Nog är det en liten click bait hon bjuder på här, så för att förtydliga – De ska skaffa HUNDVALP, inte en människobebis.
Vad det blir för en fyrbent sak går hon inte in på här, men om vi tar och kikar lite på inlägget hon skrev i somras, där hon resonerade kring raser och adoption så skrev hon följande:

• Border collie?
  Hennes man växte upp med en sådan och hunden de skaffar SKA vara med överallt, arbeta och valla får, men hon var ändå orolig för att rasen skulle vara för ”extrem” för familjen och att hunden inte skulle få tillräckligt med stimulans.
  Tänk om fler kunde tänka på det innan de köper en brukshund för att ha som sällskap hemma och som får gå på små korta koppelpromenader? (Camillas kommentar)
• Lapsk vallhund?
  En duktig, arbetande hund som tål alla väder och som använts till renskötsel i århundraden. Enligt Clara är den inte  sönderavlad utan väldigt frisk till både kropp och psyke och kanske en bättre sällskapshund än Border collien?
• Adoption/omplaceringshund?
  Hur kan man vara säker på att deras psyke är stabilt och vågar man adoptera en hund vars bakgrund är okänd? Visserligen är både Clara och Jakob hundvana, men hon skriver samtidigt att hon inte orkar med en problemhund en gång till och särskilt inte i kombination med barn.

Förhoppningsvis har de inte gjort som Kronprinsessfamiljen och skaffat sig en ”kukbajshund” – en Cockapoo – och får Svenska Kennelklubbens medlemmar på halsen. 😉
Hunduppfödare av renrasiga hundar kände sig kränkta över att Kungahuset valde en blandrasvalp framför en renrasig hund, och de krävde att Kungen skulle fråntas sin roll som SKKs höga beskyddare.
SKK kommer inte, som några kräver, att frånta H M Konungen titeln SKKs höga beskyddare för att hans barn har valt en blandras, informerade Svenska kennelklubben på sin hemsida. Pheeew!

Förhoppningsvis har inte Clara några sådana höga titlar på sitt CV utan kan välja hundras som hon vill.

Hur tänkte ni när ni valde hundras/adopterade vovve?

När putande, svankande, tightsklädda rumpor är ett stående inslag på sociala medier kan jag inte låta bli att minnas tillbaka till när jag la upp en bild på min rumpa i jeans. Det var 2013 och ledde till en jäkla internetstorm. Med bilden fick jag höra att jag “reproducerade porrens ideal”. Låter fruktansvärt ju! Nyfiken på hur bilden såg ut?

HAHAHA. Tror knappt själv att det är sant? Detta KAN väl inte vara bilden som orsakade sånt rabalder? Jodå. This is it! Detta var bilden som fick folk att skriva inlägg där de tog avstånd från Underbaraclara. Och analyserade mitt bristande självförtroende och vad jag egentligen ville förmedla med mitt sexualiserade bildspråk…// UnderbaraClara

Vad man upprörs över på sociala medier är dynamiskt och gäller allt – som exempelvis Influencer-rövar som visas upp.
Det här rumpa i jeansinlägget som Clara refererar till skrevs 2013 och alltså några år innan jag började skriva den här bloggen, men kanske minns några av er den här moralkakiska diskussionen? Kanske var ni en av de som upprördes över Claras jeansrumpa?

Gränserna har flyttats fram.
Jämför Claras upprörande bild med en rumpbild som jag kan tycka är något problematisk att få upp på Instagram.
Hur stora jäkla sjumilastövlar hade personen som klamapde fram med den här gränsen på sig egentligen?

Den här utvecklingen är inget annat än skrämmande.
Sinnessjukt skrämmande! Hur backar man?
Hur backar man NU?

UnderbaraClara – hela bloggvärldens Mandelmann – som tidigare fått mig att vilja bli adopterad av henne då hon publicerade ett inlägg där hon bjöd sina barn på nybakade bullar till frukost – husmorar vidare med ett inlägg om att göra egen saft. 
En annan skulle på sin HÖJD kunna sträcka sig så långt som att slänga in en plåt ”bake up-baguetter” en helgmorgon och blanda till lite lyx-Bobs, men inte Clara Mandelmann – hon kör nybakat och nysaftat från grunden för hela slanten!

Hon gör sin saft i en liten mackapär som kallas för en ”Saft-Maja” och som jag gissade var en hembränningsapparat vid en första anblick eftersom jag är uppvuxen i Emmaboda.
Saft-Majan spottar ur sig färdig saft utan att man ens behöver rensa bären vilket låter otroligt trevligt. )Taktiken fungerar förmodligen sämre för smulpaj, FYI.)

Från kommentarsfältet får jag lära mig att det även finns någonting som heter en ”saft-Jonas” men som inte ALLS fungerar lika bra som en ”saft-Maja” och med det vill jag bara säga att ”WOMEN RULE!!!”
Maja – Jonas
Kvinnor – Män
1-0

Om ni inte heller vet vad en ”Saft-Jonas” är så har jag letat upp en åt er. 
Eftersom jag feministiskt rekommenderar Maja, ALLA dagar i veckan så kan ni se det här lite som en ”anti-adlink”.
Klicka gärna här men handla för guds skull inte!!! 😉

Jag har än så länge testat två olika recept på smulpaj med de blåbär jag plockat i skogen men vill vidga mina husmorliga vyer lite, dock inte så långt som till en ”saft-Maja”, men tar annars emot alla förslag?

Två av UnderbaraClaras senaste inlägg på bloggen handlar om att elda, bränna, ja, tutta på rejält men jag tror vi kan vara lugna vad gäller pyromani.
Jag tycker mig inte se en enda Ulf Borgströmsk tendens hos henne men det kan ju vara bra att dubbelkolla så hon lägger de använda tändstickorna åt rätt håll ett tag fram över.

 Jag tycker så mycket om röklukten mot hög klar vårhimmel och jag njuter av att få städa gården och sedan mata en stor eld med bränsle. Se den gamla julgranen spraka ihop med påskris och grenarna som blåste ner i en vinterstorm… // UnderbaraClara

Förr i tiden var det vanligt att elda gammalt gräs tidigt om vårarna. Det gynnar ju den biologiska mångfalden när gräs hålls tillbaka och blommande växter istället får en chans att sprida sina frön. Det i sin tur är bra för insekter som fjärilar och bin. Win-win så att säga. Idag görs det inte riktigt lika ofta skulle jag tro. // UnderbaraClara

Jag kanske ska föreslå en liten ”svedjebränning” här på innergården nästa gång vi har städdag? 
Prunka till den nerpissade gräsmattan lite?

Idag var det riktigt busväder – med snö som ven och letade sig in mellan krage och mössa, handskar och jackärm. Men det stoppade inte oss. För vi hade bestämt oss för en skidutflykt till tjärnen på berget. Med matlagsgänget.

Ulf packades ner under ett fårskinn i skidpulkan och storbarnen snörade på sig sina pjäxor och fäste snölåsen under sulorna. // Underbara Clara

Det är så mycket med Underbara Claras blogg som är ren idyll.
Allt från att hon bakar frallor till sönernas frukost, till hennes inredning, utredning (alltså hur hennes tomt och utsida ser ut) och stil.

Hennes inlägg om hur de packar ihop allt de kan tänkas behöva och skidar iväg genom skogen med barn och vänner för att grilla korv låter ju som någonting taget ur valfri Astrid Lindgrenbok och för en sekund glömmer jag bort att det Clara beskriver i sitt inlägg är bland det värsta jag skulle kunna tänka mig att frivilligt ägna mig åt.
Snömodd, slask, blåst, kyla, mjölksyra och frostskadade fingrar… Huuu!
Jag skulle eventuellt kunna tänka mig att följa med om det var JAG som låg nedbäddad i den där pulka/släden men även det skulle kräva en del övertalning. 🙂

Kan man lära sig tycka om kyla, snö och vinteraktiviteter utomhus eller är det på tok för sent för mig nu?
Det ser ju så mysigt ut när andra gör det..

På sommaren vill jag ha skafferiet fyllt med kaffebröd. Småkakor redo för varje oväntat besök. Jag har fått det från mormor Rut. Hemma hos henne var sju sorters kakor en självklarhet. Vid halv tre varje eftermiddag skulle det fikas. Och det var dagens bästa stund.

På sommaren förvandlas jag till Rut. Jag tjofsar runt i träskor och klänning och förkläde med fickor. Huckle och ständigt en kaffepanna redo. Vi får så många besök. Familj som tittar in en sväng. Någon grannkompis som cyklar förbi och stannar på en fika.

Just småkakor ska det vara. Det är viktigt. Jag vill ha doppa till strandutflykten och doppa till kvällsteet. Doppa när det regnar och när solen steker. Småkakor och sommar är menade för varandra. //Underbara Clara

Förra gången jag ställde frågan om adoption var när hon bjöd barnen på nybakade frallor till frukost 2016, och nu är hon igång med kakbaket.
När sommaren nalkas på Underbara Claras blogg vill jag bara ta mitt pick och pack, lämna Stockholm och flytta in hos Clara.
Hennes hem verkar vara en sån sommaridyll att jag nästan hör min inre gudinna sjunga Idas sommarvisa i huvudet.

Jag önskar att jag var en ”baka småkakor-person” men det är jag inte. Inte än. =)
Cupcakes och tårtor däremot!!!!!
Och saffransskorpor till jul, men that’s it.
När jag tänker efter så är ändå mina barndoms somrar hemmagjord saft som smakar källare tillsammans med kanelbullar, men det är kanske bara så vi jobbar i Småland?

Vad är sommar för dig?
Förutom fästingar i rumpan och brända näsor då? 😉

Skit i det där att cykla utan hjälm, åka bil utan säkerhetsbälte eller att försöka torka ditt barn i mikron efter det rullat sig i vattenpölarna på gatan.
Om det någonsin funnits EN gång att verkligen reagera och börja fingra på det förprogrammerade numret till socialtjänsten för en orosanmälan, så är det nu.
BADA?
NÄR DET ÄR UNDER 20 GRADER I VATTNET?
Nej, du Claris – det här kan inga hembakta bullar i VÄRLDEN rädda upp! 

Ring Soc.
Någon.
Det är det enda rimliga…

Bebis är här!!!!