Svaret på vad som hände med ”Träningspodden”

Bildkälla: Acast

Under flera år så drev Jessica Almenäs och Lovisa ”Lofsan” Sandström den omåttligt populära ”Träningspodden, som varit en av de allra största, om inte den största i sin genre. 
Därför var det många som stod som frågetecken när den helt plötsligt lades ner, utan minsta tillstymmelse till förklaring. Gone like the wind.

I slutet av maj så publicerade jag det här inlägget där jag bland annat delade en Instagram Story som Jessica postat, med det mycket kryptiska budskapet:

Kära följare. Det är inget ni frågar mer om än Träningspodden och om den kommer tillbaka. Förstår att ni undrar eftersom slutet var ganska abrupt, men ni förstår säkert också att det skulle nåt ganska exceptionellt till för att bara sluta med podden utan ett ord efter 10 år..

Jag hoppades att situationen skulle lösa sig relativt snabbt, men det har den inte gjort och nu vill jag inte säga något om det innan processen är i mål så att säga..

Det jag KAN säga är att podden inte kommer att komma tillbaka som den var, det är helt uteslutet. Jag vill dock gärna driva den vidare själv men behöver en ny poddpartner.

Är lättare sagt än gjort att hitta nån som passar. Söker: person som är väldigt intresserad och kunnig när det kommer till träning och hälsa, helst kvinna, i min ålder eller max 10 år yngre, har barn, är intresserad och öppen för olika åsikter och rolig och inte så PK.

Jag fick idag bekräftat av Jessica Almenäs att processen med största sannolikhet handlar om att hennes bolag Jess Media AB har registrerat ett enskilt mål mot Sandström Group på dryga 900 000 kr – 904 489 kr för att vara exakt. 
Mer än så vill Jessica i nuläget inte kommentera, men där har vi sannolikt anledningen till att Träningspodden försvann snabbare  än en avlöning.

Jag har sökt Lovisa ”Lofsan” Sandström för en kommentar.

Att ”dö-städa” eller att inte ”dö-städa”?

Jag har precis passerat 60 och inser att det inte är supermånga år kvar och risken för att man kanske inte är så rörlig de sista 10 åren är överhängande. Ska döttrarna behöva ta hand om allt när man kolar vippen? Inte så roligt för dom.
[…]

Eftersom allt ligger ordentligt nedpackat i backar så känns det inte som att man har så mycket men, jag måste nog ta mig en funderare på varför jag har sparat allt och om jag verkligen behöver innehållet.

Ni är ju många här inne som är i min ålder; hur har ni det? Har ni rensat ordentligt eller hamstrar ni? Jag kan säga att jag vet vad jag ska pyssla med fram till nästa vår …. // Monas Universum

Det Monas Universum funderar över på sin blogg är det som min mamma kallar för att ”dö-städa” – alltså rensningarna man gör för att familjen inte ska behöva hantera det när man kolar vippen. 
Jag har aldrig förstått det där tidigare, men har börjat inse det praktiska med det och har redan börjat rensa. Inte för att jag planerar att kila vidare snart, men för den själsliga ro jag tror att det kan medföra. Jag har nämligen alltså avskytt att göra mig av med saker, så länge de inte är trasiga, men vinden börjar vända.

Den som har flest saker när man dör vinner inte, oavsett vad du tidigare hört!
Är du mer av en samlare, eller mer av en ”dö-städare”?

Finns det inget mellanting?

Funderar på att kanske stänga av kommentarsfälten. Trots att jag inte vill. Det är helt galet hur många sjuka människor det finns där ute?

Var helt säker på att de flesta normala människor kommit hem från sina semestrar.
Och alla knäppisar lagt undan sommar-dunken och börjat skola in sina husdjur på kattdagis

Har ni inget nytt eller bättre för er än att påpeka hur ful jag är, dålig jag är?
Skrattretande att ni era gamla bitter kärringar inte har något bättre för er än att förpesta nätet. Ta en promenad, skrik i en kudde, räkna till 10

Mig rör det inte ryggen, men det sitter ett gäng kollegor på BONNIER som dagligen plockar bort det värsta. DOM börjar tröttna nu. Och vad händer då? Ingen kommer kunna kommentera alla framöver. // Magdalena Graaf

Vissa saker kan man alltid räkna med, då de återkommer år efter år.
De har nästan blivit som en liten snuttefilt eftersom de dyker upp som ett brev på posten.
Att det regnar på midsommar – check. Att det inte snöar till första advent – check. Och att Magdalena Graaf hotar med att stänga ner sitt kommentarsfält – igen – check.
Jag förstår inte riktigt hur hennes kommentarsfält sköts, då de två alternativen verkar vara, antingen – fritt fram där trollen får sitt lystmäte eller som nu, med hot om att stängas ner.
Ett kommentarsfält kan inte stå helt omodererat och samtidigt förväntas sköta sig självt. Någon måste gå in och räta upp skutan då och då.

My two cents om omodererade kommentarsfält:
De spårar ur på en helg, eftersom det alltid finns de där som tror att det är en mänsklig rättighet att anonymt uttrycka sina åsikter. Och ni som försöker trycka igenom namn med ** för att undvika moderering – ni är dock inte allt för många. Fattar ni inte att när jag upptäcker det, så hamnar ni på modereringslistan? Det är inte ett spel för galleriet att dessa namn modereras, och att om ni bara överlistar systemet så är det okej?

Men tillbaka till Magdalenas kommentarsfält:
Maggan skriver i sitt inlägg att det inte rör henne i ryggen att kommentarsfältet spårar ur men att hon tycker synd om kollegorna på Bonnier som behöver gå in och hantera det här, vilket jag inte riktigt vet om jag köper. 1, jag tror inte på Maggan när hon skriver att det inte rör henne i ryggen, och 2, jag tror heller inte att det är pga kollegorna på Bonnier som hon hotar med att stänga kommentarsfältet. I så fall skulle väl alla Bonniers kommentarsfält på Facebook vara stängda för längesedan, om administratörerna på Bonnier mår så här av trollkommentarer?
Att trafiken och intäkterna minskar av stängda kommentarsfält är nog folket på Bonnier väl medvetna om, så det är kanske ytterligare en aspekt att ta in i beräkningarna?

Det borde väl finnas ett mellanting?
Är det månne signerat Monas Universum? Hur går förresten det ihop? Mona moddade gladeligen Maggans kommentarsfält, men administratörerna på Bonnier börjar tröttna? Är inte detta del av deras jobb – att rodda just kommentarsfält!?
Mona har ju historiskt sett gått in och hanterat Magdalenas kommentarsfält för att hon själv ska slippa läsa den värsta dyngan. Jag fattar om Maggan inte vill läsa det om hon tar åt sig, men att bara ignorera kommentarsfältet och tro att det inte ska spåra ur den här gången, är en smula naivt. Lite som att titta på Vänner gång på gång på gång för att se om Ross fortsatt kommer hävda att ”WE WERE ON A BREAK!!!!! eller om han kommer lära av sina misstag.