489 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Fick idag reda på att det kommer att vara ett större varsel på mitt nya jobb. Jag har jobbat en knapp månad, och jag känner mig redan så hemma på denna plats. Jag är så jävla rädd för att bli arbetslös. Inte bara för hur marknaden ser ut, utan även för att kanske behöva lämna detta fantastiska ställe. I min bransch så är det inte bara svårt att få jobb just nu, utan även svårt att hitta något som är så bra som detta. Vi vet ännu inte vilka som behöver lämna, men det är så svårt att inte spekulera när man är ny. Är det någon som har några lugnande ord att dela med sig av? Jag vet knappt vad jag ska ta mig till av all oro just nu ❤️

      Jag förstår din oro. Jag känner en drös med folk som fått varsel över sig men sen fått vara kvar. Jag håller mina tummar i tår för dig!

      Jag var relativt nyanställd när ett varsel på 900 personer gick ut på min arbetsplats!! I slutändan blev det ”bara” typ 250 personer som fick gå så måla inte fan på väggen. Planera för det värsta men hoppas på det bästa ❤️

        RÖ? Samma här. Fick vara kvar trots nyanställd 😀

          Yes! 😂

      Jag förstår dig till fullo ❤️ Jag är konsult med fem + år på mitt ställe och blev av med uppdraget. Försök vara positiv och hoppas på det bästa! Ja marknaden är inte bra men det innebär inte att du blir varslad! ❤️

      Varslad efter 9 månader, sjukt deppigt. Känner med er.

      Låter otroligt jobbigt, måste vara hemsk stämning på jobbet. Men försök och leva i nuet, just nu har du ett jobb. Som när man är gravid då väntar man barn och inte ett missfall. Men jag förstår din rädsla och hoppas det går bra för dig.

      Blev precis varslad. Jobbar inom industrin… Känns hemskt.

    Hur kommer det sig att folk tar steget att vara otrogna? Och hur kommer det sig att man klarar av att ligga med någon, liksom genomföra en liggakt utan att drabbas av panik och avbryta utan först efteråt inse att det kanske inte var så bra gjort?

      Tror känslorna och kroppen tar över, det är starka grejer. Ibland är alkohol inblandat vilket också sänker motståndskraften. Har inte varit otrogen men var en tid i mitt liv där jag tror jag kunde varit det med en person pga hur jag kände. Men vem vet.

    Anställd 1 år, med eventuell möjlighet till vidare jobb. Något mer än halvvägs genom och har frågat om de vill ha kvar mig.

    Inte hört något på 2 veckor, kan jag fråga igen nästa vecka?

    Varför filmar man på sitt jobb, praktikplats? På mitt jobb får man inte filma ialf o lägga ut på sociala medier. Det är aisha som vanligt. På förlossningen

      Oj låter inte bra.. Inte om hon vill ha kvar jobbet…

    Ett av våra barn har en kompis som ofta är själv över natten på helgerna. De är 10 år. Barnet i fråga är hemma själv över helgen med ett äldre syskon, syskonet är 2 eller 3 år äldre (osäker). Mamman lever själv med barnen, pappan har aldrig funnits med i bilden vad jag vet. Antar att hon har svårt med barnvakt….

    Min magkänsla säger att man (eller, jag) inte lämnar en 10-åring själv nattetid, även om äldre syskon är hemma. Men jag vet inte, det kanske inte är så konstigt? Vad säger ni? Jag vet inte riktigt hur barnen i fråga tycker, mitt barn är inte supernära vän med detta barn, utan en ganska ny kompis.

      Varför är dom själva nattetid? Jobbar mamman natt?

        Nej jag vet att hon inte jobbar natt.

      Jag och min bror var ibland hemma själva över nätterna när han var 9-10 och jag 11-12. Vi klarade oss finfint och våra föräldrar var ordentliga människor och vi blev helt okej vi också 😅 I vårt fall bodde släkten i en helt annan del av Sverige. Våra grannar fanns dock redo att rycka in om det skulle va nåt.

        Obs att det inte var för att mamma och pappa nöjesreste, utan det var typ tjänsteresor där de verkligen inte kunde planera om. Var oftast vardagar också.

        när var detta på 80 talet eller? idag hade dina föräldrar fått en soc – anmälan på sig.
        man lämnar inte så små barn utan tillsyn hela nätter…

          2006 😄 Vi hade det hur bra som helst.

          En tonåring och en tioåring är väl knappast små barn.

            Alldeles för små för att vara hemma själv en hel natt i mitt tycke.

              Lindar du in dina barn i bubbelplast när ni går ut på gatan också eller?

              Då gör du dina val för dina barn så får andra göra sina. Enkelt.

            Fast hen skrev att lillebror va 9-10 och personen själv 11-12 så ingen tonåring och en under/på 10

              Va, nej? Barnet är 10 år och har ett äldre syskon står det ju.

                TS alltså!!

              Ja ts ja, men kommentarerna här handlar väl om det 20.19 skrev?

        Älskade att vara ensam hemma när jag var i 11-12 årsåldern. Fick sova själv ibland när mina föräldrar inte kunde fixa barnvakt. Vi hade en sund och bra relation och dom litade på mig att inget skulle hända.

          Precis som för oss! Jag och min bror var två trygga individer. Mat fanns i kylskåpet och vår granne körde oss till skolan. Mamma och pappa hade såklart inte lämnat oss om vi uttryckt oro inför att vara hemma själva över natten eller inte litat på att vi skulle klara av det.

          Samma här. Min morbror 40min bort visste att vi var själva och vi visste att vi skulle ringa dit. Förutom vid brand då var det 112.

          Ganska vanligt att bonussonen på nu 14 är själv hemma, började när han var 12. Han har då sovit max två nätter själv. Hans brorsa var själv en vecka när han var 15. Själv var jag också 15 när jag var hemma själv en vecka.

          korkat!
          så klart Du sköter sig men det är ju ANDRA faror som kan hända.

      Hemskt om de är själva under helgen o nätterna. Inte ok! Göra en anmälan?

      Men herregud! Du borde verkligen bjuda in den stackaren och syskonet hem till er istället, öppna upp ditt hem och ta emot dem stackarna. Visa lite värme och medmänsklighet. Omedelbart!!! 🥺🥺🥺

      Inte ok! min 13 åring ville sova ensam då han tycker han är vuxen. kommer inte på fråga!

        Jösses! Flyttade hemifrån som 16-åring. Ska en 13-åring inte få lite ansvar och frihet att vara själv en natt?

          Jag flyttade efter nian, för att börja gymnasiet. Tänk om jag aldrig hade fått vara själv tidigare! Nu har alla dessutom mobil och kan nås dygnet runt.

          Nej! bor i sthlm och det är väldigt oroligt i vår stadsdel. Inte alls ok.
          Att du flyttade redan som 16 åring tyder på att du vantrivdes att bo hemma och dåligt att dina föräldrar ens släppte i väg dig!

            Här är en till anonym som flyttade hemifrån för att gå gymnasiet 🤝🏼 Jag är glad att jag var så självständig att jag vågade följa min dröm och flytta fyra timmar bort för att plugga. Många som fick flytta hem igen för att de fick sån hemlängtan 🤷🏼‍♀️

            På landsbygden är det inte helt ovanligt att flytta hemifrån när man börjar gymnasiet. Saknas det bussförbindelse kan det vara nödvändigt att flytta till en lägenhet i stan redan som 15-16-åring. Det innebär inte att föräldrarna är dåliga eller att ungdomen vantrivs hemma.

            Jag flyttade för att gå gymnasiet på annan ort. Höga betyg för att komma in så jag tror de var rätt stolta att jag lyckades och att jag kunde ta så mycket ansvar. Vi var rätt många 16-åringar som flyttade från hela Sverige för att gå den linjen. Det var nog lite olika på hur bra föräldrar vi hade.

              stor skillnad mot en 9-10 och en 13 åring.
              snark..

        Jag var ensam hemma när min familj åkte på semester när jag var 13, vilken frihetskänsla!

          dåligt omdöme av dina föräldrar!

            Nej, en förälder måste våga släppa taget och kontrollen och ge sina barn möjligheten att ta ansvar och växa.

          Samma här, och när jag var 15 år brorsan 16 var vi ensamma i en månad när mamma var iväg. Fanns folk som kunde komma om vi behövde något eller blev oroliga, mat och pengar osv. Det var spännande och roligt och gick hur bra som helst.

      Barn är ju olika. De kanske är supertrygga, ordentliga och har tränat på alla scenarion. Kanske finns det en släkting nära, eller en granne som har ”jour”. Finns ju tusen olika lösningar.

      Jag sov själv hemma första gången när jag var 16 år. Var inga problem alls. När och hur jag kommer låta mina egna barn sova själva vet jag inte. Beror helt på situation och hur de är som personer. Jag tänker att alla familjer gör sina val och vi vet inte hur situationen ser ut för just dem. (Om de tex har en närstående i närheten som kan komma direkt.) Spontant tänker jag att jag nig inte skulle låta mina barn sova själva tidigare än iaf 15 år. Men med det sagt har jag heller inget behov av att gapa om hur alla andra SKA göra utan att veta deras situation och förutsättningar. Är dock inte förvånad över tonen hos många här, blir alltid så när det handlar om barn….

      Inte ok nej.

      Min ensamstående mamma börja lämna mig och min syster ensamma hemma över natten när vi var 8 respektive 10 år. Det var helt fruktansvärt. Jag önskar att någon hade soc-anmält…

        Tillägg: det var för att hon skulle ut och festa. Jag tycker att du ska prata med barnet i fråga och se hur det står till.

          Jag hade också pratat med barnet, frågat och stått på mig lite. Är du ensam över nätterna, oj, varför det? Blir du inte rädd? Men vad gör mamma då? Frågat, lagt mig i, varit en vuxen som bryr mig. Brytt mig om barnet mer än att vara rädd för att kliva mamma på foten.

            Fråga går bra, men hade nog varit lite mer neutral i frågorna. Typ hur känns det istället för är du rädd.

            Om man frågar om ”blir du inte rädd” så antyder man att det är något farligt,nåt att vara rädd för,vilket kan väcka en rädsla som inte finns där.Att en 10-åring och en 12-13-åring sover ensamma är verkligen ingen stor grej.De kanske har kontakt m sin mamma el annan vuxen,mm. Annan sak om barnen var 4-7 år..!

              Men verkligen.

        sååå hemsk 🥺

        Jag var också 10 när jag fick börja sova själv om nätterna då mitt äldre syskon flyttrade hemifrån. Mamma jobbade ständig natt och pappa arbetade skift. Än idag är jag så fruktansvärt mörkrädd och önskar så att skolan hade reagerat. Det var många ggr jag kom med oborstat hår och jättetrött då jag varit vaken halva natten. Avskyr när min man åker iväg på jobbresa och jag blir själv med barnen i huset, händer dock sällan tack och lov. Och nej, jag har inte fört vidare min rädsla till mina barn den döljer jag väl.

          💔💔💔

        Jag väckte min farmor som bodde på samma gård när jag vaknade mitt i natten och min mamma inte var hemma. Jag kastade väl nån sten på hennes fönster. Gick på dagis. Farmor fick gå in och hämta min bror som var ännu mindre och så fick vi sova hos farmor. Mamma var antagligen på krogen.

          😭

      Nu har jag inte barn själv, men jag hade aldrig någonsin lämnat två barn under 16 år hemma själva över natten.
      Jag var typ 17 första gången jag fick lov att vara ensam över natten.

      Det borde väl gå att anmäla till socialen?

        17? Alltså ett år från myndig, det är ju å andra sidan helt galet åt andra hållet 😳

          Det kan man tycka om man vill men nu råkade det bli så. Det fanns heller inget tillfälle då jag kunde vara hemma ensam över natten innan dess, då det alltid fanns en vuxen närvarande. De gånger de vuxna reste iväg/spenderade natten borta sammanföll alltid med att jag och mina syskon var hos våran pappa (skilda föräldrar) eller hos typ mormor.

      En bekant lämnar sin 5åring själv över natten med hennes andra barn som är 11 år. Det är helt sjukt enligt mig ja.

      Nej, det låter verkligen inte bra.

      Det lär absolut inte okej. Jag tror jag sov första gången själv någon enstaka natt när jag var 15 år och inte ville följa med till landet.

        Men snälla nån. Jag var 15 när jag åkte ensam på språkresa 4 veckor hos en familj i annat land. Okända människor. Det här var före mobiltelefonernas tid. Att sova på natten utan föräldrar men med syskon i huset/lgh är väl inget att hetsa upp sig så för. Om du nu tycker att det är synd om barnen står det dej fritt att låta barnen sova under ditt tak istället. Om du är genuint orolig för barnen alltså. Är de själva oroliga?

    Har ett stort problem. Min absolut högsta dröm i livet är att bli mamma. Jag är verkligen i den åldern att jag inte kan vänta så länge till med det.
    MEN jag är livrädd för att sätta ett barn till världen. Klimatförändringar, krig, större klyftor bland fattiga och rika, orolig för hur ett barn skulle må i denna värld. Allt känns kaos med stora grupper på förskolor och att en pedofil gått på 9 flickor i Ljusdal (bara som exempel).. Det finns så mycket mörker.
    Vet verkligen inte hur jag ska tänka. Har liksom fastnat.
    För mitt egos skull vill jag ha barn men för barnets skull känns det egoistiskt att låta det komma till en värld som inte funkar.
    Hur ska jag tänka?

      Gör som Fritzel? 🤷🏻 Skaffa barnet, men förvara och bevara den i den trygga källaren 🙏

      Det är den värld vi lever i. Antingen skaffar man barn in i den eller så låter man bli.

      Du ska va ego.
      världen blir inte bättre för att du inte skaffar barn.
      bli mamma och njut ❤️

        Men livet för barnet blir inte så bra i framtiden. Det är ju inget att njuta över.

          Med det tankesättet kan vi alla lika gärna ta varsitt gevär och trycka av.

            Nej det är väl lite drastiskt. Vi får väl göra det bästa av det. Men är glad att jag ändå kommer va lite äldre när det blir riktigt illa. Men att sätta nån till världen nu?
            Det här är alltså vad forskarna säger. Ni har väl läst rapporterna och om 2030 mm?

              En del forskare. Inte alla.

                Majoriteten. Det är liksom ingen tvekan.

          Nu krigas det ju mer änn någonsin. Hemskt. Hur ska barnen få det om dom problemen som finns nu inte lyckas förbättras. Politiker tar så dumma beslut. Och ont om bostäder m m. Önskar man kunde tro framtiden blev bättre. 🙈

            Nej, det krigas inte ”mer än någonsin.”.

            Krigas det verkligen mer än någonsin? Mer än typ.. 1940?

            Värden är inte värre än den alltid varit. Vi råkar bara ha internet nu.

              Jo klimatet är det. Läser ingen nyheterna eller forskning??

      Du föddes kanske när Berlinmuren fortfarande stod? Eller innan kalla kriget tog slut? Eller under 90-talets finanskris?
      Det har alltid funnits elände och om man väntar tills jorden är ett paradis hinner mänskligheten dö ut.
      Det finns många alternativ till förskola med stora grupper. Dagbarnvårdare (dagmamma), privata små förskolor, föräldrakooperativ, eller att inte ha barnen på Förskola.

        Men klimathotet har aldrig varit så illa som nu, det är en helt annan sak än Berlinmuren…

          Ja framtiden såg ju svinljus ut för alla glada tyskar som hade en fin liten mur.

            Det är skillnad.

          men klimathotet.. herregud..

            Herregud vad? Du tror inte på det?

              man slutar väl inte att skaffa barn för KLIMATHOTET?????

                Jasså? Varför skulle man inte kunna det? Ts tex tvivlar ju och finns fler som avstår. Man gör det alltså inte främst för att rädda klimatet utan för att man int ebola att ens barn ska växa upp i det.

      Människan har skaffat barn i alla tider.

        För att det inte fanns p piller.

      Samtidigt är det väl fint och betydande att vara med och kunna forma nästkommande generation.

      Jag hade aldrig skaffat barn i Sverige. Politiker är för naiva här.

        Men gud. Att ni avstår från något så fint och som ger en så mycket för att.. det finns dumma politiker?

        vilket land är bättre dp att skaffa barn i?

        Mm bättre i Bangladesh.

          el Ryssland, Ukraina Israel Libanon kongo Jemen jaa va mkt bättre än Sverige…

      Jag förstår men delar inte din oro riktigt. Jag står inför samma beslut men tänker istället på hur tacksam jag är för livets gåva och då är jag på intet sätt förskonad från olycka och trauman, men hade jag med facit i hand fått välja hade jag hundra gånger av hundra valt att gå igenom allt om igen, även utan vetskap om vad som står framför mig från denna punkt och framåt, än att aldrig födas alls. Och jag vill ge mina framtida barn samma möjlighet att få skapa sig ett liv även om orättvisor, krig, sjukdom, död, med mera, är ofrånkomligt.

        Hur ska dom kunna skapa sig ett tryggt bra liv?

          Varför skulle de inte kunna göra det? De första idag har väl ändå ett tryggt liv och har man det själv så har väl barnen också förutsättningarna. Att utgå från att det kommer gå dåligt och att de inte kommer klara sig låter ju helt bakvänt, människor är ändå rätt tåligs och fixar det mesta. Är glad att jag själv fötts och njuter av livet, en dag ska vi alla dö men tills dess finns mycket trevligt.

            Men det kommer inte bli trevligt, det är poängen. Livet kommer bli rätt svårt och väldigt olikt det vi levt.

              Man har alltid trott att livet blir helt annorlunda för kommande generationer. Ofta är förändringarnas små.
              Klimatet blir inte så snabbt sämre. Nya människor hittar nya lösningar.

                Haha jo det blir ju det, har du missat alla rapporter och varningar? Det är bråttom, vi har inte tid att vänta på nya generationer. Och varför ska de bära det om vi hade haft tid, varför
                inte göra nåt nu?

      Det förstår jag. Förstår faktiskt inte hur man vågar om man inte är klimatförnekare. Det kommer bli riktigt illa innan barnen som
      som är små nu är särskilt gamla. Undrar ofta vad för liv de kommer få, väldigt olika våra… Och inte mkt görs för att stpppa/vända utvecklingen tyvärr.

      Det går aldrig att garantera att ens barn får ett underbart liv. Om du tänker att man kommer på ett sätt att hindra all klimatförstöring, man stoppar alla krig… Det finns fortfarande cancer eller andra tuffa sjukdomar, mobbing i skolan är en risk, och ja allt möjligt annat… Världen har aldrig varit och kommer aldrig att vara rosenskimrande och perfekt. Tyvärr. Antingen accepterar man att det finns mycket skit (och mycket gott!) i världen och skaffar barn, eller så struntar man i det och njuter av livet på andra sätt. Jag tror man gör sig själv en otjänst om man lever i ständig ångest över sådant man inte kan kontrollera (krig, sjukdomar, klimatet osv).

      Skaffa barn.
      Det är de nya generationerna som uppfinner nya lösningar på gamla problem. De äldre har alltid trott att världen är på väg att gå under.

        Vi har cirka tio år på oss att göra radikala förändringar för att stoppa klimatkrisen. Det hinner inte barn födda idag göra.

          Med det vi vet idag ja!
          Nya upptäckter görs hela tiden.

            Jo men det går ju inte tillräckligt fort framåt. Vi gör ju inte ens det som behövs (tex hålla gränsen för hur hög värmeökningen får vara). Du är för positiv tyvärr.

      Du lever bara en gång, följ ditt hjärta och lev dina drömmar. Är det bättre att inte få finnas alls? Du sätter garanterat ditt livs största kärlek till världen.

        Det är inte alls garanterat. Och om det är det, vilket liv den stora kärleken ska få.

      När jag var ung var det ekonomiskt kaos, börskrasch, krig i Mellanöstern, Tjernobyl och ozonlagret var borta (=vi skulle alla dö i cancer inom 10 år).
      Alla generationer har panik över något. Jag överlevde.

        Det här är lite större..

          Nej, lika hysteriskt då som nu.

            Det är inte hysteriskt att inse fakta. Tycker du alla forskare och stora organisationer mm är hysteriska? Du ser inte vad som händer runt dig?

      Folk har alltid fött barn oavsett. Det har fötts barn under världskrig mm. Skillnaden nu är att folk är så otroligt ängsliga. Det ska analyseras och vridas o vändas på allt.

      Har du dom tankarna så avstå.
      Bättre för dig och bättre för klimatet.

        Bättre för barnet också.

      Jag känner samma sak, vill inte sätta ett barn till liv i denna världen. Och har dessutom själv problem med adhd, ångest och depression. Vill inte att min barn ska ärva mina egenskaper och må som jag gjort.

        Klokt.

        bra avstå.

      Jag kan nästan känna medlidande med de barn som föds idag.Världen de ska växa upp i.Vi har klimatförändringar som blir värre med en rasande fart,idag översvämningar,stormar,jordbävningar smältande glaciärer,bränder.Folk dör pga det,över hela klotet.Klimatflyktingar är verklighet nu.Samtidigt sociala medier som varje unge håller på med och allt jävligt som finns där,kroppshets,sexuella trakasseridr mm.8- åringar kräver avanc.hudvård i julklapp,Utseende är alkt,ingen vill åldras.Och skolan som tycks bara bli sömre också,barn måste in på instutioner innan de knappt kan gå vare sig de vill el inte,sen handlar allt om att prestera,betyg,stressa,för att kunna klara sig i ett rätt galet samhälle,krig pågpr,våldsamma män,mord,våldtäkter,död,gängskjutningar,pedofiler,…vi har inte ens knapot 4 årstider i Sverige längre,ungar vet knappt vad snö o vinter är..halva året slask,en vecka vår,och stekhet sommar,All skövla jordens resurser,döda regnskigen,djurarter som dör ut varje dag…människors besatthet av utseende,skönh.operationer,det falska blir normen,AI gör konsten,allt blir fulare och opersonligare,dataspel stjäl barns tid o fantasi och utveckling.Massor av barn som knappt kan hålla en penna och skriva ett A4 utan att bli helt utmattade…Många orka inte läsa en bok
      För 50 år sen skulle jag gärna skaffat
      barn,en anna tid utan it,då människor såg varann,vågade mötas utan nån dejtingsajt,ett lugnare tempo..Folk var helt enkelt vänligar mot varann då än nu,det fanns solidaritet för de som hade det värre.Idag är alla mer elaka,egoistiska,gör allt för pengar,barn blir kriminella o mördar för att köpa en ful guccikeps o guldklockor.Nej skulle aldrig sätta barn till denna sjuka värld v
      i lever i idag.

      Ett stort problem är att folk inte skaffar barn idag. Färre unga och väldigt mycket fler åldringar är inte en bra kombination. Folk har alltid trott välordnat ska gå under inom 10 år, det har däremot aldrig hänt.

        Gå under kommer den inte göra men det blir ett helt annat liv än idag inom barnens livstid, vår också.

          Kanske, kanske inte. Oavsett har människor i alla tider anpassat sig efter nya förutsättningar och framförallt fortsatt skaffa barn.

            Nej inte ”kanske/kanske inte”. Vi har väldigt lite tid på oss att vända detta och det görs knappt nåt, finns mkt motvilja. Kommer bli svårt att ”anpassa” sig till det som väntar och inte särskilt härligt. Förstår inte varför man vill ha det för sitt barn.

      Haha, och folk anser att man är en foliehatt/konspirationsteoriker utan dess like om man lite försiktigt antyder att all denna förbannade klimatångest, ”kvinnans rätt till sin egen kropp”, att diagnostisera sig själv och andra till förbannelse och självidentifiera sig med att ”jag har x och x, och därför beter jag mig så här” istället för att gå till botten med sin problematik m.fl. exempel är en del av den s.k. ”befolkningsminskningsagendan”. Bara att läsa om alla stollar i den här tråden för att förstå att det ligger en sanning i mina teorier.

      Med all respekt för om en person verkligen genuint känner för att avstå barn, men att göra det mot bakgrund av nån slags överpessimistisk omvärldsanalys är bara så förbannat sorgligt då krig m.m. har pågått i alla tider (om än i olika omfattning).

      ”Det är synd om människorna”.

        Varför skulle det finnas och av vem? Allt politiker gör är ju att försöka få populationen att växa!

    Har skrattat i timmar, inte skrattat såhär mycket på åratal. Läste om en enbent kvinna som blev skjuten av polisen, anledningen till att hon bara hade 1 ben var för att hon hade blivit skjuten av polisen även i det andra benet för några år sen. Och nu så blev hon alltså skjuten igen, i det enda benet som hon hade kvar. Hennes advokat säger; ”Att hon ens står upp är ett mirakel”. Skrattar så jag gråter, vet inte varför det är så roligt, det är tragiskt såklart, men herregud så roligt 😂😂😂

      Haha, jag hade också kul åt det där. ”kvinna skjuten i sitt enda ben”

      Tyckte advokatens uttalande var sjukt roligt😂

      Advokaten hade väl också sagt ”hon är en riktigt fighter” 🫣😂😅

        *riktig

      Haha skrattade också åt den artikeln! Att hon inte lärde sig något första gången 😅

      Haha jag skrattade också åt rubriken: ”Kvinna skjuten i sitt enda ben”! Kände hemsk, så tur ändå att det inte bara var jag 😂

      Bara jag dom inte skrattade tydligen.Kvinnan blev skjuten i benet av polisen så illa att hon tvingades amputera det,och det är ju hemskt.Nu ige uppfattade polisen henne som så farlig att de de sköt henne igen i det ben hon hade kvar.Det är fullkomligt idiotiskt gjort av polisen,kanske de kunnat använda elpistol ist..?

    Vad är era största icks på kollegor? Mina är folk som slickar uppåt men sparkar nedåt samt tjallare (typ, han skvallrar till chefen om man är 5 min sen).

      De som inte kan hantera stress utan att bli elaka och spydiga

      Kappvändare. Kan bete sig hur som helst mot kollegor men när chefen är på plats är man en liten ängel.
      Har haft problem med en kollega på det viset. Vi påtalar saker kollegan gör/säger, men chefen har svårt att göra nåt mer än att prata med personen eftersom chefen aldrig får se mer än det motsatta vi berättar.

      dessa jävla förseningar. dagens 30 åringar KAN INTE KLOCKAN👎😬

        Så länge det inte påverkar någon annans jobb, så är förseningen ingen annans problem 😅

          Tycker din chef likadant?

            Chefen har ju inte den typen av koll, såvida inte någon kollega skvallrar

              Nej, det är klart. Men eftersom det tydligen bara påverkar dig så kvittar det väl om någon kollega skvallrar för chefen. Det borde väl vara helt ok för chefen då att du gör som du vill.

                Vad är det för ologiskt argument du drar med? Självklart är det inte okej för chefen att jag är sen. Det som diskuterades var icks på kollegor och då var en av mina icks att kollegor skvallrar om man är sen.

                Som sagt, såvida det inte påverkar någon annan eller effektiviteten på det jag levererar så är det en ick att kollegor skvallrar.

                  Kom i tid då, så finns det inget att skvallra om.

                  Lite kul ändå att du är lite orolig för vad dina kollegor ska säga till chefen. Jag hoppas du är privatanställd så jag inte bidrar till din lön då du hellre gör annat än jobbar.

                    Hahaha, lite försening är ditt minsta problem. Vet du hur många lata, inkompetenta människor som jobbar inom skolan och slösar skattepengar? (Obs, finns fantastiska också!)

          Men vad är problemet med att komma i tid? Hur kan man som vuxen inte klara av en så simpel sak?

            Vet inget jobb som accepterar att man inte passar tider.

              små barnsliga 90 talister👎😬 dom slickar röv, smörar och lismar sig, och gör som dom vill, passar inte tider, kommer bakfulla till jobbet.

                Det är inte 90-talisterna som gör så.

                  jo små pojkar födda 96 jävla arroganta!!

                    Haha! Väldigt specifik grupp.

                Så är it e 90-talisterna på mitt jobb. Vill inte göra detta till ett generationskrig men på mitt jobb är det 50-60 åriga kvinnor och några män i olika åldrar som är de värsta. Jobbar inte, glömmer allt, stressar runt utan att få nåt gjort (männen är lata).

                Trist att dra alla över en kam. Hur många bygger du detta på?

                Det är generationen som är nu, som gör detta. Inte 90-talisterna.

            exakt
            sååå jävla respektlöst!!!!

            Finns värre saker tycker jag. Har kollegor som kommer före utsatt tid men de gör ju inget vettigt på hela dagen, snarare stjälper än hjälper. Och vissa som kommer lite försent ibland (inte med flit såklart) men som ger 200 % och gör så mkt bra grejer. Gissa vilka man föredrar..

          Fast jo, varför ska jag jobba mina tider fullt ut när kollegan får samma lön för 90% av jobbet?
          Sen är det sjukt respektlöst mot ens kollegor att inte respektera tiderna, även om dom inte blir drabbade direkt.

            Det undrar jag också, många som jobbar långt under 100 % fast de är på plats…

            Men vem hindrar dig att jobba 90% då? Gör du också samma sak eller tig.

              Kanske för att jag har nåt som kallas arbetsmoral? 😂

                Så arbetsmoral = komma i tid? Snävt

                  What? Eh ja, att följa sin arbetstid och göra sina arbetsuppgifter är väl arbetsmoral? Eller var kallar du arbetsmoral? Komma och gå som behagar en själv?

                  Att komma i tid till sitt arbete är liksom the bare minimum.

              Jag har faktiskt börjat göra mkt mindre och ta det lugnare. Man får ingenting för att man anstränger sig (på mitt jobb).

            Fast hur är det sjukt respektlöst om de inte blir drabbade? Den ekvationen går inte ihop.

              Ja i min värld är det det, vi ser uppenbarligen olika på det. Händer det nån gång så fine, ingen är perfekt. Men om man sätter det i system är det en annan sak.

          påverkar ju alla, kunder och vi som passar tiden.. chefen är aldrig där…

      Gud vilka hemska arbetsplatser!

      Ingen ick, men lite störande. Jag delar kontorsrum med två äldre damer och de har ALLTID fönstret öppet, även nu den senaste veckan när det varit 4-5 grader ute och vi har det svalt inomhus. Jag står i dubbla koftor och sjal, medan de är varma. Vi skrattar åt det lite. Jag förstår att det inte är lätt för dem heller och att det är enklare för mig att ta på mig än att de ska vara nakna typ haha.

        Är de i klimakteriet?

          Jag misstänker det. Därför jag tänker att det är schysstast av mig att härda ut, sen hoppas jag att någon är lika snäll mot mig när jag hamnar i den åldern. Men det beror också på hur kall vintern blir, vill helst inte få köldskador på köpet haha

        men sånt kan dom inte bestämma. öppet en stund men majoriteten av dagen stängt. dessutom så förstör man ventilationen på många kontor då man öppnar fönstren..

        De borde göra nån slags rockad, så alla varma (av olika anledningar) kan dela rum 😄

      De som inte jobbar men tror de gör jättemycket och springer runt och stressar som yra höns utan att få nåt vettigt gjort.

        Haha åh igenkänning på den! Jagar runt andra med 1000 uppgifter så blir inte mycket gjort för dom heller.

          Ja! Har börjat säga att de kan göra det själva, att jag inte har tid.

      Paragrafryttare. Regler i all rätt men snälla, ta det lite lugnt. Hade en kollega som vände upp och ner på lagboken för att han fick sin semesteransökan nekad, och vi jobbar statligt. Han blev helt rabiat. Vi jobbar i en komplex miljö och får såklart ut all semester vi har rätt till att ta, men det är inte jätteofta man lyckas dra hem sitt första-handsval när det kommer till vilka veckor man vill vara ledig. T.ex höstlovsveckan är känd för att vara svår att ge alla ledigt för.

      Samma kollega såg också alltid till att dra ut på våra veckomöten för att prata om allt och inget.. Ni vet när man är inne på sista punkten på schemat ”Frågor och funderingar”? Alla sitter knäpptysta för att chefen ska säga ”Inget? Okej då går vi hem.”
      Men han ska ALLTID ta upp något och få alla att sucka.

      Sen upptäckte jag en ny ick för inte så länge sen. En ganska nytillkommen kollega tyckte han skulle HYLLA det faktum att vi har en kaffemaskin och frukt på jobbet…………..Detta efter att vi precis haft ett långt möte och diskuterat de många kamper vi går igenom och jobbet har dragit in på precis varenda en liten trevlig sak man hade rätt till tidigare. Vad kommer näst? Hylla att det finns toapapper på toaletterna?

        Låter som Försäkringskassan 😄

        HR brukar va snabba med att säga att ”ni får faktiskt frukt (en liten korg så har man tur får man 1 banan första dagen) och te och kaffe och mjölk till kaffet.

          Vi hade chefer som körde den. Dom bjöd oss på x-tra billig isglass från coop en dag under sommaren och en vecka senare fick vi den uppkörda i ansiktet under trivselmötet ”Vi bjöd ju faktiskt på glass förra veckan”.
          Personligen känner jag att om jag ska få en sådan gest uppkörd i ansiktet och använd emot mig, så kan ni behålla er 10 kr isglass.

        Fast en nytillkommen kollega kan ju haft helt andra förutsättningar tidigare och vara tacksam helt enkelt. Eller en person som alltid försöker tänka positivt i allt elände. Är väl ändå synd att ändra på en sån person.

          Ja, han kommer från en kass miljö. Men jag tycker ändå det är skevt att komma till ett jobb och hylla basic saker.
          Då kanske man borde sparka åt andra hållet och raise hell när man är på en arbetsplats där man verkligen inte får någonting (sån som han verkar komma ifrån). Dessutom framstår det som att han är värsta rövslickaren när alla medarbetare är sura och trötta men han ska såklart vara positiv inför cheferna och hylla att vi har gratis frukt.

      Rövslickare och surkärringar

    Vad är era upplevelser av att arbeta i privat sektor vs. offentlig sektor? Jag har precis börjat jobba på ett stort företag från att ha jobbat statligt och har svårt att vänja mig vid företagskulturen. I många aspekter är det positivt att det är mer flexibelt och ”pengar är inget problem”, men det verkar vara en betydligt sämre balans mellan jobb och fritid. Ibland blir jag till och med lite äcklad av hur mycket pengar de verkar kunna strö runt sig på lyxiga jobbluncher och skidkonferenser till Alperna…

      Har aldrig jobbat kommunalt men en fördom är att man chillar mer på jobbet, kan fika i timmar och va ledig innan röd dag osv. Nu menar jag inte inom sjukvård osv utan mer admin, kommun, kontor osv. Att man typ inte jobbar lika hårt och är lika mer styrd som man är när det är privat, för privat är mer vinstdrivande och cheferna har mer mål att uppnå. Bara en fördom dock, berätta gärna hur det är.

        Jobbar statligt men om vi inte når regeringens mål försvinner arbetsplatsen :))))))

        Ja och att man alltid har sitt jobb kvar, det ska mycket till för att man ska få sparken, man blir istället omplacerad

          svårt att få sparken överlag i Sverige? Vid varsel givetvis, men där varslar ju över staten, regionerna och kommunerna friskt. Det har man ju verkligen sett på det sistone.

            ja det är synd i många fall man blir liksom inte av med kassa medarbetar som missköter sig, det blir på sin höjd en varning el allvarligt snack med Hr…

            Inte svårt, man behöver bara veta hur. Tex är det vanligt och göra en omorganisation och oups- där blev du överflödig 🤷‍♀️

          Ja tyvärr.. Har flera kollegor som vi skulle tjäna mkt på att bli av med pga så inkompetenta och lata.

          Exakt, på kommun känns det som att man inte kan få sparken. Men privat kan man ju få sparken på dagen

            Det kan man väl inte? Vi har ju rätt starka lagar angående det i Sverige.

            Jobbar kommunalt, inom socialtjänsten. Instämmer i att folk som är kommunalt anställda (min erfarenhet socialtjänst, skola, förskola, inom lss-verksamheter osv) kan ha rent bedrövligt kassa utan att det går att göra sig av med dem. Till slut hamnar de i ngt arkiv och rensar akter men uppsägning verkar omöjligt.
            Dock är fördomen om långa fikor iaf inte sann för oss. Jobbat inom socialtjänst (3 olika) i 15 år och folk sliter som djur (därav ständig personalomsättning och svårigheter att rekrytera).

            nix

          Det stämmer på min statliga arbetsplats. Har haft flera kollegor som bokstavligen blivit mer jobb än till hjälp. De gjorde ingenting.Absolut ingenting. Vi fick ta in nytt folk till att se till att deras jobb blev gjorda. Vägrade lära sig nya program. Bara totalvägrade allt. Vi fick aktivt arbeta runt kollegor, och alla i hela huset visste om situationen. Att man inte kunde räkna med personen. Ställ inga frågor heller för personen vet knappt något om ämnet det har jobbat inom i typ 20 år…
          Omöjliga att sparka.
          Slutade med att det blev en variant av att bli uppköpt i samband med kommande pension. Gick i pension ”tidigt” och fick två årslöner utbetalade. För att ha gjort absolut ingenting på jobbet.

          Hopplöst.

            Det är så sjukt. Vill inte ha det som i vissa länder där man kan bli sparkad för ingenting men lite lättare borde det bli här. Liksom när man inte sköter sitt jobb för fem öre? Kommer mkt försent nästan varje dag, sitter med mobilen på arbetstid, inte får nåt gjort, inte håller överenskommelser mm. Nä då ska det göras en handlingsplan och ha uppföljningsmöten, för vuxna, friska människor! Slöseri på skattemedel.

              Jag håller med. Det är klart ingen vill ha det som i vissa andra länder, där man kan bli sparkad för att chefen inte gillar dig som person eller för att du inte är snygg nog. Men jag tänker att spektrumet är stort och man borde kunna ligga någonstans i mitten. Jag är all for att skydda de anställda men man måste också kunna sparka någon. Just nu är det tyvärr så att det är i princip lönsamt att missköta sitt arbete.
              På vår arbetsplats skedde det knappt uppföljningsmöten, det var bara konstaterat att vissa medarbetare inte arbetade och alla visste om det. Det skylldes på ”hon fattar ju bara inte” eller ”hon är gammal och har svårt med datorn”…. öööh, OCH? Kan man inte utföra sina arbetsuppgifter så hör man väl inte hemma just i den positionen, eller?
              Det är så himla trist.

                Det går att avskeda folk i Sverige, men det krävs ju en del av chefen och min uppfattning är att de flesta är alldeles för konflikträdda för att göra det. Det krävs dessutom uthållighet och tydlighet dvs du ska vara tydlig med vad du förväntar dig av din medarbetare och om det inte uppfylls måste du ta ett jobbigt samtal, sen ett till, ett till osv. Få chefer orkar utan låter det hellre bara vara & hoppas att det ska lösa sig av sig själv…

                  Ja precis, det krävs dokumentation, uppföljningsmöten mm. Och så kommer facket och lägger sig i.
                  Ganska stor process. Rätt sjukt. Sköter du inte ditt jobb trots tillsägelse borde det räcka. En lönesänkning skulle kunna vara ett första steg också men neeej, det går inte.

                Typ samma hos oss! (kommunal skola).
                ”Alla är olika och har olika styrkor”. Nä, en del har inga styrkor och du är bara en konflikträdd chef. Eller att folk blir bråkiga eller börjar gråta om de får kritik, då flyttas de runt istället för att de verkligen tar tag i problemet. Är man skötsam och professionell får man inte som man vill alls.

        Tycker folk jobbar rätt hårt (de flesta), man får ju arbetsuppgifter som behöver lösas…. Däremot upplever jag att det drar till sig folk som prioriterar annat än karriären högst. Det är aldrig konstigt att jobba deltid, höra barn tidigt, hämta hund på hunddagis tidigt osv. Aldrig varit med om att någon arbetar sig fram osv, men det finns ju typ ingen karriär att göra heller.

        Där

          Låter skönt! Får inte jobba deltid eller gå tidigt fast jag jobbar kommunalt.

        Jag har jobbat både privat på ett stort industriföretag och på regionen, jävligt långa fikor emellanåt på båda arbetsplatserna. Inga lediga dagar innan röd dag dock😅

        Jobbar kommunalt och så är det verkligen inte för mig 😄 (förutom det om röda dagar). Men jobbar i en skola, kanske därför?

          Sorry, missade slutet på din kommentar..

      Jag upplever motsatsen
      Statligt, där får allt kosta så länge man har skrivit en kalkyl
      Privat, pengarna räknas ner i minsta öre

      Beror väl alldeles på vilket typ av jobb. Jag upplevde work life balance bättre när jag jobbade i kommunal sektor. Det fanns tid att göra ett bra jobb. Nu i privat upplever jag att jag mest är mina siffror. Drar jag in tillräckligt med pengar så är jag en bra anställd. Tackar nej till uppdrag som jag vet att jag inte kan debitera hårt.

      Kul att du tar upp det här.. Jag jobbar statligt och drivs mer och mer bort ifrån det pga penga problemen.. Det är liksom inte ens kul längre.
      Inga bullar på kanelbullens dag. Dom har dragit in på ALLT. Precis allt.
      Jag tvingades ställa till med en scen förra året för att undvika en potentiell mut-skandal för att hotellet ville bjuda mig på två LÄSK. Våra rutiner förbjuder att vi blir bjudna på något. Stort eller litet. Rakt nej.

      Jag saknar julbord, kickoffs, resor, jobbfrukost och jobbfika.

        Oj är det såpass? Har det o göra med vad inom statligt eller har allt inom statligt blivit såhär strikt och begränsat?

          Jag kan inte svara på om det gäller alla statliga myndigheter men hos oss är det ”skattepengar” och vi vill inte ha några skandaler i tidningen. Vi har ju alla läst om alla dessa fack-pampar som åker utomlands för skattepengar och dricker alkohol och bor på lyxhotell med sina respektive.. Nu är det inte alls det jag jobbar med, men ett exempel på vad man vill undvika.
          Jag är all for att respektera skattepengar och inte ”slösa” men jag tycker det är lite extremt när dom drar inte på varenda liten grej. Samma sak när det kommer till mutor, det är klart som fan man aktivt ska arbeta emot det men det blir så jäkla skitnödigt när man inte ens kan bli bjuden på en kaka på ett hotell man sovit på under många många år via jobbet. Jag lovar, jag har absolut ingen intresse av att leva något lyxliv eller bli bjuden på resor,övernattningar och massa förmåner… Men jag vill också vara som alla andra och ha ett julbord, en kickoff och kanske en bulle här och där.
          Vi får inte ens ta emot en tårta från ett företag vi samarbetet med som ”tack för samarbetet detta år”, för det skulle på något sett kunna ses som att vi tagit emot en muta och nu vill fortsätta arbete med dom.. Som att en jävla tårta skulle vara en bra nog muta?

          Tyvärr drabbar det hela myndigheten, jag jobbar inte ens på särskilt ”hög nivå”.

        Fast lite av detta kan ni väl åtgärda själva? Turas om att ansvara för en godfika på avdelningen tex?

          Det är väl ändå skillnad på att själv ordna med fika och att jobbet bjuder på en bulle?

          Alltså.. Jag förstår inte riktigt din logik här. Ser du hemlösa på gatan och tänker ”Ja här borde vi som medmänniskor ställa upp och betala en utbildning,lägenhet, hyra och mat för den här personen” ? Eller kritiserar du staten för att de inte har något som helst social security.. Vi betalar ju skatt.

          Vi ställer såklart upp sinsemellan med vissa saker, ibland kanske man bjuder på fika eller så. Men det handlar om allt annat som vanliga jobb brukar erbjuda för att höja trivseln.
          De skickar ut massmejl och visar upp fin statistik och vi får beröm för ”hur duktiga” vi är och vi ska ha ett ”stort tack” men man kan inte ens förmå sig att bjuda på saft och bullar. Vi åker aldrig på några resor, teambuildings, kickoffs, aldrig erfarenhetsutbyte med kollegor från andra orter. Det är bara samma gamla dag in och dag ut.
          Inga julfester, inga julbord. Inga julklappar. Inget godis eller tårta på midsommar. INGET.

    TikTok har lärt mig att Sverige har många märkliga människor som tycker om att sända live i tid och otid :’)

      Har du sett han som livear i 24h och gör helt sonika saker? Typ, duschar i 24h, väntar på bussen i 24h, skalar en lök i 24h, vispar grädde i 24h med en tandpetare, osv osv osv… helt hjärndöda, men ändå lite fascinerande.

        Både fascinerande och sjukt, haha! Har inte sett det själv, men din beskrivning säger ju allt.

    Jag är urusel, katastrofalt dålig, på småprat. Vet verkligen inte vad jag ska säga, även om jag känner personen någorlunda eller väl.

    Snart ska jag iväg på en resa i jobbet. Jobbar i butik och kommer umgås med i princip bara människor jag aldrig har träffat tidigare, från andra butiker runtom i landet.

    Är det nån som har tips och ideer på hur jag ska ta mig igenom dessa dagarna? Både resa dit och hem, samt vid borden till måltiderna? Ja, generellt också så klart.

      Ställ mycket frågor till andra så kommer du lätt undan… tycker generellt att folk ÄLSKAR att prata på om sig själv

        Frågor om vad? Familj vill jag undvika eftersom det är en känslig fråga för mig, och kan vara det för andra också.
        Men annars? Jag är som sagt superdålig, haha!

          Husdjur, hobbys, kläder, vädret, semestrar, vad som helst.

            Okej, får för mig att väder och semester känns lite krystat och stereotypiskt, alltså ointressant. Att berätta om, inte att lyssna på. Men man kanske kan köra typ ”vad gör du när du inte jobbar?”

            Tänker nog också att när man är i jobbsammanhang är det så lätt att hamna i prat om jobb. Vilket också känns så tråkigt när man är ledig, tänker på middagen på kvällen tex.

              Generellt med småprat tar man avstamp i något neutralt och kanske tråkigt (vädret typ) och sen när man kommit igång lite pratar man om mer intressanta saker.

              Så var inte orolig att inleda med en för trist öppningsreplik, du ska inte på dejt eller imponera på någon.

                Tack för vettig input! Jag övertänker nog mycket, så kommentarer likt din tar ner mig på jorden lite.

                Haha nej, ingen behöver bli imponerad. Vissa människor kanske jag aldrig kommer träffa igen!

        Håller med! Ställ en fråga som bjuder in till ett långt svar, ställ sedan följdfrågor och nicka intresserat. Den andra känner att ni har haft ett trevligt samtal, men du behöver egentligen inte säga så mycket.

          Har du tips på nån sån fråga? Tänker att ”allt” kan man svara så kort och enkelt på. Vad gör du på fritiden, drejar. Är det kul, ja. Kan du visa nåt du gjort, den här vasen är jag nöjd med.
          Haha jag kanske övertänker för att jag är så orolig för att bara bli sittande tyst med bordsgrannar vända åt andra hållet.

            Vad spännande, har du drejat länge? Hur kom du in på det? Oj, berätta mer! Är det någon speciell lera du använder eller går vad som helst bra? Hur bränner man grejerna? Har du egen studio eller drejar du hos någon annan? Jaha, hur känner du den personen?

              Åh tack, där släppte en liten polett faktiskt! Känner mig så dum som inte kan sånt basic. Och så gör stressen över situationen att det låser sig ännu mer.

                Har du kanske någon diagnos? Känner igen det där med kompisar som har autism.

                  Allt är inte en diagnos. Man är olika och bra på och bekväm med olika grejer.

                  Inte vad jag vet, men tror mest det beror på dålig träning. Har aldrig haft nåt större umgänge, är ensambarn och lekt mycket själv som liten. Alltid haft få vänner.

                  Har väl gjort mig blyg och osäker så tar därför inte gärna plats i ett rum, och tror ingen är intresserad av mig. Men nu vill jag utvecklas på iaf småpratsområdet!

                    Jag är också dålig på småprat, ev pga samma typ av uppväxt utan träning. Har iofs mkt kompisar och tror att alla är intresserade av mig hahaha, men kompisar behöver man ju inte småprata med!

                Du behöver inte känna dig dum, jag har övat länge på mina följdfråge-skills 🙂

                  Tack va snäll du är som skriver så! Så skönt att jag fått så många fina svar kring detta!! Kan ofta vara så hårt klimat här inne annars.

                    Du låter så himla ödmjuk. En sån människa jag gärna hade velat sitta och småprata med. Är övertygad att det kommer gå bra. Försök verka lite glad och intresserad så löser det sig. Lycka till.

                      Men tack snälla! Vill nog påstå att jag är ödmjuk och vettig att samtala med. Om det bara kommer igång, hehe. Men nu har jag ju fått massa pepp här!

                  Risken är att tydliga strategier och att ”ha övat” låter just inövat och väldigt mekaniskt… att det ger en tydlig känsla av att du försöker för mycket. Jag känner mig beklämd och obekväm med att svara på mekaniska följdfrågor när jag märker att personen som ställer dem gör det vara för att ha något att säga inte för att den är intresserad. Försök istället slappna av och ta det som det kommer!🥰

                    Fast det finns ju ingen motsättning mellan att förbereda sig och ha övat lite och att sen försöka vara närvarande i stunden – tvärtom. Har man förberett sig lite så och har några frågor att luta sig mot känner man sig förhoppningsvis mindre nervös och mer avslappnad. Jag är bra på småprat och sociala situationer, men det händer ändå ofta att jag funderar igenom hur jag ska närma mig olika situationer och vad jag ska säga. Tycker man att det är jobbigt med småprat och är ovan låter det bara jättebra att öva lite innan och träna på hur ett sånt samtal kan se ut tycker jag, det brukar ju också vara ett standardtips från psykologer och andra experter.

                      Tack, så jag tänker! Att stress och nervositet gör situationen ännu mer ansträngd, men med lite backup härifrån hoppas jag kunna slappna av och vara mer naturlig.

                    Förstår hur du tänker, men tänkte inte ställa mig framför spegeln och repetera, ville bara ha lite förslag för att lätta på spänningen inför situationen.

      Förbered frågor eller samtalsämnen om du har svårt att komma på något att säga spontant. Försök också att tänka att det inte bara är ditt ansvar att stämningen är god, så om det till exempel är tyst så är det inte så att just du måste vara den som säger något.

        Nej det är ju sant, vi är ju (minst) två i samtalet. Men det känns ändå som det är mitt fel, att jag är tråkig kanske.
        Har du också tips på frågor eller ämnen att förbereda med? Känner att jag kan inte få för få tips på området, haha!

      Du kan ju alltid prata om miljön ni befinner er i! Tex: ”Har du varit här förut?” ”Såg du den härliga spa-anläggningen dom hade, den såg skön ut!”, ”Det såg ut att vara väldigt fin natur här omkring”, ”Jag har hört att dom har mycket god mat på det här stället, de är kända för sin xxx”. Sen fortsätta med följdfrågor kring ämnet och sen brukar många flika in med något personligt man kan fråga vidare om, tex ”Ja, det finns jättefina promendstråk häromkring, jag brukar vandra med min familj och har tänkt ta mig en liten tur om det finns möjlighet” —> fråga vidare: ”Vilka består din familj av?” osv. Sen dagen efter kan man följa upp tråden och tex fråga, hur var promenaden?
      Lite rörigt beskrivet kanske men hoppas det var till en lite hjälp iaf! Lycka till på jobbresan!

        Förstod klart och tydligt och det va ett jättebra tips! Låter så himla naturligt och bra här, så hoppas jag kan få fram det så då också. Bra tips att prata om stället, så får jag hjärnsläpp kan man ju ha med sig det till olika personer, olika frågor alltså.
        Tusen tack!!

          Ett annat tips är att fråga om staden/orten/trakten den andra personen jobbar/bor i, om ni är personer från hela landet: Var bor/jobbar du? Hur är det att bo/jobba där.
          Beroende på om den är en plats man känner till, har besökt eller har nån koppling till eller inte vet något alls om kan man spinna vidare:
          Åh, dit har jag alltid velat åka/Det verkar vara så vackert i Blekinge/Hälsingland/Bohuslän/Där har jag faktiskt aldrig varit/Jaså, jag har en kompis/släkting som kommer därifrån. Och sedan fråga vidare: Hur är det att bo där, vad ska man inte missa om man är på besök, är ni ofta i skogen/vid havet/i fjällen osv.
          Tycker du fått många bra tips, det kommer säkert gå bra! Och som nån skrev: Det är lika mycket det andra personens ansvar om pratet flyter på, och skulle det nu inte göra det så är det faktiskt inte hela världen. Då kanske det går bättre med nästa person!

            Och: Har du bott där länge? Om inte: Var bodde du innan, hur var det där, vad fick dig att flytta? Öppnar upp för diskussioner om andra orter och platser. Och så kan man ju fråga om personen bor i lägenhet eller hus. Om personen bor ihop med någon och har barn berättar den förmodligen det och då kanske samtalet kretsa kring det en stund. Berättar den istället att den håller på att renovera så ställ någon följdfråga om det, vilken stil det ska bli, vilka färger eller liknande.
            Man vet ju aldrig hur ett samtal utvecklar sig, men man kan gardera med lite olika scenarion såhär!

              Nej det går ju inte att ha med ett manus den andre inte har läst, hehe. Men bra med alla dessa ideer! Inbillar mig att även om jag inte använder ett enda av alla dessa tips (vilket förvisso känns osannolikt) så har bara att fått dom/läst dom gett mig mer självförtroende!

      ”Hur hamnade du här då?” Alltså på arbetsplatsen, med den tjänsten osv. Öppnar upp för fler frågor osv.

        Ja men precis! Tänkte typ ”hur länge har du jobbat här” men det är ju öppet mål för att fasta i jobbprat. Men ”hur hamnade du här” leder väl mer till tidigare erfarenheter. Tack!!

      Hur är det att. jobba i butik när du har så jobbigt med sociala interaktioner? Hur hanterar du det då? Har du autism eller vad är bakgrunden till utmaningen?
      Försök slappna av och vila i att det (under atbetsresan) inte är just DIN uppgift att hålla igång diskussioner osv Folusera på att njuta av resan! ☺️

        Skulle inte säga att jag har svårt med sociala interaktioner generellt, utan just småprat. Med kunder är det en helt annan sak, du har inte mött många trevligare säljare än mig. Som kund skulle du aldrig märka den osäkerheten. Men den situationen kan jag i sömnen, har jobbat med service i närmare 20 år.

        Jag tror problemet ligger i bristen på socialt umgänge sen jag var liten, så jag har inte övat upp förmågan.
        Va ensambarn och lekte mycket själv, har alltid haft ett fåtal vänner. Har varit blyg och haft dålig självkänsla i att ingen är intresserad av att lyssna på mig.
        Men yrkesrollen har jag vuxit in i med mer kunskap och erfarenhet jag fått under åren. Så jag behöver öva på den privata delen också.

        Det är ju verkligen inget konstigt eller ovanligt att tycka det är svårt och jobbigt med småprat med främlingar. Tror nästan det är vanligare än motsatsen.

    Angående kränkningsanmälan. Har någon gjort en sådan mot en kollega? Vad handlade det om och gick anmälan igenom?

    Ni som har tre barn tätt (tre under tre eller i närheten av det):

    Hur mår ni?
    Om ni hade en bra relation innan barnen, hur är den nu?
    Hur överlever man graviditet och tre små barn i olika åldrar?

      Alltså relationen till er partner, inte till barnen. Också – orkar man vara en grundad bra förälder trots sömnbristen?

      Undrar hur det går till med bara ett barn också. Sedan jag fick mitt barn har jag börjat irritera mig på min partner och tycker att allt han gör/säger är ointressant. Är jag bara förälskad i min bebis och orkar inte vara förälskad i en till?

        Vad sorgligt, hoppas det vänder!

        Sömnbrist gör en grinig med. Glöm inte att försöka se det positiva och var tacksam för varandra ❤️

        (Om han inte är en mansbebis – dags att ställa ultimatum om de inte funkar)

        Haha hur gammal är din bebis? Minns med min första att jag tittade på sambon och tänkte att han kunde slänga sig i väggen i jämförelse med kärleken jag kände till vår bebis som var 4 månader. Det går över. Man börjar vara två vuxna fungerade människor igen och inte två zombies som mest passerar varandra i hemmet.

          Oj! Tur att det gick över men så hemsk tanke.

        Gud jag var också irriterad på sambon först, det är hormoner som gör det och det går över, man får komma ihåg att man i vanliga fall tycker om honom och har en bra relation 🥰

        läste en kommentar för många år sen här på öppet spår, liknelsen gick typ såhär ”att ta relationsbeslut under småbarnstiden är som att ta beslut på storfyllan!”

      Mina barn är födda inom 4 år
      2004 2006 2008
      De är stora nu, den äldsta är snart 21, yngsta är snart 16
      Vi klarade det genom att jag tog barnen och min man tog maten. Alltså han lagade all mat.
      Jag ammade och tog ansvar för kläder och förskolor.
      Städning av hemmet köpte vi.

        Skrev fel, yngsta är snart 17 😀

        Ja vi har det uppdelat så redan nu (2 barn tätt). Bråkade ni mer? Var det planerat eller råkade det bli så?

      Vi har tre barn tätt.
      Vår första var 6 månader när jag blev gravid igen,
      Planerat.

      Vi bråkade som fan första året efter att nr 2 kom. Men det var mest pga av ekonomin och pga av att vi aldrig sov.
      Båda två vaknade 05 varje dag och nr 2 ammade konstant så jag aldrig hann somna om på natten.
      Bråkade inte så när nr 3 kom.

      Vi har bedrämt med varje barn att vi håller ihop två
      Första åren. Sen har vi också alltid börjat ha sex tidigt efter och haft minst en gång i veckan, alltid.
      Tror det varit en viktig del faktiskt, även när det varit som värst.

      Sedan rutiner!!

        Ja, vi har också bråkat mer efter barn två av samma orsak, sömnbrist och att sambon blir stressad av att hemmet blir därefter när man har två små barn tätt och en jobbar heltid. Han tror att vi klarar av en till men vill inte testa, han ser ännu mer bråk och sömnbrist med ett 3e barn, men då behöver det inte bli så alltså? (Och till alla som tror jag försöker planera ett barn utan att han vill, det är alltså fråga om en hoppsan, annars hade vi bara haft 2).

          Stanna på två… Vem vet hur det blir, kan bli ett extra utmanande barn.

    Ni som har IBS-C, vad hjälper er? Står i kö till mag/tarmspecialist och har testat det mesta i form av kostomläggning, receptbelagda mediciner och diverse vitaminer etc. När vi var utomlands i somras fick jag frågan tre gånger om jag var gravid… men nej, jag är bara smal med en riktigt uppsvälld mage 24/7.

      Ussh vad jobbigt, hoppas du får hjälp. Jag blev bra av ssri. Magen och psyket hänger ihop i mitt fall. Nu äter jag inte det längre pch magen är fortfarande mycket bättre överlag. Skönt också att veta att det inte är något fel på magen el nåt man är allergisk mot.

      Låna eller köp boken Dumma mage. Den har hjälpt mig mkt på kort tid. Nu har jag inte IBS men en väldigt känslig mage för stress.

    Hela grejen med Josephine Qvists blöjbyte på restaurangen lever verkligen vidare. Själv tycker jag att det är äckligare att hon slängde upp hela liggdelen av vagnen på ett bord där folk ska äta. Tycker dock det är märkligt hur hon hanterar kritiken på sin instagram just nu, med massa skrattemojis. Vad är det som är så kul undrar jag!! 😅

      Tycker det är så pinsamt av henne att svara ”Och jag kommer absolut fortsätta byta blöja öppet om det behövs. Jag bryr mig inte alls, huvudsaken är att min son är frisk och mår bra.” Väldigt kaxigt att vara så obrydd, hon kan väl gå in på restaurangens toalett och byta blöjan? Fattar inte varför man känner att man har såna rättigheter som morsa att man ska bete sig hur som bara för man har en bebis, blöjan var bara tvungen att bytas på matbordet framför ätande gäster liksom? Nej riktigt egoistisk och divig attityd hon har.

        Ja, jag tror hon själv insett nu i efterhand att det kanske inte var så himla bra och fräscht men att hon har för mycket stolthet för att erkänna det och hellre spinner vidare med ”hahahahah folk asså” :/

      Fattar inte varför hon inte bara bytte i vagnen, varför ens ta av liggdelen?😅

        Kanske blöjan skulle direkt upp på hennes tallrik?

      Hon sa väl också att hon inte skulle byta blöja bland folk som äter, men man ser att det sitter folk vid bordet bredvid där hon ställde sitt barn i liggdelen.. suck. Man byter inte blöja på bord. Man byter blöja på badrum/toalett.

        Ja så sjukt, många som gör så.. 🤮

      Så otroligt äcklig, vad är hennes problem?!

      Jag har alltid fått intrycket att hon är lättkränkt och har det tufft med känslan att bli missförstådd. Starkt behov att förklara sig själv hela tiden hur hon menar. Tror att hon (som någon här ovan var inne på) blir defensiv när hon får så mycket kritik och istället för att bara säga ”Oj, vad mycket åsikter det blev kring det här. Vi verkar tycka olika men eftersom så många tycker det känns jobbigt ska jag nog inte göra det på en servering igen” så skrattar hon bort som att alla andra är knäppa istället. Om jag ska vara helt ärlig så tror jag hon tänkte när hon la upp posten från början att det skulle vara hejarop och medhåll (typ som att ”våga” amma öppet ibland får på sociala medier) och få kommentarer att hon var en så framåtsträvande mamma eller liknande – men så slog det åt fel håll.

    Ngn som kan ngt om inkomstförsäkringar? Tråkig fråga jag vet men måste verkligen teckna en försäkring och känns som en djungel att jämföra alla olika bolag. Kollar nu på unionen, ledarna eller akavia (då jag är jurist). Ngn med kunskap som jag kan bolla med? Vill ha tilläggsförsäkring för att komma åt fler dagar/högre belopp

      Vilket fackförbund är du med i? Teckna via ditt fack.

        Inget än så länge det jag tittar på nu

          Hur kan en jurist inte vara med i facket?!!

          Bra att du går med nu

            Just därför 🙂 ser vilken liten skillnad de gör. Men bra med inkomstförsäkring!

      Folksam via Sveriges Lärare = guld

      Jag har en privat inkomstförsäkring via Accept, dvs ej via något fack. Jag är med i a-kassan. Fördelen med min försäkring är att den gäller i ett år, medans fackets inkomstförsäkring inte gäller lika länge.

      Jag har via Akavia. Jag har utnyttjat den en gång och det var smidigt. A-kassan betalar ju oerhört liten ersättning, så hade varit en utmaning om jag inte hade haft inkomstförsäkringen. Tror jag begärde ersättning under ca 6 månader, sen började jag jobba igen.

    Är det bara jag som tycker det är himla konstigt att det blivit så populärt och nästan ett ”måste” att badrum ska vara lyxiga.
    Det räcker väl att badrummet är fräscht och inte riskerar få vattenskada.
    Varför ska man lägga flera hundra tusen på ett rum man tillbringar så lite tid i.
    Värst är väl de som ställer in vilstolar också.
    Inte sjutton vill man väl sitta där inne och slappa, definitivt inte efter att nån gjort nr2.
    Det är ju tillräckligt dyrt ändå att göra godkända badrum.

      Åh jag drömmer verkligen om ett fint badrum i Bricmate sten med stoora speglar där jag kan stå o dricka min morgonkaffe och fixa min hudvårdsrutin :’)

        Dricka kaffe i badrummet? Känns opraktiskt och ofräscht typ.

          Va, varför? Man borstar ju tänderna där, med tandborstar och muggar som står där inne hela tiden 😄

            Vet inte varför det känns ofräscht faktiskt. Men jag har inga muggar i badrummet?

              Ok, men de flesta har nog det, tandborsmugg?

                Ewww nej.

                  Vaddå ew? Har du tandborstningen utanför badrummet eller?

                    Tror inte att så många vill dricka kaffe ur sin tandborstsmugg faktiskt men om det funkar för dig är det ju väldigt praktiskt!

                      Va? Det har ingen sagt.

                      Eh va? Det har ingen sagt.

        Kaffet kan jag känna igen mig i. Vill typ dricka morgonkaffet i duschen men det blir ju fort lite osmidigt😅

          Jag pluggade med en kille som alltid var sen till fest, så han började dricka öl i duschen för att spara tid.

          Du får dricka kaffe ur mugg med lock och sugrör (usch)!

            Duschöl är en klassiker ju!

              Är det? Sett en i en Facebookgrupp som kör det och så min man.

                Typ alla jag kände under universitetstiden gjorde det 😳

                  Aha! Tycker bara det känns opraktiskt, jag skulle få vatten i den… Bada med ett glas vin däremot!

      Vi har ganska nyligen flyttat och vårt badrum är ledigt trångt. Liten dusch och ett tvättorn inklämt fast det egentligen inte får plats. Var ärligt talat lite orolig, men man är ju där inne så lite ändå, så det gör inte så mycket. Lite opraktiskt när man tvättar, men det gör jag ju inte 24/7.

        Ledigt = väldigt. Oklar ”rättning” av min telefon.

        Kommer ihåg när jag var på kollo och det var torrdass. Vad rädd man var att gå dit. Har man upplevt det så duger ett vanligt badrum toppen.

          Väldigt många har väl varit på ett dass nångång? Innebär ju inte att man vill ha vilket badrum som helst.

      Min mamma har precis renoverat sitt minimala badrum, typ 6kvm. 160tusen. Helt galet och då är hon väldigt minimalistisk, och ekonomiska av sig. Inga extrema val öht. Det som är mest ”exklusivt” är golvvärmen typ 😂

        Det är många kostnader vad gäller badrumsrenovering som är grundkostnader och de är (relativt) oberoende av badrummets storlek.

      Ja det har gått till överdrift
      Sedan att förstora sina läppar det har varje tjej I tidningar och reklam.

        Haha vad har detta med läppar att göra?

          Det är väl lite samma klientel som sönderrenoverar badrum och samtidigt vill efterlikna ankor.

      Jag älskar att ta lång tid på mig när jag gör mig iordning, dricka morgonkaffet, lyssna på någon podd eller liknande. Min dröm är att ha ett lite större badrum med en ordentlig plats att fixa smink och hår sittandes utan att stå över ett handfat. Men viktigaste av allt, jag skulle vilja att toalett och handfat var i ett eget litet rum i anslutning till badrummet, alltså uppdelat.

        Min kompis har så. I stora badrummet badkar och förvaring och bredvid liten toa med handfat och toalett. Det är hyreslägenhet.

        Finns i vissa miljonsprogramslägenheter.

      Det är nog just det; lyxen.
      Vi bor i ett hyreshus så har ett supertråkigt badrum som går i vitt och blått, i riktig 90-talsstil. Drömmer om att en dag ha ett finare badrum, som ser lyxigt ut. Typ den lilla ”hyllan” man gör i väggen för flaskor och sådär.

      Nu hade jag aldrig lagt så mycket pengar på mitt badrum, men tänker om man har det jag önskar som standard, förstår jag att man vill ha mer för att uppgradera sig.

        Jag fick stambyte och det renoverades. Blev såklart fräschare. Hyreslägenhet.

          Ja det förstår jag, är nog inte aktuellt här så får drömma vidare, haha!

      Nä det är härligt med lyxiga, fina badrum. Man gör ju annat än går på toaletten där. Duschar, badar, fixar hår och smink (för många).

      Nää jag älskar mitt badrum! Duschar varje kväll, sminkar mig varje morgon… Så spenderar en del tid där. 🙂

        Ja, skulle bli ganska deppig av ett tråkigt fult badrum med plastmatta och vanliga väggar tex. Brrr.

    Tycker ni att det finns någon särkild influencer som är helt BESATT i att följa trender?

      Tycker alla dem är det. De har inga egna tankar och idéer utan alla är likadana. Hoppar på trender på hur deras hem ska se ut, hur de ska se ut, hur de ska klär sig, hur de ska bete sig osv.

        Jaa exakt! Det är ju helt galet hur folk håller på. Mockajacka blev inne, folk springer och köper utan att ens reflektera, för två dagar sen hade du aldrig haft en tanke på att köpa en brun mockajacka 😅

      HanaPee och Nea i sin podd när de pratar stil. Så märkligt att lyssna på kvinnor närmare 40år prata om att ”den här typen av jeans är inne nu” eller ”så synd att jag inte kan ha mina xx på längre, det är tydligen ute nu”

        Vad var märkligt med det? Får man inte prata om stil om man är 35+?

          Hen menar väl att va så ängslig ingen åldern? Att ”inte kunna ha” vissa plagg för de inte är ”inne”… Så trist att känna sig begränsad för nåt sånt hittepå eller vad andra ska tycka. Löjligt liksom.

          Men varför tänka på vad som är ”inne” och följa trender som någon annan skapar för att tjäna pengar på en? Jag lägger mkt pengar på kläder, väskor osv, men köper sånt som jag tycker är snyggt och vet att jag passar i och skiter i trender. Är ju en individ inte ett får.

        Jaa! Reflekterade också över det! Så patetiskt ängsliga!

    Heter det något speciellt när man tar sax och drar med det håret nära ansiktet (på samma sätt som när man skär igenom presentpapper med sax snabbt haha).

    Förstår ni vad jag menar? Man vill alltså att håret närmst ansiktet är lite kortare än resterande håret för att rama in ansiktet.

    Och finns det någon bra metod för att få det jämnt klippt på båda sidorna av ansiktet?

      Man drar med saxen snedd nedåt alltså och skär bort hår

      Gradera kanske?

        Åh ja det tror jag det är, tack för svar!

      Säg att du vill ha faceframing!

    Fått sms om att DHL har ett paket till mig där jag ska betala tull. Men väntar inte in något som jag har beställt eller ska få av någon, så vitt jag vet. Vad gör man? Bara att ignorera?

      Jag har också fått på mejl typ ”Ditt paket finns att hämta” även när jag inte beställt något. Lite orolig blir man ju. Har bara ignorerat.

        Har också inte hämtat ut. Tror det kan vara en mobiltelefon.

      Ignorera, anmäl som spam och blocka numret.

        Ah jäklar ser nu att det inte ens är DHL som avsändare utan ett privatnummer. Så jag blockerade nu. Tack för era svar

      Spam!!

      Det är 100 % bedrägeri.

      Titta på mejladressen det kommer ifrån. Brukar visa sig vara ganska skumma adresser 😜

    Bästa hårinpackningen för torrt hår?

      NouNou och Björn Axén

      Sälfett

        WTF! *OLAPLEX!!!

          😄

          Hahaha ❤️

      Maria Nila.

    Lyssnade på ert senaste poddavsnitt och blev igen så besviken. Vill understryka att jag verkligen brukar gilla er podd och till och med har lyssnat om många avsnitt, men hur ni hanterar Rosanna/Perla situationen är bara skrattretande. Istället för att bemöta kritiken (bl.a. att det inte fanns en enda positiv kommentar under inlägget som var reklam för förra veckans avsnitt) och som de 35+åringar ni är medge att det säkert finns två sidor av alla storys eller ens äga att ni är boomers, bara fortsätter ni att gräva ner er djupare i gropen och dessutom hinner ni också indikera att Perla är alkoholist? Så lågt. ”Det är en fin bild” Javisst Camilla du menade säkert att Perlas namn var fint då du sade att det är som en ”jävla fjording i en hage”. Stå för vad ni säger istället? (Och man måste få säga att både Rosanna och Julia F verkar osköna utan att vara rasist.) Tack för mig.

      Tack för att du skrev det här! Jag kände exakt samma sak när jag lyssnade. Det ihop med att alla som kritiserar Rosanna är rasister & troll? Hahahaha. Snacka om att ha missat halva diskussionen. Så fruktansvärt oskönt.

      Sen att Camilla får ta ansvar för ett avsnitt hon inte är med i kan jag förstå känns konstigt men ni alla tre står bakom podden = folk vänder sig till er.

      Och Julia F i sitt avsnitt kändes bara missunnsam kring att Perla var känd. Helt sjukt att man går åt så hårt på någon kring en historia du inte är inblandad i.

        Dom favoritoserar så jävla tydligt. Q har sagt tidigare att hon älskar frändfors, märktes tydligt. Hon lät ärligt talat som en mean girl. Slutat lyssna på podden nu.

          Ja verkligen. Ja de tappar mig som lyssnare med

          Fattar inte ens vad Frändfors har blivit känd över? Färre följare än Perla med vilket gjorde de ännu roligare med hennes hat mot henne

      Perlas mamma är ju samma mix som rosanna och julia.

    Blev dumpad av min kille i måndags. Bara träffats i 10 månader (sedan dec 2023) så inget långt förhållande. Båda är 30 år och han har ett barn sedan tidigare på 10 år. Han har varit singel i 8 år. Sedan start har han pratat om att han vill ha något seriöst, gifta sig och få ett barn. Och efter några månader pratade vi verkligen om en framtid tillsammans. Han berättade för mig för sin familj, sina kollegor och sitt barns mamma att han träffat någon som han vill ha en framtid med.

    Men i augusti så började jag pressa honom om varför jag ännu inte fått träffa hans barn, han har skjutit upp på det så länge. Fick till slut träffa pojken och vi klickade bra. Vi träffades utomhus bara nån timma! Men därefter vände han och sa att han vill avvakta med att introducera barnet igen, så att han får landa lite. Ingen fara för min del eftersom jag ändå tänkte långsiktigt och viktigast är att barnet mår bra! Veckorna gick och i slutet av september tog jag upp frågan igen och då var det ännu inte aktuellt. Jag fick i samband med våra sista veckor tillsammans reda på att hans ekonomi var helt körd i botten. Han har varit i arbetslivet i 12 år (ej högskoleutbildad utan började jobba direkt efter gymnasiet) och har 0kr sparat och äger inga tillgångar. Jag däremot är utbildad jurist, äger lägenhet i Sthlm och bil. Blev helt ställd, dumt av mig att inte fråga om hans ekonomi redan på första dejterna. Han kunde inte heller redogöra vart han spenderat pengar. ”Foodora, kläder, barnet” osv. För att spara pengar till vår gemensamma framtid sa han upp sin dyra lägenhet och hittade en billigare med inflytt i november. Kär som jag är så gav jag honom ändå en chans, för han är väldigt omtänksam och snäll och funnits där för mig under en svår tid när jag mist en familjemedlem. Men nu i veckan, så hade vi en diskussion och han sa att han är väldigt osäker, vet ej vad han vill i livet, vet inte om han vill få barn igen, om han vill gifta sig etc.

    Jag förstår absolut ingenting. Hur kan denna kille gå från att ha pratat om att vilja ha barn, gifta sig, framtiden med mig till att helt ändra sig på 1-2 veckor??? Känns som att hans rätta ansikte (osäker och rädd) kom fram från ingenstans. Blir nu rädd, hur ska jag någonsin kunna lita på män igen? Ska man behöva ha en lögndetektor kopplad på dem för att få sanna svar?

    Jag är inte ledsen utan bara sårad. Gav verkligen honom mitt allt.

    Jag hatar min svärfar. Verkligen HATAR. Han är en mansgris som inte kan någonting. Eller som snarare inte VILL någonting och som uttrycker det också. Har aldrig sett honom laga en måltid, bre en macka, koka ett ägg eller ens steka en korv. Det är på den nivån att han inte ens tar ut maten i sin egen tallrik, plockar undan efter sig eller hämtar sin egen dricka. När maten är klar ropar svärmor att maten är klar. Hon har då lagt upp maten i hans tallrik. Om han är nöjd så är han nöjd och om det är för mycket eller lite mat så gormar han åt henne. När han har ätit färdigt så reser han sig upp och går utan att ens bemöda sig att lägga tallriken i diskhon. Min svärmor gör ALLT (mat, städ, disk och tvätt) i hemmet och han säger uttryckligen ”jag kan om jag vill men jag vill inte”. Han är så otroligt arrogant, otrevlig och självisk. Allt handlar hela tiden om honom, hans behov och önskningar. Hela familjen har lixom accepterat detta beteende och servar människan år efter år, men jag står inte ut. Jag har pratat med min man om detta en miljard gånger men han ska hela tiden ursäkta sin pappa och påtala hans goda sidor. Men ärligt det finns inga?
    Lyckligtvis bor de 400km bort så vi ses bara en handfull gånger per år men det är alltid så dålig stämning de få gånger vi ses för jag kan inte låta bli att kommentera hans beteende. Å andra sidan får jag så dåligt samvete eftersom det sätter min man i en knepig situation. Önskar så att jag bara kunde hålla tyst, men det äter mig..

    Vet inte vad jag ville med det här egentligen. Bikta mig I guess..

      Låter vidrig men tyvärr inte ovanligt. Du kan inte göra nåt för din svärmor tyvärr, det är hennes val. Den enda du kan ”rädda” är dig själv. Träffa inte gubbjäveln mer.

    Vad köper man till sin mamma i 50 årspresent. Tänker omkring 1000kr +-❤️

      Prylar: kanske något fint smycke från Mockberg? De har livstids garanti på sina guldpläterade smycken. Eller något fint i silver kanske?
      Upplevelse: en brunch med spa om hon gillar det.

      Ett fint smycke.

      Upplevelse!

      Jag fyller femtio snart och det absolut bästa jag skulle kunna tänka mig att få av mina barn är en upplevelse tillsammans med dem😊. Grejer har jag så det räcker.

    En kille som har haft tre ex och var, vad man vet, otrogen mot de två senare exen, och nu har en fjärde tjej som han har varit tillsammans med i många år:

    Tror ni denna killen äntligen har slutat vara otrogen eller inte?

    Jag personligen anser iallafall inte på att människor har en stor benägenhet att förändras helt.

      Spekulerar inte i sånt jag inte har att göra med. Prova.

        Prova vad?

        Förresten vilken onödig kommentar. Kunde du inte bara ha scrollat vidare?

      En sådan person tror jag har större benägenhet att vara otrogen. Kanske inte nu nu, men i en verklighet där det krisar.

      Otrohet är ett val, man råkar aldrig vara det. Så har han inte bara en gång, utan två gånger, valt att vara otrogen så är det ju ganska stor risk att det kan hända igen.

      Varför tror ni folk är otrogna? Hur klarar de av att genomföra det (t.ex ligga med någon) och sedan först efteråt ”inse” att det inte var en bra sak att göra?

    Apropå Nadia Kenza i ett annat inlägg. Tror ni att barnen är så sjuka som hon skriver? På den tiden när de åkte ambulans ofta för att pojken blivit blå, veckan efter kunde de ha barnvakt och gå ut och äta. Jag som barnvakt hade inte känt mig trygg med barn som helt plötsligt kan sluta andas och som använder så många olika mediciner. Och sedan har de varit utomlands också, trots att barnen blivit väldigt dåliga då. Och även när de var väldigt små så var de ute och åt bland folk och barnen började förskolan fastän Nadia skrev att hon inte börjat jobba (har jag för mig?). De verkar ju ha gott om pengar, så att barnen hade kunnat slippa förskolan lite längre med tanke på att de är så himla infektionskänsliga och kan dö menar jag? Jag tycker inte att man ska Linda in sina barn i bomull, men om barnen verkligen är så känsliga och sjuka, ska man verkligen vistas i stora folksamlingar och gå på förskola?

      Nån som vet vad deras lgh på kungsholmen kostade? Ser ut att ligga på norr mälarstrand så måste ju vara minst tvåsiffriga miljoner.

        Var tvungen att stalka fram haha, borde vara denna väl med tanke på att det är en lokal? Såg bara första posten på hennes insta, googlade namn och såg adressen (om nån tror att jag grävt fram så tog det inte många min)
        https://www.wrede.se/objekt/vaning-kungsholmen-norr-malarstrand-24/

        Förstår inte var de fått pengarna ifrån. De gör också någon ofantlig renovering. För bara ett tag sedan hade hon någon story där hon var ledsen över att kommunen nekat ekonomiskt stöd till dem för barnens sjukdomar osv. Det går inte ihop…

          https://www.hemnet.se/bostad/lagenhet-5rum-kungsholmen-stockholms-kommun-norr-malarstrand-24-21309436

          14 500 000

          Men kommunen betalar inte stöd…

            Men jag vet inte exakta detaljerna.. hon pratade i alla fall om att de hade sökt ekonomiskt stöd eller liknande pga deras situation, men fått avslag och sen överklagat eller nåt sånt.

              Inte ekonomiskt stöd, det ver personligt stöd i hemmet för barnen?

                Har man råd med en lägenhet för över 14 miljoner och sedan renoverar för hundratusentals kronor så kan man bekosta en nanny. De hade dessutom hjälp när de bodde på Karlbergsvägen, jag bor där och såg kvinnan som bodde hos dem. Varför ljuga så mycket? Och reser man med svårt sjuka barn till Marocko?

                  Men det är ju skillnad på en barnvakt och den medicinska avlastningen de eftersökte.

                    Kanske är det var Hittepå med medicinskt stöd och kommunen vet om det? Därav nekandet.

          Hennes kille har ett bra jobb. Hon tjänar säkert en del som influencer också. Och kanske lite ärvda pengar, vem vet om det sistnämnda.

            Jag har också ett ”bra jobb”. Både jag & min man tjänar så att vi betalar statlig skatt. Vi skulle inte ens få låna i närheten av att kunna köpa för 14 mille.

              Jag vet ju inte vad han tjänar, men pluggade samma som han i samma stad och väldigt många kursare ligger på 100+. En del på 150+. Tjänar båda bra så får man låna mycket.

      Vad ska dom göra då? Det är deras verklighet och de försöker leva lite normalt mitti allt

        Klart att man försöker få lite normalitet i livet även om man har sjuka barn. Jag har själv en vän med ett väldigt infektionskänsligt barn och där en vanlig förkylning kan bli farlig, precis som för hennes barn, särskilt pojken. De måste anpassa sina liv, så är det bara. Undvika stora folksamlingar, barnet får vänta med att börja förskola, de har accepterat att det inte är säkert att åka utomlands när barnet helt plötsligt kan bli svårt sjuk. Det är ju såklart astråkigt, men det är så det är. Barnens liv går ju först, att åka på semester eller käka lunch på en restaurang är inte prio. De har istället köpt en husbil och reser runt och campar.

      Jag kan verkligen inte tro att man skulle ljuga om något sådant. Tror de helt enkelt försöker ha ett liv också; medan de har väldigt sjuka barn. Hoppas barnen får må bra.

        Det tänker jag med.. och att de måste få fokusera på sig själva som par däremellan. Det tär oerhört på förhållandet att få barn, tänk då att få tre barn direkt och dessutom med sjukdom.

      Men vad säger du? Låter helt otroligt oansvarigt!! Har inte följt henne men börjat förstå mer o mer, att inte fler reagerat.
      Kan det vara för att hon verkat så helylle?

      Helt säker på att något inte riktigt stämmer.

      Hon jobbar inte men skolar in barnen väldigt små på förskolan där de åker på infektion på infektion där de enligt henne svävar mellan liv och död. Ena barnet har varit nersövd på BIVA 🥴 Endå väljer hon att åka utomlands där det andra barnet får ett akut astmaanfall ombord på planet där flygpersonal på rycka ut o h hjälpa till. Hon har inneboende hjälp men gråter ut i sina sociala medier om att kommunen inte hjälper till med assistans. Hennes föräldraförmåga är bristfällig och de har fått in orosanmälan tidigare. Något står inte rätt till i denna familjen och jag tror att det snart kommer uppdagas.

        Men hon pluggar ju? Klart hon måste få ha barnen på förskola då

          Hon pluggar inte? Hon sa precis i en frågestund att hon började läsa någon kurs och planerar att läsa klart den. Just nu är hon ”bara” influencer och hennes content är 99% barnen så det känns helt orimligt att barnen går på förskola…

            Har för mig hon pluggade klart något i våras när de började skola in.

            Men med den åsikten mot henne så borde ju inga ”influencer-barn” gå till förskolan. Jag kan förstå att hon behöver ha barnen där några timmar för att få gjort annat med. Hade tyckt det vore konstigt om de va där 7-17 eller liknande tider men det verkar de väl inte vara?

              Tja det spelar ju egentligen ingen roll vad vi tycker, hon gör ju som hon vill.

              Jag tycker det är skillnad för de som har stora sociala medier där de uppdaterar mycket, tex flera YT-videos i veckan och mycket content & samarbeten på insta, kanske designsamarbeten eller andra egna varumärken osv. Eller att deras nish liksom inte är barnen utan att de visar andra saker som kanske tar tid att fixa (tex modeinfluencers eller träningsinfluencers).

              Men Nadia har 100K följare på insta och hennes senaste post var för en vecka sen. De verkar ha lagt ner podden. Hon lägger upp på YT lite sporadiskt & sällan. Hennes content är i princip enbart bilder & videos på barnen i vardagen. Lägg till då den jättestora faktorn att hon har barn som är & har varit jättesjuka, är superinfektionskänsliga och åker in på sjukhus stup i kvarten (hon säger själv i frågestunden att anledningen att hon inte återgått till sitt jobb är att K är sjuk för mycket så att det inte skulle funka med all vabb!). Nä, då tycker inte jag att det är rimligt att de går på förskola. 🤷🏼‍♀️

              Hamnade i modd. Värt…

              Men kontentan av det jag skrev var att jag tycker att det är skillnad på hur ”stor” influencer man är, typ hur mycket man gör med det (tex mycket content, content som har ett särskilt fokus som kräver en del fix, egna varumärken vid sidan om, etc) samt vad man har för situation. Hennes content är 100% barnen och hon uppdaterar inte så mycket och är inte SÅ stor. Hon har själv sagt att hon ska tbx till sitt jobb men kan inte nu för att barnen är för sjuka så det blir för mkt vabb(!). Så nej, tkr inte det är rimligt i hennes fall.

                Hon kan inte tillbaka till jobbet eftersom hon inte har något annat jobb än att vara influencer just nu. Hon har inte pluggat klart någon utbildning utan har läst några kurser. Hon säljer barnens ”sjukdom” mot samarbeten.

            Exakt 👏🏻 Jon pluggar inte utan försörjer sig på att exponera sina barn i sociala medier 🤮

        Ja, det är jättekonstigt att ha barnen på förskola när pojken hela tiden blir så sjuk att han svävar mellan liv och död. Andra familjer med sjuka barn har varken barn eller syskon på förskolan, ja det är tråkigt men man måste anpassa sig efter livet och barnen. Om barnet kan dö av en vanlig förkylning så är det inte värt att ha barnet där.

    Har fått nya grannar ovanför mig, som lever som de bor själva här i huset. Det spikas och borras in på nätterna. Kvinnan i förhållandet har en röst som skär genom märg och ben och jag fattar inte hur mannen orkar höra hennes ilskna skrikande jämt. (Hon är jämt arg) Dom har klackskor som inneskor och man kan tro dom är med i nån stegräkningstävling. Dom välter möbler när de är arga och möblerar om heela tiden. Jag vågar inte gå upp och säga till, för man vet aldrig om man får en rak höger. Bor i en brf där styrelsen inte orkar röra en fena heller.
    Alla säger man ska tåla ljud annars får man flytta ut i skogen. Tycker det borde vara precis tvärtom. Ville bara gnälla av mig, för är helt slut.🥺

      Jag förstår dig! Har haft många märkliga grannar genom åren. Två favoriter: något lät skitkonstigt och högt kl 02 på natten och en annan granne gick upp och knackade på. Ursäkten var ”men det är inte vi, det är vårt barn”. Barnet i fråga var två år och klampade runt i pappas trätofflor…

      En granne började spela opera otrooooligt högt med alla fönster öppna klockan 3 på morgonen en vardag. Det hände cirka tre gånger om året och pågick i en timme. I övrigt var det helt tyst från hans lägenhet.

        Hahahaha förlåt Anonym, kan verkligen relatera till knäppa grannar, men det du skriver låter så kul (i efterhand?!)

        Förlåt med dina historier är de roligaste jag hört. Gråter av skratt. Måste ha varit jobbigt att uppleva dock

      Har också haft helvetesgrannar ovanför som alltid ska spika och borra och flytta på saker eller på andra sätt är högljudda. Du kan spela in dem som bevis, för det är inte ok att de skriker och för såna oväsen, speciellt inte på nätterna.

      Mmm ja. Grannar. Har en saxofonspelare under mig. Med tanke på hur mycket han övar är det ett under att han är så fruktansvärt dålig.

        men får man spela instrument i lägenheten hur mkt som helst?

        😅💕

      Ring störningsjouren om inye hyresvärden gör nåt

      Fy fan, hatar respektlösa grannar! Lider med dig.

      Skriv ner tider och om du kan spela in. Börja med att
      skriv ner en lapp att du blir störd och be dom tänka på ”nattro kl 22”
      Sen måste du tjata på styrelsen att ta i detta.

      En viss ”ljudstörning” bör alla tåla i flerfamiljshus, men det du skriver är orimligt.

      Vi har också grannar från helvetet, men jag är så lycklig för dom håller på att flytta så nu blir det äntligen lugnt igen🥳

        Åh! Hoppas nån lugn flyttar in!

    Måste berätta om en så sjukt gullig grej som hände idag!
    Vi tog en morgonpromenad och såg att trapphuset var fullt med kartonger. Vår gulliga granne mittemot skulle flytta. Min man är stor och stark och erbjöd sig genast att hjälpa till. Grannen är en väldigt liten kvinna och hon var ensam och såg väldigt överväldigad och stressad ut. Hon blev svinglad och nappade genast på erbjudandet. Jag sa att jag tyvärr inte kan hjälpa till för jag är tidigt gravid och mår illa och är halvdöd av trötthet. Hon sken upp som en sol och frågade om vi vill ha hennes barnvagn. Vi blev självklart paffa och sa att det behövs verkligen inte, han hjälper självklart till gratis. Men hon insisterade och nu har vi en jättefin barnvagn och tillhörande skötväska.

    Så rörd av hur snälla och hjärtliga människor kan vara. Så himla fin interaktion från början till slut!

      Fint!
      Hade en omvänd upplevelse idag. Mina grannar stod och tittade på när jag slet med att tömma hissen på saker, medan de väntade på att jag skulle bli klar så att de kunde åka upp.

        Fullt normalt dock att de inte började hugga i direkt? Du vet ju inget om deras hälsa eller fysik.

          Det var ett gäng yngre personer. Hade inte förväntat mig hjälp såklart. Men att de bara stod och tittade på var ju väldigt stressande. De flesta andra tar trapporna.

            Men unga personer kan också ha dolda fysiska handikapp.

              Hur man vet att du är Gen Z utan att du säger det 🙄

                Hahaha älskar denna kommentar

        Typiskt svenskar ju. Jag hade inte heller gjort det.

    Någon som donerat ägg? Känns det mycket? Tog det mycket tid och bodde du på mindre ort?

      Mådde som vanligt, ingreppet kändes men inte så farligt. Mådde helt bra efter. Det blev några besök, mest med förberedelser inför. Bor i mellanstor stad.

      Har inte donerat men har gjort äggplock under IVF vilket ju är samma process. Jag tog sprutor dagligen i två veckor inför äggplocket. Sprutorna kan svida lite. Jag fick inga biverkningar men vet att vissa kan bli väldigt svullna. Under själva äggplocket fick jag förutom lokalbedövning även morfin intravenöst. Sticken när de tog ut äggen kändes lite men det var fullt hanterbart. Det tog 2-3 timmar från inskrivning till att jag fick gå hem. Mestadels väntetid för att bedövningen skulle verka osv. Var lite öm i magen 1-2 dagar efteråt. Hade gjort om det igen utan tvekan och kan även tänka mig att donera ägg framöver för att hjälpa andra.

      Innerligt tack till dig som ens tänker tanken! Utan personer som donerar ägg och spermier hade jag inte legat här nu med en bebis som sparkar i magen. ❤️

    Kan man värma en äppelpaj flera gånger? Bakade den imorse, värmde upp till eftermiddagsfikat och fick lite över. Kan det värmas upp imorgon igen eller riskerar vi magsjuka då?

      Jag hade absolut värmt igen.

      Ja, har alltid gått bra för mig iaf!

      Du kan värma samma mat ofta om du ser till att kyla ner den ordentligt imellan, alltså ställa i kylen direkt typ.:

      https://fragor.livsmedelsverket.se/org/livsmedelsverket/d/kan-man-varma-upp-mat-flera-ganger/

        Men en äppelkaka är annarlunda än en pastasås…