Nu kommer ett långt inlägg om något som jag velat berätta om väldigt länge men inte kunnat. Det har varit för skört, för nära och helt enkelt för jobbigt. Två år har gått sen jag fick min diagnos livmoderhalscancer men historien börjar långt innan dess. Jag tänkte berätta den nu, för det kanske hjälper någon som är rädd så som jag var rädd. Att livet är över. Att man kommer dö. Att man är värdelös. Men så blir det inte. Även om ordet cancer fortfarande bränner som het lava när jag säger det högt. Har svårt att formulera ordet, kan inte ge det mer utrymme.
Det har redan tagit så mycket. Jag har inte velat bli berättad om, vill inte se mitt namn på en tidningssida så som jag sett min mammas och pappas i deras sorg. Velat överleva själv först innan jag kan stå där och säga att det kommer gå bra. För det har jag inte trott, och skälvar fortfarande till såklart, men mer sällan idag än då. Jag sover gott. Mår bra. Är lycklig. På riktigt. Man kan det fastän man tror att livet ska gå under. Det finns ett ljus efter det där värsta beskedet som alla är rädda för att få när cellprovskallelsen kommer. Den där taskiga cancerformen som man får genom ett oskyldigt ligg, sen ett virus, sen pang bom ung tjej död. […] Den 31 januari 2017 opererades jag. Jag vaknade upp på min födelsedag den 1 februari utan livmoder men med min son vid mina sida, som jag skrev i blogginlägget. Jag ville inte säga exakt vad som hänt. Jag vågade inte skriva ordet. Ville inte dö. Tänkte att om jag skriver att jag har cancer kommer jag bli hon med cancer och jag vill verkligen inte vara den utstötta. Jag vill vara med. Jag vill leva.// Elsa Billgren
Det är med ett fint, sårbart och ärligt inlägg som Elsa slutligen väljer att berätta om vad som hände när hon blev sjuk, strax efter att sonen Lynn fötts.
2017 skrev jag det här inlägget efter att Elsa berättat att hon vaknat upp på sin födelsedag utan livmoder. Har det redan gått så lång tid?
Det är mycket text i Elsas inlägg, men det skulle inte kännas riktigt rättvis att försöka sammanfatta hennes känslor här inne, så jag skulle rekommendera den som vill att själv läsa hennes inlägg.
Hoppas ni tar emot min historia med varsamma händer. Det är med skakiga jag ger den till er. //Elsa
Tack för att du delade med dig, Elsa!
Fy så hemskt att gå igenom ❤ men bra att hon skriver öppet om sina upplevelser kan hjälpa andra som fått liknande diagnos.
Hade tänkt strunta i min kallelse till cellprov, har tid på torsdag men tyckte att jag inte hade tid…. nu kommer jag se till att ta mig tid. Tack för påminnelsen Elsa.
Gör det!!! Jag hoppade över ett år och nästa kallelse visade det sig att jag har aggressiva ändringar. Jag har koniserats (alltså när de tar bort förändringen) och väntar på svar om de fick bort allt 🙁 grämer mig för att jag inte gick första gången.
Har inte haft livmodercancer men struntade i cellprov fram till 27 (pga hatar gynundersökningar) och blev tvungen att operera bort en del av livmodertappen ett halvår efter mitt allra första cellprov. Man ska aldrig strunta i dem, aldrig.
*livmoderhalscancer
Jag struntade också i cellprov fram till 27, då jag var så otroligt rädd för gynstolen och att det skulle göra ont m.m. Som tur var så var provet helt normalt även om upplevelsen var trist. Andra gången var provet också normalt och då var upplevelsen riktigt bra (så bra det nu kan bli med benen i vädret). Kommer aldrig mer strunta i cellprovet. Det är över på någon minut och sedan får man belöna sig med vila, något gott, och en klapp på axeln. <3
Hoppas du slipper fler förändringar Seckalina-Lisa!
Så otroligt viktigt att vi vågar prata om livmoderhalscancer, eftersom det ju faktiskt är en cancerform som faktiskt i hög grad går att förebygga.
Själv gick jag inte på mina cellprov – kan rada upp en massa ursäkter, men till syvende og sist handlade det om att jag var arrogant och okunnig, jag visste inte riktigt vad ett cellprov var och kunde inte tänka mig att jag skulle kunna vara sjuk.
Mitt första cellprov togs därför under en fertilitetsutredning när jag var 27. Då hade jag hunnit utveckla livmoderhalscancer. Gissa om jag önskar att jag gått på mina cellprov när jag blivit kallad…
Så starkt inlägg. Har en mamma som haft cancer och det här träffade verkligen en känslig nerv.
Drabbande inlägg. Har en son & en dotter under 10. Ska låta vaccinera båda.
Usch, det härinlägget ger mig rysningar. Ska äntligen få komma till gyn efter att min läkare gett upp. Har haft blödningar konstant sedan i julas och ont i magen. Samtidigt är jag så himla rädd för vad dom ska säga ?
Men gud, har du behövt vänta så länge på att bli sedd på gyn. Hoppas allt går bra. Kram
Ja, först till barnmorskan, sen vanlig läkare och nu remiss till gyn. Läkaren kunde dock se att ”det är något konstigt på livmodern” men hon kunde inte säga vad pga inte gynekolog. Det va 2 månader sen
Jag vet inte var du bor eller vilka reglerna är, men jag kunde direktboka hos gyn när jag hade problem. De nyreggade egentligen inte patienter men hade fått återbud och då fick jag tid och nu kan jag boka hos dem när jag vill. Tips för framtiden!
Jag hade också blödningar och ibland uppblåst mage som gjorde ont. Det var en pytteliten polyp på äggstocken. Jag hoppas att det går bra för dig ❤
Håller tummarna för dig! ❤️
❤️❤️❤️
Vet inte varför det blev ett svar till dig Anna ??♀️
Jag har opererat bort cellförändringar två gånger. Gynekologen sa för ett år sen att jag bör skaffa barn asap om jag vill ha barn för annars kan det vara för sent.
Jag har fortfarande inga barn för det är inte rätt i livet just nu och jag måste leva med sorgen att jag antagligen inte kommer kunna få barn.
Snart dags för cellprov igen och då är garanterat cellförändringarna tillbaka. Har man haft det två gånger ökar riskerna att man ska fortsätta få det.
Så, gå på era prover när ni blir kallade. Strunta aldrig någonsin i det! Jag har gått på alla mina kallelser men det slutade ändå med att jag satt där med förstadiet till cancer och trots operation kom det tillbaka två år senare. 🙁
Ta hand om er. ❤
Har haft cellförändringar två gånger men nu är det många år sedan och jag börjar slappna av. Alla tjejer ska gå på kontroll för upptäcks något i tid finns det allt att göra. Fuck cancer!
Vilket rörande inlägg, fint skrivet av henne. Blir så rädd när jag läser att hennes cellprov var helt normala. :-/ Hur ska man då skydda sig från skiten?! Ångrar just nu varenda sexpartner jag haft innan min nuvarande…
Till alla som är livrädda för cellprov: Jag sköt på det i ca ett år som många andra, hade tur och hade inga cellförändingar. MEN det är verkligen inte farligt. Det var upp i stol, snabb tagning sen ner i stol och en stress som hänger över en är sen borta. Snälla, om du har en tid eller ständigt bokar om – sluta. För din och de som bryr sig om dig skull. <3
Jag hade verkligen FOBI för gynstolen efter en hemsk första gynupplevelse som 20-åring. Då var läkaren superstressad och det kom in 4 studenter (ja i ren chock råkade jag säga det var ok) och glodde mig mellan benen. Tror mest läkarens sura och hetsiga sätt var obehagligt…
För de som är rädda så rekommenderar jag att man struntar i de där drop-in tiderna man får hem, utan ring upp och säga att du tyvärr är väldigt nervös och vill ha en bokad tid! Då är stämningen mycket lugnare och förhoppningsvis möter du någon som förstår och visar hänsyn. Min nervositet märktes när jag gjorde cellprov för 1,5 år sedan och barnmorskan var så lugn och vänlig, hon sa flera gånger att det är helt okej att avbryta alltihop och jag kunde komma tillbaka med lugnande medicin m.m. Gick såå bra eftersom hon var lugn och försiktig. Så boka in en tid och försök hitta en bra barnmorska så är cellprovet verkligen klart på typ 10 sekunder! 🙂
Bra tips!
Vadå får folk drop-in tid? Jag trodde min var en bokad tid? Jag fick typ 11:15 och fick sitta i väntrummet tills de ropade upp mig? Eller vad är skillnanden?
Jag får alltid en bokad tid (som jag kan boka om online om den inte passar). Kanske är olika i olika landsting, men så har det varit på de två ställen jag har bott i alla fall.
Det är olika, beroende på var du bor. Jag bor i Stockholm och fick kallelse till drop in tider en viss vecka mellan vissa klockslag.
Min farmor ❤️ dog av cancer (just livmoderhalscancer), så har gjort allt jag kunnat för att förebygga att jag kommer få det. Men självklart så vet jag att trots att jag gjort det så sitter jag inte säkert. Men jag har iaf försökt.
Förstår henne exakt. Jag valde istället att berätta och hade ett enormt stöd från bloggen. Tur nog är jag inte kändis så jag hade inte den rädslan att bli uthängd på löp. Jag väljer att använda det som hände mig för att informera andra, senast idag skrev jag om det på bloggen.
?
Gott att det gick bra för henne, och att operation räckte. Då var det fortfarande i ett tidigt stadium. Tyvärr går det inte så bra för alla. Det är en väldigt dödlig cancerform bland unga kvinnor, därför ges mycket kraftig strålbehandling och cellgifter för att patienten öht ska ha någon chans att överleva. De ger så våldsam behandling att själva behandlingen nästan dödar en, prognosen är så dålig att onkologerna anser att det får bära eller brista. Den som inte upplevt detta helvetet kan inte ens föreställa sig hur det känns att vara i det, man tror typ inte att det är möjligt att vara så sjuk och ha såna smärtor att morfinsprutor såvitt kapar en pytteliten bit av toppen. Man strålas mot buken så alla inre organ påverkas men ffa tarmarna brinner sönder och får stora blödande sår. Cellgiften som ges förgiftar njurarna, är den mest kräkningsframkallande av alla cellgifter, orsakar neuropati i händer och fötter och en massa annat trevligt. Äggstockarna är väldigt känsliga och dör av cellgift+strålning även om de lämnas kvar, hej klimakteriet vid 25!
Har man sån tur att man överlever behandlingen och den fungerar så blir resten av livet ändå helt förstört pga att kroppen bokstavligen är sönderbränd och förgiftad och dessa skador blir enbart värre, de läker inte med tiden utan är progressiva.
Vaccinet rekommenderar jag trots det inte, det ger en falsk trygghet och har orsakat svåra biverkningar. Det är inte tillräckligt väl utrett vilka långtidseffekter det ger. Det bästa man kan göra för att skydda sig är CELLPROV VARJE ÅR! Vart tredje år är alltför sällan, 3 år kan vara skillnaden mellan liv och död.
Man ska fortsätta att gå på cellprovtagning även om man är vaccinerad så klart, och vaccinet gör mycket mer nytta än skada!
Vad i helvete är meningen med denna kommentar?
Så mycket jag skulle vilja ha referenser på i din kommentar men jag orkar inte peka ut all fakta du slänger dig med som jag skulle vilja ha källa på.
Tur att antagligen ingen bryr sig om din anonyma rekommendation att skippa vaccination!!!!
Kommentarer som din, Anonym 18:04, känns totalt onödiga. Vad är det du vill uppnå med denna kommentar?
Fattade direkt att du fått livmoderhalscancer och att du inte ville prata om det. Man opererar ju inte bort livmodern annars. Förstår att du känner dig starkare nu så du kan berätta. Men det är ju inte så att bara man går på sina cellprovskontroller så kommer det att gå bra. Kolla in Claes Elfsbergs dotter Hanna Elfsborgs facebook som fortfarande ligger öppen. Hon är dog i denna sjukdom född var född 1987. Hennes önskan var att den skulle vara öppen.
Och jag fick brev idag där det stod att jag har cellförändringar. Aldrig haft det förut, sån jävla ångest. Känns som det regnat skit på mig på sistone, allt på samma gång. Får hoppas på det bästa ?
Skickar en tanke med styrka till dig ❤️ Jag är 26 och har aldrig testat. Ska boka tid imorgon.
Tack vad snällt ??
Jag gjorde min första provtagning när jag var 28. Jag var egentligen där för att jag blivit våldtagen ett par år tidigare och nu hade jag jobbat upp en rädsla över att jag skulle fått hiv eller något. Barnmorskan frågade om jag gått på mina cellprovskallelser och jag skämdes så när jag sa nej. Det blev mycket rädslor på en gång och jag grät som en liten gris över allt hemskt som kan hända en.
Men hon var världens finaste och pratade så bra med mig. Varsamma händer, lugn röst och så himla trygg var hon. Det blev lite av en terapisession för mig. Och så skönt när hon ringde och sa att jag var frisk.
Snart är det dags för nytt test! Hoppas på mindre drama denna gång.
Håller tummarna för alla er där ute med
❤️
Hahaha! Lämnade nyss en kommentar på Elsas blogg gällande hennes tv- utvik. Den togs snabbt bort! Hahaha!