Vad barn kan ställa till med

Underbara Clara listar alla saker som hennes yngsta ställt till med. 
Igenkänningen i kommentarsfältet verkar vara stor, men när en person skriver en kommentar och berättar att sonen dödat familjens marsvin med högtryckstvätten så är det vissa följare som reagerar.

Det är kanske inte det bästa att berätta, trots att barnet förmodligen inte förstod att marsvinet skulle dö av duschen. 
Inte så gulligt, och kanske bör detta vara en liten anekdot att hålla inom familjen?

Det är inte marsvinet i filmen som skrivit brevet.


Idag är det första december och dags för Bloggbevaknings julkalender.
Varje dag fram till jul kommer jag lotta ut en lucka till någon av er – där varje lucka innehåller någonting influencer-relaterat.

Kalenderluckorna kommer vara utöver de vanliga uppdateringarna och kan dyka upp när som helst. 🎅🏻🤶🏼🎅🏻🤶🏼🎄

Underbara Clara i kokboks-vm

Underbara Claras kokbok ”Nu bakar vi” ska alltså representera Sverige i kokboks-VM. 
Jag visste inte ens att det fanns.
Kokboks-VM alltså…
Tror ni de har stora problem med doping, eller är de förskonade från det?
Oavsett så är det ju svinkul för Clara, Annakarin och Frida!

Grattis!
Vi ses på Sergels torg om ni vinner! Kanske bada i fontänen?
Eller Kungsträdgården?
Var någonstans firar man nu för tiden egentligen?

Underbara Clara om den hysteriska babybusinessen

Om influencers och innehållet de postar på sociala medier skulle representera vårt generella samhälle så skulle det innebära att varje graviditet och förlossning innefatta ett ”gender reveal party”- alltså där man avslöjar vilket biologiskt kön bebisen/bebisarna i magen har – en ”baby shower” – där den gravida kvinnan överraskas av sina vänner och får mängder av bebisrelaterade presenter, helst under en enorm ballongbåge och annat pynt  – och så slutligen en push present som mamman ska få av barnets pappa, som belöning för att hon tryckt ut det gemensamma barnet genom en av sina kroppsöppningar (men även kejsarsnitt är godtagbart). 
Och det är inte vilka presenter som helst som duger här.
Nej, nej. Ska man tro Alexandra Bring och hennes syrra Victoria Törnegren så bör presenten vara en Chanelväska eller någonting lika lyxigt och påkostat, men som tur är så verkar det här inte ha spridit sig utanför influencervärlden. Än.
Ser vi inte upp så kommer mängder av vänskapsrelationer ta slut pga besvikna gravida kvinnor som förväntat sig en baby shower av sina vänner, som å sin sidan inte ens vet vad tusan det är.

Det här har Underbara Clara skrivit ett riktigt bra inlägg om, men stannar inte där utan utvecklar resonemanget till att även omfatta barnkalas och födelsedagspresenter till barn, där ribban hela tiden höjs till mer, mer, dyrare, dyrare och där allting under att hyra hela Leos lekland går bort.
Som sagt, ett riktigt bra inlägg – gå in och läs det HÄR!!

Tack för tips!

Är du en ”passa på’are”?

Jag är absolut en person som gärna ”passar på”. Jag tror det handlar om att vilja vara effektiv, spara tid och slå två flugor i en smäll, samtidigt som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med min insparade tid.
Det är ju inte som att jag kan trycka ner den i en burk att plocka fram vid ett senare tillfälle.

Hur funkar du?
Passar du också väldigt gärna på!

Att slakta namngivna djur?

Jag får ibland frågor om hur våra barn känner kring att vi har djur hemma som vi slaktar och äter. Men det har aldrig varit någon stor grej. Barnen är ju vana! Vi har haft grisar, höns och får och alla har vi med tiden slaktat och ätit upp. Det är klart att de inte tycker att det är roligt precis – och det tycker ju inte vi heller. Ändå är det ju precis sånt här kött man ska äta om man nu vill äta kött. Djur som haft det bra under hela sin levnad.
[…]

Här ligger Snabbaste fåret i Ryssland.
En kär gammal vän som nu är ett fluffigt mjukt skinn som ena barnet bäddar sängen med när han ska sova. Varmt och gosigt. // Underbara Clara

Underbara Clara skriver om den senaste fårslakten och hur de äntligen fått hem djurskinnen efter att ha fått dem garvade.
Hon ser ingenting konstigt med att fortsätta kalla skinnen för de namn som fåren hade innan de slaktades. Hon menar att hennes barn är vana vid det, och poängterar att det väl ändå är djur som haft det bra under sin levnad som man vill äta, om man nu ska äta kött?

Det är ett ganska splittrat kommentarsfält under det här inlägget, där vissa av läsarna helt är med på noterna i det Clara skriver, medan andra tycker att det är hemskt. 
En läsare skriver ”näää detta var för sjukt. tycker det är fel att äta all sorts kött, men detta är ju för sjukt!! typ när lammen tystnar-sjukt.” och jag undrar om hon var medvetet fyndig eller om det bara råkade bli så.
”När lammen tystnar-sjuk”… *fniss*

Vilken ringhörna ställer ni er i?
I Clara och Hannibal Lecters hörna eller hörnan, där det helt enkelt bara är hemskt att slakta och äta djur som man tidigare givit namn?

Underbara Clara om uppfostran och subtila hot

Och i bästa fall orkar man infria löftet morgonen därpå. Men istället för att det bara är ett bad ska man nu ordna en hel jäkla badutflykt med kompisar och uppblåsbara flamingos och skit. Falska löften har en tendens att komma tillbaka som en boomerang och varje gång ge mer och mer dåligt samvete och behov av att kompensera. // Underbara Clara

Jag har två tydliga ledord i hur jag förhåller mig till barnen. Ledorden är sådana där meningar jag mumlar för mig själv, oftast direkt efter att jag misslyckats med dem. Det jag mumlar är: Inga falska hot. Inga falska löften. Inte så originella ledord kanske men förvånansvärt svåra att efterleva.
[…]

Att hota om straff långt fram i tiden för något som går snett nu – det funkar dåligt. Även för oss vuxna. Vi vet att rökning kan ge lungcancer och stillasittande kortar livslängden. Riktigt ruggiga hot och ändå fortsätter folk röka och sitta stilla. Vi vuxna med all vår intelligens kan ju inte ens själva motivera oss med hot som ligger för långt fram i tiden. Så hur skulle det då kunna funka på ett barn? För vilka tiden dessutom är så abstrakt och obegriplig.
[…]

Sedan har vi då det här med att aldrig inge falska löften. Sådana kan till exempel uppstå för att man i stunden inte vill / orkar göra barnet besviken och därför skjuter upp avgörandet på framtiden.
Falska löften har en tendens att komma tillbaka som en boomerang och varje gång ge mer och mer dåligt samvete och behov av att kompensera.
[…]

Jag minns så väl hugget i hjärtat efter att jag misslyckats att infria ännu ett löfte och min ena son med förtvivlan i rösten skrek Du bara lovar och lovar men du håller ju aldrig! Och han hade rätt. Istället för att ta det initiala obehaget och direkt säga – Vet du, jag önskar att jag kunde säga ja nu men jag är för trött – sköt jag avgörandet på framtiden.
[…]

Det här med att inte ge falska löften har jag övat massor på. Och blivit så bra på att samma barn som tidigare skällde på mig för att jag lovade och aldrig höll – i somras argt utbrast MEN DU LOVAR JU INGENTING?! DU HAR INTE LOVAT NÅGOT PÅ EN HEL VECKA! Varpå jag var tvungen att skratta lite för mig själv. Eftersom jag visserligen inte lovat något på en hel vecka – men däremot infriat och ställt upp på massor av barnens önskningar och förslag. Så nu är jag den löfteslösa mamman som inte lovar utan bara gör. Och det kanske också är ett problem, men det är i alla fall ett som jag kan leva med. // Underbara Clara

Det här inlägget av Underbara Clara är bara SÅ bra!
Här ovan ser ni några korta sammanfattande rader från inlägget, men skulle helst vilja copy/paste’a det i sin helhet eftersom en sammanfattning inte gör texten rättvis.
Jag undrar om det finns någon enda vuxen med barn i sin närhet – föräldrar, släktingar, vänner till familjen – som inte gått i någon av dessa fällor?
Hand upp i så fall så kommer jag skicka dig en ”gyllene hetsätarkatt” som pris.

Det är lite som med KBT – långsiktiga och kortsiktiga konsekvenser.
Det som känns som den enkla vägen ut för stunden, är det som i det långa loppet riskerar att komma tillbaka och bita dig i arslet.

 

Team Clara & CamCam

Jag håller så mycket med Clara i det hon skriver. 
Vi har köpt ett äldre hus och det skulle aldrig falla oss in att blåsa ur det för att sedan fylla det med marmor och fejk-stukatur.

Jag älskar mina saker och tar väl hand om dem. Oftast. Eller ja, för det mesta, men jag ska bli ännu bättre på att älska mina kläder lite mer än jag gör nu.
Kanske att köpa några få plagg av bättre kvalité istället för att frossa i ”fast fashion” kan hjälpa till där?

Hur ser du på det här?
Är du Team Clara & CamCam eller Team Blåsut?

Man kan prenumerera på grönsaker från Underbara Clara

Bildkälla: Underbara Clara blogg

Era rekommendationer är det som är allra mest värt för oss – och vi är SÅ tacksamma till alla er som tipsar vidare!

Nu är det i alla fall så att vi har en grönsakslåda och en grovsakslåda man kan välja att prenumerera på. Jag tycker man ska ha båda för då blir det mer “på riktigt” (dvs att det närproducerade faktiskt utgör en större andel av ens matintag) plus att man får rabatt! Att handla så här från superlokala, små aktörer är att göra en stor insats för sin närmiljö, den biologiska mångfalden och för klimatet. // Underbara Clara

Clara och hennes man driver ett företaget Martorps mat som erbjuder en prenumerant-tjänst på grönsakslådor och grovsakslådor.
Det verkar fungera lite som en Glossybox, man vet aldrig riktigt vad man kommer få i sin låda utan det får bli en överraskning när man öppnar den.
Prismässigt ligger deras grönsaker på ungefär samma nivå som ekologiskt i butikerna, men de får inte kalla odlingen ekologisk trots att de odlar på det sättet – eftersom ekologiskt är en certifiering som är väldigt kostsam för en liten producent som dem.

Jag tycker det låter supertrevligt!
Vi äter väldigt mycket grönsaker i familjen men riskerar att köpa samma produkter av gammal vana, och då är det ju jättekul att få hem lite oväntade godbitar i en låda.
Enligt Claras inlägg så följer det med recept i varje låda, med förslag på vad man kan göra med grönsakerna.
Så här kan en låda se ut.

Jag hade LÄTT testat det här om jag bodde inom rätt område.
Grönsaksleveranserna kommer varannan vecka, enligt Claras inlägg, men man kan boka av sin leverans om man tex är bortrest! Och man får det hemkört till dörren med elcykel eller elbil.
Även i byarna runtomkring Umeå så som Vännäs, Sävar, Obbola, Flurkmark, Tavelsjö, Vindeln mm…

Någon av er som testat? 
Ett tips från mig, till dig som vill testa lite andra grönsaker eller frukt – köp en ”svinnlåda” – alltså lådor med missfärgade eller lite kantstötta grönsaker eller frukter som brukar säljas till ett väldigt billigt pris i storpack.
Där i kan man få med lite vad som helst att experimentera med.
Bra, billigt och mindre svinn!

UnderbaraClara och Paula Rosas om kommentarer

Paula Rosas har uppmärksammat ett inlägg som UnderbaraClara har skrivit om sitt kommentarsfält. 
Om vilka kommentarer hon godkänner. Om vilka hon raderar, och hur hon tänker kring sin roll som influencer och hur hon hanterar kritiska och hatiska kommentarer:

Själv har jag många gånger singlat ut sura kommentarer och sedan med läsares hjälp mölat ner kritikern i skorna. Nu frågar jag mig till vilken nytta? Är det någon skit jag inte orkar i kommentarsfältet nu för tiden – då raderar jag den. Men det förtjänar inte ett eget inlägg. Och ni förtjänar mer av mig.
Annars är det ju som när fröken skällde i klassrummet och skapade dålig stämning hos alla – fast alla visste att det bara var Peter H som varit en idiot.

Jag har gjort så mycket utifrån känslan av att vara en underdog.
Men det är längesedan jag passerade som det. Och jag övar mig på att fatta det nu. Det går lite trögt, men jag försöker. // UnderbaraClara

Paula håller med Clara och fortsätter med att beskriva det jag tror att vi alla som arbetar med kommentarsfält känner igen från vår ”arbetsplats” inne i WordPress.
Jag resonerar PRECIS likadant med tjatiga kommentarer och kommentatorer som hamnar i modd.
Take a hint liksom…

…”det här kommer du väl inte godkänna/varför godkänner du inte mina kommentarer/du vågar inte släppa fram mina kommentarer” i en evig förbannelse. Det går snabbt att se dom återkommande namnen/ip-adresserna och jag blir faktiskt så himla trött på det där. Det enkla svaret på varför jag inte godkänner kommentarerna? Jag har ingen lust! Det är som sagt inte bara hat jag raderar idag utan kan också vara kommentarer som tjatar om samma ämne som jag skrivit att ”det är det sista jag skriver om detta” om. Eller när kommentaren är onödigt hård mot en tredje part. Eller när fem personer vill kommentera ett stavfel. Ja ni fattar. När jag bara känner att ”näe, jag pallarente” så blir det raka vägen till papperskorgen. Oavsett om du kommer skriva 3 kommentarer till på samma inlägg med ”varför godkänner du inte min kommentar” – ditt tjat kommer inte göra någon skillnad. Jag väljer att inte lägga fokus och energi på den bajsmackan helt enkelt! Sen lägger vissa till att dom skrev minsann inget elakt men jag tänker att ni kanske ändå känner någonstans att om ni kommenterat om en specifik fråga 13 gånger (ja man kan söka på ip-numren i kommentarerna) så är det osannolikt att den 14 gången kommer bli godkänd och besvaras… // Paula Rosas

Ibland kan jag – Camilla alltså – lyfta fram kommentarer för att de fått mig att tänka efter och blivit grunden till ett inlägg.
Ibland för att de är svinkul, jag garvar ju åt de allra flesta så kallade ”hatkommentarer”, men även de som bara är riktigt riktigt humoristiska och roliga.
Min favorit är – och förblir – en kommentar jag fick in i början, när bloggen fortfarande var liten och meningsskiljaktigheterna mer lät som syskon som tjafsar än rena verbala krig. Nu när jag kikade tillbaka på tråden som den förekom i så var det visserligen lite hårda ord som utbyttes, men jag kan ändå inte låta att bara älska den här kommentaren.
Den är liksom…KREATIV!
Ja, kreativ är rätt ord.

Den som fes i din kuvös måste ha varit riktigt dålig i magen 🙂

Avslutningsvis vill jag också bara sluta upp bredvid mina två blogg-kollegor – för i det här faller arbetar vi med ungefär samma saker – och instämma i det här:

Skådespelerskan Jennifer Garner sa i en intervju “I know I live a charmed, beautiful life and nobody wants to hear a celebrity whine. The last thing I want to do is complain; I love what I do and I know every job comes with a downside.” och jag tänker att det stämmer bra in på min egen privilegierade tillvaro. Ja, på de flesta influencers, kändisar, musiker, programledare och andra offentliga människor som får arbeta med vad de älskar och samtidigt skörda kärlek, värme och inte sällan bra med pengar.

Alla yrken har en baksida. Det här har ovanligt få! // Clara

Sist men inte minst håller jag med Clara om att ”Alla yrken har en baksida. Det här har ovanligt få!”. Det är något att påminna sig om dom dagar då negativiteten tar överhanden. Jag är tacksam över att jag har det här forumet och att ni finns här och vill följa min tillvaro – det ska ni veta! // Paula

Ja alltså…
What they said! // Camilla

När det helt plötsligt dyker upp en reklamidentifiering

Ett reklaminlägg från Underbara Clara där hon gör reklam från bland annat en hammock från Homeroom.se
Bildkälla: Underbara Clara Instastory

Ett DM till mig: Nyfiken fråga. Jag har sett Clara publicera ljuvliga klipp där hon ligger i hammocken och vilar på sistone. Det har sett så härligt ut att jag själv funderat på om jag behöver en hammock. Nu visar det sig att den är en del av ett samarbete och då känner jag mig lite blåst. Ska inte bilderna innan dessa också reklammarkeras?

Jag tänker att det här är en av anledningarna till att det är så viktigt att skilja på reklam och redaktionellt innehåll.
Just för att läsarna inte ska känna sig lurade, så som personen som skrev det här meddelandet till mig gör.
Hur tänker ni om den här situationen?
Skulle ni känna er blåsta om ni ”lockats” med bilder och klipp på en produkt som först presenteras som rent redaktionella, som sedan helt plötsligt förvandlas till rena reklaminlägg?
De första klippen används ju för att ”retas” och locka följarna, göra dem intresserade av produkten och kanske vilja ha en likadan,  för att sedan – när man har dem på kroken – smacka upp en reklamkod och bara: ”Haha…det var reklam hela tiden”.

Vad tycker ni om att influencers gör så här?
Skulle ni känna er lurade eller utgår ni ifrån att alla influencers är köpta, med praktiskt taget allt som förekommer på deras sociala medier?