436 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Överreagerar jag? ?

    Tidigare i veckan var jag hos läkaren och blev sjukskriven. Skrev till min chef när jag kom hem och informerade så hen vet innan intyget är klart.
    Det var rätt sent på eftermiddagen och mådde dåligt så sa till min chef att jag skriver till närmsta kollegorna nästa dag och berättar att jag inte kommer mer detta året för jag inte orkade just då, men att jag ville meddela hen med en gång.

    En halv timme senare får jag meddelande av en av kollegorna som säger att den hört att jag är sjukskriven, att jag får krya på mig och önskar god jul.

    Är det okej att chefen går runt och berättar?
    Alltså förstår att kollegorna lär märka om man inte kommer och kommer förstå, men jag sa att jag själv skulle berätta. Tänkte önska dom god jul och kanske föreslå att jag kunde komma förbi på en julfika nästa vecka då jag försvann så hastigt bara, önska god jul och sådär. Känns lite märkligt hur snabbt det spred sig till kollegorna och fick lite obehagskänsla inom mig, eller ont i magen eller hur jag ska förklara.

      Och en fråga, när jag ger chefen läkarintyg, räcker det att skicka den sidan där det står under vilken period och läkarens underskrift?
      Känner inte riktigt förtroende för att visa hela intyget där anledningen står, planen med min läkare osv.

      Någon som vet?

        Det borde nog räcka med bara när… Men jag är inte säker.

        Hej, du behöver inte visa diagnos/symptom. Du kan blurra ut det bara. Det enda arbetsgivaren behöver veta är hur länge du blir borta. Punkt slut! Lycka till och krya på dig

          Tack❤️

            Nej, det stämmer inte riktigt. Du behöver inte informera arbetsgivaren om diagnos men däremot har de rätt att få veta hur arbetsförmågan är nedsatt. Så nej, det räcker inte med att bara visa datum för sjukskrivningen. //jobbar på HR

              Fast det gäller väl först när du börjar jobba igen, om du inte börjar jobba 100% direkt?
              Så har det varit för mig, har varit sjukskriven i olika procent i flera år, och har bara skickat in datumen. I början även diagnos, men tog bort det också.

              ”Borde” som sagt skickat in hur arbetsförmågan påverkas, men kanske slapp eftersom jag flera gånger tagit upp hur mina chefer använt det som stått i mitt intyg emot mig.

                Nej, det gäller oavsett om du är sjukskriven på hel- eller deltid. Arbetsgivaren har rätt och behöver veta utifrån sitt ansvar för arbetsanpassning och för att kunna avgöra om arbetet skulle gå att anpassa utifrån de nedsättningar som finns. //jobbar på HR

          Läkarna säger idag att det är ändrat att man måste skicka in hela

            Fast det bestämmer ju verkligen inte läkaren? Det är väl upp till arbetsgivaren? Jag avslutade min sjukskrivning för drygt ett halvår sen och har aldrig hört nåt sånt.

        Du behöver bara lämna in den delen där det står hur länge du är sjukskriven, inte varför.

          Vad bra, tack! Då gör jag så.

            Nej, stämmer ej. Som arbetsgivare har man rätt att veta hur arbetsförmågan är nedsatt (dock ej diagnos). Jobbar med dessa frågor…

              Inte om man är sjukskriven på heltid.

                Jo, även då har AG rätt och behöver veta hur arbetsförmågan är nedsatt. //jobbar på HR

                  Du har fel. Och jobbar du verkligen på HR så behöver du läsa på.

          Nej det stämmer inte längre. Arbetsgivaren har rehabansvar och behöver veta hur sin arbetsförmåga är nedsatt. Jag har dock blurrat ut diagnoser utan att någon klagat.

        Man behöver inte visa sidan med anledning, min chef säger det men facket och andra källor säger att det inte är så…

          Och ja, det var konstigt och fel av din chef när du redan hade sagt hur du ville meddela dem. Okänsligt.

      Vet inte… tror inte det är ”fel” att säga att du ÄR sjukskriven, bara att man inte får säga till andra varför du är det, om du inte själv är okej med det.

        Så klart hon får säga att du är sjukskriven. Och inte är det väl meningen att man går till jobbet och fikar när man är sjukskriven?

          Men jag tänker att allt som har med sjukdomar att göra är sekretessbelagt?
          Sedan fikat, ja det låter väl inte ”rätt” att göra.. men vad lagen säger om det är väl en annan sak.

          Kan man väl göra? Det var ju en speciell fika och hon är kunnige döende eller smittar.

            Kunnige – ju inte.

      Självklart får/måste chefen informera dina kollegor att du är sjukskriven. Det kommer ju att påverka arbetsplatsen att du inte är där, och för sjukskrivning i sig finns ingen sekretess. Däremot får hen inte berätta varför du är sjukskriven.

        Nä, våra chefer säger inget. De måste inte alls säga nåt. Men förmodligen märker nån till slut att man är borta o frågar men chefen ska inte gå ut med det först

        Har redan varit borta ett tag, tog tid att få läkartid, så känns inte som det var så akut att berätta samma eftermiddag utan att jag själv kunde fått meddela dom jag jobbar närmast innan hon skrev ut det i gruppchatten eller hur hon spred ordet.

        Men jag överreagerade då, så då kan jag släppa det nu.

          Det låter ärligt talat märkligare att du ska berätta för dina kollegor. Har aldrig varit med om det, alltid chefen som meddelar kollegor. Det är ju hens jobb.

            Okej:) tack.

              Ja precis! Jag förstår att du fattat det, men vilö bara förtydliga att det ju handlar om att många kanske inte ens kan eller orkar informera kollegorna. Men fint att du tänker så! <3

      Du behöver inte visa upp anledning till sjukskrivning.

      Hälsa god jul till kollegorna kan du göra oavsett. Din chef behövde förmodligen meddela detta av olika anledningar eller så kanske hen tänkte att du inte ska behöva tänka på sånt då du är sjukskriven.

      Att komma till jobbet och fika skulle jag inte rekommendera oavsett anledning till sjukskrivning.

        Det var chefen som frågade förra veckan om jag ville vara med på julavslutningen, men det kändes för stort så hen sa att jag kunde komma förbi på en fika bara och att jag kunde föreslå en tid för att se om det passade dom flesta på vår avdelning. Men jag håller mig hemma.

        Jag skulle inte heller dykt upp för att fika m arbetskamrater när jag är sjukskriven. Det finns ju en anledning till att du är sjukskriven. Ta det lugnt och överansträng dig inte. Tycker jag som då aldrig skulle tagit mig till jobbet för att fika med arbetskamrater men vi är ju olika.

          Chefen som föreslog det så kändes som att jag borde liksom. Men du har rätt. Finns anledning till sjukskrivningen och borde inte tänka på jobbet eller något som stressar. Så ska släppa allt det och inte sätta min fot där förän jag skaa jobba igen.

          Beror ju på hur man mår och hur man känner för sina kollegor.

            I själva verket rekommenderas det att man gör besök på sin arbetsplats för att det inte ska kännas för konstigt när man väl mår bättre och ska återgå. Att vara med på en fika är en god idé, kanske fler gånger under sjukskrivningen

      Ja det är väl helt normalt. Ni är arbetskamrater, du blir sjukskriven, chefen får veta och informerar dina kollegor.
      Det är ju fullständigt logiskt. Vad ska hen göra? Låta dem vara ovetande?

        Du har rätt, mitt mående och hjärna som överreagerar bara:) tack för era svar❤️

          Och för att ni öppnade mina ögon så jag kan släppa detta nu.

      Kanske tänkte chefen bara att det är hennes och inte ditt ansvar att informera.

      Förstår att det känns lite trist att bli ”överkörd” men skulle inte ta det som något annat än att chefen bli göra sitt jobb ordentligt.

      Krypa på dig!

        Håller med L. Tror att chefen har rätt att informera om att någon är sjukskriven så länge hen inte säger varför och vad för sjukdom eller anledning.

      Nej man måste inte visa diagnos men arbetsgivaren har ett ansvar att se över eventuella arbetsanpassningar och stödja för återgång i arbetet vilket blir svårt utan att veta vad som ligger bakom sjukskrivningen. Det finns också ad-domar som påvisar att det kan ses som man inte vill vara delaktig i sin rehabiliteringsprocess, vilket man har en skyldighet till. Det kan påverka utgång vid möjlighet för anpassning av arbetet, eventuell omplacering, uppsägning om det skulle gå så långt.

      Chefen får inte berätta utan din tillåtelse. Det handlar om chefssekretess. Att säga att en person är borta är dock ok, men inte mer än så..

        Det stämmer inte. Chefen får berätta att någon är sjukskriven, men såklart inte varför.

          Den grejen ”stör” mig lite. Jag ansvarar på min arbetsplats just och har en kollega som varit frånvarande både pga sjukdom och privata skäl.
          Vill inte hänga ut personen på nåt sätt, men tänker själv om chefen ena dagen säger ”idag kommer inte X för hen är sjuk” och andra dagen säger ”idag kommer inte X pga omständigheter”.

            Självklart ska (och bör) du inte vid varje frånvarotillfälle gå in på varför personen är borta då det låter rätt integritetskränkande. Jag hade, i samråd med berörda medarbetaren, bestämt vad som ska kommuniceras och sen meddela teamet i stil med ”X kommer vara borta lite då och då framöver. Det grundar sig i Y (den anledning du och medarbetaren kommit överens om att kommunicera). I samråd med X kommer jag inte gå in i mer detaljer än så, men då vet ni varför hen är borta lite då och då framöver”. Sen vid varje frånvarotillfälle behöver du bara säga ”Idag är X inte här”. //HR

    Någon som har problem med tv 4 ikväll? Har inte kunnat se tv 4 på hela kvällen.

      Kollar på play nu utan problem, har inte linjär tv.

    Glad lucia på er allihopa! ?❤️

    Har ni kollar på lucia på tv, i kyrkan, på era barn eller något idag?
    Tycker lucia är så mysigt men har tyvärr inte sett något, inte ens ätit en lussekatt ?

    Trevlig fredag på er!

      Tv i morse och julkonsert med lucia förra lördagen. Har inte heller ätit någon lussekatt, det blev pizza och nu ska jag dricka julmust!

      Faktiskt inget av det… Kollade någon typ… sekund på sändningen från SVT i morse… men kollade aldrig klart. Hade jag inte haft halsont, så kanske jag hade gått till en kyrka och kollat. 🙂 Inte ätit en enda lussekatt jag heller, men däremot en ”ugnspizza.” Fancy va? 🙂 haha!

      Tyvärr inte. Min son som har en tarmsjukdom blev hemskickad just exakt på lucia för tredje året i rad för ”magsjukesymtom”.
      Han är inte magsjuk alls. Utan mår som vanligt.

        Kanske inte så lätt för skolan att veta… Förstår att de tar det säkra före det osäkra.

        Menar du att dom hittar på symptom på just lucia varje år?

          Nej jag menar inte att de hittar på. Han har säkert haft diarré där. Han har det cirka 5 dagar i veckan, men bajsar inte alltid på förskolan liksom, går bara 15 timmar.
          Nej jag fattar att det inte är lätt för dem att veta men tänker att de skulle kunna lyssna på läkarutlåtanden till exempel. Det blir liksom orimligt till slut. Men orkar verkligen inte diskutera eller försvara mig. Jag tycker att det är tråkigt att återigen trösta ett ledset barn som inte fått vara med och gråter att han önskar att hans kropp var som alla andras.

            Du får väl ta det (igen) med personalen.

              Ja jag får ju det men de är väl ungefär lika benägna att lyssna som det här kommentarsfältet.

        Hur ofta blir din son hemskickad? Eller du säger exakt på lucia som att han aldrig blir hemskickad annars men haft otur att bli det just när det är luciafirande.
        Hoppas ni kunde ha lite luciamys hemma 🙂

          Ja han blir ju hemskickad lite då och då pga symtom som har med hans tarmsjukdom att göra. Dvs ej smittsamt.

            Kanske inte smittsamt, men om ditt barn inte mår tillräckligt bra för att vara i skolan så gör de rätt som skickar hem honom oavsett.

              Fast han mår ju tillräckligt bra. Eftersom det här är hans vardag och så det är för det mesta. Annars hade väl läkaren skrivit långtidsvabb.
              Men de säger att han ska va i förskolan.
              Och jag får hem ett barn som jag får gå på lekplats/badhus/museum med för att underhålla och som äter bättre än 95% av alla 5-åringar.
              Man blir liksom inte sängliggande för att man är lös i magen.
              Herregud. Sjukskriver du dig om ditt bajs inte har perfekt konsistens?

    Alltså vad händer med jossposs.

    Ni följer hennes svärmor henne igen men hon följer inte tillbaka.

    Däremot följer hon z som inte följer henne tillbaka..

    Nästan komiskt detta..

      Undrar också samt är lite orolig för hur hon egentligen mår i den där relationen… Tycker han ser så obehaglig ut i ögonen på något sätt.

      Slutade svärmodern och hon följa varandra? Damnnn that’s toxic att dra in partners familj också! ?

        Ja det gjorde dom..

        Undrar verkligen hur hon mår och hennes del i allt detta..

        Jag tror att svärmor hjälpt till mycket för hon verkar ändå vettig och engagerad men blivit besviken då G skrivit att hon är helt ensam och får 0 hjälp

      Följer ej GabJoss sedan bravaderna med denna nya mannen och där allt skulle gå så snabbt trots att sonen uttryckte obehag. Så kan någon snälla uppdatera mig om vad som hänt sedan ca 1 år tillbaka? Har förstått att hon snabbt blev gravid igen och att hon inte gör annat än att klaga på sin graviditet. Men något mer? Fortfarande ihop med pojken eller?

      Han följer henne.

        Inte för 30 minuter sedan..

        Och säkert inte om 2 timmar heller..

          Kan även vara Gabriella som blockar och avblockar honom, men nåt är det som pågår i posslerska huset.

            Blockerar man någon så avföljs den automatiskt även om man tar bort blockeringen, som jag förstått det.

      Skulle hon inte bli igångsatt denna veckan?

        Jo vad hände med det????

      Han följer henne

      Hon skrev ju att barnet skulle vara här före helgen så det hände förmodligen i tisdags när hon hade tid på specialistvården. Men iom att det verkar vara kasst med mannen så passar det väl inte för henne att lägga upp ett happy family-inlägg just nu.

        Menar du att du tror att hon redan fött? Känns osannolikt att hon inte skulle uppdaterat om det på flera dagar.
        Jag tror hon blev igångsatt idag.

          Jag tror hon har fött ?

    Vad tyckte ni om Surret Hanapee och Nea i musikhjälpen? Tyckte deras energi var så omatchade med programledarna haha, Emil såg helt slut ut

      Tänkte precis samma ? Hanna tog också över helt, Nea fick inget utrymme alls. När hon väl började prata avbröt Hanna henne.

        Vad ovanligt. Slutade lyssna på podden för att Hanna avbryter och bara pratar om sig själv. Gillar Nea men Hanna är för mycket… för mig

      Haha ja håller med, han kanske inte är optimal i formatet. Även Julia frändfors reagerade på detta och pratade om det i sin podd

    Var i landet ska man bo om man vill att ens barn går i klass med Johanna och Erik, istället för Muhammed och Hassan?

      Vad är fel med Hassan & co.?

      Vilken sjuk fråga.

        Känns tyvärr som att det har normaliserats i den här bloggen. Aldrig sett Camilla sätta en gräns för det.

          Ska man inte få diskutera saker? Tvingas du på din arbetsplats äta fågel o nötkött bara, får inte äta fläsk längre

            Oj vad hemskt. Man dör ju utan fläsk till lunch.

          Exakt. Tillåts sjukt mkt rasism.

            Hon modererar ju i efterhand. Kommentaren försvinner väl om ett tag.

      Tror inte man kan hitta det i Sverige, extremt få ställen finns med de förutsättningarna. Chanserna ökar om du flyttar till en adress omgiven av höginkomsttagare.

        Såklart man kan. Mina barn går på en liten byskola med nästintill endast svenska barn. Men man måste nog ut en bit på landet för att hitta liknande.

        Man hittar absolut det. Mina barn går i en skola där jag önskar mer mångfald. Min blonda dotter tror hon är mörkhårig för hennes hår är någon nyans mörkare av blond. Men förstår samtidigt att man inte vill gå i en skola med 20% etniskt svenskar. Så såg det ut för mina vänners barn. Det pratades knappt svenska på skolgården och barnen retades på andra språk som lärarna inte förstod.

        Skärgården, Åre, Härjedalen (typ Funäsdalen) Siljansområdet är väl det jag kommer på nu

          ”Siljansområdet” öh nej va

      Vart söker man sig om man inte vill gå i skola med barn vars föräldrar är kräk som du?

        Och ändå är det så otroligt segregerat. Det verkar ju inte bara vara enstaka ”kräk” där ute som söker sig bort, eller skulle det vara slumpen att vissa skolor knappt har några svenska barn, att svenskar bara råkade flytta till ett ställe där det finns många andra svenskar alternativt väljer annan skola?

        Eftersom det bara är en fråga och jag inte har några barn kan du bo var du vill utan att dina barn går i samma klass som mina 🙂

          ? Sök dig tillbaka till dina vänner på Flash. Hypotetisk fråga för icke-existerande barn, tjoho!

      Mkt lantligt. Gärna norrland och liten byskola.
      Sen kanske det är 90-talet du är ute efter om ungarna ska gå med Johanna och Erik.
      Men usch blir verkligen äcklad av personer som beter sig som du.

        Knappt 90-talet ens va? Låter mer som 50-taket.

          Menade nog bara att det var populära barnnamn på 90 talet.

            Exakt så jag menade ja.

      Det går inte längre. Sätt på någon hederlig gammal serie från 70- eller 80-talet på SVT:s öppna arkiv istället och fly från verkligheten en stund mellan varven.

      Men herregud, man kan väl få fråga? Är ju inte konstigare än att fråga var man ska bo för att alla grannar ska vara veganer och barnen heter Regn. Chilla.

        Är du seriös? ?

          Haha ja denna fråga var nästan ännu konstigare än den första som ju såklart också hade lite uppsåt att provocera.

      Vilken del av ondet bor du i? Lättare att svara då

      Beror nog inte bara på ort utan kan räcka med stadsdel. Jag bor i en mellanstor stad, i en väldigt vit stadsdel. Sök dig till en annan stadsdel om du nu är rädd för vad folk heter…

      Du ska bo där det kostar att bo. Då kanske dina grannar heter Mohammad och Hassan, men deras barn går naturvetenskaplig linje och är blivande läkare och ingenjörer.
      Det jag vill säga är att etnicitet är oviktigt, klass och uppfostran är det som gör skillnad.

      I byn där Underbara-Clara bor 😛

        Hahaha! Tycker frågan och diskussionen är osmaklig med en vidrig människosyn men detta svar var ändå klockrent. Vad är det för märklig idyll hon bor i där alla odlar sin egen mat, gör middag hos varandra och ordnar evenemang i kyrkan. Nästan som en film eller serie om en amerikansk småstad.

          Kan hålla med men antar att frikyrko-idyllen rämnar lite när föräldrarna i de andra familjerna separerat båda två.

            Är det sant?

          Tänker lite mer på typ Knutby än amerika, men det kanske är taskigt av mig.

          Undrar också om alla är på det sättet eller om hon endast umgås i den typen av krets. Hela familjen alltså, inget av barnen som umgås med annan typ av barn eller nämns det inte på bloggen för att det inte passar in? X har käkat McDonalds med kompisar men vi andra åt vår hemstoppade korv.

            Skulle tro att hon bara nämner barnens kompisar om de är barn till föräldrar hon känner väldigt väl, och som hon vet är OK med det.

            Men sen kommer ju flera av hennes vänner från samma familj/ släkt och resten går i samma kyrka så det är väl inte helt otippat.

          Och så hånar hon de som gör nisse-dörrar samtidigt som hon sitter och viker änglar av papper och bakar arton sorters kakor en vanlig tisdag.

            Jo men lätt för henne att baka sju sorters kakor och vika änglar när det är hennes jobb, ingen rimlig förebild för oss heltidsarbetande.

              Nu är jag väl elak men fattar inte hur en influenser kan bli utbränd..

                Att bli utbränd kan ha helt andra orsaker än just yrkesvalet.

                  Ja, ibland anses det ”finare” att kalla sig utbränd än deprimerad. Clara fick väl förlossningsdepression (ev. förlossningspsykos?) när första barnet föddes hade anknytningsproblem hade svårt att förlika sig med att det inte var en dotter utan en son osv. När hon fick ordning på det så har det väl knakat en del i äktenskapet, hennes man har varit otrogen vid flertalet tillfällen osv. så Clara har/har haft det tuffare än många tänker jag.

            ?

          Att leva/uppfostra sina barn i en sekt är väl snararw obehagligt än idylliskt (även om vissa enskilda delar kan vara idylliskt)?

      Namn som Johanna och Erik heter knappt dagens barn längre, inte ens helsvenska barn. Nu är det typ Elsa och Elton. Du får flytta tillbaka till 80-talet.

        Helsvenska barn heter ju typ ”Hailey”, ”Miley”, ”Jason”?

          Barn i välbärgade områden heter Carl-Fredrik och Charlotte. Namnen du nämner är på barn o hyresrätter..

            Nja inte Charlotte, lite för gammalt namn. Fult på barn.

            Så hyresrätter, då är man automatiskt fattig?

              Nej men borman i ett välbähat område är man per definition inte fattig.

            Jag bor i välbärgat område. Det är inga carl-fredrikar jag hör föräldrar ropa på. Ett syskonpar heter Billie och Bonnie, tex.

            För övrigt har du en vidrig syn på människor om du ser ner på människor i hyresrätt. Tycker det är lika illa som att vara rädd för att ha barn i samma klass som Muhammed.

              Varför skulle jag se ner på personer som bor i hyresrätt? Vi pratade om vad olika inkomstgrupper döper sina barn.

                Fast hyresrätt har ju inget med saken att göra.
                Jag jobbar på bvc nära Hovås och där är i princip alla som bor ihyresrätt där välbärgade.

                Kolla i ytterområden istället.
                Hyresrätt i dag inte lika med låginkomsttagare längre.

                På tal om namn är det många Erik, en del William, äldre klassiska namn och längre namn hos de välbärgade.
                Inga Nova men Astrid och Isabelle har vi en del.

                När man åker till Landvetter och i de hyresområdet jag är i ibland är det Hailey, Vidar, Charlie, loke etc

      Stockholms innerstad eller dyrare villaområden runt Stockholm.

      Du får väl flytta in i byn hos UnderbaraClara om du vill fly verkligheten

        Haha vadå fly? Att bo i en by är också en verklighet. Denna storstadsfixering alltså ?

      Förorter till Sthlm är ju sjukt segregerade, så det är inte så svårt. I teorin iaf

      Flytta till en finlandssvensk stad i Finland ??

      Lekeberg kommun men så många Johanna och Erik finns det nog inte utan snarare William och Elsa.

      Tror knappast en Muhammed eller Hassan kommer skada eller påverka dina barn. Hur ditt barn beter sig och växer upp beror på dig. Och hitills verkar du inte världens bästa jobb.
      Min väns barn gick i en ”stökig” skola och är ändå duktig i skolan, bra vänner. Jobbat extra på olika frågor och troo mig svenska barn är inte felfria.

        Verkar du inte göra*

      tror Johanna & Erik har passerat efter 90-talet.. alla som går i skolan nu heter väl typ antingen Novalie, Hailey och Tinke eller Ester, Ture och Rut.

    Så frustrerad! Och ledsen. Jobbar i skola och fick detta läsår en ny klass att lära känna (lågstadiet) och nog för att jag har träffat en del knepiga föräldrar under åren men detta tar priset.
    Ett föräldrapar som är separerade och har barnet varannan vecka. De vägrar yttra ett ord med varandra och ens träffas. När vi skulle ha utvecklingssamtal försökte de kräva (båda på varsitt håll) att de skulle få två separata tider för de kunde absolut inte gå på samma.
    I veckan skulle eleverna skriva önskelistor (som en skrivuppgift) varav deras barn skrev att hen önskar sig att mamma och pappa ska vara sams. De talar även väldigt illa om varandra till oss personal.
    Jag kan verkligen inte förstå, ens till 0,1% hur man kan bete sig så illa när man har barn ihop. Hjärtat går sönder för det stackars barnet.

    Vet inte vad jag vill egentligen mer än att kräka av mig.

      När jag jobbade på förskola var det standard att ha två utvecklingssamtal för skilda föräldrar. Det är ju olika hushåll. Tyvärr ganska vanligt att föräldrarna inte pratar alls och alla överlämning skedde på förskolan.

        Utvecklingssamtalet handlar om barnet, inre föräldrarna och deras känslor. Kan man inte sitta i samma rum i 30 minuter och prata om och fokusera på sitt gemensamma barn får man ta tag i de problemen själva. Det är inte skolans sak att lösa. Ska man anordna två föräldramöten då också tycker du?

          Tycker och tycker, jag sa bara hur det var där jag jobbade. Inte jag som bestämde det.

          Kan ju varit lisshandel inblandst.
          Min brors fru låg
          Med 3 olika mön varav min bror kom på henne i full älskogsakt i deras dubbelsäng när barnen sov. Då tålde han henne inte på fem år!
          Man vet aldrig vad som kan ha hänt.

          Exfrun är förövrigt gift med älskogsmannen nu och efter total tystnad min bror o henne i mellan firar de nu jular tillsammans allihop.

          Vissa infekterade situationer kan ju vara jäkligt känsliga.

            Älskar att min telefon aldrig kan skriva alla ord som jag vill.:/

              Fredag o några glas vin tänkte jag när jag läste.

                Hahahaha, i wish!

            Kan dock ändå anse att man får skärpa sig för barnet, samt inte kräva att både barn och lärare ska ta tid från skolarbete med att delta på två utvecklingssamtal

              Det tyckte mitt barns lärare också och bokade in min exman på mötet jag bokat trotts att jag uttryckligen bett om enskilda samtal. Jag har ptsd pga misshandel av barnets pappa. Mitt barn påverkas mer av att jag blir sängliggande än av att ha enskilda samtal. Sjukt att skolan sätter mig i en farlig sits med det resonemanget. Jag ska behöva sitta bredvid en man som våldtagit mig upprepade gånger och le för att en lärare beter sig som en idiot.

                Det där är dock ett godtagbart skäl. Men sjukt att han ens får ha vårdnad/nåt att göra med barnet alls! Sjukt system..

                  Det är så det ser ut i Sverige. I de föräldragrupper jag deltagit i med fokus på våld har jag bara träffat en mamma med ensam vårdnad. Hennes förövare dök inte upp på rättegången och hon fick därför ensam vårdnad.

                    Jag vet, tycker det är helt stört. Misshandlar man någon är man inte lämplig att ta hand om barn, särskilt inte om det är den andre föräldern.. Om jag hade misshandlat nån får jag inte ens JOBBA med barn liksom…

          Jag och min exman har separata utvecklingssamtal. Det har förekommit våld i relationen. Har blivit ifrågasatt av lärare vilket är helt sjukt. Jag ska inte ha skyldighet att berätta intima detaljer för en lärare.

            Förståeligt. Han borde ju inte ens va ha kontakt med barnet om han misshandlat dig. Så sjukt.

        Sjukt. Upplever det inte som vanligt.

      Stackars barn, hjärtat går ju sönder på en när man hör om vuxna som inte ens kan vara sams för barnens skull ?

        Du har ingen aning om anledningarna bakom.

      Håller i sak med dig om att det är för jävligt att man inte kan bita ihop och bete sig när man ändå har barn ihop.
      Men du har ingen aning om vad anledningen varit. Den ena föräldern kan ha varit utsatt för våld till exempel etc. och det kan va absolut fullt rimligt att de ska ha mkt mkt begränsad kontakt.

        Det enda skolan förväntar sig är att de ska kunna dyka upp samtidigt i 30 minuter två gånger per läsår. Hur lite kontakt de annars har struntar vi fullständigt i. Förutom att det gör ont i hjärtat att se hur det påverkar barnet såklart.
        Tycker heller inte det är för mycket begärt att de inte ska snacka skit om varandra inför oss som jobbar med deras barn.

          Som tur var tänker inte skolan som du. Här är det standard om föräldrarna bara ber om det eftersom det är som några smarta redan skrivit; vi utomstående vet aldrig vad det är som hänt.

            Nu jobbar ju jag på skola så jag vet väldigt väl hur jag och mina kollegor tänker.
            Och återigen, vi personal kommer aldrig acceptera eller agera på vårdnadshavares skitsnack om varandra inför oss.
            Vi ser ju som sagt också hur påverkat barnet blir av att föräldrarna beter sig som de gör. Barnperspektivet verkar främmande för vissa här.

              Självklart ska man inte agera på skitsnack, men om du läser igen var det heller inte det jag skrev.

              Och nej, uppenbarligen är du inte representativ för hela skolan i Sverige. Som tur är!

              Glad att mina barn inte har dig som lärare. Sjukt resonemang.

                Vad exakt var sjukt med det? Att vi som lärare inte agerar på föräldrarnas skitsnack om varandra? Att vi känner med barnet som så uppenbarligen mår dåligt pga sina föräldrars agerande?

                  Ja i mittfall är personer som dig anledningen till att jag hela tiden blir återtraumatiserad eftersom jag behöver ta upp med främmande människor vad barnets pappa utsatt mig för eller riskera att sättas i en farlig situation. Ditt jobb som lärare är att undervisa. Håll dig till det. Du behöver inte moralisera över eller spekulera i varför föräldrar beter sig som de gör. Du har absolut Ingen aning eller insikt i det. Vad som skadar mitt barn absolut mest är när jag brakar ihop psykiskt helt i onödan för att personer som dig inte kan bete sig lämpligt på sitt jobb. Snälla läs på lite om våld i nära relationer och vad ptsd innebär. I ditt yrke kommer du statistiskt sett stöta på många.

            Hade varit intressant om det fanns nån statistik på hur många av dessa fall det faktiskt ligger nåt allvarligare skäl bakom en sån förfrågan.

            Det är klart att det KAN ligga annat bakom, men det kan också handla om bittra ex. Brukar generellt vara svårt att få till alla tider för dessa samtal, vet ställen där man inte ens fått välja/önska tid utan bara fått en tilldelad. Passade den inte skulle man byta med nån annan förälder (alltså inte ens gå genom skolan).

            Om det är 20 elever i en klass, och samtliga har separerade föräldrar. Då är vi plötsligt uppe i 40 samtal och dubbel arbetsbörda.

              Det måste ju också på ett sätt vara enklare att undvika ytterligare konflikt om båda föräldrarna får höra samma information, samtidigt. Menar inte att skolan ska medla på något sätt men två olika samtal kan ju bli väldigt olika och förvrängas i efterhand och föräldrarna kan hävda inför den andra att läraren sagt det ena eller det andra.

                Bra poäng där också (är Anonym ovanför, 21.18)! Vet inte hur upplägget ser ut från lärarens sida, men skulle det inte kunnat hända att man missar att berätta nåt ena eller andra samtalet?
                Eller att förälder 2 kommer på att fråga nåt nytt, och får ta del av info förälder 1 ej fått. Eller ska läraren då skriva upp och meddela förälder 1?

              13,6% av befolkningen har blivit utsatt för våld i nära relation. I en klass på 30 elever är det lite mer än 4 personer. Är ju omöjligt att veta om det är med personen de har barn med eftersom det inte finns den typen av statistik men är ändå en överhängande risk att det är någon eller några i varje klass. Givetvis borde lärare vara medvetna om det och inte sätta föräldrar i potentiellt farliga situationer.

                Räknade fel eftersom varje barn har 2 vårdnadshavare. Det är alltså 8 personer inte 4 som utsatts för våld.

        Exakt! Skulle precis säga det. Ingen vet vad dom hänt och om tex kvinnan blivit utsatt i förhållandet så ska väl inte hon tvingas träffa sin förövare.

          Fast i så fall så får skolan information om det på något sätt (om inte annat genom att kvinnan berättar). Skolan kan inte anta att det finns större skäl än ”vi vill inte ses”.

            Absolut inte, skolan får inte veta det. Hur kan du ens tro det?!

            Varför ska jag behöva återtraumatiseras och behöva prata om det men barnets lärare? Det har absolut inget med barnet att göra.

              Om det uppenbarligen påverkar barnets mående samt om man kräver att personalen planerar in dubbla samtal (dvs lägger sig i deras jobb) så har de i allra högsta grad med det att göra.

                Fast nej, sånt sköter socialtjänsten eftersom de har kompetens i hur man bemöter våldsutsatta kvinnor. Du har uppenbarligen inte det! Att 2 ggr per år behöva hålla separata möten är inte hela världen och har definitivt inget med att lägga sig i lärares jobb att göra.

              Fast varför ska läraren behöva jobba övertid för att du hamnar i en jobbig situation? I synnerhet att jobba extra helt utan förklaring. Eleverna ska ha rätt till sina samtal, och det räcker ju med att en av vårdnadshavarna dyker upp. Fixar man inte att delta i samtalet kan man avstå från det.

                Lärare behöver inte jobba övertid för att hålla utvecklingssamtal. Det finns gott om utrymme för det i planeringen.

                  Nja, gott om utrymme är det ju inte… Däremot gör man ju det om det är måste.

                  Haha oj vilken okunskap att påstå nåt sånt.

              Du behöver inte prata om det. Det krävs bara att du säger ”pga allvarligt våld”. Herregud ta hand om dina problem.

                Läs på lite om ptsd. Att prata om det innebär att du pterupplever det. Hjärnan reagerar som att du är tillbaka när det hände och kan inte skilja på nutid och dåtid. Det get psykologiska reaktioner som påverkat ens mående drastiskt och definitivt går ut över barnet. Din okunskap är skrämmande.

          Och ingen lägger sig i vad som hänt heller eller hur de sköter saker privat. Men det vi ser är två föräldrar som har lika stor del i sitt barns vardag och det är det vi har att förhålla oss till. Då är det inte orimligt att förvänta sig att de kan sitta på ett gemensamt samtal om sitt barn två gånger om året eller att de inte ska står och baktala varandra inför oss. Vad ska vi göra åt det liksom? Ta ställning och välja sida?

            Nej ni ska såklart inte välja sida. Däremot ska ni respektera om inte föräldrarna vill ha ett gemensamt samtal.

              Ingen tvingar dem. Men då får de gå varannan gång då.

                Så skönt ändå att skolan faktiskt inte håller med dig i det här utan gör det de kan för de få föräldrar som har det jobbigt med varandra.

                  Vad är det med en del här? Om två vuxna människor har barn ihop och gemensam vårdnad så kommer de alltid ha med varandra att göra i någon utsträckning. Att tro nåt annat är bara idioti och naivitet. Ni bär er åt som treåringar.
                  Och som nån sa van skrev; hur ska man lösa det med föräldramöten då? Ska samtliga föräldrar plus en av de bråkande komma på ett möte och sen ska läraren ha ett till möte med bara en förälder?

                    Jag hör att du inte har barn med din förövare. Det är stor skillnad på att ta praktiska saker övers smsoch behöva sitta i samma rum för en man som misshandlat, hotat och våldtagit dig.

                      Nej det har jag verkligen inte. Skulle aldrig sätta mig i en sån situation.

                      Du skulle aldrig sätta dig i en sådan sits? Så du menar att man väljer att personer man har barn med börjar misshandla en?

      En del tappar verkligen koncepten helt.. En bekant låg i vårdnadstvist med sin exmake och deklarerade högt för alla hon träffade att han egentligen inte alls ville vara med barnen, utan att det endast handlade om att klämma åt henne. Medan barnen satt bredvid och lyssnade. Snällt mot barnen.

      Min sambo fick enskilt utvecklingssamtal pga mamman. Hon är helt omöjlig att samarbeta med. De har varit på samarbetssamtal på soc men det slutar alltid med att mamman blir förbannad på min sambo och personalen och stormar ut. Kan ligga mycket bakom som gör att det inte går att ha samtal tillsammans.

        Precis. Hur gynnar det barnet att behöva ha samtal med två föräldrar som inte kommer överens. Bryr man sig om barnet som lärare har man fokus där och inte på att moralisera över föräldrarna.

          Och bryr man sig om barnet som föräldrar så ger man f-n i att baktala varandra inför barnets lärare samt vägrar gå på utvecklingssamtal tillsammans.

      Vi erbjuder inte dubbla utvecklingssamtal för eleverna. Den arbetsbördan skulle vara helt orimligt. Dessutom är utvecklingssamtal ofta viktiga för att fatta gemensamma beslut kring barnens undervisningssituation, att då ha dubbla samtal skulle inte fungera.

        Det fungerar ju överallt annars, så det skulle såklart fungera hos dig också. Att ni inte VILL erbjuda det är en helt annan sak.

          Och det fungerar ju för föräldrar med gemensam vårdnad att gå på samma utvecklingssamtal och föräldramöten för att få information om sitt barn. Att sen vissa inte VILL göra det är en helt annan sak.

          Men vad är det för snöflingeföräldrar som hänger här? Lös era problem istället för att göra era problem till andras problem. Herregud

            Det finns en anledning till att varje kommun erbjuder samarbetssamtal. Det behövs uppenbarligen. Men det är inget skolan har insikt i eller bör lägga sig i. Efterfrågar föräldrar separata samtal gör de det givetvis av en anledning. Att prata om att det inte finns resurser för att ALLA ska ha separata samtal är givetvis inte relevant eftersom de flesta föräldrar inte efterfrågar det. Det är undantagsfall och där har lärare ingen anledning att moralisera eftersom de inte har insikt i anledningarna bakom.

              Jag undrar vad såna här bråkiga och omogna föräldrar gör om det händer deras barn något? Om det hamnar på sjukhus, man är i behov av läkarsamtal, viktiga beslut behöver fattas för barnets hälsa mm.
              Har man gemensam vårdnad och båda är närvarande föräldrar så sorry, då får man hacka i sig att man kommer behöva ha med varandra att göra ibland. Det är liksom underförstått den dan man väljer att skaffa ett barn ihop.

                När man valde att skaffa barn ihop förekom det antagligen inte våld. Många män förändras när de inte längre står i fokus och har svårt Att hantera när ett barns behov går först. Jag har varit i flera situationer på sjukhus med mitt våldsamma ex. Då har jag bitit ihop pga mitt barn. Men sen har min ptsd förvärrats så jag Har blivit sjukskriven och inte klarat av att jobba. Det är priset jag betalar för att sätta mitt barns behov först. Jag gör det gladeligen för barnet när det hamnar på sjukhus men skulle aldrig göra det för en lärare inte ska behöva lägga 20 min extra på ett utvecklingssamtal. Det gynnar Inte mitt barn som får betala priset för oförstående skolpersonal utan grundläghande förståelse för våld i nära relationer.

                  1. Det finns traumabehandling för ptsd. Du har ett ansvar att läka.
                  2. Din tid är inte viktigare än någon annans, ink lärarens.

                  Ni som inte kan gå tillsammans med ert barns andra förälder, ni är sjuka i huvudet som kräver att få två separata samtal. En av går och sen får ni väl spela in samtalet eller nått så att den andre kan ta del i efterhand.
                  Men sen undrar jag också hur jäkla viktiga de där samtalen är, och två gånger per år dessutom. verkar överdrivet.

      Utifrån det du skrivit här skulle jag råda dig att göra en orosanmälan till Socialtjänsten gällande barnet om det inte redan gjorts, alternativt kontakta mottagningsenheten i din kommun för råd. Med hänsyn till barnets önskan verkar det troligt att hen påverkas negativt av föräldrarnas konflikter, du skriver även att ni ser att barnet påverkas av föräldrarnas beteenden. I bästa fall kan en lämplig insats som gynnar barnet beviljas, eller så kanske föräldrarna åtminstone får en tankeställare – oavsett om anmälan leder till inledd utredning eller inte.

        Orosanmälan är gjord ja.

          Bra då tar personal med kompetens över som faktiskt vet vad de sysslar med.

      Orosanmäl

      Orosanmäl

      Jag förstår dig helt, jobbar också som lärare och vägrar dubbla samtal. Ett utvecklingssamtal och den andra föräldern får ett sammandrag av mötet. Fokus ska vara på barnet och inte föräldrarnas oförmåga att samarbeta. Emellanåt så sker mötet med båda föräldrarna och vi är två lärare. Det har gått bra men jag är mycket tydlig om anledning till mötet. Kram ❤️

    I år är första året jag kollar på Musikhjälpen, haft det på hela dagarna och hängt mest i soffan. När jag varit iväg eller sovit så har jag spolat tillbaka och kollat på allt prat och sen spolat förbi musiken tills jag är på samma tid som dom ?

    Men jag har för mig att influencers brukar prata om det mycket, ha bössor, saker man kan buda på osv. Varför är det så tyst i år? Eller är det för jag själv kollar som gör att jag inte lägger märket till det på samma sätt?

      Nä jag håller med. Har aldrig följt men brukar ändå bli bombarderad med det. Typ inget i år. Tror det har tappat hypen och engagemanget.

        Tyckte även att Mimi som var i studion under kvällen knappt märktes av eller fick särskilt mycket hejochhallå, jämfört med tidigare år och influensers.

        Tycker alltid det varit tråkigt, inte fattat grejen. Bra syften såklart men skulle aldrig följa det.

      Brukar tyvärr vara dåligt engagemang när det handlar om kvinnors kroppar på Musikhjälpen

        Exakt det här vi pratade om hemma idag. Teman runt barn brukar dra in mer pengar. Ett tema som engagerar alla, även folk utan barn. För tanken på barn som far illa… huuu. Ex temat inget barn är till salu har ju fortfarande rekordet med hästlängder i musikhjälpen. Med det sagt, jag tycker årets tema är bra.

          Alla tror jag inte och alla känner inte så starkt som du beskriver.

      Kenza och ines ska vara med imorgon, Sandra Beijer har varit med också i veckan.

    Hur hanterar man uppsägningsperioden på en arbetsplats som tagit all energi och där man bara vill bort? Jag har nyligen sagt upp mig från ett jobb som fullständigt dränerat mig, och även om jag är stolt över beslutet har jag svårt att veta hur jag ska agera nu. Jag känner att jag inte vill göra mer än nödvändigt, men har samtidigt svårt att sätta tydliga gränser – speciellt när kollegor och chefer förväntar sig att jag ska vara fullt tillgänglig fram till sista dagen.

    För er som har lämnat en toxic arbetsplats: hur lyckades ni hantera uppsägningsperioden? Hur satte ni gränser och prioriterade ert eget välmående, utan att hamna i konflikt eller gå över era egna gränser? Att sjukskriva mig är inte aktuellt just nu, så jag behöver hitta andra sätt att navigera den här tiden.

      I efterhand kan det ju kännas bra att ha lämnat med huvudet högt, man har fullföljt sina uppgifter man tagit sig an och för en själv ändå en bra känsla att man tog sig igenom perioden. Men det handlar ju lite om vilken typ av jobb det är också, har du projekt du behöver slutföra eller lämna över åt andra eller är det mer ett jobb där du går in och gör vissa uppgifter de dagar du är där? Är det en liten branch, dvs kan du komma att träffa på de här människorna igen på en annan arbetsplats? I första hand ska du såklart bara göra det du absolut måste och finns ingen anledning att göra det där lilla extra men kanske du kan hålla dig lite på din kant så att säga? Svårt att svara på dock när vi inte vet vilken typ av jobb det är.

        Tack, vad fint svar ❤️

        Jag har ett kontorsarbete på ett stort företag med många anställda, men jag kan inte ge för många detaljer om min roll eftersom jag är rädd att någon skulle känna igen mig. Tänk er en position inom ekonomi, med stort ansvar, sena kvällar och ingen att få stöd eller bolla idéer med. Ledningen är extremt dålig, kollegorna oschyssta och förväntningarna på vad jag ska leverera är helt orimliga. Det har varit och är en riktigt tuff arbetsmiljö att navigera i.

          Ok, jag hade nog försökt vara överdrivet tydlig med viljan att lämna över på ett ordentligt sätt, vara tydlig med vad som är rimligt att åstadkomma innan du avslutar och erbjud att lära upp personen/personerna som ska ta över efter dig och att det måste vara ditt huvudsakliga fokus. Och se till att ha det i mail, nedskrivet alltså. Om de sen börjar tjafsa så kan du iallafall säga att du gjort det du rimligen kunnat. Försök hålla dig kall på ytan. Hoppas det inte blir allt för illa!

          Oj låter tufft och bra att du sagt upp dig! hur länge har du jobbat där? Hoppas det går att stå ut på något sätt tills du slutar

      Aj, hade kunnat vara jag som skrev det där. Försöker lösa det genom att hålla låg profil, göra det jag ska men inte nåt over the top, och jobba hemifrån när det går.

        Gud vad sjukt! Jag försöker också konstant jobba hemifrån men de ringer mig 24/7 ? Hur känns det att du har sagt upp dig? Har du hittat något annat jobb?

          Lite sent svar men jag hade hittat nytt innan jag sa upp mig. Ett till tips, dela in tiden som är kvar i delmål så känns det kanske inte som lika lång tid. Och boka in mysiga saker på helgerna så du har nåt att se fram till under den här tiden.

      Jobbade du på Djerf Avenue

        ???

        I wish! ? Hade fortsatt jobba med ett leende och kört damage deluxe på allt således att alla siffror varit fel och orderhantering omöjlig, consider it en tidig julklapp till vår käre Matilda ?

    Så många kränkta mammor jag sett i mitt flöde idag pga att deras barns förskolor inte har luciatåg för föräldrarna. Låt barnen vara och få ha det mysigt på förskolan med musik och pepparkakor, istället för att radas upp framför en stor grupp gloende vuxna och sjunga på beställning (där typ hälften ändå börjar gråta och inte vill).

      Många barn tycker ju det är roligt också så det kan ju också kännas tråkigt att inte få dela traditionerna tillsammans. Men man får väl lite på att personalen känner gruppen och förutsättningarna och agerar utifrån allas bästa.

        Det är ju inte förskolans uppgift, så vill man gärna att barnen går i luciatåg får man väl sätta dom i kör eller söndagsskola eller nåt. Ordna luciatåg i bystugan eller vad som helst.

          Tänker mer att barnen går där en himla massa timmar och att det är trevligt ibland att, som jag skrev, dela traditioner och upplevelser och inte bara hämta/lämna, det är ju en form av gemenskap för alla, kontakt förskola/barn/föräldrar snarare än att man är så otroligt sugen på att höra sångerna.

      Vilka snöflingor ni uppfostrar om luciatåg på förskolan är något ”jobbigt” som barnen bör ”slippa”.

        Känns snarare som det är mammorna som är snöflingor, som inte kan acceptera att det inte blir exakt som de själva vill.

      Tycker det är asskönt att slippa, haha! Har tre barn, omöjligt att hinna till allas luciafirande på en och samma dag.

        Haha håller med. Vi gör mycket juligt och mysigt själva hemma ändå så det är väl noll problem att de har eget mysigt firande på föris då.

      Är bland det bästa med vår förskola. De lussar utan föräldrarna.

      Håller med, mina barn var lediga men fick komma ändå på luciafirande en stund. Jag hann handla under tiden och mina barn hade det jättemysigt med sina kompisar och pedagogerna ?

    Hehe för de personer som är nyfikna med vad som hände Filippa Mouiler när hon jobbade på Djerf avenue så skriv Filippa så här i en kommentar på TikTok ” @Filippa Moulier: This whole situation is so hard for me to talk about honestly and I just think I need some more time to reflect before addressing it ”

    Undra om hon kommer prata om det .. låter som det

      Har Matilda många fluns vänner i Stockholm? Jag menar ryktet har måste ju ha gått. Eller så är hon bara trevlig mot andra kända influensers.

        Jag har b a r a hört dåligt om henne. Samt hörde i en podd för några år sedan när poddarna fick frågan vem den otrevligaste influenserna de mött är , och så var det Matilda som svar.

        Hon är typ vän med Peg och det är den enda. Men har hört i flera poddar att de beskrivit en person som Matilda när de ska säga den otrevligaste iaf..

      På tal om djerf, celina blanche la upp en video på tiktok för att hon ”också ville prata om detta” men pratade bara om djerfs ledarskap och typ ”under stress kan man blablabla”. Lät som att hon försvarade henne för hon nämnde typ inte det som de anställda fått stå ut med. Fy.

        Men usch blev så irriterad av hennes TikTok. Helt dum i huvet är hon, pratar om ledarskap och att män ej hade blivit kritiserade blabla som att det är det som det handlar om. Hon är ju bara blåst

          Visst är hon! Sitter där med sin dryga attityd sen i nästa video och menar att man är omogen om man inte förstår vad hon menar…men det är ju alltid så. Hon kör med fula härskartekniker.

        Men hon är så jäkla jobbig och har gjort det till en grej att alltid tycka motsatsen till alla andra för att hon vill verka unik med sina åsikter. Hon är också expert på att uttala sig om saker hon inte har en aning om så hade inte lyssnat för mycket på henne..

        Men är inte Celina lite av samma skrot och korn? Jag upplever att hon är en riktig översittare.

      Oj jäklar… Andrea Hedenstedt gjorde också en TikTok om detta och Filippa kommenterade där med typ hjärtan och stöd emojis..

        Jag tycker ändå vi måste vara otroligt försiktiga men den här typen av granskande journalistik som alltid leder till hets och drev mot en enstaka människa.

        Resultatet har många gånger lett till självmord, vd för stadsteatern, polischefen nyligen och många fler. Absolut att hon kan ha agerat fel, men den hat- attack som sker nu är inte mänskligt att behöva ta emot.

        Amanda

          Helt plötsligt brinner alla för arbetsmiljöfrågor…

      Var finns denna TikTok?

    Min mamma som bröt lårbenet fick problem efter operationen där blodtrycket sjönk snabbt och hon kunde inte andas. Hon ligger nu i respirator på IVA ? Hur ska jag klara mig utan min mamma ??

      Fy vad hemskt?
      Är dåligt insatt i hur det funkar när någon ligger i respirator på IVA, men kan hon inte bli bra igen? ?

      Hoppas du har mycket stöd runt dig, ta hand om dig❤️❤️

        Jag är bara så ledsen. Har en roll som biträdande chef och just nu när vi saknar ordinarie chef är det jag som är ansvarig. Personalen har jobbat allt mellan 3 år och 25 år, så kompetens saknas egentligen inte.
        Men ändå är det som att alla bara tappar mer och mer, snart kan dom knappt skriva sina egna namn? Om den som varit min back up har tydligen tröttnat totalt och skiter i allt hen får till sig, kan plötsligt ingenting och jag känner lite att hen kanske försöker sabotera för mig.

        Försöker få kontakt med chefen i nästa led (alltså min nuvarande chef) men får noll respons. Förutom när fler uppgifter kastas på mig. Men inga svar på mina frågor och funderingar. Känns som jag förväntas trolla med luft?

        Tycker annars denna rollen är så rolig, och gillar när jag får kliva upp och ta mer ansvar, men just nu vill jag bara ge upp. Är så besviken på mina kollegor framförallt. Chefen är kanske ingen större chock, men hade förväntat mig mer av kollegorna. Men nu vet jag var jag har dom, I guess. Bra inför att vi får en ny chef.

          Men gud förlåt… Vet inte hur det gick till detta skulle så klart vara ett eget inlägg!! Tyckte verkligen jag var längst ner? Don’t mind me, gör nytt försök.

          Beklagar din situation Anonym 20.31 och hoppas du får allt stöd du behöver och håller alla tummar för din mamma ❤️

        Jo men hon fick en septisk chock förra året och då var hon nära på att dö. Sedan är hon svårt sjuk i reumatism och så händer detta ? Jag var uppe hos mamma idag och hon sov eftersom hon är i respirator men då kramade jag hennes hand och jag kände att hon kramade den tillbaka ?

      Kära du, önskar jag kunde göra något. Skickar en stor kram till dig ?❤️❤️❤️

      Bara kärlek. Min mamma är också sjuk. Försöker att inte tänka att det här kanske är mammas sista jul. Idag åt vi pepparkakor försöker leva som vanligt. Men det är svårt orolig hela tiden. Är sjukskriven just nu. Allt är kaos.

        Skickar all min kärlek din väg ❤️❤️❤️❤️

        ❤️

      Jag har inget svar men känner så med dig och hoppas att allt går bra ❤️

        Tack det betyder mer än du tror ?❤️❤️❤️

      Men åh så fruktansvärt för dig.

      Skickar massa värme och omtanke och hoppas allt går bra!! ?

        Tack det betyder mer än du tror ?❤️❤️

      Men vännen ❤️ Hoppas att allt går vägen! ❤️ Och skulle det ändå inte göra det så är inte livet över för det. Jag förlorade min mamma efter ett hastigt sjukdomsförlopp förra året och undrade så många gånger hur livet skulle kunna gå tillbaks till det normala och hur jag någonsin skulle kunna bli glad igen, men man klarar mer än man tror. Men nu ska vi inte tänka i dom banorna, önskar henne ett snabbt tillfrisknande ❤️ Ta hand om dig!

        Jag har ingenting att leva för utan min mamma så det får inte ske ? jag beklagar sorgen ❤️❤️

          Din pappa och hund då?

      Jag förlorade min mamma tidigare i år och det är fruktansvärt. Har tyvärr inga svar på hur man ska klara sig… eller om det ens går… Hoppas att det vänder för din mamma så att hon blir bättre!

        Jag beklagar sorgen ❤️❤️❤️❤️

      Min mamma lever men inte min pappa. Han dog i våras och det är det absolut svåraste jag varit med om. Jag funderade också på hur jag skulle klara mig utan honom och egentligen gör jag inte det, men jag måste. Livet fortsätter vare sig vi vill eller inte och det är förjävligt. Känner med dig ❤️

        Då vill jag inte leva vidare ? jag beklagar sorgen ❤️❤️

          Tack ❤️! Jag har två barn som jag måste (och vill) leva vidare för. Mitt yngsta barn var nyfödd när min pappa dog. Det är min allra största sorg, att mina barn berövades världens bästa morfar. Han älskade dom så ?.

          Förstår att det känns svårt men vi klarar så mkt mer än vi tror. Folk förlorar barn, partners mm och fortsätter leva. Det är
          så vi är gjorda liksom. ❤️

      Stor varm kram! Jag hoppas innerligt att det vänder och att din mamma blir bra. ❤❤❤

        ❤️❤️❤️❤️

      Var rädd om dej. Försök äta och sova. Kanske ta en promenad. Har du någon att prata med? Någon som besöka din mamma på sjukhuset? Ibland känns livet bara för mycket.

        Jag försöker ❤️ Just nu tittar jag på På Spåret men kan inte koncentrera mig över huvud taget. Jag har min pappa och min hund men pappa är precis lika ledsen. Den här ovissheten gör mig så orolig jag vill bara att läget ska stabiliseras ?

          Fråga sjukhuset om man kan få kuratorhjälp! Det finns mycket stöd att ta som anhörig. Tacka inte nej utan prova först.

            Ja de erbjöd mig det idag men jag försöker klara saker själv. Men jag vet inte om det går så bra just nu.

              Be första bästa på sjukhuset att få prata med kuratorn så fixar dem det. Tro mig, när en sjukvårdspersonal erbjuder kuratorshjälp bör man säga ja. Försök inte hantera det själv utan ta den hjälpen du får ❤️

                Jag lovar jag ska göra det ❤️

      Varför är du inte hos henne om läget är kritiskt? Saker kan tyvärr vända fort…

        Vilken snäll kommentar. Jag har varit där men kan inte vara där hela tiden eftersom hon ligger på IVA.

          Ta en promenad med hunden. Försök sova. Hoppas läget snart är bättre.

            De säger att läget är oförändrat/stabilt/ostabilt fram och tillbaka. Men att mamma ibland andas själv och att respiratorn hjälper till lite.

        Vad är det här för okänslig och sjuk kommentar?

          Talar bara av erfarenhet…

            Även om det du skriver stämmer så kändes kommentaren lite onödig och okänslig då TS förmodligen går igenom en kris just nu. Ibland är det kanske bättre att bara visa sitt stöd..

            Uppenbarligen inte eftersom man inte får vara på iva hur som helst.

        De brukar ha vissa besökstider man får vara där…

      ❤️

      Det är sjukt svårt. Jag och mamma var väldigt tajta. Jag gick sönder när hon dog, man får ta en dag i taget. Det är 11 år sedan men jag tänker på henne varje dag. Sorgen blir lättare men saknaden går aldrig över ♥️

      Jag känner med dig. ❤️❤️❤️ Det går tillslut ändå på något sätt ❤️

        Jag vågar inte sova för jag är rädd att något kommer ske under natten – trots att läget har varit samma under dagen ????

      ❤️

    Jag är bara så ledsen. Har en roll som biträdande chef och just nu när vi saknar ordinarie chef är det jag som är ansvarig. Personalen har jobbat allt mellan 3 år och 25 år, så kompetens saknas egentligen inte.
    Men ändå är det som att alla bara tappar mer och mer, snart kan dom knappt skriva sina egna namn? Om den som varit min back up har tydligen tröttnat totalt och skiter i allt hen får till sig, kan plötsligt ingenting och jag känner lite att hen kanske försöker sabotera för mig.

    Försöker få kontakt med chefen i nästa led (alltså min nuvarande chef) men får noll respons. Förutom när fler uppgifter kastas på mig. Men inga svar på mina frågor och funderingar. Känns som jag förväntas trolla med luft?

    Tycker annars denna rollen är så rolig, och gillar när jag får kliva upp och ta mer ansvar, men just nu vill jag bara ge upp. Är så besviken på mina kollegor framförallt. Chefen är kanske ingen större chock, men hade förväntat mig mer av kollegorna. Men nu vet jag var jag har dom, I guess. Bra inför att vi får en ny chef.

      Låter jobbigt! Tänker samtidigt att det är sällan fel på alla andra runt omkring förutom en själv. Du måste nog bli tydligare i din ledarroll och sätta gränser med din chef.

        Nej jag har aldrig påstått att inget är fel på mig, men skrev utifrån min upplevelse i min situation.
        Är inte upplagd för att gå igenom mina fel och brister just ikväll, när jag redan är ledsen, hehe.

          Ärligt talat, om du skriver en kommentar här, så får du ju vara beredd på att folk svarar dig?

      Känner till viss del igen mig och tänker att det är så viktigt att fortsätta upprepa förväntningar för medarbetarna. Och om medarbetarna inte möter dina förväntningar behöver ni prata om varför, kanske saknas förutsättningar för medarbetarna eller så är målen och syftet otydligt.

      Det kan ju vara så att din chef har samma känsla för din insats, att du gör mindre och mindre, fast du i själva verket behöver hjälp att prioritera.

        Det ligger nog mycket i det du skriver, tack! Är ny i rollen i just denna gruppen så det saknas nog en hel del kommunikation, ja.

        Haha ja det är en intressant (men absolut inte omöjlig!) tanke du skriver. Hade jag fått kontakt med chefen kunde det nog retts ut, utifrån sånt jag undrar över och har tankar kring.

      Beklagar din situation men jag tror helt ärligt inte det handlar om dina kollegor utan om ledarskap. Och det börjar högst upp och flödar genom organisationen. Du beskriver dåliga förutsättningar för ditt eget ledarskap och det är klart att det gör dig till en mindre bra ledare. Även om du kanske varit en bra ledare med bättre förutsättningar. Som ledare är det din roll att kliva fram för dina medarbetare snarare än att bara kräva. Även för din egen skull behöver du sätta ner foten mot din chef.

        Jag förstår tanken och att fler skriver att det ligger hos mig, har dock svårare att förstå hur det absolut inte skulle kunna ligga hos kollegorna också (syftar nu på dom andra kommentarerna också, inte bara din).

        Nu vet ju dock ingen här hur mycket jag dragit vagnen min grupp sitter i, före att ställa krav. Det kanske är det som blivit mitt fall. Men självklart ska jag sätta ner foten, måste som sagt få tag på hen först.

          Läser man din första kommentar låter det som att exakt alla i ett hört arbetslag helt enkelt inte vill jobba. Jag tror folk helt enkelt tar det som osannolikt?

          Däremot så får ju ingen här särskilt mycket info om bakgrunden så det är nog svårt att säga hur du ”borde göra”. Kan såklart som du skriver lika gärna vara att du borde ställa mer krav,

            Tycker inte alls det låter osannolikt, har många kollegor som är så tyvärr.

          Fast du beskriver flera kollegor med hög kompetens. Det är inte sannolikt att det ligger hos dem i grunden. Om de som grupp funkar dåligt beror det sannolikt på ledarskapet.

          Jag upplever av din text att du känner att du har dragit det tyngsta lasset och liksom vill dela någon slags skuld med kollegorna för att det inte funkar. Som ledare behöver du ta ansvaret. Har du inte förutsättningar för att göra det är det ingen bra plats att vara chef på. Att du inte ens får tag på din egen chef säger rätt mycket.

          Känner igen typen av människor och beteendet, så jobbigt. De kanske känner av hur det är i företaget och att ledningen högre upp inte bryr sig och reagerar på detta sätt, tyvärr straffas du.

      Jag förstår inte, vilka är det som inte kan skriva sina namn?

    Kan man fålla/sy upp en gardin för hand? Obs, vill sy och inte använda ett sånt där ”fåll-band” som man stryker på. Har inte tillgång till symaskin eller någon som kan hjälpa mig.

      Ja, givetvis. Man kan sy i princip vad som helst för hand.

      Såklart men det tar väldigt mycket tid och är inte särkilt kul. Bara du har ett strykjärn så funkar det.

        Synålar också.

          Knappnålar menar jag ?‍♀️

            Synål är väl en förutsättning också iofs… ?

        Jag har massor av tid och ett strykjärn så det går bra ? Ska inhandla knappnålar + nål och tråd.

        Och så bör du vara duktig på att sy, för det är inte snyggt om stygnen syns.

      Det bör man väl kunna. Säkert pilligt bara, och tar tid.

      Beror på hur permanent det behöver vara. Går ju att fästa med nålar bara, så har jag gjort tidigare när jag inte orkar sy/stryka.

      Det går alldeles utmärkt.Vik in dubbelt,sy,och pressa efteråt. Kan ta lite tid att sy,men lyssna på en pod eller bok under tiden!

        Stryk innan!! Inte efter…

      1. Häng upp gardinen

      2. Nåla upp

      3. Stryk/platta till fållen med en plattång så är det lättare att sy sen.

      4. Sätt dej på golvet, dra på en bra podd och sy sen för hand, raksöm. Små stygn på framsidan och långt hopp på baksidan

      Blir perfekt!

        Bra också om gardinen har blivit tvättad innan, så den inte krymper när du redan sytt upp den.

    Min svärmor har tydliga tecken på demens och det blir bara värre, fort. Hon har glömt mitt namn under sociala tillställningar sen någon månad tillbaka och nu har hon ibland till och med svårigheter att hänga med i en enkel konversation. Varken hon eller hennes make vill gå till läkaren; min partner menar att det är förnekelse och attityden ”det är bättre att inte veta alls, än att veta att det är något hemskt”. Men de måste ju prata med någon. Dels för att få vård till henne, dels för att ge stöd åt maken och övriga familjemedlemmar. Hur gör man? Finns det något vi som son och svärdotter kan göra? Bör vi göra något?

    Hjärtat går också sönder för min partners skull, såklart, som är på väg att förlora sin mamma. Så fruktansvärt att se henne försvinna så.

      Väldigt svårt med äldre som vägrar vård när det uppenbarligen behövs. Både min och min sambos mormödrar beter sig liknande. Vi har helt enkelt fått acceptera att vi inte kan tvinga dom till någonting, samtidigt kommer vi aldrig sluta försöka och under tiden hjälper vi till så mycket det bara går.

        Vad gör/säger ni? Har de tagit någon hjälp alls?

        Min partners föräldrar är knappt 70 och det känns så sorgligt. Hon kan ju vara kvar i livet i 20 år till, utan att för den delen ”finnas kvar” till våren. Så mörkt.

          Alzheimers har en genomsnittslängd på 7 år, så 20 år lär hon inte finnas kvar. Hjärnan bryts ner. Det är en dödlig sjukdom.

            ?

      Ni behöver få med maken på er sida så han kan hjälpa till att övertyga henne. Om hon inte får hjälp så blir det ju bara sämre… Och i det läget kan ju en orosanmälan vara aktuellt. Men dit vill ni inte komma…

        Ja, men hur? Han är inte heller särskilt villig … tror att han är rädd, ledsen och i förnekelse.

      Det kanske behöver få landa lite innan man kan göra för mycket åt det?

        Det har gått så fruktansvärt fort, bara. I somras var hon lite virrig, förra veckan tappade hon tråden i en enkel konversation med min partner. Om det ska ”landa” under ytterligare några månader, är hon kanske inte ens kvar mentalt när de tar sig dit.

          Säger inte att dom behöver få flera månader, men kanske kan få julhelgerna? Kanske skaver att man ska gå igenom en sån här grej istället för att få en ”sista” jul?

          Har gått igenom liknande fast som barnbarn, så hade inte så mycket att välja på då det va min förälder och hens syskon som bestämde allt (som din man och svärfar står inför nu)

            Tack för dina tankar ❤️

          Den normala gången är väl att få en tid på VC, dom kollar vissa saker, och sen skriver dom en remiss till en minnesutredning.
          Kanske kan ni ta kontakt med VC och be om hjälp?

            Tack för tipset ❤️

      Hon borde ju absolut till läkaren med tanke på att det faktiskt kan vara något annat än demens. Och ÄR det demens finns det ju mycket hjälp att få.

      Jag skulle säga att glömma sitt namn är väldigt ovanligt, jag har jobbat många år med dementa och ingen har glömt sitt eget namn. Så det kan ju vara någon annan orsak och något som förhoppningsvis är botbart eller som går att stoppa.

        Hon verkar inte ha glömt sitt egna namn utan svärdotters namn

        Ja, jag och min partner vet som sagt att hon måste till läkare. Men hon och hennes make vill inte.

        Och som T säger, det är mitt (och sin andra svärdotters) namn hon glömmer, inte sitt eget.

      Äter hon koleresterolmedicin? Kan vara värt att sluta med den…
      Sedan kanske det finns möjlighet i Sverige (vet inte) att orosanmäla?

        Nej, ingen kolesterolmedicin.

        Ja, orosanmälan kan man ju göra. Frågan är hur mycket de kan göra, man får ju inte tvinga någon till vård i Sverige.

          Jo det får man visst. Vi har tvångsvård i Sverige och demens kan absolut vara till grund för det.

            Haha nej. Vi har tvångsvård gällande missbruk och psykisk ohälsa som faller inom LPT. Inte demens. / Jobbar med detta

      Prata med dem. Kan ju vara hjärntumör eller nån annan sjukdom, eller demens. Samtidigt måste man respektera att alla inte vill veta sin diagnos eller ta emot hjälp för den. Brukar finnas demenssköterska/ anhörigstöd på kommunen. Tipsar att vända dig dit för rådgivning/ stöd.

        Ja, vi försöker prata med dem, särskilt hennes make, men de vill inte. Vi bor alla (svärföräldrar, min partner, jag) i olika kommuner, men kanske kan vi alla söka hjälp på varsitt håll. Tack för tipset!

      ring kommunens biståndshandläggare, fixa hemtjänst, ev hemsjukvård om det behövs. det kan vara lättare att höra från sjuksköterskor än från dig/er att man behöver hjälp

    På Sanna B:s story en talande reel ang människor med ADHD-hjärna och i sammanhanget en mening med bland annat orden ”fram till att vi kraschar för hundrade gången”. Men om man gång på gång kraschar, är det inte då man kanske borde försiktigt göra förändringar?

      Jo men ibland kan det vara svårt att bryta gamla mönster och beteenden, och börja göra saker på ett nytt sätt. Det kan även ta tid att lära känna sig själv och sina behov, och lära sig vad man behöver göra för att tillgodose dem. Ofta ”krävs” det att man gör om ett misstag många gånger innan en förändring blir möjlig, och man förstår vilka anpassningar som behövs i ens vardag.

        Ja hade det varit enkelt hade man ju inte behövt diagnoser. Fruktansvärt när ens hjärna snurrar på när man behöver varva ner. Imoulsivitet är ju allt annat än lätthanterligt. Hade det bara varit att vila så hade problemet löst sig själv.

          Tyvärr är det så, jag har själv adhd och har kämpat med min impulsivitet i hela mitt liv. Även om jag vet exakt vad jag behöver för att må bra och hantera mina svårigheter så är det en helt annan sak att börja använda mig av det i vardagen. Tror inte man förstår hur tufft det kan vara att leva med adhd om man inte har det själv.

      Samma människa som glatt stoltserar med att hon sover 3-4h/natt och med alla barn och hund i samma säng. Orkar inte ens

        Och som ska stå och fixa och fota frukostar och fika och mat och snacks hela världen hela tiden. Herregud, kan inte ungarna och kompisarna och Pappa B bara göra en jävla macka själv nån gång?

          Håller med. Sannas barn är båda i skolåldern, finns noll anledning att serva så som hon gör. De är knappast oförmögna att hälla upp yoghurt i en skål och bre en macka. Undrar om hon matar dem också?

            Precis vad jag retar mig på också. Hon lär ju inte barnen att vara självständiga genom att serva dem hela tiden. Och genom att göra samma sak till pappan så ger hon sina söner värderingarna att fru/flickvän/mamma skall passa upp på mannen i familjen.

      Eller söka hjälp. Både med barnen och sitt eget mående. Eller har Sanna B s omgivning tröttnat på att hjälpa henne.

    Det här är precis det jag skrev om förra veckan.. Kring att vara osams med en pratkvarn som saknar insikt och tycker alla andra är elaka som påpekar det konstanta tjattret..

    https://www.mabra.com/relationer/expertens-tips-sa-hanterar-du-nagon-som-pratar-oavbrutet/6670959

      Ja okej. Så varför tror du att din googling är intressant för andra?

        Därför att de flesta som svarade verkade så oförstående kring varför konstanta pratkvarnar skulle vara jobbiga så där är svaret.

          Så du vill komma med ”bevis” i form av en artikel från Måbra en vecka efter diskussionen?

    Vilka är era bästa tips för att söka jobb?
    (Har inget körkort vilket gör att många jobb går bort). Men tänk att man söker jobb inom butik, café/restaurang och sälj…. Vad tycker ni man ska tänka på för att ha större chans?

      Skaffa ett körkort…

        Men jag ska ju ha råd med det också….:( Det är dyrt med körlektioner och uppkörning, är det inte?

          Jo, det är dyrt, men prata med den ”skola” du valt. Jag pratade om hur min ekonomi såg ut oxh de arbetade och utgick från det! Så det ska kunna ordnas!

          Hitta någon att övningsköra med. Behöver absolut inte bli dyrt. Träna på de moment som beskrivs i boken och kör inte utifrån personen du kör med. Vad som bedöms ändras över åren. Jag tog körkort utan körlektioner och det var inte speciellt svårt. Mer än att få min pappa att sluta lära mig på hans sätt ?

            Har ingen att övningsköra med.

      Det är väl sällan körkort behövs för den typen av jobb, man ser det som en fördel för flexibiliteten som ofta behövs.
      Så egentligen behöver du väl inte göra nåt annat än om du haft körkort? Skriv ett så attraktivt cv som möjligt helt enkelt.

      Gud jag förstår inte , vart det folk annonser där det krävs körkort !? Jag ser aldrig det .

        Jag jobbar som upphandlare i offentlig sektor. Det är krav på körkort trots att det är typ 100% skrivbordsarbete. För att vi ska kunna ta oss med bil till leverantörer/mässor/möten där det inte alltid är möjligt att åka kollektivt.

      Försök tänka utifrån deras perspektiv – vad tror du de söker? Tänker att det är väldigt viktigt med flexibilitet, att du gärna jobbar oregelbundna tider eller har möjlighet att täcka upp om någon annan är borta. Även att du ser jobbet som ett långsiktigt åtagande, dvs om du eventuellt ska plugga efter sommaren så kommer det inte ses som något positivt och ambitiöst utan mer som ”ok, med den här kandidaten kommer vi få rekrytera igen snart”. Skriv alltid nya personliga brev för varje arbetsplats – en större kedja och stor butik handlar ju mycket om att snabbt sätta sig in i rutinerna och vara bra på att samarbeta, på ett litet fristående café behöver du förmodligen vara mer självständigt ansvarstagande och initiativtagande.

      Jag har jobbat länge inom retail detta är det viktigaste i mina ögon – både när du söker jobb och när du väl är på plats:
      •Driv: Visa att du vill det här på riktigt. Är du inte peppad eller egentligen vill nåt annat? Då är det kört direkt, oavsett hur snyggt CV:t är.
      •Ödmjukhet
      •Lagspelare: Du måste funka med andra, enkelt som så.
      •Flexibilitet: Det går såklart åt båda håll, men börja inte med frågor om semester eller typ hemmakontor om du söker ett kontorsjobb. Stolpe ut direkt för mig.
      •Problemlösare & ansvarstagare: Ett lite svajigt CV kan kompenseras om du kan visa att du är en sån som löser saker och tar tag i grejer utan att någon behöver hålla dig i handen.

      Min bild är att många unga söker jobb mest för lönen och gör bara det absolut nödvändiga. Sånt märks direkt. Om du har rätt inställning och vill framåt så finns det hur mycket möjligheter som helst och (!!!) det blir dessutom roligare att jobba! Vilken grej. ? Lycka till!

      Vi i butik söker snabba, trevliga människor som kommer i tid, vill jobba och kan hoppa in med kort varsel. Helst inga tidskrävande hobbies. Det svåra är att ta sig in i branschen. Om du har någon kompis som kan rekommendera dig är det ett stort plus.

    Har Denise Desmond och hennes tjej gjort slut? Kom in på hennes insta idag men såg inga bilder på dom.

      Ja för längesen

      Det var längesen.

      Ja, dom har gjort slut.

    Förlåt för långt inlägg.

    Jag har en KK som jag känt i 15 år (är 30 nu), vi har haft en skum relation genom alla år.
    Väldigt jäkla kort så är han på ett visst att när han är full och vågar öppna sig, mer stängd nykter givetvis. Det han skriver ibland dock låter inte som att han enbart är intresserad av sex, utan något mer än det. Men det är något… som att han inte vågar säga det, eller att han är rädd, eller har för skumt umgänge som han inte vill blanda in mig i. Har ni varit med om någon som är ”rädd” för att verkligen uttrycka det denne känner inombords? Hur gjorde ni? Vad gör ni åt det? Jag är 30 nu om det gör skillnad. Har alltså känt honom sedan jag var 15. Det är något med honom, men jag vågar typ inte själv säga så mycket. Jag är så svag för honom. Jag är inte svag eller intresserad av nån annan, men av honom… jävlar vad det känns.

      Du är 30, Hur gammal är han?

      Hade också en kk som inte vågade säga något. Han var 35. Inte för att jag tror att åldern spelar roll egentligen, men ah. Finns andra dock där jag inte vågar säga något, så då gör jag inte det?

        Han är lika gammal, alltså 30.

        Skrev egentligen ålder för att det verkar vara viktigt för folk här ? Det känns som om han vill säga så mycket men inte vågar.

      Det har alltså pågått i 15år.
      Han har haft sina chanser, behåll han som KK och inget annat.

      Du är värd mer!

        Eller lägg ner det där med KK. Antingen gillar man någon och har sex eller så är man kompisar utan att ha sex.

          Vaddå man? Alla gör olika, en hel del som har kk.

          Kk är trevligt. Du borde skaffa en.

      Jag sitter här och funderar lite.
      Min tanke är att om han har ett skumt umgänge så är det inte bra att inleda en relation men om man bortser från det och fokuserar på det andra du berättar så får jag känslan att han skickar signaler till dig som han vill att du plockar upp. Han törs inte gå före. Kanske känner han oro att du ska säga nej.
      ❤️

      Ni är två vuxna människor, dags att sitta ner och ha den där jobbiga vuxendiskussionen. Kk-relationer slutar nästan alltid, uteslutande med att en människa utvecklar känslor, och i det här fallet är det du. Sitt ner och förklara vad du vill ha ut av relationen. Sluta ge bort mjölken gratis (för att använda en uttjatad och inte särskilt kul liknelse), låt relationen komma med krav.
      Om du frågar rätt ut vad det är som tynger honom, och han ljuger för dig, guess what, ingenting att ha. Om han säger att han har stora skulder/kriminella kompisar/svårt beroende INGENTING att ha!

      Jag pratar av erfarenhet. Nu är jag i en relation sedan 10+ år tillbaka men i sena tonåren hade jag en människa som jag var extremt svag för, det var något med vår kemi som bara slog gnistor, men i slutändan var jag inget mer än en lättfotad kanna gratismjölk. Släpp taget, låt hjärtat värka ett tag, det går över, man växer upp och skaffar sig ett liv.

    Förlåt men vems briljanta idé var det att lägga en engelsk röst över benjamins i del 2 av dokumentären som släpptes idag. Jag kanske är ett spån men jag får inte bort det. Stängde av när någon kom in och frågade om Benjamin sovit bra och jag insåg att hela programmet var sådär. Vilka amerikaner kommer se på detta?

      Du kan ändra det i ljud så det blir svenska

    Jag är så jävla arg och stressad nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

    Handlar alltid på Coop online med hemleverans, och har gjort i flera år. Överlag är jag nöjd, förutom ett par missöden genom åren med uteblivna leveranser p.g.a lastbil gått sönder och väder, men sådant kan man ju inte styra över.

    Gjorde en beställning i veckan med leverans nu ikväll, varor för 2500 kronor varav saker jag ska förbereda till julen nu i helgen, och våra middagar.
    När vi fått påsarna och jag ska börja packa upp inser jag att det är fel varor. Vi har alltså fått en annan kunds varor, och inte våra.
    Chauffören hade redan gått så kunde inte få tag på honom, och Coop har inte öppet på helgerna utan på måndag igen.
    Detta sabbar nu hela min helg, och jag måste dessutom lägga massa tid på att rodda detta, ta kontakt med Coop, göra reklamation – ta hand om de fellevererade varorna (vad fan ska jag göra med dem? Kommer de att bli upphämtade igen?), handla mat annorstädes o.s.v.
    Till råga på allt betalade jag fakturan via Klarna tidigare idag när orderbekräftelsen kom.

    Blir så less…..

    Förutom all information man får veta i Musikhjälpen och lära sig mycket om så har jag verkligen lärt mig att det finns så in i helvetes mycket dålig musik??

    Uska!

    Vad har ni för jobb som enbart är dagtid och mån-fre?

      Arbetar som kock inom offentliga sektorn.

      Jag hade det i två år och det var när jag arbetade på en skönhetsklinik.

      Vårdcentral!

      Skattetant ?

      Biomedicinsk analytiker. Har uskor som kollegor.

      Kabelmontör!

      Daglig verksamhet!

      Lärare i fritidshem.

      Miljöinspektör.

      Administratör.

      Känns som du fått en del svar från folk som inte är enbart uskor ?

      Processingenjör på bioteknikföretag

    Hur hanterar ni kollegor som byter jobb? Jag har så fina, världens bästa kollegor (de flesta av dem) och en efter en säger upp sig eller söker sig till en annan avdelning. Jag vet inte varför jag tar det så tungt, men jag blir genuint ledsen när jag tänker på att jag inte längre kommer få ”hänga” med dom på jobbet.
    Det som gör det ännu knepigare är att vi är i den där konstiga ”nära men inte kompis nära relationen”, där vi träffas på jobbet väldigt ofta och har det jättetrevligt (pratar, fikar, skrattar, spelar spel) men vi är inte så nära att vi skulle kunna träffas utanför jobbet utan att det blir lite stelt och konstigt. Har tappat 4 st bara senaste 6 månaderna och två till inom kommande månader.
    Vi har ett arbete där vi hänger ihop ganska tätt och träffar varandra mycket i perioder, så inte bara kollegor man hejjar på vid kaffemaskinen.

    Det här är långt ifrån vanliga trevliga kollegor, detta är mer kollegor man beskriver som ”karaktärer” men älskar och uppskattar, speciella sådana. Ingen man ersätter.. någonsin igen.
    Usch, känner mig himla bölig och känslig, men fan vad det suger!

      Det är inte böligt att sörja förlorade relationer. Du verkar vara en jättefin vän.
      Kram ❤️

      Åh vad jag lider med dig! Jag har varit en sån som bytt arbetsplats ganska ofta, och jag har alltid saknat mina nära jobbkollegor. Några ses jag med utanför jobbet fortfarande, men det är inte samma sak som när man delar sin vardag ihop. Har inga råd (byt till samma jobb som någon favoritkollega?).

        Det är helt annorlunda att ses utanför jobbet! Vi är ofta ett gäng och det går liksom inte att få ihop alla till att träffas samtidigt utanför jobbet. Är lite sugen, men kan inte byta jobb för en kollega flytta vidare, tänk om dom byter jobb igen liksom haha..
        Tack för förståelse!

      Oj vad jag känner igen mig i din beskrivning. Jag blir också jätteledsen när någon kollega slutar. Vi är en liten grupp på 5 personer och vi arbetar också tätt ihop. Vi umgås inte heller privat men tycker om mina kollegor jättemycket. För ett år sedan slutade en kollega som jag jobbat ihop med i 7 år och det kändes nästan som om någon hade dött. ”Sörjer” fortfarande detta, för ingen kan ersätta personen. Har kanske inte så mycket råd att ge mer än att jag verkligen känner med dig.

        Förstår dig! Jag sörjer fortfarande vissa gamla kollegor. Några gick i pension efter att ha jobbat hos oss i typ 30 år.. en evighet! Så många fina människor man får erfara under livets gång. Vi får minnas dom med glädje. <3

      Tycker det är jobbigt när det händer, sorgligt. Blir sällan att man håller kontakten efteråt enligt min erfarenhet. Har slutat skaffa för nära band till kollegor av den anledningen, öppna upp sig, gå på aw och sånt.

        Jag kan ändå förstå varför du inte vill öppna upp sig, man vill ju inte förlora något sen.. men då går man miste om saker här och nu istället. Ingen åsikt i frågan, det är svårt. Man kan ju alltid säga att man ska hålla kontakten men det blir ju inte så, det är ju en helt annan grej att ses utanför jobbet och då blir en hel del press på sig själv att upprätthålla kontakt,samtal, träffar osv.

    Har tappat räkningen nu på hur länge det har pågått. Men det började i slutet av november 2018 minns jag, för att pågå i några månader. Sen blev det bättre i ett par år och det är nu jag inte vet hur länge det hållit på.

    Jag vaknar nämligen varje natt mellan 2 och 3. Det spelar ingen roll när jag går och lägger mig, 22 eller 00, jag vaknar ändå. Inatt vaknade jag vid 2, låg vaken till 7.30. Det börjar bli lite jobbigt, nästan lite obehagligt att gå och lägga sig t.o.m.
    Känner mig inte stressad eller så heller, mår liksom bra. Men jag behöver tips på vad jag kan göra för att sova hela nätter. Hur har dina eventuella sömnproblem ordnat upp sig?

    Gillar inte te, annars vet jag att det brukar rekommenderas.

      Jag vaknar också alltid på natten, flera gånger, men kan somna om efter någon halvtimme ish. Tror det började när jag fick fel på sköldkörteln och nu är det än sämre pga för klimakteriet. Vet inte någon lösning dock ?‍♀️

      Sover du någon gång under dagtid så kan det ”fördärva” din nattsömn.
      Men mitt bästa tips är att motionera mycket, för det gör att man oftast sover gott.

      Hade exakt detta i flera år och litar visserligen inte på att det är över men just nu har jag iaf en ”bra” period där jag får sova. Tyvärr är det väl så att kroppen har lätt att vänja sig vid ett sömnmönster och det sedan fastnar. Propavan hjälpte mig något. Det kan du få via VC eller Kry om du beskriver dina symptom. Förhoppningsvis kanske det kan hjälpa dig sova genom natten eller åtminstone somna om lättare och att din kropp sen vänjer sig vid ditt nya sömnmönster.

    Ska påbörja ECT-behandling imorgon. Någon här som har erfarenhet av det?

      Inte fått själv men varit med under och träffat många både innan och efter behandling. En del men absolut inte alla har fått problem med minnet en stund efter och tyckt det är obehagligt. Men enligt min erfarenhet får många väldigt goda resultat. En del beskriver det verkligen som en nystart. Förstår att det kan kännas som en läskig behandling men du har inget att vara rädd för. Lycka till, det kommer att bli bra.

      Jag har fått flera omgångar ECT. Det har oftast haft god effekt mot mina depressioner. Samma dagar som jag fått ECT har jag varit förvirrad och ofta haft ont i huvudet och i kroppen pga de kramper man får.

      Hoppas behandlingen hjälper dig ❤️

      Jag har fått det sammanlagt tre gånger. Det har räddat mitt liv! Eftersom jag samtidigt var inlagd såg jag även hur det räddade livet på en massa medpatienter. Lycka till ❤️ Hoppas att det snart vänder för dig ❤️

    Alltså, hur kan man uppmana sina anställda att inte önska varandra God Jul. Utan i ställe säga God Helg. Det förbjuds inte men ledningen tycker det är mer lämpligt med God Helg på grund av de som inte firar Jul.

      Nej det stod inte så. Jag jobbar på företaget ifråga och läste artikeln. Dom skrev att man KAN skriva god helg för att det finns anställda från andra kulter som inte firar jul och gav exempel på andra religösa högtider

        Pinsamt företag

          Tycker alla svärigevänners reaktion är pinsammare faktiskt

            Hoppas vi alla är
            Sverigevänner som bor här.
            Dummaste kommentaren på länge

      God Helg är ju ett gammalt sätt att säga God Jul på, titta på gamla julkort.

      Men det låter konstigt? Så man får inte säga glad midsommar då heller? Eller glad påsk? Eller trevlig helg om någon kanske jobbar på helgen? Vad är det för företag?

        Det var ingen som sa att man inte ”får”.

          Nä men ledningen tyckte det var mer lämpligt att säga God Helg. De förbjöd inte.

            Okej, so? Om det inte är förbjudet, säg det som bäst passar där du jobbar (alltså de faktiska kollegor du skickar till), god helg, god jul, gott nytt år eller vad som.

      De som inte firar jul… jag tillbringar alla jular i ett muslimskt land ( ej Dubai) och exakt alla säger Merry Christmas i jultid ändå

      Urlöjligt. Finns det någon icke julfirare som tar illa upp eller är det återigen ett fall av svenskar som tror att folk tar illa upp av att bli önskade god jul?

    Hej!
    Jag har utvecklat en hemsk gynekologskräck pga 2 tidigare besök för flera år sedan… Nu måste jag boka tid till en gynekolog och bävar redan för den dagen jag ska dit. Har någon som blivit av med sin rädsla tips/pepp på hur man tar sig igenom det?

    Jag är lite ledsen… känner mig också fånig för vi kommer ändå vara många på julafton. Men båda mina syskon med familj har ställt om sina planer till julafton. Det är första julen vi fått bjuda in (flyttat till hus så vi bor lika stort som alla andra nu) och känner mig ledsen att vi inte blir prioriterade. Jag förstår deras anledningar, men de tackade alla ja först när de blev inbjudna. Tur nog kommer min mans familj. Men känner mig ändå ledsen och skäms nästan för att ingen av mina syskon kan komma.

      Du kan väl inte skämmas för val som dina syskon gör? Alla behöver ju inte fira Jul tillsammans alla år?

      Förstår dig, jättetråkigt ju!

      Dålig stil faktiskt att först tacka ja till en inbjudan och sen ändra sig och tacka nej. Om det nu inte är något extremt som har hänt, men det verkar ju konstigt att något extremt har hänt med båda. Tycker att det är riktigt dåligt att göra så, man tackar enbart ja till en inbjudan om man är säker på att man vill.

      Men va? Man tackar väl inte ja o sen ändrar sig för att ngt bättre dyker upp.
      Du behöver inte skämmas, det ska dom göra.0

    Lokalen som Bingo har sin sk torsdagsklubb på – är den verkligen godkänd för så mycket folk?
    Trånga korridorer, små utrymmen, inga fönster mm.
    Paniken om det skulle börja brinna!

    Varning för ännu en som vill utnyttja sina barn online för pengar och uppmärksamhet. Någon som minns Sara Jönsson från Big Brother? Hon gör ”roliga” scetcher nu på instagram med sig själv, sambo och barn och har även en youtube-kanal ”youtubefamiljen” som inte verkar gå så bra. Det känns som hon är väldigt bekräftelsetörstande överlag

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *