Det är också underbart med vänner som alltid gör sig till för en, klär upp sig och kastar sig in i det djupa utan att passera småprat. Inte en tråkig sekund med dom, ville aldrig att den ljumma sommarkvällen skulle ta slut. // Elsa Billgren
Elsa Billgren har postat ett blogginlägg med några meningar som hennes läsare hängt upp sig på, nämligen de här ovan.
Elsa beskriver hur hon möter upp två vänner för middag, där den ena är Sandra Beijer och den andra är den gemensamma vännen ”Lizzi”.
Just formuleringen ”gör sig till för en, klär upp sig” som de flesta reagerat på, eftersom de tänker precis tvärt om. Att riktig vänskap är den där man kan dyka upp som man är, utan krav på varken vippiga kjolar eller smink, där man får vara precis den man är utan krav på något extravagant alla gånger.
Elsa har svarat två kommentarer men jag upplever att hon bara snor in sig mer och mer för varje tangenttryckning.
Jag fattar inte, tror Elsa att vänners förmåga att finnas där för varandra, vara förväntansfulla och generösa med sig själva är avhängt vad man har på sig? På huruvida man har lypsyl eller läppstift på läpparna? Blir Elsa lite besviken om vännernas hår inte är nyfönat när hon minsann använt papiljotter ?
Så otroligt ledsamt i så fall, men jag tänker att hon nog bara inte fattar vad som menas här. Eller är det jag som inte fattar vad hon menar? 😊
Vad är er tolkning?
Föregående inlägg 
Jag fattar vad hon menar. Det är väl härligt att träffa kompisar när man har fixat iordning sig och är fin, även om det inte är en dejt i romantiskt syfte. För mig är det ett sätt att värdera en träff med en kompis lika mycket som om man skulle träffa en kille. Givetvis är det lika fint när man kan ses hemma i mjukisbyxor osminkad. Det ena utesluter inte det andra.
Håller 100% med!
Älskar att klä upp mig för mina kompisar om vi ska ut och äta, ses på stan, se någon föreställning eller utställningen.
Det tar inte bort det faktum att jag kan komma i mysbyxor till samma kompisar när det är läge för det.
Undrar om hon inte menar ”anstränger sig@. ”gör sig till” betyder för mig att ngn är fake.
Hon menar väl att de gör sig för, inte till, dvs anstränger sig.
Jag funderade först om hon använde begreppet fel. Sen funderade jag att man också kan använda det i vidare bemärkelse. Att ha vänner som är villiga att anstränga sig för en, både ytligt och generellt. Att man blir prioriterad.
Jag är helt med henne. Har även tänkt på det gällande högtider som jul, påsk etc. Jag blir glad av folk som piffar och donar. Med det sagt blir jag inte ledsen om någon kommer i mjukisar.
Fast bara för man inte klär upp sig betyder det ju inte att man kommer i mjukisbyxor 😅
Vilken press att ha vänner som man vet om tycker om att man klär upp sig. Känner man sig ju direkt ful i ”vanliga” kläder som jeans och tröja. Tur att jag inte har en sån umgängeskrets. Känns mer storstad och klä upp sig för att bara ta en fika.
Tar alla chanser att klä upp mig lite, kul!
Min lärarinna i mellanstadiet var känd för att vara väldigt sträng och inte speciellt omtyckt pga det. Men jag älskade henne! OCH jag minns att hon alltid var uppklädd och fin när hon kom till skolan; fint stylat hår, läppstift, fina kläder (alltid kjol). Jag upplevde att hon visade oss barn respekt (kanske kollegorna med?) och jag uppskattade det. Hon var lite äldre, kanske 50 (tyckte det var ”äldre” då) men alltid, alltid fin. Bara det faktum att jag minns det, mååååånga många år senare (ni anar inte hur många…) gör att det måste ha gjort starkt intryck på mig. Ett positivt sådant.
Skönt att ha en lärare som är fin till skillnad från alla fula 🤪 (förstår vad du menar men låter så fel när man säger fin på det sättet)
Man kanske kan säga gjorde sig extra fin eller liknande. För tror de flesta iallafall bryr sig tillräckligt för att se vårdade ut och ”göra sig fina” genom att typ borsta håret och välja kläder man tycker är fina.
Min kompis är lågstadielärare i USA och lärarna har dresscode så hon har jämt pennkjol och kavaj till jobbet . Det är för att visa barnen respekt och att de är värda att klä upp sig för.
Så sjukt respektlös att gå utan kavaj.
Hette hon Agneta?
Frågar du mig? Nä, Margit <3
Fattar vad hon menar. Jag är uppvuxen med en mamma som aldrig ansträngde sig om något, var alltid skitigt hos oss och hon pratade ned att anstränga sig som att man var töntig om man brydde sig om sånt.
När jag kom hem till henne som typ 25 år med min nya kille (numera man) för första gången satt hon i soffan med långkalsonger med hål i, hade inte städat och inte lagat någon mat. Så sa hon att vi är ju familj och hon tänkte först att hon måste ordna och styra men sen tänkte hon att ”det var ju bara ni!”
Det gick nog upp för mig i den stunden varför jag älskar att hänga med andra som anstränger sig, piffar, sätter guldkant på livet osv.
Med det inte sagt att man inte kan sitta i mjukis hemma och ta ett glas vin ihop, men helst fina mjukis i ett fint städat hem om jag ska vara helt ärlig
Har vi samma mamma tro? 🙃 Relaterar till allt du skriver. Har alltid önskat att min mamma kunde göra det lite fint hemma när man kommer på besök för det är verkligen inte trevligt när det är smutsigt och samma gäller med vänner. Märk skillnad på rörigt och smutsigt. Det ÄR inte trevligt att komma hem till någon som inte ens bemödat sig att torka av bordet eller göra rent toaletten.
Det är verkligen när man läser om motsatsen till att ”göra sig till” som det blir tydligt vad Elsa, och andra för den delen, menar. Sen är det klart att det är riktig vänskap att vilja umgås även om den andra mår jättedåligt och inte orkat städa eller att man är välkomna spontant hos varandra även när man är ofixad. Men i stort sett håller jag faktiskt med Elsa och kan ändå vara bra att fortsätta visa för varandra att man verkligen uppskattar och prioriterar umgänget och att komma peppad och fin är ju ett sätt att liksom säga att det här är höjdpunkten på min dag.
Alltså förstår nog ändå inte varför man drar slutsatsen att klä upp sig innebär att visa att man uppskattar och prioriterar umgänget? Tycker absolut att det är trevligt att klä upp mig för något enkelt ibland, städar oftast om det kommer besökare och anser det direkt ohövligt att inte anstränga sig att följa dresscode eller piffa till sig för en fest eller större bjudning. I dessa sammanhang som beskrivs när det gäller vänner förstår jag dock inte alls tänket.
Är det folk som vanligtvis klär upp sig vid tillfällen och är piffade, som de här personerna ändå är alltså Sandra B, så blir det ju att ”klä ner sig” i princip om man bara kommer hel och ren. Hon har ju ändå bjudit in?
Känner igen så mkt i detta! När jag var liten trodde jag att min mammas oförmåga att hålla det rent/trevligt hemma hade med stress att göra, hon sa alltid att hon inte hann pga oss barn. Men vi är utflyttade sedan många år och jag skäms fortfarande lite när jag tar med min man dit, för det är så rörigt och hon bär kläder med fläckar på och okammat hår. Hon verkar liksom inte bry sig alls. En gång dök hon upp på mitt barns födelsedagskalas med adidasträningsbyxor för hon ”hann inte byta” .
Själv har jag alltid tänkt att man mår lite bättre om man har det trevligt hemma och att man visar respekt för sig själv och andra om man bryr sig lite om vad man sätter på sig när man umgås. Nu menar jag såklart inte softa hemmakvällar, utan mer tillfällen då man träffar folk utanför närmaste familjen.
Jag fattar att folk är olika, men det känns alltid lite konstigt när mamma ”predikar” om att man måste få vara sig själv och man duger som man är, osv. Mitt liv hade varit bättre om hon nån gång hade brytt sig, jag kunde knappt ta hem kompisar som barn för jag skämdes…
Det är både synd men också skönt att jag inte är ensam om detta. Precis som du säger så skämdes jag över att ta hem kompisar när jag var liten och idag skäms jag när jag och min man hälsar på samtidigt som jag går runt och är irriterad över hur jäkla svårt det verkar vara att ta göra rent när det kommer folk.
Jag fattar precis vad hon menar, det är väl roligt att ha vänner man kan klä upp sig för ibland. Jag känner mig iaf mycket piggare när jag har ansträngt mig lite extra, som man kanske inte alltid hinner med i vardagsstressen.
Blir ju också märkligt om vänner alltid kommer lite sunkiga, och kanske till och med sent, som att man inte avsatt tid utan bara klämt in besöket, om dessa vänner alltid är uppklädda när de träffar andra. Lite som att aldrig göra det extra för sin partner när man är etablerade.
Sätter du nu likhetstecken med att komma försent och att klä sig sunkigt? Jag tänker att de flesta kanske träffar sina nära vänner lite mittemellan, alltså vanligt hel och ren, inte vare sig sunkig eller uppklädd såvida man inte särskilt planerat något
Nej inte samma sak sent som ofixad men har man normalt sett inga problem med att fixa sig så blir det ju som att dyka upp lite halvsunkig = inte avsatt tid för att förbereda sig.
Men ja, självklart beror det ju på situation och som sagt, hur man normalt brukar klä sig.
Eller så kommer folk för sent just därför att de har fixa o piffat upp sig in i det sista,och är ursnygga när de väl dyker upp!
För mig är det ett sätt att visa respekt att klä sig tillbörligt när man träffar vänner. Exempelvis, en väninna har bjudit in till tjejmiddag och fixat med mat etc. Självklart visar jag min uppskattning för hennes insats genom att själv göra motsvarande ”insats”, dvs tvätta håret, stryka klänningen etc. Jag tror det är så Elsa menar också, kanske att hon använder lite fel uttryck. Att visa respekt och uppskattning så som jag beskriver ovan är inte att göra sig till/vara icke genuin. Tvärtom.
Är det ingen som reagerar på det här ” och kastar sig in i det djupa utan att passera småprat” eller missförstår jag? Menar hon inte att man skippar småpratet och börjar prata på djupet direkt…?
Jag tror hon menar precis det hon skriver. Det är jobbigt, tycker jag och kanske fler med mig, när någon hoppar rakt in i samtalsämnen som kanske exempelvis gör ont. Man kan behöva ”mjuka upp” med småprat först.
Jo, hon menar att man kastar sig in i djupa samtalsämnen direkt. ”Utan att passera småprat” är väl i analogi med uttrycket ”utan att passera gå” från Monopol. Alltså att man skippar småpratet.
Fatima Maziad gör massa samarbeten och reklam märker dom inte i stories. Är det skatteverket som bör veta om detta? Senast med en bilrekond och Möndal galleria
Om man vet att man hamnar på bild i hennes blogg,och dessutom själv är influencer,så ser man nog till att se snygg ut,man på stan har man ju sitt rykte att tänka på..! Dyka upp osminkad och okammad är nog inte att tänka på!
Det måste vara ansträngande att kämpa så hårt med att ”inte förstå” vad andra säger.
Jag tror inte en sekund på att du, Camilla, eller någon annan inte förstå vad hon menar. Tråkigt att fördumma sig själv så.