411 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Hoppas det är okej att jag frågar här då jag av en slump såg detta i mina anteckningar på 1177 idag och försöker förstå vad det innebär. Jag har haft återkommande cellförändringar och gjorde en konisering i maj. Inte varit på återbesök sen dess.

    ”Missat skicka provsvar till patient.
    CYV: Otillräckligt material. EC-celler finns.
    Pos HPV 45 och MONK.
    PAD: HSIL/CIN 2, icke radikalt endocervikalt.
    Har tid för uppföljande cellprov, dubbeltest.”

    Innebär det här att det kommit tillbaka? Vad betyder dubbeltest? Finns det risk för en ny konisering eller låter man det vara när man redan gjort en tidigare?

      Dubbeltest betyder att man både ser om du har HPV viruset samt kollar på cellerna.

        Tack snälla!

      Ej sjukvårdspersonal men jag tolkar det som att de missat att meddela dig att det fortfarande finns kvar cellförändringar efter konisering. Ring din opererande läkare imorgon.

      Annan fråga: Har du vaccinerat dig mot hpv sedan du fick cellförändringar?

        Åh då var det som jag misstänkte, vad ledsen jag blir. Har varit på så många besök och tagit prover fram och tillbaka och hoppades på att det skulle vara borta efter operationen 😞

        Ja, jag har vaccinerat mig nu för ett par månader sen! Tack för att du svarade.

          Jag gjorde konisering två gånger men fick sedan göra hysterektomi.

      Lycka till, jag hoppas allt går bra för dig 🩷

        Lycka till, jag hoppas allt går bra för dig 🩷
        Jag håller alla tummar

        Tusen tack, vad snäll du är ❤️

      Efter en konisering är uppföljningen nästan alltid cellprov efter 6 månader. Då tar man cellprov med koll av både celler och hpv-förekomst.

      Även om koniseringen är icke-radikal betyder det inte att cellförändringarna behöver finnas kvar, då man bränner på kanterna i anslutningen till den virveln togs bort, så eventuella kvarvarande förändringar kan mycket väl brännas bort då.

        Så bra förklarat!

      Varför ringer du inte till läkaren?

    Jaha vad är det som hänt Worge? Var det killen? Missat ÖS i en v…

      Haha troligtvis så va det en fnurra på tråden, men att dem blev tillsammans igen typ

        Min gissning oxå.. Eller så är det fake inför lanseringen 😮‍💨 vet inte om hon hade mkt bilder på honom på insta innan??? Så sist på bollen…

      Hon shoppade på Hermes igår med honom så allt verkar vara frid och fröjd igen lagom till pop upen!

      Extra klick för Ani?

    Jag har tänkt på det här med diskussionerna om exponering av barn. Många namn har kommit upp men inte exempelvis Helen Torsgården som verkligen exponerat sina barn på både Youtube och Insta sen de föddes. Men det känns som ingen direkt bryr sig om det för att hon är så ”jordnära och lever drömlivet”. Nu har jag inte följt henne på ett bra tag för jag tröttnade så kanske fler ifrågasätter nu, men då såg jag ingen som ifrågasatte något utan alla hyllade hennes liv och ville se mer med barnen. Så är det okej att exponera sina barn om man gör det i en idyllisk miljö? Eller handlar det om hur bra människor föräldrarna är? Det blir ju fel om vissa influencers går under radarn för saker bara för att ingen stör sig på dem. Men jag kanske också har missuppfattat och det finns ett rätt och fel sätt att exponera sina barn.

      Känns fortfarande som att ingen ifrågasätter just Helen. Jättekonstigt det där..

      Inte heller Caroline Kejbert

      Inte heller Miss Molly eller hon NPF-mamman på TikTok ifrågasätts. Mamman vars son har olika NPF-diagnoser lägger dessutom ut filmer när sonen är i olika episoder av sin sjukdom.

        Samma med Årets Mama, Neg Mottaghi ju. Skriver tidvis rätt obehagligt om sin son. Förstår att hon älskar honom men har sett henne skriva saker som är rätt hemska, som att livet är kört sen hon fick honom, att han är skitjobbig hela tiden osv. Tycker synd om ungen som har blivit centrum för hela hennes existens i sociala medier. Fattar inte hur Mama kunde utnämna henne.

      Håller helt med dig! Det är som att hon slipper undan bara för att hon är så ”reko”. Hon måste ju ha tjänat hur mycket pengar som helst på att exponera sina barn. De är ju med i samarbetena och allt

        Hon skulle ju också kunna skära ned på det och bara visa henne, Oskar och gårdslivet. Tror inte hon hade tappat så många följare på det, men det är väl det hon är rädd för.

    Läste precis att Margareta Grääs och hennes Fredrik gifte sig igår.
    All respekt till dem för att inte göra en stor grej av det med spons, sociala medier och gud vet allt, utan bara ta med de absolut närmaste och vigas i rådhuset.

    Vet någon vad som hände mellan fotografen Clara Moberg och hennes fästman? Dom var själsfränder, hade precis fått ett barn och skulle gifta sig.
    Sen drar han tillbaka till typ Mexico och fortsätter leka lyxhippie och lämnar familjen i Sverige. Män. Suck.

      Har ingen aning men det brukar ju vara svårt att få barn med män från en annan kultur, framförallt män som inte vuxit upp i ett så jämställt land som Sverige

        Min utländska man sätter sin familj först, mitt svenska ex brydde sig mer om sin egentid (typ fotboll och datorspel) så nja på den…

          Man menar givetvis generellt, inte beräknat på just dina partners.

          Ja det är verkligen inte alla män som kan axla ett jämställd föräldraskap, oavsett härkomst. Med det sagt så är det klart att kulturella skillnader i hur man ser på barnuppfostran, jämställdhet i relationen och dagliga sysslor kan vara ett stort problem i relationer, även om det inte är så i just ditt fall.

      Va? Vad heter han på insta?

      Ja män är män. Min X gubbe lovade familjeliv/renovering av ett hus vi köpte. Slutade med att han var otrogen med en på jobbet och flyttade från barnet och mig. Jag var ju så tråkig som bara var hemma med vårat barn…

    Vanessa Lindblad. Varför är det så tyst om henne och hennes inblandning i Bianca Ingrossos affärer? Hon har inte hört att Lindblad får någon kritik alls.

      Och ingen har någonsin kommenterat hennes namnbyte?

        Vad spelar det för roll att hon bytt namn? Har sett nån tidigare som rantade om detta och gick så hårt på, men förstår inte grejen?

          För att ser skumt ut att ha bytt namn, som att man försöker dölja något..

            Hade hon inte ett väldigt ”utländskt” namn tidigare? Så detta låter mer proffsigt i dom kretsarna hon rör sig i idag? Sen antar jag att Lindblad kommer från hennes man, bytte hon förnamn i samband med att dom skulle gifta sig eller bytte hon innan?

            Tycker inte det är jättekonstigt att man byter, man kanske inte trivs med namnet? Skäms för sin härkomst? Inte har kontakt med sin familj och vill bryta andra band också?
            Messiah Hallberg har ju tex bytt sitt förnamn till nåt lite mer annorlunda. Har en bekant som gjort samma sak. Sen att Vanessa valt att göra ”tvärtom”, måste ju inte betyda att det är nåt skumt.

              Hennes man heter det, hon tog väl antagligen det genom giftermålet.

            Med tanke på den strukturella rasism som finns är det väl inte inte alls konstigt att hon bytt namn till något mer västerländskt

              Tack för att du beskrev mina tankar betydligt mer tydligt och sammanfattat /19.52

        Bytt från vad till vad? Förstår inte. Finns inga registrerade byten efter 2019 iaf

          Hon hette typ Azadeh eller nått innan.

            Hon trivdes väl inte med det namnet. Ser inga konstigheter er alls med att hon bytte.

      Vad för inblandning i affärer?

    Rätt åt henne i så fall. Hon har ju blåst både företagare och staten på pengar.

    Finns här någon som beställt skor från eskor.se?
    Är det ett seriöst företag?
    Så otroligt billiga skor så därför blir jag misstänksam!

      Jag har beställt två par stövlar till ungarna där och allt var kanon!

        Låter ju bra men alla verkar inte direkt supernöjda.
        Vill så gärna tro att det ska vara problemfritt men njaaaa.

      Verkar vara lite blandade åsikter om man googlar företaget. Jag hade köpt på faktura isf!

        Såg det nu när jag googlade lite, synd då det är bra priser.

    För ett halv år sen fick jag en till ytlig hemorrojd. Förstod inte först vad det var och hade väldigt ont. men den försvann av sig själv inom några veckor. Men den har kommit tillbaka två gånger, alltid efter att jag haft problem med magen (ska försöka undvika förtsoppningar så mycket det bara går nu! men det blir svårt, har alltid haft problem med förstoppning nu som då). Nu har jag den igen, och trots enträgen noggran hygien etc en vecka så känns det inte som att något alls hänt! Har så ont i rumpa*n

      Använder du bajspall?

      Det här känns inte som rätt person bakom nicket.

        Det är det inte heller. Någon idiot som jävlas och vill förstöra som vanligt.

          Tack för att ni förstår😂
          Tycker man tydligt ser skillnad på mina frågor och även sättet jag skriver på, men såklart svårt att veta.

          Men fan vad jag önskar att man kunde ”låsa” sitt användarnamn så ingen annan kunde ha det också😅

          /🦞

            Att folk orkar…. 🤦‍♀️ Dom vet inte vem du är, dom känner dig inte, huuuur kan dom störa sig så enormt mycket på dig?? 😂

              Förmodligen för att den riktiga November får så mycket stöd och kärlek av många, något som idioterna inte klarar av att skaffa sig då deras personligheter är alldeles för ocharmiga och otrevliga för det. Och då återstår bara att försöka få uppmärksamhet genom att bete sig som ett drägg istället.

                😂

                Där satte du nog huvudet på spiken..!

                  Där slog du huvudet på spiken.

              Alltså jag förstår att jag var jobbig där ett tag, sett folk skriva att man inte ska vända sig till ÖS för hjälp osv men är så tacksam att jag gjorde det och fick stöd.

              Jag stör mig på mig själv också ibland, så kanske inte konstigt 😂 men förstår inte hur dom orkar fortsätta lägga energi på det, antingen mår dom själva dåligt tänker jag eller så roar dom sig på detta sättet. Men att störa sig på någon, för min del iaf, tar så mycket onödig energi och ger bara negativ energi.

              Men aja, dom får väl fortsätta helt enkelt. Ju bättre jag mår desto lättare rinner det bara av mig, så det är nice! 😀

                Helt rätt! ❤️

            Känner mer och mer att du är för bra för att hänga härinne.

            Det var nog inte någon som gick på det. Men skulle du få någon sådan krämpa så finns vi här för dig då också🙂🙂🙂. Just nu ska jag se vad jag kan ge för råd till en lögnare, tvätta tungan kanske. Kapa näsan🙂

        Man börjar fundera på om det är något dagis härinne.

      Frågor på det, eller ville du bara berätta?…

    God kväll!
    Här kommer två gravidfrågor som man gärna får svara på om man vill 🥰
    Jag orkar inte med jeans just nu känner jag, och är inte ens halvvägs genom graviditeten. Har nån tips på gravidleggings som inte är genomskinliga, gärna så man skulle kunna ha typ en normallång tshirt till utan att känna sig lite liksom avklädd? Eller tips på andra mjuka, men tighta, byxor. Söker inte träningstights för upplever att det alltid finns nån detalj som avslöjar att det är träningskläder.

    Och apropå träning, vad törs man träna när man är i ca v.16 och typ aldrig tränat innan? Långt innan graviditet i så fall 😅

    Tack på förhand! Önskar alla en fin kväll 🥰

      Vill du faktiskt ha leggins eller är du bara trött på jeans? Finns ju mycket där emellan, menar jag.

      Om du inte tränade innan kan du börja lite lugnt med gravidyoga, gravidpilates eller annan gravidträning. Finns hur mycket som helst på Youtube att göra hemma. Promenader är också bra och att cykla kan vara bra konditionsträning om det känns okej 🙂

        Tack för svar!
        Jag tänker nog främst leggings men tar gärna emot andra tips också, så länge det är mjukt och ganska tight 🙈

          Jag frågar för att jag själv är gravid och leggins låter som min värsta mardröm, haha.

            Haha, fattar! Vad är din drömbyxa, så kanske jag kan få lite inspiration 😉

              Jag har ett par typ kostymbyxor fast med resår bak i midjan. Väldigt sköna. I övrigt är jag mest en klänning- eller jeansperson, så jag har köpt gravidstrumpbyxor och en sån där grej som ”förlänger” midjan i mina vanliga jeans. Men jag har några månade kvar så hinner kanske ändra mig när jag blir höggravid 🙂

                Gravidstrumpbyxor från KappAhl om din skjorta är lång, kanske egentligen mer som en klänning – men de är sköna! Ta en kompressions-varianten, det är hemskt

      Jag köpte gravidjeggins på H&M när jag har i typ v. 19. Så underbart sköna och passade min jobbstil. Hade leggins hemma och struntade i att de var genomskinliga.

      Om du inte tränat innan är simning och yoga toppen att hålla på med!

      Är själv i v 13 och har tränat regelbundet länge, också sedan jag plussade trots trötthet och illamående. Mår bättre av träningen faktiskt! Symptomen känns lättare. Skulle verkligen rekommendera lättare styrketräning (kanske ihop med en PT som har erfarenhet av att träna gravida?) så länge kroppen orkar under graviditeten. 🙂 Bara positivt!!

      Om man vänder vanliga leggings bak och fram får man…gravidleggings.

        Va? Om jag vänder mina får jag bara en lapp i naveln, cameltoe och att de är för korta i baken så att rumpan syns.

        Haha förlängs de magiskt och bli två decimeter högre i midjan menar du?

      Jag körde fitwithsally träning (på youtube) som är specifikt för gravida. Körde på tills slutet av graviditeten, då hon anpassat efter de olika trimestrar! 😊

      Har nyligen fött barn och prövat mig igenom ett gäng olika typer av byxor/leggings under graviditeten. De absolut bästa var ”active tights” med lätt boot cut från even&odd som jag köpte från zalando (länkar ej pga risk att fastna). De är i tjockare, lite ribbat tyg så helt ogenomskinliga och känns mindre ”nakna” än en del tights som är väldigt tunna. Behövs alltså ingen överdel som täcker rumpan. Funkade under hela graviditeten utan att töjas ut eller hasa ner och har hållit formen genom typ 100 tvättar 👍🏼

      Bor i uk men dessa älskar jag. MAMA Tailored jersey trousers Från H&M. Provar med länken nedan också men vet inte om den kommer fungera.
      Gällande träning så är det aldrig försent, yoga/pilates, simning, promenader, lättare styrketräning (finns masss på youtube tex) och själv gillar jag lofsan och Jessica almenäs bok ”stora träningsboken för gravida”

      Kolla Boob’s kläder! Helt underbara! Så fina byxor också

      Mitt tveklöst bästa köp under graviditeten var ett par gravidjeans från ilouity. Rekommenderar varmt!

        Och träning – pilates!

      Tycker boob har bra gravidkläder! Lite dyrare men bra kvalitet. https://www.boobdesign.se/gravidklader

      Ska du ha t-shirt och leggins? Bland folk?

        Leggings* 🥰

      Jag bodde i lager157s mjuka kostymbyxor, tror modellen hette Grace, när jag var gravid med mitt andra barn. 👌

    Hur väl stämmer ryktet som gick om sångaren E.S som örfilade sin tjej H.S utanför krogen med vittnen? Tycker det är helt sjukt om detta har hänt men att det ej kommit fram isåfall? Paret är ju känt för att va så jäkla gulligull på insta och har nu köpt typ ett palats till hus i Spanien???

      *ric Saad*?
      * =E

        Jaa. Fattar dock inte hur folk kom fram till att det handla om han & att de är säkra på det. Är han en misshandlade då och de leker att deras relation är det finaste på jorden?

          För att det ska ha funnits vittnen som såg det irl en utekväll enligt podden

            Jahaa var det så.. vad sjukt.

      Vet absolut inget om det aktuella paret men skulle säga att offentligt gullgull är det största tecknet på att allt inte är gullgull på riktigt.

        Men alla deras vänner runtom ska också typ highlighta att de är det gulligaste, säga att de fortf är nykära osv. Hade man vetat sanningen bakom hade man ju aldrig romantiserat deras relation som vän?

          Är ju inte säkert att vänner vet hur en annan väns relation faktiskt är. Inte precis ovanligt att personer i våldsamma eller ”toxiska” relationer försöker dölja det för alla närstående.

          Återigen ingen koppling till det aktuella paret men det är inte alls ovanligt att man av en eller annan anledning inte berättar för sina vänner att ett förhållande är destruktivt.

        Tror att man typ måste utesluta (lifestyle)influencers ur den här generaliseringen dock. För vanliga människor kanske det kan ligga något i det, men influencers kommer såklart visa upp gullgull även när det är gullgull i verkligheten eftersom deras framgång bygger på att visa upp en åtråvärd livsstil.

    Om ni ser tillbaka på era liv, vad har gjort den absolut största positiva skillnaden? Tänker typ fått barn, avslutat en relation, ny karriär, köpt katt? Tell me!

      Fått barn. Kanske låter klyschigt, men jag har alltid drömt om barn, ända sedan jag var ett barn själv, och jag tycker det är fantastiskt! Mitt liv är bättre med barn helt enkelt 🙂

        Håller med dig helt ❤️. Alltså ja, de är superjobbigs ibland men älskar alltid att vara deras mamma.

        Fan vad fint att höra! Jag är själv barnfri, aldrig känt den där längtan och verkligen undrat hur den känns. Vill du beskriva mer vad det var som lockade och vad det är du älskar med det livet idag? Bara intressant att sätta sig in i/förstå!

          Svårt att svara på egentligen. Men jag har alltid gillar att ta hand om barn, tog ofta hand om min 7 år yngre bror och hans kompisar. Vilket alla vuxna tyckte var perfekt så de kunde sitta ostört och umgås 😅 Min pappa har alltid tyckt att jag skulle jobba med barn, typ förskolelärare. Men vad specifikt det var som lockade med barn kan jag inte riktigt sätta fingret på? Har liksom alltid varit självklart för mig.
          Sedan jag fick barn för 3,5 år sedan så har jag nog även blivit tryggare i mig själv. Har även hört det från folk i min närhet. Och jag känner mig nog mer trygg i min roll som mamma än vad jag gjort med något tidigare. Det bästa jag vet är att umgås med mina barn, gosa och pyssla. Och det är ju skitjobbigt ibland såklart, men i det stora hela så är det mest fantastiskt. Kanske ganska egoistiskt egentligen, men känner verkligen att de ger mig så mycket? Bekräftelse, kärlek, någon form av mening? 🤷🏽‍♀️

      Drömde i många år om att bo i ett visst land (i Europa) och jag gjorde det när jag var 31-34 ungefär. Det var läge karriärsmässigt, hade ingen kille så det var bara att dra. Idag bor jag i Sverige, är gift och har barn och är så jäkla glad för att det blev av, att jag gjorde min livsdröm jag haft i så många år. Känns skönt att kunna se tillbaka och veta att jag levde ut den drömmen.

      När jag blev sambo. Har bara bott ihop med min man, och det var så skönt att alltid vara två efter det. Jag tänker under pandemin måste det ha varit förskräckligt att bo ensam om man inte älskar att vara ensam.

      Varit sådan jag är idag. Stark nog att säga ifrån och göra mig av med de som sårade mig. Inte vara så ängslig och orolig utan bara köra på. Tyvärr var jag för menlös vilket har satt djupa spår som inte försvinner.

      Steg ett var definitivt katten. Det absolut bästa jag gjort för mig var att jag tog mig ur ett långt och destruktivt förhållande. Och jag vågade göra det Tack vare mannen jag har nu. Min sambo vet inte om exakt hur illa det var dock.

      Flyttade från Stockholm till landet och köpte häst

      Flyttat och börjat plugga efter många år i en stad jag inte gillade, med mycket få vänner och kände mig ensam samt jobbat i en bransch som verkligen inte är rolig. Trivs som fisken med min nya tillvaro och jag har ca 15 nya vänner nu.😊

        Hur fick du dina vänner och hur lång tid tog det ungefär?

          Genom plugg och flytt. Bodde i den staden i drygt 5-6 år ungefär.

          Eller du kanske menade hur lång tid det tog att skaffa nya vänner? På en termin hade vi blivit ett gäng på 10 pers, och så lärde jag känna resten genom gofrendly så totalt ett år kanske. Gick från att ha 4 kompisar till 17 sammanlagt. Slutade umgås med två och har kvar två (de är även mina kusiner)

      Blivit tillsammans med min man och skaffat katter ❤️ Pluggat så jag kunde få ett fast rätt välbetalt jobb. Jobbet i sig har även lett till negativa saker men pengarna har gjort gott 😄

      Att träning blivit en naturlig del av mitt liv efter flera års regelbundenhet. Alltså ingen överdriven träning, men har kommit till en punkt i livet där träningen är avstressande och SKÖN. 2-3 gånger i veckan räcker fint. ❤️

        Åh snälla, berätta hur du kom igång! Vilken träning började du med? Följde du något program?

          Först satte jag en tidsram – jag skulle träna regelbundet i X antal veckor (låt säga 10). Jag köpte ett större paket PT-timmar (med en PT jag klickade med efter att ha provat en gratis PT-timme hos SATS). PT-timmar är DYRT så det var inget jag ville kasta i sjön… Vi träffades en gång i veckan, tränade och satte även upp mål med min träning. Det var kul att varje vecka berätta om mina ”bedrifter”, dvs hur jag tränat och hur jag mår och få pepp-talk. Jag såg även till att utforska utbudet av grupp-träning (tex har jag alltid haft uppfattningen att jag ”hatar” spinning – men jag upptäckte att det ju var rätt kul?). Sedan blev jag mer och mer inbiten och 10 veckor blev till 20 veckor med regelbunden träning, och nu har det blivit 4 år. 🙂 Obs behöver inte köpa så många PT-timmar längre, men det var mest för att komma igång och lära mig träning från grunden. 😀

        Jag vill höra aaaallt.. Drömmer om att ha det så men tar mig inte över puckeln där det bara är hemskt…

      Blev tillsammans med han som idag är min man. Och jobbar med den relationen så gott som varje dag. Kämpar, kämpar, kämpar.
      På 20 år hade många gånger den lätta vägen varit att bara avsluta. Men den rätta vägen är att fortsätta.

        På vilka sätt skulle du säga att ni kämpar? Kanske svårt att förklara men är nyfiken på de som känner så, att de kämpar för förhållandet varje dag.

          Ja alltså det är ju allt från småsaker som att acceptera att han glömmer tömma luddet i torktumlaren, till att hålla ut och stötta varandra i tuffa perioder när man knappt orkar andas.
          Kämpar kanske va att ta i, men jobbar, anstränger, engagerar, jag vet inte.

        Låter jobbigt att kämpa och nästan dragit flera gånger. Så svårt ska det inte vara. Jag har varit gift länge och det är noll kämp. Kul typ jämt.

          Vadå ”ska”? Det kan nog vara rätt så olika för olika personer. Mycket kan bero på vilket bagage man bär med sig och på vilka områden man behöver mogna. Vi (ej samma person som skrev inlägget du svarat på) har också funderat på skilsmässa flera gånger när livet varit tungt, men det har inte berott på kvaliteten på vår kärlek utan på andra saker. Vi har valt att hålla ihop och ångrar inget. Vi har det väldigt bra idag.

            En ny anonym här. Förlåt för nyfiken fråga, men vad kan vara så tungt och andra saker som gör att man funderar på skilsmässa om man har kärlek? Kan inte komma på något som jag skulle ens fundera att skiljas över förutom om kärleken tog slut (eller att han varit otrogen, men däri räknar jag att kärleken tagit slut).

              I vårt fall har det rört sig om all stress och hård press som kommer med att ha fått barn med omfattande funktionsnedsättningar och att jag själv varit sjuk i utmattningsdepression vid flera tillfällen.

              Jag som skrev om att kämpa. Det vi kämpar mest med är ofrivillig barnlöshet. Sorg och ilska kring det. Jag har tex ”erbjudit” mig att gå för att han ska kunna hitta nån annan som kanske kan ge honom ett barn (vi vet inte vad det beror på, men skuldbelägger mig själv).
              Sen har vi båda olika typer av psykisk ohälsa som ”kommer ivägen” emellanåt. Innebär inte att vi satt oss ner och diskuterat skilsmässa, men man tänker ju att den andre skulle ha det så mycket bättre med nån annan tex.

          Svarade precis E här ovanför att kämpa kanske va lite tungt ord, men att man jobbar med förhållandet, engagerar sig, anstränger sig. Tror inte ett liv kan glida på utan minsta hinder att ta sig an.
          ”Nästan dragit” är din tolkning. Skrev att den lätta vägen hade varit att lämna, inte att det varit på tal eller hur ofta. Men grattis till dig och din partner om ni aldrig haft det tufft eller behövt anstränga er i relationen. Vi har också roligt, men har haft vår beskärda del av ilska och sorg.

      Allra störst skillnad har tron på Gud gjort, men att jag gifte mig, fick barn och att jag under några år frekvent bytte jobb tills jag trivdes ordentligt. Just nu trivs jag väldigt bra på mitt jobb och får jobba med sådant jag tycker är roligt, har nyligen firat silverbröllop och våra barn är nu vuxna = bättre liv kan jag inte tänka mig.

      Vågat välja kärleken, bytte halvdöd etablerad relation mot okänd långdistansrelation med någon som jag bara träffat i några dagar. Bäst efter det var barnen vi fått. Att ha bott utomlands många år var också omvälvande upplevelser som jag aldrig ångrar.

      Man och barnen.

      Flyttade fyrtio mil för att plugga. Tänk om jag inte gjort det…? Då hade jag inte träffat min man och vårt barn hade inte funnits.

      Så jävla glad att jag vågade och gjorde det fast jag inte ville egentligen!

      Att jag pluggade utomlands. Att jag träffade min sambo och skaffade vår hund. Att vi flyttade ut på landet. Att pandemin tillgängliggjorde hemmajobb för oss introverter. Och kanske högst på listan: terapi ❤️

      Fått barn! Lätt. Tacksam dag ut och dag in.

      Flyttat från en småstad i Dalarna, till Sthlm.
      Sen att jag började studera vid 25 år ålder. Helt rätt tid, mogen nog att ta in kunskapen – och gjorde så att jag äntligen fick mitt big girl job och kunde lämna butiksjobbet

      Flyttat utomlands. Flyttar hem till Sverige nu efter 9 år, med pojkvän, gravid och hund.

      Lämna narcissistiskt ex. Vissa dagar kan jag verkligen drabbas av minnet av den misär jag levde i, kan fysiskt känna ångesten som jag hade varje dag i nästan 6 år. När jag tittar på gamla bilder på mig själv så ser jag en människa som väger 10 kilo under hälsosam vikt, ansiktet fullt av stressakne, mörka ringar, ledsna ögon. Minns att jag hade huvudvärk nästan varje dag.

      Det tog bara månader innan de fysiska symptomen började försvinna, helt absurt. Ingen mer huvudvärk, aknen läkte ut, jag gick upp i vikt. Det psykiska tog längre tid, men nu har det gått typ 7 år och jag är nog nästan helt återställd.

      Jag orkar knappt tänka på hur mitt liv hade sett ut idag om jag hade stannat, gift mig och skaffat barn med honom. Mår illa av tanken.

        💖

      Flyttade utomlands direkt efter studenten.

      Sedan jag fick barn har jag funnit ett lugn inuti som jag aldrig hade förut. Ville alltid byta jobb, göra något nytt. Skynda någonstans.
      Nu har jag hittat det jag sökte. Så tryggt, mysigt, roligt, utmanande. Spännande och helt fantastiskt det är att vara mamma. Gör allt för mitt barn och min lilla familj är det viktigaste i hela världen! Fått så bra självförtroende med. ❤️

      Dialektisk beteendeterapi.

      Hoppade av gymnasiet efter 3 terminer,för att jag var vansinnigt uttråkad! Började ist på en skola där jag fick plugga mitt intresse,vilket ledde till en högskoleexamen. Följ ditt hjärta/magkänsla!

    Trosor med hög midja (över naveln), gärna string, i bomull Inte trikå. Var köper jag det? Helst också att de inte heller kostar en halv lön.

      Åhléns. Gå till en affär för underkläder.

      Lindex!

      Bonprix!

        Inte string men det här är en riktig favorit som jag fått många i min närhet att köpa 😅
        Säljs ibland i 3-pack. Jag köper alltid när det är typ 25% på allt så väldigt prisvärda. ://www.lindex.com/se/p/7946639-80-svart-brazilian-high-ribbad-seamless-trosa

      Iciw 👌🏼

      Twilfit har bra kvalité och högre trosor.

      Gekås!

    Håller på att köpa hus! Eller letar hus iaf.
    Men nu har vi varit på en visning av ett hus, som är i behov av renovering men inget direkt stort. Mest att det är gammalt och slitet, man kan alltså bo där och renovera lite pö om pö.
    Men! Min fråga är, vad tycker ni är rimligt att man ska ha i pengar ”över”. Tänk, alla fasta utgifter är betalda, ni har pengar till mat för månaden och även ca 2000kr var för ”slösar”pengar (till ev nya kläder eller nöjen). Hur mycket mer tycker ni man ska få över per månad för att exempelvis kunna spara till framtida renoveringar eller in på buffert/annat spar.

    Tänker nog att folk kommer tänka heeelt annorlunda här, men är bara intressant att höra. Det är vårt första hus och alla säger olika så det är skoj att se hur andra tänker 🙂

      Vi har alltid 80k på servicekontot men kan få loss betydligt mer pengar vid behov. Beror ju på hus och situation/plats i livet. Så jag säger, se över allt ni BEHÖVER göra med huset och vad ni ÖNSKAR göra. Se över vad som riskerar att kosta ganska snart och sätt en rimlig summa på servicekonto och spara på det tills ni når den summan. Se sen till att det finns pengar där. Vid större utgifter kan ni skaffa kreditkort och anmäl er gemensamma inkomst, ni kan ofta få högre kredit då. Ta ett kort ni tjänar poäng på, typ SAS eller hotell, så kan ni göra kuligheter för poängen.

      Och vid kreditkort: alltid betala hela summan för att slippa ränta.

        Absolut! Sådant där har vi tänkt på. Men jag tänker mer på hur mycket man vill ha kvar varje månad. Om vi måste använda bufferten, så vill man spara ihop det igen såklart. Och då kanske det inte är så härligt att inte ha några kronor över alls. Men räcker det med 1000, 10.000 eller tycker du helt orimligt att man ska ha 100.000 över varje månad? (Förstår självklart att ingen skulle tycka 100.000kr)

          Alltså det där är helt omöjligt att svara på utan att veta inkomster, belåningsgrad, pris på hus, handpenning, skick på hus. Men nej vi sparar inte 80k varje månad eftersom vi inte gör av med 80k i månaden.

      Vi har 300 000. Skönt om typ flera saker skulle gå sönder på en gång att bara kunna åka iväg och köpa det man behöver.

      Detta är vårt första hus också och jag var mest förvånad över hur mycket pengar som behövdes första året. Man behöver verkligen köpa allt… gräsklippare, trädgårdsredskap, skyfflar, lite verktyg, mer möbler (om man flyttar till större). Verktyg och sånt är rätt dyrt, men det behövs ju bara köpas en gång. Förhoppningsvis.

        Såg nu att jag inte ens svarade på din fråga. Vi sparar 25% av vår inkomst varje månad.

      50-30-20. 50% på fasta kostnader inkl. hus/lån, mat osv. 30% disponibla pengar. 20% sparande.

      Jag skulle köra stramt tidigt och sen när ni nar några hundra tusen på buffert kan man unna sig mer. 10 000 i månaden i början kanske? Till sparande

      Jag är ändå förvånad när jag läser här. Har gemene man några hundra tusen liggandes på sparkonto?

        Ja

          Mer än vad en eventuell kontantinsats skulle vara på sådana hus vi kollar på. Måste ju vara härligt att haft möjligheten att spara så mycket

          Varför svarar du ja? Det stämmer ju inte att gemene man har det.

          Till 21:15 – Det är oftats mest extremer som svarar på såna här frågor, antingen de som har väldigt mycket eller väldigt lite.

        Nej

        Nej, gemene man har inte det.
        Var 3:e person har inget alls på sparkontot.

          Är det pga att var tredje person alltid genom livet levt på minimum eller pga svårt att hålla i pengar? Om du vet, jag är nyfiken ej nedlåtande.

        Gemene vet jag inte men det är ju bra och rekommenderat att ha några månadslöner på kontot ifall nåt händer. Och med hus är det nästan ett måste. Har man två ok löner så är det inte så svårt, särskilt om man inte har barn.

        nej 1 miljon

        Nej!

        Japp, sparat genom livet utan att ha snålat, lite arv, sålt och köpt fastigheter.

      Vi har alla pengar in på ett konto, sedan har vi en budget månad för månad med ungefär vad vi har att betala just då (för att ha lite koll). Barnbidraget är sparande till barnen, 5000 pensionsspar och 6000 vardera får vi i egna pengar / fickpengar att göra vad vi vill med. Allt efter det ska gå till sparkontot (brukar föra över det som är kvar den 24e varje månad). Kanske 10000 i snitt?

      Nu har jag inte läst de andra kommentarerna. Men ska man äga ett hus bör man ha en bra buffert.
      Vi har alltid ett konto med 100 000kr liggandes om vitvaror går sönder eller liknande.
      Det är öronmärkt för kris, men ibland kan vi ta därifrån för tapetsering etc.

      Utöver det har vi semesterkontot som vi börjar spara så fort semestern är slut,
      För att kunna göra kul med barnen. Det ligger runt 30-40 000 efter ett par månader och det kan vi så klart också ta av om det behövs.

      Utöver alla kostnader och mat har vi ca 3000 kr var i fickpengar.

        Ja det beror ju på vad för hus man ska ha med. Vi har egen brunn = pump som kan gå sönder + två filter som renar vattnet som var rejält dyra att köpa som också kan krångla. Har man kommunalt VA så är det ju inga såna utgifter man behöver ta höjd för.

        Det är så många olika saker att väga in och allas situationer är olika.

    Vad ”ska” man ha för vinterskor? Mina gick sönder förra vintern så jag behöver nya, bara att jag inte vet vad som passar riktigt. Tänk kostymbyxor, kappor, blusar, klänning…har inte riktigt hittat några som jag känner passar. Någon som har tips?🙂

      Dr Martens är alltid snygga eller boots från Ecco

        Tack, dr martens är inte min smak men ecco har jag inte tänkt på😊

      Har Chelsea boots från Gant. Passar till det mesta. Tänker att den tiden jag är utomhus är komfort viktigare. Byter skor på jobbet.

        Hade varit jättebra om jag kunde byta skor, haha! Jag pluggar så känner inte att jag vill ta med extra skor till universitetet. Gillar chelsea boots dock. Är de från Gant fodrade?

          Mina är det i alla fall 😊

            Ska kolla, tack☺️

      Det beror ju lite på var du bor. Malmövintrar är inte samma som i Umeå och olika skodon behövs.

        Ja iofs. Västsverige😊

          Då är det galoscher som gäller.

            Finns det fodrade?😂

            Tycker dock inte det regnar och är så blött som alla säger.

      RM Williams och till kalla dagar ett par klassiska från Bally.

    Ni med migrän – hjälp!!
    Vilken migrän-medicin tar ni?
    Samt vet ni vad som utlöser eran migrän, något ni undviker för att inte få det? Och vad gör ni när ni väl har migrän för att försöka lindra den?

    Lidit av migrän (börjar med väldigt ont i nacken och blir sedan extrem huvudvärk på ena sidan av pannan och kräkningar) sen jag var litet barn. Jag har tagit stark migrän medicin i nässpray-form sen några år tillbaka, som har fungerat bra fram tills nu. Tror jag blivit immun 🙁 och med två barn under 3 att ta hand om, så är jag desperat. Bokat tid med läkaren för att se om det finns någon annan medicin jag kan testa. Så vill gärna ha tips på vad som fungerar för er.

      Jag tror min migrän utlöses av ljus. I början tänkte jag att det kan inte vara möjligt, men efter att ha läst på förstår jag att ljus kan utlösa ett anfall. Får alltid migrän med aura, och förloppet är alltid detsamma. Jag har lyckats stoppa anfall en gång och då genom att ta Treo och hinka i mig kaffe DIREKT. Tycker det är otroligt svårt att lindra/stoppa, för egen del tror jag att jag behöver försöka få stopp på det typ direkt auran sätter igång annars är det kört. Och sen är man däckad ett dygn 😅

      Min migräniga syster har någon slags mössa/hjälm som hon lägger i frysen. Typ som en ögonmask fast för hela skallen. Spikmatta kan hjälpa har jag hört. Min migrän försvann när jag slutade med p-piller och bytte jobb.

      Jag har fått sumatriptan utskrivet av läkare som akutmedicin som funkar okej, men jag har kronisk migrän så jag har förebyggande medicin 🤯

      Jag äter en svag dos av metoprolol dagligen för min migrän. Från migrän varje vecka till kanske ett anfall varannan månad.
      Då tar jag sumatriptan och metoclopramide.
      Fick detta efter ett anfall som var så illa så dom trodde det var en hjärnblödning.

      Äter betablockerare dagligen för att motverka och sumatriptan vid värk. Vet inte riktigt vad som utlöser det men har fått det ibland när jag ätit lite under dagen.

      Prata med din läkare istället så kan hen rekommendera vad som skulle passa för just dig!

      Botox mot migrän blev min räddning!
      Hade migrän som värst 3-4 gånger i veckan och nu 1 gång på 2 månader. Man fyller på var tredje månad ca (12-14 veckor).

      Mitt triggas av stress och blir då värre av hunger, fel ljus, höga ljud.

      Förutom medicin hjälper egentligen bara att sova för mig, i total tyst och mörkta rum.

      Jag tar sumatriptan vid behov, receptfritt.

        Varför re-ce-ptfritt? Extremt dyrt dessutom bara halva styrkan.

          19 kr för två tabletter. Inte dyrt.

          https://www.apotea.se/sumatriptan-teva-tablett-50-mg-2-st

            Ok, billigare på nätet än i butik (har för mig att de kostar typ 90 kr där). Men ändå mycket dyrare än på re-ce-pt samt halva styrkan som sagt. Men de kanske hjälper om man har väldigt milda anfall. Men bättre att gå till en läkare och få diagnosen bekräftad än att bara köpa utan att egentligen veta vilken typ av huvudvärk man har.

              Det funkar för mig 🤷🏻‍♀️ orkar inte krångla och bråka med läkare när dagens lösning funkar. Behöver inte få bekräftat att det är migrän för det vet jag att det är.

      Diclofenac

      För anfallen finns det inte precis något annat än Sumatriptan som fungerar. Har testat Rizatriptan men märkte ingen skillnad på effekten precis. Min räddning är förebyggande behandling! Tar candesartan 16 mg/dag. Har testat andra förebyggande mediciner men fick massa biverkningar. Candesartan är absolut bäst och vet många andra som håller med.

      När jag väl får ett anfall nu är det betydligt mildare än tidigare. Det är fortfarande jobbigt men jag ligger inte och kräks på badrumsgolvet iallafall. Styrkan och intensiteten på huvudvärken är även den lägre. När jag får ett anfall brukar jag duscha eller bada. Vatten hjälper mig mycket och kan duscha hur länge som helst under ett anfall.

        Och för mig funkar rizatriptan men inte sumatriptan, och olika förbebyggande har inte hjälpt 🤷. Alltså det är olika för alla och egentligen meningslöst att fråga ”vad som funkar för andra personer” för det kommer ju inte att stämma för dig (frågeställaren) ändå.

          Menade att ingen annan medicin (Alvedon/ipren/liknande) egentligen fungerar på kraftiga migränanfall. Menade inte att Rizatriptan inte funkar! Har du testat candesartan? Metoprolol var helt värdelöst. Fast det kan ju hjälpa att fråga andra. Blev själv rekommenderad candesartan av en kollega och har även tipsat vidare. Personerna jag tipsat har testat och även deras liv blev helt förändrade så candesartan är en bra behandling som funkar för många.

      Har aldrig fått så bra hjälp av läkare så tar ingen medicin. De jag fått prova av läkare har varit typ pronaxen, vilket hjälpt 0. Som tur är så har jag det senaste haft ganska få migränanfall (har migrän med aura). Men har mycket spänningshuvudvärk. Ska nu börja gå på olika massage, rygg, nacke och käke då jag spänner mig och biter ihop mycket och hoppas att det kommer hjälpa en del.

      Trigger- stress, ljus (lever i solglasögon året runt) resor och möten som bryter ät och sovrutiner samt kräver en annan anspänning än vardagen. Startar ofta i nacke och käkar och sen alla typiska symtom.

      Förebyggand: Botox nacke, axlar, käke, huvud.
      Massage minst en gång i månaden.
      Behandling: Ajovy sprutor en i månaden. Vid anfall sumatriptan/rizatriptan tabletter eller imigran spruta. Har också Vydura tabletter men har inte riktigt fått dem att funka.

      Vad som inte har funkat för mig: Betablockerare, akupunktur, Treo

      Det är tyvärr en jäkla djungel att hitta rätt och tyvärr dålig kunskap på VC, de vill helst bara skriva ur mediciner. Jag har även röntgat huvudet för att se om det fanns något (och det gjorde det inte😉)
      Idag går jag till en privat läkare, specialist på smärta. Är i stort sett symtomfri och har inga sjukdagar pga migrän längre… ta i trä…

      Jag hoppas av hela mitt hjärta att du skall få hjälp vi migränisar vet vilket helvete det är!!!

      Fråga din läkare om remiss till neurolog. Finns en del förebyggande mediciner att prova.
      Jag har tur som blev hjälpt av den första förebyggande jag provat och det är saroten. Biverkningar fick jag lite i början i form av torr i munnen samt svårare att kissa.

      Vet att det kommit nya mediciner på marknaden som migränkunnig neurolog borde ha koll på.
      Migränhjäkpen är ett annat tips. Vet många som fått fantastisk hjälp av dem.

        Att få remiss till neurologen är inte alltid lätt. Neurologen brukar inte heller ta emot om man inte testat olika förebyggande behandlingar innan. Neurologerna har för mycket att göra så migrän hanteras på VC in inte något särskilt behövs.

      Tar sumatriptan. Haft många år. Men försvinner inte helt. Pga hormoner och stress. Så jobbigt.

    Jag känner mig alltid så himla ful. Vet inte vad jag ska göra för jag har inte råd med operationer och vet inte ens om jag vill, men hur förlikar jag mig med tanken? Den har liksom fastnat där, att jag är så ful. Har ca 5-6 skönhetsfel i ansiktet, alltså sånt som folk verkligen tycker är fult så det är inte bara någon liten grej jag hakat upp mig på.
    Önskar jag inte brydde mig men inte nog med att jag är ful så är jag dessutom ensamstående, lågavlönad, bor i hyresrätt osv när verkligen alla andra i min släkt och mina vänner är snygga, har kärleksfulla förhållanden, äger sina boenden osv.
    Känner mig så himla ledsen och deprimerad.

      Varför tror du att du är ful?
      Det är du med all säkerhet inte.
      Dessutom är ”perfekt” tråkigt ❤️

        I spegeln tycker jag att jag ser ok ut men på kort ser jag helt gräslig ut. Och har extremt fula tänder tyvärr så inte ens om jag ler blir det bättre.

          Har tänkt på det jättemycket det sista själv också. Tycker jag är söt och fin när jag ser mig i spegeln. Sen tar nån kort, kan vara jag som tar en selfie också, och jag ser ut som…. Nåt som får mig att vilja gråta.

          Spara och fixa dina tänder om det stör dig!

      Jag tror jag vågar påstå att du inte alls har några skönhetsfel. Vad är ens det? Vi har alla saker vi är mer eller mindre nöjda med. Tänk tvärtom. Du har säkert saker som andra hade velat ha.
      Och jämför dig inte med andra utan försök istället fundera på allvar hur du ska tänka mer positivt om dig. Försök dejta någon men då måste du ju ha en positivare attityd. Både till dig själv och till ditt liv. Och vad skulle det vara för fel på en hyresrätt? Är ju en bostad som vilken som helst.

        Påsar under ögonen, stor och sned näsa, tänder som ser inkastade ut i munnen osv. Jag tycker ofta människor som inte ser perfekta ut är fina men jag ser verkligen inga fina drag på mig själv. I spegeln okej men ta ett kort på mig och jag vill bara gömma mig.

        Jag kan inte dejta någon pga erfarenheter men hoppas såklart träffa någon men vet inte hur jag ska ändra min attityd. Inget fel på hyresrätt men när folk köper ska alla komma och kolla och säga hur fint de har det, men när jag flyttar och vill visa mitt hem bryr sig de flesta inte alls känns det som.

          Jag känner en kvinna som ser ”helt normal” ut (vad det nu är). Men på kort, herregud så snygg.

            Med det menar jag att lita på den bild du ser i spegeln och inte den på kortet ❤

      Förstår känslan. Finns superbra tutorials på tiktok o yt om hur man kan piffa till sig med små medel (klippa håret, stylea håret, fixa ögonbrynen, hitta de färger du passar bäst i osv). Fokusera inte på ”defekterna” utan på de delar du är mer nöjd med.
      Tror det hela egentligen handlar om att du kört fast och inte ser någon ljusning. Försök kolla om du kanske kan utbilda dig inom ett annat yrke?

        Tack, ja jag känner själv hur jag kört fast i tankarna och vet inte hur jag ska släppa dem. Försöker tänka vad gör det om jag är ful?? Jag måste väl få finnas trots det.

      Blir så ledsen av att höra att du pratar ner dig själv sådär ❤️ Du har självklart rätt till dina känslor och det är supersvårt att inte jämföra sig med andra.

      Har du alltid sett på dig själv såhär?

        Inte alltid men mycket har kommit på senaste tiden, kört fast i mina tankar på något sätt. Känns som alla runt mig är så vackra och har så fina liv och mitt liv är grått och trist och så till råga på allt ful. Inte ens ett fint utseende kunde jag få, så känns det.

          Om du inte alltid tyckt det så sitter det i ditt huvud. Din näsa och tänder har ju inte ändrats nu, eller hur? Du måste komma ur den negativa spiralen och försöka vända dina tankar och jobba på ditt självförtroende och självkänsla. Lättare sagt än gjort såklart, men du ska inte behöva må såhär.

          Bara för att deras liv ser bra ut enligt dig så kan det ju finnas mycket som skaver där också.

          Ta hand om dig❤️

      Tror absolut inte du ser så illa ut som du beskriver. Ofta sitter det i ens egna huvud och ingen annan tänker på de ”skönhetsfel” du tycker dig ha. Du kan ju även ha dysmorfofobi ?Sen om du vill levla upp dig själv lite, klipp en ny frilla, kanske skaffa ett par schyssta coola glasögon som drar fokus från det du tycker är jobbigt med dig själv/ditt utseende. Klä dig så att du känner dig fin, bekväm och säker i det du bär. Sista men inte minst, träning, bra kost osv kan göra under med hur man känner sig och faktiskt ser ut, dvs ha ett friskt utseende. Börja med att ta hand om dig själv, inifrån och ut, du kommer må bättre.❤️

      Det är dina egna tankar som förstör för dig nu! Vad gillar du med ditt liv? Vilka egenskaper har du som du gillar? Du är frisk, har ett jobb? Sluta jämföra dig med alla andra. Skriv dagbok och se om det finns ett mönster av situationer som får dig att känna dig ful, se vad du tänker om dig själv svart på vitt. Vad är du rädd för egentligen, gå djupare – till exempel att bli utanför på grund av att du är ”ful”? I så fall tänk tillbaka på första gångerna du upplevde att du var utanför och läk ditt gamla jag och dina tankar.

      Vad gör du för att bli (i dina ögon) mer lyckad?

      Hej TS.

      Det låter nästan som att du har dysmorfofobi/BDD. Kanske ska du kontakta en psykolog och få hjälp med dina jobbiga tankar?

      Vet du, det finns massor av människor som inte har konventionellt vackra drag som är supervackra! Det må låta klyschigt men ENORMT mycket av skönhet kommer inifrån – Hur man för sig och vad man utstrålar. Om man vågar äga utrymmet man är i. Om man bjuder in andra människor till samtal, är öppen och nyfiken.

      Det finns massor du kan göra för ditt välmående som hjälper med sånt! Gör lite research och prova dig fram för att hitta en grund som du trivs med när det gäller hårfärg, frisyr, hur du sminkar dig (om du gör det), och kläder du tycker är fina utan att du känner dig obekväm. Ta hand om dina händer. Småsaker liksom.

      Gör SMÅ ändringar för ditt välmående. Stora ändringar är svåra att genomföra och så känner man sig misslyckad om man inte klarar av det. Men små är lätt och gör att man känner att något faktiskt händer. Kanske en enkel kvällsrutin, kanske börja ta med matlådor till jobbet, ta en kvällspromenad, läsa lite varje kväll, spara hundra kronor mer än vanligt. Vad som helst bara att man känner att man tar kontroll över sitt liv.

      Att utstråla värme och självförtroende är det bästa skönhetshacket!

        Just det, sök samtalsstöd via VC! Låter som att du skulle må bra av att prata med någon ockås. Lycka till!

    Spegel spegel på väggen där… och så ytterligare ett samarbete och så ett gammalt recept. Och så tar vi en selfie till i spegeln.
    Hur kan influencer ta sina bilder i speglar?

      För att de inte hittade en fotograf som vill jobba gratis.

        😂

    Aliens i havet!?

      Huh?

      Vafalls? Dags att sluta skrolla på tiktok eller YouTube nu

      Inte direkt aliens men water buffalos kan simma relativt långt o i djupt vatten o dessutom hålla andan! Det var nytt för mig

        Vattenbufflar.

          Tack!

      Ja jag fattade inte så mycket av det där. Skumt!

    Alltså varför ger folk sina barn EPOR? Avskyr ni era barn eller omvärlden? Menar då inte barn på landet där bussar sällan går utan i tätort. Min teori är att olyckor i trafiken ökar/inte minskar eftersom folk gör dumma omkörningar när en EPA åker framför. Är inte beredd på ett i stort sett stillastående fordon i en kurva på en 80 väg och krockar/kör av vägen. Därtill har förarna sällan vett att köra åt sidan när de har 20 bilar bakom sig. Avskyyyyyr dessa förbannade bilar.

      Men jaaaaaaaa äntligen nån mer! Jag hatar dem så mycket!

      Min erfarenhet säger att folk gör dumma omkörningar om dom ligger bakom en skåpbil, en äldre bil, en rostig bil, en liten bil, en bil som kör prick enligt hastighetsgränsen… Av någon anledning har folk med nya, stora bilar, gärna elbilar, svårt att ligga bakom någon annan i trafiken. Dom kör om även över heldraget, eller i bussfil, men om ska dom.

        ”Gärna elbilar” 🧐 / kränkt elbilsägare

      Här där jag bor har jag inte problem med som som kör a-traktor, dom brukar sköta sig generellt. Men dom vanliga bilisterna blir så sjukt provocerade!? Det är det farliga.
      Men å andra sidan kör dom också om mig på 40-sträckan när jag ligger i 40 såattee.

      Det är ett jävla otyg!! Ser aldrig någon som körde lagligt heller. Såg förra veckan en som körde om en personbil på 50väg innan skymd kurva. Inne i stan i närheten där vi bor är en gågata där jag ALLTID ser att de sitter med sina jävla tlfner vid ratten. Åkt bakom flertalet som plötsligt, sakta men säkert åker över på fel körbana (antar att dom sitter med tlfn!) Spyr på’t!

      Vilken jävla city-spya att ha ur sig. Testa själva att växa upp på landsbygd som tonåring och förstå att du antingen är livegen till dina föräldrar eller har ett eget fordon som tar dig nånstans. (Och till skillnad från moped: ett fordon som tar dig nånstans med värme och väderskydd året om). Är så trött på EPA-klagandet, vad sägs om att testa känna nån form av empati och förståelse för att ungdomar på landet vill ha frihet och ett eget liv, precis som ungdomar i stan som kan ta sig vart som helst på ett busskort?

        Lär man sig inte läsa på landet? Prova igen, det står bokstavligen: ” Menar då inte barn på landet där bussar sällan går utan i tätort.”

        Hade de använt det till just det så hade ingen stört sig. Om det bara var att ta sig från plats A till plats B som en buss. Men de flesta åker runt utan att tänka på regler och dunkar musik utan att tänka på att respektera andra. De använder det inte till enbart ett transportmedel i sig utan mer som en störande leksak.

          Precis detta! Och de gör det för att få reaktioner, annars hade de kunnat ha sina epa-träffar långt från civilisationen men det har de ju inte.

          Där jag bor nu finns inga epor, men det kryllade av dem dör jag bodde förut. Var på kalas i den staden för ett tag sen och passade på att åka runt och se mig om lite och ALLA stora parkeringar är numera låsta från kl 22 just för att epa-barnen har blivit ett så stort problem där. Så bra med de åtgärderna!!

        Haha aldrig. Jag skulle skämmas om jag fick ett epa-drägg till barn.
        Skulle jag mot all förmodan bo på landet så kommer jag och min man att köra. Fotbollsträning? Inga problem, jag kör. Hämta från hemmafest ko 03.30? Ring mig, jag kommer. Men epa? Aldrig.

          Ja alltså bor man där det inte finns några bussförbindelser och man väljer att skaffa barn så får man ju ta ansvar för att köra dem till olika ställen.

            Exakt

      Finns få saker som är så störigt i trafiken som epor!!! Hatar skiten. Borde avskaffas. Dom vet varken vett eller hut och är 100% livsfarliga när dom ligger och puttrar i 30 på 70+ vägar. Borde vara totalförbud att köra på dom vägarna med en EPA! Blä, vad jag kräks på epor😂

      De verkar ju relativt säkra ändå. I alla fall om man jämför med moped eller såna livsfarliga moppebilar. Om folk gör livsfarliga omkörningar förbi fordon som följer trafikregler ligger det enligt mig på de som gör omkörningarna. Det kan ju lika gärna vara en cyklist, traktor eller släp där efter kurvan. Dock tycker jag att det borde finnas en viktgräns på epatraktorer, och lite högre körkortskrav.

      För att föräldrarna själva är WT. Det är svaret.
      ”Klart ungen ska ha en epa” tänker dom och är
      Glada om ungen kommer in på fordonsprogrammet. Det är det enda krav dom har typ.

      Talar av erfarenhet i min omgivning,
      Fördomsfull som jag är.

        Hahahaha det här är SÅ sant!! Även om man själv inte är WT, så tänk om ens barn börjar umgås med såna personer?😳 man får väl helt enkelt se till att man bor på i bra områden så att den risken minimeras.

      Åååååh jag med!!!!! Hatar, hatar, HATAR EPO:r! Och alltid är de ute och puttrar i sina goda 30 (eller är det 40?) km/h under rusningstrafik där det inte finns omkörningsmöjligheter. Som tur är har jag fört över min avsky på dessa fordon till mina barn, så de vill absolut inte ha någon!

    Vad tror vi om allt med HF, SC och MN?

      Va?

        Hanna Stella Malin

      Jag tror att PC var otrogen med SKs ex och att PS visste det utan att säga nåt.

      Tror inte det varit ett gemensamt bråk. Tror Hanna haft sina anledningar att bryta upp med bägge tjejer och att med Malin var det för att hon låg med hennes ex efter att de gjort slut utan att säga något samtidigt som de blev mer nära och nära. Nu verkar Malin o Stella umgås endel och det tycker Hanna är falskt för hon menar på att de har snackat så mkt skit om varann innan, om det är de två hon syftar på när hon tog upp falskheten i podden.

    Hur träffade ni era partners?

      Online, 2019. 😊 Idag är vi gifta och har två barn. Tack ”match.com”!

        Online, 2017. 😊 idag är vi gifta och har två barn. Tack Tinder!

          Mer kärlek till folket!

      På ett sommarjobb.

      På happy pancake för 10 år sedan. Vi chattade med varandra i en månad, träffades och efter typ dejt 3 kände vi att det skulle vara vi.

      På krogen för snart 25 år sedan. Tänkte mig ett ONS men han blev kvar.

      På jobbet. Han följde mig hem från en firmafest, jag kysste honom. På den vägen är det!

      Via gemensamma vänner för ca 25 år sedan. Jag har alltså aldrig använt Tinder, nätdejtat och liknande. Måste erkänna att jag är glad för det, det verkar jättejobbigt?

      På jobbet.
      Vi var kollegor, blev sedan vänner och började umgås privat, vilket ledde till att vi båda fick känslor för varandra.
      Nu har det gått 13 år och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom.

      På konferens.

      På Lunarstorm för snart 19 år sen

      Via en idrottsförening för tio år sedan. 🙂 Idrottar fortfarande ihop.

      Vi studerade franska i Paris och hamnade i samma klass 🇫🇷

      Jobbet

      Gymnasiet. Blev tsm några år efter.

      Tinder 2019. Var nybliven singel och ville bara ha kul och dejta runt (det klassiska). Blev såklart stört kär och nu ska vi gifta oss nästan 6 år senare.

      På match.com för femton år sedan.

      Ett kvart-i-två-ragg för 20 år sedan. Vi gick hem till mej tillsammans och sen gick han aldrig hem. Vi är lyckligt gifta med två barn.

      Hemmafest.

      Vi var med i samma teateruppsättning.

      Hemmafest 2005! 👌🏼 Funderar på att ordna liknande fest nästa år då det är 20 år sen 🤭 det är ju ändå typ likadant mode nu som då 🤣

      På gymnasiet. Idag är vi gifta och har inga barn! ❤️

      På fritidsgården 1988

      På tinder. Nu väntar vi vårt första barn tillsammans!

      På krogen, 8,5 år sedan. :’)

      Genom gemensamma vänner för 16 år sedan 🙂

      Jobbade på typ en 7-eleven och han köpte fyllemat <3

        Vad gulligt! <3

    Stureplansmordet på SVT är riktigt bra. Så sjuk och hemsk händelse, ofattbart att någon gör så

      Idag skjuts folk ihjäl på öppen gata var och varannan dag. Stureplansmorden har blivit vardag. Hemskt!

    Släpp taget (spoiler varning)

    Är inte den sjukt överhypead!? Storyn kändes lite blaha, tjatet om att dottern strippar, relationen mellan pappan och hans föräldrar, att hon förlät att han inlett en ny relation.
    Att folk gråter sig rödsprängda är obegripligt för mig. Sorgligt absolut, men inte på så extrem nivå.

      Otroligt överskattad.

      En av de sämsta filmer jag sett, överspelande Josephine B, förutsåg ungefär vad som skulle hända direkt. Kan inte förstår de som storgråter åt filmen. Skulle kunna vara någon slags ironisk komedi snarare.

        Tack, önskar jag hade läst denna typen av kommentarer innan jag slösade tid på att se filmen!

      Jag grät mest för att tanken att min dotter ska växa upp utan mig äter upp mig inifrån.

        Det kan jag förstå! Har inte barn själv men kan tänka mig känslan. Och det är ju en sak att bli ledsen över, mer än handlingen av filmen.

      Äntliggen någon som tycker samma, sjukt överskattad?

        Änt-liggen?

      Väldigt övertydlig tyckte jag den var. Hade inte alls koll på vad det var för film när jag började kolla. Tycker Älska mig är bland de bästa svenska serierna som finns och jag gillar han norska skådisen så jag tänkte det skulle vara något i samma stil. Lite problem och lite kärlek sådär 😄 Blev mest besviken att den var så mörk, men man behövde ju inte vara något geni för att hänga med i handlingen och svängarna direkt. Gillade inte Baby Reindeer heller, men jag tycker inte överlag om filmer och serier där allt är ”fult”.

    Stör mig något oerhört på all reklam poppar upp när jag ska läsa kommentarer här på bloggen!

      Slipper du om du går in på sidan via web-läsaren Brave.

        Jag har Brave, det dyker upp hos mig också?

    Inget ÖS utan den mycket spännande analysen kring vad som egentligen hänt mellan Alex och Vickan?😭 Dem var så roliga ihop! Förut trodde jag det var nå hitte på rykte, men nu är det ju uppenbart att de inte umgås

      Jag tror att deras värderingar krockar, kolla bara hur deras liv ser ut (alltså utifrån), det är som dag och natt. Verkar som att Alexandra har dragit sig undan från den ytliga och meningslösa världen. Hon umgås knappt med tex Kenza som hon gjorde en del förut, även tex Ines. De är mer buddy buddy mer Victoria, tror de valt Victorias ”sida”.

        Men så sorgligt att säga upp vänskapen med sin syster som man var bästa vän med pga det?

        Helt sjukt att inte umgås med sin jämnåriga syster 😅 Dock har jag en känsla av att Alex är den falska av dem. Tycker det hintats många gångar av diverse influensers om att hon försöker få allt kring sitt liv och sina barn att verka så perfekt. De lagar mat, städar, bråkar aldrig, en tvååring som typ kan läsa (😂) osv. Sen ska hon alltid låtsas vara så relaterbar.

          Absolut att de kan ha krockat om detta också, dvs om varför Alexandra har sån stark bekräftelsebehov att visa att hennes liv ALLTID är 10/10, (det är så fejk). Kan vara nåt som triggat Victoria att hon tröttat på det här ”hej här är jag och mina barn som är helt perfekta, hejdå”.

      Dags att gå vidare nu. Inte så troligt att kommer få svar idag med tanke på att du inte fått nåt svar när du ställt samma fråga i alla andra ÖS de senaste två åren

        Eeh, det är första gången just jaag ställer den frågan här. Att andra ställt frågan i tidigare ÖS kan inte jag anklagas för

          Jag har ställt frågan innan också 😇

      Undrar också!!

    Hjälp. Jag var på julbord förra veckan (jag vet, jättetidigt) med jobbet.
    Efter julbordet gick majoriteten vidare till en närliggande pub och vi drack och hade det trevligt. Jag spenderade större del av kvällen med att prata med en manlig kollega och några till.
    Vid 22 sa ena kollegan att han ska runda av och gå hem. Jag funderade också på att dra mig, så jag tog snabbt beslutet om att runda av kvällen och åka hem då med. Vi tar på oss kapporna och börjar tillsammans säga hejdå till kollegorna som ska stanna.
    Kollegorna skrattar, säger ”ska ni gå?!”, flinar mot oss på ett suspekt sett, viskar mellan varandra och sedan skickar iväg oss ut genom dörren. Jag som druckit 3 glas vin förstod inte riktigt vad de konstiga minerna innebar, men tänkte inte mer på det.

    Jag och kollegan tar sällskap till tunnelbanan som ligger 5 minuter från puben, och påvägen säger han ”Du fattar väl att alla tror att vi går hem TILLSAMMANS nu va?”….
    Då fattar jag, viskningarna, minerna, att alla tittade på oss så uppspelt..Dom tror att vi ska hem!!! tillsammans!

    Jag är jätteirriterad över det här. Inte alls så jag vill framstå. Det finns 0 romantiska känslor mellan mig och denna kollega, vi är bara bra kollegor och skulle gå åt samma håll. Vid tunnelbanan kramades vi hejdå och han åkte åt ena hållet, jag åt det andra.
    Vi har inte ens kontakt privat utanför jobbet (alltså sms/messenger osv). Det finns liksom verkligen ingenting där, men jag är jätteledsen över alla mina kollegor nu har fått för sig att vi legat.
    Jag vet hur liknande rykten sprids på jobbet, och att bara säga ”inget hände” kommer inte förändra något eftersom det är vanligt att par som haft ihop det förnekar allt…

    Vet inte riktigt varför jag är så irriterad, jag tänker att mina kollegor borde fatta att jag aldrig skulle följa med någon hem på det sättet, eftersom det aldrig hänt under mina 6 år på samma arbetsplats…..Jag har aldrig haft en flört med någon på jobbet. Alla firmafester och konferanser har varit städade från mitt håll, och kollegan jag tog sällskap med har också ett städat intryck.

    Vad gör jag? Hur får jag folk förstå att ingenting hände? Det finns ett helt gäng vittnen men dom såg ju bara oss gå därifrån tillsammans, inte vad som hände sen.

    Är lagom förtvivlad över detta och bävar inför jobbet imorgon.

      Låter som att ni går i gymnasiet snarare än att vara kollegor. Strunta i vad dom tror ni gjort eller inte gjort, för vad spelar det egentligen för roll?

        Ja det är ju en fin tanke men du kanske förstår att världen inte riktigt fungerar så? Vi hänger ju ändå bland annat här,på en blogg där RYKTEN florerar. Alltså spelar rykten en roll.
        Är helst relativ ryktesfri på jobbet, och särskilt när det gäller saker som verkligen inte stämmer.

          Du behöver helt klart chilla. Tror dina kollegor haft annat att tänka på under helgen, än att ni gick hem samtidigt. Och OM de möjligen fått för sig att ni haft ihop det-deras problem, inte ditt, du vet ju att inget hänt. Skvaller förekommer på de flesta arbetsplatser, inget att bry sig om.

            Jag hade inte brytt mig om det inte hade varit så att jag vet att de tänker så, de gjorde ju det ganska tydligt när vi sa hejdå och dom flinade åt oss och gav väldigt intressanta blickar. Jag bara förstod det inte där och då, eftersom jag inte insåg hur ”Det såg ut” när vi gick tillsammans därifrån. Allt klickade när vi väl gått och min kollega då bekräftade att ”du fattar väl att de tror att vi går hem tillsammans?”

            Så det är ju inte så att de ”möjligen” fått för sig det, dom har det. Och jag vet hur skvallret går om liknande situationer. Känns bara inte ett dugg kul att det ska ske såhär.
            Om jag hade flörtat, varit jättefull, eller haft ett rykte om att vara lösaktig hade jag haft större förståelse, men nu känns det bara himla uppblåst och taget ur intet.

            Hade jag gått från jobbet tillsammans med en kollega hade ingen höjt på ögonbrynet, men bara för det är kväll och alkohol med i bilden så ändras förutsättningarna helt. Korkat.

              Så de flinade menande när ni gick, än sen? Folk gör sånt pga de tycker att det är kul i kanske tre sekunder. Sen är det glömt och dina kollegor kunde antagligen inte bry sig mindre.

                Men jag jobbar ju med dessa kollegor. Jag vet hur snacket går. Jag har ju själv hört hur det snackas om de som har ihop det. I år efteråt.. Jag vet inte om du kanske har det så med dina kollegor, att det snackas om en kort stund sen är det över? Så är det inte hos oss. Det snackas friskt om den där hemska fyllan som chefen hade 5 år sen, eller när nya kollegan var otrogen mot sin man 2 år sen, och vilka som låg på senaste konferansen.. Sen kommer det nya kollegor, som vill veta skvaller, och så går det runt runt.

                  Ursäkta mig men jag tror att du hittat på den här historien. Alla inblandade låter som 14 år.

                    Men hjälp, om du tror något så litet som detta (i jämförelse med annat som diskuteras friskt här) är påhittat så blir jag nästan lite ledsen över din förmåga att fabricera ihop vad du tror jag har gjort.
                    Hade jag hittat på hade jag hoppats jag hade haft bra lite livligare fantasi än något litet skvallerdrama. Det var ju inte ens något svartsjukedrama inblandat!? Sjukt dålig historia att ljuga ihop.

          Du kan inte styra vilka rykten som sprids om dig ändå, släpp det

          Det är svårt att själv kontrollera om man är ryktesfri eller inte, oftast startas ju rykten av andra än en själv, och att hela tiden tänka efter vad man gör eller säger blir nog tröttsamt efter ett tag. Lättare då att fokusera på sitt eget och låta folk hålla på som tonåringar om det är det dom nu vill.
          Och precis som hej skriver, snart pratar dom om annat.

          Vad tror du händer, om dom tror att ni legat?

      Äsch skit i vad folk tror 🙂 snart bryr de sig om något annat.

      Hur gammal är du?

        31. Mina kollegor är allt mellan 25 och 65.

          Du uttrycker dig om situationen som om du är 18 och de andra 20.

            Det kan skvallras bra mycket på en arbetsplats tyvärr.

      Varför gör du ens detta till en grej? Låter som en mycket omogen arbetsplats överlag…

        Hur tycker du att jag gjort detta till en grej?
        Är väl snarare mina kollegor som gjort det till en grej?
        Berätta gärna. vad gör jag för fel? Skriver här och ventilerar? Är det de som är fel?

          Inte samma men du verkar väldigt uppjagad och upprörd i ditt sätt att skriva.

            Ja, alltså, om du läser mitt första inlägg så säger jag ju också att jag är ganska irriterad och besviken över detta, så, vad bra att det framkommer……….?

              Så, ja. Du har gjort det till en grej.

              Jag tror att folk (inklusive jag) är lite förvånade över att du reagerar så starkt och blir irriterad och ledsen. Sen är det också väldigt märkligt av kollegorna att fnissa och viska, det låter ju som tonåringar. Men det är ju bara att strunta i för dig, om du har jobbat där i 6 år och varit professionell och städad finns det ju inget att jaga upp sig över.

                Och undrar någon så är det ju bara att säga att ni hade sällskap till tunnelbanan. Om dom tror något annat, kan du ju inte göra något åt. Men du vet ju hur det är, därför, sluta bry dig.

                  Ja jo. Om det bara var så enkelt att sluta bry sig. Är det ett tips du ger ofta till människor eller? ”sluta bry dig” så är allt löst sen!

          Garanterar dig att noll personer förutom du tänker på detta

          Alltid någon som blir påhoppad. Jag förstår dej och du har rätt till dina känslor.

      Låter som otroligt omogna kollegor. Om du skulle få något form av rykte av den här händelsen säger det ju ingenting om dig men väldigt mycket om din arbetsplats – då skulle jag byta jobb – inte av händelsen i sig men dåligt arbetsklimat. Lägger någon en kommentar framöver kring det här så dumförklara då. Men att försöka förklara eller få folk att förstå att inget hände på ditt intiativ skulle bara ge eld till deras barnsligheter. Finns inget som dödar rykten snabbare än att vara tydlig, okomplicerad och obrydd. Släpp det och hör du något viskade ord eller tassel om det – ta rakt upp det rakt upp och ner och avfärda det och var tydlig med att du tycker det är fånigt. Ha inte ångest inför jobbet. Jag tror bara folk gjorde sig lustiga i stunden och att alla i realiteten fattar att inget hände mellan er. Vissa tycker det bara är roligt lägga kommentarer och tissel. Du har inte gjort något konstigt och har ingenting du behöver förklara.

        Jag vill inte byta jobb, jag älskar mitt jobb. Och mina kollegor, men de brukar inte vara såhär omogna.
        Jag HOPPAS, verkligen att det är som du säger, att de var något de tyckte var kul i stunden med alkohol i kroppen.
        Det är en hårfin gräns mellan att förklara och ”dumförklara” så jag hoppas jag kan uttrycka mig på rätt sätt. Vill ju inte heller brusa upp och bli arg, men vill också vara jävligt tydlig med att det är fjantigt.

        Hade det varit en skitsnygg kollega jag flörtat med ett tag, fine.. jag förstår att folk skulle snacka. men jag har absolut inget intresse av denna kollega 🙁 .

          Men vänta, om det hade varit en snygg kollega så fine? Så det handlar om att du inte vill förknippas med just den här personen – Men en snygg person hade varit okej om det skvallras om?

            Nej inte riktigt. Det är inget fel på personen de tror jag hade de ihop med, han är jättefin.. Men vi är också väldigt, väldigt,väldigt olika. Det skulle vara väldigt ”otippat” att vi hade haft ihop det. Förstår du om jag säger så?

            Det hade inte varit okej om det var en ”snygg” person heller, särskilt inte på lösa grunder, men jag hade haft lite större förståelse för att det spekulerades. Det är tyvärr så folk tänker.

            Tänk såhär. En ung vältränad kollega tar sällskap med en mycket äldre kvinnlig arbetskollega till tunnelbanan, det hade förmodligen inte höjt så många ögonbryn. För folk tänker att chansen att dom skulle ha ihop det är liten, pga den stora ålderskillnaden och kanske eventuellt olika attraktiva.

            Det är lite därför jag tycker mina kollegor är fjantiga, chansen att jag skulle haft något med just denna kollega är liten.

          De brukar inte vara såhär omogna? Du skriver ju längre upp att de skvallrar i år om tidigare berusningar och vem som varit otrogen och sen dessutom berättar för nya kollegor. Låter otroligt omoget. Brukar du själv delta i skvallret när det inte gäller dig?

            Ja, det är sant. Skvallret har pågått i flera år, och de flesta av mina kollegor har jobbat på samma ställe i många många år. Det är en sån arbetsplats.

            Och nej, jag deltar inte i skvallret.. Jag jobbar med speciella saker, på ett speciellt sätt, som avskärmar mig ganska mycket från ”drama och skvaller”, och jag spenderar mycket tid med mig själv, för mig själv.
            De få gånger jag träffar kollegor och har tid är när dessa skvaller brukar nå mig, jag är som sagt rätt ovetandes om det mesta.
            Nu råkade ju vi träffas utanför arbetstid, med mycket alkohol i blodet, så jag tror det är ganska naturligt att det börjar pratas litegrann, och jag sitter ju just där och hör allt.
            Jag har inte så mycket att skvallra om.. jag jobbar oftast själv, blir inte så mycket att skvallra om till andra då.

            Om inget annat så lärde jag mig mycket av skvallret också, flera bekräftade och långvariga förhållanden på arbetsplatsen vilket jag glädjs åt. De har liksom hunnit flytta ihop och bli sambos innan jag ens får veta att de har ”ihop” det, så det om något vittnar om vilken lång tid det tar innan jag får reda på detta ”skvaller”.

      Det låter ju rätt suspekt att säga ”inget hände”, dvs om det vore en övre medelålders kvinna du gick hem samtidigt som – vad hade du sagt då? Jag var trött och tänkte ändå gå, alltid trevligt att ha sällskap till stationen. Men ja, det är väl bara att säga som det är alltså, men om du utgår ifrån att alla tror att ni legat och det isåfall hade varit en STOR grej för dig om någon tror detta så är ju risken helt klart större att du svarar på ett sätt som får misstankarna att gro.

        Jag tänker att det är klart man INTE vill att någon ska tro något, på helt lösa grunder? Fine om det hade funnits tecken eller substans till det, men detta är ju taget ur intet. Det hade inte stört dig alls, alltså? Om dina kollegor trodde du hade haft ihop det med din kollega? Även om du är gift, har barn? Vill ju inte påstå att man kan kontrollera andras tankar, eller rykten för den delen, men nog fan kan man tycka det är skitirriterande att det går rykten som är helt tagna ur rymden.
        Jag hade reagerat på samma sätt om det gått rykten om att jag finns på Only fans.

      Förstår inte varför det skulle spela nån roll. Bry dig inte, bara att ignorera.

        Blir ju bara konstigt om du ska göra en grej av detta? Det om något blir ju suspekt om inget hände?

        Om inget hände så släpp det och gå vidare eller ska du släcka bränder som inte finns? Springa efter varje eventuellt rykte om sig som eventuellt kan finnas? Så Kan du ju inte leva direkt 😅

        Vad tänker du själv är dina alternativ?

          Hur tänker du att jag gör en grej av detta? Det enda jag har gjort här är att ventilera och be om råd. Jag har inte ”gjort” någonting?

          Jag var ute efter råd, hur jag skulle hantera det, kanske hur jag kan formulera mig när jag blir konfronterad med frågor. Jag vill ju inte bryta ihop och bli arg och låta det verka som att något hände när det faktiskt inte gjorde det, men det är en hårfin gräns med hur man bemöter något. Att ignorera det helt och hållet och totalt ducka frågor känns ju också ganska….suspekt? Jag vill ju någonstans bemöta det med ett sätt som får dom att fatta att ah okej, inget hände, och vi är dumma som ens tänker längs de banorna bara för dom hade sällskap till tunnelbanan..
          För det är just det de är, – dumt- . Det är rykten och skvaller baserade på i princip ingenting, de enda dom vet i praktiken är att vi tog sällskap till tunnelbanan.

            Vi hade sällskap till tunnelbanan. Det räcker så. Varför skulle du bli arg? Varför skulle du bryta ihop?

        Vad andra tänker är non of my business. Dina kollegor var också fulla. Spelar väl ingen roll om dom tror att du har legat med en kollega, hela stan eller ingen alls?

        Låter oansvarigt att anställa skvallrande högstadieelever…

          Du tänker att skvaller är något som kommer fram under anställningsintervjun? Som du säkert förstår får du se cirka 10% av en person under den korta intervjun och tiden ni har tillsammans innan du måste ta ett beslut.. Det är mycket du inte ser, eller får veta, särskilt som chef.
          Dessutom… så gäller det här saker som faktiskt är utanför jobbet. Skvallret handlar om vad som hände utanför arbetstid, utanför jobbet. Jag har svårt att se att en chef kan sparka dig för att du skvallrat om dina arbetskamrater privat, alltså utanför jobbet. Sen bor vi i Sverige, du vet säkert också hur svårt det är att sparka någon på lösa grunder.
          Mina kollegor är fantastiska anställda och väldigt kompetenta, så arbetsgivaren har inte särskilt mycket med just detta problem att göra. Det är inte olagligt att skvallra.
          Jag kan inte berätta mer utan att röja min och mina kollegors identitet, men du hade nog gjort i byxorna om du fick veta vad vi får betalt samtidigt som vi är ”skvallrande högstadieelever”.. Du behöver dessutom vara 22+ för att ens bli anställd. 🙂

            Det är väl ingen som har pratat om att sparka någon, men så som du själv beskriver dina kollegor låter det ju som att alla är under 22 helt ärligt. Vad ni tjänar har inte heller med saken att göra, det är liksom inte någons kompetens som diskuteras här? Det är ju dessutom du själv som målar upp dina kollegor som skvallrande småbarn. Men du låter ju inte övermogen du heller baserat på dina svar i den här tråden (eller hur du öht reagerar på situationen).

            Men är ni alla nöjda och glada på jobbet och du är upprörd över att dina välbetalda kollegor har mage att tro att du skulle kunna gå hem med en kollega som INTE ENS ÄR SNYGG så får du väl säga åt dem att du noterade att de viskade och bara vill poängtera att ni givetvis inte gick hem tillsammans.

              Kommentaren menade dock att det är ”oansvarigt” att anställa folk som skvallrar, personen tar sig alltså friheten att kalla min arbetsgivare oansvarig för något som är bortom dennes kontroll. Totalt orimligt då detta inte har någonting med kompetens att göra, därav min kommentar.
              Sen tycker jag inte man kan tro att någon är 22 baserat på en uppgift, vilket är att de skvallras. Det är ganska vanligt med skvaller på majoriteten av arbetsplatser,det bara varierar i hur mycket och hur grovt det är.
              Som sagt har jag fina och duktiga kollegor, men dom skvallrar och det suger förstås. Inget som har med jobbet i sig att göra, och min kommentar handlade aldrig om min arbetsplats eller min arbetsgivare,utan om något som hände utanför jobbet.
              Det var allt.

            Jag kan förstå dig Mia. Har likande kollegor på mitt jobb som älskar att skvallra.

            När tillfälle ges skulle du kunna säga ”Fick en känslan av att vissa trodde att jag och X gick vidare tillsammans efter den där aw:n, så var inte fallet. Jag hade varit betydligt smidigare och mer diskret ifall jag skulle gå hem tillsammans med en kollega, haha” och sen släppt det.

            Detta verkar vara något som stör dig (hade stört mig med och har varit med om liknande situation) och att säga något kan vara ett sätt för dig att stå upp för dig själv. Vissa kollegor (unga som gamla) snackar mycket och älskar skvaller, speciellt de som inte har så roliga liv utanför jobbet. ☺️

              Tack! Ja skvaller stannar tyvärr inte i högstadiet. Jag var bara ute efter tips på hur jag kunde bemöta det på ett bra sätt utan att det ska framkomma allt för mycket att jag är ganska irriterad över situationen. Har landat i att jag bara kort och gott kommer säga att vi hade sällskap till tåget och att det tog slut där.

    God kväll. Jag är så trött på att vara uttråkad.
    Jag har varit trött hela dagen… knappt gjort något alls, förutom städat, ätit mat, duschat…. suttit vid datorn. Gått promenad. Känns som att jag alltid är uttråkad nu för tiden. Jag jobbar, men bara vid behov, så känner inte att jag kan ha ett fritidsintresse som ”kostar pengar” heller… så vad gör man?
    Önskar jag hade någon att göra något med, ett regelbundet intresse typ. Kanske att man spelar spel tillsammans eller så. Men jag är i den åldern då de flesta har barn så de har inte tid/ork att umgås med mig antar jag.
    What to do?

      Gå på bio fika fast du går själv. Vad är det värsta som kan hända. Läs böcker. Sök dej ut bland folk. Gå med i en förening bokcirkel.

        Tack för tips. Bio är en bra idé. Bokcirkel… ja kanske det! Om inte annat kanske jag ska börja låna böcker eller nåt.

      Umgås med vännerna tillsammans med deras barn? Om det är småbarnsår. Tiden kommer då det finns mer tid för de att träffa vänner på tu man hand.

        Alltså… det är inte småbarn, och de flesta bor inte ens där jag bor.
        Tror bara vi inte har så mycket gemensamt längre och ingen av dem hör av sig till mig. (De som har barn).

          Ja men då förstår jag. Då handlar det kanske inte om att man inte hinner. Hoppas att du kan hitta vänner du har mer gemensamt med istället då.

          Tro inte att det är ditt fel. Mammor blir oftast så. De får identiteten mamma och kan inte hantera sitt liv utanför den rollen.

          Vart bor du? 🙂

        Man vill väl umgås med sina vänner och inte deras barn. Så konstigt att pappor kan träffa sina vänner som vanligt med mammor är fastlåsa med sina barn även om de inte ammar jämt.

          Ja men man kan väl göra både och?
          Själv har jag ingen avlastning och därför inte jättemkt egentid med en 3-åring och en 1-åring.
          Av de barnfria vännerna är det ett par som visat lite intresse för barnen och ett par aom inte gjort det och aom inte verkar kunna vara flexibla alls. Då föreslår jag ändå ofta saker som till exempel, kom pp lunch när lillen sover och stora är ute med pappa, kom på middag och sen vin i soffan när barnen sover, en promenad med ett barn i vagnen eller liknande. Alltså en liten stund kanske uppmärksamhet till barn men sen vuxet umgänge och däremellan så kommer jag ju välja att lägga den egentid jag har på de vänner aom bryr sig om mig och mitt liv och inte enbart vill ha ngn att gå ut med typ.

            Ja men är man ensamstående kan jag ju förstå. Men då har man väl kanske annan släkt som kan passa barnet ibland så man kan uppskatta sina vänners sällskap.

              Jag är inte ensamstående haha. Däremot inga släktingar som kan passa.
              Jag tror inte barnfria personer förstår hur hektiskt det kan va med småbarn och hur tiden bara försvinner.
              Nu träffar jag vänner, på olika sätt, varje vecka åtminstone. Men min poäng är att vänskapsrelationer går åt båda hållen. Det är inte bara personer med barn som ska slå knut på sig själva för att kunna umgås på den barnfrias premisser, utan man kan faktiskt försöka hitta former som underlättar och som blir bra för båda.

                Men låt partnern ta dem då??

                  Ja men det gör han ju också. Verkligen inte bett om tips haha.
                  Jag har många vänner och ett rikt liv. Man ska jag bara umgås med vänner utan mina barn hinner det ju gå många månader mellan att man ses.
                  Umgås absolut utan barn en del men vare sig vill eller kan göra det hela tiden. Är det hemskt att ibland komma hem till mig och bli bjuden på middag och vin bara för att barn råkar sova i samma bostad så behöver vi liksom inte umgås mer.

                Oj. Du skrev att du inte har någon avlastning så jag trodde verkligen det. Så du har en pappa i bilden som inte tar ansvar. Eller som du inte låter ta ansvar. Förstår.

                  Det va kanske klumpigt formulerat av mig men jag nämnde även pappan i den första kommentaren dock.
                  Jo han tar ansvar. Lika mkt som jag. Men det är uppenbart att du inte förstår vad det innebär att ha barn. Allt extra hushållsarbet m.m. Vardagarna går av bara farten med lämning, jobb, hämta barn, middag och läggningar osv. Att pp helgerna klämma in städning, träning, träffa familjer, aktivera barn, träffa vänner med barn (som ju vill umgås), hinna umgås med varandra och med sina barn, kunna ge respektive barn egentid osv. Och sen då och då umgås med vänner utan barn. Och egentid som då ska räcka till både mig och pappan osv. Men det är liksom inte realistiskt att kunna umgås jätteintensivt med ett antal barnfria vänner (om de inte ibland också kan tänkas ses med barn!). Har absolut inget med pappan att göra. Jag har den bästa pappan till mina barn och inte en enda gång har han sagt nej eller suckat eller vad som när jag vill göra ngt. Men just eftersom han är så bra så gillar jag även att umgås med honom när barnen har somnat osv.
                  Jag blir förvånad om inte andra småbarnsföräldrar delar min upplevelse att det är mkt att få ihop och oavsett hur bra partner man har.
                  Men det är rätt uppenbart att du inte har barn och har en massa förutfattade meningar.

                    Tack för du påminde mig om att preventivmedel är det bästa som finns.

                    Detta handlar om prioriteringar och preferens? Du vill nog inte umgås med dina vänner utan att dina barn är med? Klart att du kan lämna dina barn med din partner i 2-3 timmar medan du går och träffar en vän på en fika?

                      Att det går flera månader mellan gångerna låter märkligt.

                      Klart det handlar om prioriteringar och behöver absolut prioritera att städa mitt hem och ge mina barn mat osv.
                      Men jo vet du vad, det är väl ungefär varannan vecka sim jag går i väg för att göra ngt en liten stund med en vän utan barn. Jag har cirka 8-10 vänner jag umgås med lite mer så jo det blir ju flera månader om jag i tur och ordning ska planera in saker med folk utan barn.
                      Men då bokar jsg alltså hellre in ngt där barnen är lite halvt närvarande, typ sover! Jag begär inte att mina vänner ska passa mina barn liksom men att de ska ta hänsyn till min livssituation. Men om ni på riktigt tror att era vänskaper ska fortsätta bara exakt som tidigare så förstår jag om ni blir besvikna.
                      Jag har nolm intresse av att gå ut sent åå kvällar till exempel, skulle en kompis förvänta sig det så är vi nog inte så kompatibla. Kanske det som menas med ”har inte så mkt gemensamt längre”.

                      Är helt med dig 07:42, har samma situation. Finns inte utrymme (eller energi!) för att göra barnfria aktiviteter mer än en gång i veckan ungefär. Sen ska ju mannen ha sin egentid ockås, och så ska vi ha tid tillsammans som familj, och så ska vi ha tid att fixa sånt som behöver fixas hemma, att träffa farmor och farfar, mormor och morfar, och så har både jag och maken behov av egentid som INTE är social också. Typ att få åka och handla ensam, ta en långpromenad och bara lyssna på pod osv.

                      Det ser man ju direkt att ekvationen inte går ihop om man ska umgås med folk flera gånger i veckan. Jag har runt 15 nära vänner, vissa med egna familjer och vissa utan, som man ska pussla med att hinna träffa. Så nej det blir inte att träffa samma person varje vecka om de inte är flexibla att jobba med ens eget schema också. Träffar min bästa vän varje vecka, men vi bor grannar och hon älskar att umgås med min son, så hon kommer hit och leker med honom och sen stannar på middag när han somnat.

        Nej men fy vad trist. Varför kan inte vännerna va utan barnen en sekund istället??

          Är man i helt olika livssituation kanske man ska försöka få nya vänner i liknande livssituation som man själv. Behöver inte handla om barn. Har en vän som jobbar i kök. Hon jobbar kvällar och helger. Klart vi inte kan träffas så ofta. På sin lilla lediga tid behöver min vän träffa sin son och sköta vardagslivet.

          Det känns som en vanlig missuppfattning att vänner som har svårt att ses för att de har små barn ”aldrig är utan barnen en sekund”. Det handlar ju om att enormt mycket flexibilitet försvinner med barn i bilden, vilket betyder att man måste lägga pussel med den lilla tid som finns utanför jobbet för att ta hand om barn, hem, ärenden, sysslor, och både min och makens egentid. Som sagt, mindre flexibilitet. Som vän får man väl acceptera att antingen anpassar man sig själv och träffas med barnen eller på andra sätt som funkar – typ åker hem till personen istället för att kräva att ses på stan, eller så kommer man ses mindre under en period. Det är liksom inte så mycket att göra åt saken.

    Men hon är ju förfan inte klok! Hon har inga skrupler whatsoever.
    Får man ens göra så?
    Hon hänger ut honom rejält och även hans företag och ber folk att betala tillbaks pengar…hur lågt kan man sjunka? Skulle skämts ihjäl om det var min mamma. Stackars barn!

    Varför tas inlägg om Katrins senaste storys bort?
    Vi är fler som kommenterat…

      För att personen namnges.

    Var det inte längesen man såg Tully umgås med blonda ligan Moa, Lojs och Josse bland annat? Kan det ha skurit sig där?

      Do. Hängde ju på josses bröllop nyligen?

      Tully har ju varit på kalasen hos Lojsan och på Josefins insta rätt nyligen

    Vill bara veta hur det går i GVFÖ nu nu nu😩

    Jag tror:
    Ninni och Nicklas säger ja
    Andreas och Selma säger nej
    Elsa och Adam säger nej, men i nån epilog kommer det avslöjas att dom fortsatt träffas efter programmet.

      Jag vet hur det går för ett par som du röstade nej på

        Spoila?

          Klart jag inte kan med alla andra här!

      N och N säger ja och är ihop idag
      A och S säger ja, men är inte ihop idag
      E och A säger ja och är ihop idag

        Wrong

    Selma och Andreas, njaa det är något som skaver där 🤔 Elsa och Adam är gulliga ihop nu, hon bekräftar honom tillbaka och de verkar ha rätt kul ihop! Tror dock Elsas medverkan handlade mycket om att få ihop följare till sin Instagram och starta någon influenserkarriär 😅

    Rip Allan Svensson! ❤️

      😢

      ❤️

    Vad är grejen med Yayanomi, måste hon alltid visa sina farsan när han av någon anledning går runt i kalsonger?

      Bara jag som tycker hennes fingrar alltid ser så läbbiga ut på film? Fingertopparna är typ böjda uppåt å skomakartumme… hua

        Riktigt sjuk kommentar.

      Det är ju för att han är så ”tokig” så man skrattgråter. 🥴

    Ni som har/har haft hormonspiral, har ni ändå märkt av ägglossning? Jag har tydliga tecken på ägglossning varje cykel, är det normalt eller borde jag kolla så den sitter där den ska? 😬

      Tog ut för 3 år sedan när vi började försöka få barn, innan dess märkte jag aldrig av ägglossning. Nu har jag satt in igen (samma spiral – mirena) efter graviditet och förlossning, och nu märker jag tydligt av den. Antar att det kan variera, eller så sitter min inte heller som den ska 😀

        Tack för svar! Glömde skriva att jag fött två barn och nu satt in en igen, har också haft en spiral innan. Då kanske det är så att man märker av det mer nu när kroppen gått igenom graviditet med allt vad det innebär 😊

      Jag märker av ägglossning! Var och kollade att allting stod rätt till förra veckan faktiskt – och det gjorde det! Så det är nog normalt. 😊

      Känner av ägglossning varje månad och har även regelbunden mens efter snart 3 år! Känns som typ alla blir av med sin mens med Mirena men icke jag 😊

    Vad är era erfarenheter om att ta injektionen Tirzepatid mot övervikt? Upplevde ni några bieffekter, och gick ni upp all vikt igen efter att ni slutade med injektionerna? Inte jag som ska ta, utan min mamma överväger det eftersom hon är överviktig och vi har hjärt- och kärlsjukdomar i släkten.

    /orolig dotter

    Börjar komma till insikt att jag valt fel utbildning. En yh utbildning som handlar om att jobba med människor. Dock inser jag att jag inte kommer hålla. Gått i fällan av att jag själv mått dåligt under större delen av mitt liv o nu vill ”rädda” andra. Men jag kommer inte klara detta.

    Som sagt varit sjuk större delen av mitt liv o först dom senaste åren fått ihop mitt liv. Nu är jag livrädd att det ska rasa samman igen. Utbildningen är klar till sommaren så kommer gå klart men sedan. Inga större erfarenheter från innan o inget jobb att falla tillbaka på. 30+ och ensam. Känner mig helt knäckt ikväll. Ledsen ensam o bitter. Varför kan inte jag ta mig ur detta? Har en massa skit i bagaget men andra människor klarar ju att resa sig? Känner mig trasig. Så svårt att se att mitt liv ska kunna bli bra. Ibland känns det som att jag är för trasig för att kunna läka. Att jag inte kommer kunna ”komma ikapp” i livet. Förlåt för gnäll.

      Gå och prata med någon, du verkar ha lite panik. Det skulle jag råda till om hela livet hittills har varit jobbigt. 30 är ingen ålder. Du hinner med hjälp ta dig fram till en bättre plats i livet

      Du har ju redan ”rest dig” om du har hittat, sökt, kommit in på och fullföljt en yh-utbildning! Väldigt tråkigt förstås att du känner att det inte blev rätt, men det är ju en jätteprestation du ska vara stolt över!

      Sök hjälp via VC om du inte har ekonomin för att gå i terapi privat, låter som att du skulle må bra av det. Nu när du vet att du klarar en utbildning, kan du se om du hittar någonting nytt som du tror skulle passa bättre? Som sagt, att ha det i sig att klara att plugga är en bedrift och kanonbra förutsättningar för att få ordning på sitt liv!

    Råkade stänga ner tinder på en person medans jag swipade. Räknas det som en vänsterswipe då eftersom jag inte får upp personen igen?

      Svarar min egna med att säga att jag fick upp människan igen hahah

    HJÄLP en sockerberoende! Jag pallllllar inte med mig själv längre. Tänker varenda kväll att imorgon så jävlar, då blir det regelbundna måltider och inget gott i soffan när barnen somnat utan bara vanlig kvällsmat. Slutar tamejfan varenda kväll med att jag svängt förbi Coop och köpt choklad, sen sitter jag där och tycker jag är så jäkla värd det efter all stress på jobbet och 3 barn som är nattade. Kommer på mig själv att tänka på choklad så galet många gånger/dag och det nästan kryper i mig om jag inte har något hemma. Vill alltid ha det hemma och ta en bit (eller fem) när jag blir sugen. Vaaaaaad gör man för att komma ur det här? Äter bra mat i övrigt men kommer inte ur sockerfällan!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *