Jag vill inleda med att meddela att jag av någon märklig anledning blivit ”av-blockad” av Therese Lindgren efter att ha suttit på hennes shit list i flera år. Det är stor dag idag alltså!
Men…om vi lämnar hela den här blockeri-blockera-historien, så kan vi rikta blickarna åt Therese Lindgrens senaste inlägg på Instagram där hon berättar om sin hund Chanel och allt som plågar henne just nu.
En hund sover normalt 12–18 timmar per dygn, men Chanel får inte mer än 5 timmar eftersom hon aldrig får ro. Ibland blir hon så rädd att hon skriker rakt ut och trycker sig in i ett hörn.
Vi tillbringade hela lördagen på akuten, och på fredag har vi en tid hos neurologen i hopp om att få hjälp. Det enda som får henne att riktigt koppla av är när hon sitter i ett bärsele på mig eller Anders. Då kan hon somna en liten stund. Så ser våra dagar ut just nu.
Jag kan inte föreställa mig hur det är att ha ett sjukt barn, men det här känns som en liten aning – och det är vidrigt. Jag vill bara kunna hjälpa henne, för hon är så rädd och jag älskar henne så.
Therese skriver även så här i kommentarsfältet:
Jag vill be er att inte lämna råd om behandling eller avlivning. Chanel har en neurolog som följt henne sedan hon var valp och hur Chanels framtid ser ut vill jag bestämma i samråd med henne.
Jag tänker inte ge några råd om behandling eller säga åt någon att avliva sin hund, men som matte till en hund som föddes med en missbildning i ryggraden, och som trots starka smärtstillande levde med ständig värk, vet jag hur svårt det här är. Vi visste att tiden tillsammans var på väg att rinna ut och från att det att magnetröntgen resultatet kom och tillslut förklarade hennes smärta…så fick vi tre veckor tillsammans.
Det enda vi var helt överens om var att vi aldrig skulle hålla henne vid liv för vår egen skull. Att låta henne somna in var det svåraste beslut jag någonsin tagit – men också det snällaste.
Att vara en bra matte eller husse handlar ibland om just det: att fatta de allra svåraste besluten, även när det känns som att hjärtat går sönder. Att älska sitt djur så mycket att man sätter deras välmående framför sin egen längtan.
Therese skriver att hon kommer ta beslutet tillsammans med Chanels neurolog, och det säger egentligen allt.
När en specialist redan är inkopplad behövs inga pekpinnar utifrån. Jag är övertygad om att hon får all den information och vägledning hon behöver för att fatta det beslut som är bäst för Chanel.
Tack för tips!
Föregående inlägg
Jag har bara en fråga då ( till Therese ) varför lägger hon ut detta inlägg då?
Att strunta i det skulle vara det mest effektiva sättet att slippa pekpinnar och åsikter och för att då få vara ifred med Chanel sista tiden.
En liten tanke bara.
Hon har väl inte skrivit att hon inte vill ha pekpinnar? Hon får väl självklart lägga ut ett inlägg om sin hunds hälsa, som är en del av hennes konto. Varför skulle hon inte? En liten tanke bara.
Skämtar du nu eller? Det står ORDAGRANT ” Jag vill be er att inte lämna råd om behandling eller avlivning. Chanel har en neurolog som följt henne sedan hon var valp och hur Chanels framtid ser ut vill jag bestämma i samråd med henne. ”
Så jo?
Hon kanske bara vill ha lite kärlek från andra i en svår situation. Neurologen vet mer än alla hobbynissar.
Jag läste enbart Therese inlägg och inte tillägget i kommentarsfältet. Ta det lugnt.
Men är det inte det första man gör? Läser det man faktiskt ska kommentera ? 🤣🤣🤷🏼♀️🤷🏼♀️🤷🏼♀️🤷🏼♀️🤷🏼♀️🤷🏼♀️🤷🏼♀️🤷🏼♀️🤷🏼♀️
Herregud. Jag läste Therese inlägg som detta inlägg handlar om. Dessa inlägg brukar enbart vara en sammanfattning så såg inte tillägget. Men ber om ursäkt om det gjorde dig såpass upprörd att du var tvungen att spamma emojis. Hoppas du mår bättre nu.
Näää jag mår fan skit nu 🤯🤯🫨🫨
Spam spam
Suck på dig har du ens läst inlägget ifråga?
Jag har läst Therese inlägg ja. Ser ingenting om det i den texten under bilden. Var står det?
Såg nu att det var i kommentarsfältet.
Nja Camilla har ju även lagt in just den texten i detta inlägget så det går att läsa både här och hos Terese. Men that’s besides the point. Har ingen åsikt om vad hon får å inte får posta, sa jag exakt ALDRIG! Men ett sånt här inlägg vet väl ALLA eller iaf kan gissa sig till att det kommer få massa kommentarer från folk som tror sig veta bäst. Om man vill undvika det bör man undvika att posta.
Ja, alla kan bara sluta posta någonting för allt kommer med åsikter. Lägg ner sociala medier.
Du låter som en snubbe som gillat bilder på andra tjejer på Instagram
” jag tar bort hela jävla appen då ”
Haha
Ja oj vilken bra jämförelse. Du låter som en gammal tant som ska bestämma saker hon inte har att göra med.
Hahah mmm gamla tanter är nog brydda om vad deras gubbar gillar på Instagrammen🤣
Varför pratar du om gubbar? Har din gubbe gjort något sånt så hör det inte riktigt hit.
Snälla skärp dig. Så omogen.
Suck på dig själv som vill bestämma vad andra lägger upp för slags inlägg. Sköt ditt eget, Ayran.
Men gud har ingen läsförståelse? Hon får la lägga ut va hon vill men det är naivt att tro att hon kommer slippa pekpinnar. Då är det bättre att inte posta något alls. Hänger du med nu?🩷
Undviker hon att posta så kommer hon få frågor sen om vad som händer med hunden. Influencer skriver om sina liv. Har hon fina följare så respekterar de hennes önskan.
Men MÅSTE man svara på ett inlägg och framför allt vara okänslig när man vill skriva om sin sjuka hund? Jag fattar inte!
Varför vill man skriva om sin sjuka hund, när man inte vill att folk ska bry sig? Stört.
Handlar ju inte om att folk inte ska bry sig? Handlar om att folk inte ska säga vad hon ska göra. Vilket är helt rimligt.
Djurplågeri. Låt den lilla somna in.
Även om vi tydligen inte ska ha sånna åsikter, håller jag med.
Det låter så grovt med ett hål i hjärnan och att det faktiskt läcker ut substans? Jätte svårt verkligen men det skaver på nåt sätt.
På hennes blogg vill hon inte veta vad vi tycker. Här får hon inte bestämma.
Det första jag tänker är ju att varför är hunden inte avlivad än?! Skulle inte skriva det till henne dock.
Glöm inte alla hallucinationer som den stackars hunden har.😢
Ja nu ja.
Tråkigt att hon kände sig tvungen att skriva det sista. För någon utan barn är såklart ett djur minst lika viktigt i livet. Det ska inte behöva jämföras på något sätt. Sorg, oro, smärta är densamma.
Alltså nej. Jag har inga barn men jag har förlorat en katt och en hund. Ett djur kommer man över, ganska snabbt är sorgen förbi och man minns djuret med glädje. Man vet dessutom att man inte har ett djur så länge. Att förlora ett barn eller ha ett sjukt barn går absolut inte att jämföra med ett djur. Jag älskar min katt en himla massa men kärleken till mina syskonbarn är oändligt mkt större. Det går inte att jämföra och hennes kommentar öppnar bara för en massa onödig diskussion. Älska dina djur men jämför inte dom med människor.
Sån är du. Andra är annorlunda. Människor som inte har barn tex , kan ju aldrig relatera till vad du säger?
Skillnaden mellan ett djur och ett barn är väl att när man skaffar ett djur så antar man väl att man själv kommer vara vid liv under djurets förväntade livstid och att man därmed vet att det kommer att ske någon dag. Blir ju lite som förnekelse annars och de flesta har ju flera olika djur under sin livstid pga detta. Barn ”ska” ju överleva en själv, även om det såklart tyvärr inte alltid är fallet.
Men ja, i övrigt så är det ju helt lönlöst att jämföra sorg liksom hur mycket det påverkar en osv och det är ju inte nödvändigt heller, man kan stötta ändå och försöka förstå förlusten oavsett om det är människa eller djur. Dvs lika illa att börja prata om hur sorgligt det var när ens hamster dog när någon just förlorat sin mamma liksom att säga ”men det var ju bara en hund, tänk på dem som förlorat hela sin familj”.
Ayram, ja, alltså, jag säger ju det direkt, att jag INTE har barn?
Tack och lov för det.
Haha! Ja, vad hemskt om jag hade haft ett barn och älskat det MER än min katt. Ring soc direkt!
Nej med tanke på hur du beter dig menar jag.
Right back at ya!
Haha dagens bästa
Men är du mallen och ramen för ALLA eller?
Ja, jag skulle tro att 99% av jordens befolkning skulle tycka att det var värre att förlora ett barn än en hund.
Så kan du tro om du vill. Är säkert olika och blandat. Spec om man inte har barn och typ är en människa som alltid haft husdjur. Då kan ja tänka mig att det känns rätt världsomvälvande. Men den här jämförelsen barn vs djur är så tröttsam? Alla är olika
VARFÖR ska man välja och jämföra? Det kan vara lika hemskt. Ett djur blir som en familjemedlem. Sorg är varje enskild individs känslor. Oavsett vad eller vem det är riktat åt.
NEJ det kan inte vara lika hemskt att förlora ett djur som ett barn. Om du tycker det, så är det synd om dig.
Nej det är enbart synd om er som inte kan tänka längre.
Nej men kan va värre att förlora ett djur än en gammal morbror tex?
Bara för att du inte älskar eller sörjer dom lika mycket betyder det inte att andra gör likadant. Acceptera att folk är olika och för vissa är djur helt jämförbart med människor. Du är inte facit.
Djur är inte jämförbara med människor. Inte någonstans. Och det är givetvis mycket värre att förlora ett barn än ett husdjur. Det betyder inte att man inte sörjer sina djur, det är bara en helt annan sak.
Håller inte med dig om första meningen och det är det många som inte gör. Jag gillar djur generellt mer än människor. Och ser ingen skillnad i värde på dem som många verkar göra.
Jag älskar min hund mer än många människor i mitt liv och sörjde min förra hund mer än vissa släktingar tex. Känslor för en människa är ju inte automatiskt starkare bara för att det är just en människa? Obs pratar nu ej om att förlora ett barn vs ett djur, bara första delen av din kommentar och kärlek/sorg generellt.
Du kan inte bestämma hur andra ska känna. Riktigt lågt.
För en barnlös person kan ett husdjur givetvis kännas som det största sorgen. Men det är ju för att de barnlösa inte har barn. Är man förälder så är det givetvis en mycket, mycket, MYCKET större sorg att förlora ett barn/närstående.
Samhället i sin helhet gör givetvis samma värdering, vilket borde tala sitt tydliga språk.
Till exempel får du ledigt vid dödsfall av närstående – INTE husdjur.
Du kan till och med få stanna hemma med lön om du har kollektivavtal. Man kan också få närståendepenning för att vara hemma och vårda en väldigt sjuk närstående.
ALLA får ledigt – många får ledigt med lön – för begravning.
Men inga sådana avtal och regler gäller för husdjur. Av en anledning!! Det värderas olika, oavsett vad man själv tycker om det.
Värderas olika ja. Vad gäller ledighet och ersättning! Ingen sorg ska värderas/ignoreras !
Bara för att det värderas olika av arbetsgivare behöver det ju inte vara så människor känner. Inte samma sak liksom.
Det står ju inte i lagar och avtal men hos oss kan man absolut få ledigt för att vårda sjukt djur eller om den dör.
Dina upplevelser är inte en regelbok. Att du kom över ditt djur snabbt säger väl mest att du inte brydde dig tillräckligt. Andra sörjer sina djur precis som människor. Ett liv som aldrig kommer tillbaka.
Haha åh, ok visst vi säger så 😘 Om ditt barn dör så kom sen och säg till mig att det var lika jobbigt som när din hund dog.
Lite härskarteknik på det och ännu en totalt onödig kommentar. Rannsaka dig själv, människa.
Yes! Du med!
Men så kan man ju inte säga, att någon inte brydde sig tillräckligt för att världen inte gick under när hunden dog? Det är fullt normalt att komma över det fort när ett djur dör? Med det sagt så får man såklart sörja hur mycket man vill och det är helt ok men att man skulle vara någon slags osympatisk kall människa för att man accepterar att en hund dör, som kanske även var gammal och man börjat ställa sig in på att slutet är nära, det är verkligen inte konstigt någonstans.
Byt ut hennes kommentar till att hennes partner dog, då hade du reagerat. Man ska inte jämföra sorg.
Jag tycker inte det är normalt att komma över det fort. Det är min åsikt dock. Känns inte som man kände för djuret på det sätt jag är van vid då, mer att ”det var kul att ha ett litet husdjur ett tag”. Förstår inte hur man kan komma över det snabbt, men alla är JJ olika som sagt.
Blir fruktansvärt arg på såna här kommentarer. För människor som inte vill ha barn och inte har barn i sin närhet, tror du inte de kan känna stor kärleken och kan känna stor sorg? Älska någon annans barn mer än dina djur varsågod, men säg inte att andras sorg inte kan jämföras med x och y.
Alltså, det står ju i mitt inlägg att jag INTE HAR BARN. Jag är alltså ofrivilligt barnlös. Men att älska en människa är inte samma sak som att älska ett djur. Men som vanligt är det lättkränkta människors dag här i detta kommentarsfältet!
Ja jag läste det, och det är bra med tanke på att du har noll empati för andras känslor. Jag pratar om andra än dig nu, om du kan tänka så långt. Man inte är lättkränkt för man inte tycker som du.
Du är lättkränkt med tanke på din starka reaktion. En stark reaktion i affekt som får dig att skriva smått elaka saker till en främling i ett anonymt kommentarsfält. Men fortsätt du, kör på! Jag har ju noll empati så varför skulle jag bry mig 😉
Du som har en stark reaktion. Förstår att du mår dåligt över att du inte får ditt efterlängtade barn men tryck inte ner andra för det.
Men du är ju också lite elak/hård?
/annan anonym
AaaaaaaahA! ” ofrivilligt barnlös ”
Den enda meningen där förklarar varför du är som du är! 🥱🤣
Olé💃🏻💃🏻💃🏻
Ni är så roliga här i kommentarsfältet, det är ju annars ofrivillig barnlösa som ni menar är galna crazy cat ladies som inte förstår ngt om riktig kärlek. Hur ska ni ha det?!
App app app nu antar du igen lady in red🤣
Absolut ingen pratar om crazy cat ladies.
Är det så otänkbart att människor är olika? Gäsp
Inte alls otänkbart, du själv verkar dock inte tro det med tanke på vad du skriver.
Utveckla? Förstår ej vad du syftar till?
Fast det kan det visst va? Jag älskar min partner mest i världen, på andra plats kommer våra katter, sen övrig familj och vänner. Har inga barn och tänker inte ge mig in i den diskussionen men gällande andra människor så nej, ingen skillnad på kärleken. Samma med sorg, sörjde en tidigare katt mer än mina morföräldrar, som jag knappt haft kontakt med liksom. Allt handlar om relation, inte art.
Jag skulle tro att den absoluta merparten håller med dig här.
Ganska snabbt? Nej, inte för alla. Jag är med på att det för de flesta iaf är värre att förlora barn, det verkar va en helt annan grej. Men att det går ganska snabbt att komma ett djur kan jag inte hålla med om. Beror på hur man är och relationen till djuret.
Min kärlek till mina katter är större än den till mina syskonbarn. Och då älskar jag syskonbarnen, iaf två av dem. Man är olika.
Men hjälp. Nivån härinne alltså…
Hur menar du? Tyckte du min kommentar var elak på nåt sätt? Eller hur är den låg nivå? 😢 Säger bara hur jag känner, inte vad som är rätt eller fel.
Har du nån diagnos??
Nej, har du? Varför frågar du?
Du vill bara vara taskig eller?
Många känner inget alls eller ogillar sina syskonbarn… Då älskar de nog sitt djur mer.
Jag tänker att sorg för ett djur är en naturlig sorg medan sorg över ett barn är en onaturlig sorg.
En hund eller katt vet man när man skaffar den att man kommer att mista den. Man vet att djuret kommer att bli gammalt och dö, om man inte förlorar det i förtid.
Jag har ägt ca 10 katter i vuxen ålder och massor av djur som barn. Klart det är en sorg att mista dem. Gud vad jag gråter!
Men jag går till jobbet och jobbar. Kommer hem och är förstörd och gråter och saknar.
Men jämföra det om jag mist 10 barn? Mina katter dog i 8-14 års ålder. Tänk om jag bara fått behålla mina barn till de åren?
Jag kommer över sorgen efter mina djur även om det då och då gör ont av saknad.
Men sorg över barn tror jag aldrig man kommer över.
Jag skulle aldrig förminska någons sorg, men tänker ändå att en förväntad död, som hos en gammal hund eller gammal mormor eller en sjuk hund man avlivar av barmhärtighet, det är ändå naturligt och förväntat.
Att mista ett barn är aldrig förväntat. Ett barn ska överleva sina föräldrar. Det mister en framtid på ett helt annat sätt än ett djur.
Folk som värderar djur högre än människor måste väl vara på spektrat tänker jag.
Det enda jag tänker säga är: vad fruktansvärt ledsen jag blev av att läsa hennes inlägg. All kärlek till Therese och Chanel ❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Jag förstår att hon är ledsen. Men man kan inte jämföra ett sjukt djur med ett sjukt barn. Jag tvivlar inte på att hon känner sorg. Men det går inte att jämföra. Har aldrig hört någon som faktiskt har barn som likställt dom med ett husdjur.
Jag tycker inte riktigt hon jämför, hon säger väl inte att det är helt samma sak?
Du kanske har rätt men jag tror nog de som känner väldigt starkt för djur inte skaffar barn. Så är det bland mina vänner iaf.
Förlåt, Förlåt, jag vet att öppet spår är imorgon. Men jag har en fråga. Jag var beräknad att föda förra torsdagen, så bebisen bör komma vilken stund som helst nu (hoppas jag), varför jag inte väntar tills imorgon. Jag undrar om det finns någon barnmorska här som kan svara på om det rent praktiskt är bättre att vara rakad inför förlossningen eller spelar det ingen roll?
Du måste skoja?
Haha nej, faktiskt inte. Tänker typ om man spricker eller vid undersökningar under förlossningen. Har NOLL koll
Det spelar säkert ingen roll alls men det är nog lättare att sy ihop om det inte är mycket hår i vägen. Men går säkert jättebra osvsett.
Ja, du måste vara helrakad. Annars kommer barnet direkt ta skada av att komma ut ur ett hårigt underliv. Det kan ge men för livet.
Zzzz
Tror nog vi båda förstår att det inte är det jag tror. Men alltid jätteroligt med överdriven sarkasm.
Ring MVC och fråga din barnmorska.
Hej Länsstyrelsen är allt jag tänker när jag ser det här.
Varför?
Av erfarenhet så tog jag bort håret inför förlossning nummer två, när man blöder efteråt och inte kan använda tampong kändes det betydligt fräschare, var inget jag tänkt på inför första förlossningen. Också att jag verkligen INTE ville gå loss med en hyvel där nere efteråt direkt.
Tack snälla för svar!
Jag kan garantera att det inte spelar någon roll.
Barnmorska på förlossningen här. Spelar ingen som helst roll. Kom som du är!
Finns typ inget jag bryr mig om så lite som folks sjuka djur. När någon på jobbet berättar om att deras hund eller häst varit hos veterinären vill jag bara ropa FY FAN VAD OINTRESSANT HÅLL TRUTEN.
Och människor som ens jämför djur med barn borde få stryk.
Herregud vilken dålig tisdag folk har idag 😬
Kommentarsfältet verkar ha blivit en samlingsplats för udda utanförtyper med bristande social kompetens. Trist eftersom den typen av onödigt tjafs tar upp så mycket onödig plats och förstör i övrigt intressanta trådar.
Haha, sjukaste jag hört. Vilken analys.
Är det verkligen det sjukaste du hört?
Haha men ta inte allt så bokstavligt.
En hund som hallucinerar och inte får ro att sova… då lever hon bara för ägarens skull. Att hon har en specialist säger ingenting, ju längre hunden lever desto mer pengar tjänar veterinären…
Jag tycker tyvärr det låter som djurplågeri här, det finaste vi kan ge våra djur är ju att INTE plågas. Det får ju inte gå för långt detta att låta sin hund/katt/kanin osv leva till varje pris.
”Ju längre hunden lever desto mer pengar tjänar veterinären” Ehh va?
Kan sätta väldigt många kronor på att den/de veterinärer som undersökt hunden rekommenderat avlivning men att Therese inte gått med på detta utan vill greppa sista halmstrået som är neurologen.
Stackars hund.
Lider ju.
Varför låta den leva så?
Ego.
Man måste som människa rannsaka sig själv över för vems skull man håller en mycket sjuk hund vid liv. Vad jag kan utläsa så lever den redan på övertid. Rent krasst borde hunden förmodligen tagits bort direkt eftersom den är gravt missbildad.
Att vara djurvän är för mig att jag har möjligheten att ge mina djur ett bra liv så länge som djuret mår bra fysiskt och psykiskt sen måste det sunda förnuftet och inte känslorna avgöra när det är dags för djuret att vandra över regnbågsbron.
Numera är de flesta veterinärerna villiga att göra ”allt” fast det egentligen bara är konstgjord andning för ett djur som lider. Man erbjuder undersökningar och provtagningar som kostar djurägare och försäkringsbolag multum. Man utnyttjar tyvärr att folk tror att det är så man måste göra om man verkligen älskar sitt djur när man egentligen borde förklara för den ledsna djurägaren att djuret mår så dåligt att det är djurplågeri att fortsätta att hålla det vid liv.
Verkligen 🥺 Skulle aldrig kunna se min hund plågas så stackars liten.
Jag håller med dig, jag hade en jättebra veterinär till min hund som verkligen var rimlig och hade sunt förnuft gällande behandlingar osv.
Tyvärr blev hunden akut sjuk på kvällen (han var gammal) och vi var tvungna att åka till Anicura, där gjorde de 3 röntgen och 2 ultraljud för att konstatera att han hade cancer i princip i hela kroppen och organsvikt, som inte gick att göra något åt.
Hade vi istället åkt till den vanliga veterinären hade hon troligtvis gjort ett ultraljud och sagt att det är läge att ta bort honom, han var ändå 15 år gammal.
Då hade inte fakturan hamnat på 29k för 6 timmar, men det är nog som du säger att ägarna idag vill göra allt till varje pris.
Även om det hade gått att operera honom hade vi aldrig gjort det, det är inte att vara en djurvän för mig.
Vi ska inte glömma att det gör inte ont för hunden att få somna in, det gör bara ont för oss.
Det har gått 2 år och jag saknar fortfarande min hund, men jag vet att han led inte en dag och det är jag stolt över.
Skyll inte på veterinärerna. Det är djurägarens ansvar att fatta beslut om avlivning, vilket väldigt många tyvärr har väldigt svårt att göra. Ingen veterinär eller klinik kan eller vill tvinga en djurägare att behandla ett svårt sjukt djur med dålig prognos. Att avliva djuret finns alltid med som alternativ. Många har dock som sagt svårt att fatta det beslutet.
Och hon ska vara djurvän. Låta hunden lida sådär.
Det enda jag vet om situationen är det jag läst här. Men baserar på det så är det helt obegripligt hur man kan vara så egoistisk och hålla hunden vid liv. Konstant skräckslagen och sover knappt. Tycker det är djurplågeri. Eller överdriver hon för sympatier?
Tänk att vi utan problem avlivar djur för att de ska slippa lida men vi tillåter inte dödshjälp till människor som lider när de är dödssjuka (för info tycker jag det finns både bra för- och motargument angående dödshjälp).
Men jisses. Ja det är klart att man måste rannsaka sig själv som djurägare men man kan ju inte avliva det första man gör hur som helst heller. Oj hunden har ont i örat, ska inte behöva lida under tiden den medicineras , avliva. Har klåda , stackarn behöva klia medan vi behandlar den, avliva. Har hennes hund levt ett drägligt liv trots sin diagnos tills nu är det väl helt rimligt att ha haft den kvar, det kanske går att behandla även förvärringen av symtomen? Nej avliva avliva avliva. Therese har ju tagit bort djur förr, tvivlar inte på att hon kommer ta rätt beslut.