Visa det här inlägget på Instagram

Jag postade det här tidigare idag, och lyfte fram faktumet att det inte ens tog lång tid innan Elsa Billgren började posera och publicera bilder på sin – nu – smala kropp i likadana poser som kritiserats för ”rib cage bragging” och liknande.
Vad är ett bättre tillfälle att på riktigt framhäva sin ”mager-het” än på årets och Sveriges mest påpassade röda matta-event?

Visa det här inlägget på Instagram

Karin ”Kajjan” Andersson tillägnande den här typen av poserande i ett inlägg för bara tre dagar sedan, och med det i åtanke ser det mest ut som Elsa använt det som manual för det egna poserandet i det här inlägget. 

Jag fattar inte? Är det sant, som de säger?
Att tjocka människor är kroppsposivtiva, enbart för att de inte orkar gå ner i vikt. Att deras högsta dröm är att bli smala och när eller om det väl händer så kastar man alla andra ”tjockis-värderingar” i sjön för man menade ingen av det egentligen?
Jag tycker man ser det gång på gång på sociala medier. Att människor som skapat sig ett namn på att vara just kroppspositiva, helt plötsligt rasar en massa i vikt samtidigt som de lägger locket på och vägrar prata om det som skett, trots att deras agerande går emot allt de sagt och gjort tidigare, men vem behöver trovärdighet när man kan få en tight midja?
Är det egentligen alla tjocka människors dröm att bli smala, och att de bara kör på det idag ganska lukrativa kroppspositiva spåret så länge, till de kan operera sig eller liknande?
Eller varför börjar en tidigare så kroppspositiv profil, benknote-posera så fort hon gått ner tillräckligt i vikt.

Kritiken handlar alltså inte om att en känd profil gått ner i vikt, utan om att en influencer som profilerat sig som inkluderande och som skrivit mängder av inlägg om just det här, poserar på det här utstuderade viset så fort det bara går.
Varför? Var det egentligen drömmen hela tiden? Att kunna publicera en sån här bild? Var smal allt du vill, det handlar inte om det, utan jag undrar varför man väljer 1, att posera så här, och 2, väljer en bild med just den posen. Elsa har arbetat framför kameran i hur många år? Tror du verkligen att hon inte vet exakt vad vad den här posen framhäver?
Jag hade tänkt ställa frågan till Elsa, men jag hann inte göra det innan hon blockade mig på Instagram.

Återigen, handlar inte om att smala kroppar inte får synas, utan det handlar om vad en sådan bild skickar för signaler.
Det är inte olagligt att vara en dålig förebild, men lika lite som det är olagligt att vara en sådan, lika lite är det mobbning att påpeka detta.

Hej och välkomna till flyttbloggen! Bland det roligaste med att flytta till ett nytt hem är att skapa inredningsidéer, bygga moodboards och drömma om hur det kommer bli att leva på denna nya plats. Jag har självklart gjort det för Swedenborgsgatan och idag tänkte jag att ni skulle få hänga med i mina tankar. Detta är ju initiala idéer och massa kan ju hända längs vägen. // Elsa Billgren

Elsa Billgren kommer lämna lägenheten vid Mosebacke bakom sig, och ska slå ner bopålarna på Swedenborgsgatan istället.
På självaste födelsedagen fick hon och Pontus möjligheten att gå på förhandsvisning för det som visade sig av bilderna att döma, var deras DRÖMLÄGENHET, som de tydligen varit i tidigigare när deras vänner bodde där.
Samma dag som de var på visning var de även på spa, därifrån la de ett bud, fick veta att säljarna accepterat det och skrev papper innan de mötte upp Elsas familj på Teatergrillen för fortsatt firande. BAM, BAM, BAM! Snabba ryck!
Nu visar hon följarna sin ”mode board” och jag måste säga att det är en smula uppfriskande att se någoting annat än generiska flunsbostäder, som alla ser likadana ut.
Vill du se fler bilder från lägenheten, planlösning eller hur Elsa tänker kring de olika rummen så kan ni bara klicka här. 
Kakelugnen är förresten en av de vackraste jag sett! WOW!

Nu tänkte jag att vi skulle kika lite mer på lägenheten! Vårt nästa hem är tre rum och kök på 100 kvm på Swedenborgsgatan vid Mariatorget på Södermalm. En lägenhet som vi alltså varit i tidigare en gång, när våra vänner Christian och Anders bodde här och vi blev hembjudna på middag. Pontus och jag har alltid pratat om den här lilla snutten av Swedenborgsgatan som vår drömplats att bo. Det är en gata full av ginkoträd, caféer och mysiga små butiker som dessutom är gågata på sommaren.  // Elsa Billgren

Jag älskar att Elsa redan givit den här lägenheten en egen kategori för då är det ju mycket enklare att hitta just dess inlägg, om man är extra intresserad av just detta. 
Tumme upp!

Hej! Man brukar ju prata om livet i femårsmål. Var vill man vara om fem år? Jag är nog inte så uttänkt, kanske för att jag varken vet eller vågar tänka på om hur livet är om fem år. Erfarenheten är ju snarare att livet blir som det blir, de utmaningar man får kan man nästan aldrig förutse och den plats man hamnar på är en blandning av slump, arbete och ödet. Fast vissa saker drömmer jag om och har alltid önskat mig och så är det nog för de flesta. Det bästa med att ha en blogg är att man kan gå tillbaka i tiden och se livet femårsvis, det tänkte jag att vi kunde göra nu! Mars var femte år, vi börjar i begynnelsen: // Elsa Billgren

Jag älskar när influencers gör den här typen av återblickar, som Elsa gör här. Det får en verkligen att inse hur långt de kommit, och vad mycket branschen utvecklats. Eller så här…det har blivit en bransch av någonting som inte var en tidigare.
Vem vill man egentligen vara om fem år? Den man är nu?
Eller vill man vara någon helt annat?
Elsa gör nerslag i åren 2009, 2014 och 2019.

Elsas återblick är i alla fall väldigt underhållande, så du hittar hennes inlägg HÄR.

Vad vill du äta i vår?
Fransk rustik husmanskost. Rosmarinkvistarna ska fastna i tänderna.

Vad vill du dricka i vår?
Jag är en vit, 28 år gammal tjej som bor på Södermalm, vad tror du? Juiciga naturviner såklart. // Flora Wiström

…………………..

Berätta om något som känns tryggt.

Pontus och Lynn känns så tryggt och fint, jag sa senast i morse till Pontus att det är otroligt hur man kan vända fort med vad man önskar och vad som känns som att det fattas en. Jag har ju länge varit helt säker på att jag kommer få leva med såret att det inte blev en familj så som jag själv hade valt den om jag inte blivit sjuk när Lynn bara vad sex månader men nu känner jag att vi är helt kompletta precis som vi är. Vissa saker är viktigt men vissa saker är kanske inte så viktiga som man tror. Jag har alltid trott att jag bara kan bli helt och fullt lycklig om jag får vara gravid igen, men det är bara en illusion av lycka i mitt huvud som någon del av djurhjärnan konstruerat för mig och som min sorg sen använt för att få finnas kvar. Ja nu babblar jag säkert och jag vet hur otroligt lyckosam jag är som ändå hann bli förälder innan min livmoder opererades bort och att jag blev frisk men det är bra att påminna sig om att ens sanningar inte alltid är så sanna som man tror. // Elsa Billgren

Elsa har inspirerats och tagit listan från Floria Wiström och de båda svarar på flera olika frågor om våren:
När börjar våren?
Vad ska du göra i vår?
Vad vill du äta i vår?
Vad vill du dricka i vår?
Vad lyssnar du på i vår?
Vad är det bästa med våren?
och det sämsta?
Hur mår du på våren?
Berätta om något som är nytt denna vår.
Berätta om något som känns tryggt.
Vilken är ditt bästa vårtecken?
Vad ser du fram emot mest i vår?

Jag väljer den här: Vad ser du fram emot mest i vår?
Svar: Att slippa frysa

Visa det här inlägget på Instagram

Nu säljer Elsa Billgren lägenheten vid Mosebacke Torg. 
Utropspriset för denna 2,5:a är 9 500 000 sek vilket är en absurd summa, men det är så boendekostnaderna ser ut i vår kära huvudstad. 🤷🏼‍♀️🥳

Ibland går jag in och kollar på vad vi skulle kunna få för samma pris i Emmaboda/Nybro och idiotförklarar mig själv lite för att jag valt att bo här i Stockholm. 🤡

Nån mer inflytting som känner igen sig?

Dags för ett matigt inlägg om vårstilen! Varje säsongsskifte är det kul att fundera på hur man ska se ut tycker jag. Sen behöver inte så mycket hända egentligen, men något kanske blir av! Här är några ledord för vårstilen som jag kommer klä mig efter. // Elsa Billgren

Varje säsongsskifte är det kul att fundera på hur man ska se ut, skriver Elsa Billgren.
Varje säsongsskifte? Det är fyra gånger per år? Ska man fundera över sin stil fyra gånger per år?
Min stil i år ser ungefär ut som min stil från i fjol. Ingen vanlig människa byter väl ut sin garderob för att passa trenderna, fyra gånger per år?
Jag kommer se ut ungefär som förra året, kanske med lite nya detaljer.
Du också?
Jag har ett par nya Icebugs efter att Sauron tuggat sönder de gamla, men det är typ det.

Ge mig en lång utläggning över hur du väljer att se ut i sommar, jämfört med förra sommaren. 🙂

Dags för barnrumsinspiration! Min favoritsajt för allt som rör barnrummet är Studio Mini. En dansk butik som förutom att sälja allt barnrumsrelaterat också gör inspirerande hemma hos med bilder från rum där barn bor. På det danskaste av vis förstås. Jättefint tycker jag! // Elsa Billgren

Elsa Billgren har absolut satt ihop bilder på helt fantastiska barnrum, där allt går i mjuka toner och leksakerna är gjorda av trä eller i alla fall är rejält retro.
Helst ska alla leksaker vara i trä, och gärna lite retro men så ser ju inte verkligheten ut för (i?) de flesta barnrum, i alla fall om man ska tro hennes kommentarsfält.
På sin höjd kanske dessa bilder kan utgöra inspiration, för som många skriver i kommentarerna – så där ser det liksom inte ut, förutom direkt efter man städat möjligtvis.

Har ni orkat plastbanta eller retro-fiera era barnrum?
Eller alls? Någonting? Alls?

Jag försöker bli vän med min naivitet. Plussa det med att tänka ett varv till kring att alla är såklart inte som jag. Det är fint att vilja ha med alla och komma från en god plats, men man måste också placera sig i en annan människas skor och tänka på hur det kan vara för den.
Men jag kan ändå inte sluta avundas känslan. Vara 23 år och strosa runt på söder en solig augustidag. Inte kräva mer av livet. Ha allt framför sig. Kanske är det vintern som talar, vabbandet och insikten över att jag är mitt i livet nu och det pågår, det där jag längtade efter.
Kan man behålla hoppfull optimism genom livet eller blir den enbart till oklädsam naivitet? Får man vara barnslig eller måste man passa in i mallen som gjorts åt ens ålderskategori? Kan man vara en vettig person utan att känt riktig smärta? Vad tror ni? ❤️ // Elsa Billgren

Det är lite intressant att att Elsa Billgren skriver ett blogginlägg på samma tema som Sandra Beijer postade för några dagar sedan. Eller så är det inte intressant alls eftersom de är nära vänner och givetvis läser varandras bloggar och inspireras. Så kan det va…
Det Elsa skriver om har en annan dimension än Sandras text, där Elsa frågar sina följare om man kan vara ett vettig människa utan att ha känt riktig smärta.
Det tror jag absolut att man kan vara, men den där avgrundsdjupa smärtan gör någonting med en. Man blir aldrig riktigt sig själv igen. Eller så blir man en ny ”självversion” av sig själv?
Man själv och livet blir aldrig som förr, men det betyder inte att det inte kan bli bra ändå, det blir bara annorlunda.

En sak till från Elsas inlägg:

Tydligen är det här är trend på Tiktok. 
Flora Wiström gav det hela ett försök som Elsa Billgren sedan hakat på. Här kommer ett utdrag ur deras båda inlägg. Hela listor hittar du på deras respektive bloggar.

• Allt går i perioder, ingenting du upplever kommer vara för evigt. Det gäller också sånt som känns som att det aldrig kommer bli bättre. Kanske framför allt det.
• Skäms inte för att du vill göra saker i rätt ordning, även om alla andra vill skynda på. Då blir det gjort ordentligt.
• Var på dina gamla vänners sida.
• När du är rädd tappar du din egen kompass och det är det som är farligt på riktigt. Inte att göra fel.
• Man kan och får förändras. Du kan bli en tränande person som älskar yoga och jeans. Who would have known.
• Sminka av dig.

• Utan kolhydrater blir du trögtänkt och nedstämd. Det är så jävla ovärt att leva sitt liv så.
• Du behöver inte vara så allvarlig och noggrann utåt, jämt (tjugoåriga Flora skämtade typ aldrig i sina sociala medier, när jag läser gamla inlägg nu märker jag att jag helt saknar … jargong?). Det är okej att bli missuppfattad ibland, du kommer ändå aldrig kunna vara alla till lags.
• Jobba inte kvällar och helger förutom i nödfall. Se till att jobba effektivt under dagarna i stället. Det är inte coolt att jobba mycket.
• Ge bort kläderna som du har i garderoben som du ”någon gång ska komma i”.
• Du har vänner som är i ohälsosamma relationer. Prata med dem, ordentligt, även om du riskerar att bli bortknuffad. Vänskap är något långsiktigt och du kommer ångra att du inte stod på dig.
• Du och din partner ska, i stort, vara på samma lag. Är ni inte det, är det något fel.

”Det blir bättre” – är mitt bidrag.

Tänker ni också på livet som en film ibland? Hur det skulle bli om alla lösa trådar man upplevt fick ett eget slut. Den där killen man var dödskär i men det tog slut på ett så konstigt sätt, fint det hade varit att stöta på honom av en slump nu. Kanske gå förbi varandra på gatan och stanna till helt tyst, le mot varandra och säga hej, hur mår du? Kul att se dig! Det behöver inte vara mer än så, men ett avslut. Gnistrande avslut.
[…]

Lever ni på dagarna som går som en äkta realist eller hoppas ni innerst inne att de där filmiska ögonblicken ska dyka upp? Kanske har ni varit med om något riktigt filmiskt? 🎞️✨ // Elsa Billgren

Elsa har skrivit ett inlägg om livet och alla de tillfälligheter som utgör våra liv, och hon undrar om följarna lever sina liv realtistiskt eller om de ser ”filmiskt” på sina liv, och väntar på allt från drömprinsen till lottovinsten?
Jag är definitivt en drömmare och har alltid varit, så jag älskade att läsa dessa kommentarer från Elsas kommentarsfält.

Har ni någonting från det förflutna som ni skulle vilja ha en fortsättning på, just för att kunna få det där filmiska avslutet?
OM jag har, tackar som frågar. 🙂