Finns inget som känts mer självklart. Tänk att så många andra satt och hoppades en son åt mig, utan att veta vad jag själv hoppades på. Denhär med kön på bebisen är en så speciell fråga. Tror allt en förälder önskar sig är ett friskt barn. Tycker absolut att man har rätt att hoppas på något, det känns också lite tabubelagt men klart man får hoppas. Sedan när bebisen kommer blir det så självklart ändå. Däremot är det väl ändå lite märkligt när andra hoppas åt någon annan. ” Nästa kanske blir en pojke” ” Ni får fortsätta tills det blir en kille” ändå lite märkligt? Alltså jag ÄLSKAR mina tjejer och jag älskar att de är tjejer. Hade iofs inte älskat dem mindre som pojkar, men ni förstår vad jag menar. Min absolut största dröm i livet var att få en dotter. Här står jag med tre. ❤️❤️❤️ // Linn ”Tiingelinn” Andersson
Jag blir inte riktigt klok på det här med bebisar och kön. Ta till exempel hela fenomenet ”gender reveal”, där man samlar vänner och familj för att under hejdundrande former avslöja om det är en kille eller tjej som gömmer sig i magen. De flesta säger att könet inte spelar någon roll så länge bebisen är frisk, men inte vår allas Linn ”Tiingelinn” Andersson. Hennes högsta dröm var att få en dotter, och nu står hon här med tre små dockor att pynta i tyllkjolar och annat stereotypiskt flick/prinsessigt – allt för att passa som hand i handske på hennes sociala medier.
Men hur hade Tiingelinns flöde sett ut om hon istället fått pojkar?
Hade hon behövt slopa hela sin rosa dröm för lite ljusblått? Linn känns ju inte som något annat än klassiskt stereotypisk när det kommer till den här frågan. Hur hade umgänget med Johan och John Valencia sett ut om Linn behövt kliva ur prinsesstemat som även denna duo klär ut sina döttrar i? Hade hela konceptet fallit då? Hade inkräktaren betraktats som en rebell, eller hade han helt sonika fått rätta in sig i ledet och vackert acceptera att det är prinsesstema som gäller genom livet, eller i alla fall tills han är gammal nog att välja själv vad han ska ha på sig? Det kan ju bli tyll och prinsesskläder ändå, men ni fattar…
Jag fattar att många förmodligen har en önskan om en pojke eller flicka, men här handlar det ju om att Linns hela affärsmässiga koncept skulle riskera att stå och falla med en pojke. Så kanske ska hon sluta när hon är på topp – och med topp menar jag tre flickor – och med sluta menar jag att sluta skaffa fler barn. Det är lite som de gamla könspreferenserna i Kina, fast tvärtom. Under åren med ettbarnspolitik i Kina ville folk hellre ha pojkar än flickor. I tusentals år har söner varit mycket viktiga i det kinesiska samhället, och flickbebisarna riskerade att lämnas att dö i skogen så föräldrarna kunde försöka få den där eftertraktade pojkbebisen.
Linn är lite tvärtom. 🙂
Hon hade varit ute i skogen med en stor, blå Ikeakasse för att samla in alla flickebarn igen under devisen ”Det man hittar får man ta”!
Föga förvånande låter det likadant i Linns kommentarsfält, men man följer väl henne av en anledning tänker jag?
Tack för tips!
Föregående inlägg 
Men herregud! ”gender reveal” Aldrig hört talas om men antar att det är nåt amerikanskt skit som importerats. Så jävla patetiskt.
Låt folk hålla på, finns så mycket larvigt folk sysslar på ändå som inte är amerikanskt.
Problemet är när man blir inbjuden till sånt skit och folk blir sura när man tackar nej
Man för fejka att man inte kan då
Då är det bara att säga upp vänskapen. Så löjlig sak att bli upprörd över. Man har nog inte så mkt gemensam ändå om nån håller på med sånt och den andra är emot.
Lika löjligt som babyshowers, som vi dessutom fått för oss att andra ska ordna åt den blivande mamman. Blöjtårta är det äckligaste ordet jag vet och konceptet babyshower det värsta jag vet.
Varken haft babyshower eller gender reveal men varit på kompisar. Fattar inte hur koncept kan vara det värsta man vet? 😅
Allt som kan firas tycker jag är trevligt och man måste ju inte gå.
För att det är så otroligt löjligt och pinsamt. Vill du fira att du ska ha barn så bjud in till nåt själv då, men att det numera finns outtalade krav på vänner att man ska ordna nån överrasknings-shower är bara skitjobbigt.
Fast tycker om man firar mer.
När jag fick mina pojkar så var det så många som sa att de alltid hade sett mig som en ”pojkmamma”. Ursäkta?! Vad är det för dumt uttryck?
Förstår inte heller vad man menar med ”typisk pojkmamma”…? Konstigt att folk överlag försöker frångå stereotypa könsroller men just när man pratar om att få barn och vara förälder så håller man stenhårt i det?
Känner inte att folk överlag försöker det ute i landet… Tyvärr.
Haha och när jag fick mitt första barn som är pojke sa väldigt många att det var konstigt för de såg mig inte som en pojkmamma. Det blir underligt främst för att man börjar undra om folk tror att det på något sätt skulle styra vilket kön man får på barnet hur man är som person? Sedan fattade jag aldrig vad som inte gjorde mig till en pojkmamma. Är inte stereotypt feminin i vare sig kläder, kroppstyp eller intressen, men ingen kunde riktigt förklara vad de menade heller. Verkade mer vara en känsla.
Samma här när jag väntade min son ”oj jag såg inte dig som en pojkmamma ”
Asså vad fan 😅
Det viktigaste är väl inte vem barnet är, utan det viktigaste borde väl vara VEM man skaffar barn med, vilket otroligt många idag verkar ta väldigt enkelt på, folk verkar ta ”vem som helst” att skaffa barn med, och sen glömmer de bort att de ska samarbeta nära varandra varje dag i 18 år och även träffas resten av livet när barnet blir vuxet också, och med barnbarn osv.
Eller vem man väljer att vara för sina barn….
Jag valde att vara mig själv.
Jag valde att vara någon annan.
Man kan ju läsa vilken typ av människor det är bara på ordval som att kalla sina barn för prinsessa och diamant 😏
Ja herregud, någon måtta på tramset får det väl ändå vara. Själv skulle jag aldrig kalla mina små fläskvårtor för något så fisnödigt. ❤️
Tack för fnisset 😂
Fläskvårtor? Fisnödigt? Vad menas?
Gud så stelt.
I synnerhet de där kommentarerna med att de har flera pojkar och sen fick sin prinsessa. Man undrar hur mycket valmöjligheter den prinsessan får i i uppväxten. Blir nog mest tyllklänningar, balett och tjusiga frisyrer
Haha ja och om de får en prinsessa med stark egen vilja som tvärvägrar tyll och gräddbakelse och trivs bäst i brorsornas urvuxna kläder.
Haha den blev jag. Evigt ”bråk” om kläder hela uppväxten för att jag inte ville ha det mamma köpte och hon försökte få mig att klä mig tjejigt😂
Jaha? Och vad är felet med det?
Bara folk som tar graviditeter för givet önskar sig specifika kön på barn.
Det tror jag inte stämmer alls. Absolut en större ödmjukhet och tacksamhet inför en graviditet, framförallt en som går hela vägen till ett friskt barn på utsidan, men självklart kan man ändå ha ett ”om jag får önska” (och ändå vara precis lika tacksam och barnet lika älskat oavsett).
/önskande ivf-mamma
Nä. Har drömt om min graviditet hela livet. Det tog 3 år av försök och 4 ivf. Önskade mig en dotter i smyg. Ut kom dock en pojke och är förstås fruktansvärt lycklig ändå.
Så uttjatat att diskutera kön på barn.
Ja dom kommer kanske ändå inte identifiera sig som sitt tilldelade biologiska kön. Uppfostra bra människor istället för pojkar/flickor.
Kommer uppfostra en pojke och därmed bastu.
Tjejer kan också gilla bastu!
Verkligen. Vuxna ses som individer där det är självklart att inte alla kvinnor älskar smink, mode och bakning men när det kommer till barn så ska alla små flickor vara rosa prinsessor…?
Ja men ändå intressant att läsa kommentarerna! Jag är nyfiken på ifall blivande föräldrar fortfarande gör som vi gjorde, väljer att inte ta reda på könet i förväg? För att helt kunna fokusera på att vi väntade ett barn och inte kön. Vår dotter var självständig från start medan vår son var mammig. Nu står jag sonen närmast men båda svärson och svärdotter är familjära på ett underbart sätt, det hade jag faktiskt inte föreställt mig innan. Som att familjen plötsligt utökas med två underbara personer som älskar mina barn och som mina barn älskar. Vad jag vill säga är att flicka eller pojke har spelat noll roll för mig som mamma. Som kuriosa tror jag min son hade fler rosa tröjor än vad min dotter hade när de var barn.
Hennes döttrar lär väl aldrig få spela cello heller om de nu skulle vilja det i framtiden……
Hahaha skrattade högt 😂😂😂 💀
Jag är rädd för att dessa små flickor inte kommer få göra vad de själva vill t ex spela fotboll eller hockey. Vore underbart om S kunde få B intresserad av den idrott han älskar men fick överge.
S skrev en gång att hans prinsessa aldrig skulle få spela den farliga sporten hockeyn…. Så tyvärr kommer nog B inte få testa på den fantastiska sporten och Tingelinn skulle ju aldrig få för sig att låta någon av döttrarna göra något så grabbigt 🙄🙄
Kan inte någon förklara vad man menar när man önskar sig att få t.ex. en flicka? Vad är man ute efter? Jag antar det inte handlar om vad man tvättar av vid blöjbyten…
Är det rosa tapeter? Rosa teddybjörnar? Klänningar? Långt hår att göra flätor på?
Största problemet med Tiingelinn är ju att hon inte låter sina barn vara som de själva vill…hur ofta har hon inte skrivit om att J bara vill ha klänning, att J gråter om hon inte får ha klänning osv sen ser man J i vanliga barnkläder hos pappan och då ser hon ut att må hur bra som helst och göra aktiviteter som aldrig skulle göras hos mamma. Risken här är ju att barnen redan känner att de måste hänga på Tiingelinns prinsesstema för att känna sug accepterade av sin mamma.
Ja och mängden fotografering hos fotografer med både henne och döttrarna uppklädda till tänderna i diverse prinsessklänningar och rosa tyll är helt bisarrt……hennes flöde svämmar över av dessa fotograferingar…..
Hos Linnsan är barnen dekorationer och accessoarer. Ska bli spännande att se hur de ter sig när de växer upp och inte vill vara med på bild😂. Spännande
Jag ville gärna ha en dotter och är inte alls typen som skulle klä mitt barn i rosa eller se henne som en liten prinsessa. När jag tänker pojke/son dock så ser jag framför mig alla dessa små pojkar klädda i bruna/blå/svarta tråkiga kläder med typ en traktor på. Brötiga ungar som gillar Spiderman och Ronaldo och springer runt och knuffas och skränar. Jag bor nära en förskola och alltid när jag går förbi är det en stor grupp pojkar som slåss med pinnar, spelar fotboll och skriker, springer och jagas och slåss etc etc.
Fattar att jag kommer få skit nu men det var pga ovanstående som jag var mest pepp på en dotter. Dvs helt orelaterat till flätor och prinsessor.
Så tänkte faktiskt jag också (men sa det aldrig högt). Så fick jag världens mjukaste lilla pojke. Som älskar att läsa, pyssla och går på dansjympa. Han har hittat en lika lugn kille på förskolan som han leker mycket med. De leker med bilbanor, bygger Lego och är jättefina mot varandra. Vilken tur jag hade 😊💙
(Det enda jag är rädd för nu är att han inte ska få vara den han är utan formas om när skolan börjar, tex för att passa in bland de andra)
Fint. 🙂 Jag tror det är viktigt att alla barn får vara sig själva och att vuxna runtom lägger bort sina egna fördomar och önskemål.
Jag struntar i könet på barnet, men skulle så önska att få ett barn att pyssla och läsa med. Har alltid velat ha en dotter just för att sannolikheten känns större att tjejer är lugnare (statistik?) men kommer med 1000% sannolikhet att älska mitt barn oavsett vem eller hur hen är och alltid stötta att vara sig själv.
Låter som vår son ❣️ han har alltid varit en mjukis, blev retad av en annan pojke i förskolan men det blev pli på pojken sista halvan av förskolan och då skolan börja blev allt lugnt och bra, ännu får min son vara helt sig själv i skolan (gick ut 3an nu) !
Min dotter är precis som du beskriver killarna i ditt inlägg..kön är lixom ingen garanti för en viss personlighet..
Så det handlar om fördomar om könen. När jag var liten så sa alla jämt att flickor är lugna och snälla medan pojkar är vilda och våldsamma. Men problemet är att när vuxna tror på detta så börjar de behandla pojkar och flickor olika och förstärker därmed stereotypa beteenden. Om man behandlar barnen mer som individer tror jag man kommer se mer varierat beteende oavsett kön.
Jag var själv lugn, blyg, och snäll som barn men det var min bror också. Vi var båda mjukisar.
Brötig? Betyder vadå?
Googla.
För mig: Absolut önskade jag en tjej för just av anledningen att få fixa frisyrer, flätor etc på henne.
Jag fick en dotter, men jag frågar alltid om hon vill ha en frisyr. Allt som oftast säger hon nej, visst såklart jag blir lite besviken men jag låter henne få bestämma det själv. Samma sak med att vi inte köper överdrivet med ”lullull” kläder med enhörningar, paljetter, rosa osv. Såna föräldrar har vi aldrig varit. Ibland köper vi till och med kläder från ”pojkavdelningen” till henne. Blått och grönt är så himla fint på henne så jag föredrar kläder i de nyanserna. Vi köper mest enfärgat i blått,grönt, gult och lila.
Ooooh ”till och med”
För mig handlar det inte om saker relaterade till småbarnstiden utan snarare livet efter, säg tonåren? Jag kan sörja att inte få bli mormor – ställt i kontrast till den relation jag själv har med min mamma och hennes relation till mina barn. Min upplevelse är att det är ”svårare” att få den relationen som farmor (jag säger inte omöjligt). För mig känns det så främmande att jag skulle höra av mig till svärmor om graviditetskrämpor eller bebisrelaterade frågor. Klart en blivande fader KAN höra av sig till sin mamma men graviditet och allt som hör det till är ju rent biologiskt mer centrerat till kvinnan.
Samma sak med bara vuxenlivet, känns främmande med män som typ pratar i telefon varje dag med sin mamma men inte så konstigt med en kvinna som har daglig kontakt med sin mamma.
Som ”pojkmamma” ser jag det helt irrelevant med kön nu när barnen är små. En bebis är lika söt, en liten pojke lika gosig som en flicka osv. Det jag kan känna lite sorg eller önskan kring är just vuxenrelationen. Och den vet jag ju såklart inte hur den blir än. Jag vet också att man kan ha en dålig relation mor-dotter i vuxen ålder, och jag kommer göra allt i min makt för att bygga den typ av relation jag önskar att vi ska ha (och skriver redan nu ner saker jag önskar svärmor skulle gjort för att vi skulle få närmre band) men det är i alla fall de känslorna/tankarna/farhågorna jag känner i mitt längtande efter en dotter.
Om man nu måste lägga in en sådan disclaimer så älskar jag mina pojkar och är glad och tacksam över att jag fått just dem och älskar deras personligheter och att få vara just deras mamma. Jag lider inte av att inte ha en liten flicka men jag skulle ljuga om jag sa att inte skulle vilja ha en dotter OCKSÅ. Sen vill jag inte fortsätta skaffa massa barn i jakten på en dotter utan vill kunna vara en närvarande mamma som har tid och ork för alla barn.
Förstår dig helt och hållet! Älskar min svärmor, men vi är ju inte lika nära som jag är med min egen mamma. Jag försöker skicka samma bilder på barnen osv till båda, men jag ringer ju min mamma för att småprata. Svärmor ringer sonen, han ringer inte henne om han inte har ett ärende. Ser det scenariot hos typ alla män jag känner.
Och tyvärr många kvinnor som mest verkar tycka att svärmor är i vägen när hon vill vara delaktig i barnbarnens liv.
Samma här. Har svårt att tänka mig att min vuxna son kommer vilja åka på resa med mig, men tror däremot det vore större chans med en dotter.
Vill bara säga att jag hade världens bästa farmor som var min bästa vän hela min barndom. Hade så otroligt mycket närmre relation till min farmor och farfar än min mammas föräldrar. Men jag förstår dig för jag känner samma och hade gärna varit mamma åt en dotter och senare mormor. Men jag tror att man kanske får fokusera på att vara glad om man ens får barn och barnbarn?
Jag håller absolut med om att man får fokusera på att vara glad över att ens få barn/barnbarn! Går inte runt och grämer mig över brist på döttrar i vardagen men just frågeställningen varför man bryr sig om ev kön så är det just framtiden/vuxenrelatiln/eventuella barnbarn och vilken roll man spelar som farmor vs mormor.
Om jag har turen att bli farmor i framtiden kommer jag göra mitt bästa för att bygga en stark och bra relation till de barnen såklart. Och lägga energi på att bygga en bra relation till mina söners framtida partners.
Kan förstå att ens egen relation till mamma påverkar. Jag har själv en ganska dålig och komplex relation till min mamma. En nära vän har det med och sa i samband med att vi väntade barn (pojkar) ”vad skönt att slippa den där komplicerade mor-dotter relationen som vi vet så mycket om” och jag kände faktiskt att ja, det ligger något i det där… :/ Men jag hade verkligen gjort allt för att inte få den relationen till en dotter. Redan gått i mycket terapi för att lösa all skit jag fick med mig från min mamma.
Kunde varit jag som skrivit denna kommentar💙 precis så jag känner. Så trist att ”bara” får bli farmor då jag aldirg heller skulle vända mig till svärmor, alla jag känner har närmare relation till sina mormödrar/barnets morföräldrar. Plus vid högtider etc.. Annars älskar jag att ha två pojkar, enkelt att uppfostra, tryggt, kul med samma kön, jag är väldigt bekväm med att vara pojkmamma, sportar mm.
Men vi kommer absolut att försöka med 1 (eller 2) barn till, och jag kommer absolut hoppas att det blir en dotter! Men blir det en eller två till pojkar så blir jag lika lycklig, så länge de är friska och glada!
Mängden omärkt reklam som både hon och Pappapappadotter gör borde uppmärksammas. Loka Brunn är ju bara ett exempel……
Jag håller inte riktigt med att henne ”koncept” blivit ”förstört”, om ex hennes sistfödda hade blivit en son.
Då hade hon snarare kunnat kombinera med ”rosa SAMT blått” innehåll. Mer innehåll, fler ”marknader” och demografiska grupper att nå.
(P.s sanslöst eg att man fattar i dagens läge att influenser kan se/ser sina barn som ”inkomstkällor”. Men här sitter vi nu😅)
Jag håller med men tänker mycket beige och linnekläder. Lite gammaldags eller preppy med hängslen, fluga och dova färger.
Titta på Linn, tror du att hon klarar av att ha en son som vill snickra och hamra ute i lera hela dagarna? I jeans och annat lekvänligt.
Tror du att den sonen även skulle få spela ex fotboll, samla frimärken eller spela cello?
Tänk om en av hennes fluffiga prinsessor innerst inne är född i fel kropp och kommer att börja identifiera sig som man.
Fast alla pojkar är ju verkligen inte pojkiga på det sättet, och en del tjejer hatar tjejkläder. Är lite förvånad när jag ser alla småtjejer i klänningar och söta frisyrer på insta, ville aldrig se ut så som barn och min dotter har varit likadan. Har de haft nåt val tro.
Min dotter är sån! Visst ibland vill hon ha tofsar, flätor och klänningar men oftast vill hon inte ha något ut av det.
Hon är ändå snart tre år. Vi har aldrig heller haft övergulligt med rosa, paletter, enhörningar, rosetter osv på henne. Vi har oftast haft blått och grönt för vi tycker hon passar fint de de färgerna. Så många som frågat då om vi hade en pojke eller frågade vad HAN hette. När vi sa tjejnamn och HON heter så var det överraskande många som frågade varför vi hade ”pojkkläder” på en ”sån söt liten prinsessa”…. Fick bita mig i tungan och stoppa händerna i fickorna för att inte ge varje person som sa så en rejäl höger…..
Vi frågar alltid om hon vill ha klänning, säger hon nej väljer vi något annat eller så får hon välja själv. Då väljer hon oftast typ en neutral t-shirt och byxor/shorts.
Nu ljuger du som en häst travar!
Önskar jag kunde säga ja, men tyvärr inte…
De får nog aldrig välja hos Linn, därav bra de får vara hos sina pappor varannan vecka.
Linn verkar ha fastnat i disneyprinsessvärlden , så patetiskt när hon på en video från Spanien ”leker” Ariel😂, bara ett exempel från den världen och det vill hon överföra på sina flickor😵💫
Jag tycker hon har en förfärlig personlighet och är så fruktansvärt självgod att man rodnar.
Tja hade tiingelinn fått en son hade hon ju kunnat göra samma sak som de två pappornas andra barns mamma gjorde. Valt ut någon på Instagram och sålt barnet till någon som inte själv kunde få barn och ville ha en son. Problemet löst.
Wtf har det hänt??
Man kan ju undra hur dessa influencers som enbart lever på att posta bilder på sina uppklädda söta små barn kommer överleva när barnen blir större och får egna viljor och inte längre är så intresserade att kläs upp som små dockor och posera för föräldrarnas sociala medier? Hur ska de överleva som influencers när de inte längre har små söta barn att posta bilder på eller utnyttja för att göra reklam?
Linn, Pappapappadotter och flera andra får nog svårt att göra content då när barnen blir större och inte kommer vilja längre. Antagligen blir det väl att fortsätta skaffa små söta dockor att klä upp och tjäna pengar på – som Mybabydolls som är inne på barn nr 12 nu…….?
Sen avslutar hon med ”min högsta dröm var att få en dotter”, och allt hon skrev innan faller lika pladask och fånigt som man kunde ana.
Detta konto och pappapappadotter verkar avskräckande på sättet hur döttrar exponeras och dressas upp för alla att se.
Jag ville ha en dotter. Klädde henne aldrig i rosa, gulligt eller glitter dock. Inte ett enda plagg var rosa. Jag ville inte ha en dotter för att kunna köpa typiskt stereotypa flicksaker eller för att ha en ”prinsessa”. Jag känner mig mer trygg med flickor helt enkelt. Jag är inte förtjust i pojkar. Jag fick ett enda barn och det var en flicka. Jag är nöjd. Kommer inte få fler barn och det gör mig inget. Har lärt min dotter normkritik från tidig ålder, lärt henne att utmana normer och byggt upp en stark person som är trygg i sig själv.
De här meningarna är så konstiga ”jag är inte förtjust i pojkar”. Pojkar är preics lika fina och underbara barn som flickor..
Rätt stört att tro att alla pojkar är likadana helt ärligt.
Hur blev du gravid?
Haha. Precis, små oskyldiga pojkvarelser gillar vi inte, men ligga med fullvuxna män går ändå alltid bra..
Usch vilken sjuk kommentar.. ”Gillar inte pojkar”. Ändå skaffade du barn??? Du vet att det är 50/50 va? Blir så jävla provocerad när folk skriver såhär eller säger såhär. Alltid kvinnor också som vill ha en ”prinsessa” 🤮. Är glad för ditt barns skull att hon är en flicka. Vem vet hur det barnet hade mått annars.
Jag ville ha en flicka för att jag själv är uppvuxen med fyra systrar. Mamma och pappa fick fem flickor. Min första blev en flicka. När tvåan låg i magen och jag fick veta att det var en pojke grät jag på öppen gata. För att jag inte ville ha en pojke och för att min dotter nu inte skulle få en syster. I efterhand helt sjukt. Älskar min lille pojke och skulle aldrig vilja ha någon annan än honom. Det var bara mina egna fördomar (och kanske hormoner) som spökade. Dessutom, även om hon inte fick någon syster fick hon en ett år yngre lillebror. Och de har stått varandra extremt nära hela livet. Nu som snart vuxna är de fortfarande varandras bästa vänner.
Vad är det för WT-mammor som förminskar sina pojkar genom att säga att de inte ångrar sina pojkar….. MEN SEN DÅ JÄVLAR KOM FAMILJENS LILLA ✨PRINSESSA✨ OCH GJORDE FAMILJEN KOMPLETT FÖR DEN VAR INTE DET TIDIGARE FÖR DER RÅKADE BARA VARA POJKAR I FAMILJEN.
Äckliga människor.
Ja faktiskt 😭 stackars de små pojkarna
Sjukt. Men så är många kvinnors uppfattning. Att dom haft tur som fått flickor istället för pojkar. Usch.
Hon tas upp som exempel på influenser som
livnär sig på sina barns medverkan i hennes flöde. Det första hon gör är att hylla det de inte kan påverka – könet de fått biologiskt och att det är vad som är mest fantastiskt.
Skulle önska lite reflektion från de som spammar ut sina barn. Varför gör ni det? Hur tänker ni att era barn kommer främjas som individer av att synas jämt, bli igenkända på stan av främmande människor. I nya relationer kommer de redan vara stämplade eftersom man bara en googling bort kan lära känna en person som dennes mamma diktat upp hela uppväxten.
Hur kommer barnens självkänsla te sig? Kommer det vara viktigast hur man själv och andra ser ut och har på sig, eller kommer handlingar vara det man värderar högst i en person?
Jag har så många tankar utifrån influenser-bubblan 😅
Mina barn, två pojkar, många som inte vet kallar den lilla för lillasyster för att han har lockigt hår. Och i det är väl tanken att det är mer perfekt med en av varje.
I det gamla bondesamhället var det nog bra att ha många pojkar. Men en flicka först som skulle hjälpa till med att ta hand om pojkarna. Den flickan fick ofta bli hemmadotter som inte gifte sig utan stannade hemma och tog hand om sina gamla föräldrar.
Så det har ju spelat en roll vad man fick. Det är väl det som sitter kvar i hjärnan eftersom folk pratar om pojkar och flickor och man själv kan ha en önskan om vad man vill ha.
Och förr var det ju noga med minst en pojke i alla fall som skulle föra familjenamnet vidare. Det fanns ju folk som på fullt allvar menar att vårt kungahus är Huset Westling nu. För en kvinna kunde ju enligt många inte äga sitt namn, eller i det fallet sin ätts namn. Sjukt.
Tillhör dem som förstår att man vill ha tjej. I princip alla pojkar jag stött på är så brötiga, skräniga, knuffas, skriker o beter sig så jävla drygt. O nästan alltid har dem en morsa som skiter i hur deras söner beter sig. Min dotter är bara 2,5 år men redan nu fått utstå pojkars hårdhänthet och stök. De ska ta ifrån henne leksaker, blockera gungor o kanor, knuffas, mm. Sist blev jag så jävla arg att jag röt i mot ungjävlen i fråga. Ni som har pojkar, -uppfostra dem tack!!!😡😡
😅
Och jag har två mjuka, försiktiga pojkar som snarare får utstå att jämnåriga tjej-kusinen förstör leksaker, knuffas och är allmänt stökig vid varje släktträff.
Håller med om att de med pojkar ska uppfostra sina barn men det gäller tamefan för flick-föräldrar också. Önskar alltjämt närvarande och lyhörda föräldrar som leder barnen rätt i livet.
”två mjuka, försiktiga pojkar” – vad alla morsor tänker om sina söner som sedan växer upp till tonåringar och festar med alkohol. Vad tror du döljer sig i mänsklighetens historia? Vilka gener bär dina söner på?
Din inställning är en av huvudorsakerna till våldet.
Ursäkta?
För tonårstjejer växer inte upp till tonåringar som dricker alkohol? Och imponeras och blir kära i dessa hemska tonårspojkar?
Oj det eskalerade snabbt.
Öh, goddag yxskaft?
Tror absolut mina söner kommer festa med alkohol i tonåren men har svårt att se hur det är motsats till att vara mjuk och försiktig som barn? Tror även lugna flickebarn har förmågan att festa när de är tonåringar….
Det S skrev var att i princip alla pojkar är våldsamma (och utifrån att hennes dotter är 2,5 år antar jag att hon menar barn i liknande ålder). Mina barn är inte faktiskt inte våldsamma och jag kommer fortsätta försöka uppfostra dem till empatiska män. Men med ditt synsätt är det väl genetiskt kört då och alla små pojkbebisar som föds är ödesbestämda att bli små krigsmaskiner?
Tycker tvärtom. Att småtjejer ofta skriker, rivs, trotsar och bråkar. I tonåren är tjejer ofta hemska. Från mina egna erfarenheter i min omgivning. Hade själv en lillebror som var världens lugnaste. Men vet också att det är mina egna erfarenheter och skulle aldrig kalla det allmän sanning.
Glad för din skull dock att du fick en dotter. Du hade inte förtjänat en liten pojke och han hade troligtvis mått mycket dåligt över att få en så sjuk mamma som du själv 🙂
Brötig? Betyder vad?
Tror det betyder typ brölig, dvs att man brölar. En typ av ljud, vanligt förekommande när män samlas i grupp. Intensiteten av det upptrappas som regel i takt med ett eventuellt alkoholintag. Om man får vara lite go sådär kan man av pedagogiska skäl beskriva det som den manliga motsvarigheten till kvinnors skrän.
Och ja detta är alltså en min egna, okvalificerade gissning. Jag borde naturligtvis ha googlat innan jag svarade, men hur kul skulle det vara? ⛵️
Stökig
Men HALLÅ!!!!! Fy fan så dum kommentar 😡det finns minsann flickor som inte heller beter sig och flickor är oftare mobbare och ”hittar” fel hos andra barn 😡och fryser ut de som inte passar in i mallen. Jag har själv två flickor och en pojke och min erfarenhet är att pojkar i förskoleklass/skol åldern oftare är snälla mot andra barn.
Du är en sån : mina barn och andras ungar . Din lilla flicka kanske inte är den snällaste som delar med dig när mamma inte ser.
Tänkte exakt samma. Rannsaka dig själv kvinna 😂 Skrattade när jag såg din kommentar. ”Min lilla flicka skulle minsann aaaaaaldrig….”
Är lärare och kan säga att det finns minst sagt lika många brötiga flickor som pojkar. Vi får lägga mer tid på att reda i ”tjejdraman” med utanförskap och snack bakom ryggen än att reda i bråk mellan pojkar.
Nja håller inte med, drama tjejer emellan absolut! Men till 99 % procent av gångerna är det pojkar som stökar på lektionen och förstör andras undervisning.
I mina klasser har det varit tvärtom.
Givetvis
Håller med Sandra, tyvärr är det så.
Jag hade så jobbigt med min mens från 12 års ålder, så när jag blev gravid hoppades jag (i smyg) att det skulle bli en pojke. Det blev det och sedan en lillebror till honom tre år senare. Jag ville liksom inte ärva ner mina jobbiga kvinnogrejer. Det är ju väldigt ledsamt när man tänker på det, att kvinnor ska behöva lida hela sin tonår och stor del av sitt vuxna liv av mensen och allt runt den. Så det var min bakgrund till min hemliga önskan.
Ja men visst de fruktansvärt med mens men vi kvinnor är fan de bästa som finns !!!!
hellre mens än att behöva va en del av manssläktet 🙂
Omg säg att du skojar😱😱😱😱😱😱😱
Obs: jag är ej seriös. Förstår dig.
Jag ville så gärna ha en tjej efter storebror, när jag väntade andra barnet. Ut kom en kille som såg ut och var precis som mig. Det visade sig nu i efterhand att jag kanske bara ville ha nån form av ”mini me” men det fick jag. Sen vad barnet hade mellan benen var såklart helt oviktigt. ❤️
Jag önskade två barn, fick två härliga pojkar. Visst, det är lite (!) brötigt och gruffigt emellanåt men de är också mjuka, smarta och känsliga så det jämnar ut sig.
Ja, det där med att ha pippilotter åt alla håll i håret och klänningar som står rätt ut (hoppas ni fattar) på småflickor.. Ibland ser det ut som de ska på maskerad när de är pyntade till tänderna..
var det inte Linn som i Unga mammor sa att hon ville ha en son och en dotter?
Att få en dotter är speciellt 🙂
Vi stor för de goda i den här hemska världen där män våldtar och krigar .
En dotter är fan de finaste man kan få.
Vilket enormt ansvar att få en man.
Tänk vilken risk att han blir en av de där äckliga mannen som tafsar ” lite ” på tjejens i skolan som slåss som är våldsam osv.
Nej fan är så tacksam för mina döttrar . Minimerar risken något enormt att få en våldtäcktsman eller en man som tafsar på kollegan eller en man som slänger sig med idiotiska kommentarer trycker ner kvinnor osv. Klart man hade älskat sin son lika mycket men fan enormt ansvar 🙂
Med tanke på vilken syn du har på pojkar och män så är jag glad över att några söner slapp ha dig till mamma, stackars barn!
Håller med. Usch 🤐 Vad är det för fel på kvinnorna i detta kommentarsfält. Och som är mammor. Det är 50/50 när man skaffar barn, men ändå chansade ni. USCH
Barn oavsett kön är det finaste man kan få, förstår inte hur man överhuvudtaget kan tycka att det ena eller andra är bättre. Båda behövs för vår fortplantning.
Eller så hade Linnsan gjort som sin ”vän” och klätt pojken i klänningar för ännu mer uppmärksamhet och intäkter.. 🤢
Har inga barn men om jag tänker mig ett så tänker jag en pojke. Små pojkar är mycket sötare än små flickor och jag skulle inte vilja ha att göra med en tonårsflicka.
Du kan väl ändå inte vara seriös? Säg att du driver…
Så känsliga ni är här inne. Det skadar exakt ingen att ha åsikter. Skulle jag få en tjej så skulle jag knappast hata henne eller ge henne en dålig uppväxt och sämre bemötande bara för att hon är tjej. Mitt barn hade jag ju tyckt varit gulligt oavsett. Men jag tycker i allmänhet inte att det är gulligt med flickor på 3 år som leker med dockor. Alltså: din unge är inte söt, min unge skulle vara det. För det klart som tusan att man tycker ens eget är sötare än något annat. Tror inte att någon tycker annorlunda. Och tonårstiden är oundviklig. Men jag vill helst inte gå igenom den med en tjej. Om man får DRÖMMA FRITT. Men jag är knappast dum i huvudet och hade behandlat min ofödda dotter dåligt. När allt kommer omkring vill man väl bara ha ett barn??? Idiot.
Jag tycker också små pojkar är gulligare än små tjejer! Älskar fyraåriga killar som springer runt och spelar fotboll 😭😍
Jag mår illa av hur hon väljer att exponera sina barn. Klär dem alltid som dockor i syntet, tyll o osköna skor. En befrielse när man ser barnen hos sina pappor, hur de är klädda för att vara lekande barn, inte prydnader.
Finns inget värre än pojkmammor, som enbart har pojkar alltså. Ett evigt jävla curlande, det ska städas, handlas, och tvättas åt dom flera år efter att dom flyttat hemifrån.
Blir lika förundrad varje gång jag tänker på min svärmor som en gång i veckan var och hämtade tvätt, städade och hjälpte med matlådor hos min sambo när vi träffades. Hur kan man inte skämmas över att bete sig så?
Varför sa mannen ifråga inte ifrån? En vänlig undran 🙂
Hahahah alltså dessa kommentarer. Det är din MAN det är fel på. Inte hans mamma! Sjuka jävla människa.
Det är fel på båda skulle jag säga.
Hon skyller sin mans dåliga beteende på hans mamma. Han är en vuxen man. Väx upp.
Hon gjorde ju också konstiga saker? Klipp navelsträngen! Bägge två så osexigt.
Sådär är mina föräldrar mot min lillasyster 😁 hon kommer aldrig växa upp
Min man har två systrar. Båda systrarna har fått allt de har pekat på och lämnar fortfarande all sin tvätt varje vecka hos sin mamma. Då får de den tvättad, vikt, styrkt och hemkörd. De är båda över 30 år och har tre barn var. Bägge har dessutom krävt att föräldrarna löser dem från diverse ekonomiska knipor som de själva har satt sig i.
Min man har klarat sig själv. Aldrig fått hjälp med pengar eller annat och heller aldrig förväntat sig eller bett om det. Vi har två söner och jag hoppas vi lyckas uppfostra dem så de blir som sin pappa och inte som hans systrar.
Det finns gott om föräldrar som curlar sina flickor också .