Poddvärldens egna Charlie’s Angels, trion bakom ”Det skaver” – Cassandra Klatzkow, Elsa Ekman och Nadia Kandil – pratar om otrohet i sitt senaste avsnitt.
Var drar de gränsen och går denna gräns på ungefär samma ställe för alla tre? När trion svarar på frågor eller uttalar sig om inskickade situationer och dilemman så tar de upp det ack så laddade ämnet ”otrohet” in all shapes and sizes.
Vad räknas som otrohet?
I det här klippet får man se Nadia och Elsa säga nej till om de ser en viss situation som otrohet, medan Cazzandra tycker tvärtom – att det visst är otrohet att göra så här. Elsa svarar ”Så klart du gör” nästan som i en inandning, som att Cassandra har en betydligt lägre ribba än de andra två, när det kommer till frågor som dessa.
Är det otrohet att tänka på en annan person än den du har sex med?
Är det otrohet att oskyldigt flörta med någon man vet att man aldrig kommer träffa igen?
Är det okej att ha kontakt med någon man haft en fling eller ett förhållande med tidigare?
Är det något av dessa scenarion som ”skaver” för dig när ni hör det? 🙂
Eller något annat? Med åren har jag lärt mig att herrens och svartsjukans vägar äro outgrundliga…
Föregående inlägg 
Jag och min man lever i en öppen relation så vi pratar mycket om var gränsen går för oss. Det är liksom förutsättningen för att vårt upplägg ska fungera, att kunna prata öppet om det och vad vi är okej med och inte. Har inte lyssnat på avsnittet än, men får väl göra det innan jag uttalar mig om något av vad de säger.
Gud vad intressant! Förlåt för att jag är nicke nyfiken nu men hur fungerar det, och varför öppen relation?
Vi har det för att vi gillar att kunna ge varandra frihet och möjlighet att utveckla vår egen person och sexualitet efter många år ihop (snart 15 år tillsammans). Vi gillar att ha ett eget liv vid sidan av vårt gemensamma. Vi tror inte på att en människa nödvändigtvis kan uppfylla en annan människans alla behov (det är alltså vad vi tycker om OSS, inte vad vi tycker att alla borde tycka, förstås, alla är olika).
Vi är extremt trygga i att det är vi två som är den primära relationen. Jag vill inte leva med någon annan, inte bo med nån annan (vilket blir ännu tydligare efter jag dejtat andra), jag vill inte bli gammal med någon annan.
Gräset är inte grönare på andra sidan, men det är absolut kul att leka lite där. Det ger oss energi! 🙂
Låter så fantastiskt och tror det är en bra lösning men ÄR det ändå inte ”riskfyllt”? Jag menar, känslor kan man inte styra, och risken att ändå få känslor för någon annan är ju större om man då och då är intim och har sex med andra än om man INTE har det…?
Jag är själv väldigt sugen på att pröva en öppen relation men jag vet att min man hade blivit förkrossad om jag ens hade nämnt det. Jag skulle aldrig gå bakom ryggen på honom, jag känner bara att jag kan sakna singellivet ibland
Är imponerad att man orkar hålla igång flera relationer på en och samma gång. Är precis att jag orkar med EN relation. 🙂
De flesta har ändå bara en kärleksrelation men knullar med andra.
Är väl egentligen inte konstigare än att orka ha fler vänner än en enda. Jag tror inte heller nödvändigtvis att en person kan ge en allt man behöver i en relation och har lyckligtvis hittat en man som tänker samma. Jag har inte mer än en relation (den med honom) men dejtar andra i perioder och har haft kortare och längre kk-förhållanden. Ibland fler, ibland bara min man.
Nää jag har bara en kärleksrelation och det är med min man, med det sagt kan det absolut komma upp lite känslor för andra, men jag är inte rädd att jag ska gå och bli kär i nån annan, det finns inte på kartan för mig. Och vad gäller, tiden, nej hade jag inte orkat dejta flera olika, det tar både otroligt mycket energi att ens hitta dem, men också ha tiden att träffas regelbundet. Just nu träffar jag bara en kille regelbundet, som också lever öppet, och det funkar perfekt just nu. Vi båda har gått in i det här på samma villkor, och vi är trygga med varann och umgås som vänner (förutom att vi då ligger med varann).
Haha eller hur! Hur hinner och orkar folk knulla runt med en massa snubbar samtidigt?
Är väl inget jobbigt?
Tack för svar! 😍
Onekligen intressant och fantastiskt att ni har en så fin öppenhet! Men är det inte jobbigt att för båda att ni har relationer med samma kön?
Det är inte jobbigt överlag, ibland kan det uppstå lite svartsjuka, förstås, men vid specifika situationer, men vi pratar alltid igenom det då och oftast känns det bra efteråt. Men jag blir överlag inte svartsjuk när han är med andra tjejer, för jag är så säker på vad han känner för mig och det vi har tillsammans. Dessutom gör vi saker tillsammans ibland, med andra människor och jag har på något sätt blivit desto mer säker på att jag är okej med honom med andra, när jag själv sett det med egna ögon. Sorry för otroligt privat nu, men haha.
Är ni inte rädda för sjukdomar? Menar sekret tex o kondomer kan ju spricka. Ökar inte risken för varje ny partner. Hur ofta har ni sex med varandra o är man inte orolig att ngn den andre haft sex med är mkt bättre osv?
Jag hade inte fixat det. Dömer inte dig, bara undrar. Alla lever ju som de vill.
Min man o jag har varit ihop 28 år (sedan gymnasiet) o vi har sex ofta o ja, det låter väl konstigt men vi är jättekära i varandra fortfarande. Tre tonårssöner har vi med 🥰
Vi skyddar oss alltid och testar oss regelbundet.
Klart tanken uppkommer ibland att jag tänker att de andra han är med ska vara bättre, men det går oftast över, för han är så öppen med hur det är och säger alltid att det vi har är så unikt och så jävla bra att det inte går att jämföra med något.
Så härlig att ni har det som ni har! Glad för er 🙂 Förstår att du inte dömer mig, man försöker ju mest förstå, och så är vi ju alla olika och känner olika. Jag trivs väldigt bra med det vi har just nu, sen kan det säkert ändras med tiden. Vi kör lite nuet. 🙂
Ni med npf diagnos eller partner med npf hur får ni förhållandet att fungera?
Beror på diagnosen och även personen. Jag har diagnoserad adhd och odiagnoserad autism, min partner har diagnoserad adhd. Kommunikation, kommunikation ooooch kommunikation! 😅
Men om du har odiagnostiserad autism så har du ju inte det, utan bara adhd?
Ungefär som att säga att man inte brutit benet fast benpiporna sticker ut, bara för att ingen läkare gett en diagnosen benbrott!
Fick inte det eftersom han också var en stor mansbebis. Jag la alldeles för mycket tid och energi på att försöka och han lade typ noll…
Min pojkvän har odiagnostiserad npf, hans bror har dock diagnostiserad och dom är väldigt lika i sina sätt. Men vi kommunicerar, det hade ju varit nyckeln oavsett npf eller inte. Men kommunikation och ärlighet 🙂
Tack! Om man inte vill kramas ens pussas och har diagnos blir det jobbigt. Kanske bäst träffa någon som vill ha beröring. Endel tål inte beröring.
Jag tycker det är jätteviktigt att prata om ens egna gränser i en relation, just för att det är så olika för alla.
Min nuvarande pojkvän berättade jag ganska tidigt för att jag inte tar så allvarligt på viss otrohet, att om man hånglar med en kompis på fyllan är det inte så farligt, bara man är ärlig med det, inte ljuger eller smusslar. Han blev rätt förfärad och skulle bli jätteledsen om jag gjorde det, så nu respekterar jag hans gränser och tänker inte hångla med nån kompis. Lika för båda såklart.
Kärlek och respekt, och så förlåtelse är min devis.
Jag skulle inte inleda en relation med en man med autismdiagnos. Har alldeles för dåliga vibbar om det och sett på nära håll hur dom ”hanterar” sin diagnos. Mansbebisbeteende är precis ett ord jag också skulle använda. Jag tror ofta deras mammor också curlat dom under uppväxten och inte ställt krav på rimligt beteende, så stackarna har det inte lätt sen. Men det är liksom inte vårt problem.
Nej, efterblivna människor ska manuella sig långt bort ifrån, särskilt downies.
Man hålla*
Jag tänkte mer på normintelligenta gamers med dåliga sov-och matrutiner, och obefintligt socialt liv utanför spel och jobb.
Det är så olika för alla så det är viktigt att alla par diskuterar det tidigt. För mig är porrtittande otrohet t.ex. och jag förstår att det är ovanligt att säga att man tycker det idag. Så det är tur att min man tycker detsamma och att vi har samma värderingar i sexualitetsfrågan. Tyvärr kan vi inte nämna detta för andra öppet eftersom vi förstått att de flesta ser på det som att >>hö hö alla män tittar i smyg>> vilket jag tycker är väldigt respektlöst. Bara för att de flesta gör på ett visst sätt så betyder inte det att alla gör det.
Förstår vad du menar. För mig har porr varit (och är) en väldigt känslig fråga. Ett ex var porrberoende och betalade bland annat för live-sex-cam vilket skadade mitt självförtroende en hel del. I efterhand vet jag att det inte handlade om mig som flickvän, utan om hans beroende. Det andra är ju den etiska aspekten av det hela. Min nuvarande partner och jag pratar ofta om sex och försöker att fortsätta utvecklas sexuellt tillsammans…om ett tråkigt sexliv skulle vara anledningen till att ngn kollar porr eller är otrogen.
Men jag r så trött på smetiga pussmunnar, vågigt hår och hysteriska uppborstade bryn, akompanjerat av peacetecken nu, så jag vet inte vad. Vad vände med unik??!!
Jag är tillräckligt säker i min relation för att kunna svara ja på alla dom där frågorna. Jag är för gammal för att orka vara svartsjuk för minsta lilla och är inte så kontrollerande att jag talar om för min partner vem och vad han har lov att tänka på.
Det som skaver mest här är deras plut, pluut, pluuut ..