
Öppet Spår

Öppet brev till Katrin:
Hej Katrin,
Jag gör nu ett tappert försök att förklara för dig hur min hjärna fungerar. Vi som har ADHD fungerar nämligen lite annorlunda när det kommer till tid. I vår värld finns det bara två lägen: NU och INTE NU. Säger du till mig att “det här ska vara klart senast nästa vecka”, så hamnar det i “INTE NU”-kategorin och försvinner helt från radarn (om jag inte skriver upp det på flera olika ställen). Sen plötsligt, när “INTE NU” håller på att bli “NUUUUU!!!!!!”, då får jag panik och kör ALL IN i sista sekunden.Det är inte för att jag är lat eller inte bryr mig – det handlar om hur jag fungerar och hur jag faktiskt självmedicinerar mig. Adrenalinkicken jag får av paniken liknar nämligen medicinen jag tar regelbundet för att hantera min ADHD. Men folk som inte fattar det här tolkar det som att vi med ADHD bara är slarviga eller inte bryr oss.
Och visst, jag kanske inte alltid är bäst på att ha ordning eller vara i tid, men att sätta allt fokus på det är bara dumt. Samtidigt är det oftast jag som hittar på de galna, roliga idéerna för oss och våra barn – de där grejerna som ibland kan göra skillnad på riktigt.
Du ser hela världen i svart eller vitt, bra eller dåligt, kul eller tråkigt. Och du är ju så fokuserad på tider, planering och struktur. Du har också en extremt begränsad förmåga att tänka kreativt. Att passa en tid är så viktigt för dig.
Vi är verkligen otroligt olika, du och jag – som yin och yang. Jag säger inte bara detta till dig, Katrin – jag säger det till alla där ute. Kanske någon har en person med ADHD på sitt företag. Släpp då lös oss ADHD:are lite! Låt oss vara sena och lite stökiga ibland – det är ju där magin händer.
Det var garanterat någon med ADHD som uppfann elden, hjulet, flygplanet, fallskärmen, elektriciteten och dynamiten. Många har varit sena och många har dött på kuppen. Men det är vi med ADHD som driver utvecklingen framåt i samhället. Vi behövs. Annars står det still – även om vi kommer lite sent.
Så, är du i lag Bingo eller lag Katrin? // Bingo Rimér
Bortsett från att jag inte riktigt förstår varför det här behövde bli ett öppet brev från Bingo till Katrin, så är innehållet i inlägget intressant.
Bingo skriver att visst, han kanske inte alltid är bäst på att ha ordning eller komma i tid, men att sätta allt fokus på det är bara dumt. Han menar att det oftast är han som hittar på de galna och roliga idéerna för dem och deras gemensamma barn – de där grejerna som verkligen kan göra skillnad.
Vidare skriver han att Katrin ser världen i svart eller vitt – bra eller dåligt, kul eller tråkigt. Enligt honom är hon så fokuserad på tider, planering och struktur att den har en begränsad förmåga att tänka kreativt, och att passa en tid verkar vara det allra viktigaste för henne.
Bingo vill veta om följarna är Team Bingo eller Team Katrin i den här frågan och det är hugget som stucket i kommentarsfältet, där en del ifrågasätter Bingos agerande då barnen och deras vänner kan läsa inläggen.
Vilken ringhörna ställer du dig i?
Bingos? Eller Katrins? Eller ingen hörna alls?
Idag är det sista riktiga skoldagen för Lynn och imorgon börjar jullovet! En tid som är underbar men också utmanade. Många dagar att fylla med saker att göra, extra knepigt är det när pulkabackarna står snölösa. Jag har iallafall tänkt ut några saker som jag är riktigt sugen på att göra och som jag tycker adderar mys och feelgood. // Elsa Billgren
När jag läste början av Elsas inlägg så trodde jag att det skulle handla om att man inte behöver ha tusen planer på jullovet för att det ska kännas kvalitativt, men ack så fel jag hade.
Istället har hon en lång lista på saker hon vill beta av på ledigheten, och jag får sympatikuspåslag av blotta åsynen.
För mig är det lyxigt att inte ha en massa planer, listor eller krav under en ledighet och jag skulle aldrig få för mig att boka upp den på förhand.
Är det månne annorlunda när man har mindre barn? Måste man ha ett fullspäckat schema för att de inte ska klättra på väggarna? Kan man inte bara rasta av dem på ett studsmatteställe eller liknande?
Var och en spenderar förhoppningsvis sin ledighet på det sätt man känner för, och som förhoppningsvis laddar upp batteriet lite.
Hur tänker ni här och har ni några enkla pyssel eller liknande att ta till om det krisar? Jag har precis plöjt båda säsongerna av ”Förrädarna” och har älskat varje avsnitt. Trots att många säger att säsong 1 var den bättre av de båda så håller jag inte med. Bortsett från att det var EN vinnare, i säsong 1, så föredrog jag säsong 2 helt klart.
Ett svinkul koncept helt enkelt, men jag kan inte låta bli att fundera över hur jag själv hade agerat som deltagare?
Hade du kunnat ljuga utan att bli avslöjad, tror du? Jag har NOLL pokerfejs, men hade gärna varit med ändå.
🙂 ”Bazinga!”
Bild 1: ”Fast det är mörkt…”
Bild 2: ”Så ser jag så tydligt när jag duger & när jag inte gör det.
Människor är mer transparenta än dem tror.
Skickar ut sina pikar dem tror inte ska uppfattas, vill bara säga att jag uppfattar allt.”
Bild 3: ”Sinnena fungerar bäst i mörkret.
Sinnena förstärks, ljud, känseln, dofter och energierna för att nämna det viktigaste.
Säg bara rakt ut istället vad du har att säga.
Du/ni vill att alla ’ska se’.
Var rakryggad då och säg det till mig istället.
2025 snart och människor är fegare och mer småsinta än någonsin.
Säg det till mitt ansikte!”
De kryptiska formuleringarna står som spön i backen, men det är sedan gammalt om man är van att följa Anna Toledano Book.
Jag kan inte låta bli att undra vem det nu är som begått en oförrätt mot henne, för nog låter det som det? Och tror ni att personen som inläggen är riktade mot förstår det eller glider de bara förbi?
Drama, drama, drama mama. ”Säg det till mitt ansikte”? Gudars skymning och BAM BAM BAM!
Vad eller vem tror ni att det här handlar om?
Eller handlar det här egentligen enbart om Anna? Hon verkar ju ständigt attrahera ett löpande band av illojala vänner som hon efter ett tag känner sig nödgad att kapa alla band med. Kanske är Anna den gemensamma nämnaren i alla dessa havererade vänskaper?
Inte för att de är Annas fel, det säger jag inte, men kanske behöver hon lägga manken till och göra jobbet för att bryta den onda cirkeln och attrahera lite andra typer av människor att inleda vänskaper med så hon slipper bryta med dem offentligt?
Till skillnad från Bianca Ingrossos inlägg så tror jag inte att Anna har något excelark uppe för maximal effekt, utan hon är förmodligen precis så förorättad som hon låter.
Någon som har en visdomspärla eller två att bjuda på, som kan hjälpa Anna (och andra) att inte att hamna i liknande situationer i framtiden?