Medan mina kära poddkollegor brinner för att utrota Donna Karenparfymen i form av ett grönt äpple, så halvspyr väl jag i alla fall när det kommer till det här.
Jag hatar när folk filmar sig själva när de löptränar OCH SER SÅ JÄVLA GLADA UT!!!!!
Mina känslor grundar sig så klart i ett trauma från tidigare i mitt liv, och jag är bara ett oskyldigt offer för omständigheterna. Därför kan jag öppet och ärligt säga att jag är så avundsjuk på alla som finner glädje i löpning.
Hur kommer man dit? Även när jag tränade inför tjejmilen (100 år sedan) så kom jag aldrig förbi det där stadiet där benen känns blytunga och frustrationen slår i taket.
Jag har förmodligen en katastrofal löpteknik ovanpå det, men ändå? Det är alltså detta som är det stora traumat, i kombination med när jag skulle testa Sats ”löpgruppspass” som var för ”alla” nivåer, även rena nybörjare då – som jag var. Jag blev frånsprungen på uppvärmningen och ville mest lägga mig i ett dike och dö. Jag hade inte kunnat springa en meter till, oavsett hur många influencers med högafflar på elscootrar som än jagade mig.
Kan det inte få kännas någonting annat än vedervärdigt att springa? Bara lite? Det ser ju SÅ jäkla härligt ut när de är ute och springer. Som små gaseller studsar de fram på lätta steg, medan mina ben och fötter känns som fastkedjade i kettlebells.
Så ja, den här gången har ni helt rätt! Jag är avundsjuk så det både räcker och blir över, på alla som njuter av att springa. SÅ avis!
Kanske skulle det går bättre med den här på repeat i lurarna?
Jag tror för övrigt jag skulle klä i spetsiga öron.
https://youtu.be/Osb9eBfqp_Y?feature=shared
Föregående inlägg 
Sjukt imponerande! Och visst blir man avundsjuk på hur duktiga de är men hur bra som helst ju!
Jag kan inte heller springa och klarar knappt säkert 100m utan att flåsa ihjäl mig, puls på 200, yrsel, och känna mig kräkfärdig… 😂🙈
Har försökt lära mig att jogga, men jag är bokstavligen ett kassaskåp på 2 ben som flåsar värre än en brunstig flodhäst……
Är också avundsjuk på de som kan springa för det ser ju faktiskt ganska härligt ut…
Men… Jag är dock stark som fan så jag kompenserar väl upp en urusla kondisen. 😂
Jag springer några mil i veckan och är ganska vältränad, men ser mer ut som en säck potatis än en gasell när jag är ute och lufsar.
Jag upplever att många som börjar löpträna springer alldeles för fort. I början är det helt rimligt att springa i samma tempo som när man går, fast med lite mer spänst i stegen bara. Om man vill alltså. Man måste ju inte springa om man inte vill. Allt passar inte alla 🙂
Som med allt annat här i livet så tar det tid innan man blir bra på löpning. Och kontinuitet är nyckeln såklart. Man kan inte springa en gång i halvåret och sen bli förvånad för att man inte blivit bättre sen sist…
Jag försökte fan i 3 månader utan framsteg… 🙈
Börja med intervaller, gå förbi 2 lyktstolpar, springa (läs jogga lungt) till en osv.. Försökte öka avståndet men orken fanns inte. 🙈
Jag har sprungit ultra maraton och la timmar varje dag på att löpträna, mådde oxkså otroligt psykiskt dåligt och använde det absolut som flykt från den ohälsan.
Så är det ju inte för alla men nu när jag mår psykiskt bra så springer jag inte lika mycket, kortare rundor 2-3 ggr i veckan. Det är inte alltid roligt men det är bra för min fysiska hälsa.
Så bara för att man springer och säger sig må bra av det behöver det inte betyda bra på alla sätt.
Om man vill börja träna finns det ju annat också som man kan göra.
Att springa ultra är dessutom otrooooligt dåligt för kroppen på lång sikt
Vad baserar du det på?
Sliter på kroppen om man bara löptränar utan styrketräning.
Men varför skulle man inte styrketräna/rörlighetsträna om man springer ultra? Folk måste ju vara vältränade för att orka det där.
Vad är det som är oootroligt dåligt?
*Fint att du mår bättre idag och kan träna på en ok nivå ❤️
Så är det med min bror också. Han springer ultramaror och gör det som någon slags egenterapi när han mår dåligt.
’Egenterapi’ skulle jag vilja ändra till självskadebeteende. ”Jag mår dåligt så jag utsätter mig själv för det här just nu för jag förtjänar inte att ha det bra”
Mvh
En annan som oxå försökt springa ifrån sitt dåliga mående
Jag gav löpning en ärlig chans under ett halvår. Fixade fem kilometer efter ett tag men inte var det härligt. Har insett att min grej är att promenera så jag håller mig till det. Eventuellt jogga pyttelite då och då under promenaden för att få upp pulsen lite.
Gött ändå att oddsen för att man ska få drömjobbet eller vinna på lotto ”inte är särskilt höga”! Det innebär ju att sannolikheten alltså är stor att det blir så och då lutar jag mig gärna tillbaka och inväntar den händelseutvecklingen istället för att flänga runt på ultramaraton och annat elände 😎
Det värsta med löpning för mig är att det kräver så mycket pannben. Jag har rätt bra kondition och så, men min hjärna säger hela tiden ”du kan stanna nu. Varför springa när man kan gå? Inget jagar dig, sakta ner.” Liksom konstant. Hela rundan, haha. Även när det inte ens är fysiskt jobbigt. Ganska ohyfsat faktiskt.
Kan känna igen mig lite. För mig blir det ändå lockande att försöka ställa viljestyrka mot kropp, med hjälp av en bra spellista. Och känslan efteråt så klart när endorfiner och endocannabinoider frisätts; eufori, ångestfrihet och en varm, mysig känsla i kroppen.
Jag har också bra kondition men mina knän fixar inte att springa. Och ja, jag kan väl säkert träna upp musklerna runt knät men så kul tycker jag inte att det är att springa. Tränar något annat i stället då.
Sån var jag förut. Sen från ingenstans började jag älska löpning och fick en ny typ av pannben (har alltid haft det men inte gällande just ren löpträning då det bara varit fruktansvärt tråkigt, men jag är idrottare). Så nu vankas mitt första marathon snart.
Jag var/är exakt likadan men så provade jag Couch to 5K. Jag körde programmet från NHS för det är så pedagogiskt men det finns många varianter på samma. Man får tydliga mål vecka för vecka och det är verkligen nedbrutet i görbara delar. Var superstolt när jag kunde springa 5K, det hade jag aldrig lyckats med tidigare. Kommer aldrig bli en löpare men är väldigt glad att jag provade ändå!
För mig kom glädjen och kärleken till löpning när jag insåg att det var långdistans som var min grej och inte korta sträckor. Har sprungit flera maraton och även om inte exakt varje träningsrunda är underbar så älskar jag absolut löpning. Och jag blir genuint förvånad och lite road av att vissa provoceras av det.
Exakt, när jag började springa längre sträckor i långsammare fart så blev löpningen rolig. Att pressa mig på 5 km kommer aldrig bli roligt, men att lufsa fram i 15 klarar jag av utan större problem. Hemligheten är att skita i att andra verkar provoceras av att jag är nöjd med att springa sakta.
Skulle också gärna vara bättre på att springa. Men inget jag satsar på, finns så mycket annan träning. Låter för övrigt inte helt sunt alla gånger heller, att pressa sig så samtidigt som man har magsjuka (?) eller som i tidigare inlägget av den där Clara om första löpningen efter sjukdom med en massa slem, rusande puls och brinnande lungor. Svår balansgång kanske mellan pannben och att faktiskt skada kroppen.
För mig var det när jag upptäckte Runstreak mitt i pandemin. 1,6 km (1 mile) varje dag. Plus att jag inte lade någon vikt på hur ”snabbt” jag skulle springa. Kallar det mer att lufsa!
Börja lugnt, variera springa och gå. Så småningom kunde jag öka (efter typ tre veckor) till bara springa och sen öka distansen lite i taget.
Alltid lugnt, alltså 7-8-9 minuter per kilometer. Övade sen på att näsandas för att hålla lagom tempo & pulsen låg.
Slutade efter 501 dagar. Då ville jag lägga mer tid på annan träning än bara löpning. Men mest stolt är jag över att jag kunde lufsa en halvmara utan problem och att jag i ur & skur gav mig ut.
Det finns en hjärnforskare som har en förklaring till att det är så jobbigt att springa. Det är helt enkelt stenåldersmänniskans sätt att spara på energi. Hjärnan vet ju inte att det inte finns några sabeltandade tigrar som man kan behöva springa ifrån och en kyl full med mat. Det är därför det är så jobbigt att träna, kroppen vill spara på energin, inte slösa bort den.
Jag hittade joggen förra året! Jag har alltid trott att jag är för tjock för att kunna springa men ramlade över några tjocka kvinnor på Instagram som sprang och blev så imponerad!
Jag laddade hem en app (coach to 5k) och sprang oändligt oändligt långsamt. Nu springer jag fortfarande bara typ 5 km (+-, så noga är det inte). Och det är en sån kick när man fixar det!
Men nyckeln för mig var LÅNGSAMT och att låta det ta tid!
Det verkar som att det trollet Magdalena Graaf hade hängt ut är falsk. Någon har kapat den Facebook profilen. En på hennes bloggläsare hade kollat upp det. Så här är dennes kommentar:
”Profilen är inte den som den utger sig att vara. Det finns bara en Eva Dahlman i Limhamn. Men hon har bara Eva som mellannamn och stavar Dahlman utan H. Den riktiga ”Eva Dahlman” ser helt annorlunda ut och har ett annat Facebook konto. Är gift.
Så den som stalkar dig Magdalena och vad jag förstår även skriver skit på annat håll försöker verka seriös och smutskasta en helt annan människa. Kanske är det vettigt att ta kontakt med den andra kvinnan och informera så hon inte råkar illa ut.”
Jag hatar verkligen att springa och jag missar hellre bussen än springer som en galning. Jag vägrar springa helt enkelt och om en mördare jagade mej så skulle jag nog med stor sannolikhet dö.
Haha samma. Och jag fattar inte varför det är något man ska lära sig gilla heller.
För att det är asbra för konditionen, motverkar benskörhet och psykisk ohälsa.
Man kan väl träna annan konditionsträning än löpning?
Sån är jag också. 😂
Tipsar om ”Zombies, run!”. Löpträning där man blir jagad av zombies. Funkar bra när man saknar pannben 😁
Helt OT men visst har Ida Loebberts kompis Jennifer flyttat in i Tiingelinns lägenhet i Stockholm?
Gjorde någon sjuk koppling när jag såg Idas bild på ig story på Jennifer och kände igen kakelugnen!
Linn har en bild när hon står framför ugnen, det är samma ugn!
Jag följer inte Linn, har hon sagt att hon ska flytta ifrån Stockholm som hon bott i på halvtid?
Tiingelinns bild är från 10 dec
Om den ena har valt att sova över i annan lägenhet efter att ha sovit över i lägenhet som hon har hyrt tredje-, fjärde- eller tiondehand är det väl inte så konstigt om någon annan hyr istället?
Helt enig med dig Camilla!
Älskar att springa. Långsamt och långt. Helt otroligt mot ångest❤️
Jag har alltid velat vara en ”löpartjej” men aldrig trott att jag skulle kunna bli det då jag inte kunnat springa mer än typ 200 m innan det känts som jag skulle dö, så har trott att jag var en sån som ”inte kunde springa”. Men för ett år sedan började jag med spring/gång intervaller på gymmet. Jag jobbade mig långsamt upp till att springa mer och gå mindre, och till sist klarade jag 1 km, 2km och så vidare. Igår sprang jag mitt senaste pb på halvmaran på 2h 12 min (06:15/km!) och det kändes helt underbart! Tränar ungefär 4 gånger i veckan och 80% av tiden känns det riktigt skönt. De 20% suger det lite, men jag vet att det är bra för mig. Det är såklart viktigt att träna för att förbättra konditionen, men en stor stor del i början är det psykiska och att vänja sig vid att det är lite obekvämt och tungt, men efter ett tag försvinner den värsta känslan och man ser snabbt förbättringar. Det som funkade för mig var verkligen att börja lugnt, och att hålla sig till en plan (typ c25k eller nike run club).
Har aldrig någonsin sett en glad löpare! Dom ser ju bara arga och halvdöda ut allihopa…
Jag är nöjd och glad när jag springer, men det vore ju lite psykopatvarning om jag sprang runt och gapskrattade för mig själv.
Det finns nog bara några få tillfällen i vardagen jag springer frivilligt.
– till bussen
– till gaten på flygplatsen
– efter barnen
– ifrån någon eller något som är obehaglig/farligt
😆
Tycker generellt joggare (med undantag av kvinnor och ickebinära) är obehagliga. 😓
Bara fenomenet att det finns speciella överfallslarm för joggare gör att jag drar mig ifrån tanken att använda det som träningsform.🫠
Mitt största problem är att jag känner mig töntig när jag springer. Och jag gillar att vara bra på saker. Så jag springer typ och håller andan och lite extra fort när jag ska springa förbi någon osv. Vilket gör att jag är kass på att springa, orkar ingenting 😅 Tycker också det känns pinsamt att springa en bit och sen gå en bit osv när folk ser en. Som att de TÄNKER se vilken dålig löpare hon är. Men jag är stark och gillar andra träningsformer 😃
Sluta bry dig om vad andra tycker!🤓 Tänk istället, heja dig, du är ju ute och försöker ta hand om dig 🤗
Någon som har tips på instagram/tiktok-konton man kan inspireras av personer som springer?