483 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Första julklapparna inköpta, planering för julbaket snart klar. Hur redo är ni för julen?
    Tips på bästa plastgran med ljus och pynt motages.

      Köpte klart julklappar till barnen i september, så skönt 😄

        Anonym 20:03
        Det är skönt när man kan börja tidigt.

      Inte redo än. Har fullt upp med annat. Hur ser bakplaneringen ut? Här kör vi på riktig gran så inge tips där tyvärr.

        Ska testa att göra runda kakor med wtt mönster i mitten. Är jätte dålig på att förklara saker. Skulle vilja ha en riktig gran men har ingen plats där den kan barra utan att åka in i möbler.

          Wtt?

            Kanske ska stå ett, men är en feltryckning med tanke på placeringen på w.

            Menade självlart ordet ett.
            Sitter oftast på mobilen.

      Oj. Jag köper julklappar tidigast under black friday (särskilt som student), så jag har inte ens börjat litegrann.

      Mitt bästa tips på plastgran är rustas 210cm-gran. Sen har jag bara köpt storpack med bara röda julgranskulor, en fin blandning mellan glansiga, matta och helglittriga. Köpta på rusta och coop fast för 7 år sen. Så de är ju i plast men jag är nöjd med dem. Annars har ju Newport himla fina julgranskulor. Julpynt överlag. Älskar deras nötknäppare.

        Är inne på Rustas, vill helst ha en riktig men har inget bra ställe att ställa den på. Vill inte få ner barr i datorn eller tv-n.😅

      Jag har plastgran från Rusta, 210cm hög men med inbyggd ljusslinga. Är såna fula platta barr längst in så den blir tät och fin och sen längst ut såna som ser ut som barr.

      Är jättenöjd med den, har oftast mycket pynt i så den blir väldigt disney/julfilmig av sig eller vad man ska säga😂

      Finns såklart finare och dyrare att köpa, men är som sagt nöjd och kostade 2000kr har jag för mig.

        Disney jul låter mysigt. 🥰

      Ja det går ju liksom på repeat sedan många år så det är inte så mycket att planera. Klappar köps under hela året, samma pynt som alltid (traditioner), samma mat ska köpas och lagas. Grannen huggs innan snön ligger för djup och hänger sedan upp och ner till den 22 december då den tas in och pyntas den 23e. Nu låter det som att det här är jättetråkigt men jag älskar varje sekund av julen och alla förberedelser.

        Nu blev jag nyfiken, ungefär när huggs den och varför hänga upp och ner? Antar att du bor långt upp i landet med tanke på snön.
        Låter inte alls tråkigt, traditioner är mysigt.

        Fick dock en bild av en människa hängandes upp och ner hahah

          Det är nått morfar hade med sig från barndomen att hänga granen upp och ner. Den barrar sen mycket lite.

            Vad smart! Aldrig hört talas om.
            Nu har jag platsgran men när jag bodde hemma högg vi alltid gran i mormors skog, mysigt att leta efter en gran, hugga och lukten🥰

              Doften är verkligen underbar. Samma goda dofter när man går i en skog med massor av tallbarr på marken.

        Stackars granne!!

          Ja den där auotocorrectade grannen råkar alltid illa ut…

      Inte gjort några inköp inför julen än men jag har sparat en tusenlapp i månaden till julklappar under hela året och det är så gött när de väl ska inhandlas.

        Mellandagarna brukar vara bäst att köpa presenter. 🤣

          Sant!! 😅

            Stnd att det inteär samna mellandagsrea som det var på 90 och tidiga 2000. 😑

      Inte ett dugg redo än så länge, men kommer att sätta upp ljusslingor på balkongräscket i helgen till att börja med, och sedan funderar jag på hur tidigt man kan sätta upp adventsbelysningen i år? Blir nog mitten av november ungefär, för vill kunna njuta av myset länge.
      Har även bestämt mig fr att i år blir första julen vi skippardet traditionella julbordet, för att istället köra dansk julmiddag med kalkon till huvudrätt och Ris a´la mande till efterätt. Har velst köra det i flera år men inte blivit av tidigare.

        Ett år var jag så anti jul att vi käkade på McDonalds på julafton. 😅
        Hade noll känsla för julen, ville äta och dela ut paketen och lägga mig igen.🤣

          Haha. Jag hade också en anti jul ett år. Gissa vad vi åt? Håll i er hårt. Vi åt palt 🤣 som jag gjorde själv.

        Om man sätter upp det vid första advent men har kvar det till tjugondag Knut får man njuta länge 😉

          Precis så ska man ju göra, fattar inte varför folk har så bråttom att sätta upp pyntet och sedan lika bråttom att kasta ut det.

            För mig tar liksom julen slut senast vid nyår, oavsett när jag startar.

            Tycker det är mysigare att njuta av julen hela december, än in i halva januari. Då är ju julen slut, finns inget att se fram emot? Tycker julafton ska vara något slags klimax som man bygger upp till.

          Om man sätter upp det i mitten av november och tar ned det vid tjugondag Knut får man njuta ännu längre!

        Mitt adventspynt kommer komma upp i mitten av november just för att i mitten/slutet av november kommer vi få tvillingar så skönt att ha alla stjärnor m.m färdig upphängda då 😅

        Anka är mer danskt än kalkon. Men ni äter givetvis vad ni vill 🙂

        /dansken

      köpt hälften av klapparna. har gran i källaren, köpt ljus och lite annat smått info julafton.
      vill alltid vara klar i god tid 🎁

      Inte redo alls, skippar den helt igår. Inget pynt, inga julklappar, ingen julklapp. Sticker till Prag under julhelgen.

    Vid vilken ålder fick ni era första gråa hår? Blev håret grått snabbt efteråt eller kan man få några gråa hår utan att det blir något mer på ett bra tag?

      Fick dom i år, är 35. Rycker bort dem än så länge 😊

        De blir bara värre av det…

          På vilket sätt värre? Håret växer ju inte mer av att man tar bort det?

            De växer ut igen och blir ofta grövre…

              Myt!!

                Det är ingen myt. Jag har väldigt tunt hår men de gråa stråna som kommer är mycket grövre.
                Nästan så att jag ser fram emot att bli gråhårig och få tjockare hår, går ju alltid att färga i någon snygg nyans.

                  Jamen det var mina redan innan jag började plocka bort dem så

                  Dom grå håren är alltid tjockare.

                  Alla gråa hårstrån är grövre… det har inte blivit det för att du plockat dom

                  Fast jag behåller min gråa färg. Tycker det är snyggt, passar mig.

                    Du är säkert väldigt fin i det 🥰

          Spelar väl ingen roll om de kommer tillbaks grövre, då kan man ta bort dem igen? Jag har fått några grå hår per år ca 5 per år i 10 års tid (snart 40) och rycker hellre bort än går med grå hår alternativt färga dessa enstaka hår. Men självklart kan man inte rycka bort om det är massor. Men ja, man kan få några enstaka utan att bli helgrå snart efteråt!

          Man kan skada hårsäckarna om man drar ut hårstrån.

      Fick vid 50 men syns mest fortfarande vid utväxt.

      Fick mina första vid 15 års ålder. Färgade det fram tills jag var 33 år sen pga pandemin så lät jag de bara vara och nu är det vitt och trivs fint med det 🙂

        Säkert mycket vackert.

      Typ 35? Minns ej exakt. Kanske ett. Några år senare var de kanske 4. Nu är jag 43 och ser nåt lite då och då, men inte så att jag känner att jag håller på att bli helt grå.

      Jag är blond, hur vet man att det är gråa hårstrån?? Vet inte om jag har eller inte, är de annorlunda på något sätt?

        Ofta är de lite grövre. Är också blond och 40+ och tycker att håret mest ser lite dassigare ut i färgen än tidigare och gissar att det är pga lite vita/gråa strån.

        Mina är av helt annan kvalitet. Grövre och kortare

        Jag är lite äldre, långt hår och min naturliga färg är en blandning mellan blond och silverfärgat. Stortrivs och får många snälla kommentarer.

      33!
      Kommer fler och fler, först bara framme i luggen men nu nästan 2 år senare så kommer det fler i längderna…

      Typ ett när jag var 20. Sen några till runt 25. 32 nu och är långt ifrån grå men de finns och syns vid benan. Jag är väldigt mörkhårig också så det syns och jag är inte redo att acceptera det så jag färgar.

      Är tyvärr så nyfiken på Emma Forsbloms flytt. Hur ska det gå för henne i Stockholm som hon uppenbarligen ogillar så starkt? Killen hon dejtar bor inte i Stockholm, blir det flytt igen snart?

        Oj nu blev det fel! Satt förra öppet spår och funderade hur det ens går till när man skickar fel men tydligen lyckades jag idag haha!

        Flyttade inte hon till Umeå?

      Typ 40. Är 43 nu och kommit fler framförallt kring lugg/framsida. Jag tycker det är fint ☺️

      Jag är 36 och har inga grå strån än, men å andra sidan hade min farmor korpsvart hår utan grått tills hon var över 80. Min pappa har fått sina första nu och han är 67.

      En kompis började bli grå när vi gick på universitetet. Tror han var 23. Jag tycker att det är snyggt med silverstänk!

        Min kk är 32 och mer eller mindre helgrå. Och han klär ändå i det även om jag inte attraheras av grått hår.

        Min morbror fick grått hår vid 30 och min mamma bara lite när hon var ca 80 år.

      Några få från 24 år, och sedan dess har det hållit sig jämnt med några få som inte ens syns. Några få behöver inte innebära att det kommer gå fort eller att hela håret håller på att börja gråna.

      Fick det första som 24 när jag väntade vårt första barn, 2 till då jag väntade vårt andra barn! Nu ner och mer, är nu 35!

      Några år sen, den senaste tiden har jag fått några fler men inte så det märks. Rycker bort dem. Så det kan gå långsamt. Är 40.

      Vid 45 kanske. Det är fortfarande inte så mycket nu några år senare. Det går sakta.

      Är 42, har inga. Men jag har samma hårfärg som min mamma och hon är inte heller grå vid 75 års ålder. Får se om det dyker upp.

      Är 44 år och har inte sett några än. Är rödblond, så kanske har några som smälter in?

      Jag är 27 o fick mina första för typ 2 år sen.

      27 år kom de första stråna. Är 32 idag och har ett par gråa strån men inget som har eskalerat x)

      Fick vid typ 25. Fick panik men det eskalerade inte. Har typ färre gråa nu än då och det var 7 år sen. Behöver inte färga håret, är brunett. Så ta det lugnt!

      Runt 20 år och för mig med mörkt hår blir det riktigt ordentlig kontrast som jag verkligen inte tycker om.

        Så väldigt väldigt vackert men förstår att du kanske inte tycker det vid den åldern.

      Typ 37, men jag är blond och det ser ut som snygga highlights 😀

      Jag är 42 och har inga ännu. Jag hoppas att jag brås på pappa som är nästan åttio år men har bara grått i skägget medan mamma började bli gråhårig vid 40-års ålder. När och om jag blir grå, så vill jag få hennes silvriga hårfärg, den är så fin och hennes hår är så mjukt.

    Vad gör ni eller har gjort för att få bättre självkänsla?

      Mia Törnbloms böcker gillade jag som ung.

      Lyssnar på under någon ny med Veronica Maggio och swipear 💃💃💃

      Ett tips jag har är att fokusera på dina värderingar, de är man ju oftast ganska nöjd med. Eller fokusera på om du en empatisk person, en som går sin egen väg, modig osv. Fokusera på de värderingar och egenskaper som du uppskattar och försök leva efter dem.😊 försök att ha dem i åtanke.

      Shadow work och skriva dagbok om mina tankar och känslor

      skrivit dagbok och listor vad jag vill göra. stort som smått och sedan gjort saker från listan.
      bokat in saker och haft dejt med, mig själv. fikat, gått på stan, rest utomlands, konserter och föreställningar.

    J.F hänger ut personer till höger o vönster. Dricker vin nu och lockar håret för att spela in video till of antar jag. Helt koko. Undra om sambon nånsin får vårdnaden om sitt barn. Vet inte hur det inte funkar i hjärnkontoret på dom ….

      Vem är J.F?

        Jane Fonda

    Menstrosor, ja eller nej? Nåt visst märke mer ja eller mer nej?

      Ja!! Comfydence rekommenderar jag.

      Enda märket jag provat men är så nöjd 🙂

        Håller dom bra även vid riklig mens? Är så sjukt nojig att det ska ”rinna över” om det blir för mycket, haha.

          Ja! Jag har väldigt riklig mens om dom funkar bra 🙂

          Är lite ovant i början bara..

            Ja det kan jag tänka mig, att det är ovant! Hur länge ungefär ”håller” en trosa när du har rikliga blödningar?

              Kör en från morgon till tidig kväll och sedan en ny inför natten.

                👍

      100% ja! Har köpt mina på Lindex och från Libresse. Jättenöjd med dem och kan inte tänka mig att gå tillbaka till bindor och tamponger igen.

        Följdfråga på detta då jag funderar på att införskaffa…
        Känns det aldrig ”blött ” som typ när en binda börjar bli full? Blir man varm i dem eftersom de är i syntetmaterial?

          Ja det är lite sånt jag (ts) tänker också, att man ska känna sig ofräsch och obekväm

            Det trodde jag också mrn blev positivt överraskad. Dom suger upp bra och hag tycker inte dom bli varma.

            När man känner att trasan känns ”full” är det dags att byta..tänker jag iaf.

            Börja med att köpa 1 par för att testa och köp sedan fler om du är nöjd

            Tycker att det luktar mycket värre från bindor än menstrosor.

      Stort ja! Jag har köpt från imse vimse. Deras trosor för riklig mens har skydd hela vägen upp till kanten på trosorna fram och bak. Så skönt när man ska sova för det rinner aldrig på sidan. Jag tycker inte att det känns blött, är nog mer blöt känsla med bindor tycker jag. Ångrar att jag inte köpte tidigare!

        Har du någon speciell nattmodell eller kör du bara en vanlig? Jag har typ 5 trosor för olika riklighet men aldrig vågat sova i ett par

          Jag har köpt deras med hög midja och högsta absorption. Läcker inget och jag blöder alltid mycket första natten.

      Stort NEJ.

        Varför?

          Tycker det verkar jätteofräscht och sen ska de tvättas…

            Så du har inte provat?

              Verkligen inte, skulle aldrig göra.

                Haha så tramsigt när man bara antar massa saker. Har du inte provat så kan du omöjligt veta om det är bra eller dåligt.

                  Eh så kan man ju inte säga. Finns massa saker jag inte vill prova då tanken äcklar mig…

            Knappast mer ofräscht än att ha blodiga bindor i trosorna. Och tvättar gör man ju ändå, inte så att det behövs nån specialtvätt för menstrosorna.

              Det tycker jag. Jo det är skillnad, tvätta ett plagg fyllt med blod? Som tygblöjor och tygbindor, blä!

      usch

        Usch? Åh nej, lite blod från kroppen i en trosa. Hur ska du överleva? 😱

      Är gravid nu så har inte mens men har använt menstrosor i flera år. Väldigt nöjd! Köpte från Libresse tror jag? Hållt bra trots att de tvättats många gånger i 60C. Det enda negativa tycker jag är om man sover borta. För du ska ju helst skölja ut trosan när du byter, och hänga den på tork, sedan tvätta den så fort du kan efter användning. Det är ju kanske inte så kul/fräscht/lätt om du tex är i svärföräldrarnas lilla sommarstuga över midsommar haha. Men annars toppen! Funkade absolut för mig som har medel/lätta blödningar med nån dag intensivt. Har bara blött igenom kanske 2-3 ggr på flera år när jag använt trosan längre än jag skulle (typ uppemot 24h!). Köp köp köp!

        Bra svar Sara.

    Alla inredningsflunsor jag följer gör samarbeten med Ellos. Exakt allt de tipsar om när följare frågar kommer så klart också från Ellos. Nej vänta hårgrejer från Bobbys också såklart. Så himla förutsägbart och noll variation

      Är de i Sad beige mom modet med?

        Väldigt många haha. En skulle kunna dö i sitt vardagsrum och ingen skulle hitta henne förrän efter en vecka pga samma kulör på matta, vägg, gardiner, fåtöljer och kläder

          Fy bubblan vilken tråkig estik!
          Det är synd om de som har barn, ingen färg eller form. Bara beige så långt ögat når, jag skulle klättra på väggarna!

            Ja alltså visst att det är lugnt för ögat men man blir ju deppig!!

              Märkligt att tro att det som gör dig deppig är universal sanning.

      Vore intressant att veta vilka instruktioner de får. I somras tipsade aaaaalla om samma klänning i frågelådor, känns ju lite uppgjort?

      Och alla andra gör samarbeten med nakd, nelly och lyko. Och alla som tränar gör med icaniwill och reload eller vad de heter…tar bara del av influencers på tiktok och där verkar dessa vara väldigt poppis att göra samarbete med. Så det är ju samma där, ingen variation.

    Är fullständigt dränerad av all jobbsök. Har en lärarlegitimation och jobbat med det i flera år, men får inget jobb efter att jag flyttade pga personliga skäl. Nu har det gått snart 1 år. Jag orkar snart inte mer.

      Fyfan jag förstår det. Helt sjukt hur mycket energi det tar, allt pill med CV, 100 tester, all väntan osv. Inte direkt som förr i tiden.

        Alltså, vad är grejerna med tester? Både IQ och personlighetstest – kom igen, hur tillförlitliga är de? Varför räcker det inte med CV och personligt brev?

          Främsta problemet är väl att det är kränkande? Varför ska de veta min IQ? Och ”personlighetstyp” – alla vet vilken typ de vill ha och vilken typ som kommer diskrimineras bort.

            Vilken typ vill de ha och vilken typ diskrimineras, enligt dig?

              En av de egenskaper som anses viktigast i många tester är hur samvetsgrann personen är. Enligt Bisse Frid blir risken då stor att personer med diagnoser som adhd, add eller autism tillhör dem som alltid väljs bort.

                Den risken finns väl ändå när det väl kommer till en intervju

            Ang IQ så är det starkt korrelerat med att vara högpresterande och för att ”lyckas” i jobbet. Därav relevant att kolla i rekryteringssammanhang.

              Vad man lyckats med ser de i CV:t. Väldigt obehagligt att okända människor ska veta ens exakta IQ.

                Man kollar inte IQ utan logisk slutledningsförmåga. Vilket är en bra predikator för hur väl man lyckas på kommande jobb. Ville mest förklara att det finns en naturlig och rimlig förklaring så att du förhoppningsvis känner dig mindre diskriminerad. Snarare gör det att de kan rekrytera fördomsfritt och kompetensbaserat.

                  Okej, men jag tycker inte att det är rimligt att göra tester över min ”logiska slutledningsförmåga”, det är förnedrande.

                  En bra INDIKATOR är annars mina utbildningar, kurser, arbetslivserfarenhet samt referenser.

                    Jag fattar faktiskt inte – Alla delar i en anställningsprocess är ju olika typer av tester för att bedöma din förmåga. Är det inte lika förnedrande att testa den sociala förmågan genom att ”träffa teamet för att se om man passar ihop” i så fall?

                  Fast är det inte ett väldigt ensidigt sätt att rekrytera på? Tänker att det finns många olika slags styrkor hos människor och ett välbalanserat team har en variation?

                    Logiktestet är ju inte det enda steget i en rekryteringsprocess? Eller tror ni att folk rakt av bara anställder den som har bäst resultat på ett IQ-test, utan intervjuer, referenskontroller och ”träffa teamet”?

                Träffat på många som är bra på att prata och kryddar sitt CV, men är dåliga på sitt jobb. De fortsätter att få jobb pga sitt CV, trots att de ju faktiskt inte alls kan presentera som deras CV antyder att de kan. Så nja, det är inte alltid en indikator på vad du faktiskt lyckas med på en arbetsplats.

            Högt IQ och examen => konstigt att de inte har ett jobb => störig person. Många företag vill inte ha ”klipska” överkvalificerade som stör i arbetet. Säg lärare som försöker ”styra upp” arbetet och inte stannar i sin fil, vilket orsakar problem för bemanningsföretagen.

            Personlighetstest samma. De köper in testerna från företag som sysslar med big data.

      Tråkigt. Är det inte lite anställningsstopp oxå eller?

        Japp, det också bland annat. Dessutom anställs ofta olegitimerade pga billigare och ej så kräsna.

          Det där är helsjukt. Det borde vara olagligt att anställa en obehörig lärare om en behörig har sökt.

            Det är emot skollagen så anmäl till facket om så sker.

              Fast det är rätt mycket som är emot skollagen som ändå pågår runtom skolor i Sverige. Typ elevers rätt till stöd vid diagnos, undervisning av olegitimerade lärare, mm. Facket har mig veterligen inte varit så framgångsrika i att åtgärda dessa frågor.

                Är nog olika från kommun till kommun. I min kommun skulle detta aldrig ske.

              Varför görs inte det då? Min uppfattning är att många kommuner satt i system att anställa obehöriga lärare av ekonomiska skäl. Det borde ju i så fall vara en enkel sak av kollegiet/fackrepresentanten att ta reda på om en behörig lärare förbisetts för en tjänst, och sedan anmäla.

      Nej jag har precis börjat söka jobb och det är deprimerande att se LinkedIn-annonserna med ”100 sökande på denna tjänst senaste veckan” ungefär. Försöker tänka att de flesta som söker inte är behöriga, men om jag som till och med är kvalificerad inte ens kan få ett tackmail för ansökan? Yikes. Det känns som att jag missade tåget för att byta jobb för något år sedan, men då hade jag fullt upp med att försöka bli gravid.

        Alltså DETTA! Varför kan de inte ens bemöda sig att skriva ett tackmail? Vi lägger ju ner tid och energi på ansökan, skriv ett nej tack. Usch, så deprimerande.

      Får du inte jobb som legitimerad lärare? Det måste ju vara ovanligt, håller tummarna att du hittar något snart!

        Vanligt nu för tiden, tyvärr. Billigare med icke-utbildade lärare.

    Desperation har fått ett ansikte. För att behålla sina nya följare som bara var intresserad av en graviditet så tänker HT alltså göra videos och content av hennes gamla förlossningar som hon redan skrivit om. Desperationen fullföljs i att hon fortsätter göra content på sitt barn även om hon börjat blurra för någon form av integritet..

      Men sluta för fan. Skaffa dig ett liv. Följ nån annan. Låt den stackars människan vara. Ni är avskum.

        Oj vilken reaktion! Hur mår du?

        Vad var det där? Reagerar du sådär varje gång det skrivs här om nån influencer? Kanske inte helt rätt forum för dig då.

          Skulle gissa på att det är personen det handlar om. Förstår inte varför någon annan skulle reagera på det sättet, väldigt obehagligt.

            Väldigt obehagligt att reagera på trakasserier? Nja?

            /ej ts

              Trakasserier? Nu måste du skämta.

              Trakasserier för att man pratar om vad olika influensers lägger ut på sina kanaler? Då anser du att hela den här bloggen är trakasserier då? Eller är det bara vissa man inte får skriva om enligt dig?

      HT? Skriv så man förstår.

        Alla som vet vem personen är förstår.

          Och vi andra ska skita i det? OK.

      förstår inte att sååå många stör sig. jag tycker hon är gullig och hon är inte, som alla andra beiga flunsor i sthlm.

        Alla tycker olika. Vad är det du gillar med hennes content?

      Så tröttsamt med detta eviga gnäll. Sök hjälp, du behöver annat att lägga din energi på.

        Eviga gnäll? Skrivs väl betydligt mer om andra. Vilka påhopp.

        Tycker du samma om tex Tiingelin eller Isabella L som det ofta skrivs om och ifrågasätts här inne? Eller varför blir så många så ängsligt upprörda så fort det gäller HT?

          Är väl många som säger samma sak när det skrivs om Bella?

            Absolut inte på samma sätt. Dessa/denna går på personangrepp. Måste bara personen ifråga, kan inte förstå att hon har sån hängiven fanclub.

              Tror att ni som tror att det handlar om personen i fråga underskattar hur triggade folk kan bli av elakheter. HT väcker känslor därför att folk är hänsynslöst elaka mot henne.

                Fast ingen har sagt något hänsynslöst elakt? Jämför bara med vad som skrivs om andra. Det är därför jag tror det är personen i fråga, annars hade den personen skrivit så på många ställen och ”skyddat” alla. Men nej, nu är det bara denna offentliga personen som ska skyddas såpass att det ska skrivas nedsättande ord till såna som inte skriver positivt om henne. Det är ju konstigt.

    Ska operera mig imorgon och därför duscha med Descutan nu strax. Men kan man använda vanligt schampo först? Jag har fullt med produkter och torrschampo i håret liksom…så vill ju ha bort det för att själva Descutanen ens ska göra nytta. Borde la gå? Tvättar ju igen imorgon.

      Ja, det kan man nog.

        Ha ha, tydligt svar! ja det kan man…nog

          Men vad ska jag säga? Det rekommenderas väl inte att avstå vanligt schampo/vanlig duschcreme in i det sista. Det viktigaste i sammanhanget är väl att man tvättar sig två gånger med Descutan som det står på instruktionerna.

            Och att dessa två gånger med Descutan ska vara det sista tvättarna innan själva operationen så klart.

      Ja, så länge du gör det före ska det inte vara några problem. Du tvättar ju med descutanen efteråt så

      Tvätta med ditt vanliga schampo först och sen Descutan! Akta för att då det i ögonen det svider som f*n…

      Tack för svar! <3

    Hade en diskussion på jobbet idag.

    Hade ni kunnat vara surrogat åt en nära vän eller familjemedlem? Om ja, hade ni i så fall kunnat tänka er att också vara biologisk mamma eller enbart om det inte var biologisk ditt barn (nu vet jag inte om biologiskt är rätt ord, du bär barnet men ägget är inte ditt)? Säg tex att du som kvinna har ett syskon som inte kan få egna barn, men där du + partnern genom tex ivf kan få barn som alltså är så biologiskt nära som möjligt dem som par. Förutsatt att allt är lagligt då.

      Jag som person nej, men om någon annan vill så ser jag inga hinder. Det finns familjer där en svägeska bär sitt brorsbarn då hennes bror tjej inte kan bli gravid.

        Ja diskussionen började i att min kollega har en bror som är homosexuell och där hon kunde tänka sig att vara surrogat och använda sina egna ägg tillsammans med partnern. Det är ju då så nära biologiskt det kan bli för hennes bror liksom.

          Det tycker jag är fint gjort.

          Skulle hennes partner, eller broderns partner donera sperma? Förstår det biologiska men blir inte brodern biologiskt barnets morbror mer än pappa? Just när man använder sina egna ägg menar jag.

            Jo precis han blir ju morbror och partnern pappa, men att de sedan adopterar. Men att det blir så nära det kan bli på nåt sätt.

              Förstår tanken men undrar hur man känner när man följer barnets uppväxt som faster men vet att det är ”mitt” barn.
              Även om man vet från början att det inte är det, så undrar jag om man inte skulle känna så efter att ha burit barnet i 9 månader, och sen följer det.

          Äckligaste jag hört

            Äckligaste du har hört hitills.

            För att…?

      Skulle nog vara svårt att inte knyta an till bebisen så nja. Men om min närmsta person i familjen ville ha hjälp så kanske.

      Trodde att ja kunde det (var inställd på att donera ägg efter ja hade fått egna barn), men så mycket jag tydde mig till barnet i magen hade jag faktiskt aldrig kunnat släppa ifrån mig barnet efter att det är fött . Jag kände att jag blev ett med bebisen i magen, den har hört mina hjärtslag och hör hemma på mitt bröst.

      Nej inte för egen del men jag är inte emot om andra vill göra det.

      Nej.

      Nope.

      Aldrig i livet.

      Nej! Känner en tjej som blev bortlämnad till släktingar som nyfödd då de inte själva kunde få barn och hon har mått/mår väldigt dåligt över det i perioder. Att inte få växa upp med sina syskon. Att bli bortvald.

      Tycker man måste försöka tänka sig in i hur det kan bli för barnet..

      Nej det skulle jag inte.

      Skulle aldrig i livet vara surrogat, vill inte föda barn ens åt mig själv. Men jag skulle kunna ge ett ägg till min syster eller nära vän.

      Nej hade inte kunnat tänka mig vara surrogat, varken med någon annans ägg eller mitt egna. Men har inget emot att andra vill det. Men att gå igenom 40 veckor som gravid och känns barnet där inne växa och sparka och sen lämna ifrån mig det hade jag personligen haft jätte svårt för, och att dessutom se barnet jag burit på växa upp men inte varit delaktig att tex få tycks till kring uppfostran etc.

        Nej det känns lite för riskabelt, dels att man inte vet hur man kommer känna inför att lämna bort och dels riskerna överlag, om något skulle hända rent fysiskt. Sen finns ju inga garantier för att man ens kommer få träffa barnet alls under uppväxten men också lika jobbigt att se om det inte blir som man tänkt sig barnets liv.

      nej. och min syster kan inte få barn men ingen av oss har ens tänkt tanken på surrogat.
      känns oerhört intimt att göra det.

      Jag skulle kunna vara surrogat åt min syster, men inte med mina egna ägg.

    Har haft hormonspiral i några år nu men tycker att biverkningarna är alldeles för jobbiga. Var och skulle ta ut den hos mvc men de hittade inte trådarna så de skulle skicka en remiss till gynmottagningen. På remissbekräftelsen står det att vårdgarantin visserligen är 90 dagar men de kan inte garantera att man får en tid inom det. 🙃

    Jag kan inte vänta, biverkningarna är för jobbiga så frågan är om en privat kan hjälpa till med detta? Mvc nämnde nåt om ultraljud och det hade den privata men behövs det något mer som gynmottagningen kanske har men inte den privata?
    Jag vill bara få ut skiten, igår helst.

      Vårdgarantin gäller väl i hela landet? Kan man inte kräva att remitteras till den mottagning med kortast väntetid?

        Ingen aning, men jag kan ju inte ta mig hur långt som helst heller, om det nu skulle vara kortare väntetid. Men det fanns faktiskt en privat mottagning i denna lilla staden så jag hoppas på den. Men om det tar 89 dagar så är det ju inom vårdgarantin men för lång tid för mig.

        Jag får ringa mvc och fråga hur jag ska göra.

          Kan ta ännu längre tid då de ska slå ihop journalsystem. Min läkare sa att de vet ingenting hur det blir, sökert kaos i början Skynda dig nånstans innan 12 nov.

          Ring den privata mottagningen och fråga?

      Kan inte ditt län garantera dig en tid inom vårdgarantin kan du vända dig till ett annat län eller söka privat!

      Har du allt för mycket besvär så sök gynakuten så får de hjälpa dig!

        Gynakuten då kanske. Ska ringa mvc och höra hur jag ska göra.

        Men var ju just privat jag undrade över. Har aldrig gått privat, har de samma möjligheter/utrustning etc?

          Jag går bara till privata gyn och det beror ju på läkaren men är de duktiga och har gått fördjupningskurser i ultraljud så brukar de ju ha bättre maskiner.

      Det kan vara att de måste dilatera livmoderhalsen och då är det bättre på gynmottagningen. Tror ingen eller få privata gör det. Det kan också vara att den har ramlat ut och att du inte har en spiral, det kan de se på vanlig gyn.

      Hur kommer det sig att du haft den i flera år men plötsligt ska den ut så akut? Har du blivit skrämd av den studien som visade ökad risk för bröstcancer? För den är väldigt överdriven och det är extremt låg risk för den biverkningen

        Nej, jag har inte hört om nån bröstcancerstudie men jag tycker att det blivit värre senaste. Eller så har det alltid varit dåligt, jag har bara inte kopplat att det kan röra sig om spiralen. Har varit så skönt att slippa blöda också. Men känns som om humöret är skit större delen av en månad. Antingen är ingenting roligt eller så hatar jag allt och alla eller så vill jag bara gråta. En vanlig biverkning är ju depression och been there done that för att uttrycka det milt, det gör mig livrädd att känna så här.
        Också att det känns som om det finns ett ”tak” på känslor, det blir liksom inte mer än ”rätt så bra”.
        Tappar också en del hår, alopeci är listad som en biverkning, om än mindre vanlig.

      Vad jobbigt med biverkningar! Jag har verkligen inga (förutom ingen mens och ingen mensvärk men det är bara en bonus).

        Ja, låter som en dröm men jag är väl känslig för hormoner :/

    Tankar kring elsa bratt storys om amning?

    Visste inte att det ens fanns en diskussion huruvida bröstmjölk eller ersättning är bäst för bebisar?
    Hon var väldigt upprörd över att vården uppmuntrar amning då ersättning tydligen är lika bra eller bättre. Hon menar att föräldrarna vet vad som är bäst för sitt barn och att de valt flaska för att den andra mamman inte ska känna sig utanför.

    Är det verkligen så fel att vårdpersonal uppmuntrar amning med tanke på alla studier om dess fördelar?

      Jag som person tycker att det viktigaste är att barnet får mat. Om det är via bröstet eller ersättning spelar ingen roll så länge barnet får mat.

      Oh detta kommer bli en lång bråkig tråd 😂

      Klart vården ska rekommendera amning med tanke på alla bevisade fördelar, det är deras skyldighet. men man är ingen dålig mamma om man behöver ge sitt barn pulvermjölk. Det är ju fantastiskt att barn kan överleva ändå ju.

        Hon sa något om att folk plockar russin ur kakan när de pratar om fördelar. Att vissa studier visar andra resultat. Ingen aning om det är sant

      Jag tycker inte att det är fel. Bröstmjölk är det bästa eftersom den är anpassad för barnet. Däremot måste det vara upp till var och en om man vill amma eller inte.

        Håller helt med. Bröstmjölk är den naturliga födan för alla däggdjur, men det finns alternativ att ta till. Det är inte ett rocket science direkt och inget man behöver bli så upprörd över.

      Ingen i vården säger väl att ersättning är bättre?

        Ah läste fel.

      Tycker hennes stories var jättetramsiga. Om de som inte ammar sina barn (oavsett anledning) var trygga i det beslutet så skulle de är inte känna nåt behov av att ranta så som hon (och alla meddelanden hon delade) gör. Alla vet att ersättning finns idag och att barnen växer och blir mätta på det också. Så om man blir så provocerad av att vården förespråkar amning får man nog inse att problemet ligger hos en själv.

        Tolkade henne som att hon tycker att vården ska säga typ ”gör hur ni vill – amning och ersättning är EXAKT lika bra och ni känner erat barn bäst”?

        Fast sen sa hon att de valde flaska för att den andra mamman blev ledsen och kände sig utanför, så uppenbarligen valde de inte utifrån BARNET.

        (Med risk för att ha missförstått något 🤔)

      Konstigt att vården uppmuntrar det mest naturliga?

      Just Elsa älskar ju att dramatisera allting så är inte förvånad över hennes rant. Om alla matade sina bebisar på det sätt de vill utan att göra en sån grej av det skulle ingen bry sig.

      Blev full i skratt att de skrivit en bok, en deckare där självklart huvudpersonerna är ett lesbiskt par

        Nej men vad härligt med lite hederlig homofobi! Känns ju väldigt 2024!!!

      Jag förstår verkligen inte varför de som väljer ersättning blir så störda av att amning har vissa fördelar? Det är ju så det är och det betyder inte heller per automatik att ersättning är dåligt. Herregud jag gör massa olika val i mitt liv som jag är nöjd med men där det såklart ibland finns alternativ som kanske hade haft andra fördelar. Men varför ska jag störas över det. Det är ju mitt ansvar att vara trygg i mitt eget val, det kan inte läggas på nån annan.

        Visst kan det vara så att en del inte känner sig trygga i sitt val.

        För vissa kan det nog bottna i en viss känsla av otillräcklighet (och kanske skuldbelägger sig själv att man inte försökte amma tillräckligt).

        För andra kanske de kämpade på orimligt länge med amning pga att de fördelar som finns var kanske något överdrivna så de kände att de måste amma till vilket pris som och mådde dåligt och sen känner ilska/frustration när de gått över till ersättning och det inte var så hemskt som de fått berättat för sig.

        Och några andra känner sig kanske dömda och går in i försvarsställning.

        Finns nog olika anledningar helt enkelt.

      Hon känner sig väl utpekad som inte ammat antar jag. Hon har nog mindervärdeskomplex då hon bor i ett studentboende på campus men hon själv har ju inget sammanhang där eftersom hon inte pluggar och inte har ett riktigt jobb (med kollegor och tider att passa).

        Tror samma. Hon framställer sig som så himla ”skön” och lite kaxig men tror hon är en väldigt osäker person. Minns hennes utspel värdigt en tonåring när hon fick en fråga på Mama galan vem av henne och Cornelia som fört vilket barn och hon låste in sig på toaletten och grät, bytte sen plats, skrev massa dramatiska och negativa stories om händelsen för att den bli sur och förvånad över att hon inte blev bjuden året efter….

          Hahaha just ja hade glömt den händelsen

          Tycker inte hon har mindervärdeskomplex eller framställer sig som kaxig?

          Tror dock hon vill hävda sig i sin föräldraroll och försöker därför övertyga alla att de valde flaska för barnens bästa, oavsett vad studier om bröstmjölk visar.

            Jo hennes sambo pluggar en krävande utbildning och vad gör hon? Inget viktigt för världen iaf

              Ja men hon verkar ju inte må dåligt över att hon inte gör ”något viktigt”?

              Inte alls den uppfattningen jag har fått iallafall.

            Flaska kan ju vara barnets bästa även om bröstmjölk i sig är bättre. Tänker att mitt barn som tex vägrade amma nog mådde bättre av mat än av att svälta, men vad vet jag.

              Kränkt much?

      Inte fel att de uppmuntrar amning men ibland behöver vården ta det lite lugnt i sin amningshets.

      Första barnet blev jag tillsagd att jag skulle låta bebisen suga hela tiden vilket jag gjorde. Efter ett dygn var bebisen väldigt slö och orkade inte vara vaken. Då blev jag utskälld för att bebisen var slö eftersom att mjölken inte runnit till ännu. Fick veta att det bara var att amma, amma och amma, men bebisen orkade inte suga. De sa även att mjölken kanske inte rann till på några dagar men att det var viktigt att han fick mat NU eftersom han var slö!??!? Jag blev desperat och bad om ersättning. Den gamla barnmorskan sa ”Det här är mer för din skull än bebisen.” Och tyckte att jag skulle fortsätta amma trots slö bebis som inte orkade.
      Han fick 5 ml ersättning och efter det orkade han suga tag ordentligt så mjölken kom igång.

      Andra barnet rann mjölken till direkt och jag kom in på 2-dagarsbesöket med en bebis med rund mage och i matkoma. Då var det väldigt mycket leenden och beröm om hur duktig jag var som gjorde att bebisen var så mätt och nöjd.

      Jag gjorde inget annorlunda med barn 1 och barn 2 gällande amningen. Det var bara så kroppen fungerade de olika gångerna men ändå var det MYCKET kommentarer från vårdpersonalen.

      Jag tyckte det var skitjobbigt att hela tiden bli tillsagd att ”kämpa på, det blir bättre”, när jag kämpade med amning som både jag och barnet mådde dåligt av. Tänker inte att man för den sakens skull inte bör lyfta fördelar med bröstmjölk, men hade verkligen önskat att det inte var default inom vården att *alltid* uppmuntra att fortsätta amma oavsett hur mamman och barnet i fråga mår. Folk är väl olika men jag var skör och förlossningsdeprimerad och allting blev 1000 gånger värre av att det inte fungerade men man inte fick något stöd, utan snarare skuldbeläggning, i det.

    Hur gör ni som verkligen inte kommer överens med era svärföräldrar? Alltså mina svärföräldrar är kontrollerande, nedlåtande och otroligt negativa. Alltså en jättehärlig blandning som ni hör. Enligt min partner har hans föräldrar alltid haft det svårt med det sociala, mycket då de har noll finkänslighet. Jag förstår att vi alla har våra förutsättningar, men jag känner mig alltid så otroligt förminskad och nedtryckt så fort vi umgås. De ska liksom alltid lägga sig i mina livsval, stora som små med en nedlåtande ton. Sedan måste de komma med syrliga kommentarer hela tiden. Det går liksom inte att bara umgås utan det blir bara som diskussioner än hur oviktigt ämnet är.

    Min partner är okej med att jag knappt umgås med dem men jag får ändå så dåligt samvete typ. Liksom att man ”ska” umgås med sina svärföräldrar än hur mycket man ogillar personerna.

      Du måste inte umgås med dem.

      Relaterar mycket till det du skriver!

      Skönt ändå att din partner är ok med att nu inte umgås så mycket för det är inte min. Han blir sur för att vi träffar mina föräldrar mer…

        Men gud! Säg som det är, om de var normala kunde jag umgås med dem..

      Nä du behöver inte träffa dem mer än nödvändigt. Finns inget ”ska”.

      Börja fråga ”jaha, hur menade du nu” vid varje liten nedlåtande kommentar. Poängen med galenskaperna brukar ju vara att folk inte vågar eller orkar säga emot, så trötta ut dem på samma sätt och be dem förklara allt.

      Så länge man inte har barn behöver man inte träffa dem så ofta. Sen blir det tyvärr bara värre

        Behöver inte träffa då heller. Bedömer man att de inte är skadliga för barnen kan ju partnern ta med dem dit. Men jag skulle inte göra det om mina föräldrar betedde sig så mot min partner, då hade inte jag heller träffat dem tills de skärpt sig.

          Lätt om man bor inom rimligt avstånd, inte om man har 50 mil och små barn

            Jasså? Varför? Då skiter man k det helt då. Varför ska man belöna hemska människor?

      Mina är likadana. Jag avskydde dem hjärtligt i många många år.
      Nu är de äldre och jag har valt att glömma alla gamla oförrätter och beter mig som om vi har en bra relation och HÖR OCH HÄPNA de har börjat tycka om mig på äldre dar och nu känner jag att vi tycker om varandra och att vi har en bra relation.
      Jag var den som bestämde att ändra mitt beteende och då blev de genast mycket rarare och snällare mot mig. Så i mitt fall var det nog så att vi triggade igång saker, ömsesidigt. Dvs det var även jag som inte kunde hantera dem, inte bara de som var elaka.

        Vad underbart att på nätet läsa om någon med självinsikt som även rannsakar sitt eget beteende och inte enbart lägger över allt på andra. Kändes faktiskt lite ovanligt

        Bra där! Om man inte gillar nån så är det ju vanligt att man sänder ut såna signaler även om man kanske inte är medveten om det. Till TS: försök att vara övertrevlig istället, ( om du inte har testat det massa gånger). Det är ju svårt att vara elak mot nån som är sån.

      Jag hade antingen umgåtts med dem men sagt ifrån eller helt mig undan. Bara låta det vara blir i längden sämre, tänker jag.

        Helt hållit mig undan… skulle det stå.

      Umgås inte med dem. Som med vilka knäppaste som helst – undvik. Du har absolut ingen skyldighet till det, du har ett liv – make it good!

        *knäppisar

      Så var min svärmor första 2-3 åren.. jag sa ifrån. Varje gång. Lät mig inte tryckas ner.
      Hon bor 50 mil ifrån oss, och hon har aldrig hälsat på oss under 12 år, utan vi har bott hos henne första åren, sen hotell eller stuga resten av åren. Men jag har packat mina saker o åkt hem ett antal ggr då hon betett sig hemskt. Hon kan verkligen gå över alla gränser och sånt klarar jag inte av. Många ggr är jag såklart tyst o inte säger emot för fridens skull. Hon är dock bra på att be om ursäkt, hon är inte långsint. Vi har pratat igenom en hel del o släppt det. Jag är nog den första personen nånsin som vågat/orkat säga emot henne tror jag. Nu är vi sams, det går bra när vi är där men jag står inte ut för länge med henne. Det som sårar mig mest är att hon särbehandlar våra barn jämfört med deras kusiner.

        ❤️

      jag tror på att snälltolka dom hela tiden. spela lite dum. låta allt rinna av dig. till slut kommer de inte orka försöka trigga igång något och tagga ner!

    Är det någon här som gjort samarbeten eller jobbar med samarbeten som kan berätta exakt hur det går till? Vet ju att många företag ger ut den text som man ska publicera men får man även instruktioner om bilderna?

      Har gjort en del samarbeten på TikTok. Har inget stort konto alls, bara typ 10K följare och ett nischat konto.
      För mig har företagen kontaktat mig via DM (små företagare som marknadsför sig på TikTok typ) och erbjudit mig att få hemskickat deras produkter i utbyte mot 1-3 videos.
      Inget krav om hur videosarna ska vara. Ett företag ville att jag skulle lägga upp en viss tid, tex vardagar mellan Kl 17-19. Har även fått medskickade länkar som jag ska tagga, om någon köper produkterna får jag en viss % av köpet.
      Ett företag har även erbjudit mig en fast summa för antal abonnemang nån signat upp sig för genom mitt konto.

        Hur gör du med skatten?

      Anställd av en influencer. Vi får en brief från kunden, och mer eller mindre styrning över hur de vill att innehållet ska se ut (vi har nischade kanaler, så det bästa är när vi får fria händer). Vi brainstormar idéer inom teamet, varav en eller ett par idéer sedan skickas tillbaka till kund för godkännande. Sen okejar de det slutgiltiga materialet (bild/film och copy) innan publicering. Vi skriver alltid eget manus till både visuellt och skriftligt innehåll men givetvis finns det kampanjer då specifika formuleringar från briefen behöver användas.

    Om man vill flytta utanför Stockholm city, vart är det trevligt, lugnt och barnvänligt för en barnfamilj? Lägenhet. Hur är det att bo i Täby exempelvis? Vilka lägenhetsområden är trevliga där? Tacksam för tips 🙂

      Rinkeby ska väl vara fint såhär års.

        Lol

      Täby är Sveriges bästa kommun enligt mig. Bott här i 30år bortsett från några kortare gästspel i andra kommuner. Finns allt, mycket grönt men också stadsmiljö runt centrum.

      Köp en lägenhet i ett område som tilltalar dig. Vill du ha nära till kommunikationer ska du satsa på områden runt Roslagsbanan. Roslags Näsby har många fina lgh och går otroligt fort in till stan, men inte det bästa området om man vill ha skog och mark. Beror ju på budget också. Kan rekommendera områden om du skriver preferenser.

        Åh tack! Vad snällt. Vi vill ha skog och natur och så lugnt som möjligt, det är viktigare än kommunikationer så länge det är någorlunda görbart ta sig in till city (hellre mer natur och lite längre till stan än tvärtom).

          Ensta/visinge/erikslund, skarpäng, näsbypark, viggbyholm är allt mysigt!
          Hade undvikit gribbylund tror jag!

          Nedan person har nämnt väldigt bra områden. Löttingelund – gribbylund har mycket fina naturområden, men närmar man sig gribbylund centrum får man vara väldigt noga med vilket lgh-område man väljer pga liiiite trashigt just i centrum. Viggbyholm hade nog passat utmärkt eller vallatorp/erikslund/skarpäng/ella park/ella gård. Täby är väldigt väldigt lugnt. Finns några mindre områden, alltså typ specifika gator, i Hägernäs (radarvägen/flygkårs), Näsbydal, gribbylund c, täbykyrkby höghuset som man vill undvika, i övrigt är det tvärlugnt. Perfekt om man inte vill bo på i stadsmiljö som tex solna/sundbyberg som någon föreslog. Skog och mark, lugnt, hyfsat nära stan = Täby

      Personligen hade jag aldrig flyttat till Täby 🙃 dåliga kommunikationer o s v. Lite landet-känsla. Täby är för de som vill bo i Danderyd men inte har råd.

        Håller med. Hade inte valt Täby. Men alla gillar olika. Hade jag inte velat bo i innerstan hade jag kollat runt Sumpan. Väldigt trevliga områden.

        Jag håller med, men om man vill ha lite landetkänsla och inte HAR råd att bo i Danderyd så är det ju utmärkt. Vilket är exakt vad i alla fall jag vill ha 🙂

      Hur långt utanför? Uppvuxen i Hägersten och tycker det är Stockholms bästa område! Främst Aspudden/Midsommarkransen/Hägerstensåsen. Lagom stadsnära men också naturnära, lugnt men lite puls, massor med barnfamiljer.

    Två och en halv termin har jag nu arbetat i skola (lågstadiet) och idag sa jag upp mig. Aldrig varit med om värre arbetsmiljö. Ouppfostrade ungar som skriker, skiter i att lyssna, kastar saker när de inte får som de vill… och ovanpå det ett gäng föräldrar som gnäller och klagar och inte förstår varför vi inte kan hålla stenkoll på exakt alla exakt hela tiden.
    Jag har jobbat i 10 år inom neonatalvården med allt vad det innebär, jobbat alla möjliga tider på dygnet och samtidigt roddat familjeliv. Och aldrig känt tillstymmelse till symptom äå utmattning. Men lite drygt ett år inom skolan har gett mig rejäla varningssignaler på utmattning.
    Kommer gå tillbaka till sjukvården nu (fast mottagningsjobb på dagtid) och aldrig sätta min fot i en skola igen.

      Det är helt bissart att majoriteten av föräldrarna i dag är mer omogna än barnen.
      Det borde vara obligatorisk att varje förälder har två lektioner i skolan för att se hur det är.

      Ja det är verkligen ett enormt problem. Jobbar som lågstadielärare och det är föräldrar och barn som styr och bestämmer mer än lärare och rektor gör tyvärr. 😔

        Bonusfråga!
        Tror du att det hade varit lika illa om vi inte hade haft pandemin? 🤔

          Det var väl skit redan för 10-15 år sen

            Jo men det har eskalerat väldigt nu.

          Nyfiken fråga från en utan barn och ingen erfarenhet i att jobba inom skolan; hur menar du att lärares arbetssituation påverkas av pandemin?

            Anonym 20:43
            Många barn kunde bla inte börja på förskolan och lärde sig inte att vänta på sin tur m.m Der finns även rapporter på att barns motorik är dålig då de inte kunde vara ute och leka m.m

            Skärmarna som de sitter med ger dem grava koncentrationssvårighter. Många föräldrar gav barnen en skärm som små för att sysselsättning och är helt handfallna över att deras barn är beroende av bla skärm.

            Det är sådana saker jag tänker på.

              Varför kunde barn inte vara ute och leka under pandemin? Här i Sverige? Sjukaste jag hört. Vi var väl ute mer än nånsin innan.

                C och E.
                Tänker på lekparker i första hand.

                  Hur mkt restriktioner hade vi på lekparker och hur länge?

                  Låter väldigt osannolikt. Jag bor nu i ett annat land som hade MYCKET restriktioner inklusive lockdown och ungarna här beter sig inte illa i skolan. Så nej, den förklaringen håller nog inte.

                  å andra sidan visar ju studier att ett visst antal barn får koncentrationssvårigheter (och andra hjärnskador osv) efter att de har haft covid, men det var ju många barn som smittades av covid i andra länder också. Så pandemin förklarar nog inte mycket.

              Det var så innan också.

              Vadå inte kunde vara ute och leka?

          Jag tror barnen har påverkats av pandemin, absolut! Klasserna är annorlunda nu än de var innan. Sen är det ju många andra saker som påverkar också. Föräldrarna vet jag inte, det är nog mest andra faktorer som spelar in. Men mycket har gått snett iallafall, måste bli rejäla förändringar om skolan ska kunna fungera…

            Tror även att de får börja ha möten med föräldrarna där de går igenom vad som gäller. Många föräldrar och barn/ elever är duktiga på att veta sina rättigheter och avsäger sig sina skyldigheter.
            Samt att det behövs fler skolor/ klassrum för eleverna som inte kan vara i vanliga klassrum
            Det är inte rätt att en elev ska förstöra för en hel klass.

              Problemet är att de som skulle behöva komma på föräldramöten sällan gör det. De föräldrar som går dit är de som redan vet vad som gäller och som har barn som sköter sig i skolan. Kräva obligatorisk närvaro från föräldrar tror jag tyvärr inte är genomförbart.

      Fy fan, lider med dig. Har två vänner, mamma och dotter som också var lärare. Båda har slutat.

      Jag utbildade mig till högstadielärare i fem långa år. Jobbade i sex månader, sen bytte jag till förskolan. Tyvärr har jag lämnat även den, trots att jag älskade att arbeta med små barn. Det är ohållbart.

        Vad jobbar du med nu?

      Gud vad ledsamt (och oroande!) att höra!

        Grejen är att folk som inte har nån insyn i skolans värld fattar inte hur vi (är också lärare) har det.

    Vad hände med att testa öppet spår vid 18.30?

      Var det inte söndagar?

      Var väl på söndagar?

    Usch mår skit, blev vittne till en hemsk olycka igår där en mamma och två små barn blev påkörda och alla tre avled på plats. Vila i frid 🕯️

      Fy vad hemskt att få se det och stackars familj, sjukt hur fort livet kan ändras.

      När man är med om något sånt, får man något stöd eller så? Måste vara väldigt hemskt att se. Ta hand om dig!

        Om det är en större händelse med många människor på plats så kan kommunen sätta in posom. I detta fallet skulle jag inte tro det. Det behövs inte automatiskt professionellt stöd bara för att någon bevittnar något obehagligt. Det behövs bara om någon fortfarande lider av det efter några månader.

          Sen är det inte fel heller att söka samtalsstöd om man har det. Ex från jobbet. Vilken fruktansvärd upplevelse 😭😭😭😭

            Nej såklart inte, men det är inte alltid som det behövs. De allra flesta mår såklart dåligt i närtid efter en sådan händelse, det är helt normalt.

              Men det har inte hänt.
              Ts hittar på för att få sympatier. Bara att söka själv och försök hitta nått om händelsen (tips finns inget alls då det inte har hänt).

      Sök stöd om du behöver, låter hemskt! Hoppas du mår ok

      Men vilken tragisk upplevelse 😭❤️.

      Prata med kyrkan. De har fina samtalsstöd och kan vara en tröst.

      Varför hitta på något sånt här? För det har ju inte hänt.
      Finns inte att hitta nått om det på någon nyhetssida alls.

      Söker du så mycket efter uppmärksamhet att du hittar på sånt här….jösses alltså.

      Det är ju en enorm nyhet om det har hänt, varför har man inte hört något? Eller bor du i ett annat land?

      Du får ursäkta men jag undrar i vilket land detta skedde, för i Sverige var det inte i alla fall!

    Ngn som följer P Diddy -ärendet?

      Ja, men inte slaviskt. Och definitivt inte via konspirationsteorier på tiktok.

    Har varit peppad på Elsa och Cornelias (Brattström/Swärd) bok men när jag idag fick läsa bokbeskrivningen så nä… 🙁 Blev lite besviken. Dock, när jag är inne på ”influencer”-böcker, Johanna och Johan Hurtigs bok var GRYM!

      Storyn känns så… gjord?

        Ja, exakt så.

        Varken story eller framsida lockar. Det känns som man redan har sett det där om och om igen.

      Jag som ändå älskar deckare och kriminalromaner blev inte inspirerad alls. Känns som en av alla hundratals deckare som finns, inget eget eller nåt som sticker ut. Och att ha ett lesbiskt par som huvudpersoner där huvudkaraktären har samma namn som deras hund känns bara löjligt. Eftersom Elsa delar typ allt av sitt liv i sociala medier så blir det en fånig koppling.

        Ja det är nog vad jag tycker det faller på! Kan inte skilja detta från det jag ser i Elsas flöde. Och det är väl just detta som är så tråkigt när ”folk” (influencers kanske främst) med inflytande får bokkontrakt bara för att dom är dom…

        Blev sugen på att skriva en deckare bara för det. 🤣

    Dottern fyller 10 om någon månad, tips på upplevelser att införskaffa i present?

      Beror på vart ni bor och vad hon tycker om att göra.

      Paradox-museum, äventyrsbad, hotellövernattning 🙂

      Höghöjdsbana, Boda Borg om det finns där du bor, en konsert med ett band hon gillar om det är rimligt, en hotellnatt med middag på Pinchos eller pizza i hotellsängen, en shoppingdag med bubbelte, bowla, äventyrsbad.

      En tur på islandshästar om hon gillar djur!

      Gå på musikal tillsammans

    Kommer behöva ta en paus från studier i ca 5 månader (spärrkurs).
    Hur funkar det med ens tjänstledighet? Jag har papper på att jag kan säga till med två veckors förvarning och så får jag komma tillbaka, men kan de neka mig att börja plugga igen sen?

      Du får väl fråga

        Men sluta svara drygt på allt du inte gillar. Var det inte du som härjade häromdagen om augusti också.

      Man kan aldrig neka tjänstledighet pga studier.

        Nej jag vet det egentligen, men om jag ringer min chef och säger att jag skulle vilja komma tillbaka i november och jobba till typ nån gång i mars, då kan de alltså inte säga nej? Jag har liksom inget förtroende för min chef, han är virrig och VDn som är den som i slutändan beviljar såna saker litar jag inte på för fem öre.

          Jag skulle nog inte säga att du vill komma tillbaka för att sen sluta igen utan bara be om att komma tillbaka och sen ansöka om tjänstledigt igen när det är dags att ta upp studierna.
          Men, har du en vikarie för dig på jobbet så är det kanske inte så schysst att hen får gå om du ändå inte ämnar vara kvar på företaget mer än någon månad.

            Vikarie finns inte, det vet jag. Men säg att jag klarar det jag behöver klara och kommer tillbaka i till studierna i mars. När skulle jag be om tjänstledigt igen då? Är så lost i det här.
            Samt att jag har typ 3 tillfällen i december som jag gärna skulle behöva vara på seminarium och så ett till + tentan i januari, så det känns ju som att jag behöver vara ärlig..Eller?🙈 ledigt brukar inte vara svårt att få men om jag är borta ca en dag i veckan lär ju folk undra. Förlåt om det är dumma frågor, men det är inte självklart för mig och jag är ofta kanske lite för ärlig så jag frågar hellre om tips här än gör bort mig när jag ringer min chef..

              Karin här under svarade bra på dina frågor här. 🙂

                Yes det såg jag☺️

      De kan inte neka dig studieledighet, men de har rätt att skjuta på den i upp till 6 månader – så du måste söka studieledigt minst 6 månader innan för att vara på den säkra sidan.
      I ditt fall blir det ju alltså lite knivigt, du kan inte kolla om du kan gå in på timmar i stället för att avbryta din ledighet? Så gjorde jag sist, och det gick bra, men på min arbetsplats finns det nästan alltid behov.

        Jo grejen är att jag har så jag får gå på timmar nu. Men jag har inte jobbat sen förra hösten för att det blev ett rejält bakslag i orderingången och det har gått pissdåligt för dem så jag har inte fått jobba när jag frågat. De har liksom behövt permittera och skickat hem alla provanställda osv. Så det är så mycket med det här jag är osäker över. Egentligen kanske jag borde ringa facket och kolla med dem. Men tänker att så länge jag har timmar så kan de väl neka mig atbetspass? Medan en avbruten tjänstledighet är en garanti för att jag får komma tillbaka..?

        Har sökt kurser på sen anmälan till period 2 men har väldigt dålig placering så lär inte komma in, och till våren har jag sökt en kurs så kommer jag in har jag ju en lösning. Men ingenting är ju säkert än.

          Eller lösning är väl fel ordval. Alternativ, snarare

          Om timmarna blir inbokade/schemalagda måste de meddela dig senast 2 veckor innan om de vill neka arbetspass, annars har du rätt att jobba passen/få betalt.

          Risken du tar om du avbryter din ledighet är ju att arbetgivaren skjuter på den när du vill vara ledig igen. Är det värt det? Jag hade hört av mig till chefen, varit ärlig och förklarat läget.

            Nej inte värt egentligen. Men ja ärlighet varar ju längst så visst är det bra att vara det…men det verkar så konstigt med företaget, mig veterligen jobbar de inte med schemalagda timmar. Men jag får nog nästan skicka ett mail till honom, så jag inte säger något jag inte borde säga. Tack för att du tog dig tiden att hjälpa mig vispa runt lite i min förvirring. Brukar bolla med pappa men har inte berättat för honom om läget än, skäms så mycket för att jag inte fixade spärren🙈 (inte för att han skulle döma mig eller bli besviken, mina föräldrar är inte akademiker, men min känsla är sån ändå).

    Bästa gravidvinterjackan? Varm! ❄️⛄️

      Köp en i stor herrstorlek, finns garanterat någon fräsch på second hand. Generellt är gravidkläder utom typ trosor och några tights helt onödiga enligt mig. Går alltid att lösa med kläder man redan har eller något i större storlek. Snyggare, billigare och mer hållbart.

        Helt sant, tack!

        Håller inte alls med. För mig var det väldigt mycket värt att kunna klä mig i min stil även när jag var gravid. Hade aldrig funkat med enbart större storlekar – storleken blir ju inte bara större runt magen. Kände mig bara fet och fel när jag testade.

          Jag har bara gått upp runt magen 🙂

            Ja, exakt det gjorde jag med. Och då funkar inte större storlekar i vanliga kläder eftersom de blir större överallt. Tycker jag iaf 🤷🏻‍♀️ Jag ville inte gå runt och känna mig som ett tält.

        Jag vet givetvis inte hur ni ser ut, men för mig är herrjackor väldigt opraktiskt. De blir så långa i ärmarna, sitter fel i axlarna och är dessutom ofta väldigt raka i modellen, så måste gå upp många storlekar för att få plats med magen. Och efter födseln har man bara en skitstor jacka man inte kan använda.

      Jag hade en sist jag var gravid från seraphine. Lite dyra men köpte när det var kampanj. Hade den även när jag hade barnet i sele då den kom med en extra del man kunde sätta runt bebisen. Sen har jag använt jackan efter då man kunde dra åt den i midjan. Så kan verkligen rekommendera då den fungerade under graviditet, efter med bebisen och även varje vinter efter det. Nu gravid igen och kör samma jacka så toppen kvalité.

        Bra tänk.

    Både min man och jag blev diagnostiserade med adhd i vuxen ålder. Ingen av oss har de ”klassiska” problemen och därför upptäcktes det inte när vi var barn. Vi lever vanliga, ordnade liv, utan ekonomiska eöer sociala problem. Den enda hjälpen vi får är att min man äter medicin, men i övrigt lever vi som vem som helst. Båda har universitetsutbildning.

    Nu är vi sugna på barn, men funderar på om det är typ oansvarigt på något vis? Adhd är ju ärftligt och det känns nästan garanterat att vi får en liten diagnosunge. Å ena sidan är vi ju förberedda och kan relatera, men å andra sidan kanske det är taskigt mot barnet och typ…samhället. Övertänker jag?

      Haha troll

        Hur fick du det här till att jag trollar? Hade jag velat vara en lurifax hade jag definitivt valt någon lite mer raffinerat och provocerande. Eller fråga om man ska rädda barn eller hundar ur en brand.

          Ska bara svara på dina frågor.
          1. Nej det är inte oansvarigt.
          2: ADHD är ärftligt.
          3: Bättre att tänka för mycket än att inte tänka alls 🙂

          Lycka till med allt

      Av ren nyfikenhet, dömer inte, vilka problem har ni? När jag gjorde min utredning var det krav vill jag minnas att man hade problem i minst två miljöer, t.ex skola och jobb eller jobb och hemmet. Men det kan ju ha ändrats.

        Jag behandlades för depression och ångest i nästan 20 år innan en psykolog föreslog att vi kanske skulle testa något annat. Så hyperaktivitet och en väldigt snurrande och orolig hjärna har ställt till det för mig, i princip hela livet. Enligt utredningen har jag vissa koncentrationssvårigheter, men det vägs upp av intelligens. Är verkligen inget geni eller så, men behöver inte koncentrera mig för att minnas eller fatta.
        Min man har mer problem med koncentrationen, men han är väldigt intelligent. Han är lite mer klassisk med att typ tappa bort sina nycklar, komma sent och glömma bort möten. Inte extremt, men för mig som vet märks det.
        Vi var båda väldigt ångestfyllda barn som ville göra rätt och passa in, så vi hade tidigt strategier för att dölja våra problem.

        Var det svar på frågan? 🙂

      Varför äta medicin om man inte har problem?

        Han har problem, men inte de klassiska som många förknippar med adhd. Han mår och fungerar bättre med medicinen.

          Du säger att ni lever vanliga ordnade liv. Så varför behöver ni äta medicin då?

            Är du på riktigt intresserad och tänker svara på ursprungsfrågan, eller vill du bara ifrågasätta och vara måendepolis?

              Well tjack är ganska onödigt att ta imo

            Förmodligen vanliga ordnade liv MED medicin. Alltså att medicinen hjälper till med att leva ett vanligt liv, precis som andra mediciner

      Varför äter ni medicin om ni inte behöver?

      Krav för diagnos är att det går ut över ens vardag och försvårar livet avsevärt.

        Han behöver sin medicin. Vi har fått diagnoserna genom psykiatrin. Inte privat. Vi har anpassat vår vardag och vårt liv så att vi ska klara det. Mycket återhämtning, tydlig struktur, tålamod med oss själva och varandra etc. På så vis kan vi leva ett så normalt liv som möjligt.

          Skaffa barn om ni vill ha det. Adhd är jobbigast innan man vet och när man själv/ens omgivning inte kan hantera det.

          Ni har ju alla ”hacks” redan och kommer kunna hjälpa barnet. Inte ens säkert barnet får adhd 🙂

          Fundera på om ni kan uppehålla de anpassningarna och fungera bra med ett barn.

      Tråkigt att ingen ville svara på din fråga utan bara ifrågasätta. Nej det är inte taskigt då barn och vuxna med ADHD kan leva ett precis lika bra liv som alla andra. Det viktiga är såklart att vara lyhörd för om en diagnos hos barnet finns och hur man i så fall anpassar och hjälper från tidig ålder. Men att vara lyhörd som förälder behöver man vara oavsett egen diagnos eller ej.

      Ni bör nog snarare fundera igenom hur ni klarar av ett barn med er adhd. Eftersom att så mycket av den återhämtning ni i dagsläget har kommer försvinna. Det är sjukt intensivt med barn och man kan inte vila eller chilla i närheten av så mycket man kunde innan barn.

        Tack för ditt svar. Jag var inte riktigt beredd på att behöva redovisa hela min sjukdomshistoria och bli kallad för troll, haha.
        Jag har arbetat mycket med barn med speciella behov och vi har flera syskonbarn, så jag tror att vi är ganska införstådda med bristen av återhämtning osv. Även om ingen såklart vet hur det är innan man står i det.

          Min upplevelse är att de med adhd som det ”inte går bra för” i livet är de som är odiagnostiserade eller ej får den hjälp de hade behövt. Låter som att ni har bra koll på era egna behov och kommer kunna hjälpa ett barn med ev diagnos i rätt tid med. Men som någon annan skrev kanske bra att redan innan vara beredd på att eventuellt stanna vid ett barn.

      Nej jag tänker att även om ni skulle få ett barn med adhd så är ni ju kompetenta inom det området och skulle kunna stötta barnet.
      Har själv 2 barn varav ett har adhd (men med väldigt klassiska symtom). Och det jag kan säga är att det är väldigt mkt mer krävande än att va förälder till ett neurotypiskt barn. Det andra barnet kräver kanske en tredjedel så mkt i tid, energi, tålamod osv.
      Men tänker också att det beror lite på hur ni mår nu med tanke på bakgrunden med depressioner osv? Om ni båda är stabila i måendet och varit över tid aå säger jag kör!
      Jag ser inte mitt barn som en belastning för samhället. Han är fantastisk och oerhört intelligent. Kan inte tänka mig annat än att han kommer att vara en bidragande samhällsmedborgare. Men vi har också anpassat hela vårt liv efter det i princip, gått ner i tid, läst på, utbildat oss, format vårat liv på ett sätt som ska kompensera så mkt det går. Och han frodas! Skulle inte byta ut för ngt alls i världen.
      Så det jag skulle säga. Under förutsättningarna…va beredda på att kanske stanna vid 1 barn? Och att anpassa er vardag.

        Tack för svar! Vi är stabila i måendet och har varit det länge, annars skulle vi aldrig fundera på barn. Vi är absolut beredda på att bara ha ett barn och anpassa hela livet om det behövs. Alltså, man anpassar ju alltid livet efter barn, men du fattar. Vi är inte rädda för att be om hjälp, flytta till mer passande bostad eller dit där specialskola finns eller vad som helst.

        Jag menar inte heller att barn med diagnoser är en belastning för samhället och jag är ju själv en bidragande skattebetalare. Men ändå påverkar andras attityd mig. De som hävdar att barn med diagnoser bara är ouppfostrade, att alla har lite adhd och att vuxna bara är knarkare och vill ha gratis smalmedicin. Det känns alltså som att andra ser barn med adhd som en belastning på samhället. Hoppas att jag uttrycker mig så att du förstår 🙂

      Det låter ju troligt att ni kommer få ett barn med adhd, men även barn med adhd eller andra svårigheter får finnas.

      Känner ni själva att ni levt ovärdiga liv? Liv som ni inte önskar ett eventuellt barn? Då kanske man ska avstå (om man kan, den biologiska driften är ju oftast inget man styr över). Men om ni upplever att ni har haft det bra och har bra liv – varför skulle det inte också då bli bra för ert barn? Och med bättre förutsättningar att förstå sig själv dessutom?

      Jag är förälder, har adhd och medicineras. Hade inte ärligt talat inte klarat föräldraskapet och kaoset det innebär utan min man. När jag kraschar (vilket är hela tiden nuförtiden) så kompenserar han. Första året klättrade jag på väggarna, vill just nu inte har fler barn pga vilken misär det var. Det blir kanske bättre med tiden, kanske inte. Man ångrar aldrig ty barn men var beredda på att ni kanske (peppar peppar) går isär. Man kan vara Perfect match som ett barnfritt par, man inte som föräldrar under samma tak.

        Jo man kan ångra det, finns många berättelser om det.

          Det skriver du alltid och det är bs.

            Jag? Du vet inte vem jag är.
            Det är det inte alls, lyssna på intervjuer eller kolla på engelsktalande reddit.

        Jag har samma erfarenhet som du, mådde också otroligt dåligt under försa året med vår son, grät och grät av att vara så utmattad, understimulerad och låst på samma gång. Misär är verkligen rätt ord, även om jag förstås också kände enorm kärlek till mitt barn. Maken höll ihop på ett helt annat sätt. Svårt att föreställa sig hur det hade varit annars.

      Jag vill inte ha barn, och det beror till stor del på min adhd. Framförallt för att jag inte kan ta hand om barn med mina svårigheter, även med medicin och strategier på plats, men också för att jag inte vill föra över mina svårigheter till dem. Jag vet vilket helvete det kan vara, och då har jag ändå ”bara” lätt till medelsvår adhd.

    Jag har ett dilemma då jag varit på dejt med en kille två gånger och efter andra dejten tyckte jag att det inte riktigt kändes bra, han var trevlig men det vart ganska många stela tystnader och jag kände att vi inte hade så mycket intressant att prata om. Men efteråt har vi fortsatt skriva lite och eftersom han ville träffa mig igen tänkte jag – jag ger det en chans till. Men nu har jag redan skjutit på träffen en vecka och tänker att jag måste säga som det är. Så min fråga är…hur säger man att inte är intresserad på ett schyst vis när man gett lite blandade signaler? Jag känner mig så taskig i det här konstanta velandet.

    Ofta blir jag smickrad av att killar vill träffa mig igen och tänker att jag borde ge det mer tid men samtidigt kan jag inte kan tvinga fram en känsla. Jag har dejtat sporadiskt under rätt många år men har aldrig träffat någon mer än typ tre gånger. Vet inte om det är dejtingformatets fel eller om jag bara är kräsen men det är väldigt sällan jag träffar någon och att det faktiskt känns lite spännande och kul – inte forcerat. Utåt sätt kanske jag verkar glad och lättsam men inombords tar det så mycket energi och jag vill bara ge upp i den här dejtingdjungeln. (men hur ska man annars träffa någon). Äsch, nu måste jag sluta innan det här blir en novell och jag hade faktiskt bara en fråga 🙂 🙂 mvh /kronisk övertänkare

      Dessa meddelanden får jag av typ alla (mvh anknytningsproblem):
      ”Hej! Tack för … jättetrevligt att ses och jag har jätteroligt med dig. Du är en fin och härlig tjej, men tyvärr känner jag inte någon kemi/det jag behöver känna för att fortsätta ses/etc”.

      Så det kan du skriva.

        Uselt råd. Skriv istället att du inte befinner dig på en plats för att kunna dejta någon just nu. Eller att du ska flytta långt bort. Eller att du är svårt sjuk.

        Sanningen är något som sadister ägnar sig åt.

          Hon ska ju självklart börja fråga saker apropå ingenting typ vad han tror är bästa mordvapnet. Sedan efter några dagar ska hon börja fråga saker man inte vill googla, typ hur länge en kropp kan ligga i rumstemperatur utan att lukta, om telefonen kopplar upp och kan spåras även när den är avstängd, vilken tändvätska som är bäst för att elda större grejer osv. Saker lär lösa sig själv efter det.

            😂😂

          Är du dum eller

          Hahaha! Jag hade bara varit kortare i svaret. Det är inte en scen i romeo o julia utan det räcker gott med ett: ”Jag känner inget för dig – ha det”.

          Hade aldrig kunnat ljuga om att jag skulle ha haft jätteroligt med någon. Det är så fejk.

            Ganska aspigt att inte veta när en ~vit lögn~ ska användas. Väldigt egoistiskt att tro att sanningen alltid prompt ska fram.

      Jag hade skrivit som det var. Att du inte hade den rätta känslan men ville ge det ett försök till och skriva lite mer men att du känner att det inte känns bra. Är du säker så är det ju bättre att avsluta innan det gått för lång tid.

      Jag har varit uppriktig men på ett sådant sätt att jag trycker på att det handlar mer om mig/min upplevda känsla snarare än den andra personen och att det skulle vara något ”fel” på den. Och hålla det relativt kort och liksom inte öppet för ifrågasättanden eller vad man ska säga, utan lite mer ”punkt slut”, men på ett trevligt sätt! Har alltid gått bra.

    Åh en liten fundering från orolig mamma. Min son och jag brukar leka på mattan i hans rum, brukar ha baby gymmet på mattan eller ett gäng filtar. Han är 5 månader och vänder sig, rullar runt och har sig. Ibland när han vänt sig (och inte kommit runt) har han åkt tillbaka så huvudet ”slagit” i mattan. Det är ju alltid mjukt under (han har aldrig blivit ledsen) men blir så nojig för huvudet? Eller är jag överdrivet orolig? Sitter med honom såklart men ibland går det så fort.

      Du menar alltså från mag-läge och tillbaka till rygg? Du kan vara lugn.

      Ingen fara, barn är tåliga. Han kommer bumpa huvudet 100 gånger om dagen när han lär sig gå. Ingen fara!

      Åh nej, nu blir han moderat 🙁

        Haha!

      Haha så sött! Ditt barn kommer snart skalla bordet med full kraft, kasta sig bakåt på golvet och slå i bakhuvudet från egen höjd och ramla typ 25 gånger per dag

      Du kan slappna av

        Jag minns en liten gullig Roy för många år sedan i Tantolunden, han sprang mot oss med hjälm på huvudet. Men lutade mer och mer ju mer han sprang, tills han föll. Då fattade vi att han hade fel på balanssinnet. De unga föräldrarna gick uppgivet efter. Jag har också något minne av en mjuk kuddhjälm från när jag var liten. Den var nog mest till för oroliga mammor.

      Tack för svar ❤️

    Jobba på Saab? Yay or nay?

      Ser det som positivt med den västerländska vapenindustrin. Ett problem är att vapenindustrin dränerar från forskning på universitet, men då tycker jag vi bör få bort onödiga jobb först. Typ restaurangbranschen o dyl.

        Ursäkta?

        Jag förstår alla ord i din kommentar men inte öht vad du försöker säga.

      Yay pga stora utvecklingsmöjligheter. Ett litet nay just nu är att våra israeliska underleverantörer av ganska uppenbara skäl är svåra att ha möten med nu samt inte vill leverera material 😅

        Jobbigt när folk man ska ha möten med ställer in för att de är upptagna med folkmord!!

      Har hört från folk som jobbar där att det är hemsk arbetsplats och dålig arbetsmiljö. Men samtidigt finns det ju de som jobbat där i evigheter och de trivs ju uppenbarligen.

    Såg att klara Elvgren (tanbyklara) la ut här om dagen och fråga vart Justin och Hailey Bibers barn är… varför finns det ingen bild på det, varför visar dom inte barnet ???
    En 30+ människa förstår alltså inte att det finns föräldrar som faktiskt skyddar sitt barn och dess integritet..
    Vill bara skaka vett i dessa människor 😅

      Har inte Justin dessutom varit ganska öppen med att han blev känd alldeles för ung och led av det? Känns ju ännu mer rimligt att inte visa upp sin be is då.

        Japp han blev känd för snabbt och för ung.
        Var inte hans mamma hans manager?

      Har de fått barn? Hade ingen aning.

      P varför skrev du inte det till henne då?

    Någon som sett Biancas senaste vlogg??
    Hon är SÅ sjuk, spelar ingen roll vad hon påstår själv.
    Visar hur ”sjukt stor” hennes mage samtidigt som hon säger att hon bara druckit te idag.

      Magdalena Graaf är snart 50. Besatt av sitt utseende vara smal gå ner i vikt. Har tyvärr inte alltid med åldern att göra denna vikthets.

        Jag tänker att när vi blir 50, så nöjer nog inte vi oss med att sagga ihop och gå upp i vikt….

          På ett hälsosamt sätt, ja.

      Jag blev väldigt ledsen av att se den… Tror hon att ”vanliga” människor håller på sådär? Går på massager varje dag för att få bort ”vätska”? Kvinnokroppen ändras konstant. Hon ser inte att hon fortfarande är extremt petite?

    Hade bestämt mig för att vara hemma ”sjuk” imorgon. Varit en period av alldeles för mycket stress, övertidsjobb och ångest och behöver en andningspaus. Men får så dåligt samvete och känner mig så dålig som ”skolkar” att jag nu tänker att jag nog bara kommer att må sämre av att vara hemma imorgon.

      Fattar vad du menar, är lika dan. Ska typ vara halvt döende för att inte må sämre av att sjukanmäla mig. Har en vän som sjukskriver sig titt som tätt när hon känner för det, nu senast i en månad för att hon helt enkelt inte har lust att jobba. I could never.

        Fick hon läkarintyg då ?

          Hon är ”utbränd”

      Det tycker inte jag ❤️ det är HELT okej att jobba hemifrån när man mår så. Du går inte i skolan utan du arbetar så du skolkar inte. Du missköter inte dina arbetsuppgifter för du gör jobbet men du är bara hemma istället. Sänk kraven och tänk på dig själv i första hand!

      Jag har svår PMDS så undviker kontoret nu och nästa vecka kommer skiten och då behöver jag sjukskriva mig i några dagar. Min hälsa är viktigare än jobbet.

        Hen ska ju inte jobba hemifrån, utan vara ”sjuk”.

          Då missuppfattade jag! Tack för att du sade till!

            Hur kan man inte veta att alla inte har möjlighet att jobba hemifrån?

              Många kan inte arbeta hemifrån – så är det. Men om man kan ska man göra det och vill man kunna arbeta hemifrån så byter man jobb.

      Jobb borde kunna erbjuda flextid som man kan ta ut som en ledig dag för just paus.

        fast flex är ju inarbetad tid. inget som jobbet bara kan ”ge bort ” till en anställd.

      Om du inte kan utföra dina arbetsuppgifter (och kan förklara varför för din chef) är det såklart ok att vara sjukskriven.

        Om du inte kan utföra dina arbetsuppgifter så har du ju fel jobb.

          Vet inte om det var ett dåligt skämt, men om man är sjuk är det ju svårt att utföra sina arbetsuppgifter även om man är på rätt jobb.

        Man behöver inte förklara för sin chef varför man är sjuk för att vara sjuk en dag.

      Din psykiska hälsa är lika viktig som din fysiska.

      Ja! Var det. Har själv gjort så när det blivit för mycket och det känns som att man aldrig fått tillfälle att slappna av och andas. Ha inte dåligt samvete, du är förmodligen inte den enda på ditt jobb som gör så. Är man sällan eller aldrig sjuk annars tycker jag inte ens man behöver ha dåligt samvete.

      Om du känner att du behöver vara hemma för att din psykiska hälsa kräver det, så ska du vara det.
      Nu har jag visserligen en kronisk sjukdom, men jag har varit sjuk vid 5 tillfällen sedan förra hösten, och har inte ett dugg dåligt samvete för det. Har i och för sig ettnjobb där ingen behöver täcka upp för mig, men hade inte spelat någon roll. Behöver jag vara hemma så kommer jag att vara hemma, och det får arbetsplatsen lösa – det är inte mitt problem eller ansvar.

      En dag är väl ingenting?
      Om man sätter det i system är det värre tycker jag.

      Fint att du låter din hälsa gå före..

      Tänk såhär: kommer du ligga på dödsbädden och ångra att du sjukskrev dig en sag för att ta hand om dig själv? Troligtvis inte

      Njut!

        Nej, normalisera inte att man är hemma med sjuklön utan att vara sjuk. Om man vill vara ledig kan man väl använda en semesterdag eller be om en dag ledigt utan lön?
        Mvh, soloföretagare, som har sju karensdagar.

          Normalisera att vara hemma när man mår psykiskt dåligt. Man kan vara sjuk av stress och ångest också.

          Du får ju inte sjuklön om du är hemma en dag? Det är ju precis därför karenstimmar finns.

      Japp, du kommer att må sämre av att vara hemma, för du vet ju att det är bedrägeri du ägnar dig åt.

        Suck. Psykisk hälsa räknas också.

        En person som skriver att de behöver andas pga ”stress, övertid och ångest” ägnar sig inte åt bedrägeri, det handlar om psykisk hälsa.

        Dessutom är det väl inte bedrägligt om du inte får ersättning, vilket man ju inte får första dagen hemma?

    En av mina närmsta vänner har beteenden som påminner om min senaste relation, som var väldigt destruktiv och manipulativ. Hennes problematiska beteenden är inte alls på samma nivå eller ens menat i syfte att skada mig på något vis men varje gång vi ska ses eller har umgåtts är det som att min kropp får en reaktion kopplat till mitt senaste förhållande. Jag blir hur trött som helst, får huvudvärk och ångest. Här och nu kan jag ju se att hennes sätt att vara på inte är hur min partner är osv men hur ska jag ”lära om” kroppen/hjärnan? Det har gått ca 1,5 år sen relationen tog slut