Är inte den en gammal relik från förr som ligger och skräpar, att ”riktiga/starka män” inte får gråta?
Om man är ledsen så får man självklart gråta. Det är i alla fall min upplevelse av det hela? Ledsna män gråter väl när de vill och är trots det fortsatt ”riktiga män?
Jag skulle säga att ”riktiga män” som inte gråter, inte är riktigt lika riktiga som de män som faktiskt gråter.
Riktiga män, får de gråta?
😢 💪🏻
Föregående inlägg 
Mmm gråta framför kameran känns så ÄKTA!
Jag har aldrig sett min sambo på 45 år gråta, inte ens när hans pappa dog. Och då är han i övrigt långt ifrån en matchoman.
Kan han inte gråta?
Sorligt och ohälsosamt.
Vi är alla olika. Vad som händer inuti visas inte alltid på utsidan och alla reagerar inte som du.
Håller med, jag har svårt för att gråta men det betyder inte att jag känner mindre för det.
Exakt! Jag gråter nästan aldrig och i princip aldrig över saker som avser mig. Jag har egentligen inget behov av det. Tycker det verkar sjukt jobbigt att sitta och gråta varenda dag, som det låter som en del gör.
Okej
lol själv växte man upp med en pappa som hulk grät till extreme home makeover och snyfta högt i kyrkan på skolavslutningen.
”Nä nu behöver pappa en bit papper” var en väldigt återkommande mening i min familj haha.
Samma här! Min pappa och jag hulkgrät till ”Babe den modiga grisen” och när Molly Sandén uppträdde för första gången i Melodifestivalen snyftade han också fram ett ”du och hon är så lika, ni är lika gamla och jag tänker att åh vilka stolta föräldrar som sitter och tittar på sin dotters mod just nu”.
Det är en självklarhet för mig att bli stark när min partner behöver stöd. Och jag är trygg med att kunna falla och då fångar han upp mig. Det handlar om resan igenom, vad man lär sig på vägen och hur man blir starkare tillsammans genom tuffa upplevelser.
Det handlar inte om hur man gråter eller är ledsen. Det är en egen inre upplevelse att våga släppa på kontrollen. Att våga vara sårbar är individuellt.
Han är så löjlig Bingo. Män och pojkar gråter. Ingen konstigt alls. Men nu ska han samla lite pluspoäng efter en tids svacka och börja gråta offentligt. Stackars hans barn. Går han inte med rumpan bar så ska han ligga och gråta. Vilken jäkla fjantfarsa dom har. 👎
Gillar inte Bingo alls. Men absolut så finns det där kvar, att män och pojkar inte ska gråta. Jobbar i en skola och det är ett stort problem med machokulturen.
Fy vad tråkigt att höra att den fortfarande lever och frodas 🙁
Vicky, du säger att det inte är konstigt att män gråter, men ändå låter det som att du ser ner på mig för att jag gör det offentligt. Att vara öppen med sina känslor handlar inte om att samla pluspoäng, utan om att vara mänsklig. Livet går upp och ner, och jag har inga problem att visa både glädje och sorg. Jag tycker snarare att det är en styrka än något att skämmas för. Och angående mina barn – de får se en pappa som vågar vara sig själv, och det är jag stolt över.
Det kan jag hålla med om. Vad som blir knepigt här är att ALLT skall dokumenteras. När allt från tårar till frierie till toalettbesök postas konstant så blir det lite ”ingenting är heligt känsla” över hela situationen: Absolut när det oftast är som del i ett samarbete, eller för att promota antingen sina egna eller nära kanaler/företag. Hade ni som familj visat ert liv utan att allt var tvunget att bli så extra så hade förmodligen åsikterna enbart varit positiva. Men nu läser man inlägget och det känns bara så mycket och överdrivet.
Ni gör som ni vill, och många kommer gilla det skarpt. Men det är också viktigt att förstå att andra kommer rygga tillbaka och känna att det blir mer spel för gallerian än något annat. Inte minst som hela Julias familj skall vara med och alla ha instagram etc etc. Och vad som händer när det sker är tyvärr att ni skjuter er själva i fötterna, för inlägg som kanske är menade att skapa debatt och få folk att öppna sig får inte alls den effekten.
Fast det är ju deras jobb…
En riktig man kan gråta och får självklart gråta men du gör offentlighet av det och försöker dra folk till nån podd.
Jag är nog nästan ( inte riktigt) dubbelt så gammal som du och har hela livet haft män, sambo, söner, bröder, kompisar…Som alla vågar gråta.
Vad är det med att behöva göra det (och allt annat offentligt)
För att ett inlägg som ditt skulle ha nån verkan eller betydelse så skulle det nog kommit från nån riktig machoman.
Exakt vad jag tänkte! Och han vill ju ha engagemang på sina sociala medier – vilket han får genom den här typen av inlägg. Han lägger ju ut samma flera gånger. Uppmärksamhet är väldigt viktigt verkar det som! Om han nu är så trygg i sig själv, varför skriva om det – är han nöjd så räcker det väl.
Tror du har helt fel – Det här är verkligen fortfarande en grej. Ser det i män omrking mig hela tiden, i alla åldrar. De har inte sett sina pappor eller manliga förebilder hantera känslor på ett vettigt sätt, så de kan inte visa sina söner.
Att du inte tycker att det är något konstigt betyder tyvärr inte att de själva, eller världen, ser på det på samma sätt.
Wow det var ord och inga visor. Visserligen brukar jag tycka om människor som är offentliga på sociala medier att ger man sig i leken får man leken tåla. Något som kommer av att majoriteten av alla sk influensers tar upp banala saker och presenterar det som om det vore en upptäckt i paritet med raketforskning.
Men ibland händer det att någon som i detta fall Bingo, tar upp ett seriöst och viktigt ämne som det pratas för lite om.
Det är väldigt vanligt, även bland kvinnor att man ersätter sorg med ilska för att man inte vill visa sig sårbar. I vårt samhälle ska man inte visa den känslan, sorg. Det hänger inte bara ihop med machokultur utan mer med den framgångskultur som många jagar. Framgång och sorg går inte ihop.
Fast nu hackar du ju på honom och kallar han fjantig. Var ju märkligt, du säger emot dig själv.
Vad är det för synd om hans barn?
”Vicky” Javisst är det hemskt med en pappa som både har en rumpa OCH som gråter offentligt, vad ska barnen tro? Nä tacka vet jag fjantfria människor som du, utan olater som humor och känslor, med ordentligt tillknäppt i halsen och gråten undanstoppad för länge sedan.
Tyvärr är detta fortfarande ett smärtsamt aktuellt problem, både bland vuxna och unga män och pojkar. Atilla Yoldas är en av många fantastiska människor som försöker få till en ändring men som vittnar om att skadliga machonormer i högsta grad fortfarande regerar redan från mellanstadieåldern.
Så detta inlägg av Bingo Rimér är både aktuellt och viktigt 🙏❤️
Alltså pris för årets mest krystade selfie? Om man nu är i ett känsligt tillstånd är det verkligen så viktigt att dokumentera det? Sjukt att leva så.
Vilken tur att Julia sminkat sej och fixat håret innan Bingo började gråta.
En riktig man, enligt mig, är inte rädd för sina känslor eller att visa dem för andra. Känslor är vackra, en naturlig del av oss och även vår kommunikation.
Brukar normalt tycka att bingo mest svamlar, denna gång har han en mycket viktig poäng. Det han pratar om är sekundärkänsla och mycket vanligt. Det är när man ersätter det man egentligen känner med en annan känsla. Den vanligaste är att just ersätta sorg med ilska. Man vill inte visa att man är ledsen för då visar man att man är sårbar utan man visar upp att man är arg istället. Det är långt ifrån män som gör så, även om det är vanligare bland män. Att trycka undan det man verkligen känner lider till psykisk ohälsa.
Varför gråter män mer sällan?
Hört folk som aldrig någonsin sett sin pappa gråta, aldrig sin man, män som inte ens minns senast dom grät osv.
Kan dom inte gråta? Övar dom bort i tidig ålder att killar/män inte ska gråta och lär sig? Bygger man ett hårt yttre?
Ja det är ju en del i macho-kulturen som funnits i många hundra år, har du verkligen missat det? Pojkar växer upp och får höra att de ska vara tuffa, härdade, ledare. Flickor får höra att de ska vara snälla, omhändertagande, söta. När de sedan blir vuxna så har vi män som inte visar känslor och kvinnor som låter sig bli överkörda. Det är farligt att programmera barn så hårt in i könsroller, önskar verkligen fler öppnade upp ögonen för det.
Självklart har jag inte missat det. Förstår inte hur man kan öva bort det bara, lära sig att trycka undan det.
Människan är väldigt anpassningsbar och social press är effektivt för att förtrycka känslor. 🙁
Idag är det inte bara matchokulturen som påverkar hur vi ser på känslan sorg och att gråta. Dagens framgångskultur har exakt samma effekt och är en anledning till att även kvinnor formas till att inte gråta och visa sorg.
Ja, man lär sig att kanalisera det i aggressivitet istället. Precis som Bingo skriver. Det är vad de ser pappa göra, så de gör likadant.
Kunde inte läsa Bingos inlägg först, syntes inget. Men ser nu.
Hoppas verkligen det ändras. Att dagens pappor visar mer känslor, pratar om att man får gråta till sina söner och döttrar. Man ska inte väga upp med att trycka bort känslor.
Ja, det hoppas jag verkligen också.
Enligt Google kan testosteron hämma tårproduktion, så även män som inte trycker undan sorg gråter mer sällan än kvinnor.
Tror snarare att det är en personlighets grej. Jag är kvinna och gråter typ aldrig. Ligger liksom inte i min natur. Låter kanske deppigt och känslokallt men det är som det är
Det här är lite som att säga att det ”snarare är en personlighetsgrej” att som kvinna städa mest hemma eftersom det finns män som är mer ordningsamma än sin fru också. Ja, självklart är det möjligt att både som man och kvinna ha en viss typ av personlighet. Men det betyder ju inte att det inte också finns strukturer som fostrar oss på olika sätt. Att män inte får lära sig att sätta ord på och tillåta hälsosamma utlopp för sina känslor medan kvinnor får det, är inte mindre sant för att du inte gråter trots att du är kvinna.
Jag har också haft svårt att gråta. Och att bli arg. Istället har jag bitit ihop i många år och det är inte heller bra. Men för att gråta är romantiska komedier en bra ventil. Och sådana där helande behandlingar där man kommer åt vagusnerven.
OT. Vem är intresserad av att se Gynning och Bergs serie om sex. Känner bara gäsp snark. Totalt ointressant. Gynning är så tröttsam bara gapar och skriker istället för att prata.
Har man problem med att ligga har man nog fel partner. Med rätt partner behöver man inte en massa prat råd om sex.
Inte bara män som kan ha svårt att gråta, gäller många kvinnor också.
Men det är inte samma sak, inte samma problem. Mäns förtryck av sina egna känslor är ju ett strukturellt problem, kvinnor som har svårt med känslor är ett individuellt problem – Alltså kvinnor som grupp uppfostras inte till att förtrycka sina känslor.
Då kan det ju lika gärna vara ett strukturellt problem att kvinnor som grupp gråter för mycket. Jag kan inte förstå folk som gråter för minsta småsak. Ok om det är barn men vuxna människor måste väl kunna kontrollera sig lite.
Att ha tillåtelse att känna sina känslor är inte ett problem, nej. Sen finns det såklart en massa andra strukturer kring det – typ att kvinnor ofta anses irrationella och känslostyrda medan män anses logiska och raka. Det har såklart delvis med hur känslor yttrar sig att göra. Men oavsett om man är en gråtare eller inte så är det negativt för den psykiska hälsan att förtrycka sina känslor, medan det är bra att tillåta och bearbeta dem. Däri ligger skillnaden – inte i om det produceras tårar eller inte.
Låter dock som att du är en sån som bidrar till stigmatiseringen av känsloyttringar. Trist.
Är kvinna och i vanliga fall någon som nästan aldrig gråter förutom vid dödsfall, begravningar och liknande. Men nu av en helt annan anledning så gråter jag.
Om en man gråter eller inte kan jag ju bara relatera till mig själv. Att jag kan bli ledsen för saker som händer men det får mig inte att gråta, så kan det ju vara för män också. Men jag måste medge att jag har svårt om män snörvlar för ett slut i en kärleksfilm, känns något absolut men gråta, nej.
Det är ju lätt att säga att det är bra och fint när en man gråter men i verkligheten ser det ju inte ut så. En man som gråter när små hundvalpar föds – absolut, fint. En man som gråter dagligen över press att klara tentan, knappast positivt. Manliga chefen gråter när han berättar att ha ska bli pappa – fint, gråta över press från de anställda – oseriöst och ger inget förtroende. Enklare att försöka koppla bort helt och bli en sån som inte gråter.
Min son som nu är 19 grät ofta av frustration och pressen han kände från skolan och vår skilsmässa, det kändes jätteviktigt att inte göra ned det och säga åt honom att skärpa sig, utan att han fick lov att gråta. Särskilt som det var tydligt att han kämpade mot gråten för att han kanske tyckte att han inte borde.
Tror jag var ett väldigt klokt beslut som säkert formar honom i framtiden också. Att i vissa perioder så orkar man inte allt och varför skulle en man klara saker bättre eller annorlunda än en kvinna. Jobbigt däremot om det inte blir bättre med tiden.
Han grät när tjejen gjorde slut och det är jag jätteglad att han gjorde. (De blev ihop igen två veckor senare)
Min kille gråter när vår hund är sjuk (obs ej allvarligt), men inte om någon släkting går bort. Vet inte vad det säger om honom? Men det är som att han stålsätter sig i situationer där han förväntas gråta, och gråter åt ”mindre” saker istället.
Säger ingenting.
Jag låter över luciatåg, sjuka djur, gulliga bebisar, småbarn i pyjamas, stress, frustration osv osv. Men inte på begravning. Sorg kommer i vågor, speciellt för barn.
Har din kille en npf-diagnos?
Jag har det och jag känner inte så mycket empati för människor. Men när det gäller djur och små barn så kan jag nästan gå sönder om det hänt något hemskt.
Det är som att jag känner tusen gånger starkare för djur än människor.
Män gråter (generellt, obs!) mer sällan än kvinnor och det behöver inte nödvändigtvis betyda att de mer sällan är ledsna, utan att deras ledsenhet tar sig andra uttryck (t.ex. genom ilska eller somatiska besvär, typ hjärtproblem). Kan finnas sociala strukturer i det också, men man kommer inte ifrån medfödda biologiska skillnader. Observera att jag pratar på gruppnivå innan nån blir kränkt och inte känner igen sig.
Det där gäller nog mig! (är kvinna)
Människor har förstås olika lätt att gråta – Jag gråter tex varje dag av ALLT. Gråter om någon blir glad över att gå vidare i masterchef, men jag gråter också av precis alla känslor – Om jag är arg, ledsen, besviken, glad, lättad, allting kommer ut som tårar. Finns väl en rimlighet i att män av något biologiskt själ som grupp har mindre nära till tårar än kvinnor.
Men givetvis är det till stor del sociala strukturer det handlar om, det är ju ingen hemlighet att manliga känslor förtrycks och att den _enda_ känsla som varit socialt accepterat för män att ge utlopp för är ilska. Så självklart lär de sig att kanalisera allt annat dit.
Tårarna i sig är ju bara ett symptom, det handlar om att inte ha tillåtelse att känna hela känslospektrumet därför att man inte får visa sig svag.
Jag fick lära mig att inte gråta rätt tidigt. Min mamma sa alltid strängt ”Ingenting blir bättre av att du gråter nu!” och beskrev mig som överkänslig hela barndomen.
Nu som vuxen när min pappa 2021 (fortfarande hennes make alltså) låg inlagd efter hjärtstopp, nedsövd och läkaren sa ”Vi vet inte vad som händer när vi försöker väcka honom imorgon, han kunde inte väckas idag” så grät jag och mamma sa snäsigt ”Om du bara ska gråta i telefon så ber jag någon annan hjälpa mig prata med sjukhuset i fortsättningen”. Det gjorde ont. Jag är glad att jag gått i terapi och har en man som tröstar och låter mig ventilera känslor. Gråt är ju egentligen ett sätt att få ur sig känslor och det kan kännas väldigt utrensande och skönt efteråt om man får gråta utan att skämmas.
Det låter som en psykiskt sjuk mamma, som förmodligen har fått samma behandling under uppväxten. Bra att du bryter den onda cykeln ❤️
Ja, det är mycket trauma i hennes liv som har lett till att jag och mitt syskon också behandlats rätt illa emellanåt. Hon har många bra sidor också men detta med att man inte får gråta har satt sina spår… Tänker lära min son att alla känslor är tillåtna. 🙂 Min man gråter inte så mycket som jag men han gråter och gärna när han blir rörd så det hoppas jag med min son tar till sig är mänskligt.
Fy fan vad hemskt! Bra att du gått i terapi och vet att man får gråta, det är mer än okej.
Var din mammas föräldrar så hårda så hon växte upp så?
Jag tror att hennes pappa var… Men hennes mamma var mjuk och tillåtande vad jag vet. Men hon har alltid tagit på sig ett hårt skal. Tror hon gråtit jättemycket för sig själv med vinflaskan under armen, men framför andra människor varit kylig. Nog tagit till sig en idé att man är sårbar när man gråter öppet och det vill hon inte vara. Blev nästan förvånad när detta med min pappa hände för några år sedan, att hon fortfarande håller fast vid det där att man inte ska gråta utan bara agera och hålla ihop till varje pris…
Många 50-talister har nog lite liknande syn på gråt och sårbarhet vad jag förstått på andra. 🙁
Samma här, har växt upp med att vuxna säger ”men ska du börja gråta nu eller”… Det tog rätt hårt.
Det är så skadligt att säga så till barn! 🙁 Jag tror ofta känslor som ilska och sorg kan ta sig uttryck på andra sätt om man inte t.ex. gråter. Jag hade själv ett självskadebeteende i övre tonåren som jag tror kom sig av att jag stängde inne så många tunga känslor.
Känns väldigt konstigt om det funkar att gråta framför kameran. Tycker också det är extremt fånigt att män inte får gråta, känns som en relik från 40-50 talet.
Min pappa blev lärd att män får inte gråta för det är kvinnligt och inget män gör. Har bara sett honom gråta två gånger under lika 38 år – en gång när min mamma nästan miste livet och den andra när hans storebror gick bort.
*mina skulle det stå
Klart de får gråta. Ser inget fel med det alls. Men alla som gråter, filmar och lägger ut kan sluta med det. Man som kvinna!
Är Diana rentvådd nu, verkar som hon ska resa . Får hon pengar om hon är revtvådd och suttit häktad?
Tror inte hennes rättegång varit ännu.
Jag satt anhållen i tre dygn och fick 6000 i ersättning för lidande. Kunde ansöka om ersättning efter att jag blev frikänd under följande rättegång
Julia ser nästan skadeglad ut.
Alla har rätt att gråta, tyvärr lär sig många att inte gråta. Tårarna tar slut till sist för människor. Tror många män fick uppleva den saken som barn att ”sluta gråta”. Man ska vara tuff och palla trycket.
Är kvinna, men har svårt för att gråta öppet. Blev så när min pappa dog när jag var 9. Jag lärde mig gråta i tystnad/ensamhet eftersom andra ansåg att efter någon månad skulle man gå vidare. Jag fick inte sörja hans död. Det har speglat mycket i mig och min hantering av känslor. Tänker i min enfald att det varit liknande för män som haft andra erfarenheter, kanske ingen riktig bekräftelse i form av kramar vid fall osv. Vuxna har makten att lära oss hur vi får visa känslor.
Det är inget enfaldigt med dina tankar, det är nog precis så det är. Barn navigerar ju kring vad de får för reaktioner på olika saker. Möts de med kyla eller ilska när de gråter lär de sig att inte gråta… Det är så sorgligt.
Då har rosanna gått ut med att hon och Sonja är tillsammans
Gillar verkligen inte att gråta och gör det rätt sällan, kanske en gång per år. Känns verkligen som att gråten, eller när man är på väg att börja gråta, det gör allt så mycket värre. Speciellt om det är pga press, tex på jobbet, allt ordnar sig så mycket bättre om man bara kör på utan den där klumpen i halsen eller lägger tid på att gråta. Eller privat, känns liksom som att jag är i en betydligt sämre position att göra något åt mitt problem om jag gråter, jämfört med att försöka se situationen utifrån, hatar den där känslan av att ge upp som gråt känns som för mig. Har egentligen bara gråtit vid svår sjukdom och död de senaste åren men då är det ju som det är.
Tycker det här är en tråkig missuppfattning många ”icke-gråtare” verkar ägna sig åt. Det finns ingenting som säger att gråt hindrar någon från att se situationer utifrån och hantera dem effektivt. Tårar är en rent fysisk reaktion.
Jag känner ofta att jag i konflikter förminskas eller inte tas på allvar därför att jag gråter av ilska, frustration eller för att det är obekvämt. Folk lyssnar inte på vad jag _säger_ utan avfärdar mig som känslostyrd, oavsett hur rationella de saker jag faktiskt säger är. Något åt dig att fundera på.
Menar mig själv alltså, hur andra upplever det vet jag inte. Menar att om jag kan hålla tillbaka tårarna så känns det bättre snart och jag kan gå vidare. Om jag gråtit så känner jag mig skör och osäker efteråt, trött och orolig. Vet att vissa tycker det känns bra att gråta däremot, att det liksom lugnar.
Och ja, det sista hålet jag med om och är säkert också en del i varför det känns som att gråtande inte hjälper.
Ja okej, jag antog bara att du applicerade den bilden på andra människor också – Men så behöver det förstås inte vara. Som du säger, man kanske själv är så påverkad av den yttre bilden av den ”känslostyrda kvinnan” och den ”rationella mannen” att man tror att man ska blockeras i sin rationalitet av att släppa fram känslor.
Växte upp med en pappa som aldrig grät. Tyckte det var så konstigt så liten jag var. Jag försökte t om ”slå” på honom så han skulle gråta, men icke.
När min farmor dog och pappa var över 50 år grät han för första gången.
Har alltid tyckt det är fint när män gråter och visar sin sårbarhet eller är ledsna. Känslor ska inte låsas in.❤️
OT men jag måste få skriva av mig
Jag har varit tillsammans med min kille i 2,5 år, är 31 år och fick nyss reda på att han har tinder.
Vad gör jag nu? Han slutar jobbet om 4 timmar.
Han är expert på att skylla ifrån sig på allt annat än att ta någon form av eget ansvar. Jag vill inte börja om, jag känner mig för gammal för det. Det känns som att jag har gått sönder i en miljard bitar. Hur gör jag nu? Hur orkar man gå till jobbet? Jag är en extremt känslig person, jag kan inte dölja när jag är ledsen eller sårad och har otroligt lätt till gråt, så det kommer inte att gå att dölja och vara professionell på jobbet.
Gör slut, det kommer gå snabbare än du kan föreställa dig innan du tackar dig själv för att du inte slösade mer tid. Att du säger ”han är expert på att skylla ifrån sig” tyder på att det inte är första gången han gått över gränsen tänker jag?
Ta det från en som slösade 3 år till på en man efter att ha fått reda på att han hade Tinder. Det är INTE värt det, och det kommer inte sluta. Oavsett hur mycket han gråter över sin trasiga självkänsla. Det är inte för sent att börja om, det kommer bli jättebra!
Jag får tårar i ögonen av den här tråden. Så många män som lever ett halvt liv.
Är tårar att ha ett ”helt” liv?
Ett halvt liv? Jag gråter i princip aldrig och har då inte ett halvt liv. Känner mer att de som verkar gråta över minsta lilla har ett jobbigt liv.
Är det bara jag som tycker att Lojsan Wallins senaste YT eller snarare allt börjar bli för mkt. Dyra kläder för att dottern ska gå balett, vem vill gå balett egentligen. Svindyra kläder till barnen när dom ska till fjällen. Tycker deras barn blir mer och mer associarer och det är skrämmande. Hon är dock en grym mamma, så cred och ja jag fattar hon är influencer men…..
Har han kommit på detta nu? Hur har han uppfostrat sina söner gällande gråt och att få visa alla känslor? Nä jäkla trött på denna fjant.
Katrin lär ju inte heller lära dem det…
Har man lyssnat på deras podd så vet man att han tycker det är viktigt med lek och bus medan Katrin tycker läxor och disciplin är viktigt.
Jag tror att de kompletterar varandra otroligt bra i föräldrarollen.
Jag älskar att Bingo inte följer den typiska mansnormen; han gråter och lägger ut det offentligt, han har nagellack, han verkar stå för de mjuka värdena vad gäller barnen (kramar, mys, lek) medan Katrin verkar stå för de hårda värdena som disciplin mm.
Jag tror inte det är så vanligt att män i hans ålder vågar visa sig sårbara.
Jag hade nyligen en pojkvän (45) som fällde en tår när han blev frustrerad över grej.
Sen sa han ”Oj, ursäkta, jag vet inte vad som flög i mig”.
Vad har man för normer med sig om man ber om ursäkt för att man gråter?! 😥
Känns som resonemanget ”män får inte gråta” har en övertro på hur mycket kvinnor ”får gråta”. När kvinnor gråter kan de få höra att de är hysteriska eller manipulativa. Om en man gråter ska hans känsla genast tas på stort allvar. Jämfört med kvinnor som är irrationellt känslostyrda. Jag känner iaf inte att jag har friheten att gråta i tid och otid. När jag var barn (flicka) fick jag btw ofta höra ”det där är väl ingenting att gråta för” av vuxna när jag var ledsen, så inte heller det verkar vara bundet till kön.
Med allt detta sagt tror jag dock att testosteronet har en påverkan på förmågan att gråta.
Jag vet inte… känns väldigt tillrättalagt, eller? Som vanligt, pratar Bingo bara om sig själv utifrån sin upplevelse att vara kort, och han bär väl på skuld från att ha gjort vad-män-nu-gjorde på Hugh Hefners fester och gård 🙁 och börjar känna sig gammal. Han nämnde faktiskt för ovanlighetens skull inte ADHD i den här artikeln 🙂 Nja, jag vet inte… känns falskt.
Jag är en gammal relik och inte van med män som gråter. När min man gör det kan jag komma på mig själv med att tycka att det är oattraktivt och omanligt, fast jag inte vill känna så. Klart män ska kunna gråta.