, man smiter över på en kopp kaffe, kan cykla till allt. Vid Valborg (ex.) så träffas alla vid elden. Inte som nu när det tar en timme till vänner/familj om man bor på fel sida och folk håller sig mycket för sig själva. Undviker grannarna m.m 😉
Finns det bättre och ”sämre” områden att bo i? Hur ser det ut med jobb? Jobbar de flesta på annan ort?
Karlstad är så fint och känns som en ”liten” större stad tycker jag. Allt man skulle sakna i en större stad finns. Bor inte där själv men om jag skulle ha flyttat från Stockholm idag hade det varit högt på listan (flyttade till Västerås istället och trivs jättebra men det är inte ens i närheten av lika fint som Karlstad). Vacker natur runt omkring, Vänern, älven mitt i stan…! Hammarö är superfint om man vill bo utanför.
Då kanske Kristinehamn kan vara lagomt 🥰 och ligger väldigt fin intill Vänern!
Bor man i hus så skulle jag inte säga att det finns något ”sämre” område egentligen utan då är det nog mer att kolla och få en känsla för område och närhet. Tänker ni börja med t.ex hyresrätt skulle jag undvika Stenstaliden och lägenheterna kring parkvägen. Och hyr inte av reflex 😅
Angående jobb skulle jag säga att många jobbar på annan ort. Det finns ju en del industrier men är osäker på hur det ser ut med jobb där. Men Karlstad, Karlskoga och Örebro ligger med lagom pendlingsavstånd 😇
Vi bor i Tidan som ligger precis mellan Skövde och Töreboda (men hör till skövde kommun) lika långt till Mariestad också. (Ca 20 min till alla 3 städer) Kunde inte bli bättre. 😃 Inte född där utan inflyttad och vi trivs jättebra. Av Töreboda och Mariestad föredrar jag nog Mariestad men båda är fina ”sommar”städer. Vi åker mycket till Mariestad på somrarna och badar. 😊
Nora! Så mysigt på exakt alla sätt.
Flytta till Alingsås!
Underbart mysigt här och perfekt när man har barn 😀
Allt finns inom rimligt avstånd och fin natur och många sjöar i omgivningen.
Hur tänker ni med sol och era små? Har en 1,5 åring och har typ alltid heltäckande på henne. Men ser t.ex. TanByKlara som har sin dotter i direktsol och kortärmat etc (inget shameande, hon är säkert den bästa mamman till sitt barn).
Men har ni på era minstingar typ shorts och liknande? Vi smörjer ju in ansikte och händer + solhatt/keps. Livrädd för att hon ska bränna sig – samtidigt som det känns som att det lätt kan blir varmt.
Jag är förskollärare (träffar alltså många många barn och har sett alla varianter) och jag skulle säga att heltäckande tunna kläder är bäst till så små. Absolut att det kan bli för varmt vid en viss gräns, men så små barn ska ju inte heller vara i direkt solljus för länge och i skugga funkar heltäckande bra. De blir ju oftast inte svettiga på samma sätt som större barn då de rör sig mindre.
Tillägg också att heltäckande är mer praktiskt till så små då de tex ofta sitter mer i sandlådan osv. Sand i blöjan eller sand som fastnar fulla benen pga solkrämen är inte supermysigt. Och det skyddar små knän från skrapsår.
Jag vet en förskola där man ordnat lite skugga i en del av sandlådan med tunt tyg uppspänt lite snett på fyra pinnar som håller värsta heta solgasset borta.
Väldigt ansvarslöst av henne. Klart barnen ska skyddas från solen. Apropå solskyddskräm, allmänt tips. Köp ny solskyddskräm varje år! Jobbar i förskolan och vet att föräldrar tenderar att använda samma solskyddskräm år efter år i förskolan (den ligger kvar i korgen året runt). Viktigt att veta att solskyddskräm har en hållbarhet på oftast ett år men kan också vara längre, det står på förpackningen.
Det är väl viktigare att Klara och barnet matchar brännan än att täcka barnet. Det förstår väl vem som helst.
Men vad allt ska skruvas till jämt. Hon använder kanske solskydd på barnet, håller honom i skuggan, undviker timmarna med starkast solsken utomhus?
Asså vet inte hur snabbt era ungar bränner sig men hennes barns pappa är svart. En unge med pigment, solkräm och som kanske inte är ute flera timmar i solen utan en stund alternativt inte de starkaste timmarna kommer liksom inte få hudcancer för att han har t-shirt.
fast mörkhyade skadas också av solen.. dessutom har hon ju 50 %av en skandinavisk hud.
att inte skydda ett barn med brun hud är direkt korkat.
Fast det är ju att skydda ett barn med mörk hud att ha solkräm, va i skuggan och anpassa tider etc.
Förstår du inte det så är det nog du som är korkad.
Det är att bli bränd som är skadligt, och det tar onekligen olika lång tid.
Mörkhyade skadas också. Extra farligt då rodnaden inte syns lika tydligt.
Vi kunde ha shorts ibland men med tunn långärmad skjorta upptill och solkeps. Helst var vi i skugga
Jag fick hudcancer när jag var 24, på grund av att jag var bränd så mycket som barn. Klä på barnen, försök hålla dem skugga och vänj dem tidigt vid att man har kläder och hatt i solen.
Brukar ha shorts och tshirt med solkräm, men undviker solen mellan 11-15.
Känns som att nyblivna mammor i Sverige nu för tiden har sån enorm panik och stress över dehär frågorna. Har själv barn, både yngre och äldre än 1,5 år, så hör ”snacket” och är med i flera mammagrupper på Facebook.
Tycker absolut självklart att det är viktigt att man läser på, tar till sig av råd och tar hand om sina barn efter bästa förmåga. Men känns som att det utvecklats någon nästan manisk eftersträvan efter perfektion när det kommer till ”säkerhetstänk” och tror att det bidrar till att många småbarnsföräldrar (särskilt mammor) idag mår dåligt, är stressade och så vidare.
Tex har jag flera gånger stött på frågan hur i all världen man ska göra nu ”med bebis” om man nu måste korsa gatan när solen skiner, och solen då kommer in i vagnen för någon minut. För man har ju läst att BEBIS helt ska undvika solen. Har också hört flera som kopplat bort eller sålt sin TV när de fått barn för att rekommendationerna är 0 skärmtid de första två åren. Och liksom tagit ”rekommendation” som nästan ”sneglar barnet åt TVn så dör det”.
Någon frågar om de bör ringa 1177 för att deras niomånaders åt av familjens köttfärssås och att de inte hade tänkt på att det är salt i buljongtärningen som var i. Någon annan mamma fick typ 15 kommentarer på ett foto på hennes typ 10-månaders som sov i en spjälsäng med tunn filt och snutte, att hon omedelbart måste ta bort ALLT från sängen!!
Folk är nitiska med maten första året, frågar om man kan ge barnet (kommunalt) kranvatten utan att koka det först, bakar specialtårta till ettårskalaset osv men sisådär 2-3 år senare sitter samma föräldrar och ger barnet falukorv och makaroner med ketchup för nittiofjärde gången på en månad typ.
Inte svar på din fråga och jag svävade väl iväg lite men summa summarum: om du har shorts på din son när ni går ut och sparkar lite boll en stund och solen kikar fram så kommer antagligen ingenting hemskt att hända. Och att Klaras barn hade kortärmat på någon bild var säkert inte heller någon större skaderisk. Du har ju ingen aning om hur länge hon var i solen, om hon hade solkräm, osv.
Håller verkligen med dig. En 6 månaders som får i sig salt i en buljongtärning = panik. En 4 åring som lever på pasta, falukorv, ketchup och inga grönsaker = helt lugnt. Alltså motalpaniken bland anders föräldrar är ju absurd. Vi hade minstingen på stranden i uv-tält. De stora barnen vill ju inte sitta inne på sommarlovet. Tog ett snabbt dopp med minstingen och en bild. Massor av kommentarer om hur farligt det var att vara i solen och oansvarigt att ta med bebisen till stranden. Solexponering i 5 min för lite svalka är absolut inte farligt.
Haha ja du har verkligen helt rätt i allt du skriver!!
Verkligen. Helt hysteriska, framstår som psykiskt labila. Chilla, din unge kommer ramla ner för trappan, klämma fingrarna, äta grus och bajs.
malignt melanom ökar lavinartat… jag gör ALLT för att skydda mina barn från det.
Dvs alltid solskyddsfaktor 50 /skuggan /täckande kläder på barnen sen nyfödda från att vårsolen kommer till slutet av augusti.
Mm, kanske har det ffa med ändrade resvanor att göra och inte solvanor hos barn..
Hur har du barnen i skuggan på förskolan och i skolan?
D-vitaminbrist in the making, vilket är en orsak till cancer. Har du koll på alla cancerframkallande ämnen som finns i ditt barns solkräm?
Har du förstått i vilken grupp det ökar och vilka levnadsvanor som lett fram till ökningen?
Föregår du med gott exempel och skyddar dig själv lika mycket?
Jag brukar kalla mig för sol-polisen för jag vill inte att barnen bränner sig. Har en kompis som fick hudcancer i ung ålder pga brände sig så ofta som barn. Går ju inte att lägga det ansvaret på barnet och det är barnet som straffas resten av livet pga det.
Så min 9 åring badar i uv-kläder (i hennes storlek finns det bara långärmad baddräkt som bäst). Badade med solhatt upp till 6-7 år. De yngre barnen likadant. Sen tänker jag att shorts = benen inte blir lika utsatta som huvud & axlar. Alltid keps eller solhatt på sig. Lärt de äldsta barnen det från de va riktigt små så de är duktiga på förskola/skola med.
❤️🫶
Alltså snälla rara
Baby reindeer!
Har ni sett? Vad tyckte ni?
Jag har 1.5 avsnitt kvar men att det går runt så sjuka människor i vårt samhälle…alltså fy.🤮
Sorglig😢
På vilket sätt? Jag tycker det ur hans perspektiv men känner noll för henne. Har som sagt inte sett klart, men hon är riktigt läskig.
Lite märklig? Blir lite frustrerad på huvudkaraktären som fortsätter att sätta sig själv i farliga situationer. Måste ha självskadebeteende.
I övrigt, ja, sorgligt att någon mår så dåligt som stalkern gör. Och både sorgligt och läskigt att dessa människor kan utsätta andra för ett helvete.
Ja! Speciell serie. Särskilt sjukt kändes det när jag efter att jag sett klart alltihop läste att han spelar sig själv.
Ja det läste jag också, men tycker han spelar bra och gör det ännu mer trovärdigt imo
Ja absolut. Jag tyckte att allt kändes väldigt äkta och nog fanns det ju en anledning till det.
så galen. men han uppmuntrar henne också på nåt sätt, det är så äcklig men går inte att sluta kolla.
Lite så kände jag också men det känns som att det inte är konstigt, om man råkar ut för det. Jag vet inte hur psykologin fungerar dock, men jag fick känslan av att det inte var konstigt av honom🤔
Har sista avsnittet kvar men gillar den. Väldigt speciell serie men den visar ju hur skadad du blir av att bli utsatt. 😔
Ja, så sjukt. Jag försvann lite i nåt av de sista avsnitten och missade: men när han beskrev en kvinna han älskar, var det hon? Spolade aldrig tillbaka men kände att det var otroligt obehagligt att han hade känt så för henne😳😬
Hur ska man tänka angående kärleksspråk i ett förhållande? Hur förhåller man sig till att man har olika och hur tillgodoser man det bäst? Upplever ibland mig inte bemött som önskat, pga min partner har annat kärleksspråk. Tips mottages🫶🏼 tänker inte de är självklart att ha en partner med samma språk som en själv.
Jag och min man har helt olika kärleksspråk men vi har lärt oss att ge den andra vad den behöver. Viktigaste trot jag är att förklara för varandra vad ni uppskattar och ge mer av det. Sen kan det vara bra ha i åtanke att visa uppskattning även om man får ”fel” kärleksspråk till sig (kan ju vara lite svårt ibland se det men man får försöka påminna sig om hur den andra personen är och se deras omtanke). Mitt bästa tips är vara öppna, ödmjuka och snälla mot varandra till att man inte alltid förstår självmant vad den andra behöver utan man måste vara tydlig själv med vad man behöver och be om det! Har båda samma inställningar här och vill mötas så faller det säkert på plats av sig själv efter lite träning. 🥰
Jag tror du ska sluta tänka ”kärleksspråk”.
Jag och min man älskar varandra men ibland är man trött och orkar inte tänka på den andra, ibland är man glad och utvilad och vill pyssla om den andra. Har inget att göra med olika ”kärleksspråk”.
Systemet för de fem kärleksspråken om det är de du syftar till hittades på av en amerikansk pastor som ville hindra kristna par från att skilja sig. Så lärde han kvinnorna att mannen uttrycker faktiskt sin kärlek med tjänster eller nåt istället för att ge ett enda litet bekräftande ord i hela förhållandet.
Alltid bra såklart att diskutera och reflektera kring hur nu visar och kommunicerar känslor. Men ta reda på dina egna behov, blir de mötts idag? Går något att ändra? Förhoppningsvis är ni inte alltför långt ifrån varandra.
Men också uppskatta det den andra gör och inte ta det förgivet tänker jag. Min man skulle kunna åka och handla åt mig nu sent på kvällen om jag sa att jag var sugen på något eller ge förslag på något vi ska äta till frukost imorgon så löser han det. Eller han kan ta barnen både lördag & söndag på morgonen för att jag sa att jag va såååå trött.
Men som kärleksspråk uppskattar jag egentligen ord och fysisk beröring. Men just de handlingarna visar ju bekräftelse och kärlek också
Absolut men ts låter väldigt medveten om att personer kan ha olika kärleksspråk och verkar vara välvilligt inställd till sin partner. Så om det gick jämnt ut i relationen skulle frågan kanske inte ställts på det sättet. Absolut att man inte ska ta varandra för givet i en relation men tycker det är en annan fråga än just kärleksspråken.
Jag kan säga att det blev väldigt mycket bättre när jag slutade tro att min man kunde läsa mina tankar och tvärtom. Väldigt mycket bortkastad tid och energi. Vi har varit tillsammans väldigt länge och ibland kan det likväl bli, va? Men nu mer i förvåning, när den andra har trott att det är är något den andra tycker är jättekul/jättegott eller jätteviktigt. Numera blir det mer skratt av det, jag fattar inte riktigt, eftersom jag tycker jag är väldigt tydlig, varför jag gick där och var blev arg, istället för att direkt lyfta det.
Alltså Mirka Norrström. Har hon tappat det helt???
Vad?
Omhändertagna barn? OF, avklätt på Insta. Tatuering som inte betalas osv…
Vilka barn är omhändertagna?
Inget nytt på Instagram på länge. Låt henne henne ha of om hon vill. Finns fler äldre som har. Tex yogagirls mamma
What?
Är det inte sjukt att folk behöver prostituera sig på nätet? Varför är detta så avdramatiserat??
Ingen BEHÖVER göra det. Jag jobbar inom äldreomsorgen och behöver man pengar finns ALLTID jobb hos oss.
A1: var det du det?
Ja antagligen. Stackars barn.
Jag vill gärna diskutera människors energier. Eller det är kanske fel ord, för det låter så flummigt. Vibbar är nog mer rätt. Vad är det som gör att vissa människor har bra eller dåliga vibbar, tror ni?
Jag har hört att jag har väldigt lugna vibbar och både djur och små barn dras till mig, trots att jag inte upplever mig själv som särskilt lugn eller trygg.
Jag får samtidigt väldigt dåliga vibbar av en bekant. Vi har gemensamma vänner och hamnar ofta på samma tillställningar. Jättetrevlig kille, men det är något som gör att jag inte gillar honom, fast jag inte kan sätta fingret på det.
Vad är ”vibbar” egentligen och vad är det som gör att andra människor uppfattar dom? Vad tänker ni?
Vibbar är vad du är van vid eller inte van vid.
Jag växte upp i en jättesund familj där vi var snälla mot varandra. Får asdåliga vibbar av stökiga, aggressiva människor.
Min kompis växte upp i en ganska dålig situation. Hon dras till ”spännande” killar, dvs hon får bra vibbar av tuffa killar med aggressiv framtoning. Det är vad hon är van vid.
Det var en intressant tanke!
Så enkelt är det inte
Dåliga vibbar för mig är en människa som har mycket blockeringar, dvs oläkta sår och som har varit med om mycket och som inte har bearbetat det utan lever i rädsla vilket ofta gör att människor beter sig på ett sätt som uppfattas som negativt av andra. Ish.
Jag tänker att vissa personer har en självklar pondus som gör att de blir omtyckta,beundrade av såna som själv önskar de var som hen.Hade en kollega,en kvinna som var oerhört fin mot alla människor,rolig, hon var sån som alla ville ha till vän,det hon sa lyssnade man på,hon var en pålitlig och trygg person och mkt omtänksam.Inte rätt för att tala eller ta plats.Hon gav energi.Bra vibbar gav hon!
Så spännande med vibbar! Jag tänker att vibbar kanske är när vi ser /känner igen subtila beteenden som vi sett tidigare? Jag kan t ex få dåliga vibbar av högljudda/översäkra kvinnor i femtioårsåldern, och jag tror det är för att de till viss del har några beteenden som påminner om mina förskollärare som jag hade och INTE tyckte om!
Alltså spyyyyr på Pål i Robinson, hur har människan klarat sig genom livet?
Kan inte heller bestämma mig om jag gillar eller ogillar Alma.
HEJA CI💖🫶
Jag avskyr Pål, och hans sätt att vara…? Han säger ju själv hur självisk han är. Och ingen säger något om det?!?
Haha du fattar inte hur klippt programmet är eller? Pål är en vanlig kille.
Behöver tips på en grym CC-cream! 40+, så lite rynkig och torr hy utan lyster. I övrigt bra hud så behöver inte vara så täckande. Men vill ha ett flawless resultat! Prisklass spelar mindre roll. Hit me!
Aqualuminiere av Chanel
Ingen CC men en tunn naturlig foundation
Älskar den! Är doch bars 35 men den är så bra!
Lumene cc cream, bäst och väldigt omtyckt och populär budget variant!
Usch den är så tjock och täckande och lägger sig i ry kor. Inget för en äldre hud. Prova CLE istället. Återfuktande, lystrig och lagom täckning.
Tycker du? Jättenaturlig och glowig tycker jag, nu är dock inte jag rynkig men tycker man kan bygga upp täckningen med den
Erborian utan tvekan.
Filorgas.
Känner mig så inspirerad av att läsa om olika personers egna erfarenheter från resor den sista tiden! Vad är den bästa resan ni någonsin gjort och varför?
(Obs vi låtsas att miljön mår prima i denna tråd)
En av livets resor är den till Rom som jag gjorde med min bästa och äldsta vän för 12 år sedan. Vi var där en vecka i augusti. Helt underbart!
Låter fantastiskt! Finns det nån höjdpunkt som står ut så här 12 år senare?
Pantheon! Aldrig besökt någon häftigare byggnad vare sig före eller efter besöket. Såg ju nu att du också undrade varför.
Rom var fantastiskt på alla sätt! Eftersom vi åkte så sent flydde italienarna själva landet pga värmen, upplevde inte staden som fullproppad med folk. Fint väder och tillgång till dricksvatten lite överallt vilket var toppen pga värmen. Otroligt god mat och servicepersonalen på både hotellet och restaurangerna var trevliga. Det var (då) billigt att resa till kusten för våran sista dag låg vi vid havet. Vi tog buss och tåg för att komma dit, kostade under 100-lappen t/r. Tar inte heller så jättelång tid att flyga dit. Det var allt jag kom på. Har redan bestämt att någon gång i livet ska jag dit igen.
PS. Andra besöksmål som var mäktiga var (utav alla som går att besöka för vi besökte allt); Forum Romanum, Cirkus Maximus & Pompejus curia.
Island… ❤️ Overkligt vackert.
Zürich. Det var så himla fint där. 14 år sen jag var där dock men verkligen en stad jag gillade.
Alltså ni med bredare höfter/lår/rumpa men smalare midja – hur fasen gör ni med jeans och andra byxor? Jag får alltid en sådan öppning vid svanken liksom så jag skulle kunna gömma en känguru där just för att jag svankar. Ska jag köpa jeans med stretch? Ska jag undvika det? Orkar inte gå till skräddaren hela tiden för det hjälper inte ändå
Livrem.
Nä
Varför inte? Det måste jag ha i alla jeans.
Skärp eller skräddare. Hatar jeans med stretch. Gillar även byxor med något lägre midja.
Fast grejen är att skräddare inte hjälper så bra heller. De syr in litegrann men inte mer än så för annars blir det så jävla tajt så man inte kan sitta. Var hos en skräddare senast som sydde in dem men nu är det likadant igen. Kanske borde ge upp med byxor med stretch
Sy in midjan.Räcker med en eller två raka sömmar.Behövs inte ens en symaskin.
Lee Scarlett High
Maggan är singel igen, d va d!
D va d?
Och hon hänger ut en kvinna som skriver elaka saker till henne. Är det inte lättare att blocka, så att hon slipper se skiten? Genom att hänga ut kvinnan riskerar ju Magdalena att dömas för förtal.
TW kroppsångest!!
Jag börjar bli så less på mig själv och min kropp att jag har börjat överväga fettsugning. Jag har haft anorexi tidigare men har aldrig kunnat bli av med mina kärlekshandtag hur lite jag än har vägt och hur mycket jag än tränat.
Jag har alltid varit ganska anti mot skönhetsoperationer men samtidigt är det inte värt att hata vissa kroppsdelar så mycket som jag gör?
Innan nån skriver det så har jag gått till psykolog/kurator större delen av mitt liv
Känner igen känslan. <3 Jag tror dock att inget blir bättre med operation. Man hittar nog nya saker som man vill förändra.
Jag har tänkt precis så själv också men just nu är det svårt (tror jag är lite deprimerad just nu)
Tack för svaret <3
Det enda som genuint hjälpte för mig (vet att du redan nämnt träning) var tung styrketräning 3-4 gånger i veckan och att skifta tankarna kring mat. Så istället för att tänka att jag skulle äta så lite som möjligt tvingade jag mig till att tänka att äta för att ge kroppen bränsle till träningen och att orka igenom hela dagen. Fokuset låg främst på mycket protein för att bygga muskler. Ju mer muskler man har desto mer bränner kroppen vid vila och jag lyckades därmed bränna envist fett och forma kroppen.
Jag tror att det är kosten som ställer till det mkt för mig. När jag börjat träna och äta nyttigare äter jag för lite. Jag typ lurar mig själv att ju mindre jag äter desto bättre
Hej,
Jag har också fått ätstörningar pga hur mycket jag alltid hatat min mage. Även när jag var liten och vägde extremt lite så putade den ut. Jag valde att fettsuga mig för att bli av med problemet och känna mindre stress över min vikt. Kan säga att behovet att gå ner i vikt och svälta mig har minskat sedan dess!
Är det någon som följer nadiakenza? Vad har ni för intryck av henne?
Jag förstår inte varför hon exponerar sina barn och deras sjukdomar så mycket? Sedan förstår jag inte heller hur hennes skriftliga språk kan vara så dåligt. Hon har (väl?) sagt att hon har pluggat juridik. I min enfald trodde jag att det var många skriftliga uppgifter på juristlinjen och därmed borde ens skriftliga språk vara gott. Har jag missuppfattat hennes akademiska bakgrund?
Hon kanske läst någon enstaka kurs och inte hela juristlinjen? Göken är ju ganska basic. Jag förstår inte hur hon kan resa utomlands med k
Infektionskänsliga barn däremot. Vad hade hänt om det inte funnits läkare på flyget? Känns oehört oansvarigt. Enbart positiva kommentarer i hennes kommentarsfält.
Jag förstår inte heller hur det bara kan vara positiva kommentarer? Hon måste väl ta bort negativa kommentarer?
Precis som du säger så tycker jag också att det är helt galet att resa med infektionskänsliga barn 🤯 jag förstår samtidigt att de vill kunna leva ett ”så vanligt liv som möjligt”, men att resa till Marocko känns… vågat. Det finns andra sätt att leva vanliga liv på, enligt min mening.
Jöken. Juridisk översiktskurs. Borde man veta om man läst den och tyckt den är ”ganska basic”.
Tycker hon verkar trevlig men jag håller med! Dessutom… Hon heter väl också bara Nadia? Har hon lagt till Kenza som en hyllning eller för att förknippas med henne? Mannen heter Lambert? Men hon kallar honom för Lamberi? (Eller har jag fattat fel?)
Tror Kenza är hennes mellannamn
Jag förstår inte heller riktigt varför hon kallar sig Kenza. Vad jag förstår så är Kenza INTE hennes mellannamn, utan hon verkar ha ett annat mellannamn. Sedan kan inte jag marockanska namn, hennes registrerade mellannamn och Kenza kanske är samma namn? Det låter dock otroligt. Jag tror snarare att hon vill rida på ”Kenza-vågen”.
Precis, hennes kille heter inte Lamberi, utan det är ett smeknamn. Det skulle dock kunna vara ett försök till att hålla honom lite mer privat, då han verkar ha en helt annan karriär.
Jag är så dubbel i det här för jag förstår deras längtan efter att resa och göra vanliga saker trots sjuka barn. De har ju ändå släkt och vänner där dem är nu och de åker flera vuxna som de har hjälp av. Ska de aldrig kunna resa eller göra nånting pga detta?
Tycker också hon har minskat exponeringen kring deras sjukdomar, vi får inte veta allt men delar av det. Tror hennes konto blir lite terapi för henne själv. Fy fan för att leva så som de gör hela tiden. Storstäda konstant för att det blir jobbigt med deras andning. Och att bara ha tre barn i samma ålder samtidigt måste ju bara det vara så energikrävande. Jag har ett barn i samma ålder och är helt slut 🙃🙃
Mm, det verkar vara en hemsk vardag för dem. Jag förstår absolut behovet av att få skriva av sig. Däremot håller jag inte med om att hon delar mindre av barnens sjukdomar. Hon må inte dela lika frekvent, via stories och liknande, men jag tycker absolut att när hon väl delar så är det detaljerade beskrivningar.
Precis som du så förstår jag absolut att de vill leva ”som vanliga människor”. De är väl bara tryggare i sjukdomsbilden än vad jag kan tänka mig att jag skulle vara.
Fast hennes barn är ju fortfarande jättesmå. Att resa så långt med den har hon ju hela livet på sig att göra. Släkten i Marocko kan ju komma hit. Vore väl rimligare att bara åka till en annan stad om man vill ha miljöombyte? Reagerade också på att de lämnade alla tre barnen och åkte till NY bara de två för några månader sedan. Kändes helt sjukt att båda föräldrarna åkte till en helt annan kontinent när barnen är så sjuka. Fattar att de behöver en paus men de hade typ kunnat checka in på hotell i Stockholmsområdet ist…?
Jag har undrat om hon har dyslexi eller något. Ofta katastrofalt språk – ibland kan man inte ens förstå vissa meningar.
Det eller tidsbrist kring att läsa igenom sina texter.
Någon här med erfarenhet av att göra botox i Sthlm och har koll på vilka ställen som är bra? Är intresserad av att göra liiite men vill verkligen hamna på ett ställe som vet vad de håller på med isf..
Akademikliniken har jag gjort på och varit nöjd.
Gör på ShapeBy sen 2021, nöjd! De är duktiga, lyssnar och är gör så ”lite” som behövs.
Kan verkligen rekommendera @svenskahudkliniker på instagram
Ska på babyshower snart! Vad ska jag ge för present? Budget ca 500kr. Förstagångsmamma
Kanske en blöjtårta? Blöjor går väl alltid åt.
Eller ett kit till mamman, med typ magasin, choklad, ansiktsmasker o dylikt. Eller fixa typ så de får färdiga matlådor när barnet kommit.
Om du är väldigt nära med mamman så sätt in pengarna på en fond via ISK? Så kan du fylla på lite vid födelsedagar/julafton om du vill. Jag har så för min bästis barn och föräldrarna är bara glada att slippa få in mer prylar i hemmet. Nu börjar barnet dock bli lite äldre så brukar komplettera med nåt litet pyssel eller så för att kunna ge nåt fysiskt som den blir glad av.
Tycker det är en jättebra tanke, bortsett från om bebisen blir en partykille/tjej, så alla pengarna är borta direkt efter 18-år. Men jag är ingen expert på det, finns säkert jättesmarta lösningar på det.
Bärsjal i trikå! Eller prenumeration på Linas matkasse eller liknande så att det finns enkel mat redo första tiden. Inga leksaker eller barnkläder, för det får man ändå alltid i överflöd. Blöjor är tacksam present tho!
Gå ihop och köp en babysitter
Nåt från womensync till mamman
Finns det någon som testat hypnos? Fick tips att det kan hjälpa en vid ångest som triggas av typ automatiska tankar, såna som är svåra att få bort.
Ja jag pratar regelbundet med psykolog och förstår att det inte finns någon quickfix. Men tyckte det lät intressant!
Ja, jag har gått på behandling med hypnos. Det hjälpte mig enormt mycket. Jag upplevde att jag blev centrerad i min kropp, blev stadig psykiskt på ett sätt jag inte varit på länge. När jag blir stressad idag kan jag hitta tillbaka till den känslan av förankring igen.
Jag tycker att du ska prova några gånger och se vad hypnosen kan ge dig!
Vad intressant! Jag hade också velat testa men är rädd att träffa på en oseriös utövare. Har du någon att rekommendera?
Ni som jobbar på kontor, vad för kläder har ni? Jag vill inte vara för uppklädd men samtidigt känner jag mig väldigt tråkig i jeans och enfärgad T-shirt typ 😅
Brukar tänka att jag delar upp min outfit i 3, topp, underdel, skor. Sen delar jag lite godtyckligt upp mina plagg i avslappnade/dressade. Vill jag känna mig fancy kör jag 3 dressade, lite fancy men inte överdrivet 2 dressade + 1 avslappnat (min favorit för jobb), mer avslappnat 1 dressad + 2 avslappnat. En tumregel som funkar väldigt bra!
Till exempel:
Avslappnat: stickad tröja, jeans, sneakers
Dressad: blus, kostymbyxor, boots med liten klack
2+1: Blus, jeans, boots
2+1: stickad tröja, kostymbyxor, boots
1+2: Stickad tröja, kostymbyxor, sneakers
3 avslappnat brukar jag alltid undvika på jobb, även om jag ofta går klädd så privat.
Du kommer väldigt långt på att uppdatera några klassiker till plagg från & Other Stories. Skor från Vagabond, specifikt dessa som är otroligt sköna och användbara för att vara lite mer uppklädd modell:
https://www.vagabond.com/se/hedda-5002-001-20/
Min go to är klänning när jag inte vet vad jag ska ha på mig. Snyggt OCH skönt, vinnande kombo. Bra kläder i garderoben: satinkjol, blus, stickade tröjor i bra kvalitet, schyssta kostymbyxor. Om du vill vara mer ledigt klädd så skippa T-shirten och ta en snygg skjorta istället. Eller behåll T-shirten men ta på kostymbyxor. Mitt bästa tips är att ha ett par ombytesskor på jobbet. Så om du har sneakers på dig kan du byta om till ett par snyggare skor vid behov 😊 Handlar mycket från H&M, Arket, Ahlvar gallery, By Malene Birger, Ida Sjöstedt och Stine Goya. Har sen tidigare mycket kläder från Filippa K och Tiger. Bra mix av färg och mönster. Tycker det är trist när allt bara är grått eller svart.
+tips på varifrån ni köper era kläder 😊
Någon som pluggat Folkhälsovetenskapligt program? Hur ser jobbmöjligheterna ut och vad jobbar du med idag?
Har ett syskon som pluggade detta. Finns typ inga jobb, hen jobbar med IT-support istället… :/
Hej, Tack för svar 🙂 Ja tyvärr så försvinner väl mycket i mindre städer. Karlstad är absolut på listan men…
Vi är ute efter lugn och möjligheten att köpa ett hus, inte så lätt med Stockholmspriser 😉 Vi är inga shoppingmänniskor så bara vi kan uträtta ärenden (bibliotek, mat, apoteket, vård m.m) så räcker det för oss.
Ska ärligt säga att jag aldrig bott någon annanstans än Stockholm så vet inte om det kommer kännas förlitet. Jag har en romantiserad bild av mindre städer där grannbarn leker, man smiter över på en kopp kaffe, kan cykla till allt. Vid Valborg (ex.) så träffas alla vid elden. Inte som nu när det tar en timme till vänner/familj om man bor på fel sida och folk håller sig mycket för sig själva. Undviker grannarna m.m 😉
Finns det bättre och ”sämre” områden att bo i? Hur ser det ut med jobb? Jobbar de flesta på annan ort?
Det du beskriver här får du i valfritt villakvarter med barnfamiljer. Behöver inte vara en liten stad, kan likväl vara Örebro, Hjo eller Enskededalen. Man håller sig i sin stadsdel om du bor i en ”större stad”. Barnen har kompisar på gatan, alla går i samma skola och tränar fotboll tillsammans på kvällen. Det finns bara en eld på valborg i stadsdelen så alla cyklar dit. Ni blir kompisar med grannarna och barnens kompisars föräldrar.
Mariefred, strängnäs med omnejd.
Vi bor i hus med pool, stor tomt, attefallshus, 140kvm, nybyggt.
Lån på mindre än en tvåa i sthlm, då hade vi ändå inte mer än kontantinsats när vi köpte.
Nära till Sthlm, men ändå en helt annan miljö för barnen. Vår 7åring har fått börja gå hem från skolan själv på grund av så tryggt! (Vi bor i Stallarholmen)
Det gör ju många i Stockholm också. Kanske inte i innerstan pga trafiken? Men annars.
Jag skall åka till London för första gången!
Ge mig alla tips ni har. Har bokat hotell 3 minuter från Buckingham palace typ, ska gå på tur inne i slottet med mamma och min moster, sen Afternoon tea på Savoy en dag som också är bokat.
Vill inte gå på madames utställning.
Vad har ni för tips?
Finns det billiga seconhandbutiker som inte har kläder utan typ porslin?:)
Hur betalar man tunnelbanan?🤔
Vad får vi inte missa, några andra bra turisttips?Vi är där 4 dagar!
Budgettips tas tacksam emot!
Tunnelbana är bara att köra contactless payment, det är supersmidigt! Ladda också ner TfL Go appen så ni kan planera resorna. Har ni tid över är mitt tips är att ta tuben bort till Hampstead och promenera runt där, det är en helt annan stämning än i centrum.
Towern är nog det ultimata turistmålet som inte får missas, enligt mig. De guidade turerna är förvånansvärt roliga och innehållsrika. Sedan är Kensington Palace faktiskt väl värt ett besök också.
Men för guds skull skippa Portobello Road om ni tänkt åka dit. Det är totalt överexponerat och fullständigt svämmar över med folk!
British Museum och National Gallery är gratis men du bokar biljett innan. På Tate Modern är egna samlingen gratis.
När jag var där senaste gången började vi att äta söndagsmiddag på en pub, the old red Cow. Det var en fantastisk start på resan.
Efter det gick vi en promenad i china town, ner mot Buckingham palace.
Dag 2, vi besökte Towern på förmiddagen, gick över tower bridge. Efter det åkte vi nog in till picadilly och gick runt där, vi besökte nog . Middag åt vi på prospect of Whitney, det är också värt ett besök.
Dag 3 åkte vi till watford och Harry Potter studios.
Dag 4 besökte vi westfield London. Efter det åkte vi till westminister och gick runt på deans yard och lite sånt. Vi drack en öl på the old bank of England. På kvällen såg vi Les miserables.
Dag 5 var vi i Hyde park. Besökte Kensington palace. Därifrån gick vi till Science museum och Harrods.
Vi käkade lunch på The Bike Shed – rekommenderas starkt.
Efter lunchen åkte vi till Covent garden och åt middag där. Kvällen avslutades med att vi såg Lion King musikalen.
Dag 6, var vi på the british museum på förmiddagen. Efter det gick vi längs med Oxford street, vi besökte en massa affärer. Vi avslutade med en middag högst upp i walkie talkien på Sky garden. Det var mäktigt.
Dag 7 gick vi runt lite vid kings cross innan vi åkte hem.
Tyckte att vi fick med det mesta av det vi ville göra. The Bike Shed, sky garden och Covent garden var favoriter.
Förutom Harry Potterdagen då 😉
Oyster card för tunnelbanan!
Strosa på Harrods och köpa med sig fika i saluhallen. Tyckte London Dungeons var ganska kul sist jag var där. S:t Paul är trevligt. Camden är ett måste!
London…hua..ta tåget till Paris!
Alexandra Nilsson använder något klister för ögonbrynen som hon tycker är så himla bra. Men jag hittar inte vilken det är hon har o självklart sparade jag inte den infon. Är det någon här som vet? Jag minns att förpackningen vad gul iaf o jag tror att den heter nåt med glue för har för mig att hon sa nåt sånt när hon visade produkten.
Got2b Glued 4 Brows & Edges kanske?
Tack!!
Got2b
Tack!!
Hur mycket sliter det på håret när man bleker det hos frisören? Har redan torrt hår som tidigare är färgat med hårfärg köpt på matbutiken, men skulle gärna vilja gå från mörkbrunt till ljusbrunt hos salong. Har dock hört historier där håret går av. Hur vanligt är det?
Gå och prata med din frisör, så får den avgöra det. Jag är ljusbrun/mörkblond naturligt och brukade ha blond balayage. Har bra hårkvalitee men det märks stor skillnad nu när jag inte bleker och har helt naturligt hår. Mindre trassel, mindre behov av att klippa sig (för det blev slitet snabbare förut). Klipper mig nu 2-3 ggr/år
En vettig frisör kommer inte sätta blekmedel i ditt hår om det är så slitet att det riskerar att skadas. Men är absolut mycket bättre att gå till frisören och bleka än att göra det hemma! De har mycket bättre koll på kemikalier och har bättre produkter. Min frisör blandar i olaplex i medlet vilket gör det mindre slitsamt för håret med.
Hos en bra frisör ska det inte gå av. Slingor kan vara ett alternativ. Jag har det och rejält uppljusat hår pga det. Upplever inte att det är mer slitet, lite torrare kanel, det är individuellt.
Kanske, inte kanel!