Underbara Clara har publicerat ett väldigt privat inlägg på sin blogg i vilket hon skriver att hon aldrig ångrat att hon gifte sig ung och skaffade barn tidigt, eftersom det alltid varit hennes största önskan att bilda familj.
Hon berättar att hon älskat Jakob sedan hon var nitton år och alltid kommer att göra det – men inte längre som partner. De har nämligen gemensamt bestämt sig för att skiljas, ett beslut som vuxit fram under lång tid. Det är odramatiskt, men sorgligt.
Av respekt för familjen kommer hon inte att skriva mer om separationen eller svara på några frågor kring den.
Clara Lidström är född i Umeå 1986 och bor nu på en gård på Västerbottens landsbygd med Jakob, parets tre söner och en border collie.
Föregående inlägg 
Vilken frukstansvärd bild med den röda tröjan,hjälp.
Nödvändigt 🤪
Bra. Då vet vi.
😂😂
Jag har märkt att så många i min närhet bekanta, kollegor, vänner och släktingar har separerat. Det känns som att nästan alla man pratar med antingen redan har gått igenom en separation eller överväger det. Självklart lämnar man inte en relation som fungerar men jag kan inte låta bli att tänka om vi blivit sämre på att hantera motgångar och svåra perioder.
Det verkar som att vi idag förväntar oss att livet och relationer alltid ska vara roliga, lättsamma och problemfria. Och när det inte är det och när vardagen blir tung så ger vi lätt upp och börjar söka efter nästa kick. Kanske någon annanstans eller hos någon annan.
Jag tycker det är fantastiskt att vi kvinnor idag har frihet och självständighet. Att vi inte längre är beroende av någon annan för att klara oss. Vi behöver inte längre stanna kvar i dåliga relationer eller stå ut med respektlöst beteende. Iallafall inte i Sverige. Men ibland undrar jag om pendeln har slagit över för långt åt andra hållet. Det känns som att separationer nästan har blivit normen.
Jag upplever det tvärt om. Alla mina vänner gifter sig, förnyar sina löften, firar mångårig bröllopsdag, skaffar fler barn osv. De enda skilda jag vet är mina svärföräldrar och de har varit skilda i typ 20 år.
Om du med ”idag” menar de senaste trettio åren så är det nog så ja.
Kärnfamiljen är inte längre något man eftersträvar, det går lika bra med bonusbarn och varannan vecka. På gott och ont.
Klart man inte ska vara tillsammans om förhållandet är dåligt en längre tid. Men om folk gifter sig efter tre år, får barn och skiljer sig två år senare, då undrar man… Var det dåligt från start? Jag fattar men sorgligt att skaffa barn då!
Blev det kämpigt efter barnens ankomst?
Jag fattar precis men det blir bättre, enklare så småningom. Ge inte upp. Det är normalt och ok med några års tjafs och gråt och trötthet. Det vänder!
Om man förväntar sig förälskelse och het passion ett helt äktenskap då blir man besviken.
Låter hemskt med flera års tjafs och gråt! Förälskelse kan man absolut ha genom hela äktenskapet, inte hela tiden kabel, det orkar man inte. Men det kommer och går. Känner så flera gånger i månaden efter 20 år.
Alltså inte flera år i sträck! Då är det ju själsdödande. Men att man har längre perioder när man är less och irriterad och kanske behöver mycket egentid är inget onormalt. jag får en känsla av att många par inte står ut med ens en dag av tjafs och att man redan efter nån vecka börjar fundera på separation. Hur kan man annars gå från ”vi älskar varandra och vill leva med varandra resten av våra liv” till ”vi måste separera” på typ tre månader?
Tjafs kan ju leda till mer tjafs och det kan gå fort att börja känna att man inte orkar ta tag i det, man VILL inte sluta tjafsa, blir till allt mer bråk och tillslut vill man inte ens försöka med den jobbiga människan eftersom det ju finns en väg ut.
Jag tror nog det flesta ändå fortsatt eftersträvar kärnfamiljen. Men av olika anledningar går det inte.
Ja, normen vill man följa annars blir det obehagligt.
Det är ju sällan väldans glättigt och enkelt att bryta upp en familj, nej.
Det här! Men så fort man säger det till någon yngre så är man gammal och bitter. Ja men var singel hela livet då och få aldrig ett förhållande att hålla..
Jag håller med.
Det verkar också som om att varannanvecka liv med barn har blivit eftersträvansvärt för då får man minsann egentid. Ingen tänker på att barnen måste bo i en resväska. Tänk dig själv att byta boende varannan vecka,det handlar ju inte om bara boendet utan även det egna rummet med alla saker samt ofta kompisarna som bor på i närheten av den ena föräldern.
Dessutom så tycker de flesta att träffar man en ny partner med barn så ska alla barnen samsas samma vecka i hemmet och sen ska man minsann ha sin barnfria vecka.
Jag tycker synd om barnen vars ena förälder väljer att flytta långt ifrån skolan och kompisarna, som t ex PT-Fia.
Men snälla, hennes unge träffar väl sina ”gamla” kompisar den veckan hon är med sin pappa och hon har flyttat ut till skärgården, inte till Norrland. Är det kalas/lekträff eller annat som sker under mamma-veckan så är det ju inte så himla svårt att ta sig dit från där de bor nu.
Man kan ju vända på det också – hon kan ju besöka skärgården när dottern är hos pappan? Barnet får det ju värre oavsett då det måste flytta mellan, som förälder bör man ju göra det man kan för att göra det så smidigt som möjligt och att flytta långt bort är ju enbart egoistiskt, varför inte vänta tills barnet är vuxet? Lätt att säga att ”men det är ju ingen fara för barnet” men tycker snarare det inte är någon fara för föräldern att avstå från att flytta.
Att besöka skärgården är en helt annan sak än att bo där?
Och där de bor (vet vart det är) är ju inte LÅNGT bort.
Barnet behöver ju flytta mellan föräldrarna oavsett, gör väl ingen större skillnad att åka 15 min buss mellan pappa och mamma än en timme. Tycker det blir så löjligt hela grejen, som att barn heller inte är anpassningsbara.
Jag skulle absolut säga att det är skillnad på 15 min och 60 min. 15 min betyder att barnen vid äldre ålder kan enkelt ta sig mellan sina föräldrars hus.
Man ska sopa rent framför egen dörr innan man kritiserar andra människor!’
För 4 – 5 decennier sedan när kvinnor var dörrmattor och ofta utan egen inkomst
var de tvungna att stanna kvar i en dålig relation.
Några definierar ett bra förhållande med hög materiell standard!
De yngre generationen framhåller passion och livslust mycket mera tack och lov!
Gud så raljant skrivet.
Att flytta en gång i veckan, låter stressigt.
Jag behöver inte ”tänka mig det”, jag har levt så. Har inga men från det, fanns uppsättningar av saker i varje hem så jag släpade ingenting. Dessutom var det kul att få två rum!
Håller med! Vidrigt hur föräldrar eftersträvar att vara ”lediga” från sina barn varannan vecka. ”Jag har barnfri vecka, så jag ska…” Vafan skaffade du barn för, stolpskott? Jag blir trött i huvudet efter att ha bott i resväska i två veckor under en semester – jag kan inte ens tänka mig hur dessa barn har det.
Ja om man ska separera så är väl egentligen det bästa ur barnens perspektiv att barnen får bo kvar i det gemensamma hemmet o föräldrarna bor varannan vecka.
Vi lever längre idag än för t.ex 300 år sedan. Då gifte man sig oftast ung,medelåldern var låg,man kanske hann leva just så länge att man såg sina barn bli vuxna…idag är det inte så.När barnen är vuxna är föräldrarna rätt unga,de bö tröttnar på sin partner,skiljer sig,börjar om på nytt och går andra varven m nya barn…Äktenskapen var inte mer hållbara för,man dog helt enkelt tidigare. Det var också svårt att genomgå en äktenskapsskillnad.Man var fast i sitt äktenskap på gott och ont. Det är bra att människor idag kan lämna äktenskap som inte håller.
När man hänvisar till lägre medellivslängd förr är det viktigt att komma ihåg att barnadödligheten drog ner siffrorna. Om man överlevde till femårsåldern kunde man absolut bli 60-70 år utan att det var ovanligt.
Att skiljas när barnen flyttat ur boet är en helt annan sak än att skiljas när barnen går på förskolan.
Ja, men att fortsätta vara tillsammans för barnen skull och sen skilja sig när de ”äntligen” flyttat hemifrån är ju knappast idealiskt för någon. Är man olycklig i ett förhållande och man har gjort allt man kan för att få det att funka, så är ju det bästa alternativet att gå isär.
Fast jag tror iofs att kärnfamiljen fortsatt är 100 % normen i Underbaraclaras frikyrkokretsar. ÄNDÅ separerar både hon och hennes vänner.
Kanske blir det helt enkelt så att många separerar när de sociala och ekonomiska möjligheterna finns? Kanske är det helt enkelt förbannat svårt att välja en partner för all framtid?
Sen har ju Clara varit gift sen hon var 21. Nu är hon 39. Dvs 18 år. Ändå rätt länge!
Tror absolut det ligger något i alla förväntningar på livet vi har i vår generation. Inte ens som nyförlöst är det ok att gå in i bebisbubblan, kvinnor ska göra karriär men männen är inte redo att ta ett steg tillbaka, vi matas med information om hur viktigt det är att lyssna på oss själva och vad vi vill – samtidigt som hela livet ska roddas. Eftersom man behöver en inkomst och man inte kan ge bort barnen så blir det såklart lätt relationen som prioriteras bort. Självklart är det bra att vi idag faktiskt KAN skilja oss men tycker ändå det är bra att det verkar ha blivit lite av ett skifte där vi faktiskt på riktigt funderar över vad vi vill. Dvs att fundera över sånt här innan man går in i en seriös relation och skaffar barn. Det är ju ändå ett val man gör som kommer påverka livet väldigt mycket. Är det viktigt att ha en passionerad relation där man gärna byter partner när det börjar bli trist, har höga ambitioner för karriär, socialt liv och intressen – helt ok, men då kanske det inte är optimalt att skaffa barn heller, kanske är det en dröm men om annat väger tyngre måste ju något ändå offras.
Det enda jag ser i min egen bekantskapskrets är män som underpresterar, som lämpar över allt ansvar på deras kvinnliga partner. Innan mina vänner fick barn hade de flesta det bra, men efter barn är mina vänner (kvinnor) projektledare, mammor, kockar, städerskor och lönearbetare. Alla har högskoleutbildning. Ingen har separerat hittills men blir inte förvånad om det händer. De ser inte lyckliga ut. Jag hade också separerat i ett sånt läge.
Ja absolut, tror verkligen majoriteten av alla skilsmässor beror på att pappan underpresterat. Skriver pappan då det ju är en helt annan grej innan barn: man köper sina egna kläder, packar sin egen väska, matlagning kan vara en kul och trevlig grej att göra för varandra och att städa tex en tvåa är inget som tar lång tid. Sen blir det en helt annan situation. Och visst, har kvinnan redan innan noll förväntningar på mannen så kommer det ju gå smidigt men det är väl den stora skillnaden idag jämfört med tidigare – mannen förväntas vara precis lika delaktig men av något anledning blir det ofta inte så. Så valen är liksom att chansa med risk att det slutar i separation, välja att ta på sig allt jobb där hemma eller inte skaffa barn.
Håller verkligen med om detta! Innan barn var min exman en relativt bra partner. När jag plötsligt hade 3 barn att ta hand om var det något annat. Att ständigt behöva ta ansvar för allt medan han prioriterat återhämtning och egentid är inte hållbart. Dessutom vill i gen ligga med sin tonårsson. Vi gick nästan 3 år i parterapi men det förändrade inte något.
Tror helt ärligt tricket är att inte skaffa barn… Bättre och mer hållbara relationer. Ser det runt mig och i den här bloggen.
japp, det är ett lifehack faktiskt. eller om man vill ha barn, skaffar ett.
Life hacket för långa, lyckliga relationer
är att båda parter i relationen går helhjärtatin i den och är beredda att vara osjälviska när det behövs och att prioritera familjen framför annat samt att man faktiskt gillar varandra oavsett om man är kär för tillfället eller inte Då klarar man barnen och det mesta av allt jävulskap som livet kan slänga på en.
Inte många män nu för tiden som vet hur man gör det.
Eller – som vi har gjort! Skaffat ett barn och fortsätter prata och ffa utvärdera vad vår kapacitet orkar med. Och så som vi är nu (dottern är snart 7) så är det att ett barn till hade rubbat vår dynamik och nuvarande familjekonstellation med för hög risk. Så – vi kör på med barn och familj men trivs och mår bra. Kommer vi hålla ihop för evigt? Vem vet – men separation kommer inte vara pga övermäktigt med familjeplanering
Verkligen. Många säger att det ibland är bättre att träffa någon och gifta sig när man är äldre för att undvika allt bullshit. Vet inte om det stämmer men.
Allt bullshit?
Tycker det är hemskt när andra länderna Tycker det är så hemskt i Sverige att så många lever ensamma. Det är ju för att vi kan! Kvinnorna ksn oftast ialf försörja sig själva, vi behöver ingen man till det. Ensamhet är ju något helt annat. Utländska män blir så förvånade att man inte är gift o har massa ungar. Brukar säga att jag trivs själv liksom
Såhär tänker jag också.
Jag tror ändå Underbaraclara hör till dom som verkligen försökt
Precis som de flesta andra, gissningsvis.
Det är tråkigt att påpeka, men det är så himla tydligt att det här inlägget är en sammanfattning av Claras blogginlägg skrivet av AI. Bättre kan du Camilla!
På vilket sätt är det tydligt, jag måste missa det uppenbara.
Även om det är sammanfattat av AI, vad gör det ?
Jag fattar inte heller – hur ser man att det är skrivet med hjälp av AI?
Talstreck.
AI har verkligen sabbat skrivandet för alla oss som använder tankstreck sen urminnes tider. Tänker nu på detta varenda gång jag använder tankstreck, vilket jag vägrar sluta göra, AI ska inte få kapa det.
Men verkligen. Har inte Camilla dessutom skrivit med det LÄNGE?
Jag har alltid skrivit med talstreck. Det är kanske bara du som noterar det nu?
Jag uppfattar det så för att det i princip är Claras text, skriven i samma ordning och med nästan samma ord, bara att den är omformad att vara sammanfattande och berättande istället för i Claras ”jag-form”
Camilla kanske oxå vill ha lite sovmorgon eller semester någon gång. Helt okej enligt mig 😴😉
Ett jäkla tjat så länge det inte är helt perfekta inlägg. Det är Camillas blogg. Jag tycker hon för ett fantastiskt jobb,underhåller oss hela dagarna. 😀
Camilla får betalt för sina inlägg dvs det är hennes jobb,därför är det väl rimligt att vi som läsare ställer krav på att hon skriver inläggen med egna ord och även kanske gör en egen reflexion .
Du lät såintelligent tills man kom till sista ordet…
T: och du till ditt tredje ord.
Syftar du på stavningen ”reflexion”, eller vad är det som gör att 11:02 verkar ”såintelligent” ända fram till sista ordet? Det är en fullt godkänd stavning, även om det är vanligare att använda den om ljusfenomen än tankeverksamhet. (Källa: svenska.se, där man kan slå upp ord i SAOB, SAOL och SO.)
Nej inte direkt. Vi betalar inte för detta. Jag tycker att om man betalar för något, först DÅ kan man ha krav.
Alternativt om det gäller viktiga nyheter. Det här är nöje och bidrar inte med något av värde, bara hjärndött scroll. Ställer du samma krav på influencers? Du betalar inte för att läsa någon blogg, se en vlogg eller kolla influencers på Instagram, har du krav på dem också?
Du betalt inte för bloggen, gillar du inte kan du låta bli att läsa. Det pr den som betalar som kan ställa krav. Enkelt, eller hur?
Så om du ringer till något företags kundtjänst så gör det inget om dom slarvar med sitt jobb, eftersom du inte betalar?
Om jag ringer till ett företags kindtjänst så är jag troligtvis kund och har betalat för en vara eller en tjänst. Förstår du skillnaden?
Ett annat exempel, om det finns en tidning jag inte gillar så avstår jag för att köpa den snarare ön skäller på journalisterna för att jag inte gillar innehållet.
Det är inte fel att förvänta sig att någon ska ta sitt jobb på allvar och sköta det ordentligt, oavsett vilket jobb det handlar om. Camilla får betalt för att vi läser det hon skriver, då lär vi väl få tycka att hon bör skriva ordentligt.
Ringer jag till ikea för att ställa en fråga så förväntar jag mig att den som svarar gör sitt jobb, fast jag inte betalar för det. Ställer jag en fråga till en tågvärd så förväntar jag mig detsamma, och inte heller då har jag betalat något.
Håller med. Hon hade lika gärna vara kunnat lägga upp en länk till Claras inlägg så hade vi kunnat läsa själva.
Ja, det är ganska tråkigt med en sammanfattning utan någon form av egen tanke eller analys. Minimalt med jobb visserligen, men ingen riktig kvalitet.
Och när hon gör en egen analys, så är det fel.
Hon uttrycker sig fel, hon raljerar, hon är hånfull, hon är spydig…
Lägg bara ner gnället. Läs eller låt bli.
Det kommer ett sådant inlägg i morgon! 😉
Däremot märker jag att Camilla aldrig skriver något kritiskt mot Underbaraclara. Oavsett inlägg (inte detta specifikt) är det alltid medhårs behandling. Gör motsvarande inlägg med Isabella och det blir per automatik mothårs behandling.
Varför denna partiska behandling kan man ju undra…
Det hänger nog ihop med att Clara inte låter någon ”säga emot” henne utan minnesbeta…hon försvarar sig med näbbar och klor. Argumenterar och raljerar. Isabella gör det inte.
Eller att Clara är väldigt mycket vettigare och dessutom mycket bättre skribent än Isabella. De är ju extremt olika, som att jämföra äpplen och päron.
Alla jag vet som träffades som tonåringar, bildade familj och gifte sig är skilda idag. Tror det är ganska vanligt att man växer åt olika håll mellan 20-30-års åldern.
Är dom också så nöjda för att de gifte sig och skaffade barn tidigt för att det var deras stora dröm att ha familj och då kan man tydligen inte vänta? 🥲
Va?
Det var ett skämt. Hon förklarade ju att hon inte ångrar att hon skaffade barn och gifte sig tidigt för det var hennes dröm att skaffa familj. Som att inte andra som väntar till de blivit äldre också drömt om familj. Så det lät lite skevt och roligt. Mer som hon försöker intala sig själv att det var rätt beslut.
Claras mamma dog i cancer ung, därför har hon känt en stress att skaffa familj tidigt. Hon har skrivit mycket om det innan. Tror många ska vara glada att se skaffade familj tidigt, många ångrar det omvända dessutom mvh fertilitetsläkare
Tror jag med. Händer mycket mellan 20 och 30, enligt min uppfattning.
Jakob har kanske tröttnat på livet på landet?
Det tror jag inte, det är väl han som är den största lantisen och bedrivit jordbruk mm? Deras hund är ju inte heller någon lägenhetshund direkt.
Har fått uppfattningen att han tröttnade på att odla relativt snabbt och istället satsade på sin karriär…
De hade väl svårt att få lönsamhet i att odla grönsaker småskaligt, vilket verkligen går att förstå, ingen bransch med mariginaler direkt.
Såg att någon hävdade i öppet spår att Jakob bott i stan sedan augusti men vad jag kan läsa skrev Clara tvärt om att han pendlade in till ett jobb i stan, dvs bodde hemma.
Nja jag menade nog inte att det var ett ”bevis” eftersom det precis som du beskriver stod att han skulle pendla. Men inlägget som helhet andades omställning, och distans. Mellan raderna skulle man ju kunna läsa att ut att både barn och man skulle tillbringa nätter hos farmor i stan.
Särskilt eftersom hon nu berättar att skilsmässan planerats under en längre tid, så tycker jag man ser spår av det i inlägget från ett år sedan.
Men det spelar egentligen ingen som helst roll, det är deras ensak.
Det är ju rätt svårt att jobba som sjukgymnast i en by. J har pendlat till både Umeå och Vindeln i perioder när han haft anställningar där.
Mest av allt tror jag han tröttnat på Clara/sin relation till henne.. Det har nog inte på landsbygden att göra.
Vilken är hans karriär?
Yoga-lärare tror jag?
Och fysioterapeut. Han pluggar till något annat också, just nu. Mät-någonting?
Sveriges främsta enligt Clara!
Jag tror att han även är fysioterapeut/sjukgymnast.
Om du med ”idag” menar de senaste trettio åren så är det nog så ja.
Kärnfamiljen är inte längre något man eftersträvar, det går lika bra med bonusbarn och varannan vecka. På gott och ont.
Klart man inte ska vara tillsammans om förhållandet är dåligt en längre tid. Men om folk gifter sig efter tre år, får barn och skiljer sig två år senare, då undrar man… Var det dåligt från start? Jag fattar men sorgligt att skaffa barn då!
Blev det kämpigt efter barnens ankomst?
Jag fattar precis men det blir bättre, enklare så småningom. Ge inte upp. Det är normalt och ok med några års tjafs och gråt och trötthet. Det vänder!
Om man förväntar sig förälskelse och het passion ett helt äktenskap då blir man besviken.
Född 90 och av mina 13 närmsta vänner är det en som har skilda föräldrar. Vet inte om det beror på var jag växt upp eller om det är en generationsfråga? Idag känns det som att väldigt många går isär innan barnen ens är tre år.
Det är inga dramatiska skillnader mellan generationerna, undantaget de allra äldsta:
https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/skilsmassor-i-sverige/
Men det finns sociala skillnader, exempelvis separerar folk med lång utbildning i lägre grad.
Många skaffar barn väldigt tidigt i relationen, kan va därför.
Det stämmer ju inte. Folk skaffar barn senare än någonsin.
Har liknande erfarenhet! Är född 1992 iofs, men jag har många vänner och stor släkt och det är 3/40 (ungefärligt räknat) som har skilda föräldrar eller som själva har skilt sig.
Känns som en genomvidrig fundering egentligen, men kan samhällsklass spela in..?
Inte särskilt förvånad. Tycker att Jakob försvunnit helt från bloggen och de verkade aldrig göra något tillsammans bara de två. Clara reser oftast själv med barnen osv. Absolut att liv och Jakobs jobb (vad det nu är) kan påverka men de verkar aldrig ens ta en fika eller ha en mysig kväll ihop hemma. Det har känts rätt tomt i relationen.
Så är det. Oftast nämndes han bara någon gång i samband med vissa hemsysslor. Har också reagerat på att de verkar haft mycket avlastning t.ex i form av farmodern som besökt och underhållit barnen. Då har Clara skrivit om saker hon gjort själv, t.ex legat och läst el.dyl. Aldrig något de gjort tillsammans även om det borde ha funnits möjlighet. Tänkte dock att det kanske vara var så att han inte ville bli nämnd i bloggen överhuvudtaget (vilket vore lite konstigt med tanke på hur mycket barnen exponerats). Men det var nog säkert så att de spenderade sin tid var för sig.
Ja när hon beskrivit sina dagar i detalj så märker man ju att han inte är med, om det nu inte är så att han absolut inte vill bli nämnd och de kanske egentligen gått på promenad tillsammans men ja, det verkar ju inte ha varit fallet. Sen finns ju allmänna grejer som de båda kan göra, tex utflykt med barnen, men verkar som att den andra då passat på att göra något ensam istället. Vilket såklart är helt ok om man har minimalt med egentid men så verkar ju heller inte fallet vara. De verkar ha valt bort varandras sällskap helt.
Några andra som också verkar leva så är Sandra och Björn…….
Dom är väl och gör grejer både med barnet och på egen hand?
Ja de umgås ju mycket ensamma som par, får mest intrycket att de behöver mycket vila från föräldraskapet, inte att de inte vill umgås som par.
Det kommer troligen få dem att hålla som par längre..
Nja, de tar också semester på olika håll.
Ja, men det tar inte BARA semester på olika håll.
Det ena utesluter ju inte det andra. Clara har nämnt att han inte vill figurera i bloggen och jag uppfattar det som att den alltid kretsat väldigt mycket kring henne (och inte ett ”vi”) och barnen. Att hennes man inte ingått i det narrativet i någon större omfattning, vilket jag egentligen kan tycka är rimligt.
Det kan ju bero på att det var ett bra tag sen dom separerade. Det hände liksom inte nu, när hon berättade om det.
Jag har läst Claras blogg i mer än 10 år och Jakob har aldrig figurerat speciellt frekvent i hennes inlägg. Han omnämns ibland, och dyker upp på vissa bilder (senast i ett inlägg för ett par dagar sedan) men det har ju Clara förklarat med att han helst inte vill vara med.
Hur mycket/lite de faktiskt umgåtts med
varandra är ju omöjligt för oss att veta, men bara för att han inte nämns så betyder ju inte det att han inte varit närvarande.
Tänker på samma vis. Har aldrig upplevt Jacob vara en del av vardagen i bloggen på det sättet Sandra Beijers pojkvänner och Elsa Billgrens man har varit/är. Synts på någon bild då och då, nämnts ibland, någon gång ett inlägg om vad han gör. Att han varit en bifigur på bloggen behöver ju inte innebära att han varit det i familjelivet. Det vet bara de.
dem
Nej. Om man ska mästra bör man se till att ha rätt…
Totalt fel. Varför göra en hyperkorrektur när du så obvi inte har en aning? Varsågod för lektion: Vem gör något? Jo, subjektet. De = subjekt. Dem = objekt.
Är man osäker är ett bra tips att använda ”dom”.
Jag är det inte. /anonym 17.54
Ha! Helt fel har du.
Nej men det har ju varit tydligt att han valt bort hennes och barnens sällskap vid flertalet lov/minisemestrar mer och mer under åren. Det handlar ju inte bara om att hon inte skriver om honom.
Nu när skilsmässan är ett faktum är det väl inte konstigt att de ofta delade på sig.
Sen fattar jag inte hur alla kan vara så förfärade som i kommentarsfältet här och tycka det är fruktansvärt att ett par med barn skiljer sig. Är jag den enda som hört talas om skismässa?
Tycker att det är svårare att förklara för barnen ”varför vill pappa vara med oss u/höstlovet/sommarsemestern etc när man ÄR gifta/lever tillsammans. Så jag tror att detta ör bättre för barnen och även för Clara. Inte kul att behöva känna sig bortvald av sin man osv det bryter ner i längden. Då år det bättre plåstret rycks av mer tvärt
Säger grattis till alla som lyckas hållla ihop ett liv, men det är svårare idag då vi träffar många fler människor, utvecklas under livet samt att kvinnor idag har större möjligheter ekonomiskt att skiljas. Skiljde mig för fyra år sen och det var tufft och är en sorg, men jag är glad att jag gjorde det. Om jag har tur så har jag bara levt halva mitt liv och har halva kvar att utforska och skapa mitt bästa liv på. Du kommer att må bra igen, till och med bättre än innan. Och i Claras fall verkar det ju varit hon som dragit in pengarna och det underlättar i en skilsmässa.
Hur gammal är du?
Runt 40 tippar jag, eftersom hon skriver att hon levt halva livet och har halva kvar?
Smart haha
Ja, var 45 då och hoppas på 90…😬😍
Undrar mest om detta är ”hemligheten” hon teasat om i sin podd? Fascinerande att hon använder separationen så i så fall!
Det funkar ju, folk verkar väldigt insatta.
Ni med barn som separerat – vad var det som fick er att göra det? Känns det i efterhand som äktenskapet var en dålig idé från början eller berodde det på ändrade förutsättningar?
Nyfiken på vad det brukar vara för tankar som ligger bakom…. Man vet så lite om andras relationer.
En kollega som nyligen skiljt sig sa att hon fick nog. Hennes man är en idiot som inte tog ansvar för ngt öht + drack för mkt. Så var han såklart inte när de träffades, med dotterns ankomst så förändrades han mkt. Hennes liv har blivit enklare utan honom. Nu har hon dottern på heltid. Pappan har träffat barnet två ggr på ETT ÅR.
Ibland utvecklas man åt olika håll och inser att man vill olika saker. Så var det i mitt/vårt fall. Och då var vi ändå ihop i nio år innan vi fick barn.
Jag har inte separerat men jag kan förstå att man gör det efter flera år… Vi har varit ihop i snart tjugo år. Det som inte var bra från början är forfarande inte bra. Kan förstå om man till slut ledsnar. T ex om man från början har olika syn på ekonomin eller städning. Det har funkat och varit saker man löst vartefter som. Men efter en tid kanske blir för mycket tjafs och osämja.
Eller att man till en början hade överseende med att partnern var lite blyg och tillbakadragen och mest sitter tyst under parmiddagar. Han var nästan lite söt tyckte man, och väldigt gulligt hur han hellre satt med sin frimärkssamling än såg tv tillsammans. men efter tjugo år blir man tokig på karln och hans jäkla frimärken!
Det kan vara sånt som till slut tippar över utan att det egentligen varit dåligt.
Psykisk ohälsa och utåtaagerande beteende.
Jag fick alltid intrycket att de bodde lite privat och vackert men i verkligheten ligger ju deras hus nästan på byvägen och det är inte alls speciellt fint där och runtom.
Tänk vad rätt vinklade foton kan luras.
Haha jag brukar ibland söka på husinfluencers adresser och kolla kartor och japp de luras ju verkligen. Man tror att de inte har en enda granne så som de fotar och beskriver. När de plockar kantareller i sin egen skog och det i själva verket är 900 kvm av deras tomt 😂
Jag blev tvungen att Google mapsa efter din kommentar. Trodde också att de bodde avskilt och mer på landet, men det är ju grannar på alla sidor, tätt inpå. Plus vägen precis utanför knuten och trädgården ser mycket mycket mindre ut än jag föreställt mig. Men det är väl bara kvitto på att hon är duktig på att fota och välja vinklar, antar jag.
Jag också, men jag tyckte inte det var något märkligt. Det ligger ett hus intill, men i övrigt är det ju åkrar och natur och avstånd till resten av husen. Så brukar det ju se ut på landet, om man inte bor väldigt avsides. Och tomten/trädgården flyter ihop med omgivande landskap, så att säga.
I street view tycker jag att man ser betydligt fler än ett hus intill. Men det spelar ju ingen roll egentligen. Fick bara intrycket av att det var mer avskilt.
Det beror väl också på vad man menar med nära. Jag tänker på vårt sommarhus på landet som också har hus i närheten, men man upplever det inte som att de ligger nära på grund av stora tomter och skog. Det ligger också en hel del hus längs vägen ut från samhället men de ligger ju inte nära på det vis som de gör inne i ett samhälle.
Sen är det ju inte ett isolerat hus långt ute på landet, har man haft den uppfattningen förstår jag att det kan vara förvånande.
De har ju utsikt över stora områden men trodde sjön låg närmare.
Utsikt kan väl allt räknas till men det är hus runt om vart man än tittar och fula gatlysen som inte direkt passar in i bilden hon återgett och trädgården är ju minimal. Men det spelar ju ingen roll bara visar att hon är otroligt bra på att vinkla och ”luras” när hon fotar. Vilket ju är en talang som tex jag inte har. Fast jag bor ju på landet och har det typ så som hon framställer det. Inte en granne på nån kilometer eller ett rnda gatlyse på ett par mil.
Har också tänkt på det. Det är nog väldigt många saker som influencers vinklar till tror jag. Allt verkar perfekt och mysigt om man återger just den stillbilden. 5 min efteråt kan det vara hur mycket skrik och sura miner som helst t.ex.
Och vilja att det ska se bättre ut än det är.
Lura följarna helt enkelt.
Men Jesus, det är väl klart att hon hellre visar punschverandan eller ängsutsikt en från köket än att visa typ tvättstugan?
Det är inte att luras.
Hon har väl inte skrivit att de bor privat? Tycker hon varit tydlig med att de bor på en byagata. Från köket har hon ängsutsikt.
Fattar inte heller hur man kan känna sig lurad. Hon har väl aldrig utgett sig för att bo isolerat eller med en otroligt stor tomt? Tycker att hon ganska ofta skrivit just att de bor i en by. Att man inte dokumenterar hela omgivningen och fotograferar vägen och gatubelysningen är väl inte så konstigt, det skulle inte jag heller göra. Så mycket folk hakar upp sig på.
Ja, senast i veckan eller förra veckan skrev hon om hur praktiskt det är att han som hjälper henne med IT bara bor längre ner på gatan. Kanske minns jag fel, men bodde inte också matlagets samtliga par på samma gata som Clara?
Usch så jobbigt att skilja sig när man bor i en liten by på landet så där. Det måste vara lättare att starta upp ett nytt liv i en storstad? Undra hur de ska lösa boendet
Så bra om de är lyckliga då blir barnen lyckligare på sikt.
Ja, för hur det än är så märker barnen av stämningen mellan föräldrarna. Det spelar ingen roll hur mycket det försöks ”gömmas”
Det tror jag också. Fatta vilken skev bild barnen får av äktenskap/”hur det ska vara i en relation/familj” om man fortsätter långe tillsammans olyckliga.
Tror att J stretchat detta så långt det bara gick och lite till med C innan steget togs.
Det kan bara bli bättre efter en skilsmässa för alla.
Jag blev då inte ett spår lyckligare av att mina föräldrar skiljde sig. Däremot var det kanske nödvändigt för min mamma att göra det.
Hade du varit lyckligare om dina föräldrar bara höll ihop för din skull och inte egentligen ville vara med varandra?
Det är ju svårt att svara på eftersom jag inte vet hur det skulle ha varit. Jag ifrågasätter inte att min mamma inte stod ut längre, jag ifrågasätter påståendet att barnen blir lyckligare i längden. Jag förlorade daglig kontakt med min pappa och mina syskon och tvingades in i styvfamiljer. Det blev jag definitivt inte lycklig av.
Ja, nog är det ju också en behändig ursäkt till de vuxna, att hänvisa till att barnen också skulle må bättre. Inte roligt att tänka på att det kanske inte alls är så.
Det är ju omöjligt att svara på men som i min familj var det inga bråk, sen kanske stämningen inte var överdrivet kärleksfull men det var ju vad man var van vid. Tog själva separationen väldigt hårt, hela världen vändes upp och ner, det var jobbigt att flytta och kände mig orolig för vad som skulle komma – nya partners, ny flytt, kunde inte slappna av. Har ju kommit över det nu såklart och det var kanske det bästa för mina föräldrar men det är verkligen inte den där raka vägen till lycka direkt, det har blivit fler separationer med deras nya partners, flyttar, ärligt talat hade jag nog önskat att de höll ihop lite längre alternativt kanske separerat direkt och mer vänskapligt och innan jag var tillräckligt gammal för att fatta. Men sånt vet man ju inte innan.
Här är en till. Mina föräldrar skildes när jag var fem år och efter det fick jag flytta varje vecka i resten av min barndom. Det var en fruktansvärd, låggradig stress. Jag förstår inte hur föräldrar kan utsätta sina små barn för det. Då bodde ändå mina föräldrar nära varandra och var hyfsat vänner.
Mina barn bor två veckor i stöten hos respektive förälder. Det funkar toppen och blir mindre stressigt för alla. Även barnen uttrycker att de mår bra av att de verkligen hinner landa. Jag fattar inte varför inte fler skilsmässofamiljer väljer att göra så?
För att saknaden efter den andre föräldern blir alldeles för stor.
Exakt det här, så trötta på alla som säger att alla ska hålla ihop för baaaarnens skull. Tänk att vilja ”tvinga” folk att fungera tillsammans fast något uppenbarligen inte funkar.
Fast om man prioriterade sina barn skulle man också ha prioriterat sin relation innan den gick åt helvete. Det är alla små val man gör varje dag som visar riktningen.
Så uppblåst att säga så. Lever du under en sten? Så mycket händer i livet. Om den ena partnern prioriterar förhållandet, men inte den andra, då fungerar det inte.
Jag har väl inte sagt att det inte gäller båda parter? Självklart gäller det att båda måste prioritera barnen och relationen för att det ska fungera.
Tycker alla tjatar om att man INTE ska hålla ihop för barnens skull. Ett hem fyllt med bråk mm är inte bra för barn men att försköna skilsmässor och varannan vecka liv är inte heller rätt.
Skilsmässa för barn innebär en förlust , en stor sorg och ett trauma. Oavsett hur man gör så förlorar barn sina föräldrar på halvtid, eventuellt också deras hem vilket är deras trygghet. Finns absolut inget BRA med skilda föräldrar MEN skilda föräldrar är BÄTTRE än djupt olyckliga som beter sig på dåligt sätt. Det som är BÄST är givetvis en trygg kärnfamilj där kärlek och respekt finns. Lite bråk hit och dit spelar ingen roll, inget behöver vara perfekt.
Det här! ☝️
🫶 Håller med! Bra skrivet.
Är det kanske så….. att monogami bara är påhittat och att äktenskapet inte är ngt för oss som lever i en modern värld?!
Börjar undra samma sak som kommentaren ovan. Monogami är överskattat. De flesta äktenskap spricker. En kvinna kan leva ensam med eller utan barn. Är inte många som gifter sej som 20 + och är gifta som gamla med samma man. Skilsmässorna ökar efter sommar och semester.
Som singel saknar jag sex. Men efter många misslyckade förhållanden lever jag nog ensam.
Fast tror dock fler singlar har sex än de i långvariga relationer, haha
Men kanske mindre närhet?
Nja, många par verkar inte vara särskilt fysiskt nära. De bara lever tillsammans. Vet många som klagar på närhet, medan singlar om de vill kan skaffa sig närhet på olika sätt. Är man i en relation utan närhet blir det ju svårare utan att gå över gränser 😅
Nu menade jag iof inte bara fysisk närhet utan även känslomässig närhet. Att leva med någon som känner en utan och innan och som man har många gemensamma minnen med.
Men visst, många relationer saknar ju även detta tyvärr, det kommer ju inte automatiskt. Men jag tror inte att flera kortvariga sexuella förbindelser är ett bättre recept på lycka.
Oj, dåliga relationer verkar det som..
50 % va? Inte de flesta.
Exakt detta! Det är INTE ovanligt med livslånga äktenskap.
Jag tänker tvärtom att det är underskattat i vår tid. Med allt som ständigt rör sig, många byten av arbetsplats, vänner och grannar är det viktigare än någonsin med en trygg hamn och en människa man kan lita på stannar för alltid. Dels behöver man vara sådan själv, dels mår man bra av att leva tillsammans med en sådan person. Vårt problem är att vi inte värderar egenskaper som trofasthet, lojalitet, uthållighet, vänlighet och lyssnande tillräckligt. Vi blir inte tillräckligt formade av sådant för att klara av äktenskap.
Sedan var det ofta inte bättre förr, många äktenskap var inte bättre då heller även om man inte skiljde sig. Det gäller att lära från de som levt i långa, hållbara och lyckliga äktenskap.
Ledsen att säga det men du kan aldrig lita på, att någon ”stannar för alltid”.
Du kan tro och hoppas, men du kan bli lämnad ändå.
Har 2 exempel i min närhet.
Jag kan inte lita på mig själv heller att jag aldrig kommer att lämna min man, men nu handlade inte mitt inlägg om det utan om att människan mår bra av långvariga, stabila relationer och att äktenskapet därför inte alls är omodernt, tvärtom. Det är viktigare än någonsin.
Önskar Clara allt gott. Tror detta kommer bidra till fler följare för henne..blir ju mer intressant konstigt nog. Hennes liv är ju annars ganska förutsägbart, samma samma, vilket är trygg och mysigt och bra för henne och hennes familj men för en blogg blir det lite fattigt.
Tråkigt med kraschade drömmar och familjer.
Tänk om hon byter liv helt…spännande ju.
Vad är det för by egentligen..har ju målats upp som en otrolig idyll men ändå skiljer sig hela matlaget.
Det hon skildrar har väl varit förljuget rätt längre. Spår ingen skillnad i det..
Det är ju en blogg, storytelling och skärvor av verkligheten genom ett filter. Ingen dokumentär.
Exakt, därför tror jag inte att det kommer ändras bara för att Jakob lämnar henne. Bloggen har ju inte handlat om deras relation.
Ska hon blotta sina grannars äktenskapsproblem på bloggen för att inte vara förljugen? Folk här har så märkliga idéer alltså.
Det har väl ingen skrivit?
Att dom skiljer sig har nog inte med vilken by dom bor i. Tycker hon skriver det så fint i sitt inlägg på bloggen.
Haha nmen absolut! Skilsmässor är vanligt överallt det känns väldigt långsökt att tro att set skulle vara kopplat till byn de bor i 😅! Vi ver inte ens om deras by ligger över eller riksgenomsnittet!?
Byn kan väl vara en ”idyll” även om om folk skiljer sig i den. Och sen är det väl ingenting som enbart är en idyll, det inser väl alla vuxa människor.
Har hon skrivit om att hela matlaget skiljer sig? Hittar inte det.
Är väl inte konstigt att tre personer i en by skiljer sig? Komma skiljsmässostatisiken, de flesta äktenskap slutar ju i skilsmässa. Vilka otroligt märkliga kommentarer här, folk verkar så ointelligenta att jag blir rädd för samhället 😆 lever uppenbarligen i en bubbla omgiven av fina människor märker jag ju mer jag läser här
Kommentaren syftade nog inte på att skilsmässor orsakades av byn, men kanske att det funnits omständigheter i byn som gör det svårt att leva ut den där idyllen,eller drömmen om den.
Är mer ointelligent att inte förstå sig på olika sätt att kommunicera på eller olika uttryck. Allr behöver inte tas bokstavligt.
Är alla i matlaget influensers el liknande eller hur vet folk detta om dem? Ex nämndes en Stina längre ner. Vem är hon förutom en i matlaget?
En kvinna klarar sej ekonomiskt utan en man idag. Även i Norden var kvinnor tidigare ekonomiskt beroende av män. En kvinna klarar sej ensam med barn,tror det kommer bli vanligare att kvinnor får barn själv.
Upplever att många homosexuella är både lyckliga och jämställda. Tiderna förändras. Bra så.
Jag tror precis tvärtom eftersom unga idag inte längre vill förknippas med feminism i samma utsträckning som tidigare på 00-talet, utan hellre återgå till konservativa mer naturliga värden när det gäller synen på manligt/kvinnligt.
Naturliga? 😄
OT men förra året (?) var det ju lite granskning av Happy Patchers, de där myggmedelsklistermärkena, och de var ju inte godkända i Sverige. Nu ser jag reklam överallt om Brummis som influencers marknadsför och är nåt liknande. Någon som vet om det är samma grejer som inte heller är godkänt? Hade inte tänkt använda men är bra att veta om man kan avråda andra.
Du kan väl fråga dom som marknadsför dom?
Jag och min man har verkligen inte alltid haft det enkelt sen vi fick barn för 5 år sen. Vi har 2 barn med 2 års skillnad och i princip ingen avlastning. Och vår äldsta har varit ett väldigt intensivt barn. Vi har varit helt slut, bråkat mycket i perioder och har sagt saker som sårat. Vårat samliv har varit på sparlåga (vi pratar en gång i månaden). Däremot är familjelivet jättebra och vi delar på hushåll och barn, är ett team. Det verkar alltid så odramatiskt när folk skiljer sig? I vårat fall är det kämpigt till och från men vi vill ju verkligen det här, inte missa halva barnens uppväxt, vi älskar varandra och är kära i varandra. Det får mig och undra, skiljer sig folk lättare, alltså det har haft mindre problem än oss som stannar eller ska det verka utåt som det är bättre än vad det är? Vid skilsmässan
Är man ovan att hantera problem och har ett flyktbeteende så kan det nog vara så att man separerar ”för lätt”. Dock är det inget lätt beslut att ta om man har barn.
Man kan ju utvecklas åt olika håll/växa ifrån varandra utan att något måste ha hänt, eller att man slutar älska varandra.
Håll ut, jag har varit gift i 22 år, barnen är 19 och 14 nu, jag känner igen mig i din berättelse från småbarnsåren. Med vänlighet och omtanke i vardagen kommer man långt trots att relationen går på sparlåga. Nu är våra barn mycket mer självständiga och vi kan göra vad vi vill tillsammans bara vi. Visst har vi utvecklats åt olika håll som folk skriver om, men vem är densamma i nästan 50-års åldern som den var när den var i 20-års åldern? Vi har gett varandra friheten att utvecklas, man kan fortsätta att vara gift ändå. Välj äktenskapet och välj barnen, sedan när barnen växer upp så kan man känna sig lite identitetslös (som jag i våras när 19-åringen tog studenten och snart flyttar) men det är spännande att hitta sug själv och varandra igen. Jag hejar på er <3
Tråkigt att oberoende värderas så högt idag, upprepas likt ett mantra och att så många förknippar äktenskap med just förpliktelser. Själv inser jag att just känslomässigt beroende är det finaste vi har (förutsatt att det är en sund relation, förstås!) eftersom vi ändå gör oss beroende av lön, bidrag eller hur vi nu väljer att försörja oss. Folk skiljer sig alldeles för lättvindigt idag (Clara utgör uppenbarligen undantag eftersom hon var så ung när det begav sig) just i rädsla för att knyta an till en annan människa. Har folk rentav mer anknytningsproblem idag än tidigare i historien? Överallt förespråkas frivillig ensamhet samtidigt som 1/10 svenskar knaprar piller. Nånstans var vi nog mer tillfreds med tillvaron i en annan tid. (Observera att jag alltså inte talas om äktenskap där psykiskt eller fysiskt våld förekommer).
Sekulariseringen samt utvecklingen och kapitalismen har bidragit till andra värderingar ,politisk propaganda och värre lär det väl bli.Snart har de flesta en relation med en AI-bot eftersom egot bara växer och växer hos människor och det enda målet är att bli bekräftade och upphöjda utan att offra något.
Sociala medier har bidragit till att folk visat upp alldeles för mycket av sig själva, alla dåliga sidor som tex bekräftelsebehov och ego vilket skapat ett förakt. Ingen bryr sig om något annat än sig själv. Svårt att ha relationer idag.Finns ingen värdighet eller moral kvar längre.
Tror också att folk inte accepterar att andra människor har dåliga sidor. Hör överallt om att man ”gör slut” med folk(alltså både vänner och partners) för att de inte orkar med olika sidor hos folk. Undrar alltid om man granskat sig själv lika hårt, för ingen är perfekt även om vi verkar få större och större egon
Man behöver inte överanalysera allting, människor är individer. Jag älskar att vara själv skulle inte vilja dela livet med någon har vänner så det räcker men partner nej tack. Fånigt att tvångsmässigt sätta en etikett på allt. Låt folk vara som dom är.
Han har ett nytt förhållande.
Sen hur länge? På den här bloggen skrev väl nån för flera månader sen (kanske längre) att de skulle skiljas.
Nu kommer jag börja prenumerera på Claras och Malin Wollins podd. Har alltid tyckt att de är roliga och smarta, men lite väl självgoda kärnfamiljsvurmare. I något avsnitt sa de typ ”om man gör något åt relationen när man börjar bli missnöjd behöver man inte skilja sig”. Man kan faktiskt inte uttala sig om det om man inte varit där, vilket en hel del av ovanstående kommentarer visar.
Sedan har jag svårt att tro att det är så odramatiskt som hon formulerat det.
Men Clara ville kanske fortsätta, men om Jakob inte vill spelar det väl ingen roll om hon så slår knut på sig. Fult att skuldbelägga henne när det när det var han som ville dra.
Jag skuldbelägger inte henne alls.
Jag tycker att det är en helt sjukt grund analys att folk mår sämre idag därför att ”1/10 svenskar knaprar piller” (tycker även att det är en formulering som låter avfärdade av människor som reglerar sitt mentala välmående med psykofarmaka). Jag kommer från en släkt där flera generationer av allt att döma varit depressiva, med ett antal suicider i varje led. Det är först min yngre kusin som fått en klinisk diagnos och nu ”knaprar piller”, vilket har hjälpt honom. Det faktum att han medicinerar, och därmed inte mår nattsvart i perioder, betyder naturligtvis inte att han mår sämre än de i tidigare generationer.
Håller med till hundra procent dvs inte så detta nya tillstånd. Skillnaden är såklart att det numera finns nya diagnoskriterier o medicinering för tillstånd som alltid funnits. Lika förvånad slutsatserna en del verkar dra ang autism o adhd diagnoser ftf. När för varje människa med dyl diagnos samma ”egenskaper” går att hitta i släkterna, i generationer, dvs knappast något ”nytt”tillstånd i den här samtiden. Det nya även där är diagnoskriterierna o medicinering. Förstår inte varför folk verkar tycka det problematiskt att ta emot hjälp när hjälp finns att få om man nu har ett problem. Det är väl det man kallar utveckling dvs vi behöver inte leva som på medeltiden. Forskning o framsteg som gör att vår tid på jorden kan vara lite lättare. Tycker ex antibiotika o glasögon bra, inte ex på att här o nu värre än tidigare för detta används. Jag önskar din kusin o andra i samma situation en ljus framtid där depressionen inte huvudpersonen. Modigt o starkt att söka hjälp o våga prova medicinering.
Detta!
Ssri skrivs dessutom ut vid flera tillstånd, t.ex pms, så var tionde svensk är inte deprimerad. En modern livsstil bidrar kanske till fler fall av depression och ångest än vad som förekom på savannen. Vad vet man. Men det är nästan enbart i förhållande till ssri som själva behandlingen målas ut som ett problem. Jag får ofta känslan av att vissa kritiker liksom tycker att psykofarmakan i sig själv är onödig. Som att de som äter den liksom hade kunnat göra något annat och uppnå samma resultat. Hur de nu kan veta det utan en ST i psykiatri eller att känna de individer de pratar om. Man hör liksom inte folk prata om hur mycket blodförtunnande eller betablockerare som konsumeras och att det är överdrivet.
Tänk, det går ju liksom att både tycka att samtalsterapi, eventuella livsstilsförändringar OCH ssri-preparat är bra grejer… Och detta samtidigt som man ser uppenbara problem med inslag i en västerländsk livsstil. Bara för att saker delvis kan förebyggas med andra samhälleliga utgångslägen måste ju inte individen skippa en potentiellt effektiv behandling när hen väl sitter i skiten.
Har en mängd kvinnor som arbetskamrater och i bekantskapskretsen som började träna och typ hitta sig själva i det efter småbarnsåren och när Clara började träna kände jag att det så småningom skulle kunna ut i detta. Tycker det har synts i hennes stil, texter och annat att hon varit på väg mot något nytt. Hoppas allt blir som de båda önskat.
Många kvinnor har också svårt träffa en man. Nåt som diskuterats ofta på öp. Allt är inte svart eller vitt. Många skulle gärna träffa en partner och är ofrivilligt singlar.
Oönskad ensamhet är ett stort samhällsproblem.
Vad många märkliga kommentarer här. Sorgligt att de ska skiljas men låter som genomtänkt och rätt beslut för dem. Kan man inte bara låta det vara så?
Dessutom alla kommentarer om ful klädstil, att man försöker ”avslöja” att huset skulle ha fula omgivningar, att det är rätt åt henne att hon inte klarade att hålla ihop det mm mm alltså va? Ska vi inte vara snälla mot varandra? Hade ni sagt såna saker om en vän hamnat i samma sits? Eller har ni kanske inga vänner? Verkar vara en stor samling mycket avundsjuka och bittra människor här. Claras blogg passar väl den som tycker om mysig inredning och läsning om familjeliv och annat, tycker man den är tråkig eller dålig så läs inte? Förstår inte all denna bitterhet.
Sant, verkligen! Sånt gottande och spekulerande och märkliga slutsatser i kommentarerna här. Tycker om Clara och önskar henne allt gott.
Tror att det var smart att avslöja det så här, med nya avsnitt av betalpodden på kommande. Alla kommer ju att tro att hon ska avslöja mer, men det kommer hon inte att göra. Förmodligen bara antyda grejer och snacka på ett allmänt plan. Vilket är helt förståeligt. Hade gjort samma. Men hade överlag hoppats på lite mer öppenhet, för det här gör ju henne mer intressant. Älskar bloggen oavsett men…
Oj, tror du verkligen Clara vill mjöla sin egen skilsmässa/otrohet/svartsjukan på det viset. Det låter väldigt olikt henne? Det här är och har varit något hon fruktat och mått dåligt av lämge tror inte hon tänker på det som content?!
Får se hur skilsmässan kommer påverka bloggen. Den baserar ju sig mycket på barnen och dessa kommer väl antagligen framöver spendera halva tiden hos sin pappa. Samtidigt kommer de för första gången uppleva en vardag som inte dokumenteras. Kanhända inte lika lockande att vara content till sin mammas business i framtiden.
Tror inte skilsmässan kommer att påverka bloggen nämnvärt. Vi får ju som någon skriver skärvor. Hon kommer ju inte sluts skildra barnens vardag, sin egen eller sin egen smärta/svartsjuka osv om den uppkomna situationen. Clara kommer att bo kvar i huset. Allt blir som vanligt i bloggen.
Det går säkert utmärkt att fortsätta göra content på samma vis, om Clara bor kvar och önskar det. Hon skildrar ju inte varje minut av dagarna, det finns nog möjlighet att göra inlägg om barnen så det räcker och blir över.
Däremot hintade hon ju om en stor förändring av (på?) bloggen för ett tag sen. Tänkte det hade med plattformen att göra, men det kan ju vara något annat.
Håller med om vad någon ovan skrev om att det vore intressant med reflektioner kring skilsmässan eller i alla fall det nya livet. Det kanske kommer i sinom tid. Det är ju verkligen ingen skam att skiljas eller separera idag, även om det förstås alltid (ofta) känns som ett personligt misslyckande. Tvärtom kan säkert många relatera till att livet inte blev som man hade tänkt, och hur går man vidare i det. Men, vi får väl se.
Håller inte alls med, hennes blogg var ju stor och välkänd innan hon fick barn och hennes inlägg handlar om allt från att organisera tvättstugan till potatis. Hon kommer knappast ha problem att fylla bloggen när barnen är hos pappan, det låter mer som något helt annan influencer.
Exakt! När Clara var sjuk depression (”utmattning”) skrev hon inget om det alls (det berättade hon senare för att sälja en bok om mental ohälsa) Hin la upp famla bilder på kanor och påskpynt och höll skenet uppe på bloggen och berättade först långt senare att hon inte orkade påskpynts osv.
Sp hon är alltid väldigt genomtänkt och medveten i sina inlägg och impulsbloggar inte. Samma när Bertil föddes och hon fick förlossningsdepression/ hon var besviken över att det inte var en dotter. Hon väntade några dagar, ville inte berätta att det var en pojke alla tolkade det som en medveten strategi antingen för att få uppmärksamhet eller för att göra en poäng av att det kvittade. Så summa summarim brukar hon inte blogga om depressioner/kriser när hon är mitt i dem vilket är mycket klokt.
Kan det ändå finnas ett mönster här? Kvinnor som tar plats i offentligheten och har FULLT UPP med det OCH BARN och sen överraskas av en till synes beskedlig partner som helt sonika hittat en ny. Kan vara typen lite stöddiga motvallskärringar som aldrig verkar tvivla på att relationen de lever i kommer hålla – så länge de själva vill. Kanske för att de stod för merparten av energin i förhållandet?
Tror du har rätt! Ser det även i bekantskapskretsen bland inte fullt så offentliga personer. Plötsligt bryter sig mannen loss och blommar ut. (Säkert samma åt andra hållet också.)
Förstår att man tröttnar när man varit tillsammans länge. Jag är också uttråkad men drömmer absolut inte om ny partner. Däremot kan jag känna en längtan efter att vara ensam. Fler som känner så? Är nog lagd mer åt hållet att jag är mycket självständig och gillar att vara själv.
Samma för mig. Kan sitta och drömma om ett helt eget litet hem, som jag kan utforma helt som jag själv vill och leva där utan ständiga kompromisser och relationsskav. Drömmer inte alls om någon ny partner.
Precis så. Bor i hus nu men kan verkligen drömma om min egen mindre lägenhet där jag har det helt som jag själv vill och där ingen förstör min ordning eller smutsar ner (annat än jag 😁). Och ja slippa relationskrav.
Kanske bli särbo?
Känner helt hundra igen mig, varit tillsammans i 14 år nu och har inget agg emot henne eller konkret längtan efter en ny partner. Men längtan emot att få ta helt egna beslut och styra över vardagen själv i större utsträckning tilltalar enormt.
Och som någon annan skrev så hade jag absolut varit öppen för särbo-skap. Men vet också att det inte är aktuellt för nuvarande partnern. Svårt att ta beslut utan att såra den andre.
Funderade vidare, jag har ju följt bloggen många år och älskar den. Men visst har maken varit osynlig. Och man har undrat hur deras samliv ser ut i den kristna bubblan. Han har ju inte medverkat i bloggen och antar att han inte vill det. Helt förståeligt. Men vem är han nu, liksom? Hur ska de göra med huset och vardagen? Aah, vill veta. Det här kommer att göra Underbaraclara intressant, om något. Och lönsamt haha.
Äktenskap slutar antingen med skilsmässa eller död.
Jaha, då var en stor spricka i denna lantliga idyll också. Man avundades ju det här matlaget till exempel. När det kommer till kritan tror jag inte att någon influencer vill dela sitt riktiga liv med sina följare. Man får se kanalerna som fiktiva tv-serier, med en glossig marknadsföring. Det finns ett manus som är uttänkt. ”Baserat på en sann historia”.
Men nu är alla skilda. De har inte upplevt något annat än varandra och allt det utstakade som var det enda rätta, och nu är de medelålders och ensamstående. Clara har ju sakta börjat med mer posiga foton precis som Stina även om Stina alltid varit mer utmanande.
Jag minns att Jakob har en stor tatuering med Claras namn på underarmen.
Tänkte tidigare på att han inte var med på det årliga familjefotot vid skolavslutningen, trots att han var på plats. De var bara Clara och barnen. Hon håller god min dock!