Idag är det ätstörningens dag, det är märkligt med alla dagar såsom våffeldagen, kanelbulledagen etc. Jag hade tänkt att skriva något långt om det eftersom jag blev friskskriven för två år sedan nästan exakt. Men jag väntar lite med det, tills det är två års jubileum. Min pappa räknar månader – 50 månader som nykterist och jag räknar friska ät-år. Vi har gjort varsin resa samtidigt och det finns många likheter, såsom insikten i att man är sjuk och att man faktiskt behöver ta hjälp. Paul har suttit med mig på ätstörningsmottagningen och jag har suttit med pappa på AA. Jag tror inte att man klarar av att bli frisk från ovanstående om man inte har stöd från familj. Ensam är inte stark. // Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip har skrivit ett blandat blogginlägg där stycket ovan var det som fångade mitt intresse, kanske för att jag själv är inne på mitt sjunde år som nykter? Av kommentarsfältet att döma så verkar dock ingen hålla med mig utan det som diskuteras under inlägget är buljongtärningar, handkräm och huruvida Isabellas fästman Paul är en jättebebis eller inte.
Varför?
Jo, 1 – för att Paul lagt ner alla buljongtärningar i en och samma burk, så att det är det OMÖJLIGT för Isabella att veta vilken som är vilken. Hon vill veta varför det inte kan finns en morot eller kyckling på pappret runtomkring? Och 2 – för att Paul gnäller lite över att han inte ser skillnaden på tvål och handkräm och för att underlätta för honom så brukar hon ställa tvålen längre fram. Detta kallas för curling av en läsare, medan någon annan påpekar att Paul har problem med synen.

I kommentarsfältet låter det så här:

Inte visste jag att buljongtärningar var det som skulle engagera Isabellas läsare men herrens vägar äro outgrundliga.**

** Jag plockar fram mitt Knutbykort här om någon gnäller över formuleringen.