Jag funderar ju mycket i perioder om det är dags att börja visa barnen mindre. Känns så tråkigt men samtidigt rätt nödvändigt nu när dom blir allt större. Som ni kanske har märkt så skriver jag rätt lite om dom jämfört med förut och jag bjuder in i typ 20% av deras liv. Delar verkligen med mig av så himla lite av det som faktiskt händer och är och det är just för att jag inte vill att dom ska känna att jag skrev om precis a l l t gällande dom och deras privata när dom blir större och kanske får för sig att gå igenom min blogg. Jag har ju rätt länge varit inne på att sluta visa deras ansikten helt och när dom var mindre har jag ju gjort det i perioder med. Men dom är ju det finaste jag har och då vill jag ju samtidigt visa upp dom för hela världen. Det är så svårt det där. // Gabriella Joss

GabJoss har skrivit ett inlägg om exponering av barn på sociala medier, ett ämne som jag skrev om här.
Hon skriver att funderar mycket över det, och hur hon ska göra.
Hon inser att hon behöver ta hänsyn till deras integritet mer, samtidigt som de är det finaste hon har som hon vill visa upp.
Hon glömmer dock att nämna en aspekt, och det är ju den som kanske kan vara lite jobbig att ta upp, nämligen den finansiella.
Om hon inte går med på att visa upp barnen i sponsrade inlägg så tappar hon kanske en del av sin inkomst, då många av hennes samarbeten är barn-relaterade.

Jag tycker det är en viktig faktor att ta upp och prata om, då Gabriella – tillsammans med många andra – profilerat sig som just ”mammabloggare” där barnen är en viktig aspekt och har en ganska så framträdande roll. 
Finns det en gräns för hur mycket pengar man är beredd att offra för att barnen ska få ha sin integritet?
En fråga som kanske gör vissa influencers topp tunnor rasande, medan andra tycker den är fullt rimlig.
Jag tror hela spektrumet finns representerat i den svenska influencervärlden.

Fem snabba med GabJoss plus en bonus från bloggen som jag gått och funderat på ett tag.
Frågan handlar om ett ”problem” jag inte visste existerade och har gjort sig påmind varje gång jag är på gymmet så jag tänker att jag gör slag i saken här på slutet och frågar er. Har ni detta problem? Vet ni om att det existerar och har ni någonsin tänk på eller gjort den här lösningen som tydligen finns?

Jag hade ingen aning om att folk använder trosskydd för att inte få en camel toe. 
Får man det så får man väl inte dra upp byxorna så högt, eller?
Får jag en camel toe i mina träningstights, so what? Jag orkar verkligen inte bry mig om det, och oftast har jag en lite längre tröja så den kanske bara kan anas där under.
När jag först läste frågan så trodde jag att frågeställaren insinuerade att man får mycket rikare flytningar när man använder tights och att man därför använder fler trosskydd, men icke. Det är en rent estetisk fråga.
Hur kan jag ha levt i snart 40 år och inte känt till att camel toe är ett så pass stort problem att någon faktiskt tagit fram en MacGuyverisk lösning på det.
The pantie liner-solution.
Hur kan jag inte ha brytt mig mer? 😉

Kände ni alla till den här lösningen på camel toen? Använder ni den? 
Säg att jag inte är ensam om min okunskap och obryddhet haha…

Gabriella Joss ber sina följare att dela med sig av sjuka bekännelser och de gör sannerligen ingen besviken. =)
Jag känner mig astråkig, jag har inga smaskiga bekännelser på lager – i alla fall inte av den här kalibern. 😉

Vilken fick er att höja lite extra på ögonbrynen och har NI liknande bekännelser på lager?
Göttigöttiga liksom? Har ALLA det?

Ett litet tillägg:

Jag inser att det låter som att jag tycker att de inskickade svaren är underhållande, men jag var nog mer en smula chockad när jag skrev inlägget. Är ALLA jävlar otrogna? Det verkar nästan så av dessa svar att döma. Hundratals skriver liknanade svar?

                 

 

Jag tänker så här, om man blir ”less så man kräks” på att hela tiden få frågor som handlar om sex – varför skriver man då om att man gillar hårda tag i sängen, att man fortfarande ibland haft sex med sin ex-man, hur många hon legat med sedan skilsmässan, coregasms mm mm mm?
I den här frågestunden på Instastory svarar hon på flera frågor om sex – inget fel i det så klart, sex med samtycke får man ha huuuur lite eller mycket som man vill, men om man är trött på frågor om sex, varför fortsätter man skriva om sex?

Hade hon varit trött på att svara om frågor om fruktfat så hade mitt tips varit – skriv mindre om fruktfat.
Hade hon varit trött på att svara om frågor om träning så hade mitt tips varit – skriv mindre om träning.
Det kan alltså appliceras på vilket ämne som helst och råkade här och nu bli just ämnet ”sex”.

Bara ett tips till alla som är trötta på att få frågor om ett specifikt ämne. 
Keep it on the down low for awhile och se om frågorna minskar. 

Jag trodde det skulle vara några riktigt lama bekännelser från GabJossan, men hon har steppat upp lite sedan hon blev singel.
GabJossan 2.0 upphöjd till fyra i liggande stolen med pi.
Visst – det var lite click bait, jag högg ju på betet men om sanningen ska fram så var det bättre än en slemmig daggmask som dinglade där i slutet av kroken.

Tillägg: Jag tänkte att det var självklart att inget våld är okej, oavsett könet på förövaren men då vill jag förtydliga det här.
Det är ALDRIG okej!!!!!

Har ni några hemliga bekännelser?
The real Hmm, kom igen nu!
Vem är du? 😉

Dags för en liten uppsträckning kanske?
Skärpning!

KLICKA HÄR!

Här är den.. Texten som jag råkade läsa ikväll som starka Patricia har skrivit som går igenom en skilsmässa nu precis som jag. Det hade kunnat vara jag som skrev dom där orden. Verkligen på pricken. Till och med det där om träningen stämmer in.. Så detta berörde mig ordentligt. Dom här orden kändes rakt i hjärtat på mig för det är precis såhär det är.

Att lämna sitt “hem” och sin trygga borg efter 10 år är det tuffaste och svåraste som jag har gjort i hela mitt liv. Att riva upp en familj, att inte låta barnen ha sina föräldrar på samma ställe.. Får man vara så ego? Kan man göra så? Får man tänka på sig själv så mycket? Är jag värd att vara lycklig? Jag har flera gånger tänkt att det är fel beslut och när vi tog beslutet så var jag inte ens helt säker på att det var rätt. Men om något känns fel i magen eller i hjärtat så är det oftast det. Man kan älska på så många olika sätt och jag tror att det är viktigt att vara sann mot sig själv och skilja på dom olika sätten.

Men ja, det gjorde så ont att läsa detta samtidigt som jag är lättad av att känna mig lite mindre ensam. Så nu sitter jag här i min soffa.. Barnen sover, torktumlaren snurrar och mina tårar bara rinner ner för kinderna. Allt gör så ont ibland och det måste ju få vara helt okej det med. För oavsett vad så är känslor och att kunna visa dom och följa dom det finaste vi har. Kram på er. //Gabriella Joss

Ta in i beräkningen att de flesta historier jag får ta del av från influencers är från kvinnor då detta är något av en kvinnodominerad bransch, så frågan i rubriken är genuin, även om jag har en svag aning om vad svaret kommer bli.
Jag anar att svaret är ja, men vill i så fall diskutera kring varför det är så?
Man är två föräldrar. Två föräldrar som går isär, men oavsett vems initiativet är eller vem som pratar in det så verkar alltid kvinnan dömas hårdare än mannen.
Ska kvinnan av någon anledning vara mer ”omhändertagande” och kämpa in i döden för att hålla ihop familjen eller vad handlar det om?
Om en kvinna som vill skiljas eller separera är självisk, gäller samma måttstock då även för en man?

 

Fick frågan om jag inte skickar ut fel signaler till barnen när jag delar sovrum med deras pappa trots att vi är separerade. Det var typ det konstigaste jag har läst i hela mitt liv.. Barnen älskar när vi umgås alla fyra och vi kramas, skrattar och har det rätt trevligt ihop.

Återigen så ska jag inte försköna något. Vi har bråkat och tjafsat sjukt mycket under separationen och varit allt annat än vänner i perioder. Det är fortfarande upprivet mellan oss på många vis men sedan älskar vi ju varandra så otroligt mycket i grunden med.

Vi är ju som familj och har gjort livet tillsammans i 10 år. Men ja.. För barnens skull så anstränger vi oss väldigt mycket och vi blir lyckliga av att se våra kids så lyckliga. Och våra barn tänker inte ens på att vi sover i samma säng eller inte? Ibland sover Jason och F i samma rum, ibland delar vi säng alla fyra osv.

Hade vi båda haft en ny partner eller så kanske det hade känts konstigt att dela säng men just nu känns det inte alls skumt. Och att vi skickar ut fel signaler till barnen känns ju helt orimligt. Dom är bara glada och tänker som sagt inte ens på om vi sover i samma säng alla fyra eller om dom sover med sin pappa medan jag sover i andra rummet. // Gabriella Joss

Är det att skicka ut fel signaler att GabJoss och Fjodor delar hotellrum under sin gemensamma semester med barnen?
Är det i så fall inte mer förvirrande att de åker på en gemensam semester med barnen? Och om det inte är förvirrande, sån borde ju rimligtvis inte själva boendesituationen under semestern heller vara det, då den ingår i den gemensamma semestern?

Jag tycker det är positivt att det finns en motpol till ”gap och skrik-separationerna/skilsmässan” där barnen används som ett vapen för att skada den andra föräldern och vars välbefinnande får vika undan för föräldrarnas sårade egon.
Här är Bingo, Katrin och Alex (Falkes pappa) ett lysande exempel på föräldrar som, precis som GabJoss och Fjodor, reser och spenderar högtider tillsammans.

Men…
Det finns en tredje variant som ligger någonstans mitt emellan ”Gap och skrik-separationen/skilsmässan” och ”BinKat-familjesituationen” där man varken bråkar eller bokar resor tillsammans.
En situation där man kommer överens med barnens bästa för ögonen, men utöver det inte har någon närmare relation.
Jag misstänker att det är där de flesta separerade/skilda par med barn befinner sig. Har man inga barn tillsammans så kan man gå vidare i livet och låtsas som att ex-partnern aldrig ens funnits, men det fungerar inte riktigt om man har barn tillsammans.
Då kommer man behöva ha någon typ av relation till varandra livet ut – vare sig man vill eller inte, och så länge barnens bästa kommer först, så har ingen annan att göra med hur det upplägget ser ut.

Hur ser ni på saken?
Har ni varit (eller kanske är) i en liknande situation?
Man ska aldrig tala om för någon annan hur de ska göra, men ibland kan det kanske vara skönt att få höra hur andra gjort, få nya infallsvinklar.

 

Jag har sett flera olika influencers ge sig på det där med fördomar igen.
GabJossan har publicerat en ny omgång där hon svarar på följarnas fördomar, första gången sedan hon blev singel så de har kanske ändrat karaktär sedan sist?
Här kommer ett utdrag av alla fördomar hon svarade på i sitt inlägg:

Du var klassens ”coola/snygga” i skolan?
Haha, alltså jag var snarare den töntiga som typ tjuvrökte på rasterna, skolkade och hängde med äldre killar som gjorde massor med dumma saker. Men är det vad som räknas som cool så var jag väl det haha ;p

Du mår dåligt inombords men står stark och rakryggad för dina barns skull:
Ibland mår jag skit! Och ja, då står jag stark för barnen – alltid! Dom kommer alltid först och deras behov ska alltid tillgodoses. Tillåter dock alltid mig själv att må dåligt när jag väl mår dåligt och har inga problem att visa mig svag eller vara ledsen framför mina barn. Förklarar bara då att “mamma är ledsen just nu men mamma kommer att bli glad igen sen”. Tycker bara att det är fint och viktigt att barn får se olika typer av känslor! Sedan skulle jag aldrig bara ligga och gråta i sängen i en hel dag eller bara skita i alla måsten eller så för att jag mår dåligt. Eller jag har inte mått så pass dåligt att det har hänt än snarare… Och på det viset så står jag väl alltid stark för barnen oavsett hur jag mår. Ser alltid till att dom får det dom behöver och sätter deras välmående först. Precis här och nu mår jag dock rätt bra måste jag säga!

Du blev mamma för tidigt och är inte mogen för det ännu:
Att jag inte är mogen för att vara mamma känns som rent skitsnack, hehe.. Känner mig väldigt mycket som världens bästa mamma till mina barn! Däremot så har jag ju andra sidor också och är rätt omogen som person, tycker om att skratta mycket osv. Är så mycket mer än bara mamma! Men att jag blev mamma för tidigt stämmer inte enligt mig själv iallafall. Jag tar hand om mina barn väldigt bra.

Du kan inte gå osminkad på stan:
Att jag inte kan gå osminkad på stan stämmer nog rätt bra. Inte för att jag är ful utan smink utan mest för att jag är så van att sminka mig varje dag. Känner mig rätt naken utan smink hur tråkigt det än låter. På somrarna är det dock lättare att vara osminkad då jag sminkar mig mindre i allmänhet den tiden på året. Men ja, detta stämmer nog rätt bra.

Du är en gold digger:
Stämmer ju verkligen inte. Har typ aldrig fått en krona av någon och alltid jobbat stenhårt för mina egna pengar. Allt jag har idag har jag kämpat för som tusan.

Du gillar hårda tag i sängen:
Detta är väldigt sant faktiskt. Mer än så tänker jag inte kommentera, haha!

Du ställer inga krav på dina barn i hemmet och städar upp efter dem när de lekt:
Stämmer väldigt bra. Jag skämmer bort mina barn alldeles för mycket på det viset. Men ibland så hjälper dom till att duka, tvätta eller laga mat. Oftast inte dock.. Dom städar oftast inte heller bort efter sig själva när dom har lekt. Kanske något jag ska börja fundera på!

Du får vilken kille du vill:
Jag har inte velat ha så många killar genom åren och har ju dessutom haft ett förhållande i cirka 10 år. Men jag har aldrig blivit avvisad av en kille som jag har velat vara med eller hålla på med.

Du är dryg och kontrollerande:
Att jag är dryg och kontrollerande stämmer inte tycker jag! Eller ja.. Jag kan väl absolut vara dryg ibland och jag har väl också varit kontrollerande i perioder. Jag har rätt mycket kontrollbehov och är planeringsfreak! Men i det stora hela tycker jag att jag varken är dryg eller kontrollerande.

Du ska vara för perfekt hela tiden:
Tycker inte att jag är för perfekt hela tiden. Tycker att jag delar med mig av precis alla stunder i livet och att ni har fått följa med mig både genom det tuffa och det bra. Och jag är verkligen inte perfekt, långt ifrån! Har mycket svagheter och brister precis som alla andra.