Bild 1:
”Teens”
”Tycker du det är OK att lämna sitt rum så här?”Bild 2:
”Jag har försökt allt. Men outa på Insta kanske funkar. Nu kommer det läggas ut tills du skärper dig!”
Bild 3:
”Nån mer än jag som för kampen mot/för ’läran om livet’ med sin tonåring?”
(Frågeruta) ”Så här gör jag med min minivuxen…” (med möjlighet att skriva ett svar)Bild 4:
”Fräscht. Luktar ostbågar….”
Kändismamman lackar ur ordentligt på sin tonårsdotter, vars rum ser ut som ett soptipp med matrester, snacks och pryttlar överallt.
Mamman vill veta om dottern tycker det är okej att lämna sitt rum på det här viset och hon har taggat ytterligare en person som jag gissar är pappan i ekvationen.
Hon vill få sin tonåring att ta ansvar för sitt rum och sin hygien, och när traditionella uppfostringsmetoder inte verkar ha funkat så tar hon bilder på dotterns rum för lite lättsam ”public shaming” på Instagram – visserligen med glimten i ögat men också en underton av äkta irritation. När man nått vägs ände så återstår bara det mest 2025-kompatibla vapnet: att outa skiten på sociala medier och fortsätta outa det till dess att det sker en förändring.
Mamman balanserar mellan att skämta om ostbågsdoft och att vädja till andra föräldrar att berätta hur de har det hemma med sina tonåringar:
”Snälla, säg att det inte bara är hos oss det ser ut som en soptipp?”
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om detta, att hänga ut sin dotter på det här viset för att få en förändring
Jag kan förstå mammans frustration, samtidigt som jag inser – med hjärtögon – att mina bonusbarn är undantaget som bekräftar regeln.
Vi har aldrig haft det så här här hemma så jag kan inte helt relatera, men vad jag kan göra är att utgå från mig själv.
Mitt rum såg ut på ungefär samma sätt när jag var yngre, bortsett från matresterna. Det hade aldrig jag i mitt sjöslag, utan det var mest kläder ÖVERALLT. När jag var liten var det istället leksaker överallt. Det var alltid saker på golvet, om man säger så…
Så här såg mitt rum ut – här sitter jag och sminkar mig inför vår studentbal – och jag har alltså fått vada fram till mitt skrivbord.
Sanningen är jag inte blev ordningsam – och då extremt ordningsam – förrän jag fick min första egna lägenhet i LA som blev mitt första ”riktiga, egna hem”.
Jag vet inte vad som hände men plötsligt var jag Monica Geller i Vänner, men tillbaka till inlägget och den här tonårsmamman.
Är det okej att hänga ut sin dotter på det här viset för att få henne att hålla bättre ordning på sitt rum?
Det har handlar trots allt om en ”kändismamma” med nära 50 000 följare på Instagram.
Jag får lite samma vibbar som när Monas Universum publicerade bilder på sin tonårsdotterns använda stringtrosor på sin blogg.
Tankar?
Ps: Skit i att skriva kändismammans namn, för det är egentligen inte intressant i frågan och genom att göra det så hänger ni indirekt också ut dottern. Dessa stories finns inte längre kvar, vilket tyvärr gör att jag inte kan dela tipsen hon fick in.
Har du ett eget knep, lämna gärna en kommentar i så fall.
Tack för tips!
Föregående inlägg 
Vad hemskt ditt rum såg ut på golvet – exakt som mitt ??. Heeeeemskt. Jag tror först jag lärde mig städa som vuxen. Min hjärna saknade liksom ett system för hur man gör.
Kanske tonårsdottern behöver att man lär henne:
– hur viker man kläder? Vart förvarar man dem så det blir ordning?
– vart förvarar man smink? Räcker förvaringen eller behövs mer?
– rutiner. Hjälp att plocka undan varje dag och låt dottern få känna den sköna känslan av välstädat.
Några barn föds mer pedantiska, andra mer stökiga… och vissa får upplärt bra. Vet att många som har pedantiska barn är så nöjda med sin uppfostran; men ibland är det faktiskt bara mer personlighet än uppfostran.
Jag förstår inte hur föräldrar nuförtiden uppfostrar sina barn?! Har två tonåringar själv, deras rum blir också så här stökiga – porslin, kläder, skräp osv – men då kräver vi att de städar. Själva! Inte fan gör vi det åt dem. Och när vi säger till dem så gör de det. Inga konstigheter, inga hot, bara vanliga gränser och regler. Precis som med allt annat. Vi har satt gränser hela deras uppväxt, haft tydliga regler och diskuterat med dem kring våra förväntningar på dem. Tror på riktigt att många av dagens föräldrar binder ris kring sin egen rygg genom att vara alldeles för slappa, dåliga på att sätta gränser och hotar med straff när de tappar kontrollen pga egen otydlighet/lallighet. Vi är absolut inte stränga, men har alltid varit väldigt tydliga och ställt rimliga krav på våra barn. Tips till andra, pröva det.
Barn med npf kan behöva mer hjälp än andra. Har man inte npf så funkar nog din metod toppen, annars kan man behöva mer stöd.
Jag har själv npf, men blir så trött på såna här kommentarer. Det går ju inte att diskutera någonting gällande barn längre utan att ”funkisföräldrar” kommer dragande med MEN NPF DÅÅÅÅÅ. Allt handlar inte om just ditt barn och din situation.
Håller med! Har också autism och mitt rum var alltid välstädat pga att jag fick något så unikt som en god uppfostran…
Jag har med autism och mitt rum såg ut som ett slagfält. Inte för att jag har autism utan för att jag tyckte det var tråkigt att städa.
Jo jag fattar att det finns barn med särskilda behov. Det var dock inte min poäng med vad jag skrev. Dessutom har barn med npf ofta föräldrar som också har någon form av npf, oftast outredd och utan självinsikt därom. Dysfunktionella familjer där regler och rutiner saknas.
Familjer utan npf i någon form är dock i stor mån alldeles för slappa i sin uppfostran nuförtiden. Har sett sååå många exempel på detta. Med regler och rutiner från start så slipper man så otroligt många konflikter på vägen. Det är inte rocket science.
Så vidrig kommentar. Jag har en tonåring med autism vars rum ser ut som kaos emellanåt, men mest godispapper och kartonger eftersom han inte gillar att slänga saker. Mina två andra barn utan diagnoser har rena rum och jag själv älskar att städa och ha det rent. Snacka om att se ner på npf-familjer och ta för givet att alla i familjen minsann är dysfunktionella.
Barn som blivit amputerade kan också behöva extra stöd! Tycker du glömmer det när du nämner npf att det faktiskt finns andra skäl också. Viktigt och rimligt att nämna exakt ALLA undantag tycker jag!!!!!!!!! Man kan ju liksom inte bara anta att de som har barn med begränsningar själva tar hänsyn till det utan viktigt att det nämns!!!!
???
Amen snälla blir så trött på detta. Dålig ursäkt för att slippa uppfostra! Inget annat
Det är kopplat till allt möjligt. Stökigt rum kan bero på npf (diagnosticerat eller utan diagnos). Depression kan det också bero på. En del barn och ungdomar har inte fått mer ”stöd” än att föräldern/föräldrarna säger till barnet/tonåringen att städning av rummet ska utföras. Det kan bero på stress från skola och utanförskap eller annat (förhållande). Listan kan göras lång.
Många föräldrar lär inte ut till sina barn hur man systematiskt tar hand om det egna rummet och helt plötsligt svämmar rummet över av kläder på golvet och muggar/tallrikar och snacks-rester med mera. Det finns inget system för de olika sakerna som måste hanteras.
En tonåring eller ett barn med ett väldigt städat rum behöver inte alls alla gånger vara positivt. Det kan visa på en ångestproblematik och stök ger barnet en inre stress och genom att hålla rummet exemplariskt städat, höjs måendet tillfälligt. Föräldrar som jämför sina barns rum gör båda barnen en björntjänst.
Status på rummet kan visa på en gränslöshet inom familjen som barnet reagerar på. Här är gränslösheten delvis integritetskränkandet.
Många gånger tränas inte barnen på att lära sig de olika stegen och för många föräldrar plockar upp i barnens rum, sköter tvätten (plockar upp och sorterar in efteråt). Sedan tröttnar föräldern och barnet får till dig att sköta rummet själv, men utan kunskap om hur och förmåga till planering. Viktigt att börja tidigt genom att barnen blir delaktiga i ålderdanspassade uppgifter (plocka upp gosedjur och lägga saker i en låda), följa med till tvättkorgen samtidigt som föräldern berättar att kläder ligger där och inte på golvet. Alla stegen leder sedan till att tonåringen själv kan planera sin tvätt och samtidigt slänga med det i tvättkorgen som matchar i färg och temperatur. Det är inget som kommer att kännas som ett ”straff” om adekvat stöttning finns och den psykiska hälsan fått stöttning. Tanken om att serva för mycket eller att skälla fungerar inte!
Det är rätt många steg för att hålla ett rum rent om man bryter ner det.
Det behöver inte ens vara något fel, men kan helt enkelt bero på att tonåringen inte stör sig på att prioritera bort ett rent rum till förmån för saker som sker utanför rummet (vänner och andra aktiviteter).
Även om mamman här vill hänga ut sin tonårsdotter så hänger hon mest ut sig själv på olika sätt! Något hon borde tänkt på främst är ”hur mår mitt barn?”
Nej men jösses! Vilka ursäkter och dravel.
Detta är anledningen till att dagens ungdomar är slöa och slappa med noll respekt inför nånting.
Om de inte gör det de ska så hittas det på ursäkter.
Ungdomar förr kunde hålla städat men nu får man inte ha såna krav på ungdomar tydligen.
Nu skrev jag lite kort om delar som uppkommit under mina tidigare studier på psykologprogrammet.
Du tycks föredra att leva livet efter dina egna tankar och känslor, men inte ett större perspektiv kopplat till det vetenskapliga.
Helt okej, men du framstår bara som icke seriös!
Jag håller helt med.
Barn och tonåringar har inte samma impulskontroll, konsekvenstänk och förmåga att planera och organisera. Om man inte hjälper barnet att lära sig sånt här så kommer det inte naturligt bli gjort.
Och särskilt hos tonåringar så bör ett stökigt rum leda tillatt föräldern frågar sig hur barnet mår, inte uthängning på nätet.
Det är sånt här som gör att barn säger upp kontakten med föräldrar eller låter de ruttna bort på ålderdomshem med två besök om året…
Man behöver inte överanslysera allting heller. Stökigt rum kan bero på massa saker ja. Men de flesta mår bra eller bättre av att ha rent omkring sig och då får föräldrar på ena eller andra sättet lära dem det. För min del handlade det om att de sa ” du får inte gå ut och leka innan du städat rummet” eller ”du får inte inte din veckopeng om du inte sköter din städning”. Om jag hade varit barn nu kan jag tänka mig att de skulle säga ” vi stänger av din surf om inte rummet är städat om två timmar”. Det behöver inte vara så mycket käbbel runt en sån sak om föräldrar är konsekventa från början. Hänga ut ett barn på detta sättet däremot är bara skamligt.
Analysen behövs för att förstod kärnan i problemet.
Det du pratar om är att laga en strumpa varje gång du trampar på spiken som sticker upp i tröskeln. Det jag pratar om är att hämta hammaren och spika ner spiken så att strumporna inte fastnar och går sönder. Är du med på metafore?
Jag var precis likadan som tonåring. Hade en miljon tjafs kring detta med mina föräldrar. Vid ett tillfälle sa mamma att de nästan funderat på att ta hjälp av Socialen med mitt stök (hade alltså gamla matrester i rummet och gud vet vad). INGENTING hjälpte. Panik för min pedantiska mamma.
Fast forward: flyttade hemifrån och märkte hur mycket mitt psyke påverkades av att ha det så stökigt kring mig. Är numera min mamma upp i dagarna och städar likt en MANISK person. ? Älskar att ha rent kring mig!
Camilla du hängde väl ut din styvdotter o de rejälaste. Men att hänga ut sina barn på Sociala Medier är så sjukt korkat. Lägg ner insta nu.
Vilken fin mamma du verkar vara ❤️ om du är mamma, menar jag!
Nej, det är inte okej tycker jag. Jag förstår också frustrationen, men att utöva offentliga skamstraff är inte okej. Jag tror inte att det hjälper heller.
Det bidrar bara till att komma längre bort från lösningen, när tilliten raseras genom att ägna sig åt skuld och att skapa skam hos tonåringen.
Hade själv en period under tonåren när mina föräldrar turades om att hjälpa mig att städa mitt rum. Det var bara plock med kläder och dammsugning och hämta nya sängkläder och aldrig något som var integritetskränkande (aldrig att någon öppnade lådor eller suckade över stöket). Fokus var samtal om mitt mående och stöd i städningen. Nu var det inget allvarligt utan mer stress över skolan och aktiviteter utanför skolan. Jag behövde nya strategier att hantera det ökade ansvaret under högstadiet. Hade mina föräldrar bara skällt och slammat mig hade det bara blivit värre och jag hade haft det jättetufft att hantera det.
Den här mamman vill ha ett städat rum men missar sin roll som förälder, vilket är att möta barnets inre.
Är väl en grej att ha stökigt med saker men man har inte matrester i rummet. Så äckligt, ofräscht och kan ge skadedjur.
Är man tonåring borde man veta bättre och jag fattar inte varför det inte får ställas krav på tonåringar idag.
Do you want ants? This is how you get ants!
– Archer
❤️
Det får ställas krav. Men även stökiga tonåringar förtjänar att behandlas med respekt och på ett icke integritetskränkande sätt.
Jo, men du måste hitta vägar in du kan inte bara sätta upp regler och tro att barn är robotar som bara lyder. Vi vuxna gör inte heller saker bara för att någon kräver det av oss. Helst vill vi göra det vi själva har bestämt och planerat in.
Du låter som en sådan som underhåller ”i det här hemmet bestämmer jag och när du flyttar hemifrån får du ha det så stökigt som du vill!”
Sedan sitter du där och är arg för att barnen säger att de inte känner att ni står varandra nära.
Eh jo, en hel del gör vi för att vi måste. Saker på jobbet, betala skatt, städa osv.
Du kan inte jämföra dig som vuxen med en tonåring.
Hjärnorna är i helt olika stadier. Tonårshjärnan är inte i närheten av att vara utvecklad.
Jobbigt för dina eventuella barn att bli bemötta med noll förståelse och hjälp och enbart avfärdande och krav.
Du vill få det att fungera men inte göra det jobb som krävs för att hitta fram till det som kommer att fungera. Det är ett övergivande.
Inget fel med det uttalandet och inget som gör att man inte är nära sen. Barn far inte illa av gränser och krav. Man ska va förälder, inte kompis.
Gränser och krav är inte vägen fram till lösningar. Slö inställning att kräva men inte hjälpa och intressera sig för varför det inte fungerar. Dessutom dags att tänka om när ni gör samma sak om och om igen och får samma felaktiga resultat. Tanken är att komma närmare men det ni ägnar er åt är att ta avstånd och överge. Gör ni likadant med läxorna, ställer krav på att de ska göras och säger det om och om igen oavsett hur lite barnet har förstått hur läxan ska kunna slutföras?
Vissa av er verkar ha en del att jobba på gällande föräldraskap.
Det får se ut som det vill på mina barnens rum, det är bara dom själva som lider av det. Men på gemensamma ytor skärper sig samtliga familjemedlemmar. Innan kompisar kommer över så städas det, så dom kan uppenbarligen.
This!
Jag var också en tonåring med stökigt rum men för mig hjälpte aldrig bestraffningar, mutor, gap och skrik. Jag behövde att mina föräldrar tillät att mitt rum var min frizon.
Visserligen hade vi matförbud på rummet så det var aldrig tal om några matrester. Men jag behövde känna att jag kunde få ha det på mitt sätt någonstans och att ha någonstans som var fritt från alla andras krav på mig.
Det beror ju lite på om tonåringen är 13 eller 19, kan jag tycka. Alltså, inte att det beror på om det är okej att hänga ut, utan beror på vad som kommer att hjälpa och hur mycket stöd hon behöver.
För övrigt såg jag någon ”trend” på insta där föräldrar med väldigt stökiga barnrum la ut svarta sesamfrön och sa till barnen/tonåringarna att det var musspillning. Då blev det fart på städandet. Vet inte riktigt om jag tycker att det är okej dock.
En 13 åring borde veta att man inte lämnar matrester i ett sovrum och veta hur man tar bort det efter sig och hur man plockar upp sina saker.
En 13 åring ska inte behöva stöd för sånt. Snacka om att curla dagens unga
Exakt! Folk har så låga tankar kring barn/ungdomar. Ställ lite krav och curla inte!
Syftade inte direkt på matresterna, utan på att en trettonåring har svårare att se om stöket beror på bristande förvaring till exempel. En nittonåring däremot kan se att det behövs fler lådor och på egen hand dra till Ikea och skaffa en byrå eller nåt.
Tycker också det beror på den individuella tonåringens förutsättninar, de är ju som bekant helt olika och fantastiska individer med olika styrkor, svagheter och förmågor.
Det är ju en sak att ha det lite stökigt, men att behöva vada fram genom berg av kläder och mängder med skålar och fat med gamla matrester känns oerhört ofräscht. Förstår inte hur man ens kan leva så?
Jag hade nog tömt ut allting i sängen, och låtit dottern lära sig den hårda vägen.
Så gjorde min mamma med en av oss tre systrar. Ner i sängen 😆
Inte okej att skämma ut sina barn offentligt för vänner, bekanta och främmande ögon. Usch.
Kanske inte stämmer i alla lägen men … Om man som förälder har städat efter barnen större delen av deras uppväxt och sedan förväntar sig att de helt plötsligt ska sköta det själva … ja, då får man nog tänka ett varv till. Visa hur man gör, förklara varför vi måste städa och börja städa tillsammans för att sedan låta tonåringen sköta det själv.
Det stämmer inte alltid. Jag städade åt min dotter tills hon själv klarade av att göra det på ett sätt som jag anser är tillräckligt bra. Jag städade och gjorde allt tills hon var 13 men förklarade vad jag gjorde och vad som ingår i städning. Vid 14 började hon ta initiativ till att damma, sedan dammsuga, renbädda, vattna osv och då gjorde jag resten. Nu fyller hon snart 17 och det enda jag gör i hennes rum är att tvätta fönster och torka golv. Hon har precis ordning på när det är dags att renbädda och skulle absolut klara av att tvätta (jag har visat och förklarat men föredrar att göra det själv) och hänger upp tvätten ibland.
Oj, det var sent. Och varför kan hon inte torka golven själv??
Nått kan man väl ändå göra för sitt barn, eller? De ska ju leva ett helt vuxet liv där de kommer bli tvungna att torka golv.
Hon kan torka golv men jag föredrar att göra det själv då jag torkar alla golv av samma typ samtidigt för att det är enklare, går snabbare och sparar på miljön.
”Jag städade åt min dotter tills hon själv klarade av att göra det på ett sätt som jag anser är tillräckligt bra.”
Undrar hur hög skrav du hade som gjorde att dotterns städning inte dög åt dig när hon var så pass gammal…
När jag var 17 år hade jag flyttat till egen lägenhet och skötte allt själv.
Jag har höga krav så detta var en medelväg som kändes okej för alla. Min dotter kommer att bo hemma tills hon gått ut gymnasiet så det var liksom ingen akut stress heller. För mig är det viktiga att mina barn kan göra saker och vet hur det fungerar, sen måste de inte göra det hela tiden för det. I vår familj har alla sina roller och sina uppgifter för att det är smidigast och enklast för familjen som helhet.
Förstår frustrationen men nej inte ok, kanske om det var låst inte öppet med många följare.
Tycker att den mamman sköter det riktigt dåligt. Hon har säkert sina brister, hade hon velat ha dom åskådliggjorda på sociala medier så att alla får tycka till… tror inte det! ?
Öven? Det här med att korrekturläsa innan publicering? Öven kan väl ändå inte gått igenom stavningskontrollen?
När mina barn var i tonåren stängde jag dörren för att slippa se eländet. Tog ut glas och div. tallrikar resten fick ligga. Om dom ville ha något tvättat fick dom lägga i tvättkorgen, hände att dom blev utan rena kläder men det var deras ansvar och tillslut så hamnade smutsiga kläder tvättkorgen istället för golvet
Jag gjorde samma. Det är deras rum, deras enda egentliga space där de får vara sig själva och de gör som de vill där. Jag hade själv golvet fullt av klippdockor eller barbies eller troll och hemritade eller hemsydda kläder. Som vuxen har jag ett kreativt jobb. Och ofta lite stökigt hemma.
Båda barnen är för övrigt ambitiösa och omtyckta på sina jobb och var det även i skolan. Viktigt att de får lägga fokus på rätt saker och möjlighet att vila emellanåt. Tonåringar behöver vila, vuxna också.
Men wow. Att sköta skolan och städning på sitt rum är minimum och inte nåt man behöver vila från. Har funkat för alla andra generationer.
För normalfungerande barn, ja.
Men lägg av, det har fungerat för icke normal fungerande barn i alla tider
snälla du alla fattar att tex barn som sitter i rullstol eller har andra svårigheter behöver extra hjälp men det är inte de vi pratar om nu
Vilket de flesta är. Men även npfbarn tex behöver ramar och vänja sig vid krav.
Är så enig i detta! Npf-barn behöver öva mer på tex dessa saker, inte mindre?
En barn med diabeties behöver öva på att räkna ut hur mycket insulin hen ska ta. Ett npf-barn behöver öva på att skapa rutiner för att klara sig bra i livet. Det är samtidens största missuppfattning att livets normala svårigheter skall curlas bort för att man har ADHD eller autism.
Npfbarn blir npfvuxna som behöver förhålla sig till samhället, regler, rutiner och krav.
Troll 🥰
Och hur mycket tid och pengar lägger ungdomarna på sin hudvårdsrutin och sen sover på örngott dom inte tvättat på ett par veckor och anvönder smutsiga penslar och svampar?
Att städa är ju tråååååkigt. Det händer inget i deras belöningssystem.
Vi fick inte ha mat eller nåt på rummet, möjligen en skål med popcorn om vi tog ner den direkt när kompisarna gick hem.
Bra regel!
Konsekvens av brist på uppfostran och sedan vid en viss ålder börja ställa massa krav och ha förväntningar på tonåringen som man inte över huvudtaget banat väg för under uppväxten. Man måste ställa krav från tidig ålder, men åldersanpassat. Min 3 åring städar undan sina leksaker hon tar fram. Det är en lagom nivå för henne medan 10 åringen har andra förväntningar och krav på sig.
? vänta till 14-20 år… då börjar det stora jobbet med att få ungarna att hålla undan. 0- 13 var det inga större problem ?
Förstår absolut frustrationen, har en dotter vars rum ser ut precis så, alltid. Blir tokig på henne. Men jag tycker verkligen inte att det är ok att lägga ut på sociala medier.
Möt henne istället för att fokusera på rummet. Många föräldrar märker förbättring när måendet är på plats.
Tänk dig själv att inte må helt hundra och samtidigt inte kunna uttrycka det och så får du samtidigt hantera någon som ställer krav om städning. Det är mycket för en tonåring och där måste föräldern kliva fram mer och ta ansvar och guida.
Rummet är symptomet! Tyvärr ser många föräldrar rummet mest som det primära som ska korrigeras och som retar upp dem.
Men att en tonåring har stökigt på rummet betyder inte att något är fel eller att de mår dåligt. Jag skulle bli mer orolig om en 13-åring skulle bädda sin säng på morgonen än om det ligger kläder på golvet.
Det kan vara samma problematik men som tar sig i uttryck olika.
Varför ens jämföra båda uttrycken är tecken många gånger på psykisk ohälsa att vara pedant och att inte kunna hålla ordning. Finns noll anledning att avfärda det ena för att du anser det andra är värre.
Men vad allt är svart eller vitt, man kan väl hjälpas åt? Min tonåring kan ha lite stökigt ibland (inte på den där nivån dock) – hen städar rummet om jag säger men jag kan även hjälpa till ibland, precis som hen kan plocka upp en diskmaskin eller gå ut med återvinning. Man behöver inte ha en kamp av ren princip. Vi vet alla hur det känns att vara trött/omotiverad och att hjälpas åt har funkat hemma hos oss.
Och nej absolut inte okej att lägga ut pinsamt/nedlåtande content på sina barn.
Instämmer!
Dessutom vill jag lägga till att jag också hade stökigt i flickrummet (dock ej matrester) och blev då ombedd att städa. Vilket jag gjorde högst motvilligt.
I mitt barndomshem städades det en gång i veckan, så lite damm i hörnen och disk framme var ok men inga diskhögar. Post rensades, kläder las i tvättkorgen osv.
När jag sen flyttade ihop med min nuvarande sambo så var han pedantisk och det smittade av sig. Jag håller nu ordning, plockar undan, städar regelbundet osv. Det blev ordning på mig med! För att jag sett hur ett städat hem såg ut. Mina föräldrars hem blev en förebild. Man har inte kläder på golvet när man är vuxen. Man har inte flera dagars disk på bänken, utan max en dags disk innan man tar tag i det. Post gås igenom direkt och slängs. Osv.
Jag har vuxna vänner med barn vars hus ser ut som bombnedslag. Disk framme, kläder överallt, tavlor på snedden.
Så såg deras hem under uppväxten ut också. Det är så de tror att ett hem är.
Med det vill jag säga: se till att resten av huset är städat så att tonåringen ser hur ett hus ska se ut. Förvänta er ett städat tonårsrum men också att det är stökigt emellanåt för det är så de flesta tonåringar har det. Inget att bli upprörd över. Det kommer en dag då tonåringen flyttar hemifrån och vill då inte bo på en soptipp. Utan skärper sig. Det löser sig.
Okej att ha en dags disk på bänken?! Fy sjutton, varför lämna disk alls? Man diskar väl när man använt något?! Klart att vi ibland lämnar en del disk från matlagningen tills middagen är uppäten men så fort måltiden är avslutad diskar vi och städar upp. Allt annat är äckligt!
Haha vad överdrivet. Så du har aldrig några tallrikar eller glas i diskhon?
Som jag skrev så har vi ibland disk från matlagningen i köket medan vi äter. Detta är de dagar vi av olika skäl har lite tidsbrist och då prioriterar jag att alla hinner äta i lugn och ro, annars lämnar vi inte någon disk. Ingen av oss har så bråttom att vi inte hinner sätta in i diskmaskin när vi använt något, alternativt diska för hand då det krävs.
Igår hade jag både en odiskade stekpanna på spisen OCH en tekopp på soffbordet. Samtidigt! Hoarders nästa för min del.
Självklart är det fel, då ska det svida lite. Förstår dock inte varför föräldern inte hotar med något viktigare som att stänga av abonnemanget?
Absolut inte ok.
När blev det så här dvs att man accepterar att barn och tonåringar inte behöver hålla snyggt och städat samt ta ansvar för sitt rum och sina prylar? Smula,spilla och äta en massa snacks på rummet,herregud säger jag….
Kan inte minnas att varken jag el någon av mina kompisar hade kaos på våra rum när jag växte upp varken när vi var 8 el 15 år gamla. Självklart plockade man undan det man dragit fram när man var färdig med det man höll på med. Smutstvätt och kläder låg ALDRIG framme slängda i högar. Man åt definitivt inte på sitt rum annat än möjligen lite smågodis om man låg och läste el lyssnade på musik.
Smink -det lilla man nu hade vilket var typ ett par ögonskuggor,en mascara,ett par nagellack och någon liten parfymflaska- stod antingen på ett litet sminkbord,låg i ett sminkbord eller annars bara i en låda i skrivbordet el bokhyllan.
Ungdomar idag har alldeles för mycket pengar,prylar,kläder,äter alldeles för mycket skräpmat,snacks och dricker onyttig läsk el energidrycker alla veckans dagar. Bortskämda el curlade kalla det vad ni vill.
Varsågod alla konflikträdda vuxna det är era egna barn som ni själva har format för det är inte så här som tonåringar behöver bete sig bara för att de är just tonåringar.
Haha tänkte skriva liknande. Att det säger mer om föräldern.
”Ungdomar äter för mycket snacks”. Du berättade ju just själv att du åt snaskegott på ditt rum vid läsning och musiklyssning under tonåren.
Kom igen!
vet inte men föräldrar födda sent 70-tal och efter verkar vara extremt konflikträdda och mesiga föräldrar…
Mitt rum såg ut som ett bombnedslag 6 dagar av 7. Jag städade lördag morgon och söndag morgon var det stökigt igen.
Nej . Att skämma ut sin tonåring, dessutom offentligt, är ju jättefult. Tänk att alla dina vänner (och ovänner), och okända kan se in i din privata sfär. Ditt rum som är DIN plats.
Nej det är integritetskränkande så in i Hälsingland.
Jag skulle aldrig acceptera att mina barn hade det sådär! Att äta på rummet är ingen vana jag uppmuntrar men om mellanmål äts på rummet tar man givetvis ut disken genast. Mat äts vid matbordet. Om ett barns rum ser ut sådär är det antingen på grund av bristande föräldraskap, någon form av handikapp eller en kombination av båda. Barn behöver hjälp tills de klarar av saker själva. Vissa barn kan hålla ordning på
Rummet tidigt, för vissa tar det mera tid och ett handikappat barn kan man behöva hjälpa länge. Om mamman som skrivit inlägget sagt till och ställt krav (vilket texten antyder) har ju barnet uppenbarligen allvarliga problem och behöver hjälp, inte skambeläggande. Som mamma skulle jag städa upp, se till att barnet inte tar mat till rummet och söka professionell hjälp för att utreda problematiken.
Men självklart är det inte okej. Hur kan det ens vara en fråga. BARNET i fråga ska alltså bli uthängd som smutsig och slarvig, för vuxna människor att förfäras över?
Vad är nästa grej för publik uppsträckning?
Det som oroar mig mest är att det kan bli skadedjur…
Det var pälsängrar som gjorde att jag tog städandet på allvar i mina tonår. Jag och mamma slet ut allt och jag minns att det var en rejäl väckarklocka.
Det här känns som en sak som kan vara svår, eller omöjlig att göra ogjord.
Även mitt rum såg ut precis så i perioder. Båda mina döttrars har sett ut så i perioder. Båda kan städa. Men jag har absolut städat o fixat rummen åt dem då o då. Jag städar hemma hos min dotter då o då. Inte för att de inte kan själva, utan som en kärlekshandling. Jag vill unna dom känslan av lättnaden o glädje. De förväntar sig inte att jag gör det o de är väldigt tacksamma. Jag o min partner har ett jämställt förhållande men jag kan bli så galet glad om jag kommer hem trött från jobbet o han har fixat nåt som har tungt mig.
Kärlekshandling som även ger dig insyn i deras privatliv och kontroll över vad som pågår i deras hem.
Integritet är inget föräldrar ska trampa in på. Det finns ingen anledning för dig att ägna sig åt det i deras egna hem som vuxna. Kärlek kan visas på många fina sätt som inte går in i integriteten! Du kanske tycker det är okej för dina numera vuxna barn inte säger något, men ha i åtanke att du har normaliserat det här gränsöverskridande beteendet!
Det där snacket må gälla dig men påstå inte att det gäller en annan familj. Om mamma och vuxet barn är nöjda så är det det enda som räknas.
Barnets nöjdhet är i sådana lägen inte reell utan kommer av åratal av övertramp.
Ni måste lära er att inte bara se saker utifrån det egna. Läs hellre på och försök förstå psykologi istället.
Kom att tänka på att det är kanske inte så konstigt att så många barn diagnostiseras med ADHD om de växer upp i ett hem som som saknar struktur,ordning och reda samt regler.
Tänk dig själv att där i svinstian ska ett barn sitta och göra läxorna samt kunna vila och koppla av.
Sorgligt att offentligt skuldbelägga barnet då man själv som vuxen har bäddat för och tillåtit att det blivit på det här viset i barnets rum.
Det är helt skilda saker. Du blandar genetik med satta sociala regler. De korrelerar inte. ADHD är där oavsett regler som sätts.
Men om lever i en strukturerad miljö där det är minimalt med störningsmoment så triggas inte din ADHD på samma sätt som i en miljö som är stökig,smutsig,fylld av prylar och oförutsägbar. Var sak på sin plats ,tydliga regler ,lugn och ro och konsekventa vuxna gör väl gott för alla barn oavsett om de har en diagnos el ej.
Mm, men din ADHD är där oavsett!
Jag blir alltid förvånad över att folk har så otroligt mycket saker. Mina tonåringar har också stökiga rum men med mycket mindre saker går det ju inte att stöka hur mycket som helst. Min 13-åring har t.ex 3 par ”skolbyxor”, 1 par mysbyxor, 1 par löpbyxor och några idrottsshorts. Snarare 5 tröjor än 50. Vårt köksporslin skulle aldrig räcka till ifall det såg ut sådär på rummen. Tycker att folk gör livet så svårt för sig genom att samla på sig en massa saker.
Är det pojke eller flicka? ?
Jag tror anledningen till att mitt rum inte sågnut så här var:
-vi åt inte på rummet, allt detta ”snacksande” fanns inte på min tid.
(Ingen TV/dator/smartphone, ingen poäng att sitta där och glo)
-jag hade inte dessa mängder av kläder, ungdomar nuförtiden verkar ha 20 hoodies att flänga runt med, jag hade nog typ 2st.
Tänk om…
Barnet hade gjort samma sak:
– lagt ut bilder på tomma vinflaskor och bett om råd från vänner hur hen ska få mamman att dricka mindre…
– eller fotat mammans underkläder och lagt ut, för att hon tycker de är fula eller för sexiga.
– eller något annar gränslöst, vad vet jag
Tiingelinn envisas med att hennes yngsta dotter har lockigt hår. Varför är det viktigt att hon ska ha något hon helt uppenbart inte har?
3000 nya följare har Tinkelinkan fått sedan igår. Jag har dock avföljt henne och även PappaPappaDotter
PappaPappaDotter följer henne fortfarande.
Ja det gör de säkert men jag har avföljt dem, jag kanske skrev otydligt. Fattar inte att papporna V vill sammanknippas med henne.
Hon måste köpt följare.
Nej, många som följer av nyfikenhet.
Har avföljt båda, sjukt beteende.
Intressant ändå att Peternikozsvensson fortfarande följer, med tanke på att han ändå vill stå upp för det rätta/ sprida positivitet….rimmar illa.
Är det bara jag som tycker det här inlägget är roligt?! ? 1-0 till mamman. Måste man ta allt på så blodigt allvar?
Tycker att det är upp till dottern 🙁
Det är ingen tävling.
Men sluta tjata om NPF, curling, rutiner, uppfostran bla bla som orsak till ett kaosigt tonårsrum. Exakt sådär såg mitt rum ut i perioder i tonåren och jag kan säga att min pappa var pedantisk och tvingade oss alltid att hålla rent hemma, ingen curling där inte. Men i mitt rum blev det ofta sådär kaos! Bara att stänga dörren, för det var ju mitt rum o ingen annans. Nu är jag vuxen och är som min pappa istället ? för att svara på frågan tycker jag absolut inte att det är ok att hänga ut sin dotter sådär
En tonåring har ett stökigt rum och två vuxna kvinnor gör content av det – mamman och här. Det är sannerligen en dingding värld.
Inte okej att hänga ut sina barn så. Bara NEJ. Jag var också ett stökigt barn och till skillnad från många andra blev jag inte en Monica Geller. Jag bryr mig fortfarande inte om lite stök men har också lärt mig att hålla efter det så det inte blir kaos. Har i perioder varit deprimerad och då har det varit kaos. Inte hoarder-kaos och inga äckliga matrester men STÖK. När jag var ca 12 till att jag flyttade hemifrån kom vi helt enkelt överens om en nivå med mina föräldrar. Dealen var: ingen mat på rummet, undantaget glas för dryck men tog jag upp ett glas (till övervåning) skulle ett glas ner igen. Vi städade gemensamt hela huset varje torsdag (funkade för oss pga inga träningar etc) och då var mitt ansvar mitt rum, mitt syskon hade sitt och båda vi barn skulle gemensamt hålla rent vårt delade badrum. Här höll vi efter och föräldrarna hjälpte till med ”grovstädning”. Resten av tiden fick det vara så mycket stök vi ville, men eftersom det aldrig blev matrester och eftersom det bra var en vecka mellan städning hann det inte bli kaos. Och jag lärde mig att ju mindre jag stökade desto snabbare gick det på torsdag.
Blir alltid förvånad över att det faktiskt kan se ut såhär i andras hem, även vuxnas.. Kan man verkligen skylla allt på diagnoser eller tonårsstid?
Jag har aldrig haft det så stökigt varken som barn eller vuxen, inte mina barn heller.
En taktik som fungerade väldigt effektivt på mig som tonåring var att mina föräldrar städade och körde på sin ordning i mitt rum. Vilket innebar att jag inte hittade mina grejer ett tag. Det var inte så jätteroligt och krävdes bara en gång för att jag själv skulle börja ta hand om rummet igen.
Jag jobbar som ordningskonsult och säger nej, det där är fel. Det man ska göra är att stötta till förändring, inte skamma till förändring.
Du börjar med att rensa saker, spara det som ger glädje.
Sen ger du allt ett hem och organiserar.
Vi jobbar med att varje person hemma skas ha sitt space. I det spacet bestämmer man själv. Det är dotterns rum, där bestämmer hon.
Så till denna mamma; stötta dottern till förändring, skapa förutsättningar och system för att lägga rätt sak på rätt plats och mest av allt; hon måste vilja själv. Tjat och tvång bidrar inte.