450 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Jag har så mycket tankar och oro. Jag har jobbat på samma företag i snart 15 år. Nästa vecka får jag reda på om jag får ett nytt jobb som jag har sökt, och det är stor sannolikhet att jag får det. Jag trivs så himla bra men mina kollegor och arbetsklimatet jag har nu, jag mår alltid bra av att gå till jobbet. Men efter 15 år så utvecklas jag ju inte och jag vet att jag inte kan stanna där för alltid. Det nya jobbet hade inneburit en mycket högre lön, den jag har nu klarar jag mig knappt på. Det nya stället verkar väldigt bra, men jag är så jävla orolig över att lämna en så fin arbetetsplats som jag har nu. Det finns ingen chans att komma tillbaka om jag säger upp mig. Är det någon som vill dela med sig av någon klok tanke när man står inför en stor förändring? ❤️

      Tänk på detta som en förändring bara. Du gör hela tiden förändringar, ibland stora ibland små. Ibland blir dem till det bättre, ibland sämre. Skulle vi inte våga göra några förändringar i livet skulle vi stå och stampa med samma saker livet ut. Vi behöver förändringar när något skaver, ett förhållande som inte känns rätt, en ny bostad som lockar eller ett nytt jobb. Visst, det kan hända att det inte var rätt beslut men det kan också bli det bästa du gjort. Och om du inte trivs så kanske inte just ditt nuvarande jobb finns kvar men det finns så många andra. Att du tagit steget betyder att du är redo för en förändring.
      Ett stort lycka till.

      Du sökte ett nytt jobb, så allt var ju inte perfekt med det nuvarande jobbet. Eftersom du knappt klarar dig på din lön låter det som att det är läge att byta. Om du får det nya jobbet kan du ju fråga om nuvarande arbetsgivare kan matcha lönen, i fall du faktiskt vill stanna kvar-

      Att vara modig betyder att man gör saker fast att man är rädd!
      Det är mitt motto ibland när man ska ta stora/jobbiga/ svåra beslut.

      Förstår att lönen kan vara en viktig del av ditt beslut men glöm inte att pengar inte är allt. Det är också helt ok att vara nöjd och man måste inte utvecklas hela tiden för sakens skull heller.

        Dock skillnad på att alltid jaga mer och mer pengar vs. att knappt klara sig den lön man har. Har man chans till högre lön i det senare fallet så tycker jag att byta jobb med lön som en stor motivation är extremt rimligt.

          Absolut är det så. Jag har också bytt jobb för att få upp lönen.
          Och det låter på ts som att man också önskar lite utveckling. Men det är allt för många som tror att man måste eftersträva mer, helt ok om man vill. Men ibland känns det som att många som egentligen är nöjda och trivs byter jobb för att man tror att det förväntas av en?

      Bara kör! Allt löser sig. Alla är nya på jobbet någon gång och det kommer bli bra ❤️

      Byt! Kommer vara annorlunda men säger man nej till något säger man ja till något annat. Du kommer växa mer av ett byte.

    Förändring är ofta läskigt och känns obekvämt. Det behöver inte betyda att det är fel beslut. Lycka till!

    Det här skrev jag i onsdags: Huuuuur delar man stories på IG utan att vara taggad? Kan varken göra det så hela storyn blir liksom ett copy/paste inlägg och inte heller så att storyn blir ”min” med skaparens namn under mitt, om ni förstår hur jag menar. Hur gör man!!!

    Nu: Har jag ett exempel. Cassklatz la upp en story tidigare idag när hon går i ett kök med en kaffekopp. Hon har repostat emilioarayas story men verkar inte taggad, och det står hans namn och en liten symbol under hennes namn. Någon som förstår vad jag menar och hur sjutton man själv ska göra?

      man kan tagga osynligt, så förmodligen är hon det! 🙂

      Hon är taggad i efterhand förmodligen, man kan tagga ”osynligt” men det vet jag tyvärr inte hur man gör🥲 det går inte att dela story utan att vara taggad. När du ska reposta och är i steget precis innan du publicerar så trycker du 1 gång mitt på bilden, då ändras formatet till ”fullskärm”😊

        Förlåt du frågade inte ens om fullskärmsbild, kan inte läsa är bakis och har 1 hjärncell idag

          Tack för info ändå! Det visste jag inte och ska prova 👌🏼

      Jag fattar vad du menar! Men vet inte heller hur man gör?!

      Hon har nog taggat honom men inte synligt.
      Så du kan inte dela storys om du inte är taggad, vad jag vet iaf. Det går att lägga till tagg efter man lagt ut stories också.

      Man kan tagga och ”gömma” taggen utanför men om en person har öppet konto (vilket jag gissar att emilio har) så kan man alltid dela vidare

        Okej så om en profil har öppet konto kan man alltid dela deras stories? Skulle jag tex kunna dela hannapees stories då?

      När man postat storyn kan man trycka på de tre punkterna och sen på ”lägg till omnämnanden”. Då lägger man till personer men namnen syns inte på bilden 🙂

      Men du fick ju svaret att det inte går.. Varför fråga igen?

        För att jag tror att det går ändå, och jag gav ett exempel idag med en fråga hur det är möjligt när den personen inte var taggad

          Personen är ju taggad, du fick ju svaret att det kan göras osynligt. Sorry, men bara lev med det.

      Den som lägger upp storyn kan efter publicering trycka på de tre prickarna nere till höger inne på storyn och därefter välja Lägg till omnämnanden. Där kan personer taggas ”osynligt” och de kan då re-posta.

    Är det bara jag som får en jävla reklam som blockerar hela sidan (iPhone) VARJE gång jag går in i kommentarsfältet?
    Såååååå jäääävla irriterande!!!😡😡😡
    Blir galen på det OCH den jävla filmen med Anni-Frid som rullar ovanpå det!
    Finns d gratis Adblocker till IPhone som är gratis?
    Tar tacksamt emot tips!

      Testa AdBlock. Kommer inte ihåg om den kostade, gjorde den det så var det inte mycket. Och den funkar bra för mig

        Tack snälla Anna för svar!
        Fortsatt fin helg!❤️

        Gick in på App Store – gratis provvecka därefter 125kr/år – väldigt många dåliga/negativa recensioner tyvärr men tack ändå! Får söka vidare.

    Pottränat min tvååring under veckan. Precis som med storasyskonet för tre år sen så tog det 4-5 dagar så var det klart! SÅ skönt! Inga mer blöjbarn.

      Vad hotade du ungen med för att det skulle gå?

        Va? Varför skulle man behöva hota?

          Jag är väldigt skeptisk till att en potträning går så snabbt då jag har varit involverad i en situation där s.k ”potträning” varit att hota och spänna fast barn på potta för att de ska lära sig att gå på potta fort.

            Vilket fantastiskt underlag du har då! Själv har jag kört enligt boken ”blöjfri på tre dagar” med båda mina barn och det har funkat toppen och inte tagit längre än en vecka med nåt av dem. Det är inte rocket science direkt utan ett naturligt steg i barnets utveckling.

              Samma här. Exakt noll hot, bara motivation.

              Den där boken funkade inte för oss. Men vårt barn var bara 1,5 år så tror det är stor skillnad i medvetenhet hos en 2-åring.

                Den har funkat på båda mina barn och mina kompisars barn. Min äldsta var lite mer än 1,5 år. Men barn är ju individuella. Dock inget fel på metoden.

            Pottränade vår 2,5-åring förra sommarn, han fattade galoppen efter en förmiddag. Han mår bra, vi mår bra, soc är ej inblandat. Inga buntband heller.

            Eh

      Ärlig fråga då jag vet en som ”pottränade” sitt barn till att bli blöjfri genom att spänna fast ungen på pottan tills ungen kissade på pottan.

      Kan ju säga att det blev anmält till SOC direkt och barnet blev hämtad direkt och föräldrarna har förlorat vårdnaden.

        Ja absolut, jag spände fast barnet med buntband. Sen hotade jag med att det inte blev nån mat förrän hen presterat i pottan. Hade en tallrik mat framför och sträckte fram skeden, men drog tillbaka den om det inte kom kiss. Självklart gjorde jag så, gör inte alla det? 🤷🏻‍♀️

        Hur fick soc ens reda på att barnet var fastspänt? Kunde barnet gå runt med pottan eller satt pottan fast? Var de reko förälder i övrigt, låter extremt att ta barnet pga detta, hur de nu ens vet att det är sant, barn kan ju prata konstigt ibland osv. Jobbigt att ha barnet fastspänt tills det kissar också, kanske bajsar direkt när barnet släppts loss.

        Låter rätt extremt iallafall. Grattis om potträningen gått smidigt. Är ju många som är jättenöjda med den snabba metoden.

        Minns dock en vän som var så nöjd med snabba potträningen, men behövde ta barnet på toa stup i kvarten och ändå skedde olyckor på de timmarna vi sågs. Ingen blöja, visst, pottränad? Nja.

          Då jag arbetar inom skolan där vi även hade sagda barns äldre syskon (barnet hade diagons, ej syskonet) Syskonet började berätta väldigt detaljerat om liknande situationer som fick oss att reagera. Någon dag senare kände vi att detta inte kunde vara något som hen hittade på just pga detaljerna och att det återkom ständigt just grejen med att spänna fast på pottan. Medan föräldrarna stoltserade med hur fort potträningen hade gått. Vi gjorde anmälan till soc och på den vägen är det… förmodligen hittade de fler saker än just potträning då vi även hade hört historier om att kyl/frys/skafferi hade hänglås mm….

          Så obehagligt scenario som ärrat mig enormt. Men kul att ni tycker att jag är dum i huvudet som frågar hur potträningen gått till….

            Dum i huvudet? När de flesta pottrönar sina barn på några dagar utan hot och din upplevelse är ganska ovanlig så är det väl inte konstigt att folk inte utgår från din upplevelse?

            Den situationen du beskriver M är extremt ovanlig, och förmodligen också ganska unik. Du utlämnar ganskt mkt detaljer och med tanke på att du har sekretess så tycker jag absolut inte att du beskriva de här barnens situation närmre. Det räcker så och det tillför inget i en diskussion kring potträning.

            Potträningen var alltså en liten liten del i detta och om du jobbar på förskola så borde du ju också ha kunskap om att potträning som regel går ganska snabbt. Att du direkt gör den här kopplingen när någon beskriver snabb potträning verkar inte helt sunt, att dras så till tankar om det extrema liksom.

              Ja va i…? Du jobbar på förskola? Känns sådär

      Har pottränat mina två barn i tvåårs ålder och det gick super. Många väljer att vänta tills barnen är tre-fyra år pga de tycker barnet inte verkar tillräckligt moget. Men det är tufft att potträna en treåring vs tvååring. /fsk lärare.

        Har exakt samma erfarenhet. Kört racet med båda mina barn när de varit två år och det har varit noll problem. Av alla känner så är det dem som väntat till 3 år och äldre som haft problem. De som kört med mindre barn har det gått galant för. Så skönt för banner också att det bara blir en naturlig grej som sker och inte nåt som de ska trotsa om och det blir så uppförstorat.

          Precis. Det blir helt plötsligt en jättegrej när man pottränar en treåring. Det ska lockas med godis, presenter osv. Men en tvååring acceptera situationen på ett annat sätt. Sen tror jag föräldrarna är mer stressade att det ska gå fort när barnen är lite ”äldre”. En viktig sak är dock att potträna hemma först vid ett längre uppehåll typ sommarlov, så att det är klart när de kommer till förskolan.

          Mitt barn blev blöjfri vid 3 och har haft noll problem utan trots

            Okej. Det är väl självklart att det finns undantag. Men generellt tuffare.

              Jag förstår dock inte varför, mitt barn vägrade vid två års ålder så jag tvingade henne inte, däremot ville hon självmant sluta vid tre

            Samma med mitt barn. Vid ca 2 var hen inte redo. Det blev olyckor och antagligen känsla av skam och misslyckande. Vid ca 3 gick det på typ 2 dagar. En dag med blöta byxor vid några tillfällen och nästa dag fattade hen grejen och det funkade. Tror hen haft 1 olycka när hen var tillbaka på förskolan. Barn är som sagt olika.

        Mina har också slutat någongång mellan de var 20 till 24 månader gamla. Har gått superenkelt. När kisset kommit i pottan har de fått klistermärke och när det kommit på golvet låtsas man som ingenting.

        Vill verkligen peppa alla att passa på under sommaren även om man tror att barnet är i yngsta laget.

        Japp man ska börja tidigt innan trots. Nya rekommendationer från 10mån. finns nya kurser som instruerar kring det.

          Ska man potträna i en ålder där majoriteten varken kan gå eller prata?

            Varför inte? I vissa länder tränas de från början, babypotting.

            Japp. Alltså man tecknar. Eller så börjar man långsamt vid 10mån men låter barnet bli torrt när det kan kommunicera.

          Låter mkt vettigare, så snart som möjligt! Mycket jobb för förskolan om alla ska ha blöja för också 😄

        Wow, sjukt med en tre-fyraåring med blöja! Som den bajsar i alltså?? Måste vara väldigt äckligt att byta. Varför väntar man så länge nu för tiden??

          Det gör man inte längre. Men för några år sen var det vad bvc förespråkade.

          Barnen blir äldre och äldre, BVC trycker på tidigt med information av den anledningen. Åtminstone där jag bor, det började föras på tal när min bebis var 7-8 månader.

          Är väl ingen skillnad mot en tvååring?

            Tycker två år känns sent också. Iaf för bajs. Det är ju riktigt bajs när de äter riktig mat liksom, väldigt äckligt.

          Medelåldern idag att bli blöjfri 3-4 år.

            Vad sjukt. Varför? Hur står man ut?

              Va? Är väl inte alls svårt att ”stå ut”. Förstår inte problemet

                Att byta blöjor så länge? Med riktigt bajs? Varför inte få dem blöjfria? Tre-fyra är inga bebisar liksom.

                  Har man toarutiner kommer väl mycket av bajsandet då. Det är väl att komma ihåg eller känna igen kissnödigheten som kan vara svårt för små barn. Förskolan byter ju hellre blöjor en sanerar kläder och ev platser efter olyckor om barn inte är redo. Enligt min erfarenhet.

                    Ah ok, det var ju bra iaf. Kanske folk ska specificera vad de menar.
                    Förr slutade barn med blöja tidigare, varför är barn ”inte redo” så högt upp i åldrarna nu? Tror inte alltid det handlar om det.

            Framförallt tror man fler barn lider av förstoppning pga detta. Pottmagi tar upp det bland annat

      Härligt! Fan vad gött! Bra jobbat, av barnet men också av dig! Fira! På nåt sätt!

      Grattis! Skönt för barnet också!

        Hur vet du det? Har du frågat barnet?

          Men du M, vad är ditt problem? Bara för att du sätt på ett extremfall med idioter till föräldrar så ska inga tvååringar pottränas? Och vad mitt barn anbelangar så mår hen jättebra. Det har varit noll tårar, krav eller hot senaste veckan, bara ett naturligt avslut. Men om du förväntar dig att hen ska säga ”åh vad skönt mamma, jag tycker mycket bättre om underbyxor än blöja” så får jag väl göra dig besviken då. Har du kvar numret till soc?

          -Det stärker oftast barnet självkänsla av att klara något själv.
          -Om barnet går på förskola så slipper barnet ha olika pedagoger och vikarier som byter blöja.
          -barnet kommer inte vara i risk för att få blöjutslag.
          -Det stärker barnet kommunikation då barnet blir bekräftad.

      Alla våra barn har också slutat när de fyllt två år utan någon träning innan och det tog högst en vecka för dem också… smidigare än jag trodde innan!

      Eftersom ni låter som experter allihop, har ett barn som aldrig bajsat på potta eller toalett, inte ens varit i närheten. Potttränade vid 2år å hon tyckte det va toppenkul att kissa direkt. Är nu snart 4år, har trosor och stenkoll på när hon ska gå osv, har aldrig kissat lr bajsat i sängen lr på nått ”jobbigt” ställe. Är bra på att hålla sig tills det finns möjlighet å allt MEEEENA bajsar i blöja. Hämtar alltså en blöja, bajsar i den. Vi har givetvis provat allt möjligt, pratat med BVC osv men hon är helt ointresserad av att bajsa nån annan stans. Kan få panik av diskussionen att bajsa i en toalett. Vi misstänker diagnos kan tilläggas men inget fastställt.

      Har ni några kreativa tips lr nån som haft liknande?

        En kollega hade liknande situation med sitt barn. De väntade in en nödig situation och satte barnet på toaletten och inväntade tills barnet inte kunde hålla sig längre. Och så massor av positiv förstärkning på det. Vet ej hur lång tid det tog. Men obehaget barnet kände över att göra det på toaletten gick över i alla fall.

          Har en vän med exakt samma problem. Det tips de fick va att börja med att bajsa i blöjan inne på toaletten. Sen blöjan fast sitta på pottan osv.
          Har också sett att det finns ett avsnitt på fatta familjen om detta. Inte lyssnat på just detta men åå de flesta andra avsnitt och tycker oftast att man får bra tips!

        Hej! Hoppas att du läser här trots ny dag! Hade exakt samma problem! Mitt barn blev blöjfritt utan problem och gick från blöja till att kissa på toalett på några dagar MEN kunde bara inte bajsa på toaletten, det var som en mental blockering. Fick till slut ett tips från BVC som kändes löjligt men som faktiskt löste det hela: lägg en blöja i toaletten, uppmuntra barnet att sitta på toaletten och förklara att blöjan är där och ”tar emot” bajset. Detta simpla löste problemet för oss, behövdes kanske 2 gånger och sen hade hen insett att det inte var ”farligt” att bajsa på toaletten. Som sagt låter lite knas, men vet också att man i den situationen försöker med allt för att få det att fungera ❤️

      Jaha? Alltså inte för att förringa det när gjort men i princip alla, verkligen ALLA barn slutar skita i blöjan. Så varför har du ett behov av att berätta det utan att vara tillfrågad?

        Men din bittra j**el. Hen är glad för nåt och vill berätta?

      Vem fan bryr sig?

    Dag tre med Invisalign. Tycker det är så knepigt att få ur skenorna. Någon som har något trick att tipsa om?
    Min salivproduktion har ökat något enormt, någon som upplevt lika?

      Ta ut skenorna från insidan av tänderna, det går mycket lättare!

        Håller verkligen med!

      Åh blev klar med min invisalign för två år sen, 24 skenor hade jag. Skenorna var tuffa i början att få bort men man lär sig efter ett tag. Låssa längst bak med andra handen (vänster sida, höger hand osv). En sak som var en chock för mig var att skenorna påverkade väldigt olika. Ibland hade jag mer saliv, vissa läspade jag lite med och andra kändes super enkla att ta ur. För mig var det kanske 4 av 24 skenor där jag hade extra saliv.
      Lycka till!

      Jag tyckte det var lättast att börja längst bak och ”klicka av” in mot mitten. Upplevde det lättare j7 längre jag haft en skena och tänderna börjat flytta sig

      Tack för er svar. Jag börjar längst bak med att klicka ur men när jag kommer till framtänderna tar det stopp och det sitter så hårt.
      Överkäken går dock lättare än underkäken att klicka ur.
      Intressant att se om det skiljer mellan skenorna gällande saliv och dylikt. Är bara på min första. ☺️
      Sover dåligt men hoppas det är övergående.

    Någon som tänkte på Molly Hammars beteende på Allsång på Skansen? Inte undra på att hon aldrig slår igenom ordentligt när hon inte kan bete sig professionellt.

      Vad gjorde hon?

      Hur betedde hon sig?

        Jag såg också programmet, hon gjorde inget konstigt överhuvudtaget…ts hittar på.

          Inget konstigt? Så du tycker man står och har en privat konversation i bakgrunden? Förstår inte hur man kan ha så mycket uppmärksamhetsbehov när man inte kan bete sig professionellt den lilla tid man är i tv.

      Stylisten borde iaf få sparken

        Hon är inte fet över huvud taget. Hon har en kurvig kropp. Alla ser inte och vill inte se ut som plankor.

          Stylister kan inte klä folk som inte råkar vara anorektiker.

            Nej verkar fan inte så

          Va? Hon är ju väldigt tjock. Inget negativt menat, men ingen kan säga att hon inte är tjock.

            Väldigt tjock? Nej det är hon inte. Hon är kurvig med en jättefin kropp. Du har konstiga ideal.

              Menar du att tjock inte är jättefin?

        Du kanske är fet men hon är det verkligen inte…snygg tjej.

          Man kan vara fet och snygg

            Ja det kan man, man kan även, liksom Molly, vara snygg utan att vara fet. Och man kan vara fet utan att vara snygg.

          Inte mycket 😂😂😂

        Jag skrev att stylisten borde få sparken och det oavsett vilken kroppsform som klädena suttit på

      Du kan ju säga vad hon gjorde annars

        Tycker att det är så oproffsigt att stå och viska/prata i bakgrunden när programledaren (Pernilla i det här fallet) är i fokus.

      Jag tycker hon är så galet överskattad. Man ser henne jämt på tv men jag förstår inte grejen? Vem vill se och höra henne? Ocharmig, dryg, tråkig röst, gråa framträdanden… Nej jag förstår inte grejen.

        Är hon på tv så mycket egentligen? Jag kanske har missat det. Tycker som sagt att hon aldrig verkar slå igenom ordentligt. Hennes röst är bättre än många andras men låtarna är inga höjdare.

          Jag tycker hon ofta syns på tv (typ så mycket bättre, nyhetsmorgon, diverse kändisprogram) men aldrig spelas på radio och typ ingen kan nämna en känd låt av henne. 😛 så ja jag håller med, hon slår aldrig som artist, men är typisk ”syns överallt” b-kändis….?

        fattar inte heller. o det ser alltid ut som om hennes kläder gått sönder el fel storlek och olika grimarser…

      Jag tycker Molly Hammar är så jävla cool! Hon ber inte om ursäkt för sin existens och är en av väldigt få som jag gillar att ha i mitt instagramflöde.

        Hon är väl långtifrån ensam om att som artist inte be om ursäkt för sin existens? Det måste man väl på sätt och vis som artist.

      Molly ❤️ Per G!!! 🤩 Så jäkla bra låt!!!!

      Varför störa sig på hennes kläder? Hon ville väl ha det. Inte bara en rättighet för smala att ha klänning, de som inte är smal får också ha det.
      Hur orkar man störa sig på att en kvinna har en vanlig klänning på?

    Ni som har nyfödda bebisar och ammar, hur fixar ni nätterna? Hur mycket får ni sova och delar ni nånsin nätterna med er partner och ger ersättning/pumpad bröstmjölk? Håller på att gå under av sömnbrist men känner mig som världens sämsta mamma när bebisen skriker och ibland låter min sambo ge flaska för att jag ska få sova ett par timmar.

      Bebisen äter varannan timme så sover därimellan. Tar alla nätter själv men tar extra sovmorgon på helgen när han är ledig. Visst man är trött men tycker man vänjer sig snabbt. Värsta är att ha fler barn nu att ta hand om på vardagarna. Med bara en kan man ju sova på dagen om bebisen sover.

      Har inte spädbarn längre men har två barn på egen hand, dvs ingen partner som nånsin har avlastat. Har inte varit några som helst problem. Vissa nätter väldigt lite sömn absolut, men då sänkte jag också ribban rejält dagen efter och tog det jättelugnt. Sov när bebis sov, struntade i”måsten” som tvätt och städ, åt enkel eller färdigköpt mat. Ja ungefär så.

      Delade aldrig nätterna, mest för att det kändes poänglöst, hade ju ändå hört bebisen vakna och att pumpa, höra mannen göra flaskor medan bebisen skriker, känns inte så avkopplande direkt. Skulle i första hand försöka gå och lägga mig tidigare och sova när bebisen sover på dagen, om det går, om det inte går och du måste sova så finns det väl inget att känna sig dålig över, då är det ju som det är.

        Bara inflikning att en del löser det med att sova i olika rum om man har den möjligheten. En med bebisen, en själv. Då kan den som sover själv den natten sova mer eller mindre ostört utan att behöva vakna av skrik och/eller att ersättning görs iordning. Men då givet att mamman inte pumpar istället under natten då.

          Ja har man möjlighet till det och bor tillräckligt stort och inte är så lättväckt så kan det ju funka. Men i värsta fall är man ju istället båda trötta på morgonen tänker jag. Men behöver du sova och det kan vara en lösning så snälla, känns dig inte dålig för det! Som någon skrev här nedan så ja, det kan leda till att bebisen föredrar flaska och det blir problem med amningen, strul med tillgång/efterfrågan men det är ju bara om amning är superviktigt för dig.

      OBS. Har ett barn som inte går att lägga ner dagtid så kan inte ”sova när barnet sover” och har snittat 3h per natt i sju veckor.

        /TS

          Var samma för mig men barnet sov på mig, fungerar inte det?.

        Har du sele?

          Ja, har sele och kör mycket hud-mot-hud och contact naps under dagen. Bebisen är extremt mammig, kan knappt duscha eller lämna till pappa längre stunder, bebisen sitter som klistrad på bröstet.

            Lider med dig 🥲

        Hade också ett sånt barn. Jag sov med barnet på mig på dagarna. La mig i soffan och bullade upp med kuddar så att varken jag eller barnet skulle kunna rulla iväg. Det är tufft med lite sömn men det går över och det enda du kan göra JUST NU är verkligen att försöka få till att sova när det är möjligt om det så är dag eller natt.

          Har provat att vila/halvsova med bebisen på bröstet med uppsikt av min partner när det inte gått att lägga ifrån eller lämna ifrån bebisen men jag kommer inte till ro och kan inte somna då. Blir som någon slags blockering. Men skönt att det funkade för dig!

        Om du bara sover 3 timmar per natt då antar jag att du har svårt att somna efter amning, dvs svårare att somna än genomsnittet. Finns ju ingen anledning att jämföra dig med någon annan att du ”inte skulle klara det”, eller hur? Att klara sig på 3 timmars sömn per natt, bebis eller ej, kanske låter som en prestation men i längden är det ju verkligen inte bra? Hoppas du hittar något sätt att få till lite extra sömn men snälla, känn dig inte dålig.

      Tänk på att alla är olika, det inkluderar mamma, partner/pappa och barn. Olika sömnbehov och toleransnivåer. Om du känner som att DU håller på att gå under så tycker jag absolut ni borde testa att turas om att ta nätter och din partner då får ge ersättning eller pumpad mjölk. Det som kan vara värt att ha koll på är att det kan leda till något minskad mjölkproduktion, om du inte pumpar istället (men gör du det förlorar du ju poängen med att ta varannan natt så du får sova mer). Det i sig är inte ett jätteproblem, bara att fylla på med ersättning för att matcha så mycket mjölk du producerar.

      Men det är min åsikt. Amning kan vara jättemysigt och fint, och såklart bra för barnet. Men inte på bekostnad av att mamman riskerar må skit eller bli deprimerad eller vad som. Alla måste hitta sin balans, testa er fram vad som funkar som gör att ni kan må okej under en redan tuff period. Ersättning eller bröstmjölk, det blir människor av det ändå.

        Tack, vilken fin kommentar, håller ju helt med dig men får så dåligt samvete av att inte bara ”klara av det” som ”alla andra”. Därav frågan, hur gör alla andra eller hur går man det att gå ihop med den hr typen av barn?

          Detbär många som kämpar, du är absolut inte ensam ❤️ Jag har haft två sådana bebisar. Jag tänker också, som många av de råd du fått; hitta sätt som gör att du kan sova med barnet. Tex på dig. Mina bebisar gick intr att lägga ifrån mig. Så de låg på mig och jag bullade upp runt oss. Men viktigast; slå inte knut på dig för ”borden” som inte finns. Det är viktigt att du orkar och att du mår bra. Prata med bvc, var öppen med hur läget är och be om råd. Många kan både amma och ge flaska. Oavsett hur, så är det viktigaste att hitta en lösning som gör att du får mer återhämtning än nu.

          Liggammade med mina. Sov och slumrade medan de åt och somnade sedan om. Slapp gå upp eller vakna till för mycket.

          Tänk också på att i värsta fall kanske barnet hellre tar flaska än ammar sen. Bara så man är medveten att risken finns

            Värsta fall är inte så jättefarligt ändå. Såvida amning inte är en no.1 prio då.

            Men sluta. Det tjatas det om i varenda mammagrupp och bland alla amningsförespråkare. Inte en chans i världen att hon inte vet det.

            Kollar man upp det är risken för s k flaskpreferens för övrigt marginell,näst in till svårt att alls belägga, trors att det låter tvärt om när det påpekas hela tiden.

              För alla är med i mammagrupper?

                Jag är inte med i några mammagrupper men hört det hundra gånger ändå. Står med i typ alla graviditets/småbarnsappar, böcker och artiklar på ämnet, på diverse forum online (som här), med barnmorska m.m.

          Det kan absolut vara jättevärt att få höra om andras erfarenhet och sätt att hantera det, man kan få värdefulla tips och liksom spara sig själv lite sveda och värk på så sätt genom att hitta olika tips och tricks som kanske är jättebra. Men bara såpass tycker jag, vad gäller att inte ”klara det” som alla andra, skitsamma. De är andra personer, de har andra behov, annan partner, annat barn, annan situation. Om någon därtill skulle försöka ge dig dåligt samvete för att du inte klarar det som de gör, eller vill försöka minska amning för att sova mer – fuck em. På riktigt. De är inte där och avlastar och hjälper dig när du mår dåligt och håller på att bryta ihop av sömnbrist eller vad det nu kan vara. Du och din partner gör vad som funkar för er och ert barn. Jag lovar dig att för ditt barn kommer det i längden spela noll roll huruvida hen får bröstmjölk, ersättning eller en mix av båda.

            Tack ❤️

          Jag pallade inte. Andra barnet ammade jag varann timme dygnet runt de första månaderna. Jag pumpade så fick pappan mata, vi körde varannan natt.

            Fast han jobbade?? Vad hade han gör jobb för han orkade det?

          Grejen är ju att ”alla andra” verkligen inte klarar av det. Mammor blir utbrända på löpande band, så jag tycker man redan från början kan försöka känna in sina egna gränser isf att titta på andra. Helt plötsligt får man veta att den där bekanta mamman man trodde klarade allt gått in i väggen.

          Och sen som ovan skrev har man väldigt olika gränser för vad man orkar, och vilken typ av påfrestningar som tänjer på ens gränser.

          Jag kombinerade för övrigt att amma med att min sambo ibland gav flaska helt problemfritt. Och så är det för många andra också. Det bästa för amningen är alltid att amma så mycket som möjligt, men det betyder inte att det nödvändigtvis blir problem bara för att man inte i varenda val man gör sätter amningen högst. Oftast går det bra ändå, särskilt om ni redan fått upp farten och är trygga i amningen.

          Känner du att du håller på att gå under, sluta stå ut, ta hand om dig. Att ta hand om sig och hålla sig över vattenytan är en del i att ta hand om sin bebis.

            Tack ❤️

      Liggammade, för då kunde man slumra till medans bebis ammande!

        Liggamma är lösningen!!

          … tills man mosat ihjäl bebisen menar du? Stabilt att sova när man liggande…

            *liggammar

              M=troll*

            Du behöver hjälp

      Först på kvällen så ammade jag sen gick jag och la mig. Min man hade bebisen i sele och sen två timmar efter amningen så gav han ersättning och bebisen sov lite till. Ersättning gör oftast att bebisen sover lite längre eftersom det är typ ”tjockare” i magen. Sen liggammade resten av natten. Så fick sova några timmar i början av natten.

      Tack för alla fina kommentarer, var lite rädd för att bli dömd i kommentarsfältet, har hunnit svara en del av er men sitter och ammar i detta nu och ska precis försöka lägga ner bebisen för natten och hoppas på inte allt för många uppvak. Godnatt!

        Men gud, sluta amma. Jag kunde inte amma trots försök i 3 månader. Det blir perfekta barn ändå.

      100% samsovning och liggamning är lösningen. Jag har aldrig varit trött sen jag fick barn. Lägger mig med barnet på kvällen och är i sängen hela natten och vaknar till litegrann då vi ammar och byter position. Men aldrig gå upp och vara klarvaken. Går aldrig ifrån bebisen. Men första månaderna blir det mycket mer aktiva nätter, det blir mycket bättre med tiden när barnet slutar bajsa på natten osv. Men för mig har närhet varit det enkla svaret på allt.

      Jag hade min bebis i sängen från början, stoppade in tutten när hon vaknade och sen sov vi vidare. Så gör vi ännu. Ingen särskilt störd sömn för nån inblandad.

      Min bebis är 2,5 månad nu. Han har sovit hela nätter sedan 3 veckor, innan dess hade vi samma situation. Jag ammar konstant från 19-23, lägger ner i sängen efter att han somnat. Då börjar han gallskrika igen. Ger då utpumpad mjölk i flaska i sängen tills han somnar. Sover sedan 00-07 ungefär.

    Är amazon lika dåligt att handla från som Shein, Temu mfl?

      Ja

      Ja

      Det går inte riktigt att jämföra rakt av.

      Dels är de olika slags sidor. Amazon både säljer själva (alltså köper in, har lager och står som säljare) och agerar som plattform för andra säljare. Amazon säljer huvudsakligen etablerade, stora märken. Av andra säljare finns de som säljer egna produkter de tagit fram och tillverkat, såväl som massvis med dropshippers som säljer produkter inköpte från typ Alibaba och dyl. Shein/Temu säljer huvudsakligen själva, även om det finns andra ”märken” på sidorna så är det Shein/Temu som säljer.

      Det Shein/Temu mest får kritik för är fast fashion/konsumtionshets (alltså de pushar ut sååå många varor konstant för att öka försäljning), tillverkning (dåliga arbetsvillkor, potentiellt barnarbete), produktsäkerhet (tester visar ofta att varor innehåller för höga nivåer av ämnen man varnar för).

      Det Amazon mest får kritik för är konsumtionshets (liknande som Shein/Temu, fast inte så mycket att de producerar själva men vad gäller att försöka pusha till konsumtion ändå), att de förstör marknaden (sänker priser på varor som gör att man handlar där för billigt/enkelt, gör att ”vanliga” butiker får konkurrens på ett sätt som kanske inte är bra för oss i längden), arbetsvillkor (rapporterats mycket om att de som jobbar i Amazons lager har väldigt dåliga arbetsvillkor).

      Alla får kritik från klimatsynpunkt vad gäller konsumtionshets och ökade transporter etc.

      Men så det går liksom inte att jämföra rakt av, beror på i vilket avseende man menar. Det jag skulle säga till fördel för Amazon är att om du köper från Amazon (som säljare) eller en välkänd säljare på Amazon, så är det förmodligen bättre vad gäller produktsäkerhet och tillverkning. Men inte nödvändigtvis, beror på produkten för det finns förstås skit bland etablerade märken också. Men överlag alltså.

      Personligen skulle jag helt undvika Shein/Temu, har handlat från Amazon och lär säkert göra det igen (vissa specifika saker som är svårt att hitta på andra ställen till vettigt pris). Men försöker att inte handla allt för mycket från Amazon, och köper inte från sketchy säljare som säljer typ Alibaba-produkter eller Shein-liknande kläder.

        Tack för svar!

        Är Amazon liknande Etsy (eller tvärtom)?

          Mja, inte riktigt. Amazon står för distribution, direktförsäljning och även viss tillverkning på ett sätt som inte Etsy gör. Etsy är enbart en plattform för säljare att sälja sina produkter på. Så Etsy själva säljer inte, distribuerar inte och tillverkar inte. Men Amazon agerar ju även plattform för andra säljare att sälja sina produkter på, så i det avseendet är de lika.

          Sen var Etsy ursprungligen till för mindre säljare/tillverkare. Liksom mer hantverk, konst och dyl. av personer eller små företag som inte själva har butiker. Tyvärr har de, likt Amazon, dock fått väldigt mycket säljare som sysslar med dropshipping och bara köper in billiga produkter från typ Alibaba och säljer vidare dyrare. Så mer skit att sortera igenom numera och man måste kolla upp säljaren mer noga (på både Etsy och Amazon), men finns mycket fint på Etsy fortfarande även om det tar mer tid att leta igenom.

      Jag har köpt nishade böcker på Amazon som jag inte hittat på andra ställen. Amazon liksom temu,shein mm har ju massor av olika säljare och man kan aldrig veta hur försäljarnas varuproduktion går till och hur arbetsförhållandena är.
      Egentligen borde alla sluta handla de alla såna onlinebutiker. Billigt frestar,men det mesta är skräp.

      Absolut inte! Amazon är som en hub för ALLT! Du hittar precis vad som helst där. Säljare lägger själva upp produkter så det finns absolut massa skit pga säljare som lägger upp skit. Men du kan köpa väldigt mkt som du inte hittar nån annan stans. Jag har köpt leksaker, typ Lego, playmobil osv direkt från ”märkena” via amazon. Så nöjd varje gång och bra pris.

    Har ett dilemma, kanske inte är något problem egentligen men men. Min bästa vän och hennes sambo har försökt bli gravida hela det här året utan att det har tagit sig. Jag och min kille har också funderat men väntat lite, men hittade nyligen ett större boende som vi flyttar till i september. Vi bestämde då när vi fick reda på det att vi skulle försöka skaffa barn också, och det tog sig direkt, så nu är jag i vecka 5. Jag känner mig typ elak för att det gick så fort för oss samtidigt som min kompis kämpar, även fast jag såklart inte kan rå för det. Nu är jag så tidig i min graviditet så jag har inte berättat något för henne men kommer ju behöva göra det vilket känns jobbigt. Vad hade ni gjort i min situation? Det är egentligen ett icke problem men det känns konstigt.🙄

      Fast att försöka i ett halvår är ju inte länge?

        Jag skrev inte att det var länge, endast att hon försökt hela året. 😅

          ”Kämpar”

            Kämpar betyder inte att det är länge? Jag menar att hon fortsätter kämpa på med att bli gravid, och det var inte menar som något negativt.

              Vad är då problemet? Om hon inte försökt länge är det väl inte jobbigt att du blivit gravid?

                Oavsett vad man säger gällande hur lång tid det brukar ta, när man kan/borde söka hjälp osv. så tror jag ändå många blir stressade när det börjat gå 6-9 månader av att aktivt försöka och kanske börja fundera om något är fel. Om Hej vill vänta till typ v.12 med att berätta och vännen inte blivit gravid än, så har det ju gått ca 8-9 månader. Känslor är ofta inte helt rationella, även om man vet hur det är statistiskt sett så kan ju känslan vara en annan. Skulle tro att det är det Hej funderar över, och det är väl inte konstigt, tyder snarare på att Hej är en omtänksam person och vän.

                En del har så konstigt ifrågasättande attityder härinne. Är det verkligen så svårt att föreställa sig varför Hej kanske tänker på sin vän här?

              Jo kämpa betyder att det är svårt, 6 månader är normalt och de vet alltså inte om de har svårt för det.

      Du vet ju inte om hon kommer tycka att det är jobbigt. Det är ju en verklighet som hon får förhålla sig till, det ska inte du behöva ta ansvar för. Om hon sedan tycker att det är jobbigt så får ni ta det då. Du kan liksom inte låta bli att berätta för henne, det är ju någon som kommer märkas…

        ”Ni”? Det är väl ändå kompisen som får ta det då, ts kan inte göra så mycket.

          Jo. Men ts behöver ju också i så fall hantera reaktionen på något sätt. Det är inte samma sak som att ta ansvar för den. Men förhålla sig till det behövs ju.

      Berätta så hon är med från början. Du kan ju ändå inte dölja det.

        Tycker inte man måste berätta från början, bara för att någon försökt längre att bli gravid eller har svårt att bli gravid. När man berättar borde bara vara utifrån en själv, när man är bekväm med att berätta för andra. Däremot hur man berättar kan vara viktigt om någon har försökt länge, har svårt eller jobbigt med försöken. Att t.ex. inte överraska inför andra, berätta enskilt så personen får höra utan att behöva vara bland andra.

          Vill man vara schysst så är det ju bra att berätta för den personen först, vore ju värre att tänka att alla andra vetat men trippat på tå kring en själv, usch. Nu är ju 6 månader inte jättelänge men om du tror det kan bli jobbigt för henne så kan du ju berätta i ett meddelande istället för öga mot öga och definitivt inte i stor grupp iallafall.

            Fast i vecka 5 har man väl kanske inte berättat för någon alls, mer än ens parter. Bättre att säga att man ska berätta för henne samtidigt som för alla andra kompisar.

              För en bästa vän borde man väl? Antar att alla har olika nära vänskaper.

            Ja, det kan man ju ha i åtanke absolut. Att när man väl börjar berätta för alla eller den ”grupp” vännen hör till, att man försöker berätta för den personen först. Menade mer att man inte ska känna att man måste/borde berätta från början för att vara snäll om man inte känner sig redo eller bekväm med att börja berätta för andra eller till den grupp som personen tillhör (alltså man kanske är bekväm med att berätta för närmsta familj tidigt, men inte vänner eller liknande).

          Det är ju hennes BÄSTA vän, konstigt att inte berättat än egentligen. Hon lär ju göra det snart eller? Om man är bra vänner.

            Har inte berättat än eftersom det är så tidigt, ifall jag skulle få missfall tex.

              Ja och då vill man kanske ha stöd från sin bästa vän??

                Jag hade bara velat ta det med min man, ingen annan.

      Men om de försökt i ett halvår bara så är det väl ingen big deal att du blir gravid? När man gått igenom flera missfall, misslyckad ivf, osv i flera år, DÅ brukar det sticka till i bröstet när andra blir gravida. Din vän är nog högst medveten om att det kan gå på första försöket för andra… Så det är nog bara att berätta som för vem som helst? Om du vill vara extra finkänslig så gör det när enbart ni två umgås så hon slipper bli ledsen framför 12 andra personer.

      Jag är ofrivilligt barnlös sedan 2 år. Ska ev få göra ivf längre fram. MEN, alltså man får barnbesked runt sig hela tiden. Bättre det än att mina vänner skulle sluta dela sånt med mig. ❤️

        Eh de kommer ju inte att sluta få barn för det.

          Vad menar du?

            Att det inte går att ignorera att folk får barn. Det kommer hända oavsett om någon berättar det eller inte.

              Ja det är ju därför jag skriver att jag föredrar att mina vänner berättar sådant, framför att de INTE skulle berätta. Läs om, läs rätt.

      Berätta via sms så hon får möjlighet att reagera på det sätt hon behöver utan att ta hänsyn till dina känslor.
      Låt sedan hennes känslor kring sin resa mot barn fortsätta ta plats i er relation, fråga hur hon mår i det och så vidare.

      Och lyssna inte på folk här i tråden som vill berätta att man inte kan tycka det är jobbigt efter bara ett halvår av försök, visst kan man göra det. Klart det blir ännu värre med tiden, men tror de flesta som aktivt försökt i ett halvår börjar få åtminstone lite jobbiga känslor kring det. Fint att du vill din kompis väl.

      Jag var med om nåt liknande. Blev gravid med tvåan när en kompis kämpade på med tvåan. Jag drog ut på det, vilket jag också sa när jag berättade. Sedan ett tag efter sa kompisen att hon hade uppskattat om jag hade berättat tidigare alltså när jag hade tänkt men inte vågat.

      Jag tänker att jobbiga känslor är en del av livet och att du i det här fallet inte kan undvika att din vän får jobbiga känslor.

      Sen behöver man såklart inte vara dryg och gnugga in det extra mycket. Skämten om hur fertila ni är kan ni spara till någon annan. Men i sig att hon eventuellt blir ledsen – nej bara dra av plåstret.

      Orsaken att ofrivilligt barnlösa är ledsna är ju inte att omgivningen beter sig taskigt – utan att de helt enkelt haft otur och därför ej får barn. Det är det som är sorgen och den kommer man inte runt. Omgivningen kan inte rädda en från det.

      Jag har varit i din väns sits. Berätta i lugn och ro, finns tips att googla på hur man kan säga. Var i enrum eller iaf ett enskilt samtal. Låt henne smälta, ta den tid hon behöver. Förklara att du tycker det känns jobbigt och känner för henne.

        Det är en graviditet inte ett dödsfall.

        Men herregud!?? Försökt i sex månader, sluta gå på äggskal!! Är hon din riktiga vän ts, så blir hon jätteglad för din skull! Surar hon till tycker jag hon är ganska rutten…

        Grattis!

      Men vad är egentligen DITT PROBLEM i att du råkade bli gravid före henne trots att ”hon kämpat” ett halvår?

      Är väl knappat ditt fel.

        Vad är ditt problem? Varför får inte folk skriva eller undra vad som helst. Dra en pull eller runk och ÅTERKOM.

        Den stora empaten M 🥰

      Berätta för din vän, vänta inte. Du känner henne bäst så du vet nog hur du ska säga det. Vi reagerar å är olika, för mig var det inga problem att höra att mina bästa vänner va gravida, blev bara glad för deras skull även fast jag var ledsen själv. Blev genuint lycklig för dom. Och även om hon blir ledsen så är det kort, för det kan va tufft att höra, men hon kommer vara glad för er även om hon kanske har svårt att separera er lycka med hennes olycka. Att inte berätta gör ju bara att det blir värre. Och som sagt, kanske oroar du dig i onödan. Kanske blir hon bara glad

      Du har redan fått många vettiga svar men min inställning till frågan är att du ska glädjas till graviditeten och din kompis eventuella negativa reaktioner får hon själv ansvara för. Är hon en vettig människa och bra vän så är hon enbart glad för din skull, gråta får hon göra hemma på kammaren (jag har nämligen varit i din kompis sits, skillnaden är att vi kämpade i flera år).
      Hade jag varit i din sits hade jag berättat när jag var redo att offentliggöra graviditeten för resten av bekantskapskretsen och familjen. Jag hade inte berättat tidigare bara för att bespara henne jobbiga känslor längre fram. Men det är fint att du vill ta hänsyn till hennes känslor, fast ni står inför något stort och livsomvälvande så det viktiga är att ta hand om dig själv. Hon är ju en vuxen kvinna som förmodligen reagerar vuxet och moget.

      Jag har varit med om samma. Men att säga att din kompis ”kämpat” i 6 månader är inte att kämpa… för min vän tog det två år och jag blev gravid med min tredje inom några månader bara efter att vi försökte. Jag skickade ett sms till min vän och berättade, dels för att jag var rädd för att hon skulle bli ledsen, jag kände ju mig så dum, dels för att låta hennes första reaktion få vara vad den blev innan hon pratade med mig. Hon var jätteglad för min skull men självklart spädde hennes stress med barne på lite mer. Men att säga att din kompis kämpat i 6 mån… Det är fullt normalt att det kan ta tid och jag tycker du inte ska känna skuld överhuvudtaget. Du vill väl också ha fler barn likt din vän och kan väl inte vänta på att hon ska få bli gravid före dig, det är ingen tävlingSdd blir hon sur, ja det säger mer om henne än om dig. ÖnsKar dig lycka till!

      6 månader är la inte så mycket? Min vän försökte 1.5 och det är väl inte heller lång tid. Det gick för er snabbt och för henne en längre tid tycker inte du borde känna dig elak för det…?

    Tunnelbanan Sthlm, varför har vi inte AC? 😒😫hur är röda linjen som ska ha Ac i vagnarna? Det är ju varmare i tågen än utanför.. tråkigt att de inte la till ac när vagnarna byttes

      Röda linjens nya tåg är jättesvala! ❤️

        Åhh önskar jag bodde på röda linjen då 😍😊

          Trodde alla hade de nya tågen faktiskt, känner mig privilegierad nu 😄

        Det är de väl inte alls? Inte svalare än nåt annat iaf.

          Joo! Jättesköna.

            Nej, det finns några stycken med av men majoriteten har gamla vanliga, dvs de blir så varma att man kröns.

              *Med ac

              Det är ju det vi pratar om, de nya tågen. Tror inte det är så några, åker nästan alltid med dem.

        Va? Åkt både röda och gröna senaste månaden, båda var exakt lika varma som en bastu och mycket varmare än ute – viket var värmebölja. Vilka tåg har AC???

          De nya tågen på röda linjen, där det finns många säten på rad längs väggarna (NY style). De är svala, nån slags luftkonditionering/kyla.

            Det är bara några få av dem som har ac. De flesta har det inte.

              Det måste va rätt många ändå, får nästan jämt ett sånt.

              Anonym 2:03 – Alltså personen innan dig säger ju de nya tågen, varför säger du emot? Alla tågen är inte nya nej.

                Alla nya tåg av NY-style har inte ac, det är det jag svarar på. Jag säger alltså inte emot. Lär dig läsa.

      Man kanske får göra fler felanmälan/klagomål så kan man ju hoppas det gör något åt det (gäller gröna linjen)

        Ändå gulligt att tro att SL köper in nya tunnelbanavagnar om tillräckligt många klagar till kundtjänst.

          Nä klart SL inte gör det 😅 men man kan ju alltid hoppas 🤣

      Röda linjens vagnar är underbart svala!

        Nope! Åker varje dag och ungefär en av veckans resor (dvs en tiondel) är behaglig.

          Oj, då har haft otur känns det som. Jag åker också varje dag och majoriteten av resorna är med de svala. Åker från närförort ut till förorten och tillbaka.

    Någon som lyssnat på Kenzas podd? Bra, dålig?

      Jag gillar den, tycker Ines och Kenza är rätt roliga och avslappnade att lyssna på. Första avsnittet var lite sådär, men verkade vara mer att de bara presenterade vad podden ska handla om osv. och kanske inte riktigt hade något att prata om så. Men andra avsnitt har varit bra. De pratar mest utifrån sig själva, vilket jag tycker är bra. Avslappnad podd för enkel lyssning helt enkelt, typ som att sätta på ett sitcom-avsnitt att slötitta på för något lättsamt. Testa lyssna ett par avsnitt och se vad du tycker.

        Ok 😊 tänkte lyssna på att de pratar om midsommar ångesten o perfekta bilder eller nåt sånt. Ändå är det detta man ser på deras insta 😅🌸🌺
        Samma med fredagspodden pratar om midsommar som värsta högtiden efter jul för dem, ändå verkar de ha så fint på Gotland ju! 😌 Men fattar att de kan ha ångest ändå förstås

          Ja, de pratar om just det också, liksom att de själva bidrar till det och dras med i det samtidigt. Tycker det är värt att lyssna på ändå, gillar att ha en blandning av mer allvarsamma och lärorika poddar såväl som mer lättsamma poddar 😊

          Avsnitt där de pratar om deras bakgrund var faktiskt väldigt intressant, speciellt att få höra lite om Ines bakgrund.

            Ok ska nog lyssna nåt avsnitt 😊

    Kan ni som har börjat med antidepressiv medicin förklara hur ert mående har förändrats efter ni började?
    Är så tveksam om jag ska våga prova, är rädd för att det inte ska bli bättre alls… Är det värt det?

      Mådde dåligt innan medicin, har aldrig mått
      Så dåligt som när jag skulle sluta med medicin(antidepressiva)

        Ok. Och under tiden du gick på dem..?

          Var jag inte mig själv. Tror att bra terapi, motion och att lyssna på sig själv är mkt mer effektivt än medicin. Obs utgår endast från mig själv

      Värt det alla dagar i veckan. Svackorna kommer fortfarande men upplevs inte lika bottenlösa. Entusiasmen för saker och ting har trubbats av lite för mig men värt det i det stora hela. Kan vara lite meckigt att hitta rätt dos men när man gjort det så flyter livet bara på, precis som det ska.

      Sorry men måste vara ärlig – finns inget jag ångrar så mycket som att jag tog antidepressiva som yngre. Första omgången så minskade depp och ångest, men jag kände det som att alla känslor försvann, jag blev elak, och befann mig i en märklig bubbla. Andra omgången (annan medicin) kände jag typ samma men inte lika starkt. Det värsta var faktiskt att mitt sexliv helt förstördes. Jag har alltid haft lätt för att komma och mycket sexlust men så fort jag gått på SSRI så har det totalt dött. Kan inte få orgasm alls. I samma veva som jag gick på SSRI första gången så sexdebuterade jag och det var ju helt misslyckat pga medicinen. Det tog flera månader att få normal sexförmåga igen. Fick även brutal ångest och svårt att sova medan jag satte ut medicinen. Kommer ALDRIG i hela mitt liv stoppa i mig sådant gift igen. Idag tar jag hellre tag i konkreta problem i livet istället för att bedöva mig själv.

        Då åt du fel medicin

          Eller så behövde jag egentligen inte medicin, utan behövde förändra mitt liv och beteenden?? Tro det eller ej så behöver inte alla SSRI. Finns inte ens bra forskning som visar att teorin om serotonimbrist stämmer.

            Men bra för dig då va? Men alla är inte du

        Instämmer till fullo med LaLa men insåg tyvärr först efter över tio år med dubbelt så många preparat (ja, närmare tjugo stycken totalt!) att varken antidepp, stämningsstabiliserande, lugnande eller nån av de andra femtioelva varianterna psykofarmaka-sorterna är värt viktuppgång, förlorad orgasmförmåga, senarelagd ångest m.m. Det är 13 år jag aldrig får tillbaka och jag är idag mycket kritisk till allt vad läkemedelsindustri heter (med betoning på den sortens läkemedel – inte livsavgörande kirurgi o.s.v. men ni fattar).

          Ja ingen pratar om viktuppgången! Man tar SSRI för att läkarna propsar på, sedan när man ofrivilligt går upp 15 kg så blir läkarna arga för att man blivit överviktig… Fy fan.

          Skrattade ihjäl mig för några år sedan när min katt fika SSRI (Mirtazapin) hos veterinären för att öka på aptiten. Hon matvägrade totalt pga sjukdom. Efter 1/4 piller och 4 timmar så vräkte hon i sig mat…

            Nu är ju dock mirtazapin inget SSRI så du har ju fel.

        Samma här.
        Men det värsta var att jag aldrig hade någon depression, jag blev feldiagnostiseras och led egentligen av näringsbrist som lätt hade kunnat upptäckas om de hade kollat mina värden.
        Istället tog det ännu längre tid att få rätt diagnos för så fort en läkare såg ’depression’ i journalen så skylldes alla mina symptomer på det. Det var inte förrän sänkan visade på inflammation som jag fick rätt hjälp och då var jag riktigt dålig på gränsen till något jag inte ens vill skriva ut här.

          Men då blev du ju feldiagnosticerad. Jättetråkigt såklart, men klart att det inte hjälpte då, tänker jag….

          Förstår…
          Jag blev utmattad för några år sedan. Hade ett helt sjukt stressigt jobb och fick söka vård när jag inte kom ur sängen. Läkaren skyllde direkt på depression ”du har haft det innan och sådant återkommer alltid” och ville proppa i mig SSRI. Att jobbet var problemet och att jag behövde sjukskrivas verkade hon inte alls förstå trots att det var solklart. Tyvärr älskar läkare SSRI då det är billigt och gör folk avtrubbad och lätta att hantera.

      Det beror på vilken typ av antidepressiv medicin du äter och i vilken dos. Jag har ätit mina i 19 år och hade aldrig levt idag om jag inte hade börjat med dem.

        Jo det är ju klart.
        Kan du förklara lite hur det blev bättre? På vilket sätt liksom. Är det tankarna som ändras, eller något annat

          Jag började äta mina antidepressiva när jag blev diagnostiserad som 19-åring med svår PMDS. Jag hade mörka självmordstankar och ju äldre jag blev desto värre blev min PMDS. Jag kunde springa ut mitt i natten i ösregn för att sitta ensam i skogen. Jag hade ingen livsglädje över huvud taget och struntade i vad som hände mig. Jag är även en person som grubblar mycket och kan hamna i många djupa tankar som är svåra att ta sig ur men mina antidepressiva hjälper mig att må så mycket bättre. Jag har även endometrios och har försökt byta antidepressiv medicin då det finns nya som innehåller både sertralin och noradrenalin men de fungerar inte på mig utan jag blir sämre.

          Min PMDS finns kvar och jag kommer fortfarande i svackor där jag har jobbiga episoder men de är enklare att ta sig ur nu.

      Hade stor hjälp av antidepressiva i kombination med samtalsterapi, ”orkade” liksom inte känna den värsta ångesten. Trappade ut dem väldigt långsamt efter några år och det gick bra. Men tabletterna påverkade ju ALLA känslor, även positiva, men märkte det först efteråt så hade nog inte så många positiva känslor alls innan jag började med dem 🙃 Glad att jag gick på antidepressiva iaf!

      Jag åt i många år. Jobbigt med höjningarna. Typ mer ångest. Men mådde mycket bättre, mer energi och mindre ångest. Hade inga biverkningar mer än vid höjningarna i början. Medicinen hjälpte mig överleva tonåren och mina första år som vuxen.

      Det bästa som hänt mig är att jag vågade prova antidepp. Varit anti i hela mitt liv tills jag vågade prova som 35-åring. Var jobbiga första två veckor men sen efter har jag aldrig mått så bra och förstår seriöst inte varför jag inte provat tidigare. Har gått i terapi från och till sen 18 års ålder men aldrig gett samma effekt som den extra skjuts jag fick av medicin. Så tacksam att jag vågade prova, jag har fått livet tillbaka.

        Var inte rädd för antidepressiva medicinen. När jag drabbades av utmattningsdepression försökte jag in i det sista må bra igen utan medicin. Jag försökte träna, och leva som ”vanligt”. Men jag kände att det var något ”fel” i huvudet. Ångesten var brutal och likaså depressionen. Jag var jätterädd för antidepressiva mediciner efter att jag hört andras skräckhistorier… Men jag var tillslut tvungen att testa antidepressiva medicinen för jag fick grova självmordstankar… Jag mådde sämre första veckan, men sedan vände det. Jag började se ljuset igen. Nu i efterhand önskar jag att jag vågar ta antidepressiva tidigare, började även ta lugnande. Jag önskar andra som går igenom samma att våga lita på medicinen. Jag är så tacksam för de antidepressiva, jag tar 10mg escitalopram och det funkar för mig!

      Jag har ätit en låg dos sertralin (25 mg) under hela våren. Hade egentligen behövt äta det redan för 7-8 år sedan men inte förrän nu vågade jag. Det var verkligen precis vad jag behövde! Nu vet jag inte vilka dina problem är, men medicinen hjälpte mig att orka vara social, ta initiativ till att göra saker som jag vanligtvis undviker och ältandet efteråt minskade. Våga testa!

      Jag tycker du ska prova om du inte fungerar i vardagen, dvs inte klarar av jobb/skola, hemmasysslor, upprätthålla relationer med vänner, äta normalt osv. Då kan det vara till stor hjälp i många fall.
      Klarar man av att sköta vardagen finns det andra alternativ.

      Det finns inga garantier för att medicin fungerar, men jag tycker verkligen inte du ska vara rädd för att prova. De flesta verkar först efter 6-8 veckor, men ibland ännu senare då doshöjning krävs. Biverkningarna de flesta upplever är relativt milda i jämförelse med annan psykofarmaka, dessutom övergående i de flesta fall.
      Har du inte ätit antidepressiva tidigare kommer du högst sannolikt få Sertralin eller Ecitalopram, vilka accepteras väl av de flesta.
      Du kan må sämre först, men du får försöka stå ut men sedan blir det bättre.
      För att underlätta insättningen kommer du även få ångestdämpande.

      /Psykiatriker

        Min meningsuppbyggnad tröt lite där, Teven distraherade.

        Summan av det hela; prova medicin om du är deprimerad, du behöver inte vara rädd.

        Alltså jag typ fungerar i vardagen, utåt sett, jag har ett jobb och är inte sjukskriven och jag tror ingen kan gissa hur jag mår för jag döljer det väldigt väl (bor ensam) men har perioder som är riktigt vidriga. Har gått i terapi i ett par år, men tror att jag behöver något ”mer”. Är också rädd för att jag inte ska anses må dåligt nog… precis som du skriver… Så det kanske inte är någon idé att försöka då trots allt…
        Tack för ditt svar!

          Tillägg: min psykolog har ett mig flera diagnoser, men det är en privatpraktiserande så de journalerna finns inte tillgängliga för sjukvården att ta del av… Och nu är det semestertider…

          Hade du varit min patient och du gett mig ovanstående information hade jag föreslagit antidepressiv medicin. Eftersom flerårig terapi inte fungerat som önskat hade min bedömning varit att medicin är det bästa alternativet.
          Det är en bedömning som skulle delas med en majoritet av läkare.
          Så var inte rädd för att inte bli tagen på allvar! Kontakta VC på måndag morgon om kliniken du tillhör inte är öppen. Du borde få en tid på VC relativt fort, att du gått till en privat klinik har ingen betydelse i den meningen. Det räcker med att du berättar om klinikens bedömning av diagnoser så får läkaren ta ställning till det. Men utifrån din beskrivning är det depression och ångest som är relevant här och nu.

          Önskar dig all lycka till!

            Tack jag ska fundera på det lite till!

          De skriver ut det galet lättvindigt så oroa dig inte för att de ska vägra dig det…

            Men vad är ditt problem …

      Bästa som hände mig och jag mådde dåligt i tre veckor tror jag, sedan vände det. Medicinen räddade mitt liv.
      Trappade ut ordentligt när jag mådde bättre och hade inga utsättningsbesvär.

      Tog det i 8 månader och det var en katastrof rakt igenom. Blev så trött att jag kunde behöva sova efter att ha hämtat en tallrik mat ur mikron, jag fick sinnessjuka svettningar och allmänt var energinivån så låg att jag hade stora problem att gå och träna vilket alltid varit det enda som kan få mig att må bättre.

      Det positiva var väl att man rent sexuellt blev oerhört uthållig, vilket kan uppskattas av somliga. I övrigt var väl lärdomen att jag nog inte kommer lita på psykvården lika lättvindigt nästa gång…

      Om du ska börja så våga stå på dig om du inte tycker att det fungerar. Fel medicin är mycket, mycket sämre än ingen medicin alls.

      Vet inte hur jag överlevde utan antidepressiva. Det har gjort att jag gått från att ha ångest för att till och med gå ut med soporna, till att kunna vara bland folk utan att tycka att det är jobbigt alls. Det har förändrat mitt liv till det bättre, utan tvekan!

    Någon som gett Hipp ersättning till sitt barn? Flaskmatar mitt första barn som är 5 veckor. Magen samarbetar inte alls och BVC säger bara att det är vanligt när de är så små men jag går under av att se bebis kämpa dygnet runt och grina efter varje matning. Hittar inte mycket skrivet om erfarenheter av märket så undrar nu om någon här vill dela med sig?

      Nej det är inte normalt att barnet mår dåligt efter varje matning. Tror du får bättre svar i en mammagrupp på facebook än här faktiskt. Sök fb maj 2024 eller nåt så borde du hitta nåt

        Har inte fb men kan kanske vara läge att skaffa för frågor som dessa, tack!

      Vilken ersättning har ni idag? Vi hade vanliga Naan och hade problem med magen. Fick rådet att byta till nan sensitive och hälla i lite rapsolja i varje måltid. Ska inte ropa hej ännu men jag upplever att det har blivit bättre. Min fyra veckors skrek nästan varje måltid innan pga magont.

        Har kört med Semper, Semper sensitive och NAN sensitive. Blivit avrådd att byta märke så ”ofta” men känner att jag måste prova och göra vad jag eventuellt kan påverka. NAN sensitive har gjort magen hård och bebis riktigt kvider. Ska googla på rapsolja och höra med BVC på måndag, tack!

          Nu har du kanske lämnat öppet spår men vi använder även pysventil om det går mer än 48 timmar mellan bajsandet. Bajsar er bebis? Tråkigt att bvc viftar bort det, vår bvc sköterska tog det på stort allvar och gav oss massa tips. Självklart får man räkna med lite magont men hon tycker inte man ska ha en bebis som skriker varje måltid när det finns olika vägar att gå. Jag tror rapsoljan har gjort den stora skillnaden för oss, räcker med några droppar. Obs! Man får inte ta olivolja.

      Vi har gett Hipp i snart 5 månader. Jag tycker ersättning är otroligt individuellt. Vi provade först Semper (fortsatte på det dom hade på BB) och bytte sen till NAN sensitive som alla sa skulle vara såååå bra. NAN sensitive var katastrof för vårt barn och vi bytte då till HIPP som funkar utmärkt. Jag tror helt enkelt man ska våga prova sig fram eftersom barn reagerar så olika på ersättningarna. Prova runt, men ge magen några veckor att vänja sig. Däremot ”ska” det inte bli värre, enligt mig iaf, då hade jag bytt till annan sort direkt.

        Absolut individuellt och de små magarna är ju heller inte färdiga men har bara sån känsla att det är ersättningen som spökar. Körde också på Semper direkt efter bb och bytte till NAN för det ska vara bästa för känsliga magar. Som sagt har jag inte hittat så mycket skriver om Hipp men kul att läsa att det funkar bra för er, tack för din kommentar!

      Kanske är mjölkproteinallergi?

        Inte helt omöjligt. Känner mig otroligt vilsen i det här då BVC bara viftar bort min oro och säger att de allra flesta bebisar har kjorviga magar när de är så små pga ej färdiga magar och tarmar. Ska nog ge mig på Hipp och om det inte funkar utforska eventuell allergi.

      Vi fock problem med magen hos vår dotter när vi butte från Semper 1 till Semper 2 (tydligen inte helt ovanligt enligt nån tråd på Familjeliv). Provade då Hipp Combiotik och det funkade jättebra!

      Ger du även magdroppar och testat med pysventil? Testa både sempers magdroppar och minifom. Ger ni d-droppar på vatten eller olja?

    Vad äter ni för mediciner?

      Inga. Tjock och gammal men frisk som en nötkärna! 🙂

      Många olika

      Uran

        Berätta mer

          Så jag är kärnfrisk.

      Elevanse och Attentin (adhd-medicin) och Imovane (insomningsmedicin)
      Sen järn-tabletter pga anemi.

      Litium

        Samma här med Litium. Och även Lamictal, Stesolid, Inderal, Lyrica, Propavan och Zolpidem.

          Både Litium och Lamictal? Samtidigt?

      Inga.

      Metoprolol, maxalt och ajovyinjektion. 🙂

      Loratidin under pollensäsongen och diacetylmorfin vid behov.

      Calcitugg
      Etalpha
      Pravidel

      Sertralin och Xarelto.

    Jag vill ha en riktigt bra ögonfransböjare. Läser överallt att den från Shiseido ska vara det bästa, alla hyllar den.
    Men är den värd priset? För mig ser den likadan ut som alla andra.

      Jag tycker den är bra och ångrar inte mitt köp trots dyr. Man behöver bara lite tryck för att fransarna ska få en böj

      Lägg inte pengar på en dyr. Det är absolut ingen skillnad bara för att du betalar mer.

        Jo, men det är det faktiskt! Oerhört stor skillnad.

          Nej, det är att kasta pengar i sjön.

      Värt. Haft i många år nu. När jag köpte billigare slutade de funka, trots nya kuddar.

      Jag köpte Shiseidos. Helt värdelöst! Det gjorde ont och fransarna böjdes inte alls. Den var så dålig så jag misstänker att jag måste fått nån gammal, om det nu finns bäst före datum på ögonfransböjare?! Jag köpte en ny, från Brushworks (en med rosa skaft), den är HELT fantastisk!! Kostade typ 65 kr

        Har samma erfarenhet av Shiseido. Köpte min på Zalando. Är svår att använda, man får den liksom i ögat och det gör ont när man klämmer åt.

      Ja, haft min i 10 år bara bytt kuddarna några gånger.

      JAAA KÖP!! Inte ångrat mig en sekund

      Jag har tweezermans och tycker att den är toppen. Stora stor skillnad mot 50-kronors varianterna.

    Depression medicin dvitamin järntabletter vid behov sömnmedicin. Under läkarkontakt har svåra sömnproblem.

    Någon som kollar på MAFS Australien? Vad tycker ni? Gick det så som ni trodde i början för paren?

      Tror att jag kan ha missat några säsonger då det var ett tag sedan jag tittade. Vilken kanal går den på?

        TV4 play

      Jag kollar (precis nu faktiskt) 🙋‍♀️
      Ligger dock lite efter, de ska precis ”byta partners” – blir spännande att se hur det går 😅 Blev lite ledsen över paret som lämnade i avsnittet innan (vill inte spoila), tyckte verkligen att de verkade matcha varann så himla bra. Står inte ut med Harrison, och inte heller Bronte

      Nej det gick ju helt åt fanders med hur man trodde.
      Älskade Jesse och Claire. ❤️
      Och Duncan.

        Åh ja jesse och Claire<33 hejade på dom! Tycker att alyssa beter sig illa mot Duncan och att hon blir förvånad över hans beslut?

    Vilken färg på tavelram tycker ni är snyggast? I ett vardagsrum.

      Beror ju på övrig inredning, samt motivet på tavlan.
      Genrerellt sett kan jag tycka att smala svarta ramar är elegant, men som sagt beror på så mycket annat

        Gråa väggar, vit tvmöbel och motiv färgglatt.

          Vita ramar kan ju vara snyggt. Så tar de inte så mycket uppmärksamhet från ett färgglatt motiv. Fin och lagom kontrast mot grå väggar.

          Svart kan som sagt funka, om ramarna inte är för tjocka för då kan de ta över. Men trä kan också mjuka upp om du har väldigt kalla färger i inredningen.

      Det beror ju på vad det är för motiv som ska vara inne i ramen och vad det är för färger i övrigt i vardagsrummet. Men jag har svarta för det passar hos mig.

      regnbågsfärgat

      Vitt och eller svart, vitt om motivet ska ha en mjuk framtoning annars svart. Jag har fotograferat en bukett blommor i mjuka färger som rosa men har en svart ram för kontrasternas skull.

    Jag och min man funderar på att ansöka om att bli familjehem för att ta hand om ett barn som behöver en familj istället för att vi försöker skaffa ett tredje barn.
    Har någon här erfarenheter som ni vill dela med er av?
    Vi önskar i så fall att placeringen blir långvarig så att barnet inte behöver flytta ifrån oss förrän hen är stor.

      Ni vill alltså satsa på att få ett barn med så allvarliga problem i hemmet att hen inte kan återvända till sin familj. Fundera först på för vems skull ni vill bli familjehem. Från socialstyrelsen:

      ”När ett barn är placerat i familjehem är utgångspunkten att barnet ska återförenas med sina föräldrar så fort målet med insatsen är uppnått. Men ibland är en återförening inte det bästa för barnet. I de fallen behöver socialtjänsten arbeta för att skapa långsiktig trygghet och stabilitet för barnet på annat sätt.”

      https://www.socialstyrelsen.se/mininsats/vad-kan-jag-gora/familjehem/

        Men det förekommer absolut fall där det inte är möjligt att barnet kan komma tillbaka till föräldrarna. Om exempelvis föräldrarna inte längre lever eller har långa fängelsestraff, är i grovt missbruk etc. Så det är olika hur stor sannolikheten är att barnet kan återförenas med ursprungsfamiljen.

      Jag har egn erfarenheter (inga positiva) samt jobbar själv inom socialtjänsten och har varit handläggare för många placerade barn och ungdomar.
      Din fråga är så bred dock så vet inte riktigt vad jag ska svara.
      Det är många ggr väldigt tufft att vara familjehem och kräver mkt av familjehemmen. Viktigt att alla familjemedlemmar tycker att det känns bra.
      Man brukar kunna boka in sig på en informationsträff (grupp) och sedan kan man avgöra efteråt om man vill gå vidare och göra en utredning.
      Skulle absolut råda till att bli via en kommun och inte ett privat bolag. De privata bolagen håller ofta sämre kvalitet på utredningar och stöd och kommunerna får köpa platser när de inte har något eget familjehem att placera i.

      Har inte varit själv men generellt så är det ett enormt jobb, dvs långt från att bara agera familj för ett barn, men att det också kan vara otroligt givande. Frågan bör alltså inte vara familjehem eller tredje barn utan helt enkelt om ni har viljan och orken att bli familjehem. Sen kan det ju bli så att barnet verkligen blir en del av er familj, som ett eget barn, men det kan ju bli så, och det är ju isåfall bara bra, att föräldern själv klarar av att ta hand om barnet, tidigare än man väntat. Och med inställningen att man vill ha barnet länge hos det, det blir ju lite konstigt isåfall, eftersom man jobbar mot återförening (även om det inte alltid går).

    Jag hör så många som ska ägna semestern åt att hälsa på släkt och vänner, och jag förstår inte hur man står ut. Är det inte jobbigt att umgås med en massa människor när man är ledig? Att hela tiden behöva anpassa sig efter andra.

      Eller så är det då man har tid att hälsa på personer man gillar?

      Eller så är alla olika helt enkelt. Jag tycker inte att det är ansträngande att umgås med min mamma och syster. Min mormor är lite jobbigare men hon är gammal och jag vill hinna träffa henne ändå❤️

      När man jobbar så är man aktiv i 8 timmar om dagen. Jag har lite svårt att varva ner det tempot. Om jag är ledig och bara hemma så städa jag istället i 8 timmar. Så bli snabbt tråkigt då är det kul att åka och träffa folk

      hade varit en sak om det bara var min släkt som jag gillar, men nej det är inte kul att tvingas umgås med min mans släkt när man faktiskt tar ut semester för att hinna göra saker man vill göra

        Men din man ska stå ut med att träffa din släkt då?
        Läser så många typer av såna här kommentarer varje gång runt semestrar och högtider. Låter så hycklande och egoistiskt att tycka att ens partners släkt är det ett straff att umgås med, men samtidigt verkar tycka att det är en självklarhet att partnern ska hänga med ens egen släkt. Man får väl både ge och ta?

          Var säger hon att hennes man måste umgås med hennes släkt?

          Skrev jag att han måste tycka om att umgås med min släkt? Nej.

          Man får låta varandra slippa tycker jag.

        Tvingas? Man måste ingenting. Din lediga tid är din, för avkoppling och återhämtning bland annat. Säg nej!

      Förhoppningsvis så älskar man dessa personer och vill träffa dem? Annars ska man låta bli såklart. Alla känner nog olika hur jobbigt det är att anpassa sig, och det är nog olika hur mycket man måste anpassa sig till sina vänner och släktingar.

      Du blir också gammal en gång

      Bästa med semestern för min del är just att jag slipper träffa folk då. Har njutit av flera veckor av att bara vara hemma.
      Var iväg på midsommarfirande ett par timmar men det tog på mitt sociala batteri. Har ingen egen släkt men undviker sambons släktträffar, speciellt nu under semestern. Det är min tid för att ladda upp inför jobbet.

    Vilka affärer tycker ni är värst med merförsäljning eller att komma fram och fråga om man behöver hjälp innan man knappt klivet över trösklen?

    Jag var inne på hunkemöller häromdagen för att byta en bh-modell mot en annan. Var helt galet med merförsäljningsförsök.
    Rituals är ju också såna frågar om man behöver hjälp väldigt snabbt.

      Vissa apotek är hemska. Kronans särskilt

      Jag tycker dock att det är ett problem att allt för många butiker är för dåliga på merförsäljning. Butikerna är fulla med personal som fyller på och hänger om medan det är kö till den enda kassan som är öppen (trots att det finns fler kassor). Vad kan vara viktigare än att ta betalt av de kunder som bestämt sig för att handla?!

        Håller med! Och ja, jag förstår att det behövs fyllas på och snyggas till men ibland är även den personalen i vägen så pass mycket att det inte går att komma fram och vid de tillfällena är det ju man önskar att de såg en, istället blir man där ignorerad och känns som att man är ivägen.

      Vero Moda ska alltid sälja typ hårsnoddar i kassan

      Glitter, rituals och vero moda. Jag går därifrån snabbt. Låt mig titta ifred!

      Av erfarenhet från att ha jobbat där (dock, 12-13 år sedan, kanske annorlunda idag) – Dressman. Butikspersonal pushas sååå mycket att köra på merförsäljning konstant och vara på kunder. Dock verkar det fungera rätt bra för många som kommer in är män med dålig koll på vad de vill ha och är väldigt öppna för att få hjälp och lätta att mersälja till.

      Glitter. De ropar från kassan så fort man tar ett steg in i butiken. Annars är det ju så irriterande tycker jag när de frågar om man vill skänka till välgörenhet när man ska betala. Jag blir rent förbannad på det för det är helt omöjligt att säga nej i ett sånt läge. ”Vill du skänka 10 kr till Barncancerfonden?” t ex. Jag skänker gärna, och det gör jag också, men jag vill inte göra det på det sättet och att man känner sig tvingad och ”påhoppad” samtidigt som andra står bakom och lyssnar. Det går liksom inte att säga nej i ett sånt läge. Då känner man sig usel.

        Fast jag brukar bara säga ”nej tack”. Övar på att inte ursäkta mig. Andra vet ju inget om din ekonomi och vad du lägger dina pengar på!

          Exakt! Ingen har rätt att döma en för det.

        Säger alltid nej för jag gillar inte tjatet. Låt mig skänka när jag villllllllllll

        Våga säga nej, även om en del är påstridiga. En del är dömande ”men det är ju bara nån krona upp” och det är ju för fattiga barn osv

        Från början ursäktade jag mig med att jag skänker ändå. Men nu säger jag bara nej,
        Hur stor är sannolikheten att pengarna ens kommer fram dit de påstår? Inte så stor. Så säg nej och skänk till annat om du hellre vill det, eller skänk inte alls om du inte vill det.

          Tror det var här inne jag läste att affärer har redan skänkt, så de frågar för att folk ska täcka deras skänkta del. Efter det skänker jag ännu mer sällan när de frågar.

          Enda gången det faktiskt kändes dumt att inte skänka var precis i början av kriget mellan Ryssland och Ukraina. En som jobbar i den affären jag var i är från Ukraina (hon har bott här jättelänge) så då skänkte jag när hon frågade i kassan.

      Det här handlar väl inte riktigt om merförsäljning men för min del brukar det bli tre nej på raken vid kassan.

      1 är du medlem
      2 är det något du vill bli
      3 ska du köpa till en kasse

      Hände mig senast jag var på Lindex för att hämta ett paket…
      Även kappahl och clas ohlsson kör rätt hårt med det, riktigt störigt enligt mig. Pracka inte på mig något meningslöst jag inte behöver!

    Någon som har en thermomix och kan säga om det är värt att köpa?

      Vi har en sån på jobbet och den är helt fantastisk! Det är något jag ska köpa till mig själv i framtiden

        Vad är det?

    Elena Pozar, Aftonbladet idag:
    Influensers är offer.
    https://www.aftonbladet.se/av/irena-pozar

      Och hon har helt rätt!

      Riktigt bra inlägg i debatten! 👍🏻

    Nån som vet var man kan köpa ”halsbands-samlare”förutom på temu och amazon? Vet inte ens vad det heter haha men om jag har två tunna halsband samtidigt och vill att de ska sitta lika och inte glida omkring och trassla. Men knäpper halsbandet i den liksom. Vet att Safira hade för flera år sen

      Har inget tips på var du kan köpa eller vad det heter på svenska , köpte mina i någon butik i USA för några år sedan (tror det kallades typ layered necklace connector eller något). Men ett tips som jag tycker fungerar bättre än sådana är att fästa halsbanden i varandra. Säg att du har två halsband, du fäster ena halsbandets ”krok” i det andra halsbandet ögla, och tvärtom.

        Tack för tips får testa det!

    Irena ska det vara!

    Vad gjorde era föräldrar för ”fel” som ni tror har påverkat er hela livet?
    Jag har växt upp med endast pappa, och han var känslomässigt frånvarande. Jag höll mina känslor och problem inom mig för han kunde ändå inte trösta riktigt. Och det gör jag fortfarande väldigt ofta. Detta har gjort att jag blivit nästan överdrivet självständig. Har svårt stt släppa in människor i mitt liv.

      Ljög/undanhöll en extremt stor hemlighet (båda), drack för mycket när det dracks (båda), var mycket frånvarande (pappa), emotionellt manipulerande med avsikt eller ej vet jag inte (mamma), valde dåliga, usla människor framför sina barn (pappa).

      Tror jag delvis blivit rätt konfliktundvikande (vad gäller familjen iallafall), drar mig undan mycket, och sätter ofta andras känslor framför mina egna på ett sätt som inte är riktigt bra och har lidit väldigt mycket av skuldkänslor så jag utsätter mig för människor/situationer som jag inte borde. Och har komplicerad relation till mina föräldrar och mina syskon. Jobbar på det genom terapi och mycket reflektion och eget jobb med mig själv.

      Känner igen mig, hanterar också många av mina problem själv. Mina föräldrar har varit dåliga på att prata om känslor. Har typ aldrig fått höra som barn att mina föräldrar sagt ”jag älskar dig”. Min mamma har sagt det någon gång i vuxen ålder (alkoholpåverkad dessutom…) men det är fortfarande inte naturligt för oss att säga det till varandra. Jag säger det däremot väldigt ofta till mina egna barn just därför.

        Samma här, har aldrig varit naturligt att säga ”jag älskar dig”

      Började skriva ett svar. Sen började jag gråta. Det säger en del.

        ❤️

      Många. Men absolut en så enkel sak som att de aldrig sa förlåt, någonsin.

      Mina föräldrar är fantastiska så de har inte gjort några ”allvarliga” fel. Men en sak de kunde varit bättre på var att de gjorde allt själva och inkluderade inte mig i vardagliga sysslor, tror det gjorde mig lite lat och bekväm 😅

      Ingen av dom visade känslor, jag blev t ex aldrig omkramad, ingen av dom har dom har någonsin sagt att dom älskar mig. Dom hade hemska bråk inför mig. Dom har aldrig pratat känslor med mig, så jag har aldrig känt mig trygg med att prata om viktiga saker som om jag t ex mått dåligt. Vilket gjorde att jag känt mig väldigt ensam. Dom vikthetsade, jag var lite rund i tonåren. Pappa retade mig och mamma lagade viktväktarna till mig och resten av familjen åt vanlig mat.

        Känner igen mig väldigt mycket ❤️

      Det var många saker som de gjorde fel. Våld och hot förekom.

    Har Alexandra Bring tappat mycket följare? Har för mig hon legat runt miljonen? Jag har följt henne flera år men hon liknar ju mer och mer de där hemmafru-kontona man får upp från USA. Fast minus det religiösa. Gillar hennes konto ändå dock!

      Nja, har inte hon och Victoria alltid legat ganska lika i följarantal? Ser dock att Victoria har 600+ tusen nu.

    Jag får så mycket katastroftankar när jag är stressad, typ tror att jag glömt stänga av plattången och måste kolla tio gånger innan jag går hemifrån. Eller om jag är bortrest kan jag plötsligt få någon tanke om att jag kanske glömt en kran på som står och droppar tills det blir översvämning där hemma. Tror att jag glömt stänga fönstret på jobbet så måste ta ett extra varv genom byggnaden för att kontrollera innan jag åker hem (fast jag VET att jag redan kollat flera gånger). Osv. Eftersom jag är småbarnsförälder är min stressnivå ganska ofta hög, och därför har jag dessa katastroftankar ganska ofta. Det har gått i perioder men har väl alltid haft mer eller mindre ångest av denna form. Hur kan jag få stopp på detta? Det är jobbigt…

      Terapi. Kan utvecklas till (om det inte redan är) OCD. Har samma och säger sök hjälp innan det går för långt, för då kan du inte stoppa det på egen hand.

      Såklart kan du behöva hjälp om tankarna blir för jobbiga å påverkar dig för mycket. Ett tips i nuet, ta ett kort på t ex plattången/sladden/eluttaget innan du åker hemifrån. När du oroar dig kan du se på fotot att sladden är urdragen.

        Detta är INTE ett bra tips vid dessa problem för det håller bara i katastroftankarna och kan utvecklas till fler och fler sk ritualer. En bild räcker inte till slut och man behöver göra mer saker för att stilla tankarna. Bättre att ta tag i grunden till problemet på rätt sätt istället.

        nej sånna säkerhetbeteende hjälper inget. det spär på att hela tiden ha kontroll.
        patienten ska göra TVÄRTOM och INTE trippelkolla, mm.

      du har ocd. jag har det också. ändå sätter är att, göra tvärtom att sätta på allt o sen, stänga av allt o, lita på att det är gjort 1,gång o sen gå. o stanna i det. ett helvete men det går med träning
      finns bra terapi för det. egen remiss till psyk el vc o be om remiss vidare.
      mvh en med OCD, GAD & hälsoångest

    Skulle inte tiggeri förbjudas i Sverige?? Det trodde jag att det var på väg mot det. Det är ju helt sjukt att det sitter människor utanför matbutiker i Sverige och helt desperat ”jagar” och ropar ”Kompis! Kompis! Snälla! Snälla!”. Varför är detta lagligt i Sverige?! Det är på gränsen till ofredande tycker jag. De kan börja ropa när man är på långt håll och sen tjata och tjata och tjata både när man går in i butiken och när man går ut. Och varför finns det människor i Sverige överhuvudtaget som tigger av okända ute, det ska Socialtjänsten/myndigheterna hjälpa till med, det är INTE enskilda människors ansvar som har nog med sina egna problem.

      Jag vet. Sverige har gått utför för längesedan.

      I min stad (storstockholm) hade vi massor av tiggare men nu är de borta sedan länge. Vart bor du?

        Håller med, bor i en av Sveriges topp tio största städer men efter att de försvann under pandemin har de inte kommit tillbaka

          I Linköping, som tydligen är Sveriges femte största, så finns de utanför massor av de större butikerna (ICA Maxi, Willys, Hemköp, Systembolaget) Men det är inte som för några år sedan, när de satt vid övergångsstället mitt i stan eller vid parkeringsautomaterna på de stora parkeringarna.

            Märkligt att det är så olika ändå i storstäderna

              en gissning är att de stannar där folk ger pengar och försvinner där folk inte ger pengar.

        Finns gott om tiggare i Sthlm även om kanske mindre än för ett par år sedan. Men tack och lov har det minskat utan nåt löjligt förbud.

      Haha men stör det dig verkligen så enormt att folk ropar du vill att vi ska stifta lagar om det? Nej tack, det är fritt fram sitta på gatan och ropa om man vill.

      Det är inte dig det är synd om här…

      fler får rösta på Jimmie om det ska gå igenom gissar jag…

      Har inte sett någon alls faktiskt i min nya stad, men i den förra jag bodde i satt det ett tag utanför varje matbutik, vid båda ingångar om det fanns på fram- och baksidan, vid Biltema, Rusta och Systembolaget, alltså affärer med mycket besökare. Sen försvann alla utom den vid systemet (och det var samma i alla år som jag bodde där).

      Tiggeri ska verkligen inte förbjudas i Sverige, har aldrig ens diskuterats. Det är några minikommuner i typ Skåne med sd och m i majoritet som infört lokala förbud. Men förbud på nationell nivå, glöm det- folk är inte generellt idioter.

        Lämnades in en motion om nationellt förbud gällande tiggeri till riksdagen för några år sen har jag för mig.

        Är ej Sverigedemokrat men vill se ett förbud.

      Ser knappt nån alls nu för tiden men har tänkt att det inte ”lönar” sig längre. Har folk kontanter nu för tiden? Jag har aldrig det.

    Vad är det som händer med bloggen? Jag har missat det helt. Förut var det inlägg 5.30, 9, 12, 15, 18 och 21. Nu är det så sällan att jag nästan slutat kolla

      Färre men bättre inlägg typ?

        Är de bättre?

          Vet inte, bara sett folk ge beröm i kommentarerna, jag skiter I vilket, har aldrig lagt stor vikt vid inläggen eftersom jag knappt vet vilka de som bevakas är, och de jag vet vilka de är är jag ändå inte intresserad av så skummar igenom lite bara, och vid skummande behöver inte inläggen vara bra för min del.

          Tycker det är otroligt tomt och tråkigt när man varit van vid fler inlägg per dag.

    Kolla in W*rges Sellpy. I princip alla vita/ljusa plagg är fläckiga men klassas som ”mycket bra skick”. Hade jag skickat in det hade det sannerligen klassats lägre. Hon verkar inte ha tvättat något innan hon skickade in det..

    Om man vill kontrollera om ens smink/produkter innehåller giftiga ämnen, finns det ingen app där man kan klistra in innehållsförteckningen och svar? Är så många svåra ord och att googla varenda en känns som ett never ending jobb

      Borde verkligen finnas en sån app! Bra ide!

      Finns en sida som heter cosdna.com som jag använder mig av. Där kan man söka efter både produkter och ingredienser. Man får upp ett betyg om varje ingrediens och sen kan man läsa kommentarer om varför den ingrediensen har det betyget.

    Hemsk kommentar om ett barn!

    Hon lägger upp en story om att han verkar tycka leklandet är läskigt (utan värdering) och du skriver att ungen är ”tråkig, blyg, feg och lättirriterad”. Som att det vore riktigt hemska och negativa egenskaper?

    Tycker också synd om sonen på grund av din kommentar.

      Hon gör dock ofta stories och kontent av att Allan har så mycket mer utbrott än Ragnar, inte är samma sprudlande glada sociala barn och mycket andra jämförelser. Även när hon var föräldraledig med Allan skrevs det ofta om hur jobbigt det var och hur mycket lättare och roligare det var att vara ledig med Ragnar för han var ju alltid så glad och Allan alltid så missnöjd.
      Hon exponerar dem verkligen till max och som följare finns det knappast något man inte vet om dem och deras personligheter. Hon har ju också vid ett flertal tillfällen fotat och lagt upp bilder när barnen gråter eller skriker.

        Fast det är ju du som värderar barnens personlighet. Normala människor fattar att vissa barn kan vara svårare och missnöjdare än andra utan att de skulle vara sämre för det.

        För övrigt har hon många gånger skrivit om hur mjuk och fin han är.

          Har aldrig värderat barn och framförallt inte barn jag inte känner. Det jag skrev var plockat från hennes egna ord. Att hon många gånger skrivit att det var mycket jobbigare att vara ledig med Allan än med Ragnar, eller att han har så mycket jobbigare utbrott än storebror. Sen får hon såklart känna hur hon vill inför sina barn, men att lägg ut så mycket om deras personligheter inför tusentals okända människor är väldigt märkligt. Och ansvarslöst.

          Man kan hävda att man inte alls värderar men ärligt talat, barn kan känna av att vissa egenskaper föredras. att det ligger ”under ytan” behöver inte alls vara bättre.

        Vilka hemska namn på små barn! 😮

          Ragnar och Allan 😂😆

    Vad gör man när ens sambo inte vill följa med på ens systers bröllop i sommar? Hans enda anledning är att han inte gillar tillställningar med folk han inte känner sig bekväm med. Gör mig så jäkla ledsen, vill ju att han ska vilja vara med. Känns som att jag och min familj är så oviktiga för honom. Kommer inte tvinga honom så klart, vill han inte så vill han inte men blir bara så ledsen.

      Du förklarar för honom hur mycket bröllopet (din syster!!) betyder för dig och att det sårar dig att han ens överväger att inte följa med. Det är det sjukaste jag hört. Det är din familj då biter man ihop och gör det för din skull. Punkt

        Jag har försökt förklara för honom hur mycket det sårar mig att han inte vill följa men det verkar tyvärr inte hjälpa. Känns så pinsamt att förklara för familjen också att han bara inte vill. Jag kommer ljuga ihop att han är sjuk men hatar att ljuga.

        Nja, läsa kommentarerna i tråden ovan angående att träffa släktingar. (Och vid massa andra tillfällen i ÖS som detta skrivits om), Der verkar vara SÅ viktigt att markera sina egna gränser och absolut inte göra något som man inte vill.
        Eller förlåt, det gäller ju bara när kvinnan inte vill träffa mannens familj. Helt olika regler såklart.

          Jag kan köpa om det handlar om en lördagkväll eller semester som man vill spendera annorlunda men ett bröllop är ju inte jämförbart med vanligt ”häng” eller typ en födelsedag tycker jag

          Är skillnad på ett bröllop och behöva lägga 4 dagar. Bröllop för en syster för man på basta!

            Förstår inte riktigt din sista mening, nåt fel med autocorrect?

          Samma regler tycker jag. Varför slösa sin semester och lediga tid på att åka runt och träffa massa folk man inte vill se?

          Tänkte precis detsamma.

      Hade detta skrivits av en kvinna som skrev att hon inte ville följa med på sin mans familjemedlems bröllop av samma anledning så
      hade massa tjejer gapat: Gå inte! Prioritera dig själv! Varför skulle han inte kunna gå själv!

      Säg det ovan till honom! Jag tror säkert han bryr sig om hur du känner, kanske han ändrar sig eller i alla fall mer förklarar hur han tänker. Fråga om det finns något du kan göra för att underlätta, eller föreslå att ”jag lovar att göra X y z för att det ska gå lättare för dig”

        Ska prova. Så svårt när hans anledning är typ ”vill bara inte”.. men jag ska försöka få honom att berätta mer varför och om jag kan göra något för att han ska kunna tänka sig att följa ❤️

      ”Väx upp” kan du börja med att säga. Alla människor kan vara mer eller mindre obekväma i sociala sammanhang. Det är allmänmänskligt – Som vuxen får man bara äga att man ibland är obekväm – var är det värsta som kan hända under bröllopet? Just det! Inget! Det är bara tankar och föreställningar som din kille sysslar med och som begränsar honom (och även dig). Hur ska man någonsin kunna överkomma saker om man inte vågar utmana sig själv. Det är din systers bröllop och du vill att din sambo ska hänga med? Klart att han ska närvara PUNKT.

        Solen, väx upp! Du måste vara oerhört fin att ha en relation med. Så jäkla oförstående. Du står där tills du själv utsätts för något du inte alls är bekväm med. Du kan inte sätta dig in i hur killen mår av detta.

      Jag tycker att det är oacceptabelt. Han får komma upp med en bättre anledning än att han ”inte vill”. En riktig varningsflagga. I vilka andra situationer är det du som får stå tillbaka?

        Jag vet inte, men jag anpassar mig ganska ofta i relationen. Jag vill inte vara jobbig och kräva saker liksom. Men sen blir jag ofta ledsen när jag inte får det jag behö