Josephine Qvists ärliga inlägg om amning

Bildkälla: @josephineqvist Instagram

Josephine Qvist beskriver sina utmaningar med amning och uttrycker frustration över att ingen varnade henne för hur svårt det kan vara. Hon nämner att amningen har varit tuff och smärtsam, men att det nu börjar gå bättre. Josephine har också fått ont i handlederna, något som tydligen är vanligt bland nyblivna mammor, vilket hon inte hade hört om tidigare. Hon känner sig både förvirrad och överväldigad av allt det nya, men påminner sig själv att inte vara för hård mot sig själv:

Man får inte vara så hård mot sig själv, det är en resa och man lär sig så mycket på vägen.

I kommentarsfältet stöttar följarna Josephine och delar med sig av sina egna erfarenheter, vilket understryker att det pratas alldeles för lite om svårigheterna med amning. En följare föreslår till och med att hen och Josephine borde skriva en bok i ämnet.
Slutligen sluter företaget Twist shake upp, som säkert kan tänka sig att sponsra Josephine med allt flaskmatsrelaterat om hon väljer att minska på eller sluta amma helt.
Så länge man har en stor följarskara verkar det som om Twistshake är redo att kasta reklamprodukter på en så snart man fått ett plus på stickan.

Bildkälla: Bokus

Jag kikade runt lite på nätet efter böcker om amning och hittade den här som låter som någonting jag hade velat läsa om jag fått barn och velat amma. 
Så här står det i en del av beskrivningen:

Det är en vanlig föreställning att amning är något som fungerar av sig själv. Att det bara är att lägga barnet vid bröstet och så är man igång. Många får det också att låta som att man som förälder inte har någon möjlighet att påverka detta. Som om vissa kan amma, medan andra inte kan. Men det stämmer inte. Förutsättningarna att få amningen att helt eller delvis fungera ökar enormt om man får rätt hjälp och stöd.

Vad är era känslor gällande inlägg om amning?
Bra? Dåligt? Beror på vinkeln?

Jakten på engagemang – pinsamt eller uppskattat?

Bildkälla: Jari Kantola/STELLA PICTURES

I det här inlägget ligger Dasha Girine bland annat i en trappa och åmar sig framför kameran, och har skrivit följande text:

Kan ni rösta här nedan! Tycker sådana här bilder båda är pinsamma att ta och lägga upp men får massa likes på såna här OCH så lägger ju alla andra också upp sånt här och jag tror ni älskar det?? ??
I skrivande stund har dessa två konstruktiva kommentarer inkommit:

Är det här ett typexempel på ”monkey see, monkey do” där influencers och andra offentliga personer apar efter varandra?
Kommer hon behöva ligga och åla i trappor och liknande, bara för att inte gå miste om det så hett eftertraktade engagemanget? Jag menar, Dasha, med sina 37 000 följare på Instagram, är ju en ganska liten och anspråkslös influencer jämfört med många av hennes kollegor, och kanske är det den siffran som flåsar henne i nacken? Jag tycker absolut att hon ska leka lite med nya poser och innehåll, men inte om hon själv mår dåligt av det eller tycker det är pinsamt. Kanske är det bara ovant? Så testa säger jag, men trivs du inte med det, även efter ett tag, så skulle jag försöka hitta nya vägar framåt. Att vilja utvecklas är bara positivt, men inte om det innebär att apa efter andra på ett sätt man egentligen inte vill eller känner sig bekväm med. Annars kommer nya varianter på pro-ana/heroin chic-bilderna med fokus på benknotor dyka upp igen, om ingen reflekterar över vad man faktiskt håller på med och vad det är för grejer man härmar.
Hur långt orkar man gå för lite engagemang?

Hur ser ni på saken?
Diskutera i grupper om fyra.

Hur/vad hade DU gjort?

Om jag förstod feedbacken korrekt under ett av mina ”Det händer på Instastory”, så uppskattas det mer att jag väljer ut ett par stycken stories och diskuterar kring dem, snarare än att ha med jättemånga.
Om någon tycker annorlunda, så uppskattas även den feedbacken. Här har jag valt ut ett par stories från Gabriella Joss Posslers flöde, där hon tar upp frågor och dilemman som hennes följare skickat in. Jag tänkte kolla vad ni tycker om det, och hur ni hade gjort, eller kanske till och med har gjort.

Gabriella får frågan om varför hon vägrar vaccin mot kikhosta, och svarar att hon inte vägrar men att hon tackat nej. Hon förtydligar att hon inte vill skriva mer än så eftersom hon inte vill rekommendera någon att göra det ena eller det andra baserat på hennes åsikt, utan att alla ska göra det val som känns bäst för dem. Det är alltså vaccin till den gravida mamman som avses här; jag själv behövde det förtydligandet. 🙂

En följare skriver att hon precis fått reda på att hennes pojkvän varit otrogen mot henne under hela deras förhållande, och att nu när det kommit fram så menar killen att han är sexmissbrukare och åkte hem till älskarinnan på lunchen till och med. Gabriella svarar att det är en sorg eftersom hon kan se att paret även har en bebis, men skriver att hon hade lämnat honom utan att ens fundera. Hon hade inte ens tänkt tanken att stanna med killen och skickar samtidigt kärlek och kramar till sin följare.

Den sista frågan lyder: Skulle du kunna gifta dig en tredje gång om ni skulle gå isär och du träffar en ny?
Gabriella svarar att man aldrig ska säga aldrig. Hon sa ju nämligen efter sin första skilsmässa att hon aldrig tänkte varken gifta sig eller skaffa barn igen. Hon hade till och med planer på att sterilisera sig, samma månad som hon träffade sin nuvarande man Zebastian, detta för att hon inte ville bli ”kär och korkad och få för sig att hon ville ha fler kids”.
Hon skriver att man aldrig kan planera livet och att ingenting någonsin blir som man tänkt sig. Hon själv tror att så länge ingen är otrogen så kommer de kämpa på med sin relation. Att de har så mycket attraktion och passion och är eniga om att de aldrig kommer hitta det med någon annan igen, men förtydligar samtidigt att de har mycket annat utöver det också.
Hon tänker att följarna fattar det.