Jag har precis passerat 60 och inser att det inte är supermånga år kvar och risken för att man kanske inte är så rörlig de sista 10 åren är överhängande. Ska döttrarna behöva ta hand om allt när man kolar vippen? Inte så roligt för dom.
[…]Eftersom allt ligger ordentligt nedpackat i backar så känns det inte som att man har så mycket men, jag måste nog ta mig en funderare på varför jag har sparat allt och om jag verkligen behöver innehållet.
Ni är ju många här inne som är i min ålder; hur har ni det? Har ni rensat ordentligt eller hamstrar ni? Jag kan säga att jag vet vad jag ska pyssla med fram till nästa vår …. // Monas Universum
Det Monas Universum funderar över på sin blogg är det som min mamma kallar för att ”dö-städa” – alltså rensningarna man gör för att familjen inte ska behöva hantera det när man kolar vippen.
Jag har aldrig förstått det där tidigare, men har börjat inse det praktiska med det och har redan börjat rensa. Inte för att jag planerar att kila vidare snart, men för den själsliga ro jag tror att det kan medföra. Jag har nämligen alltså avskytt att göra mig av med saker, så länge de inte är trasiga, men vinden börjar vända.
Den som har flest saker när man dör vinner inte, oavsett vad du tidigare hört!
Är du mer av en samlare, eller mer av en ”dö-städare”?
Föregående inlägg 
Tyvärr har jag alltid sparat på mycket saker så det är en galen röra. Särskilt min källare är kaos och har i 8 års tid försökt dö-städat med uselt resultat. Vill verkligen inte att mina ungar ska behöva ta hand om sk*ten när jag dör.
Om de är mycket skit så lär de ju ändå bara beställa en lastbil som kör allt till tippen. Skit i alla grejer behåll dem om du känner för det. Men du kan ju spara pengar så de kan betala en lastbil att hämta allt och kasta sen.
Ja och var tydligt med att tex ”allt i garaget är skräp för er, bara forsla bort det”. Det jobbiga är ju att behöva gå igenom allt och inte vara säker på vad som finns och vad det är, och kan ju bli lika jobbigt om det är väldigt rensat och uttänkt specifikt vem som ska ha varje ”värdefull” grej.
Problemet är väl om man inte vet om det är skit eller inte. Har en släkting som haft flera boenden och tvingats att rensat sin enorma mängd av prylar när hus efter hus sålts. Det har dykt upp guld för ansenliga summor och andra saker av hyfsat stort
värden (mer än 100 k). Då är det mesta inköpt av mina släktingar själva men de har aldrig kunnat rensa en pryl utan köpt mer och mer saker.
Fast egentligen är det ju inget problem, alltså om guldet nu skulle kastas eller hamna till välgörenhet. Vill man ha det själv måste man såklart gå igenom men känner man att typ röda korset kan få guldet om de hittar något så gör man det ju enklare för sig. Och timpenningen blir ju iallafall hög om man hittar saker enkla att sälja för sexsiffriga summor.
Så du tycker inte det är något problem att slänga saker som är värt hundratusentals kronor? Har aldrig hört något så verklighetsfrånvänt.
Det säger mina föräldrar hela tiden och de är 74 respektive 77. Får panik när de pratar om det.
Och jag blir så glad när min mamma säger det. Hoppas bara hon sätter igång snart!
Det blir inte jag eftersom jag inte vill att min mamma ska dö. Men det vill väl du!
Från en som inte har föräldrarna kvar i livet; det hade varit bra mycket enklare om de hade döstädat.
Det gör mina gamla 80+ föräldrar konstant. Väldigt positivt. Inte att jag vill bli av med dem men de har en massiv mängd konst, hantverk, porslin och foton. Samt böcker. Skulle ta månader att få till detta själv.
Är det alltid barnens ansvar att göra detta? Om inga barn finns ?
Då kanske det finns andra släktingar.
Men de dör ju inte bara för att de säger att de ska dö-städa?
Nej precis. Det är väl bra att de tänker så, betyder inte att de tänker/vill dö imorgon, bara att de tänker lite på de efterlevande.
Min farmor har döstädat sen hon var 60, minns att jag hjälpte henne med det som barn. Hon håller fortfarande på, 85 år gammal 😅
Min mormor var samlare, det tog många vändor till tippen. Sedan när hon dog så brydde sig inte morfar så mycket, han ångrade mest allt.
Har knappt några prylar att dö städa! 😂
Var ett program om det, ett svenskt gäng som åkte till USA, på det uppdraget. Personligen mår jag bäst när det är städat inte bara på ytan. Under några år har jag inte kunnat göra det och det är så stressande för mig. Fick hjälp med sovrummets garderober nu och det var ren lyckokänsla, när det var klart. Nu ska vi försöka beta av bit för bit. Bonus att det är klart, om man hastigt vandrar vidare.
Har ni börjat skriva upp hur ni vill ha det med begravning och sånt? Det är väldigt skönt när man ser exakt hur personen vill ha det. Att vara i sorg och dessutom inte veta, är tungt. Organdonation är kanske inget man tar till eftermiddagens fika, men klart bättre att ha gjort det, innan en läkare frågar dig och du inte vet.
Det får barnen ta hand om, som tack för att de får ärva hus och pengar.
De som har den turen att få ärva hus och pengar.
Eller hur!
Hoppas inte dina barn pratar så om dig. Eller jo det hoppas jag.
Det är väl ändå inte för mycket begärt att barnen tar hand om efter sina avlidna förändrar? Ska man curla dem in i döden?
Ja det blir ju lite som ”ursäkta att jag går och dör nu, jag ska inte störa” alltså VILL man själv ha sina grejer medan man fortfarande lever så har man väl all rätt k världen att ha dem, man har ju skaffat dem själv, sen när man där har man inget att säga till om såklart och allt kan hamna på tippen, det får man själv såklart acceptera. Gillar man att plocka och rensa och förbereda så visst, men tycker inte det behöver vara någon slags standard att man lägger sin tid (vissa verkar ju ha gjort det i ÅR) på att underlätta för barnen, stora skillnaden är ju också vad man själv vill ha och vad de vill ha, så allt går ju inte att döstäda bort ändå, sånt man använder i vardagen eller sånt som har värde för en själv här och nu men inte för någon annan.
Du menar utöver sjukdomstiden, demensen, bråk med släktingar så att det inte blir ett low-budget-hem, bråk med läkare så att du får behandling, begravningsbestyr varvat med tårar, röja ett försummat hus pga. demens, arvsuppdelningen, sorgearbetet, barnens sorgearbete.
Om det blir nåt över efter alla kostnader.
Ja gud förbjude att man blir gammal och skruttig och inte avlivar sig själv!
Jag har inga problem med att göra mig av med saker och när jag har rensat efter föräldrar har jag lejt ut det till ett företag som tar hand om dödsbon. Har inget behov av att spara mer än enstaka saker.
Det här visste jag inte existerade. Minns du vad det kostade på ett ungefär? Förstår att det varierar. En sådan tjänst skulle underlätta mycket för mig i framtiden, mina föräldrar har massor av skit som de inte kommer göra sig av med.
Vi gjorde så sist, att företaget
fick ta det de ville, de sålde vidare i sin secondhand affär. Vi hade tagit minnessaker som vi ville behålla. Vi bodde inte på samma ort, alla är vuxna med egna hem. Vi beställde en container från ett fraktbolag, där vi slängde resten. De hade bott där länge, så det var mycket som var gammalt.De hämtade när vi var klara. Vad det kostar beror på var du bor, billigare när det är flera bolag att välja på och såklart hur mycket körande det blir för fraktbolaget.
Efter att ha tagit reda på diverse dödsbon efter familj rekommenderar jag alla att städa. Det är så svårt för efterlevande att göra sig av med saker, ta ansvaret själv och spar inte så mkt. Mona har jag inte läst på flera år men har ett minne av ngn som hade kopiösa mängder med skor, väskor, smink, smycken och ett rejält shoppingberoende. Steg 1 är kanske att sluta handla.
Ja, det blir ett slags hamsterbeteende. Kan bli likadan själv i perioder när det kommer till hobbys. Man kan försöka börja med om det är BEhöver eller VILLhöver innan man köper.
Håller helt med dig! Det är helt dränerande känslomässigt att gå igenom dödsboet efter någon annan. Minnena är fortfarande färska och mitt i sorgearbetet står du och ska försöka ta beslut om tusen saker inklusive vad som ska sparas och inte..
Exakt. Tanken på att det var viktigt för den avlidna som sparat och hur ska du då kunna kasta.
Jag gjorde en drive och sorterade ut allt som inte används. I alla husets rum.
Man blir lätt ”kan vara bra att ha” men lika ofta upptäcks saker man glömt bort att man hade. Vi har helt klart för många saker.
Jag har enormt mycket ”kan vara bra att ha” prylar och jag försöker ständigt göra mej av med en massa men det går bara inte för jag får nästan ångest av att kasta saker som kan vara till nytta.
Ja det är ju alltid bra att ha koll på vad man faktiskt har, annars är det ingen poäng med att ha grejerna. Men det är ju också väldigt privilegierat att kunna kasta ut grejer hur som helst, om det är sånt som kan komma till användning då, även om man kanske inte behöver det just precis nu eller inte är perfekt. Tänker typ minimalister som verkligen gör en grej av att kasta ut allt och bara ha några perfekta grejer, det innebär ju att man måste kunna köpa nytt eller kanske hyra så fort något går sönder/behov uppstår (typ glas) eller att man också måste göra sig av med behovet att ha några gamla gympaskor när man ska göra något smutsigt osv. Även om man solkatt inte behöver 10 par gamla skor för det ändamålet osv…
☀️ 🐈⬛ (sorry, kunde inte låta bli)
Nä, det är en balansgång. Det känns fel att kasta sånt som fortf funkar, men det finns ju möjlighet att ge bort osv som kan dämpa ångesten över att göra sig av med ngt.
Nä solkatt behöver nog inget. Ja men en balansgång, jag har tex lite för mycket träningskläder, har köpt på mig när jag hittat något bra, ofta till bra pris, något som passat till en viss typ av träning etc. Allt passar inte ihop, en del är inte i perfekt material (har det visat sig efter att man börjat använda) något lite krympt i tvätten eller så men det funkar.
Enligt vissa typer av minimalister bör man göra sig av med allt och typ köpa två perfekta uppsättningar som man alternerar. Enligt andra göra sig av med allt utom tex två uppsättningar, dvs bara behålla minsta möjliga. Men jag vet ju att jag kommer behöva köpa igen eftersom det inte håller för evigt och försöker använda allt tills det är slut istället för att skänka för tror det är stor risk att använda träningskläder inte lyckas säljas i second hand-butikerna och de hamnar på tippen istället. Och som sagt, ska man tillämpa det tänket på exakt alla prylar man har kräver det ju att man har ekonomin till det, speciellt om man kör metoden att kasta ut allt och köpa optimala grejer.
Tidigare när jag hade väldigt bra ordning, hade jag ett års gräns. Hade jag inte använt eller ens tänkt på prylen fick den byta hem. Har inte hänt många gånger att jag saknat det jag skänkt.
Efter att precis ha städat ur min mammas lägenhet är jag verkligen team döstäda.
Jag tänker att hur bra man än gjort döstädningen blir det hemskt för de som ska göra slutstädet. Man behöver ha så mycket prylar kvar ändå så länge man lever! Sköt om dig!
Jessica Almenäs bolag kräver nu Lofsan och Sandström group på 900 000. Lär vara det som är orsaken till det plötsliga avslutet på Träningspodden
Jag försöker rensa regelbundet och ha så få onödiga saker som möjligt. Om det aldrig används säljer/skänker jag vidare. Vi har ett stort hus med stort garage och förråd på tomten och jag vill absolut inte att de ska belamras med massa skit.
Flytta brukar vara ett bra sätt att rensa i all skit.
Från hus till lght 👍🏻
Har bara ett litet källarförråd kvar nu 🙂
Så dödstäda behövs inte
När mina föräldrar dött och min bror skulle ta hand om deras dödsbo så bestämde jag mig för att börja döstäda.
Nu rensar jag lite pö om pö. När jag hittar något som jag inte behöver och barnen inte vill ha så skänks det till Erikshjälpen.
Jag har även slutat köpa saker inte behöver.
Städa, rensa, slänga, ge bort, skänka och sälja av grejer skapar för mig en skön känsla. 🧹🪣🫧
Jag rensar mest för att vardagen är så mycket enklare med färre saker. Man klarar sig gott med mindre och det är lättare att veta vad man har och var det finns. Blir också naturligt att köpa mindre då jag värdesätter hur bra allt rullar på utan kaos. Vi hjälpte svärföräldrarna att flytta för ett antal år sedan och det var en pärs då de sparat ALLT. Fanns också mångdubbelt av allt då de inte hittat och köpt nytt. Man behöver liksom inte 10 st saxar och 25 tejprullar eller fem flaskor kylarvätska.
OT: apropå Josefin Dahlbergs wannabe hippie stenar: https://www.breakit.se/artikel/43924/kronofogden-slog-till-mot-de-magiska-stenarna-influencern-josefin-dahlberg-har-lamnat-i-smyg?fbclid=PAQ0xDSwMS0c5leHRuA2FlbQIxMQABp5JBh3eqRvj-4x-PQIh4z7zcTqWhIn7G5JQ_ydxBZqZPTss4lSS6uvKA_E0y_aem_PkPAcoFnXPu9OCq3aXwVBQ
@camcam
Till alla som fortfarande är pigga, snälla rensa och dö-städa lite när ni fortfarande orkar! Jag har hjälpt till att gå igenom ett större dödsbo och det kändes helt oöverstigligt ibland. Det tar otroligt mycket ork och energi och tid. Någon skriver att det bara är att ta in nån som slänger allt eller en container, jag har inte hjärta att göra det, jag visste ju inte vad som fanns där och vad jag skulle hitta.
Nu har jag börjat gått igenom saker efter min pappa och gud vad jag önskar att det fanns någon förklaring om vad som varit viktigt för honom eller vad jag borde spara. Det är tufft. Att bara säga att ”barnen får ta hand om det” känns ärligt talat egoistiskt. Har också hunnit bli både arg och irriterad över mängden saker och energin som behövt läggas på tömningarna.
Man kan ju kommunicera med sina barn innan man trillar av pinnen. Mina barn vet vilka möbler som är arvegods och från vem de kommer, och de vet vilka av mina tillhörigheter jag gillar extra mycket eller som är av monetärt värde. Och jag vet detsamma om mina föräldrars ägodelar.
Fast att du gillar saker innebär ju inte att dina barn behöver ha kvar dem
Nej självklart inte, de får såklart avgöra själva vad de vill göra med det. Men de behöver inte undra om det var av betydelse för mig eller ej.
Som minimalist köper jag inget jag inte behöver, så därför finns knappt saker att rensa. Det jag köper använder jag en del pengar på så att det har ett marknadsvärde andrahand. Vi bygger garage nu så ser så mycket fram emot att sälja av alla verktyg sen och bli av med dom. Hatar att ha massa saker liggande!
Just verktyg är ju annars toppen att ha i sin ägo för framtida renoveringar.
Dyra att införskaffa, håller länge om det är bra kvalitet.
Mona kan ju skänka alla prylar till Moa eller nån annan behövande.
Kärringen är totalt pryl och shoppinggalen.
Vi har lämnat över allt av värde till barnen, nu medans vi lever. Vi har även gjort en pärm med alla viktiga papper, dvs försäkringar som ska avslutas, konton som finns, lösenord till det som är av vikt samt övriga papper som kommer att efterfrågas vid ett dödsbo. Tänker att allt som hjälper och underlättar bara är skönt den dagen det är dags.
Tänk att Mona som är så hjärntrött orkar hjälpa väninnan. Sen rännor hon runt på allt möjligt skit gällande skönhet flera gånger i månaden. Mona missbrukar verkligen hur det är att vara hjärntrött. Tro mig!
Jag slänger tyvärr för mycket, men köper mycket också & har bott i samma lgh i 20 år snart.
Jag har rensat varv på varv & döstädat. Förrådet på vinden & i källaren är dock kaos & ingen av oss har varit där på ca 15 år. Har sagt till min dotter att hon måste hjälpa mig att rensa & slänga saker på vinden (fem trappor utan hiss) annars tänker jag dö här & lämna eländet åt henne 😅. Halvt på skämt & hon vill också se vad som finns där.
Jag har av olika skäl flyttat en del de senaste 10 åren, och inför varje flytt har jag rensat en del.
Har en del grejer men allt är i ordning och sorterat i förråden. Jag känner inte att jag ”döstödar”, jag levandestädar för jag vill inte ha en massa onödig skit som bara står.
Vissa saker sparar jag som minnen, andra som bra-att-ha och vissa ska barnen ha när de blir vuxna – men som sagt är det ordning och reda på de saker som finns, det är utrensat mycket och det som finns kvar är det jag vill ha kvar, helt enkelt.
Så ett tips för att döstäda enklare är att flytta 😂 då rensar man automatiskt!
Och av någon konstig anledning så behöver man mindre för varje gång det ska bäras…… 😉
Fick en boost för ett par år sedan med vänner som miste allt. Då kom jag äntligen till skott och vi gjorde oss av med allt som vi inte använde. De fick välja vad de ville ha och sedan blev det antingen återvinningen eller 2nd hand. Håller fortfarande på att rensa.
Ett tips är att man uppmanar de mer seniora att märka upp saker. Skriva namn på personerna på fotots baksida, sätta små lappar med vem som har vävt trasmattan och vem som ha broderat duken eller snickrat ljusstaken. Mycket har ju behållits av en anledning men utan något sorts ankare så kommer det ju bara att åka till tippen eller second hand. Det är ju lite problemet med att våra gamlingar blir just gamlingar nuförtiden, vi som ska komma efter har ju redan fixat färdigt våra hus, vi behöver ju inga pryttlar. Men fortfarande ser jag ju en självklar skillnad på om mamma har broderat en tavla själv eller om den är köpt på marknaden.
Sedan kan det ju vara så att döstädningeb kommer automatiskt när man är igång att märka upp allt.
Fast jag förstår inte, vill man ha en matta bara för att en släkting vävt den om man nu inte vill ha den annars? Jag vill ärligt talat inte ha en massa grejer om de inte har ett värde för mig själv, sentimentalt eller av andra skäl. Och då vet man ju om den har ett sentimentalt värde, det behöver inte gamlingen berätta. Har en svärmor med överfull lägenhet där högvis med grejer sparats för att det är grytlappar som hennes mormor virkat (hon använder inga grytlappar), eller tavlor som min bortgångne svärfar gillade. Vad tror hon kommer hända med grejerna sen? Det är ju inte som att vi kommer att spara tjogtals med grytlappar och snedvridna tavlor för att de har ett sentimentalt värde för henne.