When in need….
Julia Frändfors frågestunder och diskussioner på Instagram får mig ofta att le. Just nu, medan jag skriver detta, har jag precis skrattat högt åt något hon pratade om i sin story. Eftersom jag fortfarande har problem med mina videoklipp kommer ni snart kunna höra om det i en podd nära dig istället.
Det hon däremot både tycker och tänker kring och som jag kan dela här är förlovnings- och bröllopsrelaterade frågor. En följare undrar hur länge man kan vara förlovad innan det blir pinsamt. Det verkar tydligen bli det enligt vissa, och jag har inte ens haft vett att skämmas över att det tagit oss mer än ett par år att knyta hymens band. Oooops…
🙂
Så här svarar hon på den frågan, som sedan får en respons som leder till ytterligare en utläggning från Julia, där det sannerligen är ord och inga visor.
Fråga: Hur länge kan man va förlovad innan det blir pinsamt? Hur snabbt måste man gifta sig liks?
Julias svar: i vanliga fall hade jag sagt ett år. men vi kommer inte gifta oss förrän 2026 så får säga två år då? d kostar ju en del och det finns inget äckligare än bröllop där folk vill att man ska betala kuvertavgift som gäst nej du hahahahaha
Responsen: Eller att de är så snåla att partners får komma om man är förlovad hahahahaha bara för å hålla nere gästantalet
Julias svar: Här håller jag inte med… Jag vill verkligen inte ha din fula kille på mitt bröllop. Skratt. Även om ni har barn. Han är tråkig på fest!!! Han gör DIG tråkig. Hehe nej men…
Nej men seriöst. Är såååå många jag inte kommer bjuda som kommer bli ’ledsna’ att dom inte är bjudna men snälla nyligen ’på ditt bröllop bjuder du folk du VILL ha en relation med, inte folk du HAFT en relation med’ sant ju. Varför bjuda någon du inte umgåtts med på aslänge, nån du inte träffat på åratal? Jag förstår inte det. Och ja såklart man vill hålla nere gästantalet.. jag vill inte ha LÖST FOLK. Ew.
Så dom flesta av er som läser detta kan tex räkna med att absolut inte bli bjudna. Meddelas endast på detta sätt. *handhjärta*
Vad tycker ni om Julias resonemang?
Jag känner mig lite tudelad, men om jag måste välja vilken fot jag ska stå på så blir det med mer lutning åt Julias håll. När jag bodde i USA gick jag på ett bröllop som en persons +1, där jag inte ens visste vem det var som gifte sig. För alla blev bjuda med en +1 och det är ju helt sjuka pengar som spenderas på sådant, som verkligen helt bortkastat. Samtidigt är ses man som lite av ett UFO om man går på ett bröllop själv och ett stort bröllop ses som status för många och någonting man kan spendera hur mycket pengar som helst på.
Så många gäster som möjligt eller enbart de absolut närmaste?
Eller någonstans i mitten?
Föregående inlägg 
Alla gör väl som de vill. För egen del bjöd jag bara sådana jag hade en relation till men ändå är det många av dem som jag inte aktivt umgås med idag. Vänskaper förändras genom åren och inte ens alla man verkligen gillar hinner man umgås med.
Hade jag gjort det igen hade jag valt att göra så som jag ursprungligen ville göra: bjudit på kaffe och tårta efter vigseln och sedan dragit.
Julia beter sig verkligen bedrövligt på Instagram (och det jag har hört av podden). Verkar dock som att hon döljer en del av det beteendet för sin kille. Har svårt att begripa att en hyfsat normal person skulle attraheras av hennes beteende.
Traditionen med cirka ett år efter förlovningen tycker jag är rimlig. Lite konstigt att va förlovad många år, särskilt de som inte ens har nån plan att gifta sig. Förlova er när ni är redo för giftermål då? Det är det det betyder.
Angående gäster.. Ja där får man ibland vara diplomatisk. Kanske inte kan bjuda alla kusiner utom en tex. Samtidigt ska man ju inte behöva ha folk man hatar eller har konflikt med på sitt bröllop. Partners till de man vill bjuda kan inte riktigt uteslutas om de varit tillsammans en längre tid, men bara +1, vem som helst, är jättekonstigt.
Jag blir exakt noll procent provocerad av folk som inte gifter sig ett år efter förlovning. Förlovning betyder ingenting alls längre, är i princip bara ett smycke och är enbart något mellan paret. Gör ingen som helst skillnad i praktiken. För min del får folk vara förlovade hela livet utan att gifta sig bäst de vill.
Eller tvärtom, gifta sig utan att förlova sig först.
Varför ska man fria till någon då om man ej planerar att gifta sig och det ”bara är ett smycke” som inte betyder något?
Det gör man väl som man vill.
För vissa är en förlovningen inte ett frieri. Utan man förlovar sig bara. Är väl bara något för att befästa kärleken sinsemellan, att höra ihop på ett annat sätt. Förstår faktiskt inte varför det provocerar så mycket. Är väl samma som att ta samma efternamn vid äktenskap. Är ju också egentligen bara symboliskt för att höra ihop på ett annat sätt.
Då är de alltså inte förlovade utan vill bara gå runt med ”kärlekssmycken”.
Men vad gör det då?
Låt mig gissa, är det wt att förlova sig utan att gifta sig inom 365 dagar?
På dag 366, då jävlar har man blivit WT?
Det är absolut wt att vara ”förlovad” utan att gifta sig i massa år… Ungdomsbeteende.
Hoppas inte jag känner dig irl.
Detsamma.
Är det wt eller ungdomsbeteende? Du får bestämma dig.
Ungdomsbettende blir et om vuxna gör det.
Ungdomsbeteende ???
Ja, sånt folk gjorde i yngre tonåren. Förlovning för sakens skull men inte på riktigt. Känner ni inte igen det? Att vuxna gör så var nyheter för mig.
Kolla på vilka som är förlovade utan att vilja gifta sig… så har du svaret ?
Berätta för mig.. Vilka är vi exakt? Jag har varit tillsammans med min sambo i 23 år, förlovad i 20 år och vi har aldrig tagit steget till att gifta oss. Vi har pratat om det, men faktum är att ingen av oss är riktigt intresserade av det. Begriper inte hur det kan vara så konstigt bara för att du har valt ett annat sätt att leva. Jag respekterar det trots mitt WT, ungdomsbeteende. Kanske något att lära från.
Va är det sant? Gud vad konstigt. Onödigt. Man hör ju på ordet, förlova – lova att gifta sig. Det där du beskriver låter som nåt en del gjorde i tonåren haha!
Vad oseriöst. Tar ju kort betydelsen av ordet och meningen för de som faktiskt ska gifta sig.
Nej det gör det inte
Jo. Om massa folk är förlovade på låtsas.
Nej, det tar ju inte bort betydelsen för ett par som ser på förlovningen på ett strikt traditionellt sätt. Förlovningen är ju något mellan paren, så som de ser på det så gäller den
Haha nej. Finns en bestämd betydelse av förlovning. Är du förlovad kommer jag anta att du ska gifta dig, ska du inte kommer du inte bara förlovad helt enkelt. Så samhället ser på det.
Nej, det finns inga regler när det gäller förlovning. Du kan förlova dig med din katt två gånger per dag om du vill. Du får däremot inte gifta dig med din katt, där finns det regler.
Vad du antar är det väl knappast något att bryr sig om. Och samhället har väl inget med det att göra heller?
10.43 håller med dig.
Tro mig, ingen kallar er förlovade, eller fästmö/fästman.
Man friar inte, man bestämmer sig för att förlova sig. Det känns lite mer än att bara vara tillsammans.
Det gör inte alla som gifter sig heller, det är vanligt att man bestämmer sig tillsammans och inte friar. Känns nerv hur gammal är du?
Sådär tänker fjortonåringar, sorry. Ingen annan ser er som förlovade på riktigt kan jag säga.
Exakt. Jag har flera stycken i min släkt som endast är förlovade och som kommer att förbli endast förlovade. Några vet jag dock gifte sig efter ungefär 40 års förlovning.
VARFÖR de har gjort såhär kan inte jag svara på, till den som kommer argumentera mot detta.
En förlovning betyder verkligen ingenting i mina ögon. Inte mer än att man oftast har en ring på fingret, gör bara något för _känslan_ av att tillhöra någon men det är ju inte direkt bindande och det finns inga fördelar som kommer av det och det är ingenting som påverkar någon annan än de två inblandade.
Kommer nog inte vilja gifta mig själv utan nöja mig med att förlova mig.
Att vara förlovad betyder verkligen att vara för-lovad, ett löfte om äktenskap.
Det har liksom en redan en riktig definition, så din egen hitte-på betydelse säger ingenting.
Men det är inget juridiskt alls. Du kan vara förlovad i en evighet, eller så gifter du dig utan förlovning. Finns mycket som ändrar betydelse med tiden.
Det fråntar inte att grundtanken med förlovning är planer på äktenskap.
Vill ni gå runt med ringar utan att gifta er så är det något annat än förlovning.
Och?
Behöver det inte alls vara. Om man gifter sig efter 20 år, ändras ringens betydelse till en förlovningsring då??♀️
En förlovning är ingenting(!) annat än symboliskt. Oavsett när eller om du gifter dig.
Precis, det där är nån hittepålek, konstigt när vuxna människor gör det. Förlovning är förlovning, löfte och planer om att gifta sig.
För dig är det så och för tusentals andra så betyder det något annat. Och ingen kommer att gifta sig för att du tycker att man inte kan vara förlovad i 50 år.
Väldigt förvånad att flera här verkar tycka det är normal och känner igen det.
Det är ingen hitte-på-betydelse. Det är en teori och jag vet vad det betyder i grunden.?♀️ Men det betyder verkligen ingenting rent juridiskt. Du behöver inte ansöka om att bryta en förlovning. Så en förlovning _betyder _ingenting_. Man skulle kunna förlova sig med vem som helst och bryta den lika snabbt igen och förlova sig med en ny dagen efter. Så det finns inget, det är en ring med en symbolisk betydelse.
Precis, den symboliska betydelsen är ett löfte om äktenskap.
Dvs ganska mycket mer än ”ingenting”.
Hur kan detta provocera så mycket? Vad är det för känslor det rör upp egentligen?
Undrar också!!
Känslor? Definitionen av förlovning är fakta, dvs motsatsen till känslor.
Ja så vad är det för känslor det rör upp när ett par väljer att frångå den definitionen?
Att de är löjliga och omogna eller inte kan betydelsen av ord.
En symbolisk betydelse är rätt så skit samma imo. Fortfarande pissenkelt att bryta en förlovning. Den betyder 0.
Konstigt att prompt välja att förlova sig med inställningen att det helt saknar betydelse. Då kan du ju fria till vem som helst?
Ja, det kan man.
Ja, du får förlova dig med en kaktus om du vill. Vem skulle stoppa dig?
(Och det får du just eftersom det betyder noll och ingenting juridiskt. Finns inga regler, inga åldersgränser, ingenting mer än en tradition (som också har förändrats genom tiderna))
När ett par väljer att bara förlova sig så är det inget frieri. Ingen friar. Man bestämmer att man älskar varann och vill lite mer än att ”bara” vara tillsammans.
Jag tycker det är korkat av dig att håna folk för det.
Gör som du vill så gör jag som jag vill.
Det löjliga uppstår ju när dessa människor som vill mer än att ”bara” vara tillsammans ändå fortsätter att ”bara” vara just tillsammans, fast med en ring på fingret för att få känslan av att det är nåt mer. Fast det då absolut inte är det.
Det är det många som gör och sen gifter sig. Förlovad blir man på två sätt, att nån friar eller så kommer man överens om det.
Bara för att det är enkelt att bryta betyder inte att det är meningslöst, herregud. Det är lätt att skilja sig också, det är lätt att göra slut. Betyder det att äktenskap och förhållanden är meningslösa? Måste man ha ett bindande kontrakt för att nåt ska betyda nåt enligt dig?
?
Visst KAN man men det är ett ganska konstigt beteende och respektlöst mot traditionen. Ingen skulle ta en seriöst om man höll på så. Varför leka runt så, vem skulle fjanta sig så?
Men snälla
Snälla vaddå? Om din kompis var 40 och förlovad för att ”det är fint” men aldrig ville gifta sig skulle du ta det seriöst? ?
Är inte personen som frågan riktar sig till, men jag skulle i vart fall ta det seriöst om paret i fråga var seriösa?
Vem är jag att döma deras förhållande, kärlek och presumtiva monogami (om de nu inte är poly) och deras sätt att befästa det med?
Förlovning betyder förstås rent språkligt, som konstaterats, att man lovar varandra att i framtiden ingå äktenskap, men jag personligen tycker inte det är pinsamt eller oseriöst om ett par som av någon anledning inte önskar ingå äktenskap istället ser förlovningen och dess symbolik som en ”lovning” att hålla ihop livet ut.
Något dylikt vore förstås en mer korrekt term för en sådan status men i folkmun har begreppet förlovning ju ofta fått representera även sådana överenskommelser, men det förtar ju inte betydelsen från dem som förlovar sig med avsikt att sedermera gifta sig.
Man kan ju argumentera för att det borde finnas en annan term för ett sådant löfte, då det rent generellt gör symboliken och de antaganden som kommer med begreppet förlovning mindre självklar, rent kommunikativt, gentemot allmänheten. Ett löfte om ett stundande äktenskap är ju dock helt oberoende av någon annans förhållande och dess förutsättningar och blir ju inte mindre verkligt bara för att någon annan genomgår samma symboliska ritual utan avsikt att gifta sig.
Hur ängslig måste man inte vara för att känna att betydelsen av ens egna förlovning är hotad av att någon annan får en ring och kallar det förlovning, utan att för den delen ha några giftasplaner.
Rent krasst kan man ju anse att borgliga vigslar är fullständigt obetydliga de med, inte minst då man kan upprätta diverse äktenskapsförord och testamenten även utan att något äktenskap föreligger, men framför allt då det borgliga äktenskapet, oberoende av om äktenskapsförord/testamenten upprättas, i slutändan bara är en hög praktiska och ekonomiska avtal som likaväl kan upprättas utan att något äktenskap ingås. Genom det ”borgliga äktenskapet” gör man bara sitt basic förhållande till någon form av fåmansbolag, typ.
Borgliga äktenskap får väl utifrån ovan förda resonemang också antas förta betydelsen av kyrkliga vigslar där man faktiskt lovar varandra evig trohet inför gud. Den borgliga vigseln är bara två vuxna som leker bröllop i stadshuset, ett symboliskt spektakel med utklädnader och ringar, för att fira den ekonomiska överenskommelsen, som familj och vänner med entusiasm dessutom förvänta delta i och ta på allvar.
Då är en förlovning utan efterföljande bröllop väl ändå att föredra? Mindre skenheligt och pretentiöst, bara en symbol två parter emellan, som sinsemellan kan ingå vilka ekonomiska och praktiska överenskommelser de än önskar.
Evig trohet inför gud var det ja… Därför skilsmässoantalen är så låga.
Jag vet inte vad statistiken vad gäller skilsmässa har med hur man väljer att vigas att göra, eller min kommentar i övrigt? Förklara gärna för jag hänger inte riktigt med på vad du vill ha sagt med det. ?
Det är väl vanligen just trohet livet ut som lovas oavsett vigselform/annat motsvarande löfte, och förhoppningsvis är det också ambitionen då löftet ges.
Att skilsmässor tas ut i högre utsträckning kan ju vara på gott och på ont, samt indikera en hel massa om hur samhället ser ut idag och hur människor ser på relationer.
Ytterst är det ju dock positivt att det idag är lättare och mer socialt accepterat att lämna ett förhållande man inte mår bra i, eller av annat skäl inte önskar fortsätta.
Inte så att jag förespråkar förbud mot skilsmässa/separation oberoende av hur man valt att binda sig till varandra (om det nu skulle vara någon som dragit egna slutsatser vad gäller den saken). ?
Vad spelar det för roll hur seriöst jag tar en förlovning mellan min vän och hennes partner?
Och det är väl knappast det som definierar hur seriös en relation är. Har vänner som har barn, hus, levt ihop i 25 år och är förlovade med inte gifta. Tycker absolut ingenting om det, det är mellan dom.
Många skulle nog tänka att de var lite barnsliga och oseriösa. Varför förlova sig utan att gifta sig sen när det är det det betyder. Ska man bara vara förlovad hela livet kan man ju lika gärna bara vara ihop. Det är ju ett steg till giftermål.
Men nu var ju frågan vad jag skulle tycka. Tycker det är mer barnsligt att ha åsikter om någons förlovning faktiskt.
Jag är en sån person. Nu är jag visserligen bara 26 år men vi har varit förlovade i fyra år. Anledningen är enkel: vi ville visa att vi planerar att leva med varandra resten av livet och ser förlovningsringarna som ett fint sätt att bära det löftet. Bröllop finns med i framtidsplanerna, men för oss är det ekonomiskt inte det bästa läget att gifta oss nu. Vi vill först betala av huslån och ha råd med andra drömmar. Sen blir det bröllop!
Vissa i omgivningen ser på det som onödigt, men det viktiga är att vi vet vad det betyder för oss.
Det är otroligt många som bara är förlovade och aldrig tänker gifta sig. Så klart tar folk en seriöst, har du bott under en sten?
Inte i mina kretsar, inte hört om det sen jag var tonåring. Varför gör man detta? Förlovning är ju steget innan äktenskap? Meningslöst att göra utan att man tar det steget.
Förlovning betyder löfte om äktenskap ja, men finns ingen tidsbegränsning i ordet. Därför kan man absolut vara förlovad i 40 år innan man gifter sig.
Mina föräldrar har nog varit förlovade i drygt 45 år. De träffades på gymnasiet och lever fortfarande tillsammans.
Precis! Jag tycker inte det är ett dugg konstigt.
Fler borde fundera på den juridiska aspekten att sambos inte ärver varandra. Så förlovning borde leda till äktenskap då man då får en annan tydligher i vad som gäller. Lex Stig Larsson – Millenniumtriologin. Efter 30 år tillsammans som förlovade och sambos ärvde hon ingenting av de många miljoner böckerna drog in…
Så klart skriver man papper.
Vad märkligt. Betyder ju ingenting då. Skulle inte ta det seriöst.
Nej det betyder ingenting.
För ER! Normalt så betyder det nåt.
Varför stör det dig hur andra gör? Om du ser någon på tex Facebook ändra relationsstatus till förlovad, hur påverkar det dig om de inte vill gifta sig inom det närmsta året (eller alls)?
Det finns en faktiskt betydelse, tycker det är barnsligt att försöka ändra det bara för, ja vad? Och det gör att folk inte förlovning på allvar. Hitta på ett eget ord.
Men förlovningen i sig är ju en trolovning som förändrades med tiden.
Och oskuld ska du va också, tills bröllopet. GLÖM INTE DET!
Du är ju fri att lägga vilken betydelse i det du vill när du förlovar dig. Hur något annat par ser på det spelar inte någon roll.
Nej så funkar det inte.
Hur funkar det då? Det finns idag inga juridiska regler kring en förlovning. Barn får förlova sig. Eller hur menar du att det skulle funka?
Det funkar inte att bara ändra pompen och begrepp för att man känner för det. Så onödigt, varför?
Ord och begrepp ska det stå.
Men om du nu ska hävda att det ska vara sin rätta betydelse, då ska du gå tillbaka till när förlovningen var en trolovning. Vilket hade liknande status som äktenskapet. Trolovningen ändrade betydelse till att bli en förlovning, som var ett löfte om äktenskap (inget om ett år, kunde vara långt mycket längre än så och syftade till att paret skulle lära känna varandra innan äktenskapet. Hur många ser förlovningen så idag ens?).
Så återgå du till ursprungliga betydelsen, men gör det ordentligt då. Eller så hänger du med i utvecklingen. Det har tex Nationalencyklopedin gjort och har med att en förlovning idag inte behöver innefatta samma ”löfte” om äktenskap som det gjorde förut.
Bevisligen är det ju så det fungerar. Känns det jobbigt att du inte kan bestämma en sån sak?
Nej ni bara tror det. Förstår inte varför ni vill förstöra för andra.
Det gör vi inte.
Nej Du behöver verkligen inte ta det seriöst. I mitt förhållande så spelar det ingen roll vad du tycker.
Va? För dig kanske det är det men jättetråkigt och konstigt om det förlorar sin betydelse. Om det inte betyder nåt, varför göra det? Sånt är väl unga tonåringar som håller på med bara, låtsasförlovningar?
Vad spelar det för roll om det ”förlorar sin betydelse”? Det kommer ju inte påverka dig och din förlovning om nån ser på det på ett annat sätt.
Jo det gör ju det.. om ingen tror man ska gifta sig utan bara gjort en fjortosförlovbing. Varför utarma och förstöra en betydelse för ni vill leka? Hitta på en egen grej och ord i så fall!
Det påverkar inte dig alls. Du gör som du vill så gör andra som de vill.
Nope. Det har redan påverkar mig, folk fattar inte att mans k gifta sig utan tror man larvar runt som er.
Men de märkte väl att ni gifte er sen? Tror inte folk bryr sig nämnvärt om tiden det gick mellan er förlovning och bröllop. Tror du överskattar tiden någon lägger på att fundera över när er förlovning ska övergå i äktenskap.
Jo folk blev förvånade när man sa att man skulle gifta sig, eftersom folk tydligen gör det på låtsas. Irriterande.
Vad jobbigt det måste ha varit.
Vad ville du ha för reaktion?
”Varför berättar du att ni ska gifta er? Ni är ju förlovade så det har vi redan vetat att ni ska göra. Hem med dig nu!”
Nej det var när man pratade om bröllopet och folk blev förvånade. Så märkligt då förlovning verkligen borde förberett dem på att det skulle bli ett bröllop..
Men buhu! Tur för dig att dina vänner bara behöver misstro era ambitioner tills ni skickar ut inbjudningar. Och det gör man ju oftast ett år till ett halvår i förväg, så du behöver som mest leva i denna fruktansvärda känsla av att vara misstrodd i som längst ett halvår! Du överlever ska du se!
Varför bryr du dig om när andra tror att du ska gifta dig?
Det är väl redan utarmat? Förr var en förlovning/trolovning egentligen samma som ett giftermål, en överenskommelse, du hade lovat bort dig och det var svårare att bryta än det är nu. Traditioner utvecklas och om en det nu ”förstörs” lite till så är det så. Sedan kan jag personligen också tycka att det är lite konstigt att förlova sig utan att ha en tanke på att gifta sig, men att bli så upprörd över hur folk väljer att göra kring en företeelse som inte har någon juridisk betydelse och redan är så förändrad från sitt ursprung är nog ännu mer konstigt.
Kalla det nåt annat i så fall, förlovning betyder att man ska gifta sig.
Varför stör det dig? Du kan ju göra som du vill, så gör andra som de vill.
För det finns en betydelse! Vill inte att den förstörs.
Det gör den inte! Den kommer obviously fortfarande betyda samma för DIG.
Fast förlovning är inte något subjektivt där alla ska hitta på en egen definition för det finns redan en.
Här kan du se hur den har utvecklats med åren. Du kan ju återgå till trolovning om du nu vill ha den ursprungliga definitionen och ordet. Notera också att det enligt tidig tradition kunde vara en långvarig förlovning (inget om ett år).
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rlovning
Precis! Det är ju de som gör det på låtsas som är orimliga. Leker vuxna?
Hahahaahahahahaha något är verkligen skevt med dig.
Inte bara mig i såna fall ? Ganska allmän hållning, aldrig hört om vuxna som gör så.
De som är förlovade utan att aldrig vilja gifta sig har nog män som lurat i dem att det är fint och speciellt för att slippa gifta sig. Sorry not sorry.
Man kan inte gifta sig utan att va förlovad. Man behöver inte ha förlovningsringar men förlovad innebär ju att man planerar att gifta sig, man kan inte gifta sig utan nån slags planering. Alltså är man förlovad tiden mellan man bestämmer sig och det blir av.
Usch för folk som förstör traditionen och meningen med att vara förlovad genom att lalla runt och låtsas!
Håller helt med dig!
Nu är det 2024, stackars er som tycker att man måste gifta sig inom 365 dagar efter förlovningen ?
Jag och min man var förlovade i 6 år innan vi gifte oss i år, vi ville njuta av steget att vara förlovade och gifta oss när hus och allt var renoverat och klart och tiden kändes rätt. Hade aldrig gjort på ett annat sätt. Förstår inte er som lever efter så mycket gamla regler, man gör väl precis som man själv vill och ni behöver inte bry er. Gift er själva efter 1 år och stressa fram ett bröllop, många lokaler behöver man ju boka minst 1,5 år innan..
Vi är förlovade och kommer inte gifta oss. Ever. Det handlar inte om att bli redo. Vi vill inte gifta oss bara.
Om du eller någon annan stör sig på det, så varsågod. Det passar oss, och det är allt som betyder något.
Mkt märkligt, meningslöst då ju.
Vill man ha en stor fest får man fråga sig – varför gifter jag mig? För en stor fest kan man ha ändå, till en bråkdel av priset. Gå till en florist/frisör/catering och lägg till bröllop framför det du vill beställa och priserna går upp!
Väldigt få som gifter sig för en stor fest skulle jag tro ?
Tycker jag har många som säger just det – jag vill ha en stoooor fest så vi passar på att gifta oss samtidigt.
Låter oseriöst. Är nog inte enda anledningen. Får hoppas att folk inte tar så lätt på det.
Men hur många +1 kan det bli egentligen om man inte bjuder ”löst folk” utan folk man vill ha en relation med? Är man så bra vänner känner man väl deras partners också? Så tycker inte det i sig är något större problem, skulle det vara några enstaka nya partners så tycker jag man kan bjuda in dem ändå. Men tex kollegor om man vill bjuda dem och inte känner deras respektive så känns det ok att inte bjuda dem med +1, de blir ju lite av en grupp ändå. Men generellt, ja självklart ska man bjuda dem man gillar och vill ha en relation med men några enstaka extra kan få gå för att vara trevlig.
Min make var verkligen bestämd på att det skulle vara 1 år mellan förlovning och bröllop. Så det gick exakt 1 år så vi gifte oss en torsdag i rådhuset ? men jäkla skönt att bara behöva komma ihåg 2 datum. När vi blev ihop och förlovade/gifte oss.
Nu handlar det ju inte om att man ska gifta sig efter 1 år. Man ska gifta sig inom 1 år.
Jag tycker att man ska bjuda par. +1 tycker jag inte behövs. Om jag bjuder en singel så bjuder jag bara den. Om den har träffat en pojk eller flickvän som jag inte kände till så kan ju min vän bara säga till att det finns en partner som den vill ha med. Men att bjuda alla +1 kan bli dyrt.
Om jag har träffat en ny pojkvän och blir bjuden på bröllop för någon som inte träffat honom än så skulle inte jag ha mage att kräva att han ska med också. Herregud, man måste inte göra exakt allt ihop.
Fast man gör ju inte så, frågar om ytterligare personer kan bli inbjudna alltså. Då är det ju lättare att bara skriva +1 så får personen själv avgöra om relationen är tillräckligt etablerad, är väl inte som att alla drar med sig någon ny dejt bara för att det står så? Har man väldigt många singlar på gästlistan så kanske det blir ett problem men handlar det om några stycken så kan man väl kosta på sig +1.
Men det är väl ingen som bjuder med +1 på bröllop i Sverige? Ofta är det ju begränsat hur många som kan sitta i lokalen och då vill man ju inte räkna in en massa eventuella +1, som sen kanske inte blir något och där man hade kunnat nyttja platsen med någon faktiskt vill ha där. Vi gifte oss nyss och hade faktiskt två olika personer som frågade om de kunde ta med sig partners (som vi inte kände till när vi skickade inbjudningar), vi sa nej av utrymmesskäl och det var ju tur för ingen av dem hade en partner längre när det väl var dags för bröllop…
Min vän berättade för mig för några månader sedan att hon och hennes fästman ska gifta sig snart och vara beredd på bröllop. Det är i september och inbjudan har inte kommit än så antar att hon ändrade sig ?
Eller blev du inte bjuden? ? Om det är en nära vän kan du väl fråga om de skulle gifta sig som hon sa eller om det blev uppskjutet? Vännen kan ju också meddela att det inte blir av i september kan man tycka. Är ju ändå en del man vill ordna med som gäst inför ett bröllop också.
Exakt, jag blev inte bjuden.
Aha trodde att du menade att hon ändrade sig med bröllopsplanerna
Det är väl ändå skillnad mellan att alla har rätt till en +1 och att bjuda vänners respektive som man inte känner. Har någon en etablerad relation tycker jag det är självklart att den får ta med sin partner på bröllopet.
Men då bjuder man väl ändå båda två. ”Anna och Erik är bjudna på bröllop”, inte ”Anna +1”?! Eller?
Tycker inte heller man behöver bjuda någons dejt på bröllopet. Så farligt är det inte att gå på bröllop ensam att man måste ha med någon man ligger med för stunden.
Det är det jag menar, trodde inte vi höll på med +1 i Sverige dessutom.
Nej aldrig hört talas om.
Här alltså.
Beror väl lite på, är det någon som inte direkt känner de andra på bröllopet så kan det ju vara trevligt att låta den personen ha med sig en extra gäst, om de vill såklart. Och ja, självklart kan man tacka nej om man inte vill komma alls pga att man måste komma ensam men känns ändå som lite trist inställning när det är en fest med glädje och kärlek ju.
Tycker absolut att pojkvän/flickvän ska få följa med trots att man inte känner dom. Så länge dom har en etablerad relation. Sen om folk är förlovade hur länge dom vill och giftet sig när dom vill skiter jag verkligen i. Att ens hitta ett fint ställe i Stockholm är typ omöjligt inom ett år.
Varför ska just en pojkvän man inte känner få följa med? Kan en +1 vara en kompis till en som paret inte känner? Eller måste man ha en sexuell relation till den man tar med?
+1 betyder väl just +1, måste det vara en person man har en sexuell relation med så får man väl skriva ut det. Är det ens vän eller släkting som man ändå valt att bjuda in får man väl hoppas att personen har tillräckligt bra omdöme för att inte ta med någon galning.
Jag menar att man bjuder dom som par inte som +1
Folk får vara förlovade för alltid och aldrig gifta sig eller gifta sig efter en dag vad mig anbelangar. Det enda jag reagerade och tänkte på i den här texten var hur förjävla dåligt den här Julia skriver. Vem i hela fridens namn tar råd från en vuxen kvinna (väl?) som skriver som en tonåring med F i svenska? Tänk att hon tjänar pengar på det där. Skrämmande är vad det är.
<3
OT vet någon vad Maja Wordell syftade på med att hon tagit ner sitt samarbete med försvarsmakten, hon skrev att det inte var menat att ta ställning men jag lyssnade aldrig igår med ljud
Inga +1 på mitt bröllop. Det spelar ingen roll om jag inte har träffat min kompis kille trots att de officiellt är ett par. Väldigt ofta umgås jag och mina vänner utanför hemmet också så det finns många partners jag aldrig träffat, de är därför lika okända som en kompis nya pojkvän skulle vara. Skulle kännas jättekonstigt att bjuda någon jag inte känner eller någonsin har sett.
Jättekonstigt att inte bjuda dina vänners respektive bara för att du inte har träffat dem så mycket. Jag har en vän som bor väldigt långt bort och jag har kanske träffat hennes man vid fyra tillfällen, trots att de har varit tillsammans i över 10 år. Hade inte ens funderat på om jag skulle bjuda honom eller inte på mitt bröllop, det är givet.
Tycker att det är självklart att man bjuder folks respektive på bröllop. Är det däremot en dejt som de precis har börjat träffa och de inte ens vet om det kommer bli något seriöst är det kanske inte lika aktuellt.
Du tycker det är självklart. Jag tycker inte det är självklart. Så.
Hur länge ska de ha varit ihop för att du ska bjuda partnern?
Jag tycker inte att det är konstigt att inte bjuda någon man inte känner. Varför skulle det vara så hemskt att gå på bröllop utan sin pojkvän? Speciellt om han aldrig träffat någon som är där. Ett bröllop är väl ingen paraktivitet för andra än brudparet?
Precis. Hur roligt hade det ens varit för den partnern som inte känner någon annan än sin pojkvän/flickvän. Tycker inte det finns något rätt och fel, upp till brudparet att bestämma vilka de ska bjuda.
Beror helt på bröllop ju. Har du aldrig varit på en fest där du inte känner alla?
Men det är ett bröllop.. drick ett glas vin, dansa lite och prata med någon du inte känner. Kan ju inte vara första gången man hamnar i ett sådant sammanhang.
Dricka ett glas vin, dansa och umgås kan man ju göra utan sin dejt också. Gå dit och ha kul utan din nya kille i släptåg en kväll.
Är väl inte hemsk att gå någonstans utan pojkvännen? Pojkvännen kanske blir glad med att inte bli bjuden. Men det känns väldigt oartigt att inte bjuda in en väns respektive om de varit tillsammans länge och kanske bor ihop. Kan ju bli en chans att vara välkomnande och öppna upp för mer umgänge med
Det är inte hemskt att gå utan sin pojkvän, och nej, bröllop är ingen paraktivitet på så sätt. Men på samma sätt som om jag skulle ha en större födelsedagsfest, nyårsparty, midsommarfest eller liknande, bjuder jag in en person som är i ett par så bjuder jag in dennes partner också. För mig handlar det om respekt för andras relationer. Är det större firanden (som bröllop, eller en stor födelsedagsfest), eller firanden på högtidsdagar (nyår, midsommar) så känns det respektlöst att inte bjuda med någons partner. Ens partner är ju oftast den viktigaste personen i någons liv, den de spenderar mest tid med, ofta bor ihop med, bygger en framtid med.
Hur länge någon ska ha varit ihop, ptja man kanske får utgå från sin egen krets där. Personligen har jag inga vänner som i vuxen ålder byter partners som de byter underkläder, som man kanske gjorde i tonåren. Bröllopsinbjudningar skickas ut 2-3 månader innan. Om en vän vid den tidpunkten är officiellt i en relation så har de setts ett bra tag redan, kanske rentav sambos redan, och partnern blir därför inbjuden.
Singlar då? Får de ta med en kompis så att inte de behöver genomgå ett bröllop på egen hand?
Men det är väl skillnad på att bjuda med någons man eller sambo än en singelkompis random polare för att de ”inte ska vara ensamma”.
Om du aldrig träffat pojkvännen, vad är det då för skillnad mot en vän du aldrig träffat?
Handlar om respekt för sin väns relation. Jag vet inte hur du eller dina vänner hanterar relationer, men alla mina vänner är vuxna och har de någon som är öppet och officiellt deras partner så har de dels setts ett bra tag, och jag kan tryggt anta att deras partner är den viktigaste personen i deras liv som de spenderar mest tid med, delar sin vardag med, kanske bor ihop, och den de bygger sin framtid ihop med. Har man större och viktiga tillställningar som bröllop så känns det därför självklart att bjuda in sin väns partner också. Även om man inte hunnit träffats (som kan bero på massa anledningar, som att man bor i olika länder eller långt ifrån varandra).
Men om du har vänner som byter partners på rullande band eller förlovat sig fyra gånger efter en månad och proklamerat att varje person var ”the one”, eller bara är tillsammans med skitpersoner som beter sig illa. Ja, då är det väl annorlunda.
Varför man inte bjuder vänners respektive som man knappt träffat: kostnad. En ”vanlig fest” är inte i närheten av lika dyr eller viktig som ett bröllop.
Kuvertavgiften för ett bröllop kan lätt gå på 1500kr. Det är man kanske inte så motiverad att lägga ut för X antal personer som man inte känner. Det finns garanterat andra saker man prioriterar på sitt bröllop med dem pengarna.
Dessutom vill man ha okända på sitt bröllop? Får upp en bild att stämningen inte blir den samma om det är för många ”okända” som inte har någon direkt relation till brudparet.
Alltså vet inte om ni målar upp hypotetiska scenarion här bara för att vinna, eller om era relationer verkligen ser ut såhär. Enda faktiska scenariot jag själv kan tänka där jag inte träffat en väns nya partner 3-6 månader från att de blivit ett par officiellt, skulle vara att vi bor väldigt långt ifrån varandra och därför kanske bara ses 1-2 gånger per år och annars hörs på andra sätt. Om jag bor relativt nära en vän och den har en ny partner, så lär jag ha träffat dennes partner inom de 3-6 månaderna. Vilket betyder att när en inbjudan skickas ut 2-3 månader innan själva bröllopet, så kommer jag ha träffat min väns partner förmodligen flera gånger innan själva bröllopet.
Alternativet är som sagt ifall min vän bor väldigt långt ifrån mig och vi därför inte ses ofta och jag därför inte träffat dennes partner innan bröllopet. Visst, det är dyrt att bjuda in någon till bröllop. Men om du bjuder din vän som bort långt bort ber ju denne att resa långt, kanske till och med med flyg, förmodligen behöva ta in på hotell, kanske rentav behöva ta ledigt 1-2 dagar från jobb. Vad är inte det för kostnad för vännen? Att då inte bjuda in dennes partner för (1) vi har inte träffats och (2) det är för dyrt, ja – det känns respektlöst.
Jag håller inte med om att det är respektlöst att inte bjuda en ny pojkvän man aldrig träffat. Däremot respektlöst mot brudparet att kräva att ens pojkvän ska med. Som om man inte kan ha kul utan honom en kväll.
Min poäng var att om min vän har en officiell pojkvän 3 månader _innan_ bröllopet, så är det inte en ”ny” pojkvän på det sättet. När det är dags för bröllopet så lär de ha varit tillsammans minst 6 månader om inte mer. Och enda anledningen att vi inte skulle ha träffats skulle vara ifall vi bor väldigt långt ifrån varandra = du ber en vän resa långa vägar, möjligen betala flygresa och hotell för att komma på ditt bröllop. Då är det respektlöst att inte bjuda med dennes partner för att man inte kunnat träffat denne pga att man inte setts för man kanske bara ses 1-2 gånger per år då man bor långt ifrån varandra.
Varför ska man ens gifta sig?
Har varit förlovad i över 50 år och det är mycket enklare
Skulle man gå isär så är det lättare och skulle nån av oss dö så har vi ett vattentätt testamente gällande oss och våra barn.
Jag tycker många unga borde tänka sig för både en och två gånger innan giftermål.
Vill ni lägga pengar på nåt så lägg dem på er själva.
Nuförtiden verkar det ju som om man tävlar i flådigaste bröllopet också som i så mycket pengar.
Var förlovade och slösa inte pengar på bröllop.
Man kan gifta sig utan att ha ett bröllop. Vill man så är det i princip inget mer än att bara skriva under ett kontrakt.
Nej ett bröllop behöver man ha, däremot ingen fest.
Nej. Att ingå äktenskap kan man göra utan bröllop. Bröllop är vigsel plus firandet av vigseln. Vigas kan man göra enbart. Enligt svenska Akademiens ordbok är bröllop ”ceremonier och festligheter i samband med att två människor gifter sig” som kan jämföras med vigsel som är ”högtidlig akt varvid äktenskap ingås i religiös el. civil form”.
Ja, rätt ska vara rätt ?
Bröllop är själva vigseln. Har man gift sig har det varit ett bröllop.
Nej, då har du haft en vigsel.
Bröllopet är firandet av vigseln. Något som absolut inte behövs för att ingå äktenskap. Vigseln behövs däremot.
Många säger inte så..
Varför behöver man ett bröllop ?
Nej, vi hade bara vigsel. Inget bröllop.
Vigsel är väl bröllop? Jag skulle säga så iaf.
För juridisk säkerhet om man har barn ihop, slippa allt tjafs med testamente osv.
Väljer man att inte gifta sig är man nog med största sannolikhet medveten om vad som gäller.
Det skulle jag verkligen inte ta för givet.
Hepp.
Träffar alldeles för många par som kommer på för sent att de borde ha kollat upp det juridiska tidigare.
Ahha skojar du, folk vet ingenting om det där
Ja verkligen. Tryggare på många sätt att gifta sig. Och vill man inte ha ett bröllop så är det ju inget krav. Vi hade ett litet bröllop med bara närmsta familjen, perfekt för oss. Och känns mycket bra att vara gifta i och med vi äger ett hus tillsammans och har två barn.
Man kan gifta sig relativt billigt. Blir lättare och bättre än att fixa massa andra avtal och i vissa länder gills inte sånt, alltså gifta behandlas på ett annat sätt. Och det kan vara en känslomässig grej, visa att man hör ihop. Men där är man olika och får göra som man vill.
Varför ens förlova sig då?
Det dinns inget som heter vattentätt testamente sa vår jurist. Det enda vattentäta är ett giftermål utan äktenskapsförord.
Eller så gifter man sig med enbart två vittnen och ingen fest efter.
Bröllop behöver verkligen inte kosta många kronor.
Finns inget enklare sätt att på riktigt få vattentätt testamente på.
Varför ens va förlovad ?
OT: Är Hanna Friberg och Stella ovänner? Är det Stellas tur att bli utbytt mot en ny bästis?
Varför är de ovänner? ?
Tänkte också på det när jag lyssnade på Hannas och Lojsans podd!!!
Ja hon lät väldigt kryptisk. Gillar Hannas content och klädstil så därför följer jag henne men hon påminner mig läskigt mycket om en gammal barndomsvän som ständigt bytte bästis, vänskapskrets, identitet, intressen, dialekt (Vilket jag tycker Hanna gör). Hon valde alltid det roligare alternativet för att gynna henne för stunden. Idag har hon inga av oss gamla vänner kvar. Sådana människor är lite obehagliga…
Tänkte att det borde vara någon mer anonym vän än Stella. Vore ju så otroligt oskönt att prata så om Stella i podden med Lojsan. Gillar både Hanna och Stella och extra mycket ihop så hoppas att det rör någon annan.
Hon hade ju inga problem med att hänga ut Tully ? och så som hon pratar med och om Stella ibland så tycker jag inte de har så sund relation.
Antingen bjuder man ”alla” eller bjuder man ”ingen”. Eller så gör man som det indiska paret som bjöd in både alla och ingen, de bjöd in folk de aldrig hade träffat, det bröllopet kostade i och för sig 6 miljarder. Förstår inte ens hur det går att bränna 6 miljarder på ett bröllop?! Målar dom lokalen i guld och pyntar med diamanter eller??
Eller så gör varje brudpar så som de vill ha sitt bröllop och skiter i vad andra tycker att man ”ska” göra.
Var inte Julias kille nygift när dom träffades ?
Jo, han gjorde väl slut med sin nya fru på smekmånaden och åkte hem och blev ihop med Julia. Ett år efter bröllopet med exet var Julia (näst intill) höggravid.
Fasen vad grisigt. Han kunde väl gjort slut innan bröllopet då kan man tycka.
Tror inte att han och Julia hade fått ngn relation då. De hade nog bara typ hälsat på fotbollsmatcher. Det var först efter bröllopet (typ veckan efter ?) som de fattade tycke. Eller jag vet ju inte vad han tyckte, ger bara lyssnat på vad Julia sagt i podden, lagt ut på story under sista två åren mm.
Tack!! Äntligen någon som tar upp det mest inntressanta. Jo då, sebbe var nygift och precis fått barn. Det tyckte Julia inte var hennes ansvar ( obs detta enligt hennes podd daddy issues ) Blir man kär blir man kär, visst. Men ändå något som skaver när man hör hur hon verkligen ” jagade ” honom. Hoppas hon själv inte får uppleva detta om några år.
Va har Sebbe ett till litet barn? Gillar inte heller att hon jagade en uppenbart väldigt upptagen man, men å andra sidan var han inte direkt svårflörtad…
Gud nu kanske jag ljuger, men jag vill minnas att jag läst/hört att hans tjej även precis fått barn, kan ha fel!
Men jag rekomenderar att lyssna på det daddy issues avsnittet, det lämnar en med dålig smak i mun och är itne en kärlekssaga direkt. Men sådan är ju Julia lite, hon skiter i 😉 Tror det är hennes oerhörda bitterhet som gör henne sån.
Vad heter avsnittet?
Nej han har inte barn sen innan
Va? Har aldrig hört något om att hans exfru och han fått ett barn?! Det är ju helt uppenbart att Julia raggade upp honom, det framgår ju av podden. Sen tycker jag inte det är hennes ansvar om han är gift men hon har väl alltid haft en tendens att gå efter upptagna män.
Efter 10 år tillsammans har jag nu sagt till min kille att jag snart börjar bli redo att förlova mig. Han har fått vänta länge på att få fråga mig hehe. Nu måste bara komma på om jag vill ha ett halsband eller en ring! ? På något vis känns det så opraktiskt att ha en ring? Måste man inte hålla på att ta av och på den hela tiden, typ om man ska sova, träna, laga mat osv?
Men om det är en överenskommelse som ni bestämt varför inte fråga honom? Eller att ni kommer överens och köper släta ringar gemensamt som är svensk tradition vid förlovning(eftersom det nu var så mycket diskussion ändå om betydelsen av förlovning här uppe hehe.) De fastnar inte i något.
Han kommer antingen ha ring om vi gifter oss, men säger ”måste inte ens ha det” haha. Tänker att vi kan köra på olika om vi vill det. Kan tänka mig att vi köper symboliska ringar just för enkelhetens skull framme vid altaret, för att sedan gå hem och lägga dem i en låda och glömma bort dem ?
Jag tar endast av min ring om jag lagar mat som innefattar att jag behöver använda händerna. Annars sitter den alltid på fingret, superpraktiskt. 🙂 Skulle inte välja ett halsband eftersom det betyder att det behövs tas av när man ska sova osv. Sova med halsband är ingen hit om du nu inte alltid sover med håret uppsatt, halsband skaver på håret och gör att det går av.
Många sover väl med halsband?
Blir det inte jobbigt att tvätta händerna? Alltid lite fuktigt?
Har aldrig tagit av mitt halsband när jag sover. Min förlovningsring har jag aldrig tagit av.
Jag tar av min när jag duschar, tvättar händerna och sover. Tar inte alltid på mig den om jag bara är hemma hela dagen heller. Men tycker inte det är ett problem. Har haft ett armband på mig nu hela sommaren o j funderade på om det varit en bättre grej ändå. Eller en tatuering.
Jag tar aldrig av mej min ring, och då menar jag ALDRIG! Välj en ring som inte har en massa krusiduller som du måste vara rädd om så behöver du inte ta av den. Och ja, jag vet att man ”ska” vara rädd om sina smycken men det är mycket man ska här i livet.
Samma här. Jag tar bara av ringarna när jag tvättar dem.
För några år sedan var det en influencer som gifte sig. Hon bjöd in sin vän med +1 till bröllopet och vännen som varken var i relation eller dejtade tog med en kompis och influencern gick i taket för att hon menade att +1 inte innebär en vän. Minns någon vem det var?
Felstavat i rubriken. Det heter ”giftermål”.
Förstår inte hur någon kan tycka om Julia… det skaver överallt när jag läser hur och vad hon skriver. Om hon är likadan på riktigt så är det någon jag aldrig skulle kunna umgås med.
Vi hade 3 st nya ansikten på vårt bröllop. 3 kompisar som träffade en ny partner under året och vi bjöd självklart in dem. Att ha 99 gäster eller 102 spelade ingen roll. Och viktigast av allt; vi ville att våra gäster skulle ha roligt. De flesta har roligare om partnern är med. Alla bodde inte heller i vår hemstad så det innebär per automatik en hotellnatt för många. Billigare och roligare att göra en helg av det med sin partner än utan. Enda gången jag typ tycker det är okej att bjuda utan partner är kollegor – om det är flera kollegor.
Känns väl ärligt talat som att Julia och hennes ”fästman” har större problem än att klura ut när de ska gifta sig, de har 2 barn och står snart utan bostad.
Varför utan bostad?
Ägarna av huset de hyr i andrahand har brutit kontraktet och de ska enligt Julias tidigare story vara ute efter sommaren. Varför vet jag inte, men två vuxna människor varav en med stabilt arbete (hennes kille) och två barn kanske borde ordna sig en mer stabil boendesituation än att hatta runt i andrahandsbostäder. Det är ju förvisso inget nytt för Julia att flytta ofta och mycket och killen blev väl utkastad efter att ha lämnat sin sprillans nya fru.
Kan detta kallas, KARMA?
Är inte det lättaste att få förstahandskontrakt i Stockholm och de har väl säkert en anledning till att de inte kan ta lån och köpa en bostad. Är säker på att de skulle lösa en bättre boendesituation om de kunde.
För mig, som planerade bröllop av större storlek pga släkt och andra anledningar, är det bara tacksamt att vänta lite längre än ett år. Det tar lång tid att planera ett bröllop, spara pengar, flyga in och ut släktingar osv. Personligen tror jag på max 5 år, jag är ändå av den åsikten att en förlovning är något som inte ”bör” vara ett förevigt, utan bara något som tyder på att man är mellan två olika saker.. Lite som att plugga.. tänk å bara plugga, hela tiden? Varje gång man presenterar sig, är man student eller studerande. Man har inget mål eller tilltänkt position.. man bara pluggar hela tiden, kurs efter kurs, utbildning efter utbildning. Medveten om att det finns folk som gör så, jag säger inte att det bör vara förbjudet.. bara en smula udda i mina ögon.
Ska man förlova sig och sen aldrig gifta sig för ”det är bara ett papper” kan man väl lika gärna skippa förlovningen också?
Kommer från en bakgrund som ej är svensk och +1 är standard, jag hade absolut inte velat gå på något bröllop ensam..
Gick på en arbetskollegas bröllop och jag är glad över att min +1 var en annan kollega, annars hade jag stått där ensam i lokalen full av släktingar och vänner som alla känner varandra.. och så är jag bara en kollega som ingen känner till. Stelt.
Eftersom jag har en annan bakgrund är jag inte van vid ”snåla” människor så att inte bjuda med +1 på bröllop pga spara pengar är helt udda för mig.. Bröllopen jag är van vid är stora, påkostade och allt ingår. Mat, alkohol, övernattning om illa tvunget. Det enda du själv betalar är för presenten och eventuella dekorationer som enligt sed ska betalas med en symbolisk summa.
Man bjuder alla man har stor respekt för, ibland innebär det en och annan familjevän man kanske inte är supertight med. Förstår att det kan verka udda om man kommer från en svensk bakgrund, men det är så det är.. Det anses vara en ära att få gå på bröllop, så man håller inte gästlistan så ”kort som möjlig”.
Ska jag väl gifta mig ska det göras ordentligt och jag vill inte sitta där och snåla in för att hålla det billigt, det hade förstört hela grejen för mig. Det ska vara som jag vill, annars kan jag vara utan. Man gifter sig bara en gång, så lika bra och göra det rätt från början och se till att man får det man ville ha. Nöjd med klänning, lokal, mat, blommor, allt. Få kompromisser. Jag vill inte se tillbaka på bröllopsfilmen och tänka ”Jag önskar verkligen jag hade haft denna lokalen istället, eller denna typ av dekoration”.. Jag vill se tillbaka och se att allt var som jag (vi) ville, och inte känna att vi hade gjort något annorlunda.
Det är nog olika för alla, men jag utgår från mig själv här. jag ser 0 nöje i att snåla in och vara sparsam, så det är inget jag tänker hålla på med. Jag ser bröllopet som en enorm fest jag en gång i mitt liv kan bjuda mina nära och kära på, jag vill bara att dom ska dyka upp och vara glada för min skull.
På det stora hela så är det ju inget av detta som är lagstiftat så man kan göra precis som man vill. Att andra tycker man är konstig och onormal, spelar väl ingen större roll heller. Gör det som är rätt för dig och din partner.
I den kulturella bakgrund du har, är det bröllopsparet som står för bröllopet eller föräldrar?
Min man har också annan kulturell bakgrund, där bröllopen ska vara enorma och riktigt påkostade. Men det är inte brudparet som står för den kostnaden, utan brudgummens föräldrar. Så får man en son så vet man att spara till ett bröllop. Sen ges pengar som gåva av gäster, ju närmre paret/föräldrarna – desto större summa. Det gör att i slutändan, så går man lite plus på bröllopet oftast, men föräldrarna måste ligga ut med pengarna innan fortfarande och överskott brukar ges till paret. Men framförallt gör det att ”allas” bröllop typ betalas av alla om man ser på det i större bild, så man ger till andra och får igen på sitt/sina barns bröllop.
Hur som, min poäng är att det är väl en rätt simpel förklaring till varför man ”snålar in och är sparsam” i Sverige och andra kulturer där liknande upplägg som ovan inte finns. För det skulle bli svindyrt för brudparet då de oftast själva bekostar sitt bröllop, det finns ingen sådan förväntning så ingen har sparat enbart till ett bröllop, och gåvor ges inte i form av pengar på samma sätt.
Det var ju faktiskt en bra fråga, som jag glömt ta upp överhuvudtaget!
Det är mestadels bekostat av paret. Bruden får vissa gåvor av mannens föräldrar, men det är i form av gåvor, inget som kan betala ett bröllop. Det brukar erbjudas dekoration till bilarna, och för att få dekorationen måste man ge en valfri summa till den som säljer dessa (ofta en nära släkting), och generellt brukar varje gäst vilja ha dekoration på sin bil (man vill ju inte vara snåljåpen) men det handlar om max upp till en tusenlapp per person. Visserligen kan det sluta i upp till totalt 60 000 men det är ju fortfarande inte större summa i jämförelse med vad bröllopet kostar. Det är ingen som kollar hur mycket du ger för dekorationen, så man kan ju lägga 200 kronor om man vill vara sån. Summan är helt obetydlig eftersom bara du betalar får du dekorationen, som ser likadan ut för alla.
Ibland, kan vissa föräldrar, ge sin dotter brudklänningen i present, det är nog den största utgiften som är att ses som en gåva. Men det återstår ju fortfarande kostnad för catering,lokal, övernattning osv. Och bröllopsresa.
Gäster förväntas lämna en present, men de är de vanliga prylarna som hushållsprylar eller glas/bestick. Alternativt kan man ge pengar som går till bröllopsresan, men majoriteten köper hushållsapparater eller krims krams (vaser, kristallglas osv)
Jag tänker oavsett om man sparat för enbart ett bröllop eller ej så lär ju sparpengar finnas och skulle kunna användas till sitt barns bröllop. Jag förstår att förväntningen inte finns och att det inte är normalt inom svensk kultur.
Jag upplever att inställningen och mindsetet man ofta har som utländsk är annorlunda, det handlar liksom aldrig om pengarna i sig utan att man hjälper till på något sätt, och det blir aldrig någon sorts ”jag vs du” tankesätt. Jag växte aldrig upp med ”Det här är MITT godis, ingen får röra det, dom får köpa EGET!” Utan vi alla delade med oss utan någon som helst baktanke, och vi var absolut inte rika på något sätt, snarare fattiga eftersom föräldrarna var relativt nya i Sverige och fick nöja sig med nybörjarjobb osv. Sen är många också duktigare på att fördela ekonomin och spara, men det kommer senare i livet. Det fanns liksom inte på kartan att mina föräldrar skulle supa upp sina pengar när lönen landade varje månad, eller springa och köpa utemat hela tiden, som många andra föräldrar gjorde.
Är medveten om att vissa andra kulturer så betalar föräldrarna för majoriteten, eller att samhället/kyrkan gör det, men det är inget vi kör med. Majoriteten bekostas av paret, och tar det ett par år att spara ihop till det är det ingen som ”ser snett på en” för det.
Haha och jag är tvärtom: mitt DRÖMBRÖLLOP är ett där jag är helt avslappnad och bara glad och har kul. Vill inte stressa över blommor eller bry mig om dekorationer. Vill inte behöva göra en stor plan eller följa någon budget. Vill inte slösa semesterdagar och pengar som jag kunde lagt på vårt stora gemensamma fritidsintresse. Vill ha ett yttepytte bröllop i rådhus, med bara föräldrar och syskon. Dricka champagne på nån mysig uteservering och sen käka avsmakningsmeny i nån avskild chambre separee, och komma hem till vår villa för lite efterfest och beerpong. Hinna ha långa konversationer med alla, typ 10, som är där. Inte behöva hatta runt för bilder och att tacka och hälsa, mellan fem triljarder tal – eller behöva hjälp att gå på toa i en enorm bakelse till klänning. Hua. Snålt kanske, i andras ögon. Men jag lägger hellre 2000-5000 per kuvert och boende på mina allra allra närmaste för en oförglömlig matupplevelse och intim, speciell kväll ihop bara vi!
Fast det är ju skillnad mellan att vara snål och vilja ha ett litet intimt bröllop. Det är ju tanken bakom det som räknas.
Vill du ha ett litet och simpelt bröllop för du inte vill lägga pengar på det, eller vill du det för att du själv tycker det hade varit bäst och mysigast så? Det sista alternativet verkar ju rätt för dig.
Verkligen båda!
Det bästa med att vara gifta är att jag, maken och barnen har samma efternamn.
Kanske låter löjligt men för mig visar det att vi hör ihop.
Verkligen! Längtar också efter löjliga grejer som att få byta namn på sociala medier, träna på en ny signering, fixa en ny mail som enbart är mitt för- och efternamn som jag har inte har kunnat ha innan pga Sveriges vanligaste namn osv.
Samma haha, och att kunna referera till varandra som man/fru när man pratar med andra. I övrigt var det inte så mycket som förändrades rent praktiskt ju, bara känns bra och fint med de grejerna liksom.
Många får det att låta som ett himla privilegie att få gå på deras bröllop. Blir jag bjuden men inte min partner skulle jag förmodligen inte gå. Oftast är det en bit att resa till bröllopet, man behöver lägga ut rätt mycket pengar på resa / boende etc. Det är lite ge och ta, man får bjussa som värdpar och som gäst.
Folk blir ofta väldigt svart/vita online och fokuserar en hel del på huruvida man tekniskt sett har rätt eller om man måste eller inte måste göra något, men verkar lätt glömma att relationer är mer nyanserade än så och oavsett hur tekniskt rätt du har så kan det kosta dig en relation.
Precis! Jag tror absolut man känner egentligen om man blivit inbjuden ensam pga tight budget men de verkligen vill ha en där, mot att de aktivt valt bort vissa partners för att de inte är lika roliga, till exempel. Men därför det också blir konflikter, för att det är just känslan man får gå på, och svårt att utifrån avgöra om något var rätt eller fel. Men ja, vill man ha sina vänner kvar får man ändå försöka vara smidig, oavsett om man är den som bjuder in eller blir bjuden.
Vilket ex till Julia är det Caroline F N är tillsammans med (hon skrev om det i en annan frågestund)?
Det undrar jag också..! Hade ingen aning om att crfn ens hade separerat från sin kille.