Är jag problematisk OCH(!) lite störd?

Eftersom internet är internet och riktiga världen den riktiga världen bestämde jag mig för att maxa detta förra veckan. I onsdags förmiddag när jag godkände kommentarer och insåg att jag redan innan klockan slagit tio varit problematisk på hela sju sätt så bestämde jag mig för att det vore härligt att bara få vara en liten stund. Jag la in min dator och kamera i ett skåp, låste mitt kontor och gick därifrån. Jag satte mobilen på måne och mute:ade alla aviseringar på sociala medier. Jag gick och tränade, köpte en bok, ett nice rödvin, ingredienser till ett bröd. //Sandra Beijer

Sandra Beijer stängde ner sin blogg i flera dagar för att hon fått läsa att hon är problematisk i sina kommentarer.
Hennes läsare har synpunkter på allt från vem hon dejtar (som hon inte avslöjar identiteten på) till att hon äter avokado och detta fick henne alltså att ta en analog semester.
Kanske är det min ålder, kanske är jag smått störd men folk tycker att jag är problematisk mest hela tiden på min blogg, men varför skulle jag bry mig om det? Jag får hela tiden höra att JAG är problematisk och då handlar min blogg inte ens om mig.
Herregud, borde jag egentligen ligga som ett knytte och gråta på golvet?
Problematisk? Vem fan är inte problematisk?
Jag har varit problematisk sedan 1980. Frågor på det?

Kan man inte hantera att människor kommer ha åsikter om en – som offentlig person eller annat problematiskt kvinnostycke som jag – då ska man inte hålla på med det här. 
Herregud!
Oavsett vem du är och vad du sysslar med – musiker, skådis, författare mm – så kommer du aldrig någonsin kunna blidka alla. Det kommer ALLTID finnas de som ogillar det du gör.
Ska du då lägga din tid på att försöka ”omvända” och få de som inte gillar dig att gilla dig, eller ska du göra din grej för de som älskar det du gör?
Man väljer vad man lägger sin energi på and if you can’t stand the heat, get out of the fire.

Människor som konsumerar sociala medier har kommit in i en zon där de ifrågasätter.
De ifrågasätter MYCKET! Nästan allt skulle jag vilja säga och jag tror inte att våra kära influencers är vana vid det. Minsta ifrågasättande blir till hat och kritik och att de är problematiska, och det skulle med största sannolikhet kunna tonas ner både en och två nyanser – helt klart.
Jag skrev om det här.
Men nu är det så, och det är säkert delvis både min och Aningslösa influencers förtjänst och det skäms jag inte för i så fall..

Men… som influencer kommer du inte kunna styra över hur dina följare kommenterar (så vida du inte stänger av dem), det enda du kan styra över är hur DU hanterar det. 
Låter du dig påverkas och ätas upp av dem eller låter du dem vara vad de är – kommentarer från människor som inte känner dig och som enbart vet saker om dig som du medvetet valt att dela med dem?
Varför bry sig om vad främlingar tycker om dig så länge dina nära och kära tycker att du kickar ass? Deras åsikt är väl det viktigaste – inte vad okända människor anser på nätet.

Annars är kanske förslagen i den här kommentaren något att ta fasta på. Jag tror det skulle kunna funka för någon som Sandra, som berättar historier ut det mesta.

Jag är skribent, snarare än bloggare!
Betyder det att jag kan flyga jorden runt utan att behöva oroa mig för att vara en dålig förebild? 😉

124 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Sandras blogg har blivit väldigt opersonlig och jag tror att hon inte är så intresserad av att blogga längre. Såklart helt ok, men jag tror det är därför hon snöat in på detta nu, som ett legitimerande av hennes distansering från bloggen. Jag har följt henne i minst tio år, så visst är det sorgligt om hon slutar, men jag kommer inte sakna bloggen som den är i dag.

      ’Hemlig ärlig’ kommer med bra förslag tycker jag – tror det skulle passa Sandra att bara skriva enstaka texter på de tema hon verkligen har lust att skriva om: mat, litteratur, betraktelser. Dessutom, killen hon är ihop med är väl samma som hon beskrev att det blev slut med delvis pga att ’det inte passar alla att kastas ut i offentligheten’ eller nåt sånt. Vilket jag förstår. Kanske en helt naturlig övergång nu när hon faktiskt etablerat sig som skribent/författare att vara mer selektiv i vad hon delar med sig av, och hur och när.

      Jag håller med. Jag tror också hon får mer kritik för att hon slutat släppa in läsarna på det privata. Det blir lättare att kommentera lite elakt när Sandra inte skrivit något på väldigt länge som får en att känna för henne. Vilket jag förstår blir en naturlig reaktion när folk är kritiska, hon sluter sig ännu mer och ger bara selfiiesar och våffelrecept. Och ja det är säkert jättemånga läsare som uppskattar att se vilka kläder hon hade på sig förra veckan, men jag och säkert andra vill ha något djupare. Jag läser endast bloggen numera av vana och saknar tiden då det kom smarta inlägg om feminism, kärlek och vänskap.
      Däremot tycker jag att Sandra är fantastisk på att ta kritik? Att hon verkligen månat om att läsarnas åsikter ska ha betydelse och att hon väldigt gärna velat göra rätt för dem. Nu tror jag dock att folk har gått bananas och att pleasa läsarna är typ omöjligt och då går hon kanske sönder lite istället?

    Jag tycker att hennes lilla semester lät asnajs. Säkert välbehövlig också

      Ja detta inlägg kändes väldigt förminskande… kan verkligen förstå att det blir tröttsamt med kommentarer om precis allt lan gör, oavsett hur välskrivna de är

      Eller så vill man bara ha en blogg? Med bilder och text. Måste man vara beredd att acceptera allt bara för att man har en blogg som råkat blivit populär? Vem kommer vilja blogga i framtiden då?

      F.ö så går det inte att jämföra din och Sandras bloggar. Kul för dig att du fixar all kritik strålande men behöver det betyda att alla ska göra det? Och precis som du sa, din blogg handlar inte om dig vilket borde göra det lättare att stålsätta sig hårda kommentarer.

        Äsch, skulle inte hamna som svar här ju

    Fast alltså. Att ifrågasätta huruvida någon äter avokado är väl knappast hat och drev?
    Många av de ifrågasättande kommentarerna hos Sandra var välskrivna, sakliga och trevliga.

      Jag tycker också att den lilla kritik Sandra får är trevligt skriven (nu vet vi ju inte vad hon moddar bort?) Men jag tycker det märks att det är pålästa och kloka personer som skriver.

      Har hon (eller någon) sagt att det är hat och drev? Är väl helt ok att tidvis tröttna på folk som sitter på internet och bara måste vädra sina åsikter om att någon äter avokado eller typ vänder sittdelen på barnvagnen framåt ”för tidigt”. Oavsett om det är ”trevligt och påläst”.

    Påverkade och triggade? Jag tror att majoriteten av BBs läsare är vuxna. En vuxen person som triggas av en blogg ska inte läsa bloggar. Varför ska Camcam vara neutral? Vem har bestämt det? Jag hittar inte info om att det här är en neutral blogg, granskande ja, grävande och rotande, men neutral?
    Jag förstår inte hur Camcams skrivande styr hur läsare kommenterar, kan du förklara?

    Word, CamCam.

    Nu läser jag inga andra bloggar, men förvånas över att alla de här influensertjejerna inte klarar att bortse från den obefogade kritiken de får eller klarar att bemöta kritiska kommentarer på ett vuxet och balanserat sätt. De framstår som osäkra tonåringar i princip allihop. Skriker om mobbing, hat och drev. ”If you can’t stand the heat, get out of the kitchen.”

    Argumentet att de förlorar sin inkomst om de slutar blogga är iofs relevant, men det är som för vem som helst: vantrivs du på jobbet kan du alltid hitta ett annat jobb.

      Ja, om det är så fruktansvärt svårt och jobbigt att vara influencer finns det en otroligt enkel lösning: Sluta! Ni kommer inte svälta, det finns nämligen massa andra jobb att få. Jag är så trött på tjatet om hur svååårt det är att blogga och hur dåligt de mår. Passar det inte, lägg ner bloggen. Ingen tvingar er att fortsätta.
      De är så bortskämda, vill ha alla fördelar med att vara kändisar, vill bli sedda som entreprenööörer och ha ett glassigt jobb där de kan göra precis vad de vill. Men att bli ifrågasatte om flygresor, smygreklam och skönhetsingrepp, nej se det går inte! Då är de plötsligt inte företag eller entreprenörer, men små sköra flickor som spenderar helgen gråtande i fosterställning för att en elak läsare frågade om hon tänkt över sitt stora miljöavtryck. Hur ska ni ha det? Antingen är ni professionella och företag som måste tåla kritik precis som alla andra företag, eller så är ni små tjejer som skriver dagbok som hobby, utan att få betalt för det. Ni kan inte sitta på två stolar, antingen är ni företag eller privatpersoner. Bestäm er för vilken stol ni vill sitta på och.

        +1

        Precis så känns det, helt omöjligt att ha en diskussion med dem när de skiftar roller sådär. Sandra är extremt snabb med att påpeka att hon bara är en liten ensam person som skriver när hon får kritik, samtidigt ger hon ju sig in samarbeten som kanske kräver att man gör lite research och är proffsig på ett annat sätt. KRY-grejen var ett sånt tydligt exempel, nej jag har ingen aning om vad detta handlar om egentligen, jag bara skrev något för att upplysa om denna tjänst och tog 100 000 för det typ.

        Finns det inlägg på denna blogg som handlar om dubbelheten i influenceryrket, att kapitalisera på sin livsstil och ta emot pengarna, men inte kritiken typ? Skulle gärna läsa mer diskussioner om det.

          Ja gärna, det vore intressant att läsa.

        AMEN! Otroligt tröttsamt. De kan ju prova hur det är att vara undersköterska på akutmottagningen istället. Jobba obekväma tider, övertid, men ändå en sketen lön på 22 000 kr/månad. De hade inte klarat en dag utan längtat tillbaks till sin bekväma tillvaro framför Macbooken.

    Jag har inte sett ett exempel på bloggare som kan hantera kritiska kommentarer utan hoppar direkt till troll och liknande epitet. Väx upp och inse att du ofta har privilegier som inte andra har. Du styr din egen tid, behöver aldrig vabba eller sjukskriva dig, du har ingen utbildning (ofta) men tjänar ändå rätt bra, du har aldrig haft ett vanligt jobb, du får många gratissaker som du inte deklarerar, det är högst frivilligt att blogga.

      Jag tänker också att klimatet i övrigt blivit hårdare. Tänker bland annat på lärare som nu behöver gå kurser i självförsvar för att elever blivit våldsamma. Har jobbat statligt i elva år, med yrken som är extremt tuffa där personer/”kunder” ifrågasätter mig dagligen. Jobbar just nu som civil krimutredare och får ofta en telefon uppkörd i ansiktet under förhör, något som aldrig hänt tidigare. Tänk att ex jobba på verkstad så är det någon som tar kort på dig när du arbetar för att kunna använda emot ditt arbete.

      Tycker Elsa Billgren är bra på att föra en vettig diskussion med sina läsare.

    Sandra skriver ju böcker och måste väl få negativa recensioner där också någon gång? Inte slutar hon skriva böcker för det?
    Hon sa i en podintervju att hon tjänar mest pengar på bloggen och inte kan leva den livsstil hon vill bara genom att skriva böcker. Så jag tror hon känner att bloggen är ett trist jobb hon måste stå ut med för att få de pengar hon vill ha.

      Kollade faktiskt recensioner på böckerna på Goodreads och det var genomgående 2 eller 3 av 5. Nästan alla skrev samma saker. Fint språk, men mycket överromantiserande, platta karaktärer osv. De allra flesta som skrev var trogna läsare av hennes blogg. Men inte ens dom älskade det. Utan bloggen tror jag kanske inte hon skulle få ge ut böckerna. Den står ju för både marknadsföring och läsare.

      Men en annan sak. Ni som tycker att det är så töntigt att man tar åt sig och blir ledsen ibland. Vi har väl alla bra och dåliga dagar? Vissa dagar pallar man mycket, andra dagar går allt rakt in. Speciellt om man är känslomänniska. Lite förståelse kan man väl ändå ha för att det inte är kul att starta varje dag med att läsa en lista över vad som är fel på en.

        Fast vi andra som får ta skit på våra jobb inom vården, på myndigheter, som politiker, som jurister osv kan inte ta en veckas ”semester” så fort någon varit lite kritisk. Inte ens när vi blir utsatta för hot och våld kan vi bara ta semester. Bloggare har det ganska väl förspänt.

          Jaa! ”Skriv en avvikelse” är det stöd man får när man fått en magspark och blivit jagad av aggressiv patient genom korridoren, eller fått höra hur värdelös man är av någon anhörig, när behandlingen inte biter på deras sjuka mamma.

          Tråkigt såklart. Men bara för att de flesta inte kan ta en paus betyder det ju inte att den som faktiskt har möjligheten ska avstå?

          Ja absolut har de det förspänt, säger inget annat. Bara att det inte är konstigt om man blir ledsen över att starta dagen på det sättet.

          Sa ingenstans att ”inom vård och myndigheter har de det mycket lättare!”. Absolut inte! Det var en extrem parallell att dra. Ert jobb påverkas väl inte av bloggares pauser?

          Kan ju kontra med att folk svälter ihjäl idag någonstans i världen, det är väl värre än att ha ett tufft jobb?!!!? Ser du hur den typen av argument inte leder någonstans?

    Nu kan der ju vara så att Sandra får en massa kommentarer hon inte godkänner som vi då inte ser, men inte är det något ”drev” i hennes kommentarsfält.

    Det pratas mycket om det nya, hårdare klimatet på internet och bland de som kommeterar men jag tror att det rör sig om att folk idag faktiskt är mer om och kring sig, och inte köper allt med hull och hår.

    Har inte följt Sandra precis hela vägen, men hon har bloggat på samma sätt i 10 år, det kanske är dags för något nytt nu?
    Jag personligen tycker inte det är så intressant längre att läsa om vad folk har på sig, vad de köpt/ planerar att köpa för prylar etc.
    Tror att många med mig tycker likadant.
    Tror inte att bloggar i dess nuvarande form håller länge till.

      Nej, influencers storhetstid är nog förbi. I alla fall de som inte lyckas följa med sin tid och har ett ganska unikt innehåll, för det finns ju ett sådant överflöd nu, alla vill bli influencers och stanna hemma och blogga om sina frukostmackor. Tänker att vi är på väg att nå peak influencer, och i takt med att folk börjar tröttna lite mer på sociala medier minskar det nog lite.

    Är det inte bara helt mänskligt att bli påverkad av de folk tycker om en? Jag hade personligen tagit det hårt och blivit ganska ledsen om jag fick en massa negativa komentarer om min person. Tycker inte det är konstigt att bloggare påverkas av sitt komentarsfält, tänk er själva varje dag läsa negativa saker om sig? Att camcam inte tar åt sig kan ju bero på att hennes komengarsfält 95% handlar om kritik mot andra influensers, och komer det en nefagiv komentar riktad mot henne så blir det antingen komentar om stt personen är knäpp o blir blockad, eller så kommer folk i komentarfältet till undsättning.
    Självklart måste man kunna ta kritik, men tycker oxå att komenterandet o kritiken mot många ofta ballar ur. Folk ser det som en jävla rättighet att anonymt få kräkas ut all sin ilska och ”kunden har alltid rätt” mentalitet

      O innan folk kritiserar min stavning, jag har en ny mobil jag uppenbarligen inte lärt mig hantera helt och kaffe har jag inte fått i mig än.

      Vad jobbar du själv med? I de flesta yrken får man ta emot kritik och hot. När jag jobbade som tågvärd fick jag motta hot och kritik vaaaarje dag! Tänk på väktare, poliser, läkare, biljettkontrollsnter… i många jobb ingår det tyvärr. Och de tjänar väldigt mycket mindre än bloggare! Och måste dessutom fortsätta jobba varje dag.

        Vad är det med folk som inte kan åka tåg utan att bete sig som svin!?!?

        Bara för att du utsätts för de på ditt jobb betyder det inte att det är acceptabelt. Det kpmmer alltid finns svin o dom som har det sämte än man själv har det, det betyder inte att man måste vara nöjd med de. Bara för att du får skit på jobbet ska andra inte behöva acceptera att dom oxå får det.

        Fast det är skillnad att få kritik för det jobb du utför eller den tjänst du har (tänk p vakt, du är hatad för ditt yrke, inte person) medan bloggare ifrågasätts för sin PERSON. Skillnad.

    Kan inte annat än att hålla med. Bloggbevakning har förändrats. Tonen i inläggen har blivit hårdare och kommentarerna följer i samma spår. Inlägg om Isabella, Anna Book etc. är alltid väldigt hårt skrivna som lämnar efter sig en väldigt bitter smak. Att saklig ge influncer kritik tycker jag är helt rätt. Alla yrkeskårer ska tåla att granskas, men på rätt sätt och inte pga personligt vendetta mot vissa influencer, som blir så tydligt i vissa av dina inlägg Camilla.

    Jag tycker att den här bloggen behövs, men den skulle tjäna på att vara mer saklig i sin kritik.

      Bloggbevakning är en väldigt stor maktfaktor i bloggvärlden och bland influencer. Att granska bloggar och influenser behöves, finns inte något yrke i världen som kan undsatt granskning. Men det är skillnad på saklig kritik och personangrepp eller vinklade inlägg. I varje inlägg du skriver om Isabella, så lyser din avsky mot henne igenom, man behöver inte ens läsa mellan raderna. Denna blogg skulle må gott av att du tog åt dig av deb sakliga kritik många läsare framför om dina inlägg om Isabella. Den typ av saklig kritik skulle verkligen du Camilla tjäna på att ta åt sig av, för att öka din trovärdighet. Jag läser inläggen om Isabella men har svårt att skilja på vad som faktiskt är den fakta som behöver kritiseras och din avsky mot henne som influencer.

      Jag tror att din blogg bidrar till väldigt mycke matnyttig konstruktiv kritik mot yrkeskåren influenser men likväl bidrar den också till en extremt hård ton i kommentarerna, där det är okej mot vissa influencer med tex personangrepp och negativa konnentrarer om utseende.

        ”Bloggbevakning är en väldigt stor maktfaktor i bloggvärlden och bland influencer.”

        Något överdrivet kan jag tycka.

    Så tröttsamt med bortskämda bloggare. Majoriteten har aldrig haft ett ”riktigt jobb” de har inte ens haft ett sommarjobb. Majoriteten har bara gått ut gymnasiet men tjänar så mkt mer än folk som studerat flera på universitetet. De lever i en egen bubbla tillsammmans med andra personer i samma sits. Helt verklighetsfrånvända. De tror ju att deras liv är ”the though life” med all press. Buhu. Folk tar betydligt mer skit för mindre ön vad dessa gnälliga flickor ta. Väx upp för fan.

      Fast just Sandra Beijer har både eftergymnasial utbildning och har jobbat som reklamare (?).

        Och på 7eleven va???

        Det stämmer, men hon är också en rikemansunge som troligtvis glidit på en räkmacka i många situationer där andra fått kämpa och stressa mer. Värt att ha i åtanke!

          Och av någon anledning så har hon ingen kontakt med sin pappa tex. Vilket antagligen innebär att hon haft det kämpigt på andra områden.

          Och på grund av det förtjänar hon otrevliga kommentarer? Eller vad är din poäng?

      Snarare du som lever i en bubbla, en bubbla där du är bäst och det är irriterande att det ändå går bättre för andra. Buhu, väx upp för fan och inse att livet inte är baserat på objektiv rättvisa.

        Fantastiskt svar, det ska jag ta upp nästa gång feminister klagar på att kvinnoyrken har lägre löner.
        Det är egentligen märkligt att feminister aldrig klagar på att bloggtjejer tjänar mer än en manlig sjuksköterska eller gymnasielärare.

          Varför skulle feminister klaga på det? Inte hört någon klaga på att en manlig läkare tjänar mer än en kvinnlig undersköterska heller, däremot att en manlig läkare tjänar mer än en kvinnlig läkare tex.

            Gott om klagande på t.ex. att kvinnliga barnmorskor inte tjänar lika mycket som manliga sjukhustekniker.

    Sjukt tråkig stämning på hennes blogg nu. Jag fattar att hon blir trött på det ständiga ifrågasättandet men väldigt mycket av den kritik hon får är ju trevligt och klokt skriven, men hon och hennes fans buntar ihop alla som inte enbart dyrkar marken hon går på och vill diskutera till haters typ. Tiden då man bara fick hurrarop och beröm som influencer är nog förbi, de tjänar ju pengar på sitt varumärke genom att många gånger promota en ohållbar livsstil, då får de tåla lite frågor, precis som vilket företag som helst.
    Tror många längtar efter andra berättelser nu, och att det blir frustration när Sandra inte känner att hon kan leverera dessa på samma sätt som exempelvis Elsa Billgren som anstränger sig för att följa med i tiden och miljöfrågorna på ett annat sätt, utan att för den skull kompromissa bort sig själv.
    För mig är det helt meningslöst att följa en influencer som inte inspirerar till något bra, bakishistorier och konsumtions och flyghets finns ju på tusen andra platser liksom.

      Själv tycker jag om att läsa om bakishistorier, resor och fina saker folk köpt.
      Bloggar, instagram och motsvarande plattformar är liksom nöjesläsning. Det är sjukt tröttsamt att folk ska hacka och shamea sönder t.ex. bloggerskor för att de inte för all världens kamp på sina plattformar, trots att det så uppenbart inte ens någonsin varit tänkt att bloggen skulle användas så.

      Läs inte lifestylebloggar om ni inte fixar att det handlar om en persons livsstil. Och låt den som är utan skuld kasta första stenen. Herregud, världen går inte under bara för att en svensk käkar avocado.

        Läser inte så mycket där heller längre. Och kommenterar här ifall det är något som jag tycker är intressant att diskutera eftersom Sandra inte vill ha diskussioner i sitt kommentarfält som det verkar.

        Men jag tror det är viktigt att se även det större perspektivet, att vi behöver ställa om. Och då är de som gör reklam för saker en del av det, precis som att livsstilsmagasinen ändrar en del av sitt innehåll för att följa med sin tid. Man behöver inte skamma alla bloggare för det, men att ifrågasätta berättelser ibland som når väldigt många är fullt rimligt.

        Sen, som någon skrev nedan, men sluta läs då kommentaren är ett väldigt enkelt sätt att avfärda precis all kritik mot sig själv på ett väldigt bekvämt sätt, tror ni en tidning skulle svara sina läsare så, det är väldigt oproffsigt?

    Förstår henne helt, blir otroligt tröttsamt med alla självgoda kvinnor som skriver en på näsan om allt möjligt i det enda syftet att själva framstå som lite bättre. Att klaga på någons avokado eller flygresor kommer inte göra världen bättre, tvärtom. Det är enbart ett egenköpt avlatsbrev att visa upp för andra.

      Och man kan ju undra varför så många som läser Sandras blogg är perfekta och avstår avocado, flygresor, sojabönor, kött, fisk, fågel och mittemellan. För man klagar väl inte på någon (eller någon levnadssätt) om man själv inte gör alla rätt?

        Sandra har många pålästa läsare, det är långt ifrån bara klagande på om hon åt en avokado eller inte i kommentarsfältet utan handlar mer om vad hon lyfter fram, promotar eller gör reklam för när hon får kritik av fler än en om något. Det som blir lite konstigt när hon kapitaliserar på sin livsstil är att det mesta kanske tas som personlig kritik men egentligen är det inte någon större skillnad mot när en tidning som ex Vagabond fick massa mejl från sina läsare och valde att skriva fler artiklar om tågresor efter önskemål. Det handlar om innehållet, inte henne som person. Men blir personligt eftersom hon skapar innehållet utifrån vad hon gör på dagarna.

          Fast det är ju personlig kritik.
          Kvinnorna som polisar andras beteende på det här extrema sättet skulle vara kvinnorna som går med i religionspolisen i Iran och Saudiarabien och trakasserar kvinnor som tar av sig slöjan.
          Tänk på det en stund.

            Jag tror att det kanske finns lite olika typer av kritik, även i ett kommentarsfält. Men att allt blandas ihop till haters av människor som aldrig lärt sig hantera kritik i sin yrkesroll. Tycker det är lite skillnad på att kommentera någons utseende eller vad dom åt till frukost och att kritisera ett samarbete eller ge en allmän önskan om en annan inriktning i innehållet.
            Kanske skulle Sandra kunna skriva ett inlägg om hur hon ser på synpunkter överlag. Vill hon ha sina läsarers synpunkter överhuvudtaget (vissa bloggare vill ha diskussioner i sina kommentarsfält när de skriver om vissa ämnen) eller vill hon inte att man skriver alls om man inte samtidigt ger henne beröm eftersom hon inte gillar att bli ifrågasatt och mår dåligt av det. Tror det skulle underlätta om folk visste, det är ganska olika på olika bloggar.

      Ja kan verkligen förstå att det blir frustrerande att få kritik för precis allt, särskilt av personer man inte har någon aning om hur de gör själva.
      ALLT är ju liksom dåligt för vår miljö, mat skippas långt, textil industrin är förjävlig, flygresor, bilresor, kött, avokado, kaffe. Tyvärr är det ju så vårt samhälle ser ut nu och det är ju i princip omöjligt att leva helt miljövänligt. skulle också bli smått tokig om folk satt på sina höga hästar och hade åsikter om allt.
      ( obs är helt med på att hon med flera bloggare flyger extremt mycket, vilket känns ganska enkelt att åtgärda))

      Jag har följt Sandra från och till i 10 år men kollar hennes blogg alltmer sällan nu. Ingen förnyelse.., sen tror jag också att många av oss som följt henne sedan dag ett inte är på samma plats som henne i livet längre, och sen att den blivit mycket mer opersonlig och därför mycket mindre intressant. Tycker det är himla trist för jag älskade hennes blogg när jag var yngre.

    Jobbar som sjuksköterska och upplever i perioder att man får ta omänskligt mycket skit och det för saker man ofta inte själv har möjlighet att påverka. Man är tidspressad, ska stå för planering och handledning och ibland hinner man inte, man glömmer ibland saker som inte är absolut prio. Patienter och anhöriga blir hotfulla om de inte får som de vill med sjukskrivningar/läkemedel etc. Ibland tar jag åt mig, ifrågasätter egna beslut och kompetens när arbetspasset är över, särskilt i perioder man själv inte känner sig tip top. Mitt yrke är en del av min identitet och därför blir det ibland att man tar åt sig personligen, när det blir för mycket av klag och ifrågasättande. Med det sagt kan jag säga att jag till viss del förstår att man som bloggare behöver ta en paus när det blivit för mycket kritiskt ifrågasättande om man är hyfsat genuin i det man presenterar på bloggen. Skulle också vilja släppa allt ibland å bara gå ut från jobbet och vara själv. Men jag skulle aldrig byta jobb för någonstans älskar jag det jag gör. Fast om jag en dag skulle känna att det negativa övervägde det positiva skulle jag inte tveka att sluta. Men som flera skrivit häruppe så tror jag att det för många influencers kan vara svårt att ge upp den livsstil de vant dig vid, de är priviligierade på många sätt utan att kanske alltid vara medvetna om det. Tar nog emot en hel del att tex börja plugga och skaffa ett ”vanligt” jobb även om man tröttnat på bloggandet.

      Fast jag tex oj vilken nöjd och positiv patient jag varit som fått bra vård efter tex gallstensoperation. Så nog finns det massor av patienter som är trevliga och nöjda.

        Man måste inte vara nöjd och positiv såklart, man mottager ju vård av en anledning och det är ju inte patienternas fel att avdelningar är överbelastade och underbemannade.

    Bra inlägg.
    Vill man inte ha kommentarer stäng av kommentarsfältet eller sluta skriva.
    Vill man inte skapa ringar på vattnet skriv om sånt som är neutralt och sluta hävda sin egen person och välj strider.
    När man kommenterar, ge f_n i personangrepp, både trist att läsa och helt onödigt skapar bara dålig stämning.
    Gillar man inte bloggen, sluta läsa.
    Det är väldigt mycket maktspråk i kommentarsfälten och jag förstår att folk skriker troll. Många är inte ens medvetna om att de använder maktspråk i sin kommunikation med andra.

      Syster yster bra skrivet och håller med. ?

      Kan man inte gilla en blogg men inte alltid innehållet?

      Trött på ” sluta läs”. Vad är det för bemötande?

      Projicera det på andra yrkeskategorier så förstår du det absurda.

      //Moa

        Precis. Ingår i alla yrken att sålla och bestämma vilken kritik som är relevant och utvecklande, och vilken man kan strunta i att lyssna på.

        Moa – sluta läs är ett val inte ett bemötande. Utan sluta läs blir alternativet sluta skriva sånt jag inte vill läsa. Med den uppmaningen börjar vi hamna i tassemarkerna.

    Jag tror att många bloggare nog kan hamna i en egen liten bloggbubbla som kanske inte är så sund i längden. Tänker speciellt på bloggare som enbart bloggar hemifrån och inte träffar så många andra på dagarna, såna finns det ju rätt många av. T ex Engla, hon verkar må jättebra av att jobba inom skolan som hon gjort nu ett tag – så himla kul för henne! Om man jämför med hur hennes dagar sett ut tidigare ensam i huset på landet, år efter år med pw:s, smoothies, inspo-collage och dagens outfit.

    Dom bloggar jag följer där har vi läsare och bloggaren en bra och mogen dialog. Finns bloggare som mår skit och låter det gå ut över läsarna. Då biter dom den hand som föder dom. Nej följer bara när det är ok stämning . Och har dom en dålig dag behöver vissa inte låta det gå ut över bloggen. absolut ok att skriva att hen mår dåligt men starta krig i kommentatirsfältet är dålig stil.

    Jomen precis. Jag har en pytteliten blogg, men jag kan relatera på ett annat sätt; sedan drygt 30 år tornar jag upp mig över de flesta andra med 197cm i strumplästen. Skulle jag bry mig om alla män som får mindervärdeskomplex och alla kvinnor som blir avundsjuka pga min blotta existens skulle jag kunna dra en filt över mig och krypa ner under en sten och dö! Spiken som sticker ut lockar hammaren att slå. Till sist måste man välja – leva sitt eget liv eller fortsätta att försöka passa in i n

      någon sorts icke-existerande normalitetsmall som inte passar någon??

      Dock är det nog knappast någon som är avundsjuk. Sluta sprida myten om att kvinnor jämt är avundsjuka och inte kan samarbeta m.m. Eftersom du är ovanligt lång kan det vara så att vissa låter blicken hänga kvar lite längre p.g.a. just det, inte ”avundsjuka”. Suck.

      Vet inte varför någon skulle vara avundsjuk på att du är extremt lång? Sen när är det ett ideal att vara nästan 2 m som kvinna? Fotomodeller på catwalken är 175-180 cm. Jag tror folk kollar på dig för att du är lång, utan att lägga någon värdering i det.

    Men jo CC, din blogg handlar väldigt mycket om dig.

    Det här inlägget blev ju väldigt mycket om dig. Hur kan du inte se det?

    Så gott som alla dina inlägg är färgade av dig och ditt agg mot en person. Likaså är dina inlägg gällande de du gillar/är rädd för smörigt gulliga.

    Att du inte själv är uppmärksam på det är uppenbart. Du verkar helt renons på hur andra märker det/påtalar det och ber dig sansa dig.

    Du förklarar att du tycker att ”det viktiga är vad nära och kära tycker”.

    Hur tänker du öht? Vad har dina nära och kära med ditt jobb att göra? Om mina väldigt subjektiva släktingar tycker jag är bäst så behöver jag inte bry mig om vad chef och klienter tycker?

    Väldigt märkligt resonemang. Självklart vill jag göra ett bra jobb och känna att jag uppfyller kraven och ger kunden det den behöver/vill ha. De betalar för min tid. Får jag kritik så lyssnar jag och bemöter. Ibland måste jag backa och ta till mig och ibland kan jag få förståelse för mitt agerande. Aldrig att jag kör över den som faktiskt försörjer mig.

    Du försöker skydda dig bakom att du är skribent. Det betyder endast att du skriver. Inte under vilken form eller med något som helst ansvar. Utgivningsbeviset som arbetsdokument använder du frekvent när det passar dig. Några andra journalistiska regler, som krav på opartiskhet tycks aldrig ”slå rot” i dig. Tyvärr!

    Du tar heller inget ansvar för din blogg. Du påstår en massa om hur den ska vara. Stämmer dåligt med innehållet. Hur tror du andra uppfattar det uppenbara i att du inte förstår allt du själv gör?

    Du tar inget vettigt ansvar för kommentarsfälten. När du vill förtala någon tillåter du precis vad som helst. När det kommer till dina favoriter avslutar du gärna inlägget med att folk ska sköta sig.

    Att du inte bryr dig om du får kritik, tar jag som önsketänkande. Då behöver du ju inte sålla som du gör. Det har ingenting med stämningen i kommentarsfältet att göra. Då skulle du ta bort hälften av vad folk skriver om IL t ex.

    Jag uppfattar som om du verkligen inte förstår att ord bara är ord tills handlingen talar. Du babblar på om hur din blogg ska vara, sen läser man inläggen/kommentarerna och upptäcker att ingenting stämmer.

    Fundera en stund på att du kanske borde kundvårda lite. Lära dig något och våga utvecklas. Det är faktiskt ganska roligt att förändra/ta ansvar.

    //Moa

      Tyvärr blir nog snart den här kommentaren bortplockad.

        Inte då, jag har ju precis godkänt den ! 🙂

          Jag tycker faktiskt att du Camilla har svårt att ta kritik. Du brukar inte svara på seriös kritik utan svarar bara på de lite ”knepiga” kommentarer där du kan svara något nedvärderande. Min fråga är varför svarar du i princip aldrig på seriös kritik?

        Precis som tidigare kommentarer där Camilla fått saklig kritik angående Isabella om tonen och kommentarerna i dessa inlägg eller andra bloggare Camilla hyser personligt agg emot

      Moa – du kritiserar Camilla för att hon tycker saker. Till varenda mening som du skriver ovan kan jag lägga till ”enligt min mening” eller ”jag tycker”. Det är inget fel i att tycka saker. Det blir knepigare när man kritiserar andra för vad de tycker.

      Rätt många som läser denna blogg så den verkar intressant för många trots den, enligt dig, bristande kundvården. Du och många (?) andra är här stup i kvarten och ger Camilla ”tips” på hur hon borde sköta sin blogg. Är ni ute efter en objektivt granskande blogg som endast skriver rena, obestridliga fakta så är detta inte rätt ställe.
      Ni verkar vara ganska många som vet precis hur man borde göra, influencandet verkar vara en lukrativ bransch = ni kanske borde starta en egen granskande blogg utifrån de kriterier och den kundvårdsnivå som ni själva vill hålla?

        Marja – Bra skrivet. Håller helt med dig. En del har ett väldigt stort behov av att ge feedback och blir arga när personen i fråga inte agerar på feedbacken. Ofta, enligt mina erfarenheter ”tycker jag” att samma människor själva har väldigt svårt att ta till sig feedback de själva får.

          @Syster Yster

          Det är självklart och uppenbart att det är min åsikt jag framför. Att nämna det gång på gång tillför ingenting.

          Andra har framfört liknande kritik men om de delar min åsikt vet jag inte riktigt. En viss skillnad.

          Jag tycker inte jag kritiserar vad CC tycker. Jag kritiserar mer hennes uppenbara mobbing och inkonsekvens mellan vad hon säger och hur hon agerar.

          Som sagt allt är min egna åsikt, varken mer eller mindre. Vems åsikt framför du?

          //Moa

          Har du koll på hur icke offentliga personer hanterar feed back.

          Tycker dina svar är lite ” goddag yxskaft” .

          Du får älska BB om du vill. Det finns ingen motsättning till min åsikt i det.

          Jag behöver inte älska BB, för det.

          Vi är olika, helt enkelt!

          //Moa

            Lägg inte in värderingar i vad andra säger eller tala om vad de känner. Vad gäller feedback, så ja jag har erfarenhet av att se hur folk hanterar feedback. Googla gärna feedbacktrappan om du är intresserad.

              @Syster Yster

              Är det svårt att tolka min text?

              Eller missförstår du med flit?

              Jag har varken lagt värderingar i vad du skriver eller känner.

              Jag bemöter det du skriver men talar inte öht om vad du ev känner.

              Varför tror du att jag inte har erfarenhet av feed back och behöver fortbildas i det?

              Dina tolkningar av min text börja likna vantolkning. Det ena vilsespåret efter det andra. Det börjar bli svårt att bemöta då du svarar äpplen fast jag pratar om päron.

              //Moa

        Camilla skriver att hon är en skribent som granskar influencers. För att granska på ett seriöst sätt krävs det objektivitet. Det finns ingen objektivitet här. Därför har jag lite svårt med att kalla detta för granskning. Granskning är inte att utan reflektion publicera inlägg som sanningar. Som inlägget om Cissi W och rädda mediemän. Camilla hakade som vanligt på och framställde det Cissi fantiserat ihop som en sanning. Så presenteras alltid Cissis inlägg. Det är ingen granskning. Det blir även fel när det i princip bara är en bloggare som ifrågasätts eller granskas, Bella. Det blir även fel att blanda in subjektiva åsikter i en granskning. Då är man en bloggare- ingen skribent.

          Sedan vill jag tillägga att jag tycker om den här bloggen och tycker att Camcams humor är rolig. (I Bella-inläggen är den dock numera mest elak). Som blogg tycker jag den här bloggen är jättebra :).

          Tror inte granskning är ett skyddat begrepp. Om jag kom hit till bloggen och förväntade mig oerhört seriös faktagranskning för att det står ”granskning” i beskrivningen så skulle jag ganska snart att inse att this is not it och gå vidare. Jag tycker att många inlägg är skittråkiga eller tramsiga men då konstaterar jag det och läser de inlägg som är intressanta för mig istället för att fastna vid att Camilla skriver att det ska vara en granskande blogg. Hon får väl stå för vad hon anser är granskning och vad gäller att ta ansvar för vad som skrivs så förhåller hon sig ju till en ansvarig utgivare. Jag menar inte ens Uppdrag granskning lyckas alltid vara särskilt objektiv och seriös och det är ändå ”riktiga journalister” (I hope) som ska genomföra ett public service-uppdrag, DÄR kan man förvänta sig seriös och någorlunda objektiv granskning.

            @Marja

            Inser du att det finns en diskrepans i mellan vad ” jag tycker” och vad ordet betyder?

            Om inte CC vet vad ord betyder kanske hon inte ska använda just de orden.

            Hittepå och rena lögner är inte granskning.

            Vad har UG med BB/CC att göra?

            Konstig jämförelse!

            //Moa

        @Marja

        Jag har fullt upp utan bloggande.

        Vad är det ens för svar?

        Det säger iofs mer om dig än om mig.

        Kan vi vara överens om att jag både läser och bemöter precis vad jag vill? Tack!

        //Moa

    Jag brukar ju verkligen inte försvara bloggare, men här måste jag säga att jag förstår att det måste vara jobbigt att det alltid finns nån som vet bäst när det gäller precis varenda liten detalj, och dessutom måste dela med sig av sin åsikt. Tänk dig att få allt du gör (eller inte gör) från morgon till kväll recenserat. Varje liten detalj vet någon bättre hur man borde göra. Kommer t ex ihåg när Ebba von Sydow fick kritik för hur hon hade hängt upp tvätten. Det måste kännas rätt motigt ibland, så tycker Sandra gjorde rätt som tog en paus. Tycker influencers med rätta kan kritiseras för många saker, tror också att få kommer att ha ”personliga” bloggar där de visar upp stora delar av sitt liv om kommenterandet fortsätter på samma sätt, utan då blir det proffsbloggar med väl valda glimtar av en tillrättalagd tillvaro.

    Allahs väl rätt att bli trötta, less och inte orka med. I vilket yrke som helst så kan man väl känna att man behöver en paus.

    Personligen tycker jag att det här totala ifrågasättandet är fruktansvärt trist. Undrar hur en text som inte skulle få några negativa kommentarer skulle se ut? Inte så himla kul att läsa en sån blogg. ??‍♀️

    Allahs = Alla har #damnyouautocorrect

      Haha, det blev ju bra ju! Till och med Allah har rätt att lacka ur ibland! :d

        Haha! Alla inklusive Allah. ??

    Jag kan också verkligen förstå att det blir tröttsamt i längden men kanske lättare att stänga av kommentarerna ett tag? Är så tråkigt dock med bloggar som moddar. Som inne hos Paula, tar flera timmar innan kommentarerna godkänns och då hinner intressanta diskussioner dö ut

    I kommentarerna här ovan låter det ju som att Sandra blir ifrågasatt konstant på exakt ALLT hon gör – ÄR det verkligen så? Hennes kommentarsfält är otroligt gulligt till skillnad mot många andra bloggare? Läsarna skriver ju att de älskar henne. Jag förstår inte vad det är som hänt just nu egentligen som gör att hon är så less?

      Jag undrar detsamma, har det verkligen blivit så mycket värre på sistone? Har hon inte alltid fått sin beskärda del av både genomtänkta ifrågasättanden och näsvisa tillhyvlingar? Att hon slår bakut just nu torde snarare handla om att hon tar illa vid sig mer än förr, och när man tar illa vid sig brukar det bero på att man någonstans inser att kritiken träffar rätt i sak. Kanske den massiva opinionen mot storskaligt nöjesflygande var droppen, för som någon har skrivit tidigare: hon har alltid kunnat snacka sig ur den mesta kritik mot sin livsstil, men flyget är liksom ett trumfkort, där är något hon gör objektivt och för många extremt provocerande fel – och det enda motargument hon kan tillgripa är ”ingen kan vara perfekt”. Samtidigt skäms hon säkert över sitt flygande men inte tillräckligt för att ändra på sig. Och så Kry-skandalen på det, då blir det för mycket att orka ta in och istället sipprar det ut i ironiska spydigheter. —

      Men jag är egentligen förvånad att hon har kunnat hålla sig flytande ens så här länge, det borde vara en ohållbar ekvation i grunden: att ha en image som woke, PK och vagt vänster, men ha som yrke att inspirera människor att anamma en överklasslivsstil. Klyftan däremellan är för stor. Kanske fungerade det bara så länge feminismen i läsarnas ögon var den allt överskuggande frågan och det alltid gick att stilla stormen med en till intet förpliktande drapa om kraven på kvinnor, etc.

      Nej, tycker att kritiken hon har fått för större ämnen (tex kry) är absolut befogad.
      Om hon seriöst tar illa upp över att någon ”ifrågesätter” henne hur hon äter en avokado, så har jag seriöst inga ord.
      Majoriteten av hennes kommentatorsfält är ju hennes fans som skriver hur bäst, klok, duktig och hur bra förebild hon är.

        Avokadokommentaren är jag rätt säker på handlade om att avokado kräver väldigt mycket vatten att odla = oetiskt och miljöförstörande.

    Folk som använder ordet ”problematisk” i syftet ”person som inte alltid handlar på ett sätt som publiken anser korrekt” är dumma i huvudet. Nu läser jag inte hennes blogg så jag vet inte vad alla gnäller på henne för hela tiden, men om jag utgår från vad andra bloggare fått skit för genom åren förstår jag 100% att hon blir trött.

      Älskar din kommentar. Alltså den är rent innehållsligt vettig, men det är något med hur du formulerar dig som är väldigt trevligt.

        Tack Helena ❤️

    ”Ska du då lägga din tid på att försöka ”omvända” och få de som inte gillar dig att gilla dig, eller ska du göra din grej för de som älskar det du gör?
    Man väljer vad man lägger sin energi på and if you can’t stand the heat, get out of the fire.”

    This hit me hard.

    Fast måste det vara så svart eller vitt? Jag är inte ens i närheten av ett kulturellt eller influenceryrke, men folk har av olika skäl ändå mycket att säga om mitt jobb/yrke. Vissa dagar mår man bra och kan ta folks åsikter, andra dagar tar de hårdare. Jag tror inte att det handlar om att tuffa till sig eller byta jobb, utan att vara lyhörd på sina känslor och ta en paus/gå tidigare en dag om man behöver det. Man är liksom inte mer än människa.

    Ibland får du vara mänsklig, ibland får man reagera, ibland får man känna att det är bra med en paus. Ingen kan ta ifrån en ens känslor och upplevelser eller tala om för en hur man ska reagera.
    Otroligt bra och stort att veta att man behöver en paus och sen ta det. Bättre det än att gå in i väggen.
    Det som är så bra med influncer-yrket är att du formar det till det som passar dig.

    Extremt empatilöst inlägg.

    Raderar du kommentarer som ger dig saklig kritik om Isabella? Tur att jag kopierade denna kloka kommentar” Kan inte annat än att hålla med. Bloggbevakning har förändrats. Tonen i inläggen har blivit hårdare och kommentarerna följer i samma spår. Inlägg om Isabella, Anna Book etc. är alltid väldigt hårt skrivna som lämnar efter sig en väldigt bitter smak. Att saklig ge influncer kritik tycker jag är helt rätt. Alla yrkeskårer ska tåla att granskas, men på rätt sätt och inte pga personligt vendetta mot vissa influencer, som blir så tydligt i vissa av dina inlägg Camilla.

    Jag tycker att den här bloggen behövs, men den skulle tjäna på att vara mer saklig i sin kritik.”
    varsågod!

      Nix, det gör jag inte. Den enda som får sina kommentarer raderade är den sk ”Bellariddaren” som inte är välkommen här. Annars får man skriva ett hyllningstal till henne for all I care. 🙂

        Varför är ”Bellariddaren” inte välkommen?

          Hen har – ska vi säga – misskött sig ett antal gånger, betett sig som en rövhatt och fullkomligt spammar ner kommentarsfältet men som tur väl är fastnar 90% av alla hens kommentarer. Det är alltså ett beslut jag fattat baserat på det JAG ser, inte det NI ser.

            Okej, tack för svar!

        Du skrev i din frågestund att du vet saker om BB som du inte vill publicera då det är för ”geggigt”. Kan det vara så att allt det du vet om henne slår igenom i dina inlägg varför de uppfattas extra hård? Om vi andra visste allt det du vet kanske vissa läsare inte skulle uppfatta dina kommentarer som hårda. Bara en tanke!

          Mja, det är mer en ”story” jag erbjöds och som jag tackade nej till pga av geggigheten.

    Huvudet på spiken CamCam 🙂

    Räcker att ögna igenom en del inlägg här..typ ”Muuuas” ovan.
    Långa som en silverbibel, lika präktiga för att inse att man bör ta
    kritik som att vara okänslig eller inte saklig…som en komplimang.

    Blir så trött på privilegierade influencers som buntar ihop ALL kritik och likställer det med hat/troll. Det är skillnad på kritik och kritik. I Sandras fall är den kritiken som handlar om ogenomtänkta samarbeten (KRY), det icke genuina (dölja att hon anlitar städare), eller hennes ändrade ton mot de som kommenterar (”men gå då!”) befogad. Det handlar direkt om hennes varumärke och kundrelationer. Sån kritik bör man kunna ta – och besvara! – om man jobbar med kommunikation. Tråkigt att det likställs med kritiken mot vad hon köper, vad hon äter eller att hon kan ta sovmorgon.
    Inte heller någon som reagerar på att kommentarsfältet var ”trasigt” helgen efter KRY-kritiken och hon undvek kommentarerna nu efter städgate? Handlar nog knappast om ”så mycket kritik om allt” snarare ett undvikande av att bemöta sina läsare när de är besvikna/upprörda.

    Problematisk – Sandra Beijers nya favoritord.

    Fast det är väl självklart att Sandra blir ifrågasatt men hon tar det som kritik eftersom hon inte vill svara på det. När en del läsare frågar henne varför hon skriver på ett visst sätt svarar hon med: Men gå då! Hejdå! Och när det kommer till Kry vill hon inte svara alls. Hon vet om att hon är privilegierad och har det bättre än många andra och ibland använder hon det på ett sådant sätt som gör folk upprörda och det borde hon ändå begripa. Hon är ändå influencer så vad förväntar hon sig? Alla människor tänker inte likadant men i Sandras fall verkar det som hon vill att alla ska bo i en rosa bubbla och leva precis som hon.

    Sandras blogg brukade vara så otroligt mysig och gullig, inklusive kommentarerna. Det är väl därför det har skapats en väldigt stor grupp på Facebook (Niotillfem, eller 925 eller vad den nu heter), just för att de som kommenterade skulle kunna fortsätta bonda på annat ställe än bloggen? Så det är nog därför det gör Sandra ganska ledsen och arg att numera är kommentarsfältet ett stort inferno av kritik och sura miner.

    Jag skulle sakna Sandras blogg mycket om hon slutade blogga, men samtidigt håller med personen som kommenterar. Sandra är en duktig författare, till skillnad från alla andra talanglösa influencers, och att avsluta bloggkarriären och enbart bli författare/skribent vore en logisk väg att gå.

    Hon skulle ju kunna testa att vara lärare i en vecka och få uppleva obefogad kritik från föräldrar till dina elever. Föräldrar som du måste ha kontakt med i tre år. Som klagar på ALLT.

    Sluta gnäll. Kritik får du inom alla yrken. Hon kan radera en kommentar och sen är det inte mer med det. Hon behöver inte heller möta dessa personer ansikte mot ansikte ??‍♀️

      Är det inte bättre att föräldrar/bloggläsare lär sig att uppföra sig

        Kommer aldrig hända. Människor är svin.

    Haha alltså att du jämför dig med Sandra Beijer… Era bloggar är ljusår ifrån varandra. Hela din blogg bygger väl på att vara problematisk och störig?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.