Linda Hörnfeldt – sociala medier-wizard, podcastare och marknadsföringsexpert/konsult – har postat en öppen och rå video där hon berättar att hon blivit utmattad och är sjukskriven till 75 % de kommande sex veckorna till att börja med.
Hon berättar att hon haft utmattningsdepression två gånger tidigare, men att det känns annorlunda nu eftersom hon inte upplever att hon är deprimerad den här gången.
Men hon känner sig misslyckad. Och även lite vilsen, för hon har ingen aning om vad hon ska göra under de här första sex veckorna – och ingen aning om hur man jobbar 25 %, eftersom hon aldrig gjort det.
Hennes hjärna vill prestera, och här känner jag SÅ mycket igen mig. Jag gick in med inställningen att jag minsann skulle vara den bästa sjukskrivna någonsin!
Det hade motsatt effekt. Men jag fick massor av hjälp med hur jag både skulle göra och tänka – och därför tycker jag att det är illa att Linda inte erbjudits någon liknande hjälp.
Att dra i handbromsen är inte ett misslyckande utan ett modigt beslut, oavsett om det är kroppen som säger stopp före knoppen eller ej.
Tvärtom är det något positivt att sätta hälarna i backen och säga stopp, och jag hoppas SÅ att Linda får den hjälp hon behöver för att känna sig mindre utmattad.
Stor, stor kram till Linda!!!
Föregående inlägg
Kan man bli utmattad som flunsa?
Vad står det för sysselsättning på läkarintyget?
Dessutom är jag mycket tveksam med alla dessa diagnoser som är otroligt subjektiva.
Men vad vet jag, är bara en man på 56 år.
Aldrig varit sjukskriven för psykiska besvär.
Okej ”Martin”.
Nej, självklart har du aldrig varit sjukskriven för psykiska besvär. Du är ju en man = glider fram på en räkmacka och har det enklare i samhället överlag. Kvinnor jobbar ju trippelt (jobb, barn, hem) och måste allmänt jobba ihjäl sig på alla sätt och vis, kvinnor har ofta slitsamma yrken också medan män oftast sitter som chefer på en kontorsstol. Och självklart kan man bli sjukskriven som Influencer, man kan bli sjukskriven även när man är arbetslös.
Man behöver ju inte hålla med Martin, men vilken värld lever du i som tror att män oftast sitter som chefer i en kontorsstol? Se dig om i verkligheten, många män sliter också med mycket tunga jobb, behöver bara gå till männen i min egen släkt.
Idiot.
Byggbranschen 89% män
Metallindustrin 81% män
Brandkåren 97% män
Gruvindustrin 83% män
Sopåkare 95% män
Att ta hand om hem eller barn är inte ett jobb, det kallas att leva. Skaffa inte större hem eller fler barn du klarar av att hantera.
Men verkligen, denna offerkofta bland många kvinnor börjar bli riktigt tung att bära nu. Inse att det finns en polaritet mellan manligt/kvinnligt, att vi i snitt (läs: på gruppnivå) är lämpade att göra olika saker, att vi lever i ett av världens mest jämställda länder, att somliga män må kriga och bete sig ruttet men samtidigt ansvarar för många stora industrier inkl. länders infrastruktur. Är så ofantligt trött på denna eviga könskrig som den samtida feminismen ofta ger upphov till där mannen utmålas som bov och kvinnor offer. Kvinnor har i genomsnitt lägre stresströskel och större sömnbehov.
Det där stämmer helt enkelt inte. ”Lägre stresströskel och större sömnbehov”. Vad får du det ifrån? Däremot visar även nya studier att kvinnor gör mer i hemmet, fortfarande. Kvinnors blodtryck vid långtidsmätningar stiger t ex då de kommer hem från jobbet medan mäns går ned fint som i vila. Det beror inte på biologiska egenskaper hos kvinnor, det är en sak som är säker.
Att leva som kvinna i ett patriarkat är utmattande vad man än har för yrke.
Den gamla slitna klyschan…
Kul om det vore en klyscha men statistiskt stämmer det, tyvärr. Det larmade FK om bara för några år sedan.
Kan du specificera vilka ”diagnoser som är subjektiva”
Bla ”att gå i väggen”, där finns rätt lite forskning hur man definierar det.
Hej Martin.
Jag kan sammanfatta det som att kroppen rent fysiskt och mentalt slutar fungera. Det är ungefär som att få en stroke utan att ha haft varesig blödning eller propp.
Jag själv tappade bland annat talförmågan, förstod inte enkla uppgifter, satt på möten utan att förstå vad kollegor sa osv.
Utöver det smärtor från muskler och nerver utan att det finns fysiska skador. Ett stort mörker och en hopplöshet i en frejdig mix av känslor av skam och av att vara misslyckand.
Vägen dit kantas ofta av en extremt hög lägstanivå, en brist på egoism på gränsen till självutplånande, en hiskelig lojalitet och mycket nöjda kunder och kollegor eftersom jag sopade vägen med all min energi.
Det börjar oftast med att man får MER energi. Jäklar i min låda! Jag brukar säga att det är som att springa i nedförsbacke. Först är det enkelt och går undan men ganska snart går det för snabbt och benen hinner inte med. Hur det slutar förstår nog alla.
Så nej, det är ingen låtsasåkomma. Nu tre år senare behöver jag fortfarande återhämta mig 2-3 dagar efter en social kaffe med närstående. Jag önskar ingen att uppleva det. Man vet inte ens om jag någonsin kommer att kunna jobba igen.
Så var glad att du inte kraschat. Var rädd om kollegor som tenderar att ta på sig för mkt.
PS: alldeles för lite forskning – ja, men det finns studier som är samstämmiga. Fler behövs.
Martin, det är nog dags för dig att fylla en och annan kunskapslucka. Det finns mycket forskning om stress och vad långvarig stress gör med kroppen. Och som du kanske hört talas om är det oftast en hög stressbelastning som leder till utmattning.
Visst är det enkelt när man har bestämt sig? Martin går på magkänsla.
”Martin 56”, så troligt att du är här 🤣
*långsam applåd för Martin*
Åh, en 56-årig man som aldrig varit sjukskriven för psykiska besvär – jag var rädd att vi skulle gå hela veckan utan att få höra det!
Utmattning hos en influencer? Ja, det händer. Vem kunde ana att ständiga krav på att vara relevant, leverera content, hantera drev och räkna samarbeten som inkomst faktiskt är… ett jobb?
Men självklart, diagnoser är ju bara ’subjektiva’ – precis som din bedömning av dem.
Tack för att du delade med dig av din expertis från den prestigefyllda ’Jag har aldrig varit sjuk, alltså är ingen annan sjuk’-skolan.
Hoppas du får samma förståelse och sympati den dag din kropp eller hjärna bestämmer sig för att ta ledigt – även om det förstås aldrig kommer hända dig.
Utan att gå på detaljer kan jag upplysa dig om att jag både haft cancer och genomgått en skilsmässa, som tur inte samtidigt.
Men inte behövde inte jag gå i väggen eller bli utmattad eller deprimerad för det.
Jag vet att alla hanterar saker på olika sätt och det går inte att jämföra olika människors liv.
Varför gör du det då?
Eller hur? Ständigt detta: ”Jag, jag, jag!”.
Martin är verkligen en sådan som mycket väl skulle kunna säga: ”JAG har aldrig sett regn – så därav tror jag inte att det finns”.
Jag beklagar din cancer och hoppas du har haft så mycket tur att du är friskförklarad. Skilsmässa är trist men kan vara nödvändigt och ibland blir man faktiskt gladare av det, kanske är det så för dig? Precis, det går inte att jämföra på det viset. Ibland har man det så att allt kommer i efterskott, det byggs bara på till den dagen man inte tar sig ur sängen.
Jag hoppas du slipper det, Martin, det är hemskt den dagen som det inte längre är ens starka vilja som styr. När du kanske inte kan prata ens, du vet, det kan drabba vem som helst.
Allt gott!
Klok slutsats – vi fungerar och reagerar olika. En del är mer sårbara än andra. Alla har olika utgångsläge och erfarenheter.
Diagnostiken lämnar vi till sjukvården.
På gruppnivå går det fint att jämföra människor från olika förhållanden, jo. Som man gör i väl genomförd forskning. På individnivå är det så klart svårare.
Till Martin: har du aldrig upplevt psykiska besvär så heja dig. Du är nog en av de få!
Jag är själv sjukskriven för utmattning, och i mitt fall så kanske yrket hjälper till, men i första hand är det min personlighet som satt mig där. Att jag gasar, istället för att bromsa.
Jag tänker att det kanske inte spelar någon roll om en är taxichaufför, ambulanssjukvårdare, kontorist, uska eller jobbar som influencer. Livet ska liksom klaffa utöver vad man valt att servera med, så det är lättare att hamna där för en del.
Om en inte haft lyxen att aldrig uppleva psykiska besvär förstås. 🤷♀️
*Att jobba med. Inte servera.
Ibland är autocorrect mycket märklig 🙄
OT, varför länkar Tiingelinn inte till sin bostadsrätt som är till salu istället för att länka till ett par ljusa jeans?
Låg inte hennes bostad ute redan för några månader sen? Eller vem va influencern som inte hade städat av köksluckorna i annonsen?
För att hon tycker väl att det är jobbigt. Vilket inte är konstigt.
Hon skäms nog över att hon måste sälja. Det är ju förmodligen på grund av hennes ekonomi.
Länk till mäklarsida?
Erikolsson.se/bostader-till-salu/OBJ23072_2120492691
https://www.erikolsson.se/bostader-till-salu/OBJ23072_2120492691
För att hon stoppar huvudet i sanden…det är nog så att hon skäms och inte vill sälja men måste p g a ekonomiska problem…
Den låg som kommande. Nu till salu med sänkt pris.
Kvinnor som har barn, hur klarar ni av att arbeta heltid, ta hand om hemmet och barnen och er själva? Hur orkar ni läsa läxor med barnen efter att ha jobbat en hel dag, och sedan laga middag och städa undan? Hur orkar ni storstäda? Det här låter säkert helt knäppt, men jag som kvinna utan barn men med sambo fattar inte hur man orkar. När sover ni? Fattar att er eventuella partner också hjälper till, men vad jag förstår hjälper de inte alltid till tillräckligt.
Jag skulle vara den perfekta mamman, frun, perfekt städat hem osv. Slutade med att jag inte orkade upp ur sängen och 1års sjukskrivning.,
Nu lever jag efter devisen, bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete
Barn ger så mycket kärlek och energi att man orkar 👍
Är du en kvinna nu, Lewis?
Hahah Lewis 😂😭
Nja… Tycker verkligen inte barn ger energi, inga människor gör det.
Word på den. Älskar mina barn, men de ger verkligen INTE energi 😂
100% så ❤️
Ja speciellt tjocka barn!
Min räddning var att min man arbetade skift och tog majoriteten av städning och tvätt när han hade lediga dagar. Jag koncentrerade mig på viss matlagning, läxläsning och hinna prata med barnen innan de lade sig.
Det låter så extremt deppigt att leva så. Är det värt det? Är det värt att skaffa barn om det är så vardagen ska se ut? ”Koncentrera mig på matlagning, läxor och hinna prata med barnen innan de lägger sig”… Är det ett värdigt liv?
Man måste inte skaffa barn. Life hack!
Man älskar ju sina barn mer än allt (de flesta i alla fall), de är ju ens närmaste familj, finns inget som betyder mer eller ger mer glädje (för mig) trots stress ibland. Varje dag är jag tacksam över att de finns (faktiskt!), skulle inte vilja ha det på något annat sätt och har därför även valt att jobba deltid för att hinna mer.
Mitt liv var såklart mer än det, tex hade jag kul på jobbet. Det jag beskrev var vilka hushållsplikter som var mina, inte vad mitt liv bestod av.
Jag och mannen delar på ansvaret 50/50. Så varannan dag ger jag barnen frukost, tar dom till skola och förskola. Men kommer hem till lagad middag och hämtade barn och min man diskar den kvällen och underhåller barn och så vidare. Sen switchar vi. Detta rekommenderas! Varannan kväll så hinner jag träna eller träffa vänner eller bara vara. Vi brukar ofta göra samma uppdelning på helgen. Det ger mig sex-sju timmars egentid varje lördag och söndag och i perioder så behövs det verkligen. Plus att man blir väldigt jämställda. Förutom det så har jag sänkt kraven något enormt på ett städat och fixat hem så länge jag har småbarn. Och så jobbar jag deltid, vi har turats om lite med det också. Men visst, det är ändå ett slit. I sommar tog vi båda ledigt i sju veckor i sträck, vi prioriterar våra barn, inte pengar.
Tror absolut någon form av detta upplägg kan funka om inte det rent praktiska gör det svårt, t.ex. att ena föräldern måste börja jobba/åka till jobbet väldigt tidigt, någon är tvungen att ta möten på kvällen etc. Men har jag fattat det rätt, ni gör i princip om varandra då alltså? Umgås ni alls som familj allihop? Som par? Och ingår det att göra vissa praktiska saker såsom tex tvätt när man har barnen eller är det sånt den barnfria sköter? Du får gärna berätta för det låter ju väldigt smidigt på pappret liksom i mitt huvud men som att det i praktiken lätt kan bli krångligt och konstigt.
Vi umgås mycket som familj eftersom vi hänger hemma allihopa men det är bestämt och uttalat att det är den ena föräldern som har ansvaret för barn och matlagning och disk och hämtning. Och tjat om tv, underhållning, lekar, aktiviteter. Den andre kan bara slappna av. Och såklart åka iväg om den vill. Men ofta är vi bara hemma. Men detta funkar bra för innan vi gjorde så här så hade jag som mamma alltid jour liksom. Fick aldrig riktigt vila. Pga många olika saker, barnen vände sig oftast till mig osv. Så jag tog mig nästan aldrig egentid. Men numera har jag schemalagd egentid och det är guld. Tvätt och städ och sånt har vi lite uppdelat.
Jag har aldrig jobbat heltid sedan vi fick barn. I början 60 %, sedan 80%. Att dela 50/50 inte möjligt då maken reser mycket i jobbet, har kundbesök och kundmöten över tidszonerna. Då barnen var små hade jag också mycket hjälp av min egen mamma speciellt ifall maken var bortrest 1-2 veckor i sträck. Sedan har vi verkligen varit restriktiva med shopping, både till oss själva, till hemmet och barnen. Dels tar shoppandet tid, dels mycket mindre städ med mindre prylar och kläder.
Det går finfint tack vare världens bästa life hack: Har bara ett barn. 🙂 Det plus ett jämställt förhållande gör vardagen lättare att klara av.
Samma här, ett barn är verkligen toppen tycker vi alla tre i familjen, alltid en som får egentid, även barnet/ungdomen uppskattar det mycket.
Måste man jobba om man har småbarn/ flera barn?
Varför skaffar man barn om de ändå ska lämnas på dagis från 9 månaders ålder?
Vad svamlar du om? ”Måste man jobba…” Ja jo, de flesta behöver väl betala hyra, köpa mat osv? Och från 9 månaders ålder kan du INTE ha ditt barn på förskola så det behöver du inte oroa dig för.
Jag skrev dagis. Inte förskola.
Dagis finns inte längre. Det som kallades så heter numera förskola, från 1-6 år.
värsta tramset ever! Så små barn behöver inte ”pedagogisk utbildning”, föräldrarna behöver barnvakt punkt slut. Jag älskar dagis!
Ok, du får tycka som du vill men synd att du älskar dagis för det finns som sagt inte längre.
Och ja, förskolan finns främst för att föräldrarna ska kunna arbeta, söka jobb eller studera. Men det är väl trevligt om de gör nånintig, tex skapar, har lässtund, går till skogen och letar om djur etc istället för att bara sitta och glo på barnen? Det är inte regelrätt skola liksom 😄
Vi satt väl inte bara och glodde på dagis förr? Mindre barngrupper dessutom.
Jag vet inte då jag finge gick där. Men jag antar att det alltid funnits pedagogisk aktivitet där, nu är det bara nedskrivet.
Det spelar väl ingen roll om du älskar det eller ej, det existerar inte längre
Plus att 6 åringar är inte på dagis, de går i skolan – Fklass/0
De börjar året de fyller 6 ja. En del är fem, en del sex.
Det har inte hetat dagis sedan 1998 så du behöver nog uppdatera dig innan du skriver
Alltså, det bara kryper. Du MÅSTE vara nästa namn som den här stollen antar. Som varit ”Lisa”, ”Lina”, ”Amanda” etc…
Sök hjälp. För din egen skull. Det ÄR inte normalt att sitta och trolla och försöka provocera på forum. Och, du har ju själv skrivit vid ett tillfälle, att du vill sluta.
Det finns hjälp att få – du har de facto ett abnormt behov av att bli uppmärksammad/få reaktioner.
Och man är väl två föräldrar? En jobbar, den andra tar hand om resten, det vore väl nåt?
Du menar att du vill ha det som förr i tiden när alla kvinnor var hemmafruar? De flesta hushåll behöver två inkomster för att gå runt. Så ni män får steppa upp och tjäna betydligt mer då.
Man kanske behöver försörja barnen också, inte bara föda dem?
Många har inte råd att leva på en inkomst.
Undrar det också. Eller de som har villa med trädgård eller en gård med massa djur mm
Jag hade aldrig orkat om jag inte levde i ett förhållande med barnens pappa och att vi är, i jämförelse med så många andra i vår närhet, väldigt jämställda i föräldraskapet (obs, inte perfekta, jag är också projektledare som så många andra mammor men när det gäller hämtning, lämning, VAB, läggningar, dusch osv). Nu har vi två barn och har insett att en av oss kommer behöva gå ner lite i tid, båda på heltid funkar inte om den äldsta ska hinna på aktiviteter, vi ska hinna ses osv. Så mitt svar är att man fixar det typ inte, eller så fixar man det men till vilket pris… tråkigt men sant.
Jag har jobbar mycket 75 men nu gått upp till heltid. Vi har städhjälp, gör matlådor på helger så de bara är att värma när vi kommer hem. Underlättar mycket. Är själv mkt på kvällar då min man jobbar nätter, men tycker att det funkar!
Förstår verkligen inte hur man har tid och ork med barn, tycker tiden inte räcker till till jobb, måsten (hemmet etc), nödvändig vila och nåt intresse. Förstår att det på nåt sätt går och man gör vad man måste men ser inte hur mitt liv skulle gå ihop, skulle va tvungen att offra så mkt känns det som.
Ork är ju en bra fråga men tid har de ju, väljer man att bli förälder så får man ju ge upp mycket egentid och fritid liksom. Då blir barnen deras ”hobby” eller vad man ska säga.
Ja men förstår liksom inte var tiden kommer ifrån haha. Hinner ju knappt med som det är nu.
Haha förstår. De får göra flera saker samtidigt. Kanske därför många uppfostrar med plattor nu för tiden, så de kan göra saker för sig själv också 🙃
En grej är ju att ta med barnen i sysslorna. Att vara familj är också att göra saker gemensamt
Jag tänker att oberoende av hur ens livssituation ser ut så fyller man ju upp tiden. Som singel lägger man upp livet på ett vis, träffar man någon så kanske något ur singellivet faller bort. När man får barn kanske man behöver ställa om mer. Men samtidigt kommer också nya saker, människor och erfarenheter in i livet. Sedan är ju barnen inte små för evigt.
När våra barn var små jobbade jag och min man olika tider, han dagtid och jag kvällstid. Det fungerade de åren som barnen växte upp och behövde sina föräldrar mer. Det har vi aldrig ångrat.
De flesta kan faktist gå ner lite i arbetstid, men status kommer högt på listan nuförtiden.
Håller med. Samtidigt som många faktiskt måste jobba heltid x2 för att leva finns många som gott kunde dra ner på arbetstid (och överflöd). Minns en i grannskapet som ”inte hade råd” med kortare arbetstider. Samtidigt stod två st stora, relativt nya och därmed dyra bilar på uppfarten. Bara genom att byta ut den ena till lite mindre exklusiv bil hade de kunnat ta loss en hel årslön.
När barnen var små, dvs fram till de var 5-6 år, så flexade vi åt varsitt håll. Exempelvis om jag lämnade barnen på morgonen 7:30 hade min man redan jobbat sedan 7:00 så att han kunde flexa ut 15:00-15:30 och hämta eller tvärtom.
Är lite värre nu när barnen är äldre med mycket skjuts till träningar osv. Det är i princip fullt ös från 6:30 till 21 alla vardagar utom fredag. Försöker underlätta med storkok och lättlagad mat för att minimera tid i köket.
Är inte särskilt jobbigt om du har rätt förväntansbild. Du hinner inte med allt längre men så får det vara ett par år. Du kan heller inte ha en perfekt karriär och perfekt hem – du får välja en.
Många tycker dock det ör väldigt jobbigt med barn, vilket inte är konstigt.
Enkelt. Min man lämnar, jag åker tidigt till jobbet. Hämtar. Fixar mat till barnet. Varannan vecka lagar jag kvällsmat. Varannan vecka lagar han kvällsmat. Den vecka man inte lagar mat lägger man barnet samt har nattjour. Städhjälp en gång i månaden. Jag tvättar när jag jobbar hemifrån. Hjälps åt att plocka undan och småstäda på helgen. Min man prioriterar träning så han får träna på kvällarna. Jag cyklar till och från jobbet (två mil per dag), räcker för mig. I gengäld får jag lite egentid på helgen.
Nu är jag inte ensam, vi är två. Vi har flera barn och några år in i föräldraskapet fick vi sjuka barn, som krävde mycket extra. Jag har eget företag där det handlar om att arbetet ska utföras, men vilken tid eller dag, är upp till mig. Bara jag håller deadline.
Att ha barn var något vi önskade oss, vi hade både ålder/erfarenhet och familj, vänner med barn, så vi visste att det naturligtvis är jobb också. Jag var helt klart projektledare, men då ser man också till att fördela.
Det har aldrig varit viktigt för mig att varje arbetsuppgift skall delas i två. Alla har saker de är jättebra på och som man tycker är kul. Ta den uppgiften då. Jag är bra på att organisera, så de saker du tar upp, det hann vi med. Med hänsyn till sjuka barn fick vi planera in egen tid och tid för oss, kanske annorlunda. Men det funkade för oss. Kanske för att intressen som att läsa, se film t ex kan göras hemifrån. Att hänga på krogen, var vi klar med, det var inget liv som frestande. Man kan dejta hemma, en mysig middag eller ha barnvakt, om man ville det. Det är ju valfri dag och tid 🙂 Får man för mycket, får man göra om planeringen bara. Jag är så glad att vi hade tur och fick flera barn, det berikar livet för oss.
Men det är ju olika, alla vill inte ha familjeliv och som tur får vi ju välja.
Har tre barn i ålder 5-7 år och vi jobbar heltid båda två. Det är sjukt intensivt med press på jobbet, hus, barnens aktiviteter osv. Det hade inte funkat om vi inte båda haft möjlighet att jobba en del hemifrån. Vi har båda satsat en del på karriären men har flexibla arbeten och jag brukar börjar jobba tidigt, oftast senast 06, och kan då hämta barnen hyfsat tidigt. Försöker träna på lunchen eller innan jobbet de flesta vardagarna då jag mår bra av det. Vi lägger båda nästan all vår tid på jobb och familj på vardagarna. Hade gärna haft mer tid till intressen och socialt umgänge men detta är min prioritet just nu.
Oftast funkar det ganska bra men ska inte förneka att jag i perioder känner mig nära utbrändhet. Lite bättre nu när barnen börjar bli lite större dock och man får viss återhämtning på helgen till skillnad mot innan då det alltid var fullt ös från tiiiidig morgon. Älskar dock familjelivet och känner mig dagligen tacksam över hur allt blivit trots hur intensiva dagarna är 🙂
Städhjälp och noll ambitioner kring mat, god och avancerad mat får komma senare. Fiskpinnar, falukorv osv får duga.
Alltså Underbaraclara som inte skulle profitera på skilsmässan och hävdade att hon minsann inte skulle skriva om skilsmässan. Herregud vad hon försöker locka läsare till sin premiumtjänst samt som prenumeranter till podden. Det hintas om hennes skilsmässa och singelliv i var och vartannat inlägg. Nu senast inlägg med rubriken ”datenight”, visserligen inte bakom betalvägg så vi fick läsa att hon ska umgås med sin gamla poddkollega.
Hon har sagt att hon inte kommer att skriva mer i detalj gällande skilsmässan, vilket hon heller inte har gjort.
Du verkar anse att hon öht inte ska nämna att hon är separerad och har barnen på halvtid, vilket är en helt orimlig begäran.
Dessutom ligger rubriken på dagens inlägg helt i linje med hur hon brukar uttrycka sig, så ser inga konstigheter där alls.
Jag bryr mig inte om hon är helt tyst om saken eller om hon berättar allt i detalj (men är ju såklart bra för barnen att hon håller det privat). Blev mest fascinerad över att hon hintar om skilsmässan lite överallt som att det kommer nåt smaskigt. Click bait-varning helt enkelt.
Intressant med att man ska vara en ”perfekt” sjukskriven. Den mest intressanta psykologen träffat! Den som bara ”råkade” starta upp en verksamhet under sjukskrivningen! Blev superfit eller skrev en hel bok av bara farten. Tror vi är många (tyvärr) som tar med oss duktigheten in i sjukskrivningen. Tar lång tid att bryta och är mycket svårt.
Om man ”råkar” starta en verksamhet som sjukskriven ska man inte vara sjukskriven. Uppenbarligen kunde man jobba!
Jag förstår, jag hade också blivit utmattad av att vara egen. Många gånger får människor det att låta så enkelt, ”bli din egen chef”, ”jobba på dina egna villkor när det passar dig” ääe vilken mardröm alltså. För mig då.
Håller med! Skulle aldrig vilja vara chef, än mindre min egen!
Mycket att göra på jobbet ibland men det har en starttid och en sluttid och tar inte med jobbet hem.
OT men hur mycket kostade muminmuggarna idag? Ser att de säljs på tradera för 6-700
OT är för saker relaterat till influencers. Men de kanske säljer muminmuggar vad vet jag.
Tänk om Tove Jansson ännu levt så kunde hon ha skrivit in en influencer-figur på besök i Mumindalen 😁
Tror att det var 499 kr
Det finns ju ett samlarvärde i vissa. En specifik mugg kan gå för flera tusen.
Köper du direkt från mumin shoppen ligger det på runt 250 kr tror jag, men begagnade kan nog vara allt från gratis till flera tusen.
Såg en som kostade 3500kr för några år sedan.
https://www.husohem.se/artiklar/20240119/har-ar-de-10-mest-eftertraktade-och-vardefulla-muminmuggarna/
Den muggen kostade typ 300-399kr tror jag. Råkade köpa två, vet inte om jag ska sälja den ena eller använda att dricka ur.
Kan vi inte belysa och få fram hur viktmedisin sprider sig som en pandemi i samhället – där alla heöt plötsligt blir smala och skapar en ny nivå av rikedoms smal hets som jag blir mörkrädd av.
Camilla L?
Rosanna C?
Vilka fler?
Vart är vi på väg? Smal pandemi?
” Under perioden 2004–2024 ökade andelen vuxna 16–84 år med antingen övervikt eller obesitas, från 46 procent till 54 procent ” källa: folkhöslomyndigheten.
Så du borde vara mer orolig över fetmapandemin
Såg att lisa anckarman är på förlossningen, kul! Men reagerade på att hon fick ett BB rum innan hon var redo att skrivas in på förlossningen. Är det standard i Stockholm? I gbg där jag fött får man åka hem om man inte är i fas för förlossningen. Känns onekligen som särbehandling eftersom det skall filmas. Vilket jag isf förstår, en tv produktion kan inte åka fram och tillbaks flera ggr kanske. Rimmar dåligt bara när hon bestämt sagt att hon ej skall få specialbehandling 🤣
Hon ska föda i Uppsala. Men när jag födde i Stockholm fick jag ett annat rum innan jag fick komma in på mitt förlossningsrum. Jag var inte tillräckligt öppen men de tyckte nog synd om mig som hade så ont och verkligen inte ville åka hem och det fanns plats. Tror inte att de håller kvar henne pga tv-produktionen.
De har 15 minuter till sjukhuset och de bägge skriver att det är lång tid kvar. Känns bara märkligt när det är så hög belastning på förlossning och BB att de får stanna, speciellt när de bor så nära? Specialbehandling tror jag det blir oavsett, för sjukhuset vill såklart ha bra pr från det som filmas. Känns bara så löjligt att det skall framstå som att hon kommer behandlas som vilken födande som helst. Har svårt att tro att personal inte kommer finnas enbart för henne, inte dyka upp snabbt om en trycker på knappen för hjälp pga hög belastning etc när det filmas till SVT.
Jag hade också ca 15 min till sjukhuset. Grejen är ju att det inte är speciellt hög belastning på förlossningen nu då färre barn föds. Jag har väldigt svårt att tro att de kommer särbehandla henne och framförallt inte genom att åsidosätta andra kvinnor som är där samtidigt.
Nej det är inte standard i Uppsala. Du blir hemskickad, om du inte har så ont att du inte kan hantera det.
Det var samma för mig, iofs i Stockholm men tror verkligen inte hon särbehandlas. Jag födde barn när det var högt tryck på förlossningen men jag upplevde det som att personalen fanns ”enbart för mig” och kom direkt jag tryckte på knappen.
Alltså jag försvarar inte Lisa på något sätt och tycker det är galet att man kan följa förlossningen på snap men tror verkligen inte hon får specialbehandling på sjukhuset.
Min kompis födde i Uppsala och hon låg på BB innan hon fick komma in till förlossningen.
Jag fick ett ”vanligt” rum på förlossningen innan jag fick vara i en vanlig förlossningssal. Det var dock inte Uppsala.
OT:
Bianca har lagt ut en story med reklam för en sminknecessär full av produkter från… Chanel, Tom Ford och Sisley 😅 (skymtar nåt från Guerlain också)
Hon borde ha fyllt den med Caia produkter istället. Då kanske vi faktiskt trott att det är det sminket hon använder själv.
Det var inte hennes. Re- postat någon Emelie.
Oj kollade för snabbt! Har dock sett i vloggar att hon har smink från Chanel och Armani..
Vem tusan är det där? Lever hon på sociala medier? Vad är intressant med henne?
Hon är väldigt ointressant.
Snälla gör ett inlägg om företaget ”HeyShine” som är supervirala på TikTok och kränger hårmasker via nån form av dropshipping. Influencern Ulla-Britta gjorde en TikTok där hon var kritisk och fick ett meddelande där de hotade henne 🫠 Ser hur många småtjejer som helst göra reklam för den här produkten som ”magisk”.
Sverige är det enda landet i världen som har den medicinska diagnosen utmattningssyndrom.
Den kommer dock försvinna år 2028 i samband med införandet av WHO:s nya diagnossystem ICD-11, kommer den inte att ersättas av en enskild ny diagnos.
Jaha. Vart vill du komma med den kommentaren? Utmattning försvinner inte även om diagnosen gör det.
Till Halmstad.
Gör vad du vill med informationen, la ingen värdering i den, bara fakta.
Patienter med liknande symtom kommer sannolikt att bedömas utifrån andra etablerade diagnoser, såsom:
depression, ångestsyndrom, anpassningsstörning, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).
Jo men det gör det ju… alltså psykiatriska diagnoser är ju konstrukt. De ”finns” ju inte. Om en diagnos plockas bort ur diagnossystemet finns den ju inte att diagnostisera med längre. Precis som hysteri, neurasteni och homosexualitet har plockats bort och används inte längre för att beskriva psykiatriska tillstånd.
Jo, men ex homosexualitet finns ju fortfarande – trots att det inte (längre) anses vara ett psykiatriskt tillstånd. Precis som autism och ADHD fanns även innan de kom med i DSM.
Hur menar du att autism och ADHD finns?
Vissa människors hjärnor fungerar annorlunda, vilket gör att de blir funktionsnedsatta.
Det är inte sant. 14 andra länder i Europa har ”burnout” som en ”disease eller disorder”. Den svenska diagnosen är nästan identisk med den i Nederländerna.
Samt, diagnosen försvinner inte, det är koden som försvinner. Detta enligt WHO’s ICD-11 där länder inte längre kommer ha några egna diagnoskoder (underlättar bl.a. statistik vid jämförelser mellan länder mm)
Är också utmattad. Kraschade när min pappa dog och min mamma blev obotligt sjuk. Se inte ner på andra,du vet aldrig de går igenom. Trodde jag var stark.
Vet inte om och när jag kan jobba. Ekonomin blir lidande och är en stor stress.
Sök hjälp i tid om du mår dåligt. Blir bara värre om du försöker kämpa och bita ihop.
Själv försöker jag att inse mina begränsningar (en pågående process). Jag gör bl.a. avkall på bil (bor dock i innerstan, vad man kan avstå hänger ju på ens förutsättningar), bor i en obelånad lägenhet och tar hand om barnen medan mannen jobbar (högavlönad, vilket inte alla är, men utgå från dig själv nu). Är själv akademiskt utbildad men kommer sannolikt aldrig att gå in i nån vägg då jag anpassar livet efter vad jag mäktar med. Ej menat att sitta på några höga hästar; kan definitivt relatera till utmattning sedan tidigare. Köper dock inte detta med ”trippla skift” som ensam förklaring då vi lever i ett av världens mest jämställda länder och man som vuxen måste våga ställa krav på sin partner/se sig om efter nån annan om livspusslet inte går ihop. Blir helt matt när jag noterar hur hektiskt andra barnfamiljer lever. Man måste faktiskt inte ha barnen på sjuttioelva aktiviteter och jobba heltid med fysiskt och intellektuellt krävande yrken under småbarnsåren och samtidigt ha ett Instagramvänligt hem. Det här ”kvinnor kan oavsett vad” går för långt när det sker på bekostnad av vårt mående.
Helt sant! Utmattning är till största del ett vitt medelklassproblem. Och en anpassningsstörning. Men jag blir väl avrättad nu pga sagt det!
Jaha. Problemet löst. Tack. Är du läkare psykiater psykolog till yrket? Professionell personal inte anonyma på bloggbevakning vet bättre om hela utmattningsproblemet.
Bara en fråga av en nyfiken. Om du skiljer dej försörjer mannen dej då? Vad gör du då barnen blir vuxna?