Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
Har gabjoss lämnat sin man? Hon skriver inlägg på bloggen i helt annan stil ”jag har stora barnen hemma”, ”mitt hus” etc. Inga bilder på snyggaste mannen eller hans adidasbyxor i senaste blogginlägget? Instagram rensat från bilder, likaså storys på insta osv. Har jag missat att hon gått ut med det?
Hon skriver att mycket hänt i livet senaste tiden
Hon vill säkert folk ska tro det.. på en av bilderna ser man Z arm ..
Hon clickbaitar väl så här med jämna mellanrum och är dramatisk varje gång dom bråkar?
Instabilaste paret i Sverige, bråkar väl ofta och gör säkert ”slut” 20 gånger om dagen.
Tror mest det är clickbait från hennes sida, det vore inte första gången.
Bra sätt att hålla igång intresset för sig utan att behöva uppdatera.
Men vilket tjöööt om detta 🤪
Angående att folk är rena när de duschar så de inte behöver byta handduk så ofta. Just när man har duschat så tappar man mest hudceller därför så duschar folk på Op. dagen innan de går på jobb. Så var det med det.
Va så alla som jobbar på operation får inte duscha samma dag de ska jobba? Låter märkligt
Många sjukhus och operationsavdelningar rekommenderar att personalen duschar kvällen innan sitt skift. Detta minskar mängden hudpartiklar som kan släppa från huden under arbetspasset. Direkt efter duschning tenderar huden att avge fler partiklar, så genom att duscha kvällen innan ger man huden tid att stabiliseras.
Känns ju lite kontraproduktivt att duscha innan badhuset då? Fast man tvättat väl bort annat äckel då..
Ja, ludd, lösa Hårstrån, urin, hårspray, krämer och annat göjs. Många duschar ju knappt så skönt tr slippa få ner i poolen.
Aldrig hört talas om, jag har jobbat på operationsavdelning i sju år på ett av Sveriges största sjukhus.
Ni som gillat detta jobbar ni på operation?
Aldrig hört. Narkos sedan 10 år tillbaka.
Shit, har du legad sövd i tio år?
Törnrosa i medicins koma 💅
Jag jobbar på en operationsavdelning och har aldrig hört om detta.
Bästa ögonbrynsfärgen? Tycker varken Depend eller Coloran gör jobbet. Vill få riktigt mörka bryn.
Refectocil är toppen!
Tack för tips! Låter ju som stolpiller men verkar lovande! 😁
Det är verkligen bra färg och håller mycket längre än alla andra jag har provat. Dessutom kan man köpa olika färger och blanda till sin egen perfekta nyans. Det finns alltså inte bara brun och svart, som många andra har.
Grymt! Är det bäst att blanda med liquid eller cream?
Creme om du ska ha till brynen 🙂
Tack! ♥️
Tricket är att man ska ha lika delar väteperoxid och färg. Väteperoxiden bör vara minst 3% för ett bra och hållbart resultat. Har du gråa hår måste dom preppas med väten för att sen kunna ta åt sig av färgen 🙂
Vad innebär ”…preppas med vägen…”?
väten*.………
Refectofil ger bra färg som håller. De andra märkena du nämner biter inte tycker jag. Någon tipsade om mustaschfärg för män, det ska vara jättebra färgning för ögonbryn och fransar. Men på bipacksedeln varnar de för att man kan bli blind om man använder det till fransar. Så jag kör med Refectofil.
Tack! Är det bäst att blanda med liquid eller cream?
Använder depends i ”svartbrun” å tycker den är toppen. Testat flera olika varianter från dom å gillar alla. Det gäller att blanda rätt bara å tvätta brynen ordentligt innan
Vet inte hur dålig jag kan vara på att blanda? 😂
Menar rätt mängd. Tar man för mkt av den ena blir det bara kladd
Jag gillar bäst den som tar 30sek
Hur länge låter du färgen sitta?
Rekommenderad maxtid, menar du att jag borde gå över det?
Eller så går du typ till depend i Stockholm eller en frisör. Så fixar dom det åt dej.
Har gjort på salong flera gånger och blir jättefint resultat. Men kostar ju flera hundra per gång, känns lite ovärt.
Jag har,efter att ha färgat ögonbrynen i ca 20 år med Depend och Coloran nu helt slutat med det. Sista gångerna jag färgade kliade det ganske mycket under själva proceduren, men inte efteråt. Den absolut sista gången kliade dock till förbannelse i ca 3 veckor efteråt och jag höll på att bli tokig.
Läste på en del och insåg att det ju är rena giftet i dessa färger, och vill verkligen inte åka på kontaktallergi så slutade helt tvärt.
Du har uppenbarligen redan fått kontaktallergi.
Har börjat använda skäggfärg, det är det absolut bästa!!!!
Det står på förpackningen att du kan bli blind om du använder skäggfärg till ögonbryn och fransar.
Camilla, kanske vore det ämne för ett inlägg? Sett influencers som tipsat om mustaschfärg, skäggfärg till oss tjejer att använda som färgning av fransar och ögonbryn. Men när jag fick hem förpackningen står det att det kan orsaka blindhet om man använder det till det. Jag tänkte kolla med en ögonläkare men ska inte dit på några månader än.
Gervide
Jo men nu pratar vi ögonbryn.
Hon menar väl att hon har det I ögonbrynen..?
Sanna Jörnviks dotter ska heta Toulouse 🥰 Någon som vet hur det uttalas?
Och Petras barn som heter Ru då. Kul att vara 45 år och heta Ru haha
Är Ru en tjej eller kille?😅
Tant Ru…Farbror Ru…inte för att man säger tant/farbror till en 45åring, tänker äldre ålder.
Ru är åtminstone vackert. Kan fatta att man tycker att Toulouse är gulligt men rätt osmakligt precis som de flesta andra namn som väljs av influencers. Och fånigt med ett franskt namn när man inte är fransk, ja, det skulle väl vara om båda föräldrarna kommer från Frankrike och är boendes i Sverige då.
Nä då är tolouse finare!
Fast vadå fånigt med ett franskt namn. Madeleine, Josefine, Yvonne, Michelle, Susanne,
Louise, Marie, för att nämna några, är franska namn. Jättevanliga i Sverige, men de är alltså fåniga?
Det KAN ju vara för att de namnen hängt med ett tag i Sverige. Eller vad tror du själv?
Jag vet. Men det är fortfarande franska namn, och det är tydligen fånigt.
Nej det fåniga här är att Toulouse inte är ett namn ens?! Är ju en ort/stad i Frankrike. Plus att deras son heter väl Sam? Låter ju då skitkonstigt att döpa syskonet till Toulouse🫤🫣 Toulouse och Sam 😵💫 namnen matchar inte alls
Finns ju många som är döpta efter städer i världen. London Paris Rio Brooklyn Savannah
Texas mm mm
Fortfarande fult som stryk att döpa någon efter städer 😤
Med syskonen Nasse och Ior.
”Tooloossss” med långt s.
Som staden, får man anta
Toulouse, var också en av kattungarna i filmen Aristocats, för den som minns.
Är inte det ett killnamn? Eller är det unisex? Tänker bara på en av kattungarna i Aristocats
Kom på att det kanske inte är ett namn i övrigt haha
Definitivt ett namn! Toulouse-Lautrec (konstnär, målaren på Moulin rouge).
Toulouse-Lautrec var efternamnet.
Haha ja exakt vad jag tänkte.
Trodde jag var ensam om Aristocats.
Uppenbarligen fler sett till den här tråden.
En av mina favorit Disneyfilmer! 😍
Som katten i Aristocats
Ja det är ett flicknamn. Superfint tycker jag!
Men katten i Aristocats var en kille med det namnet.
Katten ja. Är väl ett unisexnamn då? Jag vet iaf en annan flicka som heter då så flickor kan heta det oavsett vad en tecknad katt heter.
Jag vet 8 verkliga katter som heter Toulouse. Så är nog mera ett djurnamn ändå.
Läste det som ”Nestle Toulousooh” med Phoebes röst från Vänner
Toloos.
Tolooos
Tänker på Aristocats 😂😂😂😂😂
Alla snubbar, alla snubbar, alla snubbar vill ju vara katt🎶
Bara tre andra som skrivit det innan dig
På riktigt??
”To lose”…
Gulligt, men tänker bara på den lilla fräsiga kattungen i Aristocats.
Är väl som katten i Aristocat?
Tolou (fast typ långt uttal med o:et i början och kort i slutet av namnet.)
Gissar som staden Toulouse.
Syskonen kanske får heta Marie och Berlioz
Syskonet heter Sam men de får kanske byta namn på honom
När man köper örhängen med en plupp som också har en plastgrej runt själva pluppen, ska man ta bort plastgrejen?
Undrar jag med. Men tror den ska vara kvar.
På ett sätt känns det som att den borde sitta kvar, som att den kanske gör örhänget mer stadigt eller nåt🤔 köpte ett par stora, rätt tunga örhängen idag och gillar inte såna pluppar egentligen men tänkte inte på det förrän jag kom hem och provade. Absolut att det bara är att prova med ett par andra så det är verkligen inget problem, undrar bara hur man ”ska” göra😄
Plastpluppen är för att de inte ska lossna från Kartongbiten de hänger på i butiken
Mvh gammal H&M tjeja!
(Har man örhängen som sitter dåligt är de dock toppen att använda i örat)
Jaha! Då behåller jag dem på, tror mina tunga örhängen behöver det😊
Köpte niveas dushkräm med lukt av mango och aprikos. Älskar den.
Tack för tips, den ska jag testa!! Låter precis som en mysig, fräsch, ren och ljuvlig doft.
Åh den är så god! Niveas bodylotion coconut and monoi tror jag den heter är också så god, så många frågar vad jag har på mig när jag har den, det finns inget som jag får så mycket komplimanger för som den
Är den på burk?
Nej, flaska, en stor, ljusblå flaska, köper den alltid på Normal, har aldrig sett den i några andra butiker.
Tack för tips! De. måste jag testa, letat så efter en god kokoslotion!
Monoï är en helt otrolig doft!! Yves Rocher har en serie med det och folk frågar alltid vad jag har för parfym när jag smort in mig med deras body lotion 🤩
Misstänkte att det var monoi som gör att folk tycker att det luktar så otroligt gott, för coconut brukar inte folk bli så enormt exalterade av. Så fort jag går in i ett rum får jag göra ”Vem är det som luktar så otroligt gott?”, folk sitter liksom och riktigt njuter av doften ”Herregud så gott det luktar! Vad är det som luktar”, även när folk går förbi mig, alltså överallt, jag får höra det så ofta, varje dag. Nu är man känd som den som luktar så gott ”Hon där luktar så gott” 😅 Folk ställer sig och sniffar på mig och säger ”Jag har hört att du luktar så gott. Får jag lukta?” 😅 Alla vill veta vad man har på sig för doft. Har aldrig upplevt något liknande med någon annan doft.
Ok……
Åh inte sett den! Finns den i vanlig matbutik?
Fanns på åhlens.
Jag kommer givetvis kontakta vården om det håller isig, men tänkte att det kunde vara intressant att spekulera lite här.
Min mage har varit svullen en längre tid, men utan att jag liksom är gasig eller har några problem egentligen. Alltså inte ”vanligt” svullen typ. Samtidigt har jag en brännande eller stickande känsla som kommer och går, på höger sida av magen. Tänkte först att det var blindtarmen, men det har kommit och gått under en längre tid. Kan den vara bara lite inflammerad? Jag oroar mig över typ cystor på äggstockarna eller nåt, men vet inte om det kan ge svullen mage och ont på höger sida?
Eller så har jag bara blivit lite tjock och är en mes. Jag vet typ inte längre, haha.
Kolla upp det. Även hos gyn med ultraljud. Mycket från magen är ju ofarligt men bra att få besked. Hoppas allt går bra.
Plötslig svullen mage med de symtom du uppger kan vara något allvarligt så gyn kommer att ge dig tid direkt. Bäst att kolla!
Vad tänker du på? Uppriktigt nyfiken! Mvh läkare som tycker det låter väldigt ofarligt, haha.
Du är inte 🤰🏼?
Äggstockscancer tänkte jag på.
Ni läkare gör ofta misstag😅 som när ni sa att min pappas böld var en inflamation, och sa att han skulle gå hem och äta antiinflammatoriska läkemedel.
Sen kom han till tandvården, direkt till onkolog och diagnos obotlig cancer.
Haha
Eller när ni sa att min morfar behövde järntabletter, som sen visade sig vara tarmcancer.
Haha.
Eller när jag skulle se mina gynbesök för cellförändringar som vanliga läkarbesök. Och det visade sig att jag fick springa där i 7 år med operationer och biopsier, tills dom opererade bort hela skiten så jag inte kan få barn.
Haha.
Eller när läkaren avslutade och nekade henne fortsatt samtalstöd för min mamma för att hon ville sluta med medicinen.
Haha.
Eller när tandläkaren sprutade bedövningsmedel i mammas blodkärl så hon höll på att dö. Ambulanspersonalen som ringde mig svarade hon ” just nu dör hon inte, vi vet inget än. Hon krampar, och kräks, är inte talbar”
Och tandläkaren som gjorde det sa till mig att det var vanligt. Och försökte övertala mig att hon var nervös, fast hon inte var det, jag pratade med henne hela morgonen. Tills hon kom till receptionen.
Men tandläkaren som ringde mamma när hon hade kommit hem, sa att det var ytterst ovanligt.
Eller att jag har kämpat i 4 år, och försökt vården att tro på mina problem, att det är nervskador. Och så visade det sig nu att jag har neuropati. Men hjälp får jag inte av vården ändå.
Haha.
Haha ofarligt, jämt ofarligt.
Du är inte läkare om du kan säga av att ha läst en kommentar, att det är ofarligt.
Kolla med nätläkare och se vad de säger. Tror de att det är allvarligt så kommer de att säga det.
Onödigt att kontakta nätläkare för en sån här grej. Det kan vara jätteallvarligt, det kan vara helt ofarligt men det behöver utredas rent fysiskt, en nätläkare kan inte svara på ”hur allvarligt det är” på distans.
När jag hade plötsligt svullen mage (+ 14 cm på ett par dygn och + 4 kg) så visade det sig att jag hade en njursjukdom.
Vilken njursjukdom? Har liknande symtom nämligen…
Ni som köpt hus, kändes allt helt rätt med en gång när ni såg huset och började fundera på att köpa? Kändes det självklart, ingen tvekan om man borde eller inte, ingen oro, rädsla eller liknande?
Ska allt kännas perfekt och positivt för att det ska bli bra eller är det normalt att känna osäkerhet eftersom det är ett stort beslut, mycket pengar, ansvar, stor förändring osv?
Köpte ett hus för snart ett år sedan å det kändes aldrig bra. Gör fortfarande inte det och vi kommer sälja såfort vi kan
Vad var det som inte kändes bra?
Haha ALLT!
Och sen när man bor i ett hus så upptäcker man saker man omöjligt kan veta innan. Typ hur grannarna är, vilka problem huset har, hur mkt jobb det är å med vad för just det huset, hur man känner för området(det kan man ju veta innan men vi köpte där vi inte varit så mkt förut)
Men oro å rädsla har jag ingen å har inte haft. Utan det handlar bara om att hitta ”hem”. Var jag vill bo å var jag trivs. Vilken sorts hus.
Jag ville absolut inte ha nybygge för de är oftast så stela å opersonliga. Min man ville ha det. Nu när vi fixat med detta gamla hus dygnet runt i snart ett år känns nybygge väldigt lockande 😉
Tycker det är svårt med hus att det är SÅ många olika faktorer som spelar in (iaf för mig som nog är rätt specifik med hur jag vill ha det)
Mitt svar är Nja.. Jag hade orosmoln, både över ekonomi och allt som inte var ”perfekt”. Däremot va själva känslan för huset positiv, det kändes hemma därinne. De hus jag gick in i och det kändes ”fel” med en gång, dom övervägde jag inte ens att köpa.
Tror det är normalt att det känns jobbigt. Har köpt två lägenheter och ett hus och har haft vrålångest varje gång pga de anledning du räknar upp.
Men oro å rädsla har jag ingen å har inte haft. Utan det handlar bara om att hitta ”hem”. Var jag vill bo å var jag trivs. Vilken sorts hus.
Jag ville absolut inte ha nybygge för de är oftast så stela å opersonliga. Min man ville ha det. Nu när vi fixat med detta gamla hus dygnet runt i snart ett år känns nybygge väldigt lockande 😉
Tycker det är svårt med hus att det är SÅ många olika faktorer som spelar in (iaf för mig som nog är rätt specifik med hur jag vill ha det)
Jag tyckte att det var skitläskigt att köpa hus! Gillade verkligen huset men var först lite tveksam till området (tyckte att det var lite för långt till närmsta tunnelbana/pendelstation). Hade många katastroftankar om allt ifrån saker skulle gå sönder till skenande räntor. Har bott här i över tio år och tycker att det känns bra. Barnen stormtrivs. Men skulle jag lista mitt drömboende skulle det inte vara här. Vad jag vill säga med det är att det kan bli väldigt bra även om man inte känner kärlek vid första ögonkastet.
Spontanköpte hus i mitten på april. Det kändes liksom ”här kan vi bo”, inte mer än så. Tips! Spontanköp inte hus när du är nyförlöst.
Haha lite samma här. Det fanns inte så mkt att köpa å vi behövde nånstans att bo.
Haha jaa! Efter ett dygn hemma med två bonusbarn, en bebis och bara ett badrum kände jag JAG KAN INTE BO HÄR, men jag tror huset kommer funka för oss, det behöver inte renoveras eller så!
Nej det tog tid innan det kändes bra. Har bott där i snart 10 år och inser att huset är tillräckligt bra för att vi ska bo kvar. Vi tycker vi betalar lagom mycket för att bo i vårt hus och vissa grejer, ex skolområde, väger tyngre än att hitta drömhuset på annan plats.
Var på lite olika visningar vissa kändes ok, vissa gav ingen bra känsla alls men när vi var på visning på vårt hus var det som att komma hem! Hade ändå lite ågren över att flytta och lämna lägenheten som jag också älskade men det hade inte så mycket med det nya huset att göra.
Vi hade letat och tittat på hus under några månader men inget som kändes rätt. En dag stod vi och läste husannonser i ett skyltfönster och jag fick syn på ett hus. Pekade på det och sa
-Där är det! Där är det!
Vi vann budgivningen och det är fortfarande dagar när jag kommer hem som jag fylls av glädje och säger Hej lilla huset😁
Har gått en väldans massa år men älskar mitt lilla hus!
Ja vi visste att det var rätt när det var rätt!
Vi hade båda några specifika önskemål var, tror vårt hus var tredje eller fjärde vi tittade på där båda såg sina grejer och sa på vägen ut: Här är vårt hus! 🤩
Nu har vi bott där i åtta år, renoverat och byggt till så det passar oss perfekt, och konstaterat att om vi någon gång separerar kommer ingen flytta, han får nedervåningen och jag tar övervåningen 🤣
Nadia Kenza åker iväg på ännu en resa med sin svårt sjuka son. Och ännu en gång behöver har läggas in akut för att få syrgas. Hennes ”följare” hejar på hennes ansvarslösa livsstil. Sedan lite content på barnet med tillhörande infarter och syrgasuppdateringar med mamman tätt intill leendes. Vem tar fram kamran, filmar och fotar sitt barn i en sådan utsatt situation för att sedan läggas ut?!
Det kan handla om allt från uppmärksamhetstörst till Münchhausen by proxy, till folk med narcissistiskt personlighetssyndrom till… det finns alla möjliga anledningar
Hon är sjuk.
100% att hon behöver professionell hjälp istället för att outa ALLT som handlar om barnens hälsa på instagram.
Kanske dags att anpassa sin livstil efter barnen hon fick som uppenbarligen är svårt sjuka i tid och otid? Att då slänga omkring och leva som innan funkar inte riktigt utan den tiden kommer när barnen är stora.
Verkligen? Jag förstår inte varför de ska resa runt när ena barnet inte mår bra? Har de rest 2 eller 3 gånger nu och stackars barnet har behövt vård. Varför? Dessutom stavar hon som en kratta. Är hon jurist eller socionom?
Från hennes senaste instagrambild med text ”Vi ger barnen och oss själva samma förutsättningar som andra” Fast ni har inte samma förutsättningar och kan bevisligen inte leva i samma tempo som andra influensers med småbarn t.ex mimmikappels som Nadia desperat önskar.
Er son har behövt läggas in akut under varje resa ni åkt på. Senast var i Marocko i maj där han hamna i respirator. På resan ner fick dottern akut andnöd och behövde vård och hjälp av personalen ombord. Listan kan göras lång!
Här brister föräldraförmågan fatalt och sker öppet för allmänheten att ta del av.
Men herre gud! Hur fan tänker man då??
Och hotellet taggas hela tiden, jag tar det som reklam men det är ej reklammärkt. Har jag fel?
Mycket märkligt. I Marocko blev det väl livsfarligt med sonen? Om man läser de hon skriver. Konstiga är dock att barnet alltid är hemma 24 – 48 timmar senare efter hon skrivit barnet kollapsat totalt och de nästan förlorat det? Mycket märkligt.
Här har man varit inlagd i över en vecka i perioder för förkylningsastma med min 3 åring. Och då har de egentligen inte känts ”allvarligt”
Medan de är nära slutet men skrivs ut inom något dygn var gång.
Är det astma hennes son tampas med och gör honom infektionskänslig?
Ja! Det är det!
Vem är hon? Är det ”vanliga” Kenza?
Nadia Kenza på Instagram.
Jag har inte instagram🙂 men antar att det måste vara en annan Kenza, än Kenza.
Vad kom ni in på för utbildning till hösten?
Kurs på SU, makroteori med tillämpningar 😄
Någon här som vet om man får ta studiebidrag samtidigt som man är FL och får ersättning? Alltså inte lån utan endast bidraget.
Det beror endast vad du tjänar om du kan få bidraget. Men sammanlagt så får man bara ta tror jag i alla fall 6 terminer om man inte har speciella skäl, vad det nu kan vara. Äh jag minns inte längre.
Du bör vända dig till FK. Borde kunna ta ut föräldradagar på helgerna. Eller om du inte studerar 100 %, då kan du vara föräldraledig tiden du inte studerar.
Dock bränner du ditt lån-CSN för en termin om du bara tar ut bidraget. Man kan alltså inte spara på t.ex. låndelen, om du skulle vilja plugga mer längre fram. Skulle ta ut lån + bidrag och i ”värsta fall” spara pengar och betala tillbaka. Dock är räntan fortfarande väldigt låg så kan man investera CSN-lånet någonstans är det 👍
Har redan pluggat det jag ska, det här är en ”på skoj” kurs 😊
Ja det kan du, så länge den inte överstiger fribeloppet. Det brukar dock inte vara ok att plugga heltid och få fp samtidigt.
Det är en 15hp på halvfart 😊
Hur man lär sig att bo under en sten. 🤣
Står som reserv… Håll tummarna!
Några fristående kurser som jag nu väljer mellan. Trodde verkligen inte att det skulle gå pga sen anmälan, men det gick 😀
Jag tog examen 2019 men har läst lite strökurser sen dess. I höst ska jag läsa en om hundar 🤩
Vilka Influencers exponerar sina barn på ett problematiskt sätt å varför?
Pratar inte om de som har barn som är med på bild ibland utan på ett verkligen problematiskt sätt!?
Genom att ens exponera sina barn är oerhört problematiskt. Punkt.
Som du kunde läsa i det jag skrev efterfrågade jag inte det utan specifika exempel
Elsa Bratt. Lägger ut precis allt om barnens personligheter och känslor. Jämför dem med varandra. Och har även lagt ut flertalet bilder när de är ledsna eller är arga.
Sanna Bråding. Lämnar ut massor av detaljer om framförallt äldsta barnet och hans diagnos. Och ofta med sig själv i centrum med offerkofta på.
Elsa Bratt känns som värsta exemplet. Stör mig också på att hon vill plocka poäng på att inte ha barnen i betalda samarbeten (vilket hon också bröt) när hon skriver ut exakt allt om barnen och även favoriserar Ragnar framför Allan.
På vilket sätt favoriseras stora barnet? Undrar genuint, följer henne men ser inte de tendenserna.
Ragnar beskrivs som rolig, social, framåt bland annat och Allan som behövande och gnällig.
Barn är olika såklart och alla familjer med fler barn har säkert ett som upplevs enklare och ett mer krävande men det är väl sånt man diskuterar med sin medförälder eller nära vänner och inte 20 000 följare.
Blev lite förvånad över att hon hade med dem i nåt samarbete (minns inte vilket) eftersom hon uttalat sig så mycket emot detta tidigare.
Tycker inte hon favoriserar Ragnar dock. Vissa ungar är väl jobbigare i vissa faser bara. Med det sagt är all exponering av barn problematisk.
Ben Mitkus. Hans son är 11 månader och Ben har vloggat i princip varje dag av sonens liv. Inget är privat och jag tror inte Ben och hans sambo vet vad integritet är… I höst får de ytterligare en son de kan fläka ut på youtube.
Och?
Vad är det du inte fattar?
Mybabydolls!
Hon la upp en video på när äldsta dottern gråter över systern som gått bort och blir tröstad av sin bror. Så otroligt gränslöst så jag inte vet vart jag ska ta vägen! Tycker det är obehagligt med ständiga bilder på barnen uppradade. Som att dom faktiskt är dockor i ett led och inte enskilda individer 🤔
Gillar Nadiakenza men blir ledsen över alla bilder hon lägger ut på sina barn när dom får sjukvård.
Patriciasrum, hon lägger också gärna upp bilder och videos på sjuka barn. Eller på sitt döda barn. Förstår att man kan vilja ha såna filmer och bilder för sig själv men förstår inte varför man måste dela med sig till hela världen.
Elsa Bratt som nyss la ut en bild på kalsonger och skrev att barnet kissat på sig 5 gånger på 1 timme…. Så otroligt kränkande 😫😫😫
Eller hur. Får ont i magen över hur förlöjligar sina barn. Barnet har varit på resa och varit sjuk. Kanske inte rätt läge att sluta med blöja.
Ingen aning om vem det är. Ska genast kolla
Vansinnigt taskig timing!!!
Swedish family, där mamman styr familjen och allt numera känns manusstyrt. Den yngsta föddes in i hela grejen och vet inget annat än att hon ska agera framför kameran.
Elsa Bratt skriver verkligen ut allt om barnen. Nu är det sluta med blöja som ska avhandlas och säkert är yngsta inte helt med på noterna. Då ska det ältas och jämföras.
Sen tycker jag även Underbara Clara genom åren lämnat ut barnen så att jag som läsare får en god bild om hur de är som personer. Jag har faktiskt bättre koll på hennes barn än min egna barns kompisar. Det rimmar illa med hennes präktighet.
Elsa gjorde samma sak när äldsta barnet slutade med blöja för några år sen. Skrev ner allt om toabesök, när han kissade eller bajsade på sig och hur han reagerade då. Och över om hur äckligt hon själv tycke att det var.
Swedish family har ju lyckats men undrar hur barnen kommer må sen! Det är ju barnen folk ser och följer, sen tycker jag ändå att det är pedagogiska och föräldrarna är ”vettiga” men har svårt för mammans skratt! 😅
Är ju extremt ”fake” och märkligt hela deras sätt att göra videos. Finns inget naturligt å genuint i det alls vilket på ett sätt får mig att tänka att barnen mer skådespelar än faktiskt visar sig själva å på ett sätt skyddar det dem.
Men de delar med sig för mkt och sättet barnen måste skådespela i så många videos så ofta, de är illa
Ja jag tänker verkligen på underbara Clara barnen är verkligen en stor del av hennes blogg och mina barn skulle aldrig låta mig exponera dem på detta viset. Tänker också på hur tufft det måste bli för äldsta pojken att börja högstadiet och ny skola och så är man så exponerad redan. Kan bli jättejobbigt. Usch tycker det är osmakligt att dra in sina barn i sina projekt på detta vis.
Sanna Bråding tycker jag är en av de värsta.
Men tycker också J&J Lundell, pappapappadotter, Nadia K platsar av olika anledningar.
Jag förstår inte hur jorden skapades. ”Jorden bildades ur en roterande skiva av gas och stoft för drygt 4,5 miljarder år sen”. Fast hur bildades den roterande skivan då? Var kom den roterande skivan ifrån? Och även om allting började med ett enda litet korn, hur bildades det lilla kornet då? Var kom det ifrån?
Det är ingen som förstår det. Det är en massa stoft och skit och grejer och så blåser det lite och det snurrar och blir en skiva och ur den tittade Mona Sahlin ut och så snurrade det bara runt.
Tänk bara på en påfågel. Är det inte fantastiskt hur den kunde bli så vacker. Otroligt.
Materian i skivan är rester från när solen/stjärnan bildades. Sedan tar gravitationen över och bildar klumpar som efter ett antal miljoner år blir planeter. Typ.
How the Universe Works är en riktigt bra serie som svarar på bland annat detta. Min to-go serie när jag inte har något annat att titta på 😀
Och hur bildades solen?
Det är så många vetenskapsmän, även nobelpristagare som har blivit troende under sin egen resa inom vetenskapen.
En fin föreläsning, för att få ett annat perspektiv på universum🤗
Våga prova, våga lyssna, och våga tänka. Även om ni inte kommer till samma slutsats.så är det roligt att utmana sig själv😍
Häromdagen när jag var ute med min nyfödda bebis i vagnen fick jag oombedda råd från två (!) olika personer angående hur jag borde trösta mitt barn. Detta fick mig att fundera över det här märkliga översittarbeteendet. Tankar? Erfarenheter?
Skrev precis säljkontrakt av vår lägenhet, barnet på tre månader fick följa med. Han åt två gånger innan vi gick dit, somnade såklart i famnen och vaknade när jag la honom i vagnen. Han somnade aldrig om på vägen till mäklaren och började gnälla när vagnen stannade. Jag visste att han varit vaken i närmare tre timmar vilket är mer än han klarar av. Han var nöjd men gnällde lite i famnen, tröttnade efter en timme. Både man och fru påpekade att han behövde äta. Jag kände bara HAN ÄR TRÖTT OCH HADE BEHÖVT SOVA. Också om han skriker i mataffären (typ vid kassan) är det alltid en tant som frågar om han är på dåligt humör. Svarar alltid ”han upptäckte att vi inte är i bilen längre”. Blir mest irriterad på folk som beskriver min bebis som arg eller liknande.
Varför kan inte folk bara hålla käften och sköta sitt ibland. Sånt här gör mig så irriterad och då har jag inte ens barn själv. Usch.
Tror det bara är medfött att lägga sig i kring barn. Det är en del av varför vi har överlevt tänker jag. Det är ju lite knäppt men begripligt med hur människan utvecklats.
Tror det är en viss typ av människor bara som håller på så.
It takes a village.
Det utrycker handlar snarare om att det är bra att vara en större flock/umgänge. Att man hjälps åt och att barnen har flera bra och trygga personer runt sig som vägleder dem. Inte att främlingar ska trycka till mammor (ja oftast mammor) och ifrågasätta hur de tar hand om sina barn.
Vi har vår biologi. Den ändras inte automatiskt för att samhället förändras. Isåfall hade ångest inte funnits idag.
Sluta vara så kränkta, och se det som en välmening. Jag blir glad varje gång. Nån gång kanske en främling kommer med bra råd, som man inte tänkt på eller läst på nätet.
Det har hänt flera gånger.
Hundar lever inte hundflock längre.
Ska vi kräva att dom beter sig annorlunda än från när dom var vilda?
Ska vi sluta vara flockledare för hunden? Vi är ägare nu.
Bra skrivet Ho. Jag tycker exakt likadant.
Det är ju också typiskt att dessa mammor alltid tycker att dom blir tilltryckta.
Barn och hundar får man åsikter om oavsett hur man gör. Det bästa är att säga jaha, så gjorde du. Men nu är det nya tider och såhär gör jag nu. Då brukar jag få ett förlåt eller ”det har du rätt i”. För alla minns nämligen samma scenarion när de själva var nyblivna föräldrar, men glömmer bort hur det kändes. Då får man påminna.
Får? Nej. Man FÅR hålla tyst och inte lägga sig i andra.
Tror inte att du förstår tonen här. Oavsett vad du känner kommer folk att ha åsikter om det, därför ett toppensvar av C!
Nej inte alls. Man håller tyst. Gå förbi och tänk, men håll tyst.
Du fattar fortfarande inte😂 hon skrev inte att man får ha åsikter om det, utan att man får åsikter. Alltså som att man får höra åsikter
Bara läs om noggrannt
Jag har aldrig fått så mycket ”goda råd” som efter att jag fick barn och jag kan ärligt säga att 90% av råden varit dåliga eller rent av felaktiga (tagit upp flera med BVC).
Tycker att det är fruktansvärt att både familj och främlingar ska hålla på att kommentera för att man något gör annorlunda mot hur de själva gjort.
(Förstår att man kommenterar när det är något som är skadligt eller verkligen felaktigt såklart)
Förr hjälptes folk åt. Man gav råd, tog råd. Det är idag barn och ungdomar mår dåligt i fruktansvärd hög utsträckning. Samtidigt som bortskämda människor blir föräldrar och tror sig veta allt bäst, och så fort någon säger något så är det en kränkning. Samtidigt lämnar ni bort era barn när dom är 1år, ca 9h/dag för att uppfylla er karriär för att ni är viktigast🙌🏻. Och låter betalda människor uppfostra era ungar. Sen blir många arga för att förskolepersonalen ser att barnet har problem som behövs utredas.
Ni blir aldrig nöjda, samtidigt som människor mår sämre. Oavsett om man är förälder och blir kränkt av en äldre förälder.
Eller student som blir kränkt av lärare för att den inte smeker studenters åsikter medhårs.
Jag har roat mig mig med att städa skafferiet idag men undrar.. Är det lugnt att använda torrvaror som gått ut med 1-3 år eller är det bäst att kasta? Gäller olika mjöl som havre och nötter.. Linser och pasta..??
Lukta, smaka lite och ät sen om allt känns ok!
Ja om det inte springer omkring smådjur i påsarna, så är det ingen fara. Det kanske är mindre näring i maten, men annars ät.
Använd om det ser normalt ut.
Tack för svar, jag får testa och se om det är ätbart eller inte helt enkelt =)
Kasta
Nötter kan vara farligt att äta efter lång tid.
Bad läkaren om receptförnyelse innan han går på semester i två veckor. Han glömde av det (trots att jag sade det tre gånger) han ska vara glad att jag har ett uttag kvar tills han kommer tillbaka. SUCK
Det finns ingen möjlighet att kontakta någon annan på mottagningen/VC? Där jag bor räcker det att kontakta vårdcentralen på 1177 för receptförnyelse.
Det brukar ju finnas annan läkare som skriver ut recept när den ordinarie läkaren är frånvarande.
Jag har misstänkt att jag kan vara gravid, mensen är bara någon dag sen så har inte tagit något test än. Men idag fick jag ont i magen, det kändes inte som mensvärk och var ingen smärta jag har känt tidigare. Ungefär samtidigt kom det lite blod som var brunaktigt, när jag googlar står det att det kan vara tidigt missfall. Har någon varit med om liknande?
Nidblödning?
Kan det ju inte vara om mensen redan är sen dumhuvve. Nidblödning sker senast 14 dagar efter ägglossning.
Tonen…
Mens och tidigt missfall är ju nästan samma sak. Så antagligen är det mensvärk bara att du känner efter mer än vanligt när du tror att du kan vara gravid.
Spelar det någon roll? Som någon skrev, mens och mycket tidigt missfall (heter egentligen kemisk graviditet inom vården) är nästan samma sak. Och det är vanligt. Är man inte en person som gör gravtest så fort mensen är sen med en dag så märker man sällan av detta.
Har haft örhängen som jag sovit med och de måste ha tryckt på örat på något sätt för nu har jag fått en rund cirkel på örsnibben av hud om ni fattar? Det lär ju inte gå bort? Kan bara koppla till att örhängen orsakat det. Blöder inte och sårar inte.
Det kommer att försvinna i sinom tid.
Fick det av örhängen som jag hade längst upp i örat, i brosket – men det försvann efter ett tag.
Var det som en hudfärgad liten cirkel som kändes lite hård inuti?
Det går bort om ett par dagar
Vart reser man på en weekendresa (ons-sön/ Tors/sön) i september/oktober. Ska vara storstad man kan gå runt o trosa, se sevärdheter men ska även erbjudas sol och bad.
Barcelona/Valencia
Palma
För Palma verkar älska turister för tillfället.
Det är bara högljudda aktivister som inte själva jobbar inom turism som kör igång sina protester inför media ibland. Det spanjorer egentligen är arga på är att bostadspriserna går upp, men så är det ju på alla turistdestinationer. I Palma finns en massa lägenheter som utlänningar är ointresserade av så egentligen är det inte heller turisternas fel utan vanligt folk som hoppas kunna få bra betalt. Sedan har matpriser och annat gått upp medan lönerna inte gjort det, det är en allmän oro men där fattar folk att det inte är turisternas fel. Så i mina ögon är det bara vanlig aktivism som blossar upp då och då i Spanien.
Barcelona
och om inte Spanien? Annat land och stad!?
Har varit på weekend i L.A.
Så ovärt att resa så långt på weekend?
Nää varför då? Stort nöje att resa business class ju
Stort nöje? Ok bekvämt om man nu måste resa men vem gillar att sitta i en fåtölj i många timmar, alt sova i ett rum där det ligger andra människor? Tror få skulle ägna sig åt det frivilligt på land men visst, upplever du det som nöje bara för att det är i luften så visst.
Napoli!!!!!!!
Budapest
Om det viktigaste inte är typ havsbad kan Italien vara ett bra alternativ.
Florence
Italien, Rom tex. Skönt väder, mycket att titta på, god mat o glass.
Aten 🤩
Var till Dubrovnik ons-sön och tyckte de var toppen!!! Stad (inte jättestor men vi tyckte de räckte), sevärdheter och sol och bad 😊
Lissabon!!!!
Alcudia
Jättefin medeltidastad, med marknader. Sevärdigheter. Ingen storstad. Men mysigt🤗
Var köpte ni er säng och blev ni nöjda?
Kungsängen
Mio. Inne på 7e året och den fungerar bra.
Ekens, jättenöjd!
Ikea. Väldigt nöjd.
Samma!
Ikea otroligt missnöjd
Möbelmästarna. Samma fabrik och delar som Emma(tror jag,eller så var det annat dyrt märke), känns lika lyxig och stabil🥰 Köpte min 140 för 15000. Fick dock rabatt för att jag köpte dyr soffa och matgrupp.
Så skönt med hög säng. När jag vaknar rullar jag till kanten och när fötterna är på golvet står jag redan upp😍
Jag köpte medelmåttiga sängar men har köpt en topper till mig och barnen och nu är de supersköna. Skönare än dyra sängar.
Gråterskan Christian Bauer.
Så pinsamt att se denne Bauer ständigt gråtandes krokodiltårar o torkande sig över ögonen i vartenda Wahlgrens program. Usch så omanligt
o som ett fjäskande plåster på Wahlgrens familj. Hur kan Pernilla stå ut med en vuxen man som ständigt gråter? Bauer ser ut att vara överväldigad över att ha kommit in i familjen Wahlgren, o därför måste gråta hela tiden o bli så ”rörd” så fort tv-kameran är på, obehagligt.
Men herregud människa skaffa dig ett eget liv! Han är perfekt för Pernilla under rådande omständigheter. Det finns ingen annan som passar henne bättre. Och låt en man visa känslor! Vet kommer du ifrån? 30-talet??????
Under rådande omständigheter 😆
Känns ju inte som att enbart den personen behöver skaffa sig ett liv om man säger som så…
Det är något som säger mig att det är något mycket mystiskt med den mannen. Jag litar inte på honom.
Tips på saker att göra eller ställen att besöka i Mellansverige?
Ålder på dig? Ensam? Är ni en barnfamilj? Osv.
40 årsåldern. Gift och Inga barn. 🙂
Jag tycker att Egoina börjat skriva lite som Sandra Beijer, på så sätt att hon vill skriva saker som folk ska reagera på. Någon som håller med?
Ja!! Hon är så störig. Och blir passivt aggressiv i kommentarerna när någon skriver att de tycker på något annat vis.
”Jag önskar att han snart vill sitta vid en skärm men DET är väl tabu att säga”. Ja, du är sååå edgy.
Det har jag svårt att tro med tanke på att hon typ lagt ber influencerjobbet och har ett vanligt jobb numera? Varför skulle hon vilja få fler följare, kommentarer osv då?
Ett vanligt jobb numera? Det har hon ju haft länge. Och en influencer skulle jag inte kalla henne varken då eller nu. Bara för att hon uttrycker sig på ett visst betyder ju inte att hon vill få fler följare? Hon har en rätt trogen följarskara som lämnar rätt många kommentarer redan. Det är väl bara ett annat sätt att skriva.
Hon har säkert en trogen följarskara men i jämförelse med förr så är Egoinas blogg praktiskt taget död.
Min dotter 1 år brukade tidigare vinka hejdå och sa hej till allt och alla hela tiden. Nu varken vinkar hon eller säger hej (säger vissa andra ord men inte det). Någon som vet hur det kommer sig att det blir så?
Det blev tråkigt?
Så gjorde min dotter också i den åldern när hon lärde sig nya ord/saker. Hon blev så fokuserad och gick all in på det nya att hon ”glömde bort” de ord hon precis nött i flera veckor. Men allt fanns ju kvar såklart och kom tillbaka efter ett tag (men inte lika intensivt)
Nån som haft matsalar hemma???
Matmalar*…
Haha matsalar hade ju varit en mycket roligare fråga. 😆
Japp. Det var ett helvete. Till slut slängde jag allt och städade ur. Inget annat funkade för mig.
Har influencers ta ansvar för vad de visar?
Min man har en väldigt bra och nära relation med sin kollega. Jämför lite med mina egna relationer på mitt jobb, och jag förstår deras jargong, även om jag är lite avundsjuk (EJ missunnsam!) på att ha en så nära vän i en kollega.
Men, vi har haft lite diskussion då kollegan är en kvinna och jag emellanåt blir svartsjuk på henne. Han har försäkrat mig om att han inte är intresserad av henne så, och jag tror honom. Men det som oroar mig är att känslor kan växa fram. Om deras vänskap blir starkare än vår, så kanske kärlek växer fram ur det?
Dom har också liknande erfarenheter kring psykisk ohälsa, vilket han ofta nämner med att dom förstår varandra. Inte för att vara elak eller så, bara som ett konstaterande. Och det gör att jag känner mig utanför många gånger.
Jag vill verkligen inte vara den som säger vad han får eller inte får göra – och jag är säker på att hade det varit en manlig kollega hade den oron aldrig uppstått. Tips på vad jag kan göra?
Du får ställa ett ultimatum att han antingen bryter med henne och kanske byter jobb? Eller väljer sin fru
På riktigt? Tvinga sin partner att byta jobb för att han har en kvinnlig kollega som han trivs bra med? Vad händer om det är kvinnliga kollegor på det nya jobbet då?
Och vadå bryter med henne? Uppfattade på TS som att de jobbar ihop och har trevligt ihop, vad är det att bryta? Och bölja sin fru gör han väl redan även om han går till jobbet på dagarna och har trevligt med sina kollegor?
*välja sin fru
Jag håller med! Han har sagt att han kan sluta umgås med henne på jobbet (utöver som kollegor, så klart) men det vill jag inte. Förstår att problemet är mitt och nåt jag måste lära mig hantera.
Han har sagt flera gånger att han skulle bryta med henne för min skull, men jag säger nej för kag6 vill inte vara en sån fru. Jag känner att detta är nåt jag måste jobba med själv.
Kommer ju komma fler kollegor som han klickar med, som eventuellt är kvinnor. För såhär har jag aldrig tänkt eller känt när det varit män han umgåtts med.
Nej, jag tycker inte att du ska vara en ”sån fru”. Antingen litar du på honom eller inte. Om du inte litar på honom… då har ni förstås problem.
Jobba med dig själv. Det här ligger hos dig och inte i att han är bra vän med sin kollega. Hur hade du ens tänkt att det skulle begränsas? Att han får jobba med henne men bara prata med henne ett visst antal minuter per dag och bara om jobbrelaterade saker? (Hur du ens skulle kunna kontrollera det…)
Vet att detta diskuteras titt som tätt här och vissa påstår att man inte kan eller får ha kompisar av motsatt kön.
Men man kan aldrig äga en annan människa. Vill någon vara otrogen kommer den att vara det oavsett vad ens partner ”tillåter” eller inte. Och i så fall är det relationen man är i som inte är bra. Annars skulle det inte ske.
Jag vet bara inte riktigt var/hur jag ska börja jobba med mig själv. Har inte sagt nåt om att begränsa? Tvärtom, hon går igenom en väldigt tuff period just nu och jag har flera gånger sagt att han, eller vi båda, kan åka dit och umgås/stötta henne. Eller bjuda hem henne till oss. Så jag VILL att dom ska kunna ha en relation. Både på jobbet och utanför om det är det han vill.
Det är därför jag ber om råd, för jag vill varken försöka äga honom, eller begränsa honom.
Har hon varit hemma hos er? För det är väl en bra idé att bjuda hem henne till er, tänker jag, så att även du får lära känna henne. Då kommer du nog inte uppleva henne som ett hot på samma sätt.
Nej det har inte blivit så. Är väl främst från hennes sida, som har mycket nu.
Det är min förhoppning också! Har pratat kort med henne på deras jobb några gånger och hon verkar absolut trevlig. Jag är väl bara lite rädd att jag ska se deras relation ännu tydligare då, men känner samtidigt att jag måste ju prova.
Vi har en öppen dialog kring det, så känner mig ändå trygg i det.
Tänk istället på hur fint det är att han som bryr sig om andra är just din. Vi kommer olika bra överens med vänner och kollegor men de som har extra starka band mellan sig växer som människor även individuellt.
Tack, jag gör det men tar nog inte till mig det mitt i allt så det hjälper att höra det utifrån. Han är en fantastisk människa mot alla sina medmänniskor! Och jag ÄR glad för hennes skull att hon har hans stöd. Är väl bara förvirrad i oron att förlora honom.
Den dagen man börjar älska någon är också en början på att man aldrig kan styra någon att älska en tillbaka. Man vet aldrig vad som händer i framtiden, inte med dig, inte med honom. Men den tiden ni har nu, varför ska du inte ta vara på den när du har någon att älska och någon älskar dig tillbaka? Jag hade själv blivit ledsen om jag varit din man, för du ”anklagar” honom för något han inte gjort.
Jag är själv väldigt nära några män och jag tänker aldrig på dem som något annat än nära vänner. Om det är män eller kvinnor spelar ingen roll. Jag tycker du ska säga till din man att du är orolig men sedan tycker jag du ska vara glad för hans skull och visa att du litar på honom. Jag hade varit stolt att vara du, som har en man som bryr sig om andra människor. Som då inte bara får bry sig om manliga vänner och kollegor. Utan alla.
Perfekt svar anonym 08:59!
Tack 🙂
Jag har inte anklagat honom för nåt, jag har lyft en grej som har fått mig att må dåligt 🙂 och vi har pratat om det, och nu vill jag göra vad jag kan för att förändra min del eftersom jag inte vill påverka honom.
Jag har sagt samma sak till honom som jag skrivit här, att jag är 0% orolig att han kommer vara otrogen, men jag är orolig att deras vänskap kommer utvecklas till kärlek. För det kan han inte rå för, och det förstår jag.
Men jag är jätteglad och stolt över hur han är som person, och är glad att det är mig han vill leva med. Och jag visar honom det. Bland annat genom att vilja lösa detta gör mig själv.
Anonym 22:43. Tack, detta ämne gör mig så otroligt upprörd. Som hon i öppet spår i onsdags som grät när hennes man inte ville se på film med henne. Låt oss vara individer även i en kärleksrelation. Du skrev en klockren kommentar här ovan.
Du borde jobba med dig själv. Det här är ditt problem – inte hans.
Håller inte med alls.
Håller med 22.48 (och andra som skrivit likadant) så bara nyfiken på varför du inte håller med? För att få ett annat perspektiv, typ.
Jag har flera anledningar.
Jag har varit den där kollegan så många gånger genom åren innan jag var gift.
Haft många trevliga män som kollegor pch ibland blivit tajt med vissa som kag i perioder jobbat närmare med. Man klickar helt enkelt och har jävligt kul tillsammans.
Sen övergår det där roliga till att man börjar snacka om privata saker, privata problem, drömmar, och eftersom man bara ser varandra på jobbet så visar man sig oftast från sin bästa sida.
Man stöttar varandra, och kommer nära varandra på djupet.
Ibland blir man skämtsamt kallad Work wifey.
Förr eller senare, har antinge jag eller den andra eller båda gått över till att skämta som ”det skulle varit du o jag” eller lite mer flirtit som vi självklart skulle kalla oskyldigt!
Ofta har jag tyckt mannen varit oattraktiv men ibland har båda funnit varandra attraktiva och ibland uppstår förälskelse, outtalad, men visst fan finns känslorna där.
Väldigt sällan har det blivit ngt fysiskt, men det måste inte vara det för att anses som
Varning.
Personligen hade jag aldrig accepterat att min man, eller jag, tillåter sig bli så nära någon annan av det motsatta könet om man lär känna varandra efter att vi inlett vår relation.
När man är tonåring, fine.
Jag tycker att heller inte att man skaffar sig separata vänner av motsatt kön efter att man gift sig, eller inlett en seriös relation i vuxen ålder. Bortsett från gemensamma par.
Jag är 100% övertygad om att lojaliteten och ”connection”/klickandet växer sig starkare på en plats till, hos en annan kvinna exempelvis, så sås ett frö, en osäkerhet och det där heliga bandet man har tänjs ut.
Det har inte med osäkerhet att göra, utan jag tycker det är omoget. Något man gör när man är ung eller innan barn. Skaffar sig nära kompisar av det andra könet.
Din man eller din kvinna ska vara huvudfokus och jag tycker det är sjukt respektlöst av denna kollegan att snyfta och lägga sina problem på kvinnans man, alltså sin gifta kollega.
WT-beteende, man gör inte så.
Sen får hur många som helst tycka att man får ha nära Vänner av det motsatta könet som inte är närmare
Vänner med sin partner.
Folk vill känna sig åtråvärda, uppskattade, behövda och få bekräftelse att de duger OM de skulle bli lämnade.
Är man trygg i sig själv behöver man inte vara behövd av andra män eller kvinnor som är gifta och har familj.
TELL EM ELIN!!!!
👏🤝 Förbjud nära vänskap med ALLA 🤝👏
/cries in bisexual/
Hmm ja den processen du beskriver är ju precis vad som hänt/händer 🙈 och det är ju där min oro rotar sig. Att den bra vänskapen ska utvecklas till annat. Jag tror inte att han medvetet skulle göra nåt för att såra mig, men känslor rår man ju inte för.
Det är just den biten som stör mig! Att vi inte kan/får ha vänner av det motsatta könet. Jag vill varken begränsa eller begränsas där. Ingen av oss har supermånga vänner, så jag unnar honom verkligen denna vännen!
Förstår hur du menar och tänker. Jag vill inte hamna där (respekterar dina åsikter) men känner samtidigt att jag inte vet hur jag ska hålla mig därifrån.
Men tackar ändå för din input. Är intresserad av att höra detta från olika vinklar, även om jag hoppas satt komma ut detta på nåt annat sätt än att sätta den typen av regler i vårt förhållande.
Ja men faktiskt, så är det ju, tyvärr eller vad man ska säga men det händer hela tiden att vänskap blir till kärlek. Inte för alla såklart men det går ju inte att blunda för faktum. Jag tror inte alls att du har ett problem som du själv behöver jobba på, det är fullt naturliga känslor även om många här vill vara så avslappnade och minsann helt ok med djupa vänskaper här och där. Sorgligt egentligen med en kvinna som sitter hemma och jobbar på sig själv pga ”sjuklig svartsjuka” medan mannen kanske faktiskt håller på att falla för en annan.
Kan inte svara på hur du bör göra, det är ju antingen: acceptera att det är livet, kanske går han över till sin väninna men det är inget du kan påverka dvs glöm det och låt livet ha sin gång. Alternativt att du ber dem sluta umgås. Kanske förklara lite mer för din man hur du litar på honom men samtidigt vet hur saker kan utvecklas, se hur han själv vill göra.
Men älskar man sin partner väljer man denna och sätter stopp om man märker andra känslor komma upp.
Sen vet jag inte hur himla vanligt det är att bli kär i vänner till höger och vänster, särskilt om man är upptagen.
Hur tror du förresten bisexuella kan ha vänner och behålla förhållanden? 😄
Jag skulle springa åt andra hållet om en partner försökte begränsa mina vänskapsförhållanden…
Nej det är klart man kan och ska få ha vänner men risken finns ju alltid där, men det är ju en del av livet att man aldrig kan veta vad som händer osv. Men tänker väl lite såhär: kollega = någon man redan spenderar väldigt mycket tid med, är man dessutom vänner privat och dessutom har en riktigt djup connection (många umgås ju inte alls med kollegor utan strikt på jobb och delar ej med sig av privatlivet etc) så kanske risken är högre än om det är folk man umgås med kring en hobby, varit vänner med sedan barnsben och sådär.
Ärligt talat har jag svårt att sätta fingret på det men det är nog av egna erfarenheter- att det sällan över tid är helt 100% okomplicerat (liksom någon som haft vänner utan problem säkert tänker att det är just okomplicerat!). Man älskar såklart sin partner men ett förhållande är ju inte alltid på topp så i en svacka kan ju vännen locka mer och bli en större ”risk” än att man skaffar tinderkonto för att man bråkat på sista tiden eller det känns lite dött för tillfället.
Tycker man bestämmer det själv. Gör en svacka att man är otrogen så var nog förhållanden eller en själv inte så stark…
Jag kan ha fel, har aldrig upplevt det själv, men jag tror kanske inte att man alltid vet att känslorna börjar växa. Precis som ett kärleksförhållande kan utvecklas till en vänskap utan att man märker det och man sen separerar.
Så klart förväntar jag mig att han berättar om han börjar känna den typen av känslor, men gränsen mellan vänskap och kärlek kan ju vara väldigt tunn.
Vill också förtydliga att vettiga människor såklart inte är otrogna i en svacka MEN att det kanske är då man börjar ty sig mer till någon annan och finns det då någon o ens närhet som skulle kunna vara en lämplig partner kan ju känslorna utvecklas. Men tror egentligen frågan är: litar du på att din man kommer ta flera steg tillbaka OM han känner att det börjar dra åt det hållet? Bara genom att läsa här ser man ju hur kvinnor som gillar kollegan fortsätter att söka deras sällskap, fysisk kontakt osv istället för att stoppa direkt.
Dvs man går inte och hoppar i säng eller inleder affär pga svacka och därför KAN det vara riskabelt med vissa vänskaper, speciellt om man kanske inte upplevt den typen av attraktion och känslor och fattar att det går över utan tror att det är livets kärlek. Men tror det är viktigt att du pratar med honom om det du skriver här dvs att du litar på att de är vänner nu och att han ej är otrogen men prata generellt om att man ju kan få känslor osv och sen försök bara gilla läget, umgås mer alla tillsammans osv. Har hon en partner?
Jag tror inte det är sjuklig svartsjuka jag behöver jobba på, det är väl snarare min osäkerhet i så fall. För det handlar inte om att jag tror att han är/kommer vara otrogen, utan rädslan för att kärlekskänslor ska utvecklas. Jag är inte kontrollerande i deras relation, har sagt flera gånger att han kan umgås med henne själv utanför jobbet.
Sen att jag är avundsjuk på deras relation, för att jag saknar en sån vän både på jobbet och privat, det har ju inget med rädslan för att känslor ska uppstå. Jag missunnar honom verkligen inte, är glad för hans skull, men önskar jag hade liknande.
Det som jag känner är problem är ju att detta aldrig uppstått när det varit män han kommit överens med. Och bara för att han aldrig varit intresserad av män så innan, så skulle det ju kunna ske. På ett sätt, så som jag tänker att känslorna växer ur vänskapen, så borde det ju vara samma sannolikhet egentligen.
Så det ”stör” mig väl lite, att detta dök upp bara för att vännen råkar vara kvinna.
Fattar precis vad du menar, man litar såklart på sin partner men vart går gränsen för ”leka med elden”, ingen vet när känslor kommer drabba en. Och det kan ju ske även för någon annan men såklart om de är så pass tighta, tror verkligen inte att majoriteten av folk generellt skulle vara helt avslappnade med det. Men, det beror såklart på situationen och jag tror det är något i själva situationen som liksom utlöser tankarna, rent spontant kanske att de redan spenderat mycket tid tillsammans på jobb?
Tack, då är jag inte helt galen, haha.
Ja men det är ju mycket från bådas håll typ ”jag behöver dig på jobbet för att stå ut” och liknande. Och jag förstår känslan, jag har haft kollegor jag känt likadant med.
Och att det är återkommande hur dom förstår varandra. Och det förstår jag också utifrån vår relation, som ju också har vänskap i sig.
Jag tror mycket beror på avundsjukan på deras relation, och rädslan att förlora honom. För som sagt, otrogen tror jag verkligen inte han kommer vara, det är 0% oro därifrån.
Jag tror det är mycket bättre att du är avundsjuk än svartsjuk. För det sistnämnda minskar tilliten, det gör inte det första.
Om du inte har tillräckligt med vänner så är det ju inte fel att försöka få det. Ett liv även utanför sitt kärleksliv är ju bra att ha.
Ja men det är så det är, jag är avundsjuk och inte svartsjuk. Och jag förstår att det är en del av problemet, att jag inte har tillräckligt umgänge utanför relationen, men då är det ”lättare” att börja jobba på min del inombords än att börja fiska fram vänner.
Det ska ju också göras, för min egen skull. Men jag menar att för att minska min stress här och nu är det ju bara mig själv jag kan jobba med.
Du vill inte begränsa din man, gör det då inte. Jag hade blivit galen om jag inte hade fått vara nära vän med mina manliga kollegor. Det känns som det du gör istället ger honom anledning till att det ska bli mer. Du kan aldrig styra hans känslor. Låt honom få ha bra kollegor och också låta honom vara en bra kollega.
Jag har bara manliga kollegor och är ett stöd till flera av dem och jag tänker ALDRIG på dem som annat än mina kollegor.
Om hon mår dåligt nu och du ska bjuda hem henne så kommer hon ju säkert inte att vara mottaglig för att öppna sig ytterligare. Det kan hon väl få göra när hon mår bra. Låt han få vara den vän han vill vara. Du har ju tankar att det är så det ska vara. Pekpinnar om vad man får eller inte får göra är ju inget för en bra relation. Man vet var man har varandra, man litar på varandra.
Kan du inte istället uppskatta att din man gett dig förtroendet att berätta att han har en bra kollega?
Men jag begränsar ju honom inte? Vi har pratat om vad jag känner, för att det inte ska bli ett problem i vår relation. Vi är överens och litar på varandra. Men mina känslor kan jag ju tyvärr inte påverka, hur mycket förnuftet än säger annat. Det var väl lite därför jag skrev här för att lufta det och då lite input från andra. Men många verkar missförstå och tro att jag aktivt för saker för att förhindra deras vänskap och det är det sista jag gör! Tvärtom, så uppmuntrar jag den.
Det jag föreslagit utifrån att hon inte mår bra är att han kan själv, eller vi båda, träffa henne hos henne, hon kan komma hit (kan inte hjälpa att jag bor här) eller dom kan ses ute på en öl, bit mat eller vad som helst. Han är dessutom tillgänglig på telefon både i skrift och samtal.
Jag ”tvingar” inte hit henne för att leka psykolog, utan mer att vi tre kunde hänga som vänner och hon får tänka på annat. Hade det varit min vän hade jag erbjudit typ samma saker. Jag tror, och förväntar mig, verkligen inte att hon ska öppna upp sig för mig. Men mår man dåligt kan man behöva fokusera på annat ibland.
För återigen, det handlar inte om att jag misstror honom att han ska vara otrogen, jag är rädd att deras vänskap skulle gå över till kärlek. För att dom har en fin relation. Vilket jag unnar honom och är glad för att han har. Men jag behöver ju jobba på mina känslor, för dom kan jag inte bara stänga av.
Jag tycker du verkar vara en jättefin människa och partner. Jag är en av de anonyma i många inlägg och jag ser ju att ju mer du skriver desto bättre förstår jag dig.
Om jag hade varit någon som har det kämpigt(och det är jag) och jag hade haft en kollega som jag tycker mycket om men bara som en vän(och det har jag) så hade jag ju just nu inte orkat träffa hans fru också. Däremot när man mår bättre och orkar mer så hade jag varit så tacksam för min kollega och mer än gärna även lärt känna hans fru.
Jag tror med tanke på att du verkar vara en jättefin människa❤️ att detta blir hur bra som helst.
Är du lewis fru?
Tänkte du på Elin? För jsg tänkte precis detsamma, 1800-talet kom tillbaka. Stäng in kvinnor så att de inte utgör en frestelsen manfolket. Men snälla, låt män få leva och ha egna åsikter. Egna vänner oavsett om det är kvinnor eller män. Ni som är tycker annat verkar vara extremt osäkra på er själva.
Mår du bra? En fd kollega till mig (manlig) är en av mina bästa vänner. Skulle aldrig drömma om ett liv ihop med honom, vi har bara jävligt roligt ihop som kompisar och han har sin fru och jag har min man. Kärlek växer verkligen inte alltid fram och han är inte alls min typ heller. Fan vad tråkigt att bli så begränsad av en partner att man behöver välja vänner utifrån kön? Och omoget? Du behöver nog jobba lite på dig själv för det där låter inte sunt 🥲 (Vi var kollegor i fyra år och jobbet inte längre på samma arbetsplats om det spelar någon roll).
Skönt att läsa nån som bekräftar det jag ändå önskar, att kärlek inte måste växa fram!
Jag förstår det ju rent intellektuellt, men känslorna får lite för mycket utrymme. Men det är ju det jag vill jobba på.
Det är jättebra att du förstår att du är ”ologisk” (känslor ör ju ofta det) och att du vill jobba på det! Heja dig!
Ja men precis, accepterar ju mina känslor, men vill jobba på dom för att må bättre.
Tack snälla för pepp! Har varit skönt att ”prata av sig” och få lite olika åsikter kring det hela.
Håller verkligen inte med. Har många manliga kollegor på jobbet och en av de är min bästa vän. Vi pratar om allt och han är gift. Har noll intresse av honom och han har noll intresse av mig och vi umgås efter jobbet och jag ska hem till honom under sommaren. Förstår inte hur det är ett problem.
Tack, det är lite sånt jag vill läsa! För som sagt, jag tycker man ska få vara vän med dom man gillar, oavsett kön. Men måste få mina känslor att haka på där, bli av med rädslan om att kärlekskänslor kan växa fram.
En man ska få vara vän med en kvinna och en kvinna ska få vara vän med en man – det är inte svårare än så. Jag har aldrig haft intresse för mina killkompisar och de har aldrig haft intresse för mig och de är i relationer och har familj. Jag och min bästa vän pratar om allt och är så glad att jag har honom att vända mig till. Det är viktigt att lita på varandra och inte drunkna i svartsjuka.
Exakt så, vill inte att nån av oss ska begränsas av vilket kön vännen råkar ha. Är personen inte bra, eller nåt annat, fine. Men könet ska ju verkligen inte ens behöva vara med i diskussionen.
Ji, du är så otroligt klok och tänker logiskt. Lita på din instinkt att det är en av anledningarna till att din man valde just dig.
Är man trygg i sig själv så låter man sin man eller kvinna umgås med vem den vill. Så glad att jag inte är någon nära dig.
Jag svarar mig själv. Detta var till Elin, inte till Ji, trådstartaren.
WTF 😂😂😂😂😂😂😂😂😂😂
???
Otroligt bra formulerat.
Kanske va otydlig i mitt inlägg men jag förstår att problemet är mitt och nåt jag måste jobba med 🙂 men jag vet inte hur eller med vad? Var börjar man?
Han ska inte behöva göra nåt eller drabbas av mina känslor. Han har visat tydligt att han stöttar mig på dom sätt jag vill, så där ligger ingen tvivel.
Jag har varit i din sits. Min man har haft kollegor med samma ohälsa, som han har och de har ju haft väldigt mycket att prata om. Jag reagerade för att personernas namn ofta kom upp, men jag frågade om det var någon annan form av intresse också inblandat och det var det inte. Visst, han skulle kunna ljuga, men det skulle komma fram rätt fort av olika skäl. Faktum är att jag tror han är så vettig så han vill prata om andra som upplevt samma, men som också känner att han vill ha kvar det han har. Jag har annan ohälsa och har vänner som jag pratar med det om, men jag är helt ointresserad av något annat. Jag tror också att man tänker lite, vilken tur att jag har en partner som inte har samma som jag! Men känner du dig väldigt otrygg, bjuder ni gemensamt över henne på en fika bara, så du ser vad är för person.
Ja alltså jag är ju jätteglad för dom båda att dom har nån att prata med och kan vara så öppna. Men det är väl kommentarerna om att dom förstår varandra som gör ont och får mig att känna mig lite utanför. Och öppenheten skapar oron att det ska växa fram annat. Nån som förstår honom mer.
Har själv psykisk ohälsa så förstår ju mycket, men inte allt så klart. Men det är väl lite det också, jag har ingen annan att prata om mitt med. Så jag är ju avundsjuk på hela deras relation. Och återigen; bara mitt problem!
Men tack för ditt svar! Skönt att läsa från dom som har samma syn som jag vill ha.
Hade aldrig accepterat. Pinka revir direkt.
Varit den där kollegan många gånger.
Men ska han aldrig få ha vänner på jobbet då? Eller bara enbart män? Gäller det samma för mig, fast tvärtom?
I teorin skulle det ju lika gärna kunna hända med en manlig kollega. Det jag menar med att kärleken skulle växa fram ur en nära vänskap och stor förståelse för varandra.
Det är skillnad på att låta sin kollega vara en kollega och bli en vän.
Jag har många kollegor, vissa hänger jag med med än andra.
Men nej, jag skulle inte bli nära vän med en annan man så att jag sitter och talar ut om mina problem, ju närmare man blir ju lättsre är det att känslor växer fram oavsett om man vill eller inte.
Här läser man ofta om kvinnor som är förälskade i sina manliga kollegor ”men aldrig skulle göra ngt” ändå vill de att vi ska gissa vad kollegan tror och tänker.
Man har blivit förälskad och sitter i en skitsits.
Utsätt dig inte för det då från första början.
Förstår hur du tänker, det som stör för mig är bara det att man ska säga att det beror på vad personen har mellan benen som avgör om man får umgås.
Jag har haft en del vänner genom jobbet, dock kvinnor. Men om jag träffar min ”vän-soulmate” och det råkar vara en man så vill jag ju kunna umgås med honom.
Jag vet det här många säger att man inte kan vara vän med det motsatta könet. Men jag VILL att det ska vara möjligt! Låter kanske konstigt, haha.
Självklart kan man vara vän med det motsatta könet. Har aldrig varit otrogen med manliga vänner eller kollegor och det gäller många fler mig också. Självkontroll någon?
Annars skulle ju bisexuella inte kunna ha några vänner alls 😄
Det är inte att han skulle vara otrogen som oroar mig, utan att kärlek ska växa fram ur en stark vänskap.
Och kärlek kan man stoppa innan det går för långt och välja sin partner. Förälskelse i nån ny är ju ingenting mot den starka kärlek man har (eller bör ha) för sin partner.
Har ingen erfarenhet så jag vet inte, men jag tror ju att man kan få kärlekskänslor som växer i skuggan av vänskap. Vi är ju vänner också.
Skrev till nån annan, att många par separerar ju pga att deras kärlek utvecklas till vänskap med tiden. Hade man då vetat detta så hade man väl stoppat den utvecklingen i tid? Så varför skulle det inte kunna funka likadant, åt andra hållet?
När vi pratade om det sa han samma sak, att han skulle stoppa innan känslorna utvecklas.
Ja men så är det, har erfarenhet.
Har förhållandet utvecklats till bara vänskap är det nog lika bra att det tar slut?
Folk som helt plötsligt är bara vänner i sitt förhållande har nog inte orkat uppmärksamma tecknen eller göra nåt åt dem. Beror oftast på att man har barn och allt blivit ett maskineri. Vill man så kan man rädda förhållandet innan det är försent, särskilt om man bara är två.
Jag håller med,
Visst kan man ha vänner av motsatta könet.
Märkligt att folk inte läser vad jag skriver utan skapar sin egna sanning från det jag faktiskt skriver.:)
Jag tänker så här i livet. Man har vänner/kollegor som man gör olika saker med. Jag delar förstås inte in dem beroende på deras kön, utan på vad de tillför mig. Någon motionerar jag med, någon reser jag med, någon tar jag en öl med, någon pratar jag om psykisk ohälsa med, någon annan om relationer. Varför ska vi behöva välja bort någon som kan vara ett stöd för mig eller jag ett stöd för någon beroende på kön? Eller gemensamma intressen? Han har ju valt dig. Det är din oro, han har inte begått någon handling som du är rädd för. Att vara någons partner innebär ju inte att man kan täcka den andras behov eller intresse 24/7. Hade din man fått utöva en sport som du inte utövar med en kvinna? Någon som kanske är på samma nivå eller snäppet bättre? Att ta bort alla människor som kan vara ett hot innebär ju att han får gå med skygglappar, han kan bli lika intresserad av kvinnan han pendlar med och småpratar med varje dag på väg till jobbet tex.
Jag är lite som din mans kollega och jag uppskattar bara medmänsklighet. Och vissa av oss har så mycket lättare för att vara vän/kollega med män för jag tycker i regel att de är mindre dömande.
Jag vill att han ska vara vän och umgås med alla människor han vill, oavsett kön. Det är ju därför jag skriver här, för att få tips och stöd i hur jag ska hantera detta.
För problemet är ju att mina känslor inte lyssnar på mitt förnuft.
Man behöver ju inte agera på alla känslor, förälskelser kommer och går. Och kan hända oavsett vän eller inte. Upplever det ovanligt att folk faller för sina vänner? Att man har dem i ett vänfack liksom.
Det har du alldeles rätt i! Det är väl mer att jag jag tänker att dom har en såpass…. djup(?) relation så jag tänker att det kan komma kärlek, inte en förälskelse.
När jag fick höra saker dom pratat om, blev jag chockad för då insåg jag att deras relation var mer än ”kollegor som har kul”. Och vi pratade om det, var la typ där det började.
Kärlek kommer inte direkt, första steget är förälskelse. Man kan aldrig ha lika djupa känslor direkt för nån ny som nån man älskar en längre tid (om förhållandet och känslorna fortfarande är bra). Blir det så ändå är det väl meningen och kommer hända oavsett. Man vill ju inte ha nån som inte är den rätta för/som inte har en själv som förstahandsval. Men man kan verkligen vara bara vänner, många ser varann som syskon.
Det stämmer nog som du skriver, har tänkt att man inte skulle märka av det och hips vips har en ny soulmate en dag. Ja jag hör att det låter knäppt men ibland är känslor såpass irrationella. Men jag har iallafall fått upp ögonen mer nu, tack vare många av era kommentarer!
Visst kan man känna kärlek till sina nära vänner, men det är ju platonsk kärlek. Om det skulle vara som du beskriver här, deras vänskap övergår till kärlek, men de blir inte förälskade emellan, ja då är det ju i så fall det det handlar om. Är du orolig för det?
Självklart förbjuder man inte någon att tala med sin kollega, granne eller barnens kompis mamma bara för att denna är en kvinna.
Men hur gör du själv?
Jag kallpratar med papporna, männen, grannarna, frågar hur läget är, pratwr väder, hur helgen vsrit etc.
Börjar ngn bli för kärvänlig kan man vara snäll och trevlig ändå, avstyra eller styra om samtalet eller ursäkta sig att man måste gå.
Hur mottaglig är man själv?
Nej men vi sa ju just att vara vän med motsatta könet, inte prata med dom.
Jag har inga män i min närhet som jag har/kan få samma typ av relation med. Den enda man på mitt jobb som jag skulle kunna ha det med, är egentligen ingen bra människa eller bra kollega. Men väldigt trevlig om man bara pratar och har liknande humor. Och jag ventilerar allt om honom med min man, så han vet allt detta.
Jag vill som sagt att vi ska kunna ha vänner av båda könen. För jag är 110% säker på att han inte skulle inleda nåt romantiskt med henne utan att säga nåt till mig. Han säger att han inte är intresserad av olika anledningar. Men min oro sitter i att jag tänker att det kan växa fram känslor ur en vänskap.
”Förbjuder inte nån att tala med…”
Elin, hör du inte hur sjukt jävla korkat det här låter? Har du varit instängd hela ditt liv?
Att inte förbjuda någon?
Nej, jag tycker inte det är sjukt. Jag talar med män varje dag, grannen, barnens kompisar etc.
Det är väl för fan inte samma sak att vara trevlig och snacka som att utveckla sin relation vidare o h börja prata på djupet och få en conection som är djupare än det ”vanliga” snacket.
Att du varit den kollegan säger väl mer om dig? Om det hänt flera gånger menar jag.
Att andra män fått upp ett intresse för mig som varit obesvarat?
Jag kan säga så här, att många människor som blir lyssnade på, skrattar tillsammans varje dag, blir fötroliga med varandra, stöttar varann lätt skapar en förälskelse om det finns attraktion.
Så fungerar livet.
Jag vet om att många tycker att jag är snygg och trevlig, det är som det är, och som jag skrev tidigare gör det också att jag nu i en relation med min man, agerar lite annorlunda mot manliga kollegor än vad jag gör när jag är singel.
Det betyder inte att jag flirtade innan. Men istället för att berätta mina problem och drömmar för min kollega gör jag det med min man. Inte svårare än så.
Jo, men när de får umgås med dig eller leva med dig så räcker itne snyggheten/trevligheten till vill jag lova, inte med ditt tänk.
Men lägg av. Bara för att ngn tycker olika än du så vet su allt om en person?;)
Åh! Du är alltså en sån som tror att alla män blir kära i dig. Vad gulligt 🥹
Nej det tror jag inte. Vart har du fått det ifrån?
Förstår att det är jobbigt. Jag tror att de flesta skulle vara oroliga i en sån situation. Som vi allihopa vet om så är ju män många gånger inte de mest karaktärsstarka när det kommer kvinnor. Kvinnor kan också vara väldigt manipulativa med män, flirtar osv ”Kvinnlig list”. Många kvinnor ser det också som en ”spännande utmaning” att försöka få en upptagen man (för att få bekräftelse att mannen vill ha henne trots att han är upptagen, att han väljer henne istället för frun/partnern).
Man måste nog, tillsammans, bestämma vilken typ av relation man vill ha/kan tänka sig. Antingen så accepterar man helt och hållet att båda två får ha vänner av motsatt kön (utan att bli svartsjuk). Eller så accepterar man det inte och har nolltolerans mot det. Jag tror att det är ”allt eller inget” när det kommer till den frågan. Att gå runt och vara svartsjuk på sin partners vänner funkar inte i längden. Det äter upp en inifrån och sliter enormt på förhållandet.
Vad är det för sjuka kvinnor du känner? Känns inte som nåt den generella medelsnittskvinnan håller på med.
Vi har pratat om det, jag har berättat om min oro. Han har sagt att han kan avsluta deras vänskapsrelation om jag vill.
Men jag vill inte, för det är inte det att jag är rädd att han ska vara otrogen. Jag är rädd att dom ska få känslor för varandra pga den nära relationen.
Jag vill att vi båda ska få vara vänner med dom vi vill. Oavsett det är en han, hon eller hen. Så jag förstår ju att det är nåt jag måste jobba med. Han mår ju bra av deras relation, ingen av oss har supermånga vänner, så jag är ju glad för att han har en vän han kommer så bra överens med.
Jag tycker du ska vara väldigt glad att det finns fler som bryr sig och tycker om din man. Det funkar ju inte att tänka på vad som ev kan hända. Det kan ju uppstå med vem som helst; hon i kassan, kompisen man spelar tennis med, hon på kvällskursen. Bara för att det är en kvinna så får inte en man ha en nära vän. Var glad att han mår bra av människor han har runt sig som har vett att uppskatta honom. Och lita på honom. Du kan inte döma honom för något som aldrig hänt.
Har försökt få fram här att jag inte menar att han gör nåt fel, och att jag vill att deras relation ska fortsätta för att det är bra för honom. Och att jag förstår att det är ”mitt problem”, men att jag inte riktigt vet vad jag ska göra åt det.
Men tänk vilka alternativ har jag? Säga att han inte får vara förtrolig med kollegan eller låta han bestämma hur han själv vill ha det? Allt kan hända. Det är ju inget du kan påverka. Din man kan inte hindra om du blir kär i en framtida kollega på ditt jobb. Jag tror du helt enkelt mest är avundsjuk på deras relation. Att de utbyter tankar utan att du är med. Men du hade inte tänkt så alls om det varit en man. Jag har varit stöd åt många män som behövt prata och jag gör det gärna. Jag vet att de tycker jag är bra på att lyssna. Det innebär också att jag fått många förtroende, sånt de inte ens berättat för sina fruar. Men man måste få dela sina tankar med andra. Man växer som människa. Du skriver att ni inte har så många vänner, då är det ju ännu viktigare med dem man har lätt för att prata med.
Han har valt dig. Det är dig han vaknar med, äter med, somnar med. Lite av sin tid ägnar han åt annat/andra och det vill du säkert. Jag tror att om han hade sagt upp bekantskapen med sin kollega så fördärvar du ett förhållande. Du tvingar honom till något som han inte vill och inte du heller. Vad blir nästa grej han säger nej till för att du ser saker som inte hänt?
Jag verkar ha svårt att få fram här vad det är jag tänker, jag skriver för att jag INTE vill förbjuda eller begränsa honom.
Jag skriver att jag är avundsjuk på deras relation, både privat och på jobbet. Men jag missunnar honom den inte, för han är så värd den.
Jag vill att vi båda ska må bra, både när vi är tillsammans och på varsitt håll, och med andra människor.
Han har sagt att han kan avsluta den vänskapliga relationen med henne, men jag har sagt nej för jag vet att den är viktig för honom.
Jag vill inte förändra honom eller hans relationer, jag vill hitta en lösning så jag också kan må bra. Men inte på bekostnad av honom.
Jag förstår hur du tänker och du har gått fram det bra. Jag vill bara att du ska se det fina i hans vänskap med kollegan. Att just det får dig att inse att du tänker på honom och kollegan som stärker honom. Inte drar ner dig. Jag hackar inte på dig utan vill bara att du ska lära dig att må bra av det.
Tror du verkligen han hade berättat för dig om henne och hur nära de kommit varandra om han hade haft andra känslor för henne? Du kan ju inte gå och vara orolig varje dag han går till jobbet och tänka på om det är idag han ska få känslor för henne. Då tror jag du behöver gå och prata med någon. Jag tror du är avundsjuk på de båda, inte svartsjuk. Du litar på din man, kanske inte på henne. De byter tankar och varför är det värre än han hade berättat det för sin manliga kollega?
Jo men jag ser det fina, och är jätteglad för hans skull att han har en så fin vän att anförtro sig åt. Jag vet vilken fantastisk man han är, och det är väl en del av rädslan av att förlora honom.
Men tack, jag förstår din kommentar bättre nu. Blir bara så frustrerad på att så många skriver att jag inte ska begränsa osv och jag vet inte hur många gånger jag skriver att det inte handlar om det, tvärtom så vill jag ju må bra i deras relation för att inte begränsa honom. Och jag uppmuntrar den i stort sett dagligen. Jag visar att jag bryr mig om henne, för hon är viktigt för honom.
Får lite känslan av att många är så vana vid att läsa inlägg här där det handlar om (kanske obefogad) svartsjuka, och sjuklig svartsjuka, så dom har inte läst min text ordentligt.
Sen är jag väldigt frustrerad på mig själv just på det sista du skriver, vad är skillnaden på att det är en kvinna istället för en man!? För rationellt kan jag ju tänka, att även om han aldrig varit kär i en man så är ju sannolikheten egentligen lika stor att en vänskap med en man skulle utvecklas till kärlek, som en vänskap med en kvinna. Så som jag tänker då, att en fin vänskap skulle glida över gränsen.
Men tack för din kommentar, och ditt förtydligande, det hjälper väldigt mycket!
Handlar väl om att det utifrån situationen idag (hetero?) är en potentiell partner? Dvs om kvinnan vore 30 år äldre så upplevs risken som minimal, liksom om det är en man eller en släkting.
Nu kan jag inte svara på alla kommentarer, knappen har försvunnit.
Vill bara tacka för alla kommentarer som förstått mitt problem och hjälpt mig komma på lite andra sätt att tänka på.
Nu ska jag gå och pussa på min man. Tacka honom för att han varje dag väljer mig, trots att jag är lite konstigt.
Jag tycker det är sunt att du reflekterar över din svartsjuka! Och att din man berättar om sin kollega för dig är ju också något positivt. Det hade varit konstigare om han hållit dig från dig, då hade man kunnat börja fundera ❤️
Är ni bra på att stå ut med ovisshet? Att ha något framför men det tar ett tag innan man får besked? Är sämst på detta och blir helt fixerad och hela livet stannar och jag kan inte fokusera på något annat till dess jag får veta. Oerhört jobbigt. Hur gör ni andra som fixar detta tillstånd??
Ja jag är i det just nu. Så otroligt psykiskt påfrestande och ångestfyllt!
Jag vet 🙁 Hur hanterar du det?
Men hör på er själva, är det en sund relation som era män har mår ni inte så här. Lyssna på magkänslan.
Vad fan har deras relation med sina män att göra med det här?
Är likadan, hela livet stannar upp, det blir ett sånt extremt fokus på det man lever i ovisshet kring, det går inte att göra någonting utan en sån enorm ångest och hela tiden ett fokus på det man väntar på. Ovisshets-känslan är en av dom absolut värsta känslorna som finns tycker jag. Den är rent brutal, när det handlar om någonting tufft. Jag tänker ofta på dom vars anhöriga försvinner och aldrig kommer tillbaka. Jag förstår inte hur de klarar det, att varje dag leva i ovisshet vad som har hänt ens anhörig och inte veta var personen är. Det måste vara helt omänskligt. Vet inte heller hur man ska göra med dessa känslor, förmodligen att man behöver gå till en psykolog som får en att tänka på ett nytt sätt kanske?
Sätter nätläkare diagnoser om prover visar på någon sjukdom? Nu pratar jag om blodprover och inte något annat, dvs, endast fysiska sjukdomar. Kundtjänst på medicheck sa att de gör det men är det verkligen så?
Varför skulle de inte göra det?
Trodde inte det var något de hade befogenhet att göra. Att det var något man måste gå till en fysisk läkare och kolla upp.
Besöka en läkare fysiskt, menar du nog. Nätläkarna är ju också fysiska läkare och inte någon AI-lösning. *språkpolis.
Vad har ni för intressen?
Fixa upp möbler, testa laga nya maträtter, yoga, måla (porslin, keamik, målarbok), pyssla (med barn), spela dator/tv/bräd/sällskapsspel, 3-D pussel (book nooks och dyl.), promenera eller cykla, ,umgås med våra kaniner och försöka berika deras liv m.m.
Dricka vin och städa sett till vad jag gör på regelbunden basis, vecka efter vecka 🙂 Annars böcker, musik, träna, rita, baka, dansa typ samma som när jag var nio år 😀
Sport, sport, sport. Framförallt fotboll.
Friluftsliv: vandring, klättring, mountainbike, offpistskidåkning, kitesurf mm
Jag är singel för första gången i mitt vuxna liv. Känns spännande och skitläskigt på samma gång. Då det är typ 20år sedan jag dejtade senast….. hur gör man? Bor i en mellanstor svensk stad i Norrland. Tinder? Happy pancake? Match? Mötesplatsen? Krogen? Eller bara ge upp och skaffa mig sjutton katter och ett netflixberoende? 😅
Jag är ej singel men hade gjort som Lotta i Bortom Ekorrhjulet och ba dundrat på med kortdejter över en intensiv period, en kaffe här, en promenad där och sen hej svejs. Tror för många tjejer 30+ sitter och drar ut på det för länge
Jag är också 40-ish. Och tyvärr alltså, det är bara de värsta kvar. Redan vid 30+ försvinner alla bra. Och vid 40+ är det totalkört. Då är alla bra borta. Min senaste nätdejt berättade att han hade blivit polisanmäld för misshandel, hade 200 (!) porr-kanaler hemma, var stalkad av sin ex-fru, jagad av Kronofogden, arbetslös sedan 1999, med mera. En man skrev i sin profil ”Jag har precis kommit ut från rättspsyk”. Detta skrev han i profilen, redan INNAN första kontakten alltså. Undrar hur många svar han fick.. Tyvärr! om du inte är något väldigt speciellt själv så är det ganska så kört. För att få en bra partner vid 40+ så måste man nog vara Jennifer Lopez. Tåget har gått! Och man stod tyvärr kvar på perrongen.
Om du är samma negativa Amanda som hänger på många ÖS så har mycket med dig som person att göra.
Det finns många fina fiskar där ute. Det tar kanske ett tag att hitta dem men även de avslutar förhållanden, skiljer sig eller annat. Du kanske fastnar för ett visst utseende som jag inte fastnar för så då faller en hel del av inte de bästa kapen bort.
Jag håller med. Trots allt är det såklart bra män som också blir singlar när de är 30+. Men kanske hänger de inte på nätdejting sidor. Personligen hade jag inte valt den kanalen om jag sökte efter en ny partner.
Så det finns inga bra män kvar, men de bra männen kan ändå uppenbara sig för Jennifer Lopez? Jag får inte riktigt ihop det…
Men snälla, det du skriver stämmer inte. Jag vet flera helt normala och fina kvinnor 40+ som har träffat kärleken så det är absolut möjligt, om man inte utstrålar bitterhet, ilska eller något annat som stöter bort andra människor. Folk över 40, 50, 60 och 70 träffar kärleken hela tiden och det går om man vill och öppnar sig för den möjligheten.
Givetvis finns det många drägg därute men det finns även många bra män som skiljer sig, gör slut eller kanske har behövt jobba med sig själva innan de är redo för en relation.
Krogen eller klubb. Gå dit med en kompis du kan lämna ensam ifall du träffar någon…
Det är ju typiskt att man ska dra på sig skit när det både är helg och semestertider. Jag vet inte om jag har fått ryggskott (sitter typ mer i ryggslut/höft/ovandel av skinka) eller vad det är, det känns inte helt som ryggskott.
Kom plötsligt vid 12.34, exakt då, när jag gick ur bilen. Har såpass ont att jag inte riktigt kan sova så jag ligger och googlar på massage och naprapat. Naprapat var svårt att hitta någon som har tider idag, men massörer finns, även om de inte är många och tiderna hinner säkert gå.
Men vilken massage ska man välja? Det som finns är thai, klassisk och idrottsmassage? Vet att jag är otroligt stel i typ varenda muskel så något djupgående är väl att föredra oavsett kanske, jag vet inte.
Kanske finns det någon som är vaken och vet mer än jag😭 vet att det är bra att gå osv men jag behöver något mer, har så mycket den här veckan så jag behöver få lite hjälp på traven att lätta på detta🙈
Oavsett massagetyp, så när du kommer dit så får de utgå från hur din kropp mår och behandla dig utifrån det. Hoppas att du får hjälp!
Undviker thai iaf. Verkar läskigt, känns som att det gör JÄTTEont.
Är det någon som vet vad som hände bloggparet Kakhusets, där Alexandra och Mattias flyttade till Australien? Deras blogg bara försvann helt plötsligt.
Var väl ngn som skrev om det för ngt år sedan. Att de var ihop fortfarande
Är Uppsala tryggt och trevligt för barnfamilj? Jag är från Sthlm och min man utomlands ifrån. Vi bor utomlands men funderar på att flytta tillbaka till Sverige inom ett par år.. velar mellan nånstans i Sthlm (känns komplicerat, dyrt hehe) och lite spontant Uppsala. Vill bo i villa, cykelavstånd till jobb (sjukhus).
Eller om någon har annat tips eller förslag på stad så tas det gärna emot. Vi är lite lost.
Det beror på vad ni som familj har för intressen, behov av utbud på aktiviteter etc. Jag antar att det är mer som spelar in än att bo i villa och ha cykelavstånd till jobbet.
Spontant tycker jag att en barnfamilj skulle se sig om efter en lite mindre stad. Men, som sagt, det beror på vad ni är ute efter.
Tack för svar! Jag tycker Uppsala räknas som en liten stad hehe, skulle inte kunna tänka mig bo i mindre (har bott 3 år i en s.k liten stad utomlands och aldrig igen 😀 Stendött, inga kul restauranger eller butiker osv). Intressen är mest sport (löpning, gym, natur, längdskidor). Vi gillar bra restauranger och bio typ.. men kommer inte ha någon familj i Uppsala så några spontana dejter lär det väl inte bli.
Vi velar mellan typ Uppsala och förort till Sthlm för att ha närmare till min familj.
Okej, eftersom Uppsala är Sveriges fjärde största stad så begränsar det alternativen ganska kraftigt. 😊
Du kanske borde ställa frågan till Carola Wetterholm (Familjen Annorlunda). Hon är uppvuxen i Uppsala och kan inte tänka sig att flytta därifrån. Samtidigt är hon vansinnig på det politiska styret, som hon anser håller på att förstöra hela staden.
Jag är ifrån Uppsala! Jag tycker det är ett magiskt ställe att växa upp på. Bra storlek på stad, bra skolar, engagemang, sporter osv. 38 min till Stockholm med tåget. Om ni vill bo mellan Uppsala och Stockholm skulle jag spana in Alsike. Går tåg till Knivsta! Men områden i Uppsala för barn är fålhagen, Årsta, Svartbäcken, Luthagen, sunnersta, och Kåbo skulle jag säga. Lite olika prisklasser att kolla men alla bra områden!
Tack för svar och tips! Gängkriminaliteten är ju ganska utbredd i Uppsala har jag förstått… det skulle kunna få mig att välja bort Uppsala även fast staden annars skulle passa oss perfekt. Har du själv märkt något, typ att det känns otryggt eller ett folk väljer att flytta därifrån?
Jag förstår detta låter märkligt men jag tar upp detta för att höra andras åsikter!
Iallafall jag är i en relation med en man som först när vi dejtade berättade om att han hade haft ett beteende som var lite destruktivt med att han använde sexleksaker på sig själv, jag sa det är okej om man gör ibland men han berättade att beteendet var inget bra så han skulle sluta helt.
Han slutade helt och hållet och det har gått något år, helt plötsligt hade han beställt en sexlesksk åt sig själv utan att berätta för mig. Han säger han liksom inte kan komma normalt
Om han inte använder den.
Nu sa han att han aldrig kan sluta använda det, jag förstår det kanske låter löjligt att jag bryr mig eller blandar mig i hans sexuella beteenden men jag känner att det angår mig för han sa åt mig att han inte skulle göra det och verkar göra det på ett negativt sätt inte hälsosamt.
Sedan är det lite utav respekt att inre säga till någon man ska sluta om man inte kan. Vad hade ni gjort? Ska jag kanske bara släppa det?
Kan du bli inkluderad med den här sexleksaken, t ex att du använder den åt honom, och uppmuntrar honom att komma? Fysiskt, med din röst etc. Eller som att du istället för att använda munnen för att få honom att komma istället använder sexleksaken.
Jo men det är ganska destruktivt beteende av honom. Det har han själv erkänt alltså att han använder större saker än han borde och för mycket och därför lovade han att sluta mest för sin egen hälsas skull. Jag vill ju också kunna få i en relation känna att jag kan vara behövd utan en sexleksak ska vara i fokus. Förstår att det inte är min business att han kan göra som han vill, men det är nog snarare pga hur han pratade om att han skulle sluta och sedan börjar han och säger att han aldrig kommer sluta.
Men absolut finns säkert sätt jag skulle kunna vara med i en sån lek men det är inte så lätt för jag vill inte vara med om det är ett destruktivt beteende vilket han beskrev det som först
Har gabjoss lämnat sin man? Hon skriver inlägg på bloggen i helt annan stil ”jag har stora barnen hemma”, ”mitt hus” etc. Inga bilder på snyggaste mannen eller hans adidasbyxor i senaste blogginlägget? Instagram rensat från bilder, likaså storys på insta osv. Har jag missat att hon gått ut med det?
Hon skriver att mycket hänt i livet senaste tiden
Hon vill säkert folk ska tro det.. på en av bilderna ser man Z arm ..
Hon clickbaitar väl så här med jämna mellanrum och är dramatisk varje gång dom bråkar?
Instabilaste paret i Sverige, bråkar väl ofta och gör säkert ”slut” 20 gånger om dagen.
Tror mest det är clickbait från hennes sida, det vore inte första gången.
Bra sätt att hålla igång intresset för sig utan att behöva uppdatera.
Men vilket tjöööt om detta 🤪
Angående att folk är rena när de duschar så de inte behöver byta handduk så ofta. Just när man har duschat så tappar man mest hudceller därför så duschar folk på Op. dagen innan de går på jobb. Så var det med det.
Va så alla som jobbar på operation får inte duscha samma dag de ska jobba? Låter märkligt
Många sjukhus och operationsavdelningar rekommenderar att personalen duschar kvällen innan sitt skift. Detta minskar mängden hudpartiklar som kan släppa från huden under arbetspasset. Direkt efter duschning tenderar huden att avge fler partiklar, så genom att duscha kvällen innan ger man huden tid att stabiliseras.
Känns ju lite kontraproduktivt att duscha innan badhuset då? Fast man tvättat väl bort annat äckel då..
Ja, ludd, lösa Hårstrån, urin, hårspray, krämer och annat göjs. Många duschar ju knappt så skönt tr slippa få ner i poolen.
Aldrig hört talas om, jag har jobbat på operationsavdelning i sju år på ett av Sveriges största sjukhus.
Ni som gillat detta jobbar ni på operation?
Aldrig hört. Narkos sedan 10 år tillbaka.
Shit, har du legad sövd i tio år?
Törnrosa i medicins koma 💅
Jag jobbar på en operationsavdelning och har aldrig hört om detta.
Bästa ögonbrynsfärgen? Tycker varken Depend eller Coloran gör jobbet. Vill få riktigt mörka bryn.
Refectocil är toppen!
Tack för tips! Låter ju som stolpiller men verkar lovande! 😁
Det är verkligen bra färg och håller mycket längre än alla andra jag har provat. Dessutom kan man köpa olika färger och blanda till sin egen perfekta nyans. Det finns alltså inte bara brun och svart, som många andra har.
Grymt! Är det bäst att blanda med liquid eller cream?
Creme om du ska ha till brynen 🙂
Tack! ♥️
Tricket är att man ska ha lika delar väteperoxid och färg. Väteperoxiden bör vara minst 3% för ett bra och hållbart resultat. Har du gråa hår måste dom preppas med väten för att sen kunna ta åt sig av färgen 🙂
Vad innebär ”…preppas med vägen…”?
väten*.………
Refectofil ger bra färg som håller. De andra märkena du nämner biter inte tycker jag. Någon tipsade om mustaschfärg för män, det ska vara jättebra färgning för ögonbryn och fransar. Men på bipacksedeln varnar de för att man kan bli blind om man använder det till fransar. Så jag kör med Refectofil.
Tack! Är det bäst att blanda med liquid eller cream?
Använder depends i ”svartbrun” å tycker den är toppen. Testat flera olika varianter från dom å gillar alla. Det gäller att blanda rätt bara å tvätta brynen ordentligt innan
Vet inte hur dålig jag kan vara på att blanda? 😂
Menar rätt mängd. Tar man för mkt av den ena blir det bara kladd
Jag gillar bäst den som tar 30sek
Hur länge låter du färgen sitta?
Rekommenderad maxtid, menar du att jag borde gå över det?
Eller så går du typ till depend i Stockholm eller en frisör. Så fixar dom det åt dej.
Har gjort på salong flera gånger och blir jättefint resultat. Men kostar ju flera hundra per gång, känns lite ovärt.
Jag har,efter att ha färgat ögonbrynen i ca 20 år med Depend och Coloran nu helt slutat med det. Sista gångerna jag färgade kliade det ganske mycket under själva proceduren, men inte efteråt. Den absolut sista gången kliade dock till förbannelse i ca 3 veckor efteråt och jag höll på att bli tokig.
Läste på en del och insåg att det ju är rena giftet i dessa färger, och vill verkligen inte åka på kontaktallergi så slutade helt tvärt.
Du har uppenbarligen redan fått kontaktallergi.
Har börjat använda skäggfärg, det är det absolut bästa!!!!
Det står på förpackningen att du kan bli blind om du använder skäggfärg till ögonbryn och fransar.
Camilla, kanske vore det ämne för ett inlägg? Sett influencers som tipsat om mustaschfärg, skäggfärg till oss tjejer att använda som färgning av fransar och ögonbryn. Men när jag fick hem förpackningen står det att det kan orsaka blindhet om man använder det till det. Jag tänkte kolla med en ögonläkare men ska inte dit på några månader än.
Gervide
Jo men nu pratar vi ögonbryn.
Hon menar väl att hon har det I ögonbrynen..?
Sanna Jörnviks dotter ska heta Toulouse 🥰 Någon som vet hur det uttalas?
Och Petras barn som heter Ru då. Kul att vara 45 år och heta Ru haha
Är Ru en tjej eller kille?😅
Tant Ru…Farbror Ru…inte för att man säger tant/farbror till en 45åring, tänker äldre ålder.
Ru är åtminstone vackert. Kan fatta att man tycker att Toulouse är gulligt men rätt osmakligt precis som de flesta andra namn som väljs av influencers. Och fånigt med ett franskt namn när man inte är fransk, ja, det skulle väl vara om båda föräldrarna kommer från Frankrike och är boendes i Sverige då.
Nä då är tolouse finare!
Fast vadå fånigt med ett franskt namn. Madeleine, Josefine, Yvonne, Michelle, Susanne,
Louise, Marie, för att nämna några, är franska namn. Jättevanliga i Sverige, men de är alltså fåniga?
Det KAN ju vara för att de namnen hängt med ett tag i Sverige. Eller vad tror du själv?
Jag vet. Men det är fortfarande franska namn, och det är tydligen fånigt.
Nej det fåniga här är att Toulouse inte är ett namn ens?! Är ju en ort/stad i Frankrike. Plus att deras son heter väl Sam? Låter ju då skitkonstigt att döpa syskonet till Toulouse🫤🫣 Toulouse och Sam 😵💫 namnen matchar inte alls
Finns ju många som är döpta efter städer i världen. London Paris Rio Brooklyn Savannah
Texas mm mm
Fortfarande fult som stryk att döpa någon efter städer 😤
Med syskonen Nasse och Ior.
”Tooloossss” med långt s.
Som staden, får man anta
Toulouse, var också en av kattungarna i filmen Aristocats, för den som minns.
Är inte det ett killnamn? Eller är det unisex? Tänker bara på en av kattungarna i Aristocats
Kom på att det kanske inte är ett namn i övrigt haha
Definitivt ett namn! Toulouse-Lautrec (konstnär, målaren på Moulin rouge).
Toulouse-Lautrec var efternamnet.
Haha ja exakt vad jag tänkte.
Trodde jag var ensam om Aristocats.
Uppenbarligen fler sett till den här tråden.
En av mina favorit Disneyfilmer! 😍
Som katten i Aristocats
Ja det är ett flicknamn. Superfint tycker jag!
Men katten i Aristocats var en kille med det namnet.
Katten ja. Är väl ett unisexnamn då? Jag vet iaf en annan flicka som heter då så flickor kan heta det oavsett vad en tecknad katt heter.
Jag vet 8 verkliga katter som heter Toulouse. Så är nog mera ett djurnamn ändå.
Läste det som ”Nestle Toulousooh” med Phoebes röst från Vänner
Toloos.
Tolooos
Tänker på Aristocats 😂😂😂😂😂
Alla snubbar, alla snubbar, alla snubbar vill ju vara katt🎶
Bara tre andra som skrivit det innan dig
På riktigt??
”To lose”…
Gulligt, men tänker bara på den lilla fräsiga kattungen i Aristocats.
Är väl som katten i Aristocat?
Tolou (fast typ långt uttal med o:et i början och kort i slutet av namnet.)
Gissar som staden Toulouse.
Syskonen kanske får heta Marie och Berlioz
Syskonet heter Sam men de får kanske byta namn på honom
När man köper örhängen med en plupp som också har en plastgrej runt själva pluppen, ska man ta bort plastgrejen?
Undrar jag med. Men tror den ska vara kvar.
På ett sätt känns det som att den borde sitta kvar, som att den kanske gör örhänget mer stadigt eller nåt🤔 köpte ett par stora, rätt tunga örhängen idag och gillar inte såna pluppar egentligen men tänkte inte på det förrän jag kom hem och provade. Absolut att det bara är att prova med ett par andra så det är verkligen inget problem, undrar bara hur man ”ska” göra😄
Plastpluppen är för att de inte ska lossna från Kartongbiten de hänger på i butiken
Mvh gammal H&M tjeja!
(Har man örhängen som sitter dåligt är de dock toppen att använda i örat)
Jaha! Då behåller jag dem på, tror mina tunga örhängen behöver det😊
Köpte niveas dushkräm med lukt av mango och aprikos. Älskar den.
Tack för tips, den ska jag testa!! Låter precis som en mysig, fräsch, ren och ljuvlig doft.
Åh den är så god! Niveas bodylotion coconut and monoi tror jag den heter är också så god, så många frågar vad jag har på mig när jag har den, det finns inget som jag får så mycket komplimanger för som den
Är den på burk?
Nej, flaska, en stor, ljusblå flaska, köper den alltid på Normal, har aldrig sett den i några andra butiker.
Tack för tips! De. måste jag testa, letat så efter en god kokoslotion!
Monoï är en helt otrolig doft!! Yves Rocher har en serie med det och folk frågar alltid vad jag har för parfym när jag smort in mig med deras body lotion 🤩
Misstänkte att det var monoi som gör att folk tycker att det luktar så otroligt gott, för coconut brukar inte folk bli så enormt exalterade av. Så fort jag går in i ett rum får jag göra ”Vem är det som luktar så otroligt gott?”, folk sitter liksom och riktigt njuter av doften ”Herregud så gott det luktar! Vad är det som luktar”, även när folk går förbi mig, alltså överallt, jag får höra det så ofta, varje dag. Nu är man känd som den som luktar så gott ”Hon där luktar så gott” 😅 Folk ställer sig och sniffar på mig och säger ”Jag har hört att du luktar så gott. Får jag lukta?” 😅 Alla vill veta vad man har på sig för doft. Har aldrig upplevt något liknande med någon annan doft.
Ok……
Åh inte sett den! Finns den i vanlig matbutik?
Fanns på åhlens.
Jag kommer givetvis kontakta vården om det håller isig, men tänkte att det kunde vara intressant att spekulera lite här.
Min mage har varit svullen en längre tid, men utan att jag liksom är gasig eller har några problem egentligen. Alltså inte ”vanligt” svullen typ. Samtidigt har jag en brännande eller stickande känsla som kommer och går, på höger sida av magen. Tänkte först att det var blindtarmen, men det har kommit och gått under en längre tid. Kan den vara bara lite inflammerad? Jag oroar mig över typ cystor på äggstockarna eller nåt, men vet inte om det kan ge svullen mage och ont på höger sida?
Eller så har jag bara blivit lite tjock och är en mes. Jag vet typ inte längre, haha.
Kolla upp det. Även hos gyn med ultraljud. Mycket från magen är ju ofarligt men bra att få besked. Hoppas allt går bra.
Plötslig svullen mage med de symtom du uppger kan vara något allvarligt så gyn kommer att ge dig tid direkt. Bäst att kolla!
Vad tänker du på? Uppriktigt nyfiken! Mvh läkare som tycker det låter väldigt ofarligt, haha.
Du är inte 🤰🏼?
Äggstockscancer tänkte jag på.
Ni läkare gör ofta misstag😅 som när ni sa att min pappas böld var en inflamation, och sa att han skulle gå hem och äta antiinflammatoriska läkemedel.
Sen kom han till tandvården, direkt till onkolog och diagnos obotlig cancer.
Haha
Eller när ni sa att min morfar behövde järntabletter, som sen visade sig vara tarmcancer.
Haha.
Eller när jag skulle se mina gynbesök för cellförändringar som vanliga läkarbesök. Och det visade sig att jag fick springa där i 7 år med operationer och biopsier, tills dom opererade bort hela skiten så jag inte kan få barn.
Haha.
Eller när läkaren avslutade och nekade henne fortsatt samtalstöd för min mamma för att hon ville sluta med medicinen.
Haha.
Eller när tandläkaren sprutade bedövningsmedel i mammas blodkärl så hon höll på att dö. Ambulanspersonalen som ringde mig svarade hon ” just nu dör hon inte, vi vet inget än. Hon krampar, och kräks, är inte talbar”
Och tandläkaren som gjorde det sa till mig att det var vanligt. Och försökte övertala mig att hon var nervös, fast hon inte var det, jag pratade med henne hela morgonen. Tills hon kom till receptionen.
Men tandläkaren som ringde mamma när hon hade kommit hem, sa att det var ytterst ovanligt.
Eller att jag har kämpat i 4 år, och försökt vården att tro på mina problem, att det är nervskador. Och så visade det sig nu att jag har neuropati. Men hjälp får jag inte av vården ändå.
Haha.
Haha ofarligt, jämt ofarligt.
Du är inte läkare om du kan säga av att ha läst en kommentar, att det är ofarligt.
Kolla med nätläkare och se vad de säger. Tror de att det är allvarligt så kommer de att säga det.
Onödigt att kontakta nätläkare för en sån här grej. Det kan vara jätteallvarligt, det kan vara helt ofarligt men det behöver utredas rent fysiskt, en nätläkare kan inte svara på ”hur allvarligt det är” på distans.
När jag hade plötsligt svullen mage (+ 14 cm på ett par dygn och + 4 kg) så visade det sig att jag hade en njursjukdom.
Vilken njursjukdom? Har liknande symtom nämligen…
Ni som köpt hus, kändes allt helt rätt med en gång när ni såg huset och började fundera på att köpa? Kändes det självklart, ingen tvekan om man borde eller inte, ingen oro, rädsla eller liknande?
Ska allt kännas perfekt och positivt för att det ska bli bra eller är det normalt att känna osäkerhet eftersom det är ett stort beslut, mycket pengar, ansvar, stor förändring osv?
Köpte ett hus för snart ett år sedan å det kändes aldrig bra. Gör fortfarande inte det och vi kommer sälja såfort vi kan
Vad var det som inte kändes bra?
Haha ALLT!
Och sen när man bor i ett hus så upptäcker man saker man omöjligt kan veta innan. Typ hur grannarna är, vilka problem huset har, hur mkt jobb det är å med vad för just det huset, hur man känner för området(det kan man ju veta innan men vi köpte där vi inte varit så mkt förut)
Men oro å rädsla har jag ingen å har inte haft. Utan det handlar bara om att hitta ”hem”. Var jag vill bo å var jag trivs. Vilken sorts hus.
Jag ville absolut inte ha nybygge för de är oftast så stela å opersonliga. Min man ville ha det. Nu när vi fixat med detta gamla hus dygnet runt i snart ett år känns nybygge väldigt lockande 😉
Tycker det är svårt med hus att det är SÅ många olika faktorer som spelar in (iaf för mig som nog är rätt specifik med hur jag vill ha det)
Mitt svar är Nja.. Jag hade orosmoln, både över ekonomi och allt som inte var ”perfekt”. Däremot va själva känslan för huset positiv, det kändes hemma därinne. De hus jag gick in i och det kändes ”fel” med en gång, dom övervägde jag inte ens att köpa.
Tror det är normalt att det känns jobbigt. Har köpt två lägenheter och ett hus och har haft vrålångest varje gång pga de anledning du räknar upp.
Men oro å rädsla har jag ingen å har inte haft. Utan det handlar bara om att hitta ”hem”. Var jag vill bo å var jag trivs. Vilken sorts hus.
Jag ville absolut inte ha nybygge för de är oftast så stela å opersonliga. Min man ville ha det. Nu när vi fixat med detta gamla hus dygnet runt i snart ett år känns nybygge väldigt lockande 😉
Tycker det är svårt med hus att det är SÅ många olika faktorer som spelar in (iaf för mig som nog är rätt specifik med hur jag vill ha det)
Jag tyckte att det var skitläskigt att köpa hus! Gillade verkligen huset men var först lite tveksam till området (tyckte att det var lite för långt till närmsta tunnelbana/pendelstation). Hade många katastroftankar om allt ifrån saker skulle gå sönder till skenande räntor. Har bott här i över tio år och tycker att det känns bra. Barnen stormtrivs. Men skulle jag lista mitt drömboende skulle det inte vara här. Vad jag vill säga med det är att det kan bli väldigt bra även om man inte känner kärlek vid första ögonkastet.
Spontanköpte hus i mitten på april. Det kändes liksom ”här kan vi bo”, inte mer än så. Tips! Spontanköp inte hus när du är nyförlöst.
Haha lite samma här. Det fanns inte så mkt att köpa å vi behövde nånstans att bo.
Haha jaa! Efter ett dygn hemma med två bonusbarn, en bebis och bara ett badrum kände jag JAG KAN INTE BO HÄR, men jag tror huset kommer funka för oss, det behöver inte renoveras eller så!
Nej det tog tid innan det kändes bra. Har bott där i snart 10 år och inser att huset är tillräckligt bra för att vi ska bo kvar. Vi tycker vi betalar lagom mycket för att bo i vårt hus och vissa grejer, ex skolområde, väger tyngre än att hitta drömhuset på annan plats.
Var på lite olika visningar vissa kändes ok, vissa gav ingen bra känsla alls men när vi var på visning på vårt hus var det som att komma hem! Hade ändå lite ågren över att flytta och lämna lägenheten som jag också älskade men det hade inte så mycket med det nya huset att göra.
Vi hade letat och tittat på hus under några månader men inget som kändes rätt. En dag stod vi och läste husannonser i ett skyltfönster och jag fick syn på ett hus. Pekade på det och sa
-Där är det! Där är det!
Vi vann budgivningen och det är fortfarande dagar när jag kommer hem som jag fylls av glädje och säger Hej lilla huset😁
Har gått en väldans massa år men älskar mitt lilla hus!
Ja vi visste att det var rätt när det var rätt!
Vi hade båda några specifika önskemål var, tror vårt hus var tredje eller fjärde vi tittade på där båda såg sina grejer och sa på vägen ut: Här är vårt hus! 🤩
Nu har vi bott där i åtta år, renoverat och byggt till så det passar oss perfekt, och konstaterat att om vi någon gång separerar kommer ingen flytta, han får nedervåningen och jag tar övervåningen 🤣
Nadia Kenza åker iväg på ännu en resa med sin svårt sjuka son. Och ännu en gång behöver har läggas in akut för att få syrgas. Hennes ”följare” hejar på hennes ansvarslösa livsstil. Sedan lite content på barnet med tillhörande infarter och syrgasuppdateringar med mamman tätt intill leendes. Vem tar fram kamran, filmar och fotar sitt barn i en sådan utsatt situation för att sedan läggas ut?!
Det kan handla om allt från uppmärksamhetstörst till Münchhausen by proxy, till folk med narcissistiskt personlighetssyndrom till… det finns alla möjliga anledningar
Hon är sjuk.
100% att hon behöver professionell hjälp istället för att outa ALLT som handlar om barnens hälsa på instagram.
Kanske dags att anpassa sin livstil efter barnen hon fick som uppenbarligen är svårt sjuka i tid och otid? Att då slänga omkring och leva som innan funkar inte riktigt utan den tiden kommer när barnen är stora.
Verkligen? Jag förstår inte varför de ska resa runt när ena barnet inte mår bra? Har de rest 2 eller 3 gånger nu och stackars barnet har behövt vård. Varför? Dessutom stavar hon som en kratta. Är hon jurist eller socionom?
Från hennes senaste instagrambild med text ”Vi ger barnen och oss själva samma förutsättningar som andra” Fast ni har inte samma förutsättningar och kan bevisligen inte leva i samma tempo som andra influensers med småbarn t.ex mimmikappels som Nadia desperat önskar.
Er son har behövt läggas in akut under varje resa ni åkt på. Senast var i Marocko i maj där han hamna i respirator. På resan ner fick dottern akut andnöd och behövde vård och hjälp av personalen ombord. Listan kan göras lång!
Här brister föräldraförmågan fatalt och sker öppet för allmänheten att ta del av.
Men herre gud! Hur fan tänker man då??
Och hotellet taggas hela tiden, jag tar det som reklam men det är ej reklammärkt. Har jag fel?
Mycket märkligt. I Marocko blev det väl livsfarligt med sonen? Om man läser de hon skriver. Konstiga är dock att barnet alltid är hemma 24 – 48 timmar senare efter hon skrivit barnet kollapsat totalt och de nästan förlorat det? Mycket märkligt.
Här har man varit inlagd i över en vecka i perioder för förkylningsastma med min 3 åring. Och då har de egentligen inte känts ”allvarligt”
Medan de är nära slutet men skrivs ut inom något dygn var gång.
Är det astma hennes son tampas med och gör honom infektionskänslig?
Ja! Det är det!
Vem är hon? Är det ”vanliga” Kenza?
Nadia Kenza på Instagram.
Jag har inte instagram🙂 men antar att det måste vara en annan Kenza, än Kenza.
Vad kom ni in på för utbildning till hösten?
Kurs på SU, makroteori med tillämpningar 😄
Någon här som vet om man får ta studiebidrag samtidigt som man är FL och får ersättning? Alltså inte lån utan endast bidraget.
Det beror endast vad du tjänar om du kan få bidraget. Men sammanlagt så får man bara ta tror jag i alla fall 6 terminer om man inte har speciella skäl, vad det nu kan vara. Äh jag minns inte längre.
Du bör vända dig till FK. Borde kunna ta ut föräldradagar på helgerna. Eller om du inte studerar 100 %, då kan du vara föräldraledig tiden du inte studerar.
Dock bränner du ditt lån-CSN för en termin om du bara tar ut bidraget. Man kan alltså inte spara på t.ex. låndelen, om du skulle vilja plugga mer längre fram. Skulle ta ut lån + bidrag och i ”värsta fall” spara pengar och betala tillbaka. Dock är räntan fortfarande väldigt låg så kan man investera CSN-lånet någonstans är det 👍
Har redan pluggat det jag ska, det här är en ”på skoj” kurs 😊
Ja det kan du, så länge den inte överstiger fribeloppet. Det brukar dock inte vara ok att plugga heltid och få fp samtidigt.
Det är en 15hp på halvfart 😊
Hur man lär sig att bo under en sten. 🤣
Står som reserv… Håll tummarna!
Några fristående kurser som jag nu väljer mellan. Trodde verkligen inte att det skulle gå pga sen anmälan, men det gick 😀
Jag tog examen 2019 men har läst lite strökurser sen dess. I höst ska jag läsa en om hundar 🤩
Vilka Influencers exponerar sina barn på ett problematiskt sätt å varför?
Pratar inte om de som har barn som är med på bild ibland utan på ett verkligen problematiskt sätt!?
Genom att ens exponera sina barn är oerhört problematiskt. Punkt.
Som du kunde läsa i det jag skrev efterfrågade jag inte det utan specifika exempel
Elsa Bratt. Lägger ut precis allt om barnens personligheter och känslor. Jämför dem med varandra. Och har även lagt ut flertalet bilder när de är ledsna eller är arga.
Sanna Bråding. Lämnar ut massor av detaljer om framförallt äldsta barnet och hans diagnos. Och ofta med sig själv i centrum med offerkofta på.
Elsa Bratt känns som värsta exemplet. Stör mig också på att hon vill plocka poäng på att inte ha barnen i betalda samarbeten (vilket hon också bröt) när hon skriver ut exakt allt om barnen och även favoriserar Ragnar framför Allan.
På vilket sätt favoriseras stora barnet? Undrar genuint, följer henne men ser inte de tendenserna.
Ragnar beskrivs som rolig, social, framåt bland annat och Allan som behövande och gnällig.
Barn är olika såklart och alla familjer med fler barn har säkert ett som upplevs enklare och ett mer krävande men det är väl sånt man diskuterar med sin medförälder eller nära vänner och inte 20 000 följare.
Blev lite förvånad över att hon hade med dem i nåt samarbete (minns inte vilket) eftersom hon uttalat sig så mycket emot detta tidigare.
Tycker inte hon favoriserar Ragnar dock. Vissa ungar är väl jobbigare i vissa faser bara. Med det sagt är all exponering av barn problematisk.
Ben Mitkus. Hans son är 11 månader och Ben har vloggat i princip varje dag av sonens liv. Inget är privat och jag tror inte Ben och hans sambo vet vad integritet är… I höst får de ytterligare en son de kan fläka ut på youtube.
Och?
Vad är det du inte fattar?
Mybabydolls!
Hon la upp en video på när äldsta dottern gråter över systern som gått bort och blir tröstad av sin bror. Så otroligt gränslöst så jag inte vet vart jag ska ta vägen! Tycker det är obehagligt med ständiga bilder på barnen uppradade. Som att dom faktiskt är dockor i ett led och inte enskilda individer 🤔
Gillar Nadiakenza men blir ledsen över alla bilder hon lägger ut på sina barn när dom får sjukvård.
Patriciasrum, hon lägger också gärna upp bilder och videos på sjuka barn. Eller på sitt döda barn. Förstår att man kan vilja ha såna filmer och bilder för sig själv men förstår inte varför man måste dela med sig till hela världen.
Elsa Bratt som nyss la ut en bild på kalsonger och skrev att barnet kissat på sig 5 gånger på 1 timme…. Så otroligt kränkande 😫😫😫
Eller hur. Får ont i magen över hur förlöjligar sina barn. Barnet har varit på resa och varit sjuk. Kanske inte rätt läge att sluta med blöja.
Ingen aning om vem det är. Ska genast kolla
Vansinnigt taskig timing!!!
Swedish family, där mamman styr familjen och allt numera känns manusstyrt. Den yngsta föddes in i hela grejen och vet inget annat än att hon ska agera framför kameran.
Elsa Bratt skriver verkligen ut allt om barnen. Nu är det sluta med blöja som ska avhandlas och säkert är yngsta inte helt med på noterna. Då ska det ältas och jämföras.
Sen tycker jag även Underbara Clara genom åren lämnat ut barnen så att jag som läsare får en god bild om hur de är som personer. Jag har faktiskt bättre koll på hennes barn än min egna barns kompisar. Det rimmar illa med hennes präktighet.
Elsa gjorde samma sak när äldsta barnet slutade med blöja för några år sen. Skrev ner allt om toabesök, när han kissade eller bajsade på sig och hur han reagerade då. Och över om hur äckligt hon själv tycke att det var.
Swedish family har ju lyckats men undrar hur barnen kommer må sen! Det är ju barnen folk ser och följer, sen tycker jag ändå att det är pedagogiska och föräldrarna är ”vettiga” men har svårt för mammans skratt! 😅
Är ju extremt ”fake” och märkligt hela deras sätt att göra videos. Finns inget naturligt å genuint i det alls vilket på ett sätt får mig att tänka att barnen mer skådespelar än faktiskt visar sig själva å på ett sätt skyddar det dem.
Men de delar med sig för mkt och sättet barnen måste skådespela i så många videos så ofta, de är illa
Ja jag tänker verkligen på underbara Clara barnen är verkligen en stor del av hennes blogg och mina barn skulle aldrig låta mig exponera dem på detta viset. Tänker också på hur tufft det måste bli för äldsta pojken att börja högstadiet och ny skola och så är man så exponerad redan. Kan bli jättejobbigt. Usch tycker det är osmakligt att dra in sina barn i sina projekt på detta vis.
Sanna Bråding tycker jag är en av de värsta.
Men tycker också J&J Lundell, pappapappadotter, Nadia K platsar av olika anledningar.
Men känns som listan kan göras väldigt lång.
Mybabydolls, Nadia Kenza, Elsa Bratt, pappapappdotter
Jag förstår inte hur jorden skapades. ”Jorden bildades ur en roterande skiva av gas och stoft för drygt 4,5 miljarder år sen”. Fast hur bildades den roterande skivan då? Var kom den roterande skivan ifrån? Och även om allting började med ett enda litet korn, hur bildades det lilla kornet då? Var kom det ifrån?
Det är ingen som förstår det. Det är en massa stoft och skit och grejer och så blåser det lite och det snurrar och blir en skiva och ur den tittade Mona Sahlin ut och så snurrade det bara runt.
Tänk bara på en påfågel. Är det inte fantastiskt hur den kunde bli så vacker. Otroligt.
Materian i skivan är rester från när solen/stjärnan bildades. Sedan tar gravitationen över och bildar klumpar som efter ett antal miljoner år blir planeter. Typ.
How the Universe Works är en riktigt bra serie som svarar på bland annat detta. Min to-go serie när jag inte har något annat att titta på 😀
Och hur bildades solen?
Det är så många vetenskapsmän, även nobelpristagare som har blivit troende under sin egen resa inom vetenskapen.
https://www.youtube.com/live/qq_I8ZcUgio?si=37c_n_KtOcYo1mtP
En fin föreläsning, för att få ett annat perspektiv på universum🤗
Våga prova, våga lyssna, och våga tänka. Även om ni inte kommer till samma slutsats.så är det roligt att utmana sig själv😍
Häromdagen när jag var ute med min nyfödda bebis i vagnen fick jag oombedda råd från två (!) olika personer angående hur jag borde trösta mitt barn. Detta fick mig att fundera över det här märkliga översittarbeteendet. Tankar? Erfarenheter?
Skrev precis säljkontrakt av vår lägenhet, barnet på tre månader fick följa med. Han åt två gånger innan vi gick dit, somnade såklart i famnen och vaknade när jag la honom i vagnen. Han somnade aldrig om på vägen till mäklaren och började gnälla när vagnen stannade. Jag visste att han varit vaken i närmare tre timmar vilket är mer än han klarar av. Han var nöjd men gnällde lite i famnen, tröttnade efter en timme. Både man och fru påpekade att han behövde äta. Jag kände bara HAN ÄR TRÖTT OCH HADE BEHÖVT SOVA. Också om han skriker i mataffären (typ vid kassan) är det alltid en tant som frågar om han är på dåligt humör. Svarar alltid ”han upptäckte att vi inte är i bilen längre”. Blir mest irriterad på folk som beskriver min bebis som arg eller liknande.
Varför kan inte folk bara hålla käften och sköta sitt ibland. Sånt här gör mig så irriterad och då har jag inte ens barn själv. Usch.
Tror det bara är medfött att lägga sig i kring barn. Det är en del av varför vi har överlevt tänker jag. Det är ju lite knäppt men begripligt med hur människan utvecklats.
Tror det är en viss typ av människor bara som håller på så.
It takes a village.
Det utrycker handlar snarare om att det är bra att vara en större flock/umgänge. Att man hjälps åt och att barnen har flera bra och trygga personer runt sig som vägleder dem. Inte att främlingar ska trycka till mammor (ja oftast mammor) och ifrågasätta hur de tar hand om sina barn.
Vi har vår biologi. Den ändras inte automatiskt för att samhället förändras. Isåfall hade ångest inte funnits idag.
Sluta vara så kränkta, och se det som en välmening. Jag blir glad varje gång. Nån gång kanske en främling kommer med bra råd, som man inte tänkt på eller läst på nätet.
Det har hänt flera gånger.
Hundar lever inte hundflock längre.
Ska vi kräva att dom beter sig annorlunda än från när dom var vilda?
Ska vi sluta vara flockledare för hunden? Vi är ägare nu.
Bra skrivet Ho. Jag tycker exakt likadant.
Det är ju också typiskt att dessa mammor alltid tycker att dom blir tilltryckta.
Barn och hundar får man åsikter om oavsett hur man gör. Det bästa är att säga jaha, så gjorde du. Men nu är det nya tider och såhär gör jag nu. Då brukar jag få ett förlåt eller ”det har du rätt i”. För alla minns nämligen samma scenarion när de själva var nyblivna föräldrar, men glömmer bort hur det kändes. Då får man påminna.
Får? Nej. Man FÅR hålla tyst och inte lägga sig i andra.
Tror inte att du förstår tonen här. Oavsett vad du känner kommer folk att ha åsikter om det, därför ett toppensvar av C!
Nej inte alls. Man håller tyst. Gå förbi och tänk, men håll tyst.
Du fattar fortfarande inte😂 hon skrev inte att man får ha åsikter om det, utan att man får åsikter. Alltså som att man får höra åsikter
Bara läs om noggrannt
Jag har aldrig fått så mycket ”goda råd” som efter att jag fick barn och jag kan ärligt säga att 90% av råden varit dåliga eller rent av felaktiga (tagit upp flera med BVC).
Tycker att det är fruktansvärt att både familj och främlingar ska hålla på att kommentera för att man något gör annorlunda mot hur de själva gjort.
(Förstår att man kommenterar när det är något som är skadligt eller verkligen felaktigt såklart)
Förr hjälptes folk åt. Man gav råd, tog råd. Det är idag barn och ungdomar mår dåligt i fruktansvärd hög utsträckning. Samtidigt som bortskämda människor blir föräldrar och tror sig veta allt bäst, och så fort någon säger något så är det en kränkning. Samtidigt lämnar ni bort era barn när dom är 1år, ca 9h/dag för att uppfylla er karriär för att ni är viktigast🙌🏻. Och låter betalda människor uppfostra era ungar. Sen blir många arga för att förskolepersonalen ser att barnet har problem som behövs utredas.
Ni blir aldrig nöjda, samtidigt som människor mår sämre. Oavsett om man är förälder och blir kränkt av en äldre förälder.
Eller student som blir kränkt av lärare för att den inte smeker studenters åsikter medhårs.
Jag har roat mig mig med att städa skafferiet idag men undrar.. Är det lugnt att använda torrvaror som gått ut med 1-3 år eller är det bäst att kasta? Gäller olika mjöl som havre och nötter.. Linser och pasta..??
Lukta, smaka lite och ät sen om allt känns ok!
Ja om det inte springer omkring smådjur i påsarna, så är det ingen fara. Det kanske är mindre näring i maten, men annars ät.
Använd om det ser normalt ut.
Tack för svar, jag får testa och se om det är ätbart eller inte helt enkelt =)
Kasta
Nötter kan vara farligt att äta efter lång tid.
Bad läkaren om receptförnyelse innan han går på semester i två veckor. Han glömde av det (trots att jag sade det tre gånger) han ska vara glad att jag har ett uttag kvar tills han kommer tillbaka. SUCK
Det finns ingen möjlighet att kontakta någon annan på mottagningen/VC? Där jag bor räcker det att kontakta vårdcentralen på 1177 för receptförnyelse.
Det brukar ju finnas annan läkare som skriver ut recept när den ordinarie läkaren är frånvarande.
Jag har misstänkt att jag kan vara gravid, mensen är bara någon dag sen så har inte tagit något test än. Men idag fick jag ont i magen, det kändes inte som mensvärk och var ingen smärta jag har känt tidigare. Ungefär samtidigt kom det lite blod som var brunaktigt, när jag googlar står det att det kan vara tidigt missfall. Har någon varit med om liknande?
Nidblödning?
Kan det ju inte vara om mensen redan är sen dumhuvve. Nidblödning sker senast 14 dagar efter ägglossning.
Tonen…
Mens och tidigt missfall är ju nästan samma sak. Så antagligen är det mensvärk bara att du känner efter mer än vanligt när du tror att du kan vara gravid.
Spelar det någon roll? Som någon skrev, mens och mycket tidigt missfall (heter egentligen kemisk graviditet inom vården) är nästan samma sak. Och det är vanligt. Är man inte en person som gör gravtest så fort mensen är sen med en dag så märker man sällan av detta.
Har haft örhängen som jag sovit med och de måste ha tryckt på örat på något sätt för nu har jag fått en rund cirkel på örsnibben av hud om ni fattar? Det lär ju inte gå bort? Kan bara koppla till att örhängen orsakat det. Blöder inte och sårar inte.
Det kommer att försvinna i sinom tid.
Fick det av örhängen som jag hade längst upp i örat, i brosket – men det försvann efter ett tag.
Var det som en hudfärgad liten cirkel som kändes lite hård inuti?
Det går bort om ett par dagar
Vart reser man på en weekendresa (ons-sön/ Tors/sön) i september/oktober. Ska vara storstad man kan gå runt o trosa, se sevärdheter men ska även erbjudas sol och bad.
Barcelona/Valencia
Palma
För Palma verkar älska turister för tillfället.
Det är bara högljudda aktivister som inte själva jobbar inom turism som kör igång sina protester inför media ibland. Det spanjorer egentligen är arga på är att bostadspriserna går upp, men så är det ju på alla turistdestinationer. I Palma finns en massa lägenheter som utlänningar är ointresserade av så egentligen är det inte heller turisternas fel utan vanligt folk som hoppas kunna få bra betalt. Sedan har matpriser och annat gått upp medan lönerna inte gjort det, det är en allmän oro men där fattar folk att det inte är turisternas fel. Så i mina ögon är det bara vanlig aktivism som blossar upp då och då i Spanien.
Barcelona
och om inte Spanien? Annat land och stad!?
Har varit på weekend i L.A.
Så ovärt att resa så långt på weekend?
Nää varför då? Stort nöje att resa business class ju
Stort nöje? Ok bekvämt om man nu måste resa men vem gillar att sitta i en fåtölj i många timmar, alt sova i ett rum där det ligger andra människor? Tror få skulle ägna sig åt det frivilligt på land men visst, upplever du det som nöje bara för att det är i luften så visst.
Napoli!!!!!!!
Budapest
Om det viktigaste inte är typ havsbad kan Italien vara ett bra alternativ.
Florence
Italien, Rom tex. Skönt väder, mycket att titta på, god mat o glass.
Aten 🤩
Var till Dubrovnik ons-sön och tyckte de var toppen!!! Stad (inte jättestor men vi tyckte de räckte), sevärdheter och sol och bad 😊
Lissabon!!!!
Alcudia
Jättefin medeltidastad, med marknader. Sevärdigheter. Ingen storstad. Men mysigt🤗
Var köpte ni er säng och blev ni nöjda?
Kungsängen
Mio. Inne på 7e året och den fungerar bra.
Ekens, jättenöjd!
Ikea. Väldigt nöjd.
Samma!
Ikea otroligt missnöjd
Möbelmästarna. Samma fabrik och delar som Emma(tror jag,eller så var det annat dyrt märke), känns lika lyxig och stabil🥰 Köpte min 140 för 15000. Fick dock rabatt för att jag köpte dyr soffa och matgrupp.
Så skönt med hög säng. När jag vaknar rullar jag till kanten och när fötterna är på golvet står jag redan upp😍
Jag köpte medelmåttiga sängar men har köpt en topper till mig och barnen och nu är de supersköna. Skönare än dyra sängar.
Gråterskan Christian Bauer.
Så pinsamt att se denne Bauer ständigt gråtandes krokodiltårar o torkande sig över ögonen i vartenda Wahlgrens program. Usch så omanligt
o som ett fjäskande plåster på Wahlgrens familj. Hur kan Pernilla stå ut med en vuxen man som ständigt gråter? Bauer ser ut att vara överväldigad över att ha kommit in i familjen Wahlgren, o därför måste gråta hela tiden o bli så ”rörd” så fort tv-kameran är på, obehagligt.
Men herregud människa skaffa dig ett eget liv! Han är perfekt för Pernilla under rådande omständigheter. Det finns ingen annan som passar henne bättre. Och låt en man visa känslor! Vet kommer du ifrån? 30-talet??????
Under rådande omständigheter 😆
Känns ju inte som att enbart den personen behöver skaffa sig ett liv om man säger som så…
Det är något som säger mig att det är något mycket mystiskt med den mannen. Jag litar inte på honom.
Tips på saker att göra eller ställen att besöka i Mellansverige?
Ålder på dig? Ensam? Är ni en barnfamilj? Osv.
40 årsåldern. Gift och Inga barn. 🙂
Jag tycker att Egoina börjat skriva lite som Sandra Beijer, på så sätt att hon vill skriva saker som folk ska reagera på. Någon som håller med?
Ja!! Hon är så störig. Och blir passivt aggressiv i kommentarerna när någon skriver att de tycker på något annat vis.
”Jag önskar att han snart vill sitta vid en skärm men DET är väl tabu att säga”. Ja, du är sååå edgy.
Det har jag svårt att tro med tanke på att hon typ lagt ber influencerjobbet och har ett vanligt jobb numera? Varför skulle hon vilja få fler följare, kommentarer osv då?
Ett vanligt jobb numera? Det har hon ju haft länge. Och en influencer skulle jag inte kalla henne varken då eller nu. Bara för att hon uttrycker sig på ett visst betyder ju inte att hon vill få fler följare? Hon har en rätt trogen följarskara som lämnar rätt många kommentarer redan. Det är väl bara ett annat sätt att skriva.
Hon har säkert en trogen följarskara men i jämförelse med förr så är Egoinas blogg praktiskt taget död.
Min dotter 1 år brukade tidigare vinka hejdå och sa hej till allt och alla hela tiden. Nu varken vinkar hon eller säger hej (säger vissa andra ord men inte det). Någon som vet hur det kommer sig att det blir så?
Det blev tråkigt?
Så gjorde min dotter också i den åldern när hon lärde sig nya ord/saker. Hon blev så fokuserad och gick all in på det nya att hon ”glömde bort” de ord hon precis nött i flera veckor. Men allt fanns ju kvar såklart och kom tillbaka efter ett tag (men inte lika intensivt)
Nån som haft matsalar hemma???
Matmalar*…
Haha matsalar hade ju varit en mycket roligare fråga. 😆
Japp. Det var ett helvete. Till slut slängde jag allt och städade ur. Inget annat funkade för mig.
Har influencers ta ansvar för vad de visar?
Min man har en väldigt bra och nära relation med sin kollega. Jämför lite med mina egna relationer på mitt jobb, och jag förstår deras jargong, även om jag är lite avundsjuk (EJ missunnsam!) på att ha en så nära vän i en kollega.
Men, vi har haft lite diskussion då kollegan är en kvinna och jag emellanåt blir svartsjuk på henne. Han har försäkrat mig om att han inte är intresserad av henne så, och jag tror honom. Men det som oroar mig är att känslor kan växa fram. Om deras vänskap blir starkare än vår, så kanske kärlek växer fram ur det?
Dom har också liknande erfarenheter kring psykisk ohälsa, vilket han ofta nämner med att dom förstår varandra. Inte för att vara elak eller så, bara som ett konstaterande. Och det gör att jag känner mig utanför många gånger.
Jag vill verkligen inte vara den som säger vad han får eller inte får göra – och jag är säker på att hade det varit en manlig kollega hade den oron aldrig uppstått. Tips på vad jag kan göra?
Du får ställa ett ultimatum att han antingen bryter med henne och kanske byter jobb? Eller väljer sin fru
På riktigt? Tvinga sin partner att byta jobb för att han har en kvinnlig kollega som han trivs bra med? Vad händer om det är kvinnliga kollegor på det nya jobbet då?
Och vadå bryter med henne? Uppfattade på TS som att de jobbar ihop och har trevligt ihop, vad är det att bryta? Och bölja sin fru gör han väl redan även om han går till jobbet på dagarna och har trevligt med sina kollegor?
*välja sin fru
Jag håller med! Han har sagt att han kan sluta umgås med henne på jobbet (utöver som kollegor, så klart) men det vill jag inte. Förstår att problemet är mitt och nåt jag måste lära mig hantera.
Han har sagt flera gånger att han skulle bryta med henne för min skull, men jag säger nej för kag6 vill inte vara en sån fru. Jag känner att detta är nåt jag måste jobba med själv.
Kommer ju komma fler kollegor som han klickar med, som eventuellt är kvinnor. För såhär har jag aldrig tänkt eller känt när det varit män han umgåtts med.
Nej, jag tycker inte att du ska vara en ”sån fru”. Antingen litar du på honom eller inte. Om du inte litar på honom… då har ni förstås problem.
Jobba med dig själv. Det här ligger hos dig och inte i att han är bra vän med sin kollega. Hur hade du ens tänkt att det skulle begränsas? Att han får jobba med henne men bara prata med henne ett visst antal minuter per dag och bara om jobbrelaterade saker? (Hur du ens skulle kunna kontrollera det…)
Vet att detta diskuteras titt som tätt här och vissa påstår att man inte kan eller får ha kompisar av motsatt kön.
Men man kan aldrig äga en annan människa. Vill någon vara otrogen kommer den att vara det oavsett vad ens partner ”tillåter” eller inte. Och i så fall är det relationen man är i som inte är bra. Annars skulle det inte ske.
Jag vet bara inte riktigt var/hur jag ska börja jobba med mig själv. Har inte sagt nåt om att begränsa? Tvärtom, hon går igenom en väldigt tuff period just nu och jag har flera gånger sagt att han, eller vi båda, kan åka dit och umgås/stötta henne. Eller bjuda hem henne till oss. Så jag VILL att dom ska kunna ha en relation. Både på jobbet och utanför om det är det han vill.
Det är därför jag ber om råd, för jag vill varken försöka äga honom, eller begränsa honom.
Har hon varit hemma hos er? För det är väl en bra idé att bjuda hem henne till er, tänker jag, så att även du får lära känna henne. Då kommer du nog inte uppleva henne som ett hot på samma sätt.
Nej det har inte blivit så. Är väl främst från hennes sida, som har mycket nu.
Det är min förhoppning också! Har pratat kort med henne på deras jobb några gånger och hon verkar absolut trevlig. Jag är väl bara lite rädd att jag ska se deras relation ännu tydligare då, men känner samtidigt att jag måste ju prova.
Vi har en öppen dialog kring det, så känner mig ändå trygg i det.
Tänk istället på hur fint det är att han som bryr sig om andra är just din. Vi kommer olika bra överens med vänner och kollegor men de som har extra starka band mellan sig växer som människor även individuellt.
Tack, jag gör det men tar nog inte till mig det mitt i allt så det hjälper att höra det utifrån. Han är en fantastisk människa mot alla sina medmänniskor! Och jag ÄR glad för hennes skull att hon har hans stöd. Är väl bara förvirrad i oron att förlora honom.
Den dagen man börjar älska någon är också en början på att man aldrig kan styra någon att älska en tillbaka. Man vet aldrig vad som händer i framtiden, inte med dig, inte med honom. Men den tiden ni har nu, varför ska du inte ta vara på den när du har någon att älska och någon älskar dig tillbaka? Jag hade själv blivit ledsen om jag varit din man, för du ”anklagar” honom för något han inte gjort.
Jag är själv väldigt nära några män och jag tänker aldrig på dem som något annat än nära vänner. Om det är män eller kvinnor spelar ingen roll. Jag tycker du ska säga till din man att du är orolig men sedan tycker jag du ska vara glad för hans skull och visa att du litar på honom. Jag hade varit stolt att vara du, som har en man som bryr sig om andra människor. Som då inte bara får bry sig om manliga vänner och kollegor. Utan alla.
Perfekt svar anonym 08:59!
Tack 🙂
Jag har inte anklagat honom för nåt, jag har lyft en grej som har fått mig att må dåligt 🙂 och vi har pratat om det, och nu vill jag göra vad jag kan för att förändra min del eftersom jag inte vill påverka honom.
Jag har sagt samma sak till honom som jag skrivit här, att jag är 0% orolig att han kommer vara otrogen, men jag är orolig att deras vänskap kommer utvecklas till kärlek. För det kan han inte rå för, och det förstår jag.
Men jag är jätteglad och stolt över hur han är som person, och är glad att det är mig han vill leva med. Och jag visar honom det. Bland annat genom att vilja lösa detta gör mig själv.
Anonym 22:43. Tack, detta ämne gör mig så otroligt upprörd. Som hon i öppet spår i onsdags som grät när hennes man inte ville se på film med henne. Låt oss vara individer även i en kärleksrelation. Du skrev en klockren kommentar här ovan.
Du borde jobba med dig själv. Det här är ditt problem – inte hans.
Håller inte med alls.
Håller med 22.48 (och andra som skrivit likadant) så bara nyfiken på varför du inte håller med? För att få ett annat perspektiv, typ.
Jag har flera anledningar.
Jag har varit den där kollegan så många gånger genom åren innan jag var gift.
Haft många trevliga män som kollegor pch ibland blivit tajt med vissa som kag i perioder jobbat närmare med. Man klickar helt enkelt och har jävligt kul tillsammans.
Sen övergår det där roliga till att man börjar snacka om privata saker, privata problem, drömmar, och eftersom man bara ser varandra på jobbet så visar man sig oftast från sin bästa sida.
Man stöttar varandra, och kommer nära varandra på djupet.
Ibland blir man skämtsamt kallad Work wifey.
Förr eller senare, har antinge jag eller den andra eller båda gått över till att skämta som ”det skulle varit du o jag” eller lite mer flirtit som vi självklart skulle kalla oskyldigt!
Ofta har jag tyckt mannen varit oattraktiv men ibland har båda funnit varandra attraktiva och ibland uppstår förälskelse, outtalad, men visst fan finns känslorna där.
Väldigt sällan har det blivit ngt fysiskt, men det måste inte vara det för att anses som
Varning.
Personligen hade jag aldrig accepterat att min man, eller jag, tillåter sig bli så nära någon annan av det motsatta könet om man lär känna varandra efter att vi inlett vår relation.
När man är tonåring, fine.
Jag tycker att heller inte att man skaffar sig separata vänner av motsatt kön efter att man gift sig, eller inlett en seriös relation i vuxen ålder. Bortsett från gemensamma par.
Jag är 100% övertygad om att lojaliteten och ”connection”/klickandet växer sig starkare på en plats till, hos en annan kvinna exempelvis, så sås ett frö, en osäkerhet och det där heliga bandet man har tänjs ut.
Det har inte med osäkerhet att göra, utan jag tycker det är omoget. Något man gör när man är ung eller innan barn. Skaffar sig nära kompisar av det andra könet.
Din man eller din kvinna ska vara huvudfokus och jag tycker det är sjukt respektlöst av denna kollegan att snyfta och lägga sina problem på kvinnans man, alltså sin gifta kollega.
WT-beteende, man gör inte så.
Sen får hur många som helst tycka att man får ha nära Vänner av det motsatta könet som inte är närmare
Vänner med sin partner.
Folk vill känna sig åtråvärda, uppskattade, behövda och få bekräftelse att de duger OM de skulle bli lämnade.
Är man trygg i sig själv behöver man inte vara behövd av andra män eller kvinnor som är gifta och har familj.
TELL EM ELIN!!!!
👏🤝 Förbjud nära vänskap med ALLA 🤝👏
/cries in bisexual/
Hmm ja den processen du beskriver är ju precis vad som hänt/händer 🙈 och det är ju där min oro rotar sig. Att den bra vänskapen ska utvecklas till annat. Jag tror inte att han medvetet skulle göra nåt för att såra mig, men känslor rår man ju inte för.
Det är just den biten som stör mig! Att vi inte kan/får ha vänner av det motsatta könet. Jag vill varken begränsa eller begränsas där. Ingen av oss har supermånga vänner, så jag unnar honom verkligen denna vännen!
Förstår hur du menar och tänker. Jag vill inte hamna där (respekterar dina åsikter) men känner samtidigt att jag inte vet hur jag ska hålla mig därifrån.
Men tackar ändå för din input. Är intresserad av att höra detta från olika vinklar, även om jag hoppas satt komma ut detta på nåt annat sätt än att sätta den typen av regler i vårt förhållande.
Ja men faktiskt, så är det ju, tyvärr eller vad man ska säga men det händer hela tiden att vänskap blir till kärlek. Inte för alla såklart men det går ju inte att blunda för faktum. Jag tror inte alls att du har ett problem som du själv behöver jobba på, det är fullt naturliga känslor även om många här vill vara så avslappnade och minsann helt ok med djupa vänskaper här och där. Sorgligt egentligen med en kvinna som sitter hemma och jobbar på sig själv pga ”sjuklig svartsjuka” medan mannen kanske faktiskt håller på att falla för en annan.
Kan inte svara på hur du bör göra, det är ju antingen: acceptera att det är livet, kanske går han över till sin väninna men det är inget du kan påverka dvs glöm det och låt livet ha sin gång. Alternativt att du ber dem sluta umgås. Kanske förklara lite mer för din man hur du litar på honom men samtidigt vet hur saker kan utvecklas, se hur han själv vill göra.
Men älskar man sin partner väljer man denna och sätter stopp om man märker andra känslor komma upp.
Sen vet jag inte hur himla vanligt det är att bli kär i vänner till höger och vänster, särskilt om man är upptagen.
Hur tror du förresten bisexuella kan ha vänner och behålla förhållanden? 😄
Jag skulle springa åt andra hållet om en partner försökte begränsa mina vänskapsförhållanden…
Nej det är klart man kan och ska få ha vänner men risken finns ju alltid där, men det är ju en del av livet att man aldrig kan veta vad som händer osv. Men tänker väl lite såhär: kollega = någon man redan spenderar väldigt mycket tid med, är man dessutom vänner privat och dessutom har en riktigt djup connection (många umgås ju inte alls med kollegor utan strikt på jobb och delar ej med sig av privatlivet etc) så kanske risken är högre än om det är folk man umgås med kring en hobby, varit vänner med sedan barnsben och sådär.
Ärligt talat har jag svårt att sätta fingret på det men det är nog av egna erfarenheter- att det sällan över tid är helt 100% okomplicerat (liksom någon som haft vänner utan problem säkert tänker att det är just okomplicerat!). Man älskar såklart sin partner men ett förhållande är ju inte alltid på topp så i en svacka kan ju vännen locka mer och bli en större ”risk” än att man skaffar tinderkonto för att man bråkat på sista tiden eller det känns lite dött för tillfället.
Tycker man bestämmer det själv. Gör en svacka att man är otrogen så var nog förhållanden eller en själv inte så stark…
Jag kan ha fel, har aldrig upplevt det själv, men jag tror kanske inte att man alltid vet att känslorna börjar växa. Precis som ett kärleksförhållande kan utvecklas till en vänskap utan att man märker det och man sen separerar.
Så klart förväntar jag mig att han berättar om han börjar känna den typen av känslor, men gränsen mellan vänskap och kärlek kan ju vara väldigt tunn.
Vill också förtydliga att vettiga människor såklart inte är otrogna i en svacka MEN att det kanske är då man börjar ty sig mer till någon annan och finns det då någon o ens närhet som skulle kunna vara en lämplig partner kan ju känslorna utvecklas. Men tror egentligen frågan är: litar du på att din man kommer ta flera steg tillbaka OM han känner att det börjar dra åt det hållet? Bara genom att läsa här ser man ju hur kvinnor som gillar kollegan fortsätter att söka deras sällskap, fysisk kontakt osv istället för att stoppa direkt.
Dvs man går inte och hoppar i säng eller inleder affär pga svacka och därför KAN det vara riskabelt med vissa vänskaper, speciellt om man kanske inte upplevt den typen av attraktion och känslor och fattar att det går över utan tror att det är livets kärlek. Men tror det är viktigt att du pratar med honom om det du skriver här dvs att du litar på att de är vänner nu och att han ej är otrogen men prata generellt om att man ju kan få känslor osv och sen försök bara gilla läget, umgås mer alla tillsammans osv. Har hon en partner?
Jag tror inte det är sjuklig svartsjuka jag behöver jobba på, det är väl snarare min osäkerhet i så fall. För det handlar inte om att jag tror att han är/kommer vara otrogen, utan rädslan för att kärlekskänslor ska utvecklas. Jag är inte kontrollerande i deras relation, har sagt flera gånger att han kan umgås med henne själv utanför jobbet.
Sen att jag är avundsjuk på deras relation, för att jag saknar en sån vän både på jobbet och privat, det har ju inget med rädslan för att känslor ska uppstå. Jag missunnar honom verkligen inte, är glad för hans skull, men önskar jag hade liknande.
Det som jag känner är problem är ju att detta aldrig uppstått när det varit män han kommit överens med. Och bara för att han aldrig varit intresserad av män så innan, så skulle det ju kunna ske. På ett sätt, så som jag tänker att känslorna växer ur vänskapen, så borde det ju vara samma sannolikhet egentligen.
Så det ”stör” mig väl lite, att detta dök upp bara för att vännen råkar vara kvinna.
Fattar precis vad du menar, man litar såklart på sin partner men vart går gränsen för ”leka med elden”, ingen vet när känslor kommer drabba en. Och det kan ju ske även för någon annan men såklart om de är så pass tighta, tror verkligen inte att majoriteten av folk generellt skulle vara helt avslappnade med det. Men, det beror såklart på situationen och jag tror det är något i själva situationen som liksom utlöser tankarna, rent spontant kanske att de redan spenderat mycket tid tillsammans på jobb?
Tack, då är jag inte helt galen, haha.
Ja men det är ju mycket från bådas håll typ ”jag behöver dig på jobbet för att stå ut” och liknande. Och jag förstår känslan, jag har haft kollegor jag känt likadant med.
Och att det är återkommande hur dom förstår varandra. Och det förstår jag också utifrån vår relation, som ju också har vänskap i sig.
Jag tror mycket beror på avundsjukan på deras relation, och rädslan att förlora honom. För som sagt, otrogen tror jag verkligen inte han kommer vara, det är 0% oro därifrån.
Jag tror det är mycket bättre att du är avundsjuk än svartsjuk. För det sistnämnda minskar tilliten, det gör inte det första.
Om du inte har tillräckligt med vänner så är det ju inte fel att försöka få det. Ett liv även utanför sitt kärleksliv är ju bra att ha.
Ja men det är så det är, jag är avundsjuk och inte svartsjuk. Och jag förstår att det är en del av problemet, att jag inte har tillräckligt umgänge utanför relationen, men då är det ”lättare” att börja jobba på min del inombords än att börja fiska fram vänner.
Det ska ju också göras, för min egen skull. Men jag menar att för att minska min stress här och nu är det ju bara mig själv jag kan jobba med.
Du vill inte begränsa din man, gör det då inte. Jag hade blivit galen om jag inte hade fått vara nära vän med mina manliga kollegor. Det känns som det du gör istället ger honom anledning till att det ska bli mer. Du kan aldrig styra hans känslor. Låt honom få ha bra kollegor och också låta honom vara en bra kollega.
Jag har bara manliga kollegor och är ett stöd till flera av dem och jag tänker ALDRIG på dem som annat än mina kollegor.
Om hon mår dåligt nu och du ska bjuda hem henne så kommer hon ju säkert inte att vara mottaglig för att öppna sig ytterligare. Det kan hon väl få göra när hon mår bra. Låt han få vara den vän han vill vara. Du har ju tankar att det är så det ska vara. Pekpinnar om vad man får eller inte får göra är ju inget för en bra relation. Man vet var man har varandra, man litar på varandra.
Kan du inte istället uppskatta att din man gett dig förtroendet att berätta att han har en bra kollega?
Men jag begränsar ju honom inte? Vi har pratat om vad jag känner, för att det inte ska bli ett problem i vår relation. Vi är överens och litar på varandra. Men mina känslor kan jag ju tyvärr inte påverka, hur mycket förnuftet än säger annat. Det var väl lite därför jag skrev här för att lufta det och då lite input från andra. Men många verkar missförstå och tro att jag aktivt för saker för att förhindra deras vänskap och det är det sista jag gör! Tvärtom, så uppmuntrar jag den.
Det jag föreslagit utifrån att hon inte mår bra är att han kan själv, eller vi båda, träffa henne hos henne, hon kan komma hit (kan inte hjälpa att jag bor här) eller dom kan ses ute på en öl, bit mat eller vad som helst. Han är dessutom tillgänglig på telefon både i skrift och samtal.
Jag ”tvingar” inte hit henne för att leka psykolog, utan mer att vi tre kunde hänga som vänner och hon får tänka på annat. Hade det varit min vän hade jag erbjudit typ samma saker. Jag tror, och förväntar mig, verkligen inte att hon ska öppna upp sig för mig. Men mår man dåligt kan man behöva fokusera på annat ibland.
För återigen, det handlar inte om att jag misstror honom att han ska vara otrogen, jag är rädd att deras vänskap skulle gå över till kärlek. För att dom har en fin relation. Vilket jag unnar honom och är glad för att han har. Men jag behöver ju jobba på mina känslor, för dom kan jag inte bara stänga av.
Jag tycker du verkar vara en jättefin människa och partner. Jag är en av de anonyma i många inlägg och jag ser ju att ju mer du skriver desto bättre förstår jag dig.
Om jag hade varit någon som har det kämpigt(och det är jag) och jag hade haft en kollega som jag tycker mycket om men bara som en vän(och det har jag) så hade jag ju just nu inte orkat träffa hans fru också. Däremot när man mår bättre och orkar mer så hade jag varit så tacksam för min kollega och mer än gärna även lärt känna hans fru.
Jag tror med tanke på att du verkar vara en jättefin människa❤️ att detta blir hur bra som helst.
Är du lewis fru?
Tänkte du på Elin? För jsg tänkte precis detsamma, 1800-talet kom tillbaka. Stäng in kvinnor så att de inte utgör en frestelsen manfolket. Men snälla, låt män få leva och ha egna åsikter. Egna vänner oavsett om det är kvinnor eller män. Ni som är tycker annat verkar vara extremt osäkra på er själva.
Mår du bra? En fd kollega till mig (manlig) är en av mina bästa vänner. Skulle aldrig drömma om ett liv ihop med honom, vi har bara jävligt roligt ihop som kompisar och han har sin fru och jag har min man. Kärlek växer verkligen inte alltid fram och han är inte alls min typ heller. Fan vad tråkigt att bli så begränsad av en partner att man behöver välja vänner utifrån kön? Och omoget? Du behöver nog jobba lite på dig själv för det där låter inte sunt 🥲 (Vi var kollegor i fyra år och jobbet inte längre på samma arbetsplats om det spelar någon roll).
Skönt att läsa nån som bekräftar det jag ändå önskar, att kärlek inte måste växa fram!
Jag förstår det ju rent intellektuellt, men känslorna får lite för mycket utrymme. Men det är ju det jag vill jobba på.
Det är jättebra att du förstår att du är ”ologisk” (känslor ör ju ofta det) och att du vill jobba på det! Heja dig!
Ja men precis, accepterar ju mina känslor, men vill jobba på dom för att må bättre.
Tack snälla för pepp! Har varit skönt att ”prata av sig” och få lite olika åsikter kring det hela.
Håller verkligen inte med. Har många manliga kollegor på jobbet och en av de är min bästa vän. Vi pratar om allt och han är gift. Har noll intresse av honom och han har noll intresse av mig och vi umgås efter jobbet och jag ska hem till honom under sommaren. Förstår inte hur det är ett problem.
Tack, det är lite sånt jag vill läsa! För som sagt, jag tycker man ska få vara vän med dom man gillar, oavsett kön. Men måste få mina känslor att haka på där, bli av med rädslan om att kärlekskänslor kan växa fram.
En man ska få vara vän med en kvinna och en kvinna ska få vara vän med en man – det är inte svårare än så. Jag har aldrig haft intresse för mina killkompisar och de har aldrig haft intresse för mig och de är i relationer och har familj. Jag och min bästa vän pratar om allt och är så glad att jag har honom att vända mig till. Det är viktigt att lita på varandra och inte drunkna i svartsjuka.
Exakt så, vill inte att nån av oss ska begränsas av vilket kön vännen råkar ha. Är personen inte bra, eller nåt annat, fine. Men könet ska ju verkligen inte ens behöva vara med i diskussionen.
Ji, du är så otroligt klok och tänker logiskt. Lita på din instinkt att det är en av anledningarna till att din man valde just dig.
Är man trygg i sig själv så låter man sin man eller kvinna umgås med vem den vill. Så glad att jag inte är någon nära dig.
Jag svarar mig själv. Detta var till Elin, inte till Ji, trådstartaren.
WTF 😂😂😂😂😂😂😂😂😂😂
???
Otroligt bra formulerat.
Kanske va otydlig i mitt inlägg men jag förstår att problemet är mitt och nåt jag måste jobba med 🙂 men jag vet inte hur eller med vad? Var börjar man?
Han ska inte behöva göra nåt eller drabbas av mina känslor. Han har visat tydligt att han stöttar mig på dom sätt jag vill, så där ligger ingen tvivel.
Jag har varit i din sits. Min man har haft kollegor med samma ohälsa, som han har och de har ju haft väldigt mycket att prata om. Jag reagerade för att personernas namn ofta kom upp, men jag frågade om det var någon annan form av intresse också inblandat och det var det inte. Visst, han skulle kunna ljuga, men det skulle komma fram rätt fort av olika skäl. Faktum är att jag tror han är så vettig så han vill prata om andra som upplevt samma, men som också känner att han vill ha kvar det han har. Jag har annan ohälsa och har vänner som jag pratar med det om, men jag är helt ointresserad av något annat. Jag tror också att man tänker lite, vilken tur att jag har en partner som inte har samma som jag! Men känner du dig väldigt otrygg, bjuder ni gemensamt över henne på en fika bara, så du ser vad är för person.
Ja alltså jag är ju jätteglad för dom båda att dom har nån att prata med och kan vara så öppna. Men det är väl kommentarerna om att dom förstår varandra som gör ont och får mig att känna mig lite utanför. Och öppenheten skapar oron att det ska växa fram annat. Nån som förstår honom mer.
Har själv psykisk ohälsa så förstår ju mycket, men inte allt så klart. Men det är väl lite det också, jag har ingen annan att prata om mitt med. Så jag är ju avundsjuk på hela deras relation. Och återigen; bara mitt problem!
Men tack för ditt svar! Skönt att läsa från dom som har samma syn som jag vill ha.
Hade aldrig accepterat. Pinka revir direkt.
Varit den där kollegan många gånger.
Men ska han aldrig få ha vänner på jobbet då? Eller bara enbart män? Gäller det samma för mig, fast tvärtom?
I teorin skulle det ju lika gärna kunna hända med en manlig kollega. Det jag menar med att kärleken skulle växa fram ur en nära vänskap och stor förståelse för varandra.
Det är skillnad på att låta sin kollega vara en kollega och bli en vän.
Jag har många kollegor, vissa hänger jag med med än andra.
Men nej, jag skulle inte bli nära vän med en annan man så att jag sitter och talar ut om mina problem, ju närmare man blir ju lättsre är det att känslor växer fram oavsett om man vill eller inte.
Här läser man ofta om kvinnor som är förälskade i sina manliga kollegor ”men aldrig skulle göra ngt” ändå vill de att vi ska gissa vad kollegan tror och tänker.
Man har blivit förälskad och sitter i en skitsits.
Utsätt dig inte för det då från första början.
Förstår hur du tänker, det som stör för mig är bara det att man ska säga att det beror på vad personen har mellan benen som avgör om man får umgås.
Jag har haft en del vänner genom jobbet, dock kvinnor. Men om jag träffar min ”vän-soulmate” och det råkar vara en man så vill jag ju kunna umgås med honom.
Jag vet det här många säger att man inte kan vara vän med det motsatta könet. Men jag VILL att det ska vara möjligt! Låter kanske konstigt, haha.
Självklart kan man vara vän med det motsatta könet. Har aldrig varit otrogen med manliga vänner eller kollegor och det gäller många fler mig också. Självkontroll någon?
Annars skulle ju bisexuella inte kunna ha några vänner alls 😄
Det är inte att han skulle vara otrogen som oroar mig, utan att kärlek ska växa fram ur en stark vänskap.
Och kärlek kan man stoppa innan det går för långt och välja sin partner. Förälskelse i nån ny är ju ingenting mot den starka kärlek man har (eller bör ha) för sin partner.
Har ingen erfarenhet så jag vet inte, men jag tror ju att man kan få kärlekskänslor som växer i skuggan av vänskap. Vi är ju vänner också.
Skrev till nån annan, att många par separerar ju pga att deras kärlek utvecklas till vänskap med tiden. Hade man då vetat detta så hade man väl stoppat den utvecklingen i tid? Så varför skulle det inte kunna funka likadant, åt andra hållet?
När vi pratade om det sa han samma sak, att han skulle stoppa innan känslorna utvecklas.
Ja men så är det, har erfarenhet.
Har förhållandet utvecklats till bara vänskap är det nog lika bra att det tar slut?
Folk som helt plötsligt är bara vänner i sitt förhållande har nog inte orkat uppmärksamma tecknen eller göra nåt åt dem. Beror oftast på att man har barn och allt blivit ett maskineri. Vill man så kan man rädda förhållandet innan det är försent, särskilt om man bara är två.
Jag håller med,
Visst kan man ha vänner av motsatta könet.
Märkligt att folk inte läser vad jag skriver utan skapar sin egna sanning från det jag faktiskt skriver.:)
Jag tänker så här i livet. Man har vänner/kollegor som man gör olika saker med. Jag delar förstås inte in dem beroende på deras kön, utan på vad de tillför mig. Någon motionerar jag med, någon reser jag med, någon tar jag en öl med, någon pratar jag om psykisk ohälsa med, någon annan om relationer. Varför ska vi behöva välja bort någon som kan vara ett stöd för mig eller jag ett stöd för någon beroende på kön? Eller gemensamma intressen? Han har ju valt dig. Det är din oro, han har inte begått någon handling som du är rädd för. Att vara någons partner innebär ju inte att man kan täcka den andras behov eller intresse 24/7. Hade din man fått utöva en sport som du inte utövar med en kvinna? Någon som kanske är på samma nivå eller snäppet bättre? Att ta bort alla människor som kan vara ett hot innebär ju att han får gå med skygglappar, han kan bli lika intresserad av kvinnan han pendlar med och småpratar med varje dag på väg till jobbet tex.
Jag är lite som din mans kollega och jag uppskattar bara medmänsklighet. Och vissa av oss har så mycket lättare för att vara vän/kollega med män för jag tycker i regel att de är mindre dömande.
Jag vill att han ska vara vän och umgås med alla människor han vill, oavsett kön. Det är ju därför jag skriver här, för att få tips och stöd i hur jag ska hantera detta.
För problemet är ju att mina känslor inte lyssnar på mitt förnuft.
Man behöver ju inte agera på alla känslor, förälskelser kommer och går. Och kan hända oavsett vän eller inte. Upplever det ovanligt att folk faller för sina vänner? Att man har dem i ett vänfack liksom.
Det har du alldeles rätt i! Det är väl mer att jag jag tänker att dom har en såpass…. djup(?) relation så jag tänker att det kan komma kärlek, inte en förälskelse.
När jag fick höra saker dom pratat om, blev jag chockad för då insåg jag att deras relation var mer än ”kollegor som har kul”. Och vi pratade om det, var la typ där det började.
Kärlek kommer inte direkt, första steget är förälskelse. Man kan aldrig ha lika djupa känslor direkt för nån ny som nån man älskar en längre tid (om förhållandet och känslorna fortfarande är bra). Blir det så ändå är det väl meningen och kommer hända oavsett. Man vill ju inte ha nån som inte är den rätta för/som inte har en själv som förstahandsval. Men man kan verkligen vara bara vänner, många ser varann som syskon.
Det stämmer nog som du skriver, har tänkt att man inte skulle märka av det och hips vips har en ny soulmate en dag. Ja jag hör att det låter knäppt men ibland är känslor såpass irrationella. Men jag har iallafall fått upp ögonen mer nu, tack vare många av era kommentarer!
Visst kan man känna kärlek till sina nära vänner, men det är ju platonsk kärlek. Om det skulle vara som du beskriver här, deras vänskap övergår till kärlek, men de blir inte förälskade emellan, ja då är det ju i så fall det det handlar om. Är du orolig för det?
Självklart förbjuder man inte någon att tala med sin kollega, granne eller barnens kompis mamma bara för att denna är en kvinna.
Men hur gör du själv?
Jag kallpratar med papporna, männen, grannarna, frågar hur läget är, pratwr väder, hur helgen vsrit etc.
Börjar ngn bli för kärvänlig kan man vara snäll och trevlig ändå, avstyra eller styra om samtalet eller ursäkta sig att man måste gå.
Hur mottaglig är man själv?
Nej men vi sa ju just att vara vän med motsatta könet, inte prata med dom.
Jag har inga män i min närhet som jag har/kan få samma typ av relation med. Den enda man på mitt jobb som jag skulle kunna ha det med, är egentligen ingen bra människa eller bra kollega. Men väldigt trevlig om man bara pratar och har liknande humor. Och jag ventilerar allt om honom med min man, så han vet allt detta.
Jag vill som sagt att vi ska kunna ha vänner av båda könen. För jag är 110% säker på att han inte skulle inleda nåt romantiskt med henne utan att säga nåt till mig. Han säger att han inte är intresserad av olika anledningar. Men min oro sitter i att jag tänker att det kan växa fram känslor ur en vänskap.
”Förbjuder inte nån att tala med…”
Elin, hör du inte hur sjukt jävla korkat det här låter? Har du varit instängd hela ditt liv?
Att inte förbjuda någon?
Nej, jag tycker inte det är sjukt. Jag talar med män varje dag, grannen, barnens kompisar etc.
Det är väl för fan inte samma sak att vara trevlig och snacka som att utveckla sin relation vidare o h börja prata på djupet och få en conection som är djupare än det ”vanliga” snacket.
Att du varit den kollegan säger väl mer om dig? Om det hänt flera gånger menar jag.
Att andra män fått upp ett intresse för mig som varit obesvarat?
Jag kan säga så här, att många människor som blir lyssnade på, skrattar tillsammans varje dag, blir fötroliga med varandra, stöttar varann lätt skapar en förälskelse om det finns attraktion.
Så fungerar livet.
Jag vet om att många tycker att jag är snygg och trevlig, det är som det är, och som jag skrev tidigare gör det också att jag nu i en relation med min man, agerar lite annorlunda mot manliga kollegor än vad jag gör när jag är singel.
Det betyder inte att jag flirtade innan. Men istället för att berätta mina problem och drömmar för min kollega gör jag det med min man. Inte svårare än så.
Jo, men när de får umgås med dig eller leva med dig så räcker itne snyggheten/trevligheten till vill jag lova, inte med ditt tänk.
Men lägg av. Bara för att ngn tycker olika än du så vet su allt om en person?;)
Åh! Du är alltså en sån som tror att alla män blir kära i dig. Vad gulligt 🥹
Nej det tror jag inte. Vart har du fått det ifrån?
Förstår att det är jobbigt. Jag tror att de flesta skulle vara oroliga i en sån situation. Som vi allihopa vet om så är ju män många gånger inte de mest karaktärsstarka när det kommer kvinnor. Kvinnor kan också vara väldigt manipulativa med män, flirtar osv ”Kvinnlig list”. Många kvinnor ser det också som en ”spännande utmaning” att försöka få en upptagen man (för att få bekräftelse att mannen vill ha henne trots att han är upptagen, att han väljer henne istället för frun/partnern).
Man måste nog, tillsammans, bestämma vilken typ av relation man vill ha/kan tänka sig. Antingen så accepterar man helt och hållet att båda två får ha vänner av motsatt kön (utan att bli svartsjuk). Eller så accepterar man det inte och har nolltolerans mot det. Jag tror att det är ”allt eller inget” när det kommer till den frågan. Att gå runt och vara svartsjuk på sin partners vänner funkar inte i längden. Det äter upp en inifrån och sliter enormt på förhållandet.
Vad är det för sjuka kvinnor du känner? Känns inte som nåt den generella medelsnittskvinnan håller på med.
Vi har pratat om det, jag har berättat om min oro. Han har sagt att han kan avsluta deras vänskapsrelation om jag vill.
Men jag vill inte, för det är inte det att jag är rädd att han ska vara otrogen. Jag är rädd att dom ska få känslor för varandra pga den nära relationen.
Jag vill att vi båda ska få vara vänner med dom vi vill. Oavsett det är en han, hon eller hen. Så jag förstår ju att det är nåt jag måste jobba med. Han mår ju bra av deras relation, ingen av oss har supermånga vänner, så jag är ju glad för att han har en vän han kommer så bra överens med.
Jag tycker du ska vara väldigt glad att det finns fler som bryr sig och tycker om din man. Det funkar ju inte att tänka på vad som ev kan hända. Det kan ju uppstå med vem som helst; hon i kassan, kompisen man spelar tennis med, hon på kvällskursen. Bara för att det är en kvinna så får inte en man ha en nära vän. Var glad att han mår bra av människor han har runt sig som har vett att uppskatta honom. Och lita på honom. Du kan inte döma honom för något som aldrig hänt.
Har försökt få fram här att jag inte menar att han gör nåt fel, och att jag vill att deras relation ska fortsätta för att det är bra för honom. Och att jag förstår att det är ”mitt problem”, men att jag inte riktigt vet vad jag ska göra åt det.
Men tänk vilka alternativ har jag? Säga att han inte får vara förtrolig med kollegan eller låta han bestämma hur han själv vill ha det? Allt kan hända. Det är ju inget du kan påverka. Din man kan inte hindra om du blir kär i en framtida kollega på ditt jobb. Jag tror du helt enkelt mest är avundsjuk på deras relation. Att de utbyter tankar utan att du är med. Men du hade inte tänkt så alls om det varit en man. Jag har varit stöd åt många män som behövt prata och jag gör det gärna. Jag vet att de tycker jag är bra på att lyssna. Det innebär också att jag fått många förtroende, sånt de inte ens berättat för sina fruar. Men man måste få dela sina tankar med andra. Man växer som människa. Du skriver att ni inte har så många vänner, då är det ju ännu viktigare med dem man har lätt för att prata med.
Han har valt dig. Det är dig han vaknar med, äter med, somnar med. Lite av sin tid ägnar han åt annat/andra och det vill du säkert. Jag tror att om han hade sagt upp bekantskapen med sin kollega så fördärvar du ett förhållande. Du tvingar honom till något som han inte vill och inte du heller. Vad blir nästa grej han säger nej till för att du ser saker som inte hänt?
Jag verkar ha svårt att få fram här vad det är jag tänker, jag skriver för att jag INTE vill förbjuda eller begränsa honom.
Jag skriver att jag är avundsjuk på deras relation, både privat och på jobbet. Men jag missunnar honom den inte, för han är så värd den.
Jag vill att vi båda ska må bra, både när vi är tillsammans och på varsitt håll, och med andra människor.
Han har sagt att han kan avsluta den vänskapliga relationen med henne, men jag har sagt nej för jag vet att den är viktig för honom.
Jag vill inte förändra honom eller hans relationer, jag vill hitta en lösning så jag också kan må bra. Men inte på bekostnad av honom.
Jag förstår hur du tänker och du har gått fram det bra. Jag vill bara att du ska se det fina i hans vänskap med kollegan. Att just det får dig att inse att du tänker på honom och kollegan som stärker honom. Inte drar ner dig. Jag hackar inte på dig utan vill bara att du ska lära dig att må bra av det.
Tror du verkligen han hade berättat för dig om henne och hur nära de kommit varandra om han hade haft andra känslor för henne? Du kan ju inte gå och vara orolig varje dag han går till jobbet och tänka på om det är idag han ska få känslor för henne. Då tror jag du behöver gå och prata med någon. Jag tror du är avundsjuk på de båda, inte svartsjuk. Du litar på din man, kanske inte på henne. De byter tankar och varför är det värre än han hade berättat det för sin manliga kollega?
Jo men jag ser det fina, och är jätteglad för hans skull att han har en så fin vän att anförtro sig åt. Jag vet vilken fantastisk man han är, och det är väl en del av rädslan av att förlora honom.
Men tack, jag förstår din kommentar bättre nu. Blir bara så frustrerad på att så många skriver att jag inte ska begränsa osv och jag vet inte hur många gånger jag skriver att det inte handlar om det, tvärtom så vill jag ju må bra i deras relation för att inte begränsa honom. Och jag uppmuntrar den i stort sett dagligen. Jag visar att jag bryr mig om henne, för hon är viktigt för honom.
Får lite känslan av att många är så vana vid att läsa inlägg här där det handlar om (kanske obefogad) svartsjuka, och sjuklig svartsjuka, så dom har inte läst min text ordentligt.
Sen är jag väldigt frustrerad på mig själv just på det sista du skriver, vad är skillnaden på att det är en kvinna istället för en man!? För rationellt kan jag ju tänka, att även om han aldrig varit kär i en man så är ju sannolikheten egentligen lika stor att en vänskap med en man skulle utvecklas till kärlek, som en vänskap med en kvinna. Så som jag tänker då, att en fin vänskap skulle glida över gränsen.
Men tack för din kommentar, och ditt förtydligande, det hjälper väldigt mycket!
Handlar väl om att det utifrån situationen idag (hetero?) är en potentiell partner? Dvs om kvinnan vore 30 år äldre så upplevs risken som minimal, liksom om det är en man eller en släkting.
Nu kan jag inte svara på alla kommentarer, knappen har försvunnit.
Vill bara tacka för alla kommentarer som förstått mitt problem och hjälpt mig komma på lite andra sätt att tänka på.
Nu ska jag gå och pussa på min man. Tacka honom för att han varje dag väljer mig, trots att jag är lite konstigt.
Jag tycker det är sunt att du reflekterar över din svartsjuka! Och att din man berättar om sin kollega för dig är ju också något positivt. Det hade varit konstigare om han hållit dig från dig, då hade man kunnat börja fundera ❤️
Är ni bra på att stå ut med ovisshet? Att ha något framför men det tar ett tag innan man får besked? Är sämst på detta och blir helt fixerad och hela livet stannar och jag kan inte fokusera på något annat till dess jag får veta. Oerhört jobbigt. Hur gör ni andra som fixar detta tillstånd??
Ja jag är i det just nu. Så otroligt psykiskt påfrestande och ångestfyllt!
Jag vet 🙁 Hur hanterar du det?
Men hör på er själva, är det en sund relation som era män har mår ni inte så här. Lyssna på magkänslan.
Vad fan har deras relation med sina män att göra med det här?
Är likadan, hela livet stannar upp, det blir ett sånt extremt fokus på det man lever i ovisshet kring, det går inte att göra någonting utan en sån enorm ångest och hela tiden ett fokus på det man väntar på. Ovisshets-känslan är en av dom absolut värsta känslorna som finns tycker jag. Den är rent brutal, när det handlar om någonting tufft. Jag tänker ofta på dom vars anhöriga försvinner och aldrig kommer tillbaka. Jag förstår inte hur de klarar det, att varje dag leva i ovisshet vad som har hänt ens anhörig och inte veta var personen är. Det måste vara helt omänskligt. Vet inte heller hur man ska göra med dessa känslor, förmodligen att man behöver gå till en psykolog som får en att tänka på ett nytt sätt kanske?
Sätter nätläkare diagnoser om prover visar på någon sjukdom? Nu pratar jag om blodprover och inte något annat, dvs, endast fysiska sjukdomar. Kundtjänst på medicheck sa att de gör det men är det verkligen så?
Varför skulle de inte göra det?
Trodde inte det var något de hade befogenhet att göra. Att det var något man måste gå till en fysisk läkare och kolla upp.
Besöka en läkare fysiskt, menar du nog. Nätläkarna är ju också fysiska läkare och inte någon AI-lösning. *språkpolis.
Vad har ni för intressen?
Fixa upp möbler, testa laga nya maträtter, yoga, måla (porslin, keamik, målarbok), pyssla (med barn), spela dator/tv/bräd/sällskapsspel, 3-D pussel (book nooks och dyl.), promenera eller cykla, ,umgås med våra kaniner och försöka berika deras liv m.m.
Dricka vin och städa sett till vad jag gör på regelbunden basis, vecka efter vecka 🙂 Annars böcker, musik, träna, rita, baka, dansa typ samma som när jag var nio år 😀
Sport, sport, sport. Framförallt fotboll.
Friluftsliv: vandring, klättring, mountainbike, offpistskidåkning, kitesurf mm
Jag är singel för första gången i mitt vuxna liv. Känns spännande och skitläskigt på samma gång. Då det är typ 20år sedan jag dejtade senast….. hur gör man? Bor i en mellanstor svensk stad i Norrland. Tinder? Happy pancake? Match? Mötesplatsen? Krogen? Eller bara ge upp och skaffa mig sjutton katter och ett netflixberoende? 😅
Jag är ej singel men hade gjort som Lotta i Bortom Ekorrhjulet och ba dundrat på med kortdejter över en intensiv period, en kaffe här, en promenad där och sen hej svejs. Tror för många tjejer 30+ sitter och drar ut på det för länge
https://open.spotify.com/episode/47kpjp9CbVz2aCoI3pmByp?si=vP5UJQglQHKloFN0J5YPRg
Jag är också 40-ish. Och tyvärr alltså, det är bara de värsta kvar. Redan vid 30+ försvinner alla bra. Och vid 40+ är det totalkört. Då är alla bra borta. Min senaste nätdejt berättade att han hade blivit polisanmäld för misshandel, hade 200 (!) porr-kanaler hemma, var stalkad av sin ex-fru, jagad av Kronofogden, arbetslös sedan 1999, med mera. En man skrev i sin profil ”Jag har precis kommit ut från rättspsyk”. Detta skrev han i profilen, redan INNAN första kontakten alltså. Undrar hur många svar han fick.. Tyvärr! om du inte är något väldigt speciellt själv så är det ganska så kört. För att få en bra partner vid 40+ så måste man nog vara Jennifer Lopez. Tåget har gått! Och man stod tyvärr kvar på perrongen.
Om du är samma negativa Amanda som hänger på många ÖS så har mycket med dig som person att göra.
Det finns många fina fiskar där ute. Det tar kanske ett tag att hitta dem men även de avslutar förhållanden, skiljer sig eller annat. Du kanske fastnar för ett visst utseende som jag inte fastnar för så då faller en hel del av inte de bästa kapen bort.
Jag håller med. Trots allt är det såklart bra män som också blir singlar när de är 30+. Men kanske hänger de inte på nätdejting sidor. Personligen hade jag inte valt den kanalen om jag sökte efter en ny partner.
Så det finns inga bra män kvar, men de bra männen kan ändå uppenbara sig för Jennifer Lopez? Jag får inte riktigt ihop det…
Men snälla, det du skriver stämmer inte. Jag vet flera helt normala och fina kvinnor 40+ som har träffat kärleken så det är absolut möjligt, om man inte utstrålar bitterhet, ilska eller något annat som stöter bort andra människor. Folk över 40, 50, 60 och 70 träffar kärleken hela tiden och det går om man vill och öppnar sig för den möjligheten.
Givetvis finns det många drägg därute men det finns även många bra män som skiljer sig, gör slut eller kanske har behövt jobba med sig själva innan de är redo för en relation.
Krogen eller klubb. Gå dit med en kompis du kan lämna ensam ifall du träffar någon…
Det är ju typiskt att man ska dra på sig skit när det både är helg och semestertider. Jag vet inte om jag har fått ryggskott (sitter typ mer i ryggslut/höft/ovandel av skinka) eller vad det är, det känns inte helt som ryggskott.
Kom plötsligt vid 12.34, exakt då, när jag gick ur bilen. Har såpass ont att jag inte riktigt kan sova så jag ligger och googlar på massage och naprapat. Naprapat var svårt att hitta någon som har tider idag, men massörer finns, även om de inte är många och tiderna hinner säkert gå.
Men vilken massage ska man välja? Det som finns är thai, klassisk och idrottsmassage? Vet att jag är otroligt stel i typ varenda muskel så något djupgående är väl att föredra oavsett kanske, jag vet inte.
Kanske finns det någon som är vaken och vet mer än jag😭 vet att det är bra att gå osv men jag behöver något mer, har så mycket den här veckan så jag behöver få lite hjälp på traven att lätta på detta🙈
Oavsett massagetyp, så när du kommer dit så får de utgå från hur din kropp mår och behandla dig utifrån det. Hoppas att du får hjälp!
Undviker thai iaf. Verkar läskigt, känns som att det gör JÄTTEont.
Är det någon som vet vad som hände bloggparet Kakhusets, där Alexandra och Mattias flyttade till Australien? Deras blogg bara försvann helt plötsligt.
Var väl ngn som skrev om det för ngt år sedan. Att de var ihop fortfarande
Är Uppsala tryggt och trevligt för barnfamilj? Jag är från Sthlm och min man utomlands ifrån. Vi bor utomlands men funderar på att flytta tillbaka till Sverige inom ett par år.. velar mellan nånstans i Sthlm (känns komplicerat, dyrt hehe) och lite spontant Uppsala. Vill bo i villa, cykelavstånd till jobb (sjukhus).
Eller om någon har annat tips eller förslag på stad så tas det gärna emot. Vi är lite lost.
Det beror på vad ni som familj har för intressen, behov av utbud på aktiviteter etc. Jag antar att det är mer som spelar in än att bo i villa och ha cykelavstånd till jobbet.
Spontant tycker jag att en barnfamilj skulle se sig om efter en lite mindre stad. Men, som sagt, det beror på vad ni är ute efter.
Tack för svar! Jag tycker Uppsala räknas som en liten stad hehe, skulle inte kunna tänka mig bo i mindre (har bott 3 år i en s.k liten stad utomlands och aldrig igen 😀 Stendött, inga kul restauranger eller butiker osv). Intressen är mest sport (löpning, gym, natur, längdskidor). Vi gillar bra restauranger och bio typ.. men kommer inte ha någon familj i Uppsala så några spontana dejter lär det väl inte bli.
Vi velar mellan typ Uppsala och förort till Sthlm för att ha närmare till min familj.
Okej, eftersom Uppsala är Sveriges fjärde största stad så begränsar det alternativen ganska kraftigt. 😊
Du kanske borde ställa frågan till Carola Wetterholm (Familjen Annorlunda). Hon är uppvuxen i Uppsala och kan inte tänka sig att flytta därifrån. Samtidigt är hon vansinnig på det politiska styret, som hon anser håller på att förstöra hela staden.
Jag är ifrån Uppsala! Jag tycker det är ett magiskt ställe att växa upp på. Bra storlek på stad, bra skolar, engagemang, sporter osv. 38 min till Stockholm med tåget. Om ni vill bo mellan Uppsala och Stockholm skulle jag spana in Alsike. Går tåg till Knivsta! Men områden i Uppsala för barn är fålhagen, Årsta, Svartbäcken, Luthagen, sunnersta, och Kåbo skulle jag säga. Lite olika prisklasser att kolla men alla bra områden!
Tack för svar och tips! Gängkriminaliteten är ju ganska utbredd i Uppsala har jag förstått… det skulle kunna få mig att välja bort Uppsala även fast staden annars skulle passa oss perfekt. Har du själv märkt något, typ att det känns otryggt eller ett folk väljer att flytta därifrån?
Jag förstår detta låter märkligt men jag tar upp detta för att höra andras åsikter!
Iallafall jag är i en relation med en man som först när vi dejtade berättade om att han hade haft ett beteende som var lite destruktivt med att han använde sexleksaker på sig själv, jag sa det är okej om man gör ibland men han berättade att beteendet var inget bra så han skulle sluta helt.
Han slutade helt och hållet och det har gått något år, helt plötsligt hade han beställt en sexlesksk åt sig själv utan att berätta för mig. Han säger han liksom inte kan komma normalt
Om han inte använder den.
Nu sa han att han aldrig kan sluta använda det, jag förstår det kanske låter löjligt att jag bryr mig eller blandar mig i hans sexuella beteenden men jag känner att det angår mig för han sa åt mig att han inte skulle göra det och verkar göra det på ett negativt sätt inte hälsosamt.
Sedan är det lite utav respekt att inre säga till någon man ska sluta om man inte kan. Vad hade ni gjort? Ska jag kanske bara släppa det?
Kan du bli inkluderad med den här sexleksaken, t ex att du använder den åt honom, och uppmuntrar honom att komma? Fysiskt, med din röst etc. Eller som att du istället för att använda munnen för att få honom att komma istället använder sexleksaken.
Jo men det är ganska destruktivt beteende av honom. Det har han själv erkänt alltså att han använder större saker än han borde och för mycket och därför lovade han att sluta mest för sin egen hälsas skull. Jag vill ju också kunna få i en relation känna att jag kan vara behövd utan en sexleksak ska vara i fokus. Förstår att det inte är min business att han kan göra som han vill, men det är nog snarare pga hur han pratade om att han skulle sluta och sedan börjar han och säger att han aldrig kommer sluta.
Men absolut finns säkert sätt jag skulle kunna vara med i en sån lek men det är inte så lätt för jag vill inte vara med om det är ett destruktivt beteende vilket han beskrev det som först