Öppet Spår

734 kommentarer

Vilken tycker ni är den finaste komplimangen man kan få/ge?

Att man är snäll och omtänksam. Alla komplimanger som är oberoende av utseende och mer av insida och personlighet. ?

Fint, håller helt med. Det är också kul att höra att man är smart. Eller det kanske jag mest tyckte för jag bara fått höra det vid enstaka tillfällen?

Ja smart gillar jag också att höra, så länge det inte är med förvåning i rösten.

Haha ja nej den är ju inte en favorit

You’ve got a warm heart
You’ve got a beautiful brain

Att man är karismatisk! Känns så ovanligt och smickrande. Känner själv en person som är karismatisk.

Det bästa jag vet är när folk säger att jag är rolig. Eller nej de behöver inte ens säga det, bara synen av att någon dör av skratt pga mig e de finaste jag vet.

Här håller jag med! Gillar även när de bara ”du är inte helt hundra alltså” efter eller mitt i ett garv, då vet man att det är positivt att inte vara ”helt hundra”?

Att höra ordet ”omtänksam” om sig själv. Tycker om att ge det ordet i komplimang till andra också.

Tycker omtänksam är en sån opersonligt komplimang, känns som alla säger det om en ska beskriva någons personlighet.

Jag blir jätteglad när någon säger att jag har en unik och rolig personlighet ??

Som barn fick jag alltid höra hur jävla ful och äcklig jag var. Till och med min mamma sa att hon ”tyckte synd” om mig för att jag inte ”ville vara söt”, dvs för att hon ansåg att jag inte ansträngde mig tillräckligt för att åtminstone försöka förbättra mitt utseende genom att klä mig och fixa håret som ”söta flickor”. Under hela min uppväxt kände jag mig så jävla ful att jag ville dö. Mamma sa att det var tur att jag var smart och duktig i skolan i alla fall, för då var jag ”åtminstone inte helt förstörd”. Ungarna i skolan trackade mig för att jag var en ful jävla pluggande lärarsmörare.
Så den absolut finaste komplimang nån kan ge mig är när nån säger något fint om mitt yttre, att jag är snygg, fin eller söt. En gång fick jag höra att jag var VACKER. Det glömmer jag aldrig.

Fan vilken äcklig mamma, ledsen att du fick en sådan nitlott till mamma.

Men ❤️
Blev helt mållös av din kommentar..
Jag är helt hundra på att din mamma hade väldigt fel om dig, du är med största sannorlikhet både, söt, fin, snygg och vacker. Du verkar också väldigt klok!
Vill bara ge dig en lång lång kram ❤️

Kram ❤️

Tack ???

Är uppväxt med en mamma som inte tyckte man skulle fokusera på utseende så hon sa aldrig att jag var fin eller söt. Vi hade inte jättegott om pengar så kläderna jag fick skulle vara praktiska och hålla länge. Allt av välvilja men tyvärr fick jag också i skolan höra att jag var ful och hade fula, tråkiga kläder. Så när någon kommenterar mitt utseende eller kläder idag blir jag löjligt glad. Förstår vad du menar!!

Jag också! Men har svårt att ta till mig det. Det är obekvämt och blir jobbigt generad. Men när jag sen är ensam och tänker på det så blir jag jätteglad. Jag har förstått att jag i andras ögon är väldigt fin, men kan inte känna det själv.

Men Gud vad hemskt och så fel. Beklagar verkligen att du fick den uppväxten, jag hoppas verkligen att du känner i hjärtat att det inte stämmer utan att du är otroligt vacker <3 det kan jag säga med all säkerhet även fast vi aldrig träffats <3

??? Tack till er alla ???

Usch vad hemskt! Blir ledsen av att läsa, hur kan någon någonsin säga så till en annan människa? Och då framförallt till sitt eget barn.. Hoppas du har ett bra liv trots din uppväxt. Kram

Att någon har förtroende för en. Att vara en person man kan lita på är min finaste komplimang.

Jag håller helt med dig!

Den känslan är fantastisk. Barnen känner så på mitt jobb och det gör mig så glad varje gång de känner att de kan komma till mig. ?

Den finaste komplimang jag någonsin har fått var att jag var den första som en klasskompis kom ut till. Att hon kände sådan tillit till mig att hon vågade avslöja den hemlighet hon gått och burit på i åratal, det var helt fantastiskt. Och hon visade mig att det var den sortens människa jag ville fortsätta sträva efter att vara.

Oh så fint. Blir lite tårögd.

För mig har den finaste, tänkbara komplimangen varit att ”jag önskar du vore mamman till mina barn”.

Att jag är smart, karismatisk eller vacker är saker jag verkligen tycker om att få höra.
Men de två absolut finaste jag har fått höra är nog ”du har förmågan att lysa upp ett helt rum” och ”du kommer bli en helt fantastisk mamma när du får barn”. Det värmde så i själen att jag blev helt varm inombords ❤️

En kille jag dejtade en gång sa till mig att jag var så fri som människa i ett väldigt dömande samhälle, en fri vacker människa på hennes egna väg. Det gjorde mig glad.

Bland den finaste komplimangen jag fått är att jag är en bra mamma. Den blev extra fin då det var min egen mamma som sa det, vi har aldrig varit en särskilt kärleksfull familj. Inte så att det varit hårda ord eller så, men känslor och känslouttryck har fått stå tillbaka hela min uppväxt (kan inte komma ihåg en enda gång mamma sagt att hon älskar mig tex) Hon har till och med sagt det tre gånger, och eftersom mina barn är anledningen till att jag fortfarande existerar känns det som det bästa jag kan höra.

Jag tycker att det är otroligt svårt att ta emot komplimanger. Jag fick höra från min pappa när jag växte upp att han hatade mig och att jag hade förstört hans liv. Att jag var ful, fet och äcklig. Vi hade ”invägning” varje tisdag och har sa att ingen vill ta i mig med tång. Han sa ocksånatt mamma egentligen hatade mig även om hon inte sa det.

Så, jag antar att jag är störd på något vis, men om ngt säger något snällt alls till mig får jag panik. Börjar gråta, men jag vet inte om jag är ledsen egentligen eller vad det handlar om.
Jag kan inte heller tro dem utan tänker bara att de säger det för att vara snälla..

Men jag gillar att ge komplimanger och då handlar det nog uteslutande om hur de är som personer och inte om hur de ser ut.

Blir så ledsen av att läsa din kommentar, att en förälder kan säga så till det som ska va de finaste föräldern har, sitt barn! Vill bara säga – de är fel på din pappa, absolut INTE på dig! Hoppas innerligen du är på en bättre plats i livet nu ❤️

Ett stort <3 till dig och hur många blommor som helst. Känner med dig så.

Bästa komplimangen är nog när folk berömmer mina barn. Det är den absolut finaste komplimangen även fast den inte var riktad direkt mot mig ?

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Hej alla! Hur mår ni idag?

Helt okej men så himla trött bara? själv då?

Är också en smula trött, men annars så är det rätt okej just nu. ?

Gjort något roligt i helgen?

Härligt ??
Nej faktiskt inte. Har två små barn som är riktigt jobbiga just nu så försöker bara överleva dagarna. Haha

Har lunginflammation och är inne på dag nio med feber och är så JÄVLA LESS? Skulle inte önska min värsta fiende skiten.

Stackare! Krya på dig!

Åh.. samma här! Dag 17 med feber och huvudvärk! Blev felbehandlad först och när sänker stigit till 132 fick jag byta antibiotika. Det visade sig att min lunginflammation beror på mykoplasma.. jag mår bättre och sänkan har sjunkit (62 igår) men mår ff inte bra. Svårt att andas, väldig hosta fortfarande och så feber.. känner mig helt slut!

Bajs. Mannen jobbar helg, jag har slut smärtlindring, ena ungen är sjuk och den andra är galen. Lever på att det kommer bättre tider längre fram!

Idag är en bättre dag än på länge. Någon som Hr tips till nån som är konstant trött, full av negativa känslor? Dålig självkänsla också..

Låter som depressiva symptom. Kanske läge att överväga samtal med en psykolog? ❤ Känner själv igen mig i det du beskriver och började med terapi för ett tag sen. Det har hjälpt.

Träning <3 i grupp! Alltså gå på gruppträningspass där man följer en instruktör. Nordic Wellness eller Friskis exempelvis. Endorfinerna har en enorm förmåga att hjälpa hjärnan att tänka mer positivt och få mer livsglädje. Kram

Tror terapi skulle kunna hjälpa dig. Men ja jag vet-väldigt kostsamt.

Sådär, halsfluss och krävande kids.. ? vi båda är sjuka hemma…

Tror jag har PMS. ???? Äter Cerazette/p-piller som tar bort mensen (inte haft mens på lite mer än 11 år) så jag har ju ingen aning om hur min hormonella cykel egentligen ser ut. Men jag har tre riktigt risiga dagar per månad (sol i sinnet, I don’t fucking think so, testa mord i sinnet) som tyvärr cykliskt brukar komma nånstans kring bokslut/rapportering (är civilekonom). Så vet egentligen inte om det är stress och 13-14 timmar långa dagar (och irritation över kollegor som inte levererar i tid så att jag tvingas jobba helg) som utlöser det eller om jag ändå har en hormonell cykel (trots Cerazette) som triggar?

Kan man ha PMS om man inte har mens/äter p-piller? Jag är kvinna men har fan knappt koll på kvinnokroppen och vad 11 år utan mens egentligen ställt till med i innanmätet (äter dock Cerazette pga medicinskt skäl -> skadad äggledare). ??‍♀️ Någon barnmorska el dyl här inne som vet?

Svar i modd.

CC – varför hamnar jag i modd hela tiden? Skriver ju inget knäppt/fula ord och är inte stollis. ??‍♀️

Hur städat har ni hemma till vardags?
Kan en bekant (typ en kollega) hänga med hem direkt efter jobbet (spontant) ?
Finns det isåfall några no no ställen hen får besöka? Tex sovrum, badrum eller annat?

Om ni orkar svara, vilka är det som bor hos dig? Bara du? Sambo, barn etc.

Här hemma går det absolut inte att någon kommer hit spontant. Ser ut som att en bomb har exploderat. Hela tiden ? här bor två vuxna och två barn (en ettåring och en snart två och ett halvt-åring) plus en katt.

Vill säga att alla får komma spontant men då ljuger jag ? kan absolut inte skylla på min ettåring eller sambo egentligen. Jag plockar fram men plockar aldrig bort ?

Orkar inte ha det annat än presentabelt. Vill kunna få spontanbesök utan att flippa + orkar ju inte själv ha det äckligt?

Inte så städat som det kanske borde vara, mitt sovrum är ett mindre kaos och har varit det ett tag nu. Försökt peppa mig själv att städa men det är svårt att komma igång.

Bor med mina föräldrar, så det är bara mitt rum som det är kaos i.

Alltid hemnet-rent och fräscht. Det är maken, styvdottern och jag i en villa. Vi har städhjälp varannan vecka och jag håller efter mellan gångerna. Trivs inte att inte ha fint omkring mig och det är härligt att kunna välkomna folk spontant. Jag är en riktig ”hemmafru” fast jag jobbar, älskar att pyssla om hemmet så det är inget jobbigt för mig.

Sen några veckor tillbaka har jag verkligen försökt hålla reglen: ta undan DIREKT för att undvika det kaos som väldigt lätt annars uppstår. Så nu kan man följa med hem utan att jag behöver städa först. Innan det, inte alls.?

Vi har det rätt stökigt. Skyller på att mannen har adhd (svårt att komma igång) och jag är sjuk med symtom som smärta och fatigue. Två barn, det gör ju inte saken bättre ? tror det kommer bli bättre när minsta är lite äldre.
Är uppväxt i ett kliniskt rent hem där mamma till och med kammade mattfransarna när det var som ”värst”, så jag borde kanske vara pedant egentligen…eller så blev det här min revolt.

Ja i en timme typ. Sen kommer min 15 månaders och bombarderar allt jag städat undan.
Inte bara att det är stökigt, utan efter varje måltid är det smuligt, grisigt och jävligt. Dammsuger varje dag och dammtorkar varannan ungefär och därtill körs minst en diskmaskiner samt en tvättmaskin om dagen.
Så till svaret på frågan – Ja de kan hänga med hem för städar alltid undan skit innan jag går ut för h a t a r att själv komma hem/vakna upp till stökigt.
Men däremot om någon vill komma hit mitt på dagen/em så neej.. måste plocka undan först haha

Måste lägga till att jag är mammaledig med 15månaders + en 6 veckors bebis. Vore kanske annat svar om jag jobbade heltid hehe

Alltid städat, eller såklart kan något klädesplagg ligga på golvet i sovrummet men vi (jag och sambo) behöver liksom inte städa inför att vi ska få besök pga städar regelbundet.

Vi har alltid städat hemma. Jag och min man städar lite hela tiden, så det hinner aldrig bli riktigt stökigt. Vi är två vuxna (som jobbar hel tid) och tre barn. Vi skulle lätt kunna få hem spontanbesök när som helst..

Spontanbesök? Herregud NEJ!!! Har hänt ett par gånger, personen tyckte då att det va härligt, som att komma hem typ.. så man borde väl inte va så nojig över oredan hemma., bara toan är ren och fräsch känns det lite bättre.. två vuxa, två barn, 4 och 8 år och en långhårig kanin som drar runt spån, hö och päls i hela huset.. ?

Ja det värsta jag vet är fan smutsiga badrum??? Allt annat kan vara stökigt men just smutsiga badrum, finns inget som ger mig mer kväljningar som det.

Skillnad på ’stök’ och ’smuts’…

Inte jätte. Är det stökigt är det också svårare att nå runt för att städa. Högar med kläder, prylar osv. drar till sig damm. Så det är ganska stort likhetstecken. Lät lite som att du är någon som har ett smutsigt, förlåt stökigt, badrum 😉

Skulle verkligen aldrig ha det smutsigt nej. Stök för mig är typ att några pappersark, garnnystan och tejp ligger framme efter pyssel. Lät lite som att du är någon som kallar typ smutsiga underkläder som dräller omkring för ’stök’ ?

Ett badrum kan ju dock sällan bli stökigt tänker jag. Finns ju inte så mycket prylar i det. Tycker också det är skillnad på stök och smuts. Så länge toalett och kök är städade och golv och bord avtorkade tycker jag det är lugnt. Sen om det ligger lite kläder på soffan, saker framme osv det är inte hela världen.

Hahahaha har tonåringar och jag kan lova att badrum kan bli stökiga väldigt fort ?

Jag veeeet! Våra närmsta vänner har ALLTID bajsprickar i toalettstolen!! ?? så jävla äckligt!!! Kul att sätta sig där liksom.. sen folk som hänger handduken bredvid toalettstolen.. urk! Hur mycket bajsbaciller blir det inte i den?! ???

Och tandborstar som ligger slängda runtomkring – uääää!

?? MÅSTE ha skydd på våra tandborstar!!!

Jag klarar inte av tandborstar med såna skydd på. Tänker att de aldrig hinner torka utan står där halvfuktiga och gror till sig hela dagen.

Chilla! Lite bajsbaciller har ingen dött av! ?

Inte dött helt men varit hos döden och hälsat på ett dygn och sen sakta vandrat mot livet igen vid en magsjuka, antar att bajsbaciller ger en magsjuka, så jo, bajsbaciller dör man typ av.. ????

Jo?

Eller smutsiga kök! Kom hem till en vän en gång som hade massor av bananflugor i köket, gammal disk OCH av oklar anledning hade kattlådan bredvid köksbordet. 🙁 Så äckligt.

Jag har också varit hem till en person med kattlådan bredvid köksbordet. Så äckligt!

Har som regel hemma att när man lämnat hemmet skall nedervåningen vara städat/undanplockat eller så ska allt ska vara upplockat innan man går och lägger sig…jag hatar att komma hem till ett kaos, när man är trött efter en heldag på jobbet, heller inte komma ner till gårdagens kaos. Vi är två vuxna och två barn.

Brukade ha det väldigt stökigt i perioder när jag bodde själv, prioriterade inte att plocka ordning utan lät det bli ett bombnedslag för att sedan behöva lägga en dag på att storstäda innan någon skulle komma på besök. Det kändes inte så bra, som en dålig hemlighet att mitt hem såg hemskt ut. Skärpte mig för att den stora röran fick mig att känna att jag inte hade kontroll över mitt liv. Numera bor jag med någon som ofta städar och då blir det naturligt att vi gör det tillsammans. Klart att det fortfarande blir stökigt ibland men aldrig ens i närheten Sv den nivån på stök jag haft i vissa perioder i mitt liv. Har inte behov av absolut ordning men mår bra av att det är fint runt omkring mig. Om jag kommer hem till andra så spelar det inte mig nån roll om det är stökigt eller lite dammigt så länge badrummet är fräscht och köket är i ok skick.

Samma här! Lät det bli bombnedslag som jag absolut inte velat ha hem ngn till. Jobbade mycket och när jag väl kom hem sent orkade jag inte utan blundade för att det var crack-lya-varning. Det var inte ok, skäms när jag tänker tillbaka på det. Sen sa jag upp mig från det jobbet för 1 1/2 år sedan och bytte jobb. Sen dess mår jag bättre vilket också lett till bättre ordning hemma. Sen nov 2017 har jag haft en helt ok/acceptabel lägsta-nivå hemma, inte alltid bäddad säng men ok i övrigt. Jag jobbar fortfarande mycket i perioder men mitt mående är så mkt bättre att det antagligen var mest det det berodde på. Och sen har jag köpt robotdammsugare med våttorkningsfunktion som jag låter gå varje dag.

Lever med en pedant make. Så det går nästan alltid bra med spontanbesök! Vi har nästan jämt städat.

Två barn. 3+1 år.

Hit kan man alltid komma spontant, jag lär inte skämmas för hur det ser ut här. Lite stök o smuts, kunde inte bry mig mindre. Om nån blir äcklad så får de väl gå igen. ? Jag städar (jävligt bra!) hos andra hela dagarna så jag orkar inte städa hemma när jag kommer hem.

Håller alltid badrummet rent, resten är som det är, mer eller mindre kaos. Bor med en hund och en kanin som fäller otroligt mycket så allt djurhår är omöjligt att bli av med tyvärr.

Bor med sambo och en katt. Mina vänner påstår att jag är pedant men jag tycker snarare de är smutsgrisar så i jämförelse kan jag förstå hur de tänker. 😛 Jag hade inte fått panik om någon dök upp helt oväntat men HELST vill jag vara förberedd så jag snabbt kan torka av vasken och plocka bort lite böcker eller pennor som skräpar. Ibland är det lite dammråttor i hörnen men det skäms jag nog inte för. Värre om man skulle va tre dagars disk som stinker i vasken men det hade aldrig hänt här.

Jag brukar ha det ganska städat. Visst att jag har några kläder här och där och lite stök i köket men annars är det hyffast. Skulle aldrig vilja ha spontanbesök ändå för vill alltid städa innan någon kommer hit och hinna plocka undan kattleksaker som ligger överallt och rolla av soffan från katthår. Just nu är jag dock i en period som det är stökigt hemma hos mig. Jag ska flytta om några veckor och det har fått mig att tappa all lust till att vilja ha det rent och fint hemma. Det är ändå inte fint när det är flyttlådor överallt och alla prydnadssaker är nedpackat. Hatar verkligen denna perioden innan flytt. Det kommer bli min första alldeles egna lägenhet och är så taggad på att ordna riktigt bra förvaring och rensa ut mina saker så jag kan ha det rent och städat jämt!

Haha – stanna gärna men tyvärr får du inte använda badrummet???

Håller på att spy varje gång jag kommer in i en småbarnsförälders lägenhet och en fadd stank av bajsblöja slår emot mig… En gång byttes det tom bajsblöja på golvet i köket samtidigt som det serverades kaffe och kladdkaka. Hulkar nästan bara av att skriva detta.

Catrin Hedlund har flyttat (vräkt?), bröllopet är inställt och hon finns numera på Tinder. Varna era manliga bekanta!

Vart kan man hitta henne? Hon har ju 30 olika konton

Tinderprofilen kanske är fejk? Hur vet du att bröllopet är inställt?

Varför ska man inte äta för många ägg på en dag?

Blir för mycket kolesterol om man äter för många

Gammal myt. Man kan äta nästan obegränsat med ägg.

Bästa billiga maten också!

Och färdigpaketerad att ta med!

Och så luktar det så gott med!

Blir fortfarande glad för ditt namn ?

Och ditt!

? ?

Nya studier visar dock att ägg faktiskt är farligt. 3 till 4 ägg per vecka ökar risken för hjärt-kärlsjukdom mellan 6-8%. 300 mg intag av kolesterol om dagen ökar risken med 17%, en äggula innehåller ca 186 mg.

Fast nu säger nyare forskning samma sak igen… (det om kolesterol som ett tag avfördades som felaktigt)

Den där gamla myten kommer från att de tvångsmatade kaniner med ägg (kan det ha varit 80-tal?) Och ba ”shiiit kaninernas kolersterol rusar i höjden, ägg måste vara dåligt!!!”

BS.

För då kan man förvandlas till Pointer Sisters och stå och sjunga:

I’m so eggcited, and I just can’t hide it
I’m about to lose control and I think I like it

Antar att du har läst att My Martyr konsumerar NIO ägg samma dag. Har ingen aning om hur många som är lämpligt men jag blev rejält äcklad av antalet nio. Sen kan man ju diskutera matsvinnet det innebär att inte äta äggulan…för antagligen kastar myggisen dessa. Usch ?

Har ni sett Anders Timells insta, varje frukost äter han 4 ägg! ?

VEM följer AT? Finns han ens?

Haha, ja han finns! Han är rätt påfrestande men verkar vara en fin pappa till sin lilla gulliga dotter

Vem är det?

Martin Timells lillebror

Ja, läste det där oxå. Men hör delade meningar om det hela tiden. Anledningen till att jag undrar är för att jag äter många själv. Mkt protein, gott och lätt att göra. Äggulan är bäst. Har dock högt kolesterol och äter medicin för det.

https://martinajohansson.se/tag/kolesterol/

Shit, hon måste va rejält rutten i magen.. ett ägg och sen en fis och det luktar som om magsjukan är på g i tarmarna.. ??

Oj det är nog inte äggen som gör det… jag äter också mycket ägg men det leder aldrig till gas eller lukt ju! Chips där emot…. hua

Min sambo gick på kostschema där han skulle äta typ 8-9 ägg om dagen (om inte mer) fy fan säger jag bara. Dom äggpruttarna var inte att leka med. Fick slänga ut han ur sovrummet

Ingen idé att ta den diskussionen med My om du tänkte det. Hon vet alltid bäst och kan inte ta att någon tycker annorlunda. Akta dig så hon inte börjar anklaga dig för påhopp om du antyder att det inte är så hälsosamt för kolesterolvärdet med så pass många ägg/dag som hon stoppar i sig.

Ägg är ju inte ens gott ! undviker allt med ägg i , äckligt !

Kokade ägg luktar så jävla äckligt. Skulle ALDRIGA äta något som luktar så mkt skit som kokade ägg. Blir äcklad av tanken på att folk, tex myggan, stoppar i sig såna mängder ???

Hahah. Men man luktar inte ägg sedan, såvida man inte råkar släppa en fjärt.

Man fiser ca 20 ggr per dag så risken är nog rätt stor.

Kokt ägg skivat på macka med ost, och så lite paprika på, mmmmmmm!!

Kokt ägg på ost?!? ?

Fy fasiken så vidrigt med kokade ägg. Hångel med en ägg-ätare känns inte lockande. Huuu så äckligt ??

Älskar ägg? stekt, mosat med kaviar, äggröra, skivat på macka, omelettform…mums! Äter minst två om dagen?

Samma här. Blir äcklad när jag tänker att det är hönsmens. Bläh.

Hönsmens?
Är du 5 år eller?

Det stämmer faktiskt, med andra omskrivningar. Hur gammal är du själv då om jag får fråga?

det stämmer inte. att lägga ägg är en helt annan process än att få mens.

Du får jättegärna förklara i så fall, istället för att ba ”det stämmer inte, jag är biolog” för jag hittar inte så mycket vettigt på nätet. Om du nu är biolog såklart, man kan skriva precis vad som helst på nätet.

Vet du hur näringsämnen hamnar i jorden? 🙂
Tänk på det en liten stund

Mmmm, snart är det måsäggssäsong!

Förlåt, men jag måste fråga: Är du allvarlig?

Finns det människor som tar måsägg och äter?

Jag undrar verkligen. Aldrig hört.

https://www.nrk.no/trondelag/–ikke-spis-for-mye-maseegg-1.7115009

kräks bara av tanken på ägg

Rapport från restaurang Milos, tack!

Orka…

Jo! Vill också veta

Underbarast, var tog du vägen?

Vem har hjälpt er mest och bäst när ni har försökt få andras svar här på Öppet spår? Minns ni någon speciell eller något speciellt som har har betydelse för er?

*haft

TRH svarade en gång på ett inlägg jag skrev om min pappa som hade dött, hennes kommentar åkte rakt in i hjärtat och fick mig att känna mindre skuld. Printscreena till och med den och än idag när jag blir ledsen över situationen som var så kikar jag på den och känner mig genast lite bättre ?

Så fint!

Vad fint, Anonym! Jag minns att hon skrev, men jag vet inte om det till dig eller om jag såg en liknande kommentar till någon annan från henne. Men fint gjort!

Åh- hoppas TRH ser din kommentar!

????

Vad bra att du såg, jag hoppades att du skulle göra det!

Beskriv annars gärna någon eller något som gjorde er glada här inne. Jag får distans till så mycket när ni alla berättar om era liv och ni är många som har fått mig att må extra bra helg efter helg. <3

Jag hade väldigt mörka tankar & ville gå vidare till nästa liv.
Skrev här en dag på öppet spår att jag inte orkade mer & en anonym skrev att hon fanns för mig om jag ville prata. Hon tog sig tid och skrev och hon visade sån fin medmänsklighet. Idag mår jag bättre & tänker på henne ibland. Tack fina anonym ?

Vad fint! ❤️ Så bra att du blev hjälpt! Minns du något vad hon skrev som tröstade dig?

Bara att hon fanns där, hon fanns där när jag behövde någon.
Det kändes fint. Det hjälpte ?

Var det du som bara skrev lite, lite och sedan inte kom tillbaka den gången? Jag svarade en för ett tag sedan att ”jag finns här om du vill jag är kvar, skriv på du bara”, men det var inte du väl?

Jag kan ha skrivit ”Anonym”, jag gör det någon enstaka gång.

Oavsett vilket är jag så glad för att du bad om hjälp och fick det. <3

Jag känner på mig att det var någon annan, eftersom du skrev ”tog sig tid och skrev” och den gången svarade jag inte så mycket. Däremot vid andra tillfällen.

Du är värd att må bra!

Det var inte jag den gången. Så fint att du tog dig tiden att skriva till personen.
Det e allt som behövs. En tanke. Några ord. De gör mer än vad nån tror. ?

Nej, jag kände på mig redan innan att det inte var vi som skrev då.

Du ska veta att du känns så stark och balanserad. (Jag känner på mig det och du ger det intrycket.)

Tack för dina fina svar!

Fina du ?
Det är jag inte. Stark i vissa saker svag i andra. Så e väl livet. Jag uppfattar dig som väldigt omtänksam och varm. Du är ett ljus i den här världen. ?

Tack fina M. Dina ord värmer så enormt. Detsamma tänker jag om dig (om det du skrev om mig)

Varmt tack❣️❤️❣️

Jag kommer ihåg när Ghoul svarade min kommentar om att jag kände mig så jävla dålig och pinsam i affär när kassapersonal försökte småprata och jag bara gjorde situationen awkward pga obekväm. Ghoul svarade då att jag inte skulle tänka så om mig själv, att jag inte alls var dålig typ. Så varje gång jag ser Ghoul kommentera så tänker jag på att thats a damn good person and i like hen

Vad fint att du blir påmind då när du ser signaturen och så bra av hen.

Jag har fått hjälp med bra tips om kommunikation och annat här inne och jag har ofta blivit peppad när jag har skrivit olika saker.

Jag har en hel bunt favoritpersoner här inne och alla ni som är vänliga tycker jag riktigt bra om för det hjälper mycket att ni är så❣️

Frew om det är du som brukar skriva under signaturen ”?” så skrev du ett svar en dag (plus några andra) när jag kände mig besviken på mig själv och tyckte synd om mina föräldrar som behövde ha mig som barn. Du/ni sa att ens förälders kärlek sträcker så mycket längre än de presentationer en gör och att en förälder älskar sitt barn villkorslöst.
Efter det tog jag kontakt med min mamma som har varit så himla tålmodig med mig trots att det ibland gått år emellan kontakt tillfällen och bristfalligt beteende ifrån mig. Var så rädd, rädd att bli ställd till tals osv men så blev hon bara så himla glad och sa att höra ifrån mig var den bästa presenten hon fått (det var hennes födelsedag när jag hörde av mig). ?❤️

Så tack du/ni som peppade mig. Nu försöker jag checka in iaf någon gång i veckan med henne vilket jag visste innerst inne var allt hon önskat ifrån mig vad jag än tagit mig ann i livet.

Hej fina J! Ja, jag är ”?”.

Detta gör mig rörd! Jag blinkar bort några tårar här. Så fint! Jag minns dig och att jag skrev ganska mycket och just det där med villkorslöst och att du inte behöver prestera någonting alls för att ändå vara älskad av henne.

Dessutom tror jag att jag skrev att hon kommer att bli glad om du hör av dig och att du inte behöver tänka på det som inte är gjort (att det tog lång tid emellan), utan att du tvärtom kommer att tas emot med öppna armar. (Eller något liknande)

Så underbart! Grattis❣️❣️Jag är glad för både din och din mammas skull och bär med dig det i livet att du är exakt lika bra oavsett vad du presterar.

Det är en bonus när saker går bra så att du får bra självförtroende. Men försök alltid att ha självkänsla nog att få ha perioder då du inte orkar eller kan prestera lika bra som du önskar.

Tänk så ni andra här inne också, så blir livet så mycket bättre. ?

Kram

Glömde skriva Frew som signatur också.

Guldord: ’Men försök alltid att ha självkänsla nog att få ha perioder då du inte orkar eller kan prestera lika bra som du önskar’ Tack!

Tack fina Malena G, det värmde att du tycker att det var guldord❣️Allt gott till dig!

J,

jag vill även skriva nu på förmiddagen att din kommentar gjorde mig så glad och tacksam! <3

Och även att Malenas G:s ord värmde!

Åh vad glad jag blir att det hjälpte ♥️ Kände igen mig så mycket i din kommentar också!

Fint av dig mot henne, ju Ghoul!

Är det möjligt att känna av gravidsymtom bara dagar efter ägglossning? Gissar på nej men vill bara höra. Nämligen fått sån molnande värk och bubblig i magen.

Kände typ när ägget fäste, så jo.

Hur kändes det?

Kan kännas som ett stick.

Ja, ett slags ’sting’. Svårt att beskriva men verkligen starkt som att något ’satte igång’ i kroppen. Ett inre muller, som starten på ett vulkanutbrott, som sedan la sig.

Också hört just det från en vän!

Ja! Jag fick ett hugg i magen, så jag typ vek mig framåt men bara jättekort?

Okej nu blir jag ju livrädd. Jag har haft sådär dom senaste 2-3 dagarna men jag vill absolut inte bli gravid? Blir att köpa test nu tror jag?

Jag kände av det eftersom mensvärken kom tidigare och satt längre ner. Men sen har jag ”känt av det” utan att jag varit gravid också, så det kan vara lite lurigt.

Jag undrar lite samma. Fast snarare undrar jag över sannolikheten att vara gravid trots upprepat negativa tester under flera månaders tid. Jag hulkar av illamående i stort sett varje morgon (utan att något kommer upp) men sen brukar det lägga sig. Till saken hör att jag har gått på NSAID (cox-hämmare) sedan i september och illamående är en listad biverkning, men det har verkligen eskalerat nu på slutet. Har även gått upp en del i vikt. Men som sagt, negativt test senast igår. Vad ska jag göra?

Gå till en gynekolog.

Äter du omeprazol? Nsaid är ju verkligen inte bra för magen, kanske har du magkatarr? För mig brukar ett symtom vara just illamående.
Man kan även bli illamående av b-vitaminbrist, det bör din läkare kunna kolla upp.

Jo ?

Ni som gått igenom/genomgår ofrivillig barnlöshet. Tips på hur man orkar? Känns som jag går sönder och som att jag aldrig kommer få bli mamma. Jag och sambon har försökt i ett år utan framgång. Går på utredning och äter Letrozol, nu är det tredje försöket. Jag börjar ge upp hoppet. Känns som alla andra blir eller är gravida och det är så lätt för alla andra. Tänker dumma tankar som att ”Jag fixar inte ens det mest naturliga i hela världen… Jag är sämst”

Ett år är väl inget ovanligt?

Och priset till mest okänsliga på öppet spår går till *trumvirvel*

Ok?

En femtedel av alla som försöker bli gravida är det inte efter ett år, så nej.

Upplevde det inte okänsligt. Kan ju vara skönt att veta att det inte är ovanligt. Det är sant. Efter två år kan man börja oroa sig. Jag är också ofrivilligt barnlös. Jag har därför inga tips. Men jag har precis börjat gå på akupunktur vilket jag hört/läst kan hjälpa. Akupunktören har dessutom en del andra tips på kost mm som är bra för min kropp. Men det är väl upp till var och en vad man tror på,

Oj, wow! Tycker du att den där kommentaren var så okänslig så har du nog en del problem inom dig att bearbeta. Klarar du dig ute i världen utan vadderingsskydd undrar jag? 🙂

Har inga bra tips på hur man orkar tyvärr men vill bara skicka pepp. Du är jättebra, du kommer att bli en mamma en dag och vilken tur ditt barn kommer ha som får dig som mamma. Som kämpar och längtar och väntar ❤️

Vet faktiskt inte några bra tips. VI försökte länge och när vi tillslut blev gravida så fick vi massa missfall. Och även ett utomkvedshavandeskap där jag förlorade ena äggledaren. Nu i efterhand förstår jag inte hur jag mäktade med, men jag tror att jag bara bet ihop. Men åtta graviditeter (på naturlig väg och stöttning med progesteron) så har vi nu en fyraåring och en ettåring. Sorgen man tidigare kände är totalt utsuddad, däremot känner jag en stor respekt och vördnad inför det vi gick igenom och vad min kropp stod ut med och klarade.
På ett eller annat sätt så KOMMER det att ordna sig för er och försök stänga av de negativa känslorna och bara känn hur SKÖNT det kommer att bli att hålla er lilla i famnen snart.

Jag är i samma situation och förstår precis hur du känner! Vi har försökt i över ett år och påbörjar vår utredning på måndag. Vet egentligen inte hur man orkar… men man bryter ihop när mensen kommer och sedan biter man ihop och försöker igen. För mig hjälper det att tillåta mig själv att sörja varje misslyckat försök. Lyssnar även på ruvarpodden och jag vill ha barn-podden, det är skönt att höra om andra som har gått igenom samma sak.

Vet att det inte hjälper mycket, men vi är många som kämpar eller har kämpat. Det är en avgrund att gå igenom, men det finns otroligt mycket bra hjälp att få. Det är okej att vara ledsen och tvivla, och att ha svårt för andras graviditeter. Men försök hitta stunder då du vågar hoppas. Gör saker du mår bra av. Strunta i det du orkar. Var rädd om dig!

Jag blev gravid efter vårt tredje IVF. Dock bara i vecka 16, så ingen bebis än. Men det är efter år av försök. Många tårar och ständigt inställd på nederlag. Jag är väl medveten om vilka tankar och känslor min mage kan väcka hos andra. Därför är det viktigt för mig att, när det blir tillfälle, berätta att det är ett IVF-barn. Jag måste inte ge detaljer, men att det ändå framgår att det inte varit så lätt.

Strunta i det du inte orkar såklart

Jag kan så relatera till den känslan. Kände mig som en otroligt dålig fru och kvinna. ”Alla” andra levererade barn på löpande band.
De enda jag kan säga är att väldigt få förblir barnlösa i Sverige och när man väl har sitt barn känns det ni går igenom nu som väldigt långt bort!

Vi har försökt i 3 år utan resultat. Och vågar inte söka hjälp eftersom jag iaf inte kommer få någon eftersom jag är tjock. Och med ätstörningar i bagaget så är det inte bara att gå ner i vikt.
Så jag börjar förlika mig med att jag aldrig kommer bli mamma.
Kanske är lika bra…

Till ?: jag är tjock. Vi får hjälp.

Melina: Även utan pekpinnar? Då känns det lite lättare att eventuellt söka hjälp.
Känns som om man bara kommer få höra hur fel man är när man är tjock och det bara är att gå ner i vikt

Klart det pratas om det, vore konstigt annars. Men jag tycker att jag överlag blivit bra bemött. Men finns såklart stolpskott överallt. Kolla BMI-gränsen i ditt landsting.

Varför vill du ha barn? 🙂

Passar på att ställa en motfråga då.. jag är själv frivilligt barnlös (barnfri som vi kallar det!) och jag undrar hur vi liksom uppfattas av er ofrivilligt barnlösa.
Kan vi peppa er på något sätt genom att visa att det finns fler vuxna utan barn, och att vi ju till och med valt detta ”öde”?
Eller är det som att hälla salt i såren att personer som kan få det ni vill ha liksom ”kastar bort” det?

Salt i såren.

Jag är ofrivilligt barnlös sedan snart tre år tillbaka. Varje månad misslyckas vi, och sorgen går inte att bearbeta då man tvingas in i den om och om igen. Vi är på tredje ivf försöket nu.

Efter all skit vi går och gått igenom önskar jag så jävla mycket att jag kunde vara en av er som inte vill ha barn. Blir inte ett dugg provocerad, bara avundsjuk. Skulle hellre vara frivilligt barnlös. Dessutom, ju färre gravidmagar och barnvagnar man tvingas se dagligen, desto bättre.

Missförstå mig inte nu och tyck att jag är ’kall’, ’elak’ och ’dum’.

Men har det någon gång slagit dig att vissa inte är menade att ha barn? Att det är naturens sätt att sålla bort de som inte ska föra sina avkommor vidare på grund av nedärvda sjukdomar eller vad det kan vara? Jag tror att du, ni kan ha ett underbart liv utan barn om du bara släpper tanken på att det är det som krävs för att du ska känna dig som en komplett människa. Ja, jag vet, det är en biologisk grej att vilja ha avkommor men vi lever i 2019 och idag är det inte en nödvändighet att avla mer och låta kommande generationer ta del av jorden som kanske inte ens är beboelig då (med tanke på klimatkrisen). Tänk på det.

Men att skriva så som du gör är ju kallt, elakt och dumt. Som att skriva till någon med diabetes att visa helt enkelt inte är gjorda för att producera insulin och att det är naturens sätt sålla bort de som inte ska föra vidare sina gener. Okänsligt och elakt.

Allt som är naturligt är inte härligt, långt ifrån.

Det där med diabetes är faktiskt exakt så. Idag botar vi (tack och lov ändå) allt vi kan bota medan i djurriket är det så att natural selection får härja. Naturen sållar bort de som inte är dugliga och det hade skett än idag om vi inte hade mediciner och så vidare. Vissa är inte menade att föra vidare avkommor men idag har vi möjlighet att ändra på det, mot naturen.

Du måste se min kommentar som objektiv, jag lägger ingen som helst värdering i det. 🙂

En idiotisk och ogenomtänkt kommentar. Det finns tusen anledningar till att ett par inte kan bli gravida, och det reproduktiva systemet behöver verkligen inte ha något med ”nedärvda sjukdomar” att göra. Syskon kan få barn tillsammans, dammit! Bra för genpoolen? Nej! Kan de ändå? Ja!
För någon som är ofrivilligt barnlös är din kommentar bara onödig och sårande. Men det visste kan kanske iofs redan när du skrev den…

Det mesta vi gör idag är inte naturligt, så ditt argument håller inte. Och snälla håll denna typen av okänsliga kommentarer borta från trådar om ofrivillig barnlöshet. Det är en sorg som man måste få bearbeta precis som andra sorger i livet.

Jag tycker att ditt svar är både kallt, elakt och dumt. Framförallt korkat skulle jag nog säga. Om vi ofrivilligt barnlösa nu skulle producera sjuka barn, hur förklarar du då att majoriteten av de som försökt i många många år får friska och helt ”normala” barn till slit?

Vi vill ha barn för att vi älskar varandra och vet att vi skulle bli otroligt lyckliga av att bilda familj. Vi skulle bli fantastiska föräldrar.

”Bara släpper tanken” åh så naivt. Jag förstår att du aldrig velat ha något speciellt mycket här i livet.

Tips om du inte vill bli avskydd i verkliga livet (om du inte redan är det vad vet jag) uttala dig ALDRIG sådär till någon som nämner ofrivillig barnlöshet/fertilitetsproblem.

Kommentaren du fick var inte elak utan väldigt ärlig och objektiv. Det var inget personangrepp, du går däremot till personangrepp deluxe. Kanske är hormonerna som spökar.

Kanske bäst att du inte avlar dig då du inte verkar som en vidare sympatisk person.

Fy fan vilken elak kommentar. Jag vill inte ens ha barn men med ditt naturliga skitsnack borde man dö när man har lunginflammation som man gjorde förr i tiden när man inte hade medicin som kunde bota det.. för det är ju ”natuuuuurligt”! Usch.

Jag vet hur det känns. Det tog oss över två år och utredningarna visade inte på någon orsak. Blev gravid ”spontant” (efter flera misslyckade försök med hjälp via sjukhus/insemi/dyl) och jag är mamma till en liten blöj-bebis idag. Men att stå där och återkommande hoppas efter varje jäkla ägglossningstest. Stressen. Sexet som blir ett måste. Nä, jag lider verkligen med dig. Världen är så oförstående och de som inte genomgått ofrivillig barnlöshet säger ofta sånt som verkligen gör ont hjärtat, utan att förstå det. Folk tänker inte på att det KAN vara problem att bli gravid. Specialistvården klarar att hjälpa många. De som inte får hjälp kan ibland ha möjlighet att adoptera. Det som fick mig att orka var vetskapen om att man inte var ensam. Jag letade upp bloggar på temat och läste och grät. Jag hoppas att du ska få bli förälder. Jag önskar dig all all all lycka till i detta.

Sedan undrar jag också hur ni tänker på det här med att vara fosterfamilj? Finns ju massa barn som behöver föräldrar eller någon som tar hand om dom … och det finns alldeles för få familjehem har jag hört…
Tänker att det också kan vara en väg att gå. Mindre vanlig, men så viktig.

Inte samma sak som att adoptera vill jag bara tilllägga ifall någon inte vet. Fosterfamilj är inte lika strikta krav och väntetid.

När man närmar sig insikten att man kanske aldrig kan få egna barn så testar man de flesta tankar. Men allt är en process. Man landar inte i att bli fosterfamilj istället över en natt. Ska man bli fosterfamilj/ adoptera etc så vill man ju heller inte göra det som ett second voice, utan vara helhjärtad i det beslutet. Så känner iaf jag. Och då måste man nog sörja och bearbeta barnlösheten först.

Det ena kanske inte utesluter det andra 🙂
Brukar kännas bra tycker jag att ha både plan A och plan B igång samtidigt om det går, på alla plan i livet
Finns någon bok på storytel (och säkert andra appar) som är skriven om just familjehem + biologiska barn som var jättefin, den kan man lyssna på

Och det sistnämnda du skrev gör det hela sårbart. Helt plötsligt så kan barnet tas ifrån dig och du vet bara vad som händer högst 6 månader i taget. Det känns mer som ett alternativ för de som vill göra en social instats än för de som längtar efter en familj.

Ja… det är väl det många har som invändning, att barnen kan tas ifrån en.

Från min vinkel så låter det dock minst lika riskabelt att skaffa ett eget barn! Jag menar… risken att få ett väldigt sjukt barn skulle jag nog inte kunna hantera, och ett fosterbarn vet man ju vad den har ungefär för behov på förhand. Sedan kan ju biologiska barn också tas ifrån en när som helst (som alla människor)…. och barn som blir omplacerade lever ju vidare och minns dig eller vad man nu ska säga (många har väl fortsatt relation?)

Ganska ofta nämns det att ofrivilligt barnlösa INTE ska vara fosterfamilj. Orättvist mot barn med skakig bakgrund att behöva ’ersätta’ de barn någon aldrig fick…

Till Anonym 21:23: Aldrig hört om. I vår kommun är de positiva till oss som familjehem trots ofrivillig barnlöshet.

Jaså! Tack för info!

Varför tror då många att skaffa fosterbarn eller adoptera skulle vara lösningen? Och varför är det vi som inte kan få barn som får det förslaget? Skulle du nånsin säga till ngn som har barn att de ska bli fosterföräldrar istället för att skaffa fler barn?

Tycker det är då konstigt förslag, och jag möts av det så ofta. Fattar inte kopplingen. Jag vill inte ta hand om barn generellt, jag vill ha mitt barn. Vara gravid, föda, ha ett eget barn.

Det är helt galna kommentarer. Som att ”köp dig ett barn då”. Ren okunskap och oerhört dum kommentar.

Nä att köpa sig ett barn är ju en helt annan sak, om vi pratar surrogatmödraskap här?
Då är man ju medveten (och aktiv initiativtagare till) att väldigt hemska saker sker… inte riktigt som att adoptera och 40 år senare få reda på att saker gått fel till…

Inte så jag menade. Blev missförstånd. Adoption kostar ju. Det var det jag menade. Sorry

Jag tycker det är ett helt rimligt förslag haha!

Om man vill skaffa barn bör ju största lockelsen vara att ta hand om ungen hela dens liv och allt det där, inte graviditet och förlossning… som ju är en engångshändelse…
Den viktiga delen kan du få genom adoption, och delvis genom att vara familjehem.

Varför skulle det vara orimligt då? Tydlig koppling.

Du kan omöjligt ha barn själv med dina svar svar i denna tråd.

Nä jag har inte och vill inte ha 🙂
Aldrig förstått den där starka längtan efter att det just ska vara ens egna gener… ens egna avkomma…
Tänker att man knyter an till den unge man tar hand om, oavsett gener?
Föda barn låter ju också som något man gärna slipper :p

Det kan hon absolut ha. Eller tillhör du skaran som tycker att man har inte upplevt kärlek och själslig ro förrän man har ploppat ut en avkomma? Skaran som identifierar sig själv som mammor i första hand?

Håller med dig. Tycker det låter helt galet att hon mest bryr sig om att vara gravid. Trodde hela grejen med att ha barn, uppfostra det etc. var det viktiga? Låter extremt egotrippat i mina öron. Min empati sjönk som en sten där.

Det är ju dock just det barnaavlande är. Själviskt. Man vill ha en mini-me för att känna sig komplett, förverkliga sin image av sig själv på något sätt. Jorden är överbefolkad och vi vet inte ens om det kommer att finnas något kvar till eventuella barnbarn.

Det är inte en mänsklig rättighet att ploppa ut en unge.

Nej, det är det inte och man kan absolut diskutera om det är rätt att skaffa barn eller inte ur ett teoretiskt perspektiv. MEN att slänga ut sig en sådan kommentar när någon berättar om sin sorg och oro över ofrivilig barnlöshet är otroligt empatilöst. Skulle du bemöta någon med en annan sorg på samma sätt?

Med annan sorg? Beror helt på vad det är. Rätt få grejer kan jämföras med ofrivillig barnlöshet, kan inte komma på någon nu. Har man otur och inte lyckas bli gravid får man tillslut sluta lipa, vänja sig vid tanken och att det är naturens gång.

Vi har försökt sedan 2013. Snittet för att bli gravid är nio månader så även om det är tufft, ge inte upp. Blir det inget på Letrozol får nu ju IVF. Heja er!!!

Tyvärr är det ett allt vanligare problem. Jag är i processen att skaffa barn som ensamstående & skickar en stor kram. Passar även på att tipsa om Olga fertility clinic (googla + läs om Cilla Holm). De är i framkant när det kommer till att hjälpa ensamstående & par som har problem att få barn.

Varit i din sits. Blivit gravid med ivf efter flera års försök.
Men jag tror vad man kan tänka på, som iaf hjälpte mig, var att fokusera på sig själv och inte jämföra med andra.
Också Kanske öppna upp sig inför familj och vänner vad man går igenom? Det är liksom ingen skam och är så mycket vanligare än man tror…

Vi har försökt hur många många år som helst, gått igenom alla behandlingar och hela tiden hoppats och trott att nästa gång, då händer det. Men i november sa vår läkare att det inte kommer gå, mina ägg funkar inte. Jobbar på att acceptera det och gå vidare. Jag fyller 40 i år, och jobbar på att förlika mig med att det här blev mitt liv, utan barn. Och jag jobbar på att tycka om det livet och vara lycklig.

Är äggdonation inget alternativ?

Det kanske inte blir som du tänkt, men det kan bli bra ändå ?

Vi försökte i ett år och insåg att vi borde kolla upp. Vi gick och gjorde utredning och fick godkänd IVF, utredning plus väntetid tog va 6 mån har hört skräck historier där folk har fått vänta upp till 1år el längre. Vi vart gravida på andra försöker men det är en plåga att vänta, vi var öppna med det och det tror jag hjälpte oss otroligt mkt med att kunna prata om sina känslor.

J, jag har inte gått igenom det men jag vet att de som arbetar inom mödravården menar att det kan ta lång tid. Att det finns hopp för många fler än vad de hittills barnlösa själva tror.

Om vi tänker efter så blir många gravida under semestern, då många lyckas slappna av. Att känna och genomgå det som ni gör är inte avslappnande på något sätt.

Ge inte upp hoppet, jag tror absolut att det ordnar sig till slut. Finns det något som ni skulle kunna ändra på i livet så att ni får bort en del stress? För detta tynger er självklart så oerhört mycket.

Jag hade en kollega förr som berättade först när hon till slut blev gravid, vilket elände de hade gått igenom innan det till slut lyckades.

Innan dess hade hon ofta varit för oss oförklarligt sur mest jämt. Med andra ord så spände hon sig mycket och var förstås otroligt ledsen och orolig över sin situation. När de fick en son till sist, så hörde vi ofta hennes skratt efter det.

Tänk så. Att det är er tur också vartefter och försök hålla hoppet uppe. Kram

När jag läser din kommentar så känns det som den är skriven av välvilja.

Men snälla snälla sluta sprida att ”bara man slappnar av” myten. Enligt de fertilitetsläkare jag träffat är det just en myt. Du lägger extra press på de som redan mår dåligt när du har bilden att om om du bara slappnar av och skrattar så kommer du få barn…

Din kollega blev glad när hon fick det barn hon kämpat och gråtit över. Hon blev inte glad och sen fick hon barn.

Hej Linnea,

Ja jag skrev i yttersta välmening, men tänkte låta bli då det lätt kan misstolkas vad man skriver i ett sådant ämne.

Vad bra att du skrev det för jag menar inte att det bara är att slappna av, det har du rätt i, men jag ville ändå ingjuta hopp.

Det är inte bara att slappna av, men det finns många som har upplevt att om de lyckas göra det, så blir de lättare gravida och jag har läst och hört att om man är fertil så kan det hjälpa.

Det jag avsåg var alla de som har försökt länge och sedan så distraherar något, de släpper pressen kring det och då blir de gravida. Jag menar inte att alla blir det och om din fertilitetsläkare har sagt så som du skrev, så respekterar jag det.

Jag ville bara förklara för dig anledningen till att jag skrev så. Tack för sin synpunkt och bra att du skrev det!

Det är bra att du vill sprida hopp. Men att många blir gravida när de slappnar av är anekdotisk bevisföring och inte ingen grund i forskning.
Du behöver leva under extrem stress för att det ska påverka. Sen är det viktigt att komma ihåg att de flesta blir gravida inom ett år så stressar man upp sig efter ett par månader, slappnar av och sen blir gravid efter 10 mån så är det lätt att se ett samband som inte finns.

Jag har barn idag, men jag hade så många gånger lust att skrika högt åt sånna som sa det du säger.

När man redan försökt i flera år, varit avslappnad och inte alls oroad under första året och sen när man genomgår undersökningar och behandlingar där läkarna om och om igen berättar att ”allt ser bra ut, du kan inte påverka behandlingen med din inställning” och då får höra igen av en välmenande kollega/vän ta lite semester och slappna av så kommer du få barn.. Gaah!
Du ger inte hopp då, du ger frustration.

Svårigheter i livet blir lättare med en positiv livsinställning, men jag tror verkligen inte att du kan tänka dig frisk.

Linnea, du har helt rätt och jag förstår dig!

Det är exakt därför jag hoppade över att svara i flera timmar. Sedan skrev jag ändå och ville som sagt bara väl.

Det positiva är att nu skrev du och förklarade och då är vi fler numera som är upplysta och vet och förstår. Så tack för ditt svar och bra att du orkar förklara för oss.

Tack för att du orkade förklara. ❤️

Ju fler som läser det du skrev, desto färre blir det som uttrycker det på ett sådant sätt som inte känns bra för dig och många andra. Så tack!

Jag svarade, men det syns om en stund. Det var skrivet i all välmening och jag respekterar vad du skriver här ovanför och vad och dina fertilitetsläkare har sagt.

Bra att du skrev det, jag ville bara få henne att känna hopp

… och det finns många exempel på att de som är fertila, blir det när de distraheras från tanken/ när de slappnar av, att de då har blivit gravida.

Men jag förstår hur du menar, accepterar och respekterar det och hoppas att fler läser vad du skrev. (Många läser här på morgonen efter)

Det är för alla er här som jag kommer donera mina ägg så länge jag får. <3

Försökte redan förra året men jag får inte donera ägg förens jag själv fått egna barn. Men sen så! Fler ägg åt folket så vi kan ha fler underbara mammor!

Så underbart fint tänkt och gjort av dig, Mia! Du är en förebild!

Nej, nej, nej! Jorden är redan överbefolkad för sjutton.

Vill skicka en stor kram till dig som läser, hoppas att din lördag är fin. ?❤️

Detsamma till dig <3

Är det någon som vet något om festen eller vad det nu är hemma hos paret Lundell?

En fråga till er med genital herpes. Blev diagnostiserad med detta under mitt förhållande som nyligen tog slut. Hur gör man när man träffar en ny partner? Kan man ens ha ONS? Känns som att jag är dömd till ett liv i ensamhet nu.. Hur har ni berättat och hur har det tagits emot?

Finns ju bra medicin. Man kan också gå på utredning och få medicin som man äter regelbundet så man slipper skoven med herpes. Sedan får man väl ha kondom med nya partners och är man i en relation bara berätta efter ett tag?

Du har ingen upplysningsplikt så vill du inte berätta behöver du inte göra det.

Könsherpes är väl en av könssjukdomarna som man måste berätta om?

Nej, hiv, klamydia, gonorré och syfilis. Inte herpes. Tyvärr.

Va? Men klamydia kan man ju bli av med på en vecka, medan herpes är obotligt. Hur är det möjligt?

Jag vet det är helt sjukt. Förstår ej logiken i det.

Typ 80% eller nåt är herpespositiva

Munherpes, ja

Munherpes (typ 1) kan smitta till könet vid tex oralsex. Vilket gör att den är vanligt förekommande både på munnen och könet idag.

What hen said^ och Herpes simplex typ 2 är också ganska vanligt. 40% kanske?

Herpes är inte farligt alls, men t.ex obehandlad klamydia kan bli det.

Klamydia kan vara utan symtom och obehandlat kan det leda till infertilitet hos kvinnor. Det är därför allvarligare än herpes.

Japp. Över hälften av infertilitet hos kvinnor beror på klamydia.

Vad spelar det för roll? Bryr en sig om människor så berättar en, det är ju exakt därför det sprider sig så lätt, för att folk inte berättar. Jag berättade det för min partner på vår första dejt, visade sig att även han hade det så hela grejen blev lite rolig. Herpes är verkligen supervanligt, var fjärde svensk har det, men gör din sexpartner en tjänst och berätta pga det kan smittas trots att du inte har skov vid tillfället.

Klart man ska berätta, även om man inte måste så bör man. Jag skulle aldrig ha oskyddat sex med en person som har det, helt ärligt vettefan om jag skulle våga ha skyddat heller för den delen. Säger inte för att vara taskig men snälla ligg inte runt utan skydd.

Det smittar ju bara om man har ”utbrott”, vilket ofta är 1-2 ggr per år i förkylningstider tex

öööhhh nej? Du kan visst smitta trots att du inte har utbrott (det var så jag blev smittad) men det är ovanligare. ”1-2 ggr per år i förkylningstider” hahahaah, har haft herpes i 4 år och fick utbrott en gång i månaden tills jag äntligen började gå på medicin. Fan sluta skriv saker du ej har vetskap om, som dessutom är ren fakta.

??
Och jag har haft herpes i nästan 10 år, med endast ETT utbrott på alla dessa år. Har aldrig ätit medicin heller.
Alla har olika sjukdomsbild you know..

Och utbrotten brukar bli färre och snällare med åren…

Min pojvän (som också har) läste någonstans att man kunde bli av med det genom att fasta, att autofagin fixade det…

Hahah ja men du kan ju säga att det ÄR så då, det är din sjukdomsbild men det är inte en allmän sanning för genital herpes. En googling krävs för att få svar på det.

Jag har då aldrig smittat någon, haft i säkert 10 år.Ligger självklart EJ vid utbrott.

Vad du tror ja.

Är det inte typ så att 1/3 av Sveriges befolkning har det här? 😀
Med dom siffrorna tycker jag typ att man får räkna med att bli smittad ifall man har oskyddat sex..
Tror dessutom att det bara smittar när man har blåsor? Då vill man kanske ändå inte ha så mycket.

Jag har haft i typ 10 år (första utbrottet var helt absurt) och mina bästa tips är:
1. Kissa i dusch med vattenstråle ifall det gör ont
2. En vän älskar zink pasta på blåsor, säger att det torkar ut dom
3. Utbrotten brukar lösas ut vid stress – ett bra kvitto på hur du klarat av att leva ”balansrat” haha

Fick genital herpes av min dåvarande kille som var otrogen mot mig..
Kände mig som den äckligaste människan på jorden och har skämts så mycket så har aldrig vågat berätta för någon. Vilket då betyder att jag inte har legat med någon sen dess.. det var snart 3 år sen.
Hade aldrig klarat av att någon skulle bli äcklad om jag sa att jag har det. För känner mig redan så vidrigt äcklig pga det.

Som tur är har jag bara haft 2 utbrott på 3 år.. det första var hemskt och de andra märkte jag knappt.
Hur berättar man det ens?? Juste förresten jag har herpes! Lär ju inte va nåt man precis blir tänd på att höra innan man ska ligga.

Min läkare sa dock att det endast smittar när man har blåsor?? Känns som man får så sjukt olika info av alla ..

Vad köper ni alltid ekologiskt?

Morötter, mjöl, broccoli, bönor, linser, bananer, äpplen, frön, quinoa, ris, apelsiner – allt? Utom chips, aldrig sett ekologiska…

Jag tror garant dvs hemköp/Willys har ekologiska naturchips!

Bor inte i Sverige – men tack!

https://www.garantskafferiet.se/vara-produkter/choklad–snacks/chips-popcorn–salta-pinnar/ekologiska-chips-graddfil–ramslok/ ?

Jag kör iprincip samma men min No.1 är helt klart potatis. Kan med att köpa annat icke ekologiskt om jag måste men finns det inte ekologisk potatis får det bli utan!

Intressant, är just inte ekologisk potatis extra dåligt på något sätt (dåligt insatt i potatisindustrin).

Konventionellt odlad potatis är den mest besprutade grödan i Sverige!

Kaffe

Bananer?

Rostad lök.

Känns som att det viktigaste är när man köper animaliska produkter. Resten bryr jag mig faktiskt inte så mycket om.

Ekologiska produkter är extremt mycket sämre för miljön än ’vanliga’ produkter

Jag köper nog mest eko för min egen skull, mindre knasiga ämnen i?
Och kanske för bättre djurvård då, krav djur ska ju ha mer plats och utevistelse etc….

Framförallt hade vi bara kunnat försörja en 1/3 (kommer inte ihåg exakt men långt ifrån alla iallafall) av jordens befolkning om all mat producerades på ekologiskt sätt.

”Sämre för miljön”, hur menar du då? CO2-utsläpp? Vi har fler miljöhot än det mest akuta (våra koldioxidutsläpp).

Har något att göra med att ekologiska produkter kräver mer yta och vatten. Utan gödsel och sådant får du endast ut kanske 3 skördar per år på samma ställe istället för 5 skördar med lite fulgödsel och extra boost åt dom. Ska vi odla allting ekologiskt måste vi skövla mer skog för att få plats med med odlingarna och träd och växtlighet är ju dom bekant väldigt bra för miljön.

Era bästa tips på hur man får rent sitt badkar? Vilket rengöringsmedel/tillvägagångssätt? (är ”normalsmutsigt”, tvålrester osv)

Använder galltvål och svamp. Den grova sidan. Löddrar upp ordentligt å skrubbar. Blir skinande

Använd ”fläcksuddare” (kallas även mirakelsvamp) den är perfekt för badkar. Jag har testat rengöra med vanlig svamp + medel och sen gå över med fläcksuddaren och märkt hur mycket skit som var kvar även efter medel. (cillit bang, det tar ju typ allt..trodde jag) Man kan tex känna på hur svampen glider om det är smutsigt när man gnuggar, svårt att förklara men man märker var det är skit även om det ser rent ut.

Ja! Magic Eraser!

Fönsterputs fungerade chockerande nog väldigt bra??

Tandkräm, även till handfatet, blir skinande 😀

När jag ska slänga diskborsten (Sån där med svamp och diskmedel i skaftet) drar jag av badrummet med den innan jag slänger. Torkar sen en gång till med valfritt medel. Funkar hur bra som helst och alla tvålrester etc försvinner.

Men fy, använder folk ens såna diskborsrar? Sjukt ohygieniskt med alla bakterier som samlas i svampen?

Brukar ta vanlig tvål på disksvamp. Ta inte en med grön yta bara, det kan repa badkaret.

Ättika blandat med dubbla mängden vatten i sprayflaska. Sprya på blött badkar/kakel och låt dra en stund och gnugga sen med svamp och skölj sen av . Skinande rent och miljövänligt ???

Cif citron ????

Ajax och microtrasa, sen torka tort med gammalt lakan typ /städkärringen

ENJO städtrasor och kallt vatten. ? ENJO är typ olika fibertrasor som jag städar allt med. Ibland kan jag ta lite olivtvål också…

Fyll skiten med varmvatten och maskindiskmedel låt verka en timme eller så å sen är det i princip bara att skölja av karet. Superenkelt och knappt nått gnuggande

Skrev i öppet spår för några månader att jag satt och rökte heroin och i princip bara ville ge upp. Idag är jag drogfri med hjälp av substitutionsbehandling sen 2 mån, blivit kär, fått tillbaks kontakt med familjen, och känner mig faktiskt stundvis lycklig. Ett stort tack till er som skrev ett svar till mig då.

Stående ovation från en som aldrig provat narkotika.

Kommer ihåg dig, skrev något då, har tänkt på dig och är så glad att höra detta! Starkt!

Tusen tack! Insett att man måste våga sträcka ut handen och be om hjälp, försöka vara ärlig. Kommentarerna jag fick då, och nu, från okända människor som bryr sig, gav mig faktiskt hopp.

❤️❤️❤️

Om det var du som satt och skrev att du var så besviken på dig själv osv så svarade jag och du fick svar av oss som var svar som inte var dömande och det blev du så glad för. Stämmer det? Är det du??

Det är jag! Otroligt imponerad av er fina, förstående människor som inte ens vet vem jag är.

Åh, tack H! Det var du så otroligt mycket värd! Jag kände med dig så starkt fina du!!!

Ett stort tack för att du bad om hjälp här och så underbart att läsa. Du är så stark!

Wow! Vad glad jag blir att höra detta! Underbart! Fortsätt kämpa på! ?

Bra jobbat! ❤️??

Du ska vara så stolt över dig själv, H❣️

Fan va starkt! Heja dig och SJUKT bra jobbat!! Vet hur tufft det är!

H, jag hoppas att du läser även nu.

Tack för att du delade med dig och otroligt bra jobbat av dig. Eller snarare: overkligt bra jobbat!! Jag var en av de som peppade dig då! <3

I framtiden:

Låt aldrig någon få dig ur balans när det gäller ditt förflutna. Tänk istället att du har gjort det som borde vara omöjligt.

Sträck på dig och tänk på vilken strålande ⭐️stjärna⭐️ du är som klarade detta!

Okej. Jag har ett riktigt problem och behöver lite perspektiv.
På mitt jobb arbetade en person som systematiskt mobbade och var elak mot mig och flera andra kollegor. Det var möte med facket och HR men situationen blev inte bättre.
Det slutade med att personen fick sparken och ingen var lyckligare än jag. Äntligen skulle jobbet inte längre vara ångestfyllt för mig och flera andra.
En vecka senare kommer min sambo hem och säger att hans jobb har rekryterat och det visar sig att det är denna person som tidigare arbetade på mitt jobb.
Min sambo hade ingen insyn i rekryteringen och fick meddelande först när allt var klart.
Detta har gett mig sådan brutal ångest. När jag trodde att personen skulle vara ute ur mitt liv, kommer den från andra hållet.
Grejen är att sambons arbetsplats är väldigt liten och de gör allt tillsammans där. Sommar- och julavslutningarna turas de om att ha hemma hos varandra och att den är personen ska invadera mitt hem gör mig spyfärdig. Lika mycket som att min sambo ska bjudas hem dit. Eller som när de ska åka på sin årliga kick off utomlands. Bara tanken att de spenderar fler timmar ihop än jag och min sambo ger mig panikångest. Att min sambo måste vara trevlig mot denna människa som så medvetet har gjort mig illa.
Jag känner mig sviken av min sambo, trots att det inte är hans fel. Denna situation påfrestar vårt förhållande så mycket att det håller på att ta slut.

Hur ska jag kunna förhålla mig till detta??

Skärp till dig. Låter hårt men du kan inte låta ditt förhållamde ta slut pga en mupp ni inte har någon relation till. Du får acceptera läget bara.

Men det är ju det som är grejen, min sambo kommer behöva ha en relation till en människa som jag inte vill ha i mitt liv? Eftersom de gör så mycket på sin privata fritid så får de ju mer än en vanlig kollege-relation. Så antingen sångare ju min sambo ha den relationen eller bryta med alla sina andra kollegor som han har haft i 12 år?

De löser sig säkert, den mobbande kommer ingen att gilla på nya stället heller

Det är väl bara att hoppas att hon gör bort sig på nya jobbet och får sparken 🙂

Ja, man får hoppas att det går fort! ?

Fast varför ska du bryta ditt förhållande för att din sambo har en kollega du inte gillar? Du får bita ihop.

För att de även kommer att umgås på fritiden, i mitt hem.

Nej. Du TROR det. Stor skillnad. Han kanske tröttnar på jobbet efter 3 veckor och byter. Så varför ska du bryta upp ditt förhållande för? Fast å andra sidan kanske du borde göra det, om det enda som krävs är att din partner har en kollega du inte gillar. Varför välja muppen före din sambo?

Tror? Förstår inte vad du menar. Nästa vecka ska de ha spelkväll hemma hos oss och jag kan inte se att någon ska hinna sluta på arbetet innan dess.
Du kanske inte kan sätta dig in i känslan att en människa som hatar dig och har varit systematiskt elak mot dig ska vistas i ditt hem, sitta i din soffa, gå på din toalett (rota i badrumsskåpet?! Doppa tandborsten i toaletten?!) och sitta och skratta med din sambo som om ingenting, i ditt hem som ska vara din trygghet.

Fast den där personen KAN väl ändå inte få följa med till ditt hem?? I såna fall är det ju värt att dumpa sambon som inte står upp för dig. Tror nog alla skulle förstå varför de behöver göra ett undantag i detta fall, din sambo får väl prata med sin chef. Det ingår inte i ett arbete att bjuda hem sina kollegor, de får väl hålla till annanstans.

Nä det igår såklart inte, men de har en tradition med spelkvällar ihop sedan många år och har då självklart en policy att alla ska bli inbjuda (eftersom de är så få). Jag har bett min sambo att förklara för sin chef hur situationen ser ut men min sambo förstår inte varför hans arbetsgivare ska behöva betala (i form av arbetstid) för att lyssna på mina problem, som dessutom skedde på en annan arbetsplats.
Ännu ett bevis på att min sambo inte alls har någon förståelse eller är beredd att stå upp för mig ?
Det får mig också att tro att han inte skulle försvara mig om personen säger ngt om mig i min sambos närhet, eller till mig när sambon skulle höra. Varför jag har tagit avstånd från tillställningar som respektive annars är inbjuden till.

Gris. Sorry men det låter så. Skulle nån prata illa om en i ens sambos närhet vill man ju ha en stark reaktion. Självklart skulle man vägra umgänge om personen inte kan bete sig hyfsat. Hade själv haft svårt att vara hyfsad tillbaks, snarare gått apeshit på puckot.

Tycker du verkar älta det för mycket. Säg till sambon att de inte kan vara hos er om du inte vill det men annars får du chilla. Självklart ska inte din sambo ta upp dina personliga problem med hans arbetsgivare. Är ju befängt.

Var inte hemma när hon är där och försök bara släppa tanken på det i övrigt. Inte mycket du kan göra för att påverka situationen.

Var inte hemma när dom ska vara hos er

Men din sambo har ett eget liv, alla hens relationer blir ju inte automatiskt dina relationer! Ni sitter inte ihop! Min man har en mängd olika relationer till folk jag inte ens träffat eller vet något om alls. Du får väl hålla dig borta den gången det är sommar eller julfest hemma hos er, låter mer som att du är svartsjuk och inte litar på din sambo.

Men eftersom jag har varit Med på de flesta tillställningarna de senaste åren har ju jag skaffat mig egna relationer med fler av hans kollegor, och det blir ju märkligt att jag plötsligt aldrig är med längre när de ska hänga.

Tycker det är drastiskt att säga att jag skulle vara svartsjuk för att jag får ångest över att min mobbare kommer fortsätta finnas på ett eller annat sätt i mitt liv.

Kan du inte sätta ner foten mot mobbaren på egen kant? Och förklara att personen inte är välkommen i ditt hem och att hen får se till att bli sjuk de gånger de är hos er? Och säg att om hen ändå dyker upp kommer du, vid nästa festtillfälle, själv säga till chefen att dem anställt din plågoande och en störd person.

Personen har väl provanställning?

Om de blir märkligt att du inte är hemma så vore det ju ännu märkligare om denne personen inte skulle bli bjuden hem till er när alla andra blir.
Det mest naturliga vore väl att din sambo inte bjöd hem någon. Säg att du exempelvis får magsjuka just när dom ska ha sin spelkväll. Och nästa gång kanske är bortrest…? ?

Kalla det drastiskt om du vill men DU skriver själv såhär: ”Bara tanken att de spenderar fler timmar ihop än jag och min sambo ger mig panikångest.” Detta osar svartsjuka enligt mig..

Ja hat och svartsjuka förstör bara för dig själv. Lägg bort det.

Mitt svar försvann. Men det skulle vara ännu märkligare om personen i fråga inte fick komma hem till er om alla andra kom. Isåfall får du tvinga din man att inte bjuda hem någon. Eller plötsligt bli ”magsjuk” så att det får ställas in. Eventuellt ”resa bort”. Om du har en egen relation med hans chef så kan du själv berätta om din gamla kollega om din man vägrar.

Jag känner verkligen med dig, det låter som en mardröm. Jag kan tänka mig in i hur tuffa känslor du har i detta. En sak som du bör kunna säga ifrån om är det om att ta in personen i erat hem. Det borde du kunna ta dig ur, det är erat hem de får väl vara någon annanstans vid det tillfället det är din mans tur.

Försök att tänk att detta står utanför vad du kan påverka, men prata och skriv av dig. Kom ihåg att prata med varandra om annat också och att du bollar detta med någon mer än din man.

Tack snälla för din förståelse och dina stöttande ord. Det känns verkligen som en mardröm, precis när jag trodde den skulle ta slut liksom.

De är så få på arbetsplatsen att de alltid brukar bjuda med sina respektive på sina tillställningar, något jag har tackat nej till sedan detta. Står inte ut med att vara i samma rum som människan och fortsätta ta emot förnedrande och elaka kommentarer.
Det suger att behöva ”dela” min sambo med en människa som uppenbart hatar mig ??‍♀️

Jag hade jättesvårt för min mans föredetta, faktiskt innan de var ett par och således också innan de gjorde slut och innan jag och han därefter blev tillsammans. Hon fick mig alltid att känna mig underlägsen. Det var riktigt jobbigt ett bra tag. Kanske inte så logiskt men så är det med känslor ibland. Till slut försökte jag ta kontroll över situationen eftersom det inte var hållbart att gå omkring och känna så. Varje gång vi sprang på vederbörande (tack och lov inte så ofta) tog jag initiativ till kontakt. Hälsade, pratade, var trevlig. Ställde frågor. Tittade ner i barnvagnen och gullade. Till slut övervann jag nog mina rädslor och då kanske det blev svårt för min antagonist att stjäla min energi. Det låter säkert helt galet, men försök att äga situationen. Bjud hem alla till nästa aw/kick off och var så storsint som du kan. Visa att du är större än din före detta kollega, så kan inte hon/han livnära sig på din energi heller.

Jag förstår dig bättre än du kan ana. Jag har inte varit med om samma sak, eller ens något i närheten men jag får lust att hjälpa till på plats typ. 🙂

Kanske få prata med hans chef och gärna med din sambo. Nej, det kan jag förstås inte men så där ska du inte behöva må. Det är som ett otäckt j-a skämt att detta hände. Kram till dig!

Svaret var till Ångestkossan, jag tycker dessutom att J:s svar var riktigt bra om du klarar av att göra så. Det vore en seger om något!

Åh tack ? detta kändes så fint att läsa ??

Tack för att du svarar så snällt till oss som skriver. Okej. Försök att tänka hur du skulle säga till en vän om det hände hen en sådan här sak. Och fundera på om detta ska få ta så mycket negativ energi av dig.

Det är inte hårt menat, tvärtom. Ha förståelse för dig själv i detta och se till att få förståelse av andra i det också.

Jag håller med både Pwq och J, men känner du dig inte redo att ”äga situationen” så tycker jag du har all rätt att säga att du inte vill att den här personen ska vara hemma hos er och att de därför får vara någon annanstans när det är din sambos tur.

Ursäkta mem hur är det här din sambos fel? Tycker du ska försöka bry dig mindre. det löser sig!

Det var ju det jag skrev, att det INTE är min sambos fel?? Och jag undrar hur JAG kan förhålla mig till det. Förstår inte hur du kunde tolka min text på ett annat sätt.

Nä förlåt det var dåligt av mig. Hur som så tycker jag inte att din sambo sviker dig. Vad ska han göra tycker du, säga upp sig? Mobba ut mobbaren?

Ta så mkt avstånd du bara kan från den där människan och bry dig inte om alla andra som måste handskas med honom nu ❤️

Ja mobba tillbaka var ju inte en helt dålig idé ? Diskret då så inte sambon själv får problem. Kasta hens matlådor, sabba arbetsuppgifterna? Haha. Kanske påstå att nya kollegan mobbar igen så hen åker ut (de kan kolla med förre arbetsgivaren och då ligger det ju hen i fatet).
Familjen först ??

Du kanske aldrig blivit utsatt av någon i vuxen ålder. Det är fruktansvärt. Världsfrånvänt att be ts att ”bry sig mindre”.
TS- Självklart ska inte den här personen komma hem till dig, det förstår nog din sambo också och sätter stopp för. Jag antar att du talat om för hen vad din förra kollega gjort och han kan ju nu hålla ett avstånd till denne, vara normalt artig kanske men inte mer än så. Skulle ha skitsvårt att jobba med nån som betett sig så mot nån jag älskar dock… Förhoppningsvis gör personen bort sig igen och blir av med jobbet eller sätts på plats ordentligt av sina nya kollegor.

Tack för dina ord ?
Jag resonerar exakt som du, jag skulle ha skitsvårt att jobba och umgås med en person som beter sig illa mot min sambo.
Men där går mina och sambons åsikter isär och jag känner inte att jag har hans stöd i detta eller att han står upp för mig, vilket såklart gör att det är extra jobbigt, att veta att jag är ensam i detta ?

Alltså nu börjar jag fundera…

1. Varför ger din sambo inte sitt stöd i detta? Anser han att det är struntsaker hon/han har gjort mot dig? Eller tar det för hårt på hans ära att behövs gå till chefen eller att sluta bjuda hem? Jag tycker att man ska skydda och vara lojal mot sin älskade. Annars kanske sambon inte är något att ha…

2. Vad är det mobbaren gjort dig? Hur elak har denne varit? Eftersom de var fler som blev mobbade så kanske du kan prata med dem också… Finns de någon som personen hade respekt för på din arbetsplats? Bjud hem dem samtidigt som mobbaren isåfall… ?

Tycker det låter som en bra grej att någon på dennes nya arbetsplats vet varför den fick sparken från sitt förra jobb. Då är det ju extra viktigt för personen att anstränga sig. Din sambo får stå på sig och påminna om det tycker jag

Ja, jag hade önskat mer förståelse och stöttning från min sambo. Men han tycker att det är my thing to deal with. Vilket väl också är anledningen till att förhållande börjar lida mot sitt slut, att han inte förstår mina känslor i detta alls ?

Dina känslor är överdrivna. Vad exakt vill du att din sambo ska göra? Byta jobb?

Jag hade åtminstone önskat mer förståelse. Att han skulle kunna sätta sig in i situationen om jag hade umgåtts med en människa som hatar honom på daglig basis.

Jag förstår dig verkligen!

??

Men han är ju tvingad till det. Är ju inte som att han blivit kompis med personen. Han jobbar med personen.

Tvingad? På jobbet ja men inte på sin fritid. Det får inga jobb kräva.. Han behöver skaffa sig ett par kulor o TS nån som behandlar henne bättre.

??

De kommer ju att bli vänner eftersom alla kollegor hänger så mycket privat..

De jobbar ihop, de behöver inte ha mer än en strikt arbetsrelation. Hade jag varit hennes sambo finns det inte en chans i världen att jag hade umgåtts med en person som behandlat min partner illa på min fritid. I ett förhållande så står man upp för varandra även om det kostar en själv. Visst, blir säkert konstig stämning på hans jobb men han får faktiskt berätta för sin chef hur situationen är och så bör han berätta för den mobbande personen att de endast kan vara kollegor och att han känner till situationen på den förra arbetsplatsen. Att sambon anser att detta är ångestkossans eget problem och att han inte har något med saken att göra visar på att det är viktigare för honom att passa in på jobbet än att stötta den person som borde stå honom närmast.

Tack för dina ord ? exakt så här känner jag, och önskar att min sambo hade reagerat på detta vis. ?

Fy fan vad oempatisk du är! TS beskriver ju vad hen vill och känner väldigt tydligt? Är väl fan inte för mycket begärt att man inte bjuder in nån i sitt hem som betett sig så mot den man älskar? Bra partners ni måste va haha..

Tack ??

Nä va? Inte ok alls. Har varit med om samma sak och skulle aldrig acceptera sån attityd från min man. Självklart kan din sambo inte vägra att vara nära den där ”människan” men att kunna bjuda hem den?? När han vet hur du känner? Du är värd bättre.

Skönt att höra att du förstår ??

Du är verkligen värd bättre! Du borde få hans 100%-iga stöd i detta! Dina känslor är absolut inte överdrivna!

Det känns som att hela den här grejen framkallar rejält med ångest för dig, och att din sambo inte stöttar som du önskar, gör det hela ännu värre. Skickar en kram till dig ❤. Försök att lugna dig och lita på att karma gör jobbet;).
Se en rolig film och unna dig något gott.
Kram

Kram! ?

Fast finns den en sådan extrem historia bakom denne person och dig, så ser jag ingen som helst anledning att din sambo behöver/skall bjuda hen hem till er, också faktiskt kunna tacka nej till eventuella inbjudningar hem till denne helt utan att förklara sig varför. Litet företag eller ej, men förståelse bland kollegorna borde då finnas varför din sambo agerar så. Han har väl trots allt en bättre relation till sina arbetskollegor än en nyanställd.

Tack för förståelse ??
Min sambo har dock ingen lust att tala om situationen till sina andra kollegor eller chef för vill ”inte snacka skit om nya kollegan” och det finns därför ingen chans att de andra ska ha någon förståelse..

Elle så kan han se det som att det verkligen är relevant för chefen att känna till vad som hänt på en tidigare arbetsplats. Kanske struntade förra arbetsgivaren i att berätta om mobbingen för nya arbetsgivaren för att bli av med personen och nya chefen vet inget. Chefen lär knappast vilja ha en liknande situation på halsen och bör i alla fall få infon. Om nya chefen har anställt en känd mobbare så är det ju inte en chef man vill ha.

Tack, detta argument ska jag verkligen ta med mig. ??

Du kan vinkla det till att det är din sambos plikt att rapportera till sin chef om han fått reda på saker som kan påverka företaget. Om fel person kommer in på ett litet företag så kan det skapa kaos. Men försök gör det bredare än att handla om dig, och gör det konkret och inte känslobaserat. Referera till tydliga händelser och fler personer som utsatts. Det bästa vore om någon annan som utsatts var villig att svara på frågor från din sambos chef om det behövs.
Antagligen har personen ett halvårs provanställning, viktigt att agera innan den tar slut.

Ja, det känns verkligen som om jag måste försöka få sambon att VILJA prata med sin chef om personen, utan att det handlar om mig och mina känslor. Typ att han kan säga något med att det känns jobbigt för honom att dela arbetsplats med någon som har betett sig så illa på tidigare arbetsplats.
Dessvärre vet jag att personen inte har provanställning, då företaget aldrig tillämpar det ?

Jag har alltid funderat över hur vissa människor tillåter sig bli mobbade. Ryt ifrån. Smäll till personen. Mobba tillbaka och låt honom/henne få smaka på sin egen medicin. Sätt personen på plats. Finns många sätt. Jag hade aldrig tillåtit att någon mobbade mig genom att inte agera. Varför blir vissa personer mobbade, i vuxen ålder?
Väldigt intressant att utforska.

Inget illa menat mot dig som utsattes, mobbning är hemskt, men jag kom bara att tänka på det.

Naivt att bara anta att jag ”tillät” mig att bli mobbad. Att jag inte försökte säga ifrån, själv ha en dialog med personen i fråga innan det blev ett ärende för facket som inte heller lyckades ”ryta ifrån” tillräckligt för att få beteendet att upphöra. ?

Precis, ingen tycker väl att det är ”trevligt” att bli mobbad. Däremot försvagas den mobbade av att bli utsatt och därför tar det så obeskrivligt mycket kraft.

Då är det ännu svårare att behöva ha med mobbaren att göra, eller att någon i ens närhet har det, då minsta lilla påminnelse om personen försvagar.

Du är STARK Ångestkossan.

Tack för din förståelse ?

?

Skaffa skinn på näsan för i helvete.

Tillåtit? Menar du att man ”tillåter sig” bli våldtagen eller rånad också? Blir lite märkligt att du vänder det till att det är offrets fel. Alla människor har inte samma förmåga att säga ifrån och stå upp för sig själva. Kan ha med att man blivit illa behandlad tidigare i livet och har låg självkänsla. Frågan är snarare hur fan man kan tillåta dig själv att mobba någon annan, hur man kan ge sig på människor som man märker inte har förmåga att ge tillbaka med samma mynt.

Tror inte att M menar att det är offrets fel, så dra inte det kortet. Man kan ju ha två tankar i huvudet samtidigt? Det är förövarens fel och är du som utsatt en vuxen person har du ett ansvar över ditt eget liv och mående. Ingen kommer att guida dig genom livet så det är lika bra att skaffa sig skinn på näsan. Man kommer alltid att råka ut för idioter och det är ingen idé att tycka synd om sig själv och vilja att alla ska lösa det åt en. Tycker inte heller att våldtagen och rånad är att likställa, tror du fattar det själv..

Att ha eget ansvar över sitt liv och mående, absolut. Hade detta hänt i privatlivet i vuxenålder så hade man lätt kunna bryta kontakten helt till människan. Men när det sker på arbetsplatsen så blir det ett arbetsmiljöproblem och det är faktiskt arbetsgivarens ansvar att lösa.

Menade inte heller att man inte har ett eget ansvar att säga ifrån men tycker fokus ska ligga på den som mobbar och hur man kan tillåta sig att bete sig så. Likställer inte mobbing och våldtäkt men den där typen av tankar/argument har jag sett och hört många gånger när det gäller sexuellt våld och annat våld, typ ”varför sa hen inte ifrån, varför gjorde hen inte motstånd?”

Vad dillar du om egentligen? Tack men du behöver inte automatiskt utgå från att jag är en person som säger sådär till våldtäktsoffer. Vet inte ens varför du drar in det argumentet när ingen av oss tycker att detta är att jämföras med? Vad jag tycker om folk som blir mobbade vs våldtagna är helt olika saker.

Jag är väldigt trött på att man som utsatt inte ska behöva ta något som helst ansvar och att det är ’okänsligt’ att säga åt personen att stå på sig, ge igen, säga ifrån på skarpen, anything. Jag har varit mobbad och jag tog tag i det själv. Demonerna lät mig vara efter att jag visat att ingen sätter sig på mig. Vi har uppfostrat en generation av ömtåliga små porslinsdockor som inte tål ett ont ord och det är inte bra för någon. Ingenstans säger jag att det är offrets fel, det är alltid förövarens fel, men man har för tusan ett ansvar att hjälpa sig själv om man nu är en normal vuxen utan handikapp eller liknande.

Till Anonym 23:59:

Jag svarar enbart på den kommentaren du skrev då. Har läst det mesta av det s skrevs igår och förstår nog hur du menar.

Det jag däremot tänker lite annorlunda om än vad du gör, är det det du skrev om ”ömtåliga porslinsdockor.”

Dels så tar vi människor in negativt bemötande på olika sätt. En del kan få en uppfostran där de ofta påminns om hur de ska försöka tänka, men ändå så gör det så ont i dem varenda gång någon är hård mot dem.

Dessutom är det alltför kallt idag, oavsett om en del är hårdhudade eller inte. Jag vet en kille som är hård mot andra, men när han själv blir utsatt så reagerar han starkt direkt. Det syns på honom direkt, alternativt att han blir utåtagerande.

Så jag tycker att det bästa vore om vi istället för att tänka ”ömtåliga porslinsdockor” och ”hen är så känslig/ överkänslig”.

Att vi istället försöker bemöta varandra omtänksamt och ansvarsfullt.

s skulle vara *som skrevs igår

Som möjligt skulle det stå på slutet. Sorry. Blev avbruten.

Jag tycker att det är bra att försöka stå upp för sig själv, förklara och försvara sig och liknande. Men det är inte alltid så lätt, dels kan det vara någonting som har blivit en svår sak för mycket och det kan vara något som är för känsligt för personen.

Vi är alla olika och vi bör vara varsamma och förstående så långt det bara går.

Alltså.. jag har ingen aning vad jag hade gjort om jag blev mobbad som vuxen…
Jag hade antagligen inte klarat av att gå till jobbet alls alltså… inte så att jag skulle ha värsta arsenalen att plocka fram för att mobba någon tillbaka?

De är lätt hänt… Jag är i vanliga fall en person med ”skinn på näsan” som inte låter någon mobba mig.

Men på en arbetsplats blev jag liksom lite mobbad ändå. De var helt enkelt bara situationen, platsen och tiden som gjorde det möjligt. Jag var ung, de andra kollegorna stod inte upp för mig och jag tvivlade på mig själv om det verkligen var mobbning som pågick då ingen annan ”märkte” det. Jag förstod senare när jag sagt upp mig att dom körde över alla nya där. Personalen på de andra avdelningarna var säkert vana vid det.

Det var såå skönt att lämna stället trots att jag bara jobbat halvtid några månader. Och en sådan STOR lättnad när några stycken från en annan avdelning berättade till mig att dom tyckte att jag blev dåligt behandlad och frågade hur jag hade det egentligen ?

Eftersom personen har fått sparken från din arbetsplats pga dåligt uppförande så tycker jag ABSOLUT att din man ska berätta det för sin chef!! Och den här personen ska självklart inte komma in i ert hem! Jag hade blivit förkrossad om min man inte stod på MIN sida. Herregud, det är ju en jättedålig arbetsplats din sambo jobbar på också, som inte har kollat upp tidigare referenser om den här personen.

Tack för din förståelse ? ska verkligen ta detta argument med min sambo.

Känner igen känslan och grejen så mycket…
Av olika anledningar så blev det så att jag fick ett otroligt starkt hat för några utav min mans vänner. Det blev helt fel från början kan man säga, mycket alkohol inblandat.

Det som var otroligt jobbigt och hemskt var just det som du beskriver, att personer man annars hade raderat ur sitt liv och aldrig mer tänk en tanke på, kan man inte radera.
Att min man har sina relationer till dessa personer gjorde ju att dom är en del av mitt liv, för min man är en del av mitt liv.
Det är liksom så nära. Också att veta att den person man har närmast sig och älskar liksom umgås med någon man hatar… som att lägga sitt hjärta i smuts typ.

Efter några år sa jag ifrån att jag inte ville ha dom personerna i mitt hem, någonsin. Jag ville inte heller ”råka” träffa på dom tillsammans med min man.
Men varje gång deras namn dök upp eller jag visste att han hade träffat dom så kände jag ett så otroligt hat och sån ångest och maktlöshet att det kändes som jag vrålade inombords.
Alltså jag har dagdrömt om hämnd så många gånger, genuint känt att jag skulle bli glad ifall någon utav dom blev påkörd och dog.

Nu har det gått ganska många år till, och känslorna har faktiskt bleknat. Tror det hjälper att det just nu är en period där dom inte ses så mycket, vi får se hur det känns ifall det vänder tillbaka.
Känner nog inget hat längre faktiskt.

Vet inte vad jag ville säga med det här, utom att jag varit med om något liknande och förstår hur hemskt och starkt det kan kännas.
Och det där med att de är i -mitt- hem, med -min- käresta. Inpå livet.

Tycker absolut att det är rimligt av dig att kräva att chefen inte sätter sin fot i ditt hem.
Du och din man får klura ut en ursäkt.

Sedan hoppas hoppas hoppas att han gör bort sig på den nya arbetsplatsen.
Hur är chefens nya chef? Är det en vettig person kanske man kan tala med denne i förtroende? Så kanske dom blir lite mer uppmärksamma ifall det börjar hända småsaker?

Skönt att läsa att någon har upplevt samma känsla i liknande situation. Hatar att den här människan ska fortsätta finnas i mitt liv och fortsätta ta plats i mitt liv. Även om det är indirekt via min sambo.

Jag kan tänka mig att din sambo känner sig låst i situationen och kanske inte tror att det finns en lösning på det. Det kanske kändes jättekonstigt även för din sambo att detta hände. Det viktiga då är att ni försöker nå varandra trots att det blev så negativt för er.

Försök att förklara att det är nu om någon gång du behöver att din sambo backar dig, men att du även förstår att det är en svår situation. En del är konflikträdda och är din sambo dessutom helt matt av alltsammans och inte orkar ta tag i det, så kan du behöva berätta att det ändå behövs.

Exakt såhär är situationen! ?? Du satte precis ord på allt och jag önskar bara att min sambo fick insikt och ville göra detta som ett team, och åtminstone prata med mig om situationen.

?

Måste säga att jag ändrade åsikt i tråden. Först tyckte jag som första svaret, att du borde skärpa dig. Men du ska inte behöva släppa in någon i ditt hem som gjort dig illa!!!! Hemmet ska vara din trygga plats i livet, släpp inte in människan, punkt slut.
Sen tycker jag det är en märklig och osund tradition på din sambos jobb att umgås så mycket på fritiden. Liten arbetsplats eller ej, sådana sammankomster blir lätt ett indirekt tvång vilket även verkar vara fallet här, och ge upphov till en massa obekväma situationer.

Du har ett svar från mig som syns om en stund❣️

Vill bara understryka att det är på riktigt typ, att du inte är knäpp bara för att du känner dig påverkad av vad som händer din partner… och peppa dig att stå upp och dra dina gränser!
Du vill inte ha det här kring dig i flera år. Det är så jobbigt och det är du och din relation som får göra jobbet… inte den ”tredje” personen

Hat fräter sönder en från insidan ?

Det låter fruktansvärt jobbigt, men försök att vända på det till att det nu sker på din planhalva, där reglerna är dina. Mobbaren är inte starkare än dig i ditt hem, där du även har din sambo vid din sida. Säg rakt upp och ner till honom att du tycker det är trist att han har kommit hem till dig när han väl kommer, istället för att låtsas som ingenting och hälsa honom välkommen. Har du tur tycker han det är så obekvämt att han drar sig ur framtida AWs.

Ja! Poängtera att hen inte är en önskvärd gäst! Och bjud in de andra hen har mobbat så att mobbaren blir nervös. Du behöver inte ens fråga din sambo om att bjuda in dem, han bjuder ju tydligen in vem han vill. Nya chefen och de hen har mobbat i samma rum kommer att göra hen väldigt nervös.

Hej ❤️❤️

Jag är chef och hade jag anställt en person med den bakgrunden hade jag velat veta det. Eftersom det var ett så stort problem så hen tillslut fick sparken så anser jag inte att det är att skvallra på en ny kollega, det är att vara en anställd som bryr sig.
Din sambo bör prata med sin chef, han behöver inte blanda in dig i diskussionen om det blir för ”kladdigt”.

Jag förstår din oro, och du har all rätt att vara besviken på din sambo som inte kan eller vill förstå problemet. ???

Eller så kan du själv prata med din sambos chef? ?

Jag tycker att du ska stå på dig mot din sambo så mycket som du aldrig någonsin har gjort tidigare.

Få honom att vakna upp i detta. Han behöver förstå hur otroligt viktigt det är för dig. Jag tror inte att han flyr undan det för att han inte vill hjälpa dig, jag tror att han gör det för att han känner att det är ett olösligt problem.

Men det är det inte och markera på tydliga sätt att allt behöver stanna upp (lägg det mesta åt sidan, gör bara det mest nödvändiga t.ex betala räkningar) och sedan behöver ni hjälpas åt att lösa detta.

Många här ovanför har skrivit fantastiskt bra och vettiga svar, använd de tipsen och se till att vända denna svåra situation till något som får dig att MÅ BRA. Och om din sambo inte förstår, försök att få honom att inse hur negativt även han påverkas av om detta inte blir bra för dig.

Du kan även förklara för din sambo att han kan lägga fram det på ett sakligt sätt inför sin chef. För om han enbart håller sig till saken och bara förklarar hur detta kan påverka på ett negativt sätt, så kommer din sambos chef att uppskatta att få den informationen.

Vad är er erfarenhet av antidepressiva? Funderar på att börja, men är skiträdd för utsättningssymptom och viktuppgång.. Känns ju också trist att behöva utesluta alkohol om det krävs. Det är ju såklart individuellt hur man påverkas, men hade vart intressant att höra hur det gått för andra ändå? ?

Jag lät bli och fick bukt med min utbrändhet, depression, självmordstankar och panikångest med hjälp av terapi, kbt, avslappning osv men det tog tid men jag är ändå glad att jag tog den vägen. Jag var precis som du rädd för biverkningar, får alltid biverkningar av mediciner….Det beror ju på vem man är och vad man orkar. Orkar man inte må piss så är det säkert värt med medicin. Det låter som att det är 50% som får utsättningssymtom så kanske är du inte en av dom☺ jag tycker att du ska få annan hjälp än piller, ofta erbjuds man bara piller medan terapi kan reda ut och hjälpa mot grundorsaken☺

Har inget negativt att säga. Ökade hungerkänslor är iofs lite jobbigt i början. Tänk på vad du äter och rör på dig så klarar du dig ifrån viktuppgång. Jag har aldrig märkt att jag blir påverkad på något annorlunda sätt av alkohol. Har ätit antidepp medicin, olika sorter, av och till i typ 15 år. In- och utsättningssymtom håller i sig ett par veckor men man vet ju varför man mår extra kymigt så bara bita ihop och härda ut.

Jag har också ätit SSRI av och till lika länge. Jag har provat på terapi av olika slag utan medicin och då har jag varit för nedstämd för att tillgodogöra mig terapin. Jag har också provat enbart medicin utan terapi och då har den minskade nedstämdheten känts oäkta. Det är först när jag har fått terapi tillsammans med medicin (och rätt sort, eftersom det finns många olika SSRI), som jag har kunnat tillgodogöra mig behandlingen och må bra. Jag äter ännu medicin (paroxetin) och känner inte att jag vill sluta med det heller. Har dock inte känt behov av terapi på många år. Om mediciner får mig att inte vara deprimerad är det helt klart värt eventuella biverkningar. Den första medicinen som skrevs ut till mig var citalopram. Då upplevde jag att stämningngsläget förändrades så snabbt att det bara kändes konstigt. Likaså med zoloft. Men det var länge sedan och det är säkert olika för alla. Var inte rädd för att prova och ge inte upp om du får prova dig fram. Det är slöseri med tid att vara deprimerad. Alla är nedstämda ibland men depression är en sjukdom som kan behandlas. När du mår bättre får du kraft att göra andra förändringar, exempelvis börja träna och då minskar risken för viktuppgång och med endorfiner i kroppen mår du dessutom ännu bättre och depressionssymtomen minskar än mer ?

Den största och besvärligaste biverkningen för mig var svettningar ? (Sertralin). Fler som upplevde mycket svettningar av medicinen?

Upplevde också väldigt mycket svettningar av Sertralin! Dessutom förändrades svettdoften brutalt. Jag gick helt seriöst runt och luktade marijuana, sådär starkt syntetiskt. Äter inte Sertralin längre och svettningarna har lagt sig, men min svettdoft är för evigt förändrad. Munhälsan har också förändrats, är otroligt torr i munnen.

Jag gick på sertralin för något år sedan pga depression. Jag drack dock alkohol ibland men i små mängder (vet att det inte rekommenderas men pratar om 1-2 glas vin nån gång ibland). Men sertralin hjälpte inte mig minsta lilla. Blev bara helt känslokall och gick upp 20kg i vikt. Kommer ihåg när jag slutade att det var ett helvete med nedtrappningen pga huvudvärk från helvetet. När jag slutat med blev jag helt chockad över hur mycket man kunde känna utan SSRI. Grät jätteenkelt när jag såg filmer, en fin kommentar av någon osv. Då insåg jag hur känslokall dom gjort mig.

Känner du att du behöver hjälp så VÅGA testa. Alla reagerar olika på allt och ingen kan i förväg veta om det kommer hjälpa/inte hjälpa. Jag är glad att jag testade trots att det i slutändan inte funkade för mig med sertralin. Tips är att berätta för läkaren om du inte märker skillnad efter x antal månader så du kan byta till ett annat märke. Jag pratade med en psykolog under tiden jag gick på sertralin och det kände jag däremot var toppen så för gärna det i samband med medicinering. ❤️

Äter idag saroten i jättelåg dos pga svår IBS och det har hjälpt mig jättemycket med mina magbesvär!

Undrar bara hur det var att vara sådär känslokall? Låter skönt ibland hehe

Nej det var det inte. Du är som en robot. Tänk dig att du sitter med en grupp vänner och någon säger ett skämt. Du ser alla andra skratta och tänker ”jaha, var det kul! Då skrattar jag också *fejkskratt*. Du ser en film där någon dör men känner ingenting. Du hör en jättebra nyhet men känner inte ens glädje över det.

Fast är man deprimerad så blir man apatisk. Att du kände så berodde nog mer på depressionen än på tabletterna.

Var tveksam till att börja och drog på det i ett halvår, men det är det bästa jag gjort. Var deprimerad med ångestattacker och fick lägsta dosen Sertralin (var tydligen väldigt känslig så ökade aldrig från intrappningsdosen). Var jobbigt i några veckor med illamående och lite konstiga känslor av att vara både lite manisk och avstängd på samma gång, typ. När det lade sig mådde jag som en prinsessa och kände mig äntligen som mig själv igen och fick energi nog att ”ta tag” i mitt mående i övrigt när jag inte längre behövde ducka för ständiga ångestattacker.
Utsättningen var däremot jobbig, kändes som en influensa som varade i typ sex veckor. Men det var mest fysiskt jobbigt, psyket klarade det bra.
Jag hade tur och fick rätt sort direkt, vissa måste testa olika innan de hittar rätt.
Tror antidepp räddade mitt liv. Om du behöver det så rekommenderar jag att testa – i samband med bra uppbackning från vården så att du kan få bra och snabb hjälp om medicinen måste justeras.
Lycka till ?

Ps. Drack alkohol som vanligt (blir dock aldrig riktigt full) men vissa känner av det mer, så testa dig fram och var försiktig!

Hur länge åt du? Jag har ätit snart ett år sertralin och har svarat superbra på bara 50 mg. Kommer aldrig våga sluta

Jag åt strax under ett år, typ 10-11 månader. Det var inte tanken att jag skulle sluta så tidigt men plötsligt sa kroppen liksom stopp och jag började må som under insättningen igen. Väldigt svårt att förklara, men jag bara visste att det var av Sertralinet. Kändes som att kroppen bara visste att det var dags att sluta. Jag pratade med min läkare som sade att det var omöjligt att få så starka biverkningar 10 månader in i behandlingen av så låg dos, men de gick med på att jag slutade ändå. Trodde nog också att jag skulle äta dem resten av livet, men så ändrades det plötsligt och det blev ju bra ändå!

Jag tappade all sexlust och även förmågan att få orgasm. Hade kunnat sätta mig i en timme på en vibrationsplatta utan att komma. Slutade efter 6 månader men tyvärr höll detta i sig i flera månader till. Det tyckte jag var läskigt, att de påverkade hela kroppen så mycket och dessutom tog såå lång tid att få ur systemet…

Jag tycker SSRI är märkliga. Varför skrivs de ut på löpande band? De kan inte (vill inte?) mäta ens serotoninhalt så hur vet dem att det är det egentliga problemet? De hade inte delat ut vitaminer utan ett blodprov..

Innan du börjar ta medicin tänk efter om det finns omständigheter i livet som orsakar din ångest eller depression. Ändra sedan dem istället för att bedöva dina känslor.
Kram och lycka till

Vad äter ni som anser er smala? OBS vill inte ha svar från er som anser er har en galen ämnesomsättning, dvs ”jag vräker i mig allt och går aldrig upp” utan från er som anser er ha normal omsättning, kanske t.o.m lite ”dålig”. skriv gärna längd och vikt också om ni känner för det 🙂

Varför vill du veta? Nån blir nog triggad i ätstörning….man ska inte jämföra, alla kroppar är så olika tänker jag….mvh tråkigt pk

Otroligt konstig och specifik fråga, ”smal men inte si eller så”?

Vanlig mat, dvs inte godis och läsk. Har en aktiv vardag och tränar på gym 2 ggr vecka

172cm, 53-55kg pendlar lite.
Frukost: Havregrynsgröt med havredryck, ibland något i som honung, sylt osv.
Några gånger om året typ på hotell blir det annan frukost.
Mellanmål: Majskakor. ?
Lunch: Rester från gårdagen, brukar vara husmanskost fast vegansk (Soja istället för kött).
Mellanmål: Majskakor. ?
Kväll: Middag, som ovan. Potatis, pasta eller ris. Något veg alternativ, oftast av soja och grönsaker. Ganska mycket grönsaker, varierat, broccoli, blomkål, minimajs, vattenkastanj, gurka… You name it.

Och så pringles eller majskakor när jag känner för det. 🙂
Aldrig godis, sällan fikabröd eller bröd.

Vad är det för majskakor, något att testa? 😀

Mina favoriter är popcorn smak och vanliga havsalt. Äter veg så kan inte äta de andra. Men gissar att gräddfil och lök är god ? Friggs.

Dricker kaffe till frukost. Lunch typ en halv rostat sötpotatis med smör, bönor och tomat. Middag pasta carbonara. Alltså jag äter typ allt jag vill? Fast lagar alla måltider ifrån grunden i den mån det går. Är kanske inte den smalast kniven i lådan men håller alltid en jämn vikt.

Vad jag åt idag? Bönsoppa med mörkchoklad. Igår, chips till middag (ops). Förrgår linsgryta i hamburgebröd.

Andra dagar kan se ut såhär, lunch äggröra med grönsaker/bönor, eggroll in a bowl (stekt kål, morötter och fläskfärs med soja + vitlöks- och ingefärspulver).

Eller lunch fiskekakor med råriven morot, middag potatismos, sås o kyckling.

Nu när sommarvärmen kommer älskar jag att göra olika kalla pastasallader och slänger i lite vad som helst ifrån grönsaker, ost o tonfisk.

Ett litet tillägg, utöver kaffe med mjölk dricker jag en enbart vatten aldrig läsk, saft eller juice.

Smalaste kniven i lådan!! Tack för dagens första skratt 🙂

Jag är 170 cm och väger typ 59 kg. Äter oftast:

Frukost: en skål yoghurt med müsli, två mackor med ost o smör
Lunch: någon matig sallad
Mellis: en proteinbar
Middag: 1-2 mjuka tacos
Sen blir det nästan alltid något gott efter det, typ lite chips eller choklad. Fredagar och lördagar äter jag också kanske 300 gram godis och lite chips med dipp 🙂

160cm 52-53kg.
Frukost: naturell yoghurt med musli och sen kaffe på jobbet
Lunch: något snabbt när jag är hem och släpper ut hunden. Mackor, kvarg, riskakor, någon frukt eller morötter.
Efter jobbet: Det jag hittar hemma kan vara allt från kakor, nötter, gårdagens rester, frukter, kvarg, yoghurt, godis.
Middag: Vanlig husmanskost, oftast vegetariskt.

Äter oftast det jag känner för. Måttliga mängder av det mesta, promenerar ca 10km om dagen med hunden och gymmar någon dag/vecka.

Väger mig inte så har faktiskt ingen aning om exakt vikt, men har en smal kroppsbyggnad. Äter i princip all mat som är vegansk men har gjort ett aktivt val att inte dricka söta drycker (läsk, saft etc.) eller kaffe. Håller mig till att äta godis, chips etc. en dag i veckan, vanligtvis lördag eller söndag, annars ingenting. Om jag är sugen på snacks under veckan brukar jag äta lins-/majskakor, chokladbollar gjorda på dadlar och jordnötssmör, grönsaker med dipp, bär, honungsmelon, vindruvor, annan frukt, chilinötter, andra nötter, solrosfrön eller en macka. Äter ingen frukost men brukar få in tre mål under dagen ändå (+ ett par mellanmål.)

168 cm
48-49 kg
Tränar 5 ggr/vecka

Frukost: Stekta äggvitor+ machesallat, babyspenat och ruccola
Snacks: Banan och cashewnötter
Lunch: Grillad lax + stor sallad eller smoothie
Middag: Sallad (kanske lite soppa)
2,5 l vatten per dag
Supplements som omega-3, magnesium, MSM, etc.

På helger äter jag precis vad jag vill och det är oftast pommes, chips och godis 🙂 Mår superbra!

Jag är själv inte smal; men har lagt märke till några saker hos mina smala vänner!
De äter väldigt lite mat, alltså de bemödar sig med att laga mat (eller beställa på restaurang) och sedan äter de bara hälften av en normal portion och petar i den.
Sedan äter de faktiskt väldigt mycket snacks, godis, chips och läsk istället haha!
Och att de ofta glömmer bort att äta, kan gå hela dagen.
Alla har varit ganska sega trötta människor….

Jag är 175 och väger 72-73kg. Är sämst med matrutiner och ibland kanske jag äter 5 pringles för att dämpa hungern/suget och sen äter jag inte på flera timmar. Äter det jag är sugen på men äter ”ordentligt” 1 gång om dagen när jag är hemma. Jobbar oregelbundna tider men äter bättre när jag är på jobbet!

Är 1,64. Väger ca 50kg. En normal dag äter jag:

Frukost: två mackor med leverpastej eller ost. Kaffe med mjölk.
Lunch: en matig sallad eller typ lax med ris och grönsaker.
Middag: någon slags gräddig pasta eller lax i ugn med rotfrukter och sås (älskar lax).

Dricker mycket te och kaffe under dagen också. Ibland blir jag hungrig på eftermiddagen då äter jag lite nötter eller kex. På helgerna blir det alltid fika eller choklad på kvällen. Och vin. Alltid vin på helgen.

Idag har jag ätit:

Frukost: en fralla med avokado och ost. Cappuccino.
Lunch: pasta med pesto, feta och hackade mandlar
Fika: delicatoboll och kaffe.
Middag: gräddig fiskgryta med bröd

Kanske dåligt exempel, äter onyttigare på helgen än vardagar.

175 cm, var någon månad sen jag vägde mig men ligger väl runt 60-62 kg
Tränar alltid 3 gånger i veckan, det är vad jag trivs med för att hålla mig stark i kroppen men också hålla knoppen vid gott mod. Känner aldrig att träningen känns jobbig eller påfrestande, och jag har lyckats hålla det så i över 2 år. Promenerar ofta till/från jobb och gärna ute i naturen om jag känner för det.

Frukost: Smoothie på banan, spirulina, antingen grekisk yoghurt/yoghurtkvarg/växtbaserad mjölk beroende på hur hungrig jag är, blåbär eller acai, två kuber av Icas frysta passionsfruktskuber (otroligt goda i smoothies). Preppar ofta smoothien kvällen innan. Två knäckemackor med en halv mosad avokado och skivad tomat. Kaffe med havremjölk. Två glas rumstempererat vatten.

Mellis (om jag hinner på jobb): Oftast ett äpple eller två majskakor.

Lunch: Oftast rester från middagen. Äter fisk/vegetariskt. Älskar matiga sallader då man kan trycka i så mycket gott. Eller någon god gryta med ris/pasta. Eller fisk tillagat på olika vis med tillbehör.

Mellis: Brukar ofta ha med mig en fruktsallad som är ganska basic och lite kvarg (Arlas är så j*vla god och krämig, inte alls sträv. Mättar bra också om jag ska gymma). Brukar antingen bli en kaffe eller en Celsius för att få i mig lite koffein.

Middag: Se lunchen

Sen under dagen dricker jag rätt mycket vatten. Tror det säkert blir runt 2,5 liter, mår så fruktansvärt dåligt och blir orkeslös om jag inte får i mig tillräckligt med vatten. Äter jag såhär har jag inget sötsug, och min vikt ligger stabilt. Min kropp känns stark och jag mår väldigt bra. 🙂

Under helgen unnar jag mig det jag vill fredag/lördag. Blir ibland lite lösgodis/chips/popcorn det som lockar, eller några öl/lite bubbel. Men jag har inte samma sötsug som jag hade när jag inte hade rutiner och kunde vräka i mig hejdlöst. Äter i princip aldrig vitt bröd, väldigt såsig och gräddig mat för jag helt enkelt inte tycker om det. Min hunger är stark, och jag äter tills jag blir mätt varje måltid. Har nog normal/möjligtvis lite högre ämnesomsättning 🙂

177 cm,67 kg. Äter mycket på FM och kör fasteschema resten.

175 cm, storek S/36 i kläder.

Äter det jag är sugen på. Äter godis när jag är sugen, chips när jag är sugen m.m.

Gillar frukt och grönsaker, men också pizza och feta pastasåser.

Anledningen till att jag är smal trots att jag aldrig nekar mig själv något är att jag äter mindre mängder. Har tänkt på detta när jag umgås med vänner som är överviktiga. Köper de en 200 gram chokladkaka så äter de 200 gram choklad. Köper de en påse chips så äter de en påse. Finns det mat så äter de tills de är proppmätta.

Jag äter tills jag inte längre är hungrig eller sugen (inget jag tänker på utan slutar bara äta när det inte ger något längre). Äter alltså inte bara ”för att det finns”. En 200 gram chokladkaka räcker till exempel till minst 4 tillfällen av godissug.

Märkligt att det är så olika! Man kan tro att just det där är hemligheten till att vara smal men jag är också 175 cm, däremot med XS/34 i storlek eller ännu mindre om det finns. Väger kring 50 strecket. Så man kan säga att jag är smalare än dig. Jag äter absolut upp chipspåsen med en gång om den finns, och äter LÄTT upp en chokladkaka på 200 g 😀

175, 68 kg. Ändå intressant jämförelse med er som är ungefär lika lång som mig och se de ”olika” vikterna. Skulle inte kunna förstå hur jag skulle kunna väga runt 50 kg haha. Jag äter väldigt blandat, mycket bröd. Frukost kan bestå av gröt och smörgås med te, mellis: frukt, paprika eller torkade aprikoser. Lunch: fralla eller rester. Middag: husmanskost avslutad med glass till efterrätt. Dock måste jag kontrollera mitt intag för annars äter jag mer än vad jag behöver. Som en skrev ovan, äter tills man inte är hungrig längre. Dock hetsäter jag godis och chips ?

Tänker sluta snusa. Någon som gjort det? Bäst att trappa ner eller bara lägga av på en gång?

Bestäm dig en gång för alla, sluta rakt av och tänk på allt roligt du kan göra för pengarna du sparar. Lycka till!

Pengar är ingen motivation för mig. Har du slutat? Är det bäst att lägga av på en gång? Har 4 kvar i dosan. Tänkte att jag skippar från och med i morgon isåfl

Pengar var min motivation. Jag slutade rakt av, med hjälp av nikotintuggummin de första dagarna. Lägger numera pengarna på bättre/dyrare mat istället.

Ja om du använder appen Dreams så är det många som slutar snusa/röka och använder den för att spara motsvarande pengar och blir motiverade på så sätt 🙂

Efter fjorton år la jag av cold turkey. Jag tillbringade första veckan med att kräkas, svettas, gråta och få stora röda fläckar i ansiktet och på bröstet. Ett halvår senare kunde fick jag fortfarande abstinens flera gånger i veckan, men det gick. Nu har det gått två år och jag får bara abstinens när jag blir stressad eller när någon öppnar en dosa och jag känner den där ljuvliga doften.

Jag är bara uppe i 3 år.. Ousch. Börjar jag kräkas kommer jag inte sluta.

Om du bara varit nikotinberoende i tre år tror jag inte du kommer kräkas.

Nja, varit beroende i 14 år iofs… Rökta tidigare. Får hålla tummarna att jag inte kräks.

Funderar på att flytta till Portugal i höst. Har bott 6 månader på Island och fyra år i Mellanöstern. Kom hem i augusti men inser att Sverige inte är för mig. Min mamma gick bort i cancer för två dagar sedan och jag har i och med det blivit än mer säker på att man ska ta till vara på livet och leva det liv man verkligen vill och drömmer om. 33 år och utan barn och kille. Är väl bara att åka! Någon som har erfarenhet av just Portugal? Jag har en kontakt på plats, men alltid kul med fler inputs. (förra kommentaren hamnade i modd? så ber om ursäkt om det blir en upprepning nu)

Vad tråkigt med din mamma 🙁 Och ja, livet ska man ta vara på och göra det man vill! Åk till Portugal och ta hand om din sorg och se framåt. Ta hand om dig❤️

Oj!! Tufft att ha det så nära inpå!

Det där känns som det eviga dilemmat för mig alltså…. bo i Sverige och ta vara på alla möjligheter som finns här (skola, kontakter, man kan systemet, etc), men genomlida de trista deppiga gråa vintrarna. Eller flytta utomlands till något ställe där det är sol och ljus året om, men få nöja sig med att vara en oorganiserad hippie hela livet utan ordentlig utbildning etc

Hur tänker du kring det? Vad jobbar du med när du bor utomlands? Har du ett digital-nomad jobb eller hittar du någonting på plats? Känner du dig inte ensam och utanför i ett nytt land?

Jag har kille (som vill flytta) men inga barn och vill inte ha några i framtiden heller, är 26 år

Varför behöver man bli en oorganiserad hippie utan ordentlig utbildning för att man bor utomlands? ? Det är inte bara Sverige och Norden som har bra utbildningsmöjligheter och universitet!

Ja det är det jag undrar, hur har du gjort? 🙂

Det är väl ingen hemlighet att man får ”backa några steg” på alla fronter när man byter land och varken kan språk eller har kontakter? Och universitet kostar ju i massa länder 🙁

I de flesta länder i Europa idag så kan man klara sig utmärkt med endast engelska. Jag pluggade i Amsterdam förra året, och funderar nu på att försöka jobba där i framtiden. Man kan ju plugga ”klart” här i Sverige och sedan söka sig utomlands, finns en hel del engelskspråkiga arbetsplatser inom många yrken. Och svenska för den delen!

Jag passerade Porto i höstas, väldigt vacker stad och trevliga människor. Lite för mycket ”medelhavsmän-stil” för mig personligen rent allmänt, du vet med lite striktare könsroller, där mannen håller upp dörren för kvinnan etc. Men verkligen trevliga människor.

Hej Z, jag beklagar sorgen och tycker att du ska göra det som känns bäst för dig.

Jag har ingen egen erfarenhet av Portugal, men har både hört av många och läst att det är underbart där och att människorna är varma och fina. Jag känner till en portugisare och fler borde vara som hen kan jag lova.

❤️❤️❤️

Jag har aldrig bott i Portugal men åker gärna dit på semester. När jag o min man blir gamla sån kanske vi bosätter oss i Nazare. Fantastisk liten stad. Ett paradis på jorden.

När ni städar hemma och skurar golven, använder ni samma skurvatten i hela lägenheten/huset eller byter ni mellan rummen?

Jag byter mellan rummen och trodde att alla gjorde det? Men sedan blev jag varse om att de finns de som använder samma skurvatten i hela lägenheten och i sista rummet svabbar man ju bara runt ännu mer skit?! ?

Det beror på hur vattnet ser ut, är det mycket skitigt vatten så byter jag såklart vid behov

Samma. Men så har jag en tvåa och det blir inte så skitigt här, bor även ensam och jag är sällan hemma så känner att det gör inte så mycket om jag har samma vatten eller inte eftersom ingen smutsar ner.
Skulle väl vara damm då, men det är inte heller så farligt. 🙂

Beror på hur längesen de är jag skurat sist och vilken årstid det är. Nu på våren skurar jag varje dag och måste ändå byta vatten mellan rummen. Pga hund som drar in massa skit.
Vintertid med snö ute, skurar varannan dag och skurar ett våningsplan i samma hink. Tar hallen sist då.

Vi bor två vuxna på 50 kvadrat, så det blir liksom inte så skitigt eller särskilt mycket golvyta att skura. Dammsuger man två gånger innan man skurar blir det ju inte ens smutsigt i vattnet.

Hur skitit har du det hemma? Bor i en femma & vattnet är inte det minsta smutsigt när jag är klar? Jag moppat mest för att golven ska vara glansigare, inte för det är smutsigt..

Har två hundar i en tvåa och så fort det regnat eller någon hund bestämt sig för att gräva i någon jord och sedan går in så blir det snabbt skitigt ?

Ja då blir det ju smutsigt såklart. Jag har en innekatt. Han är på balkongen bara så inte så mycket skit som dras in..

Alltså, han är ju i lägenheten givetvis. Men inte så mycket skit utifrån som kommer in menar jag ??

Bor i en tvåa.

Vardagsrum+ sovrum+hall tas med samma vatten. Avslutar med hallen eftersom den är skitigast.

Sedan byts vatten.

Köket + badrum tas med samma vatten. Avslutar med badrummet eftersom det känns ofräsch att dra smuts från toalettgolvet i köket.

Tänkte gå till AA idag för första gången men fick förbi när jag väl var framme. Hur gör man första gången? ??

Ta tjuren vid hornen och bara gör det!

Styrkekram och pepp till dig!

Bara gå in! Tänk att alla som är därinne också kommit dit första gången en gång i tiden och de fattar hur du känner och kommer välkomna dig! Första gången du går in genom dörren kommer det vara början till ett liv som är bättre än det det du lever nu!

Jag ringde till AA som matchade mig med en kvinna i min stad. Vi pratade lite i telefon och sen mötte hon upp mig innan nästa möte och gick dit med mig. Hon hade då informerat om att jag var ny så det var inget fokus på mig alls, vilket var skönt.

Tveka inte att ta hjälp! AA är en jättefin organisation som består av helt vanliga människor som alla varit där du är nu!

AA, jag har ingen egen erfarenhet alls men håller tummarna för att du ska gå dit. Jag är med dig i tanken, okej?! Kram

Gå in bara 🙂 Du pratar bara om du vill, och delar bara med dig av så mycket du själv kan och vill dela med dig av. Om du inte vill dela med dig på första mötet så är det helt ok och inget som någon kommer reagera på, så om du känner dig osäker, gå bara in och slå dig ner och lyssna. Då ser du också hur andra gör, om du är rädd för att göra ”fel”. Och tänk på att inget ont kan komma av ett möte, och du binder heller inte upp dig till någonting bara för att du går på ett. För vissa krävs det flera ”förstamöten” innan man verkligen kommer igång med sitt tillfrisknande, så känn ingen press, men gå in. Du vill ju bli frisk, så ta den där utsträckta handen som AA är 🙂

Jag vet inte, men antar att du kan förklara den första eller de första gångerna att du är ny och att du därför (ev.) känner att du mest vill delta och reflektera. Kanske inte prata så mycket själv.

Om även det känns tufft så be den som håller i mötet att säga någonting liknande åt dig.

Någon som vet varför Isabella lämnade Mike när det var så lite tid kvar till bröllopet? Va han elak mot henne? Slog han henne?

Fråga henne.

Alltså Norge.. nu har jag bott i norge i 1 år, och vi ska bara veta hur bekvämt vi har det i sverige.. det är avgiftsbommar överallt på vägarna alltså överallt i hela norge, det kostar mig 1000kr att åka till trondheim från sörlandet i BARA bomavgift. och vägarna är ju skit jämfört med sverige. Och skolebarnen Och förskolebarnen måste ha med sig egen matpakke varenda dag för det serveras inte mat i varken skolan eller förskolan. Hur konstigt är inte det? Men oavsett så gillar jag norge i övrigt o kommer nog aldrig flytta hem till sverige igen. Det var allt. Ha en trevlig lördag 🙂

Jag är sugen på att flytta dit, tycker att allt verkar bättre där!!

Älskar Norge!
Kan lätt smøre matpakke in i evigheten för att bo här – och är långt på väg också..!

I Danmark får skolbarnen inte heller mat. Det är ganska ovanligt att man får det

Men vad är det som är bra i Norge då? Du nämner ju bara det som är dåligt haha ?

Det mesta i Norge är bättre när det kommer till samhällssystemet.
Bättre skola, mindre kriminalitet och utanförsskapsområden.
Det finns fler jobb, högre löner, bättre bidrag om något skulle krisa sig.
Framförallt så har Norge smartare politiker än Sverige.

Sen tycker jag att folk generellt sett är trevligare här i Norge.

Det är vackert!! Har bott i Larkollen, så himla fint.

Kanske bra ide att barnen i skolan , förskolan får ta med sig egen mat . Här i Sverige slängs det ju mängder av mat varje dag i förskola , skola !

Vissa dagis har inte matpakke?

Jag har två studentklänningar som jag gärna skulle vilja skänka till mer behövande. Men hur gör man det? Om jag sätter in en annons i lokala fb-loppisgruppen är ju risken att den går till någon girig, som egentligen har råd att köpa en klänning.
Projektbalsolidaritet vet jag om finns, men där verkar det mest finnas balklänningar som lånas ut, och jag vill dessutom hålla min instagramprofil låst…
Någon som har något tips?

Bor i Norge (⬆️) och lämnar grejer (barnvagn, och utrustning, fina kläder, vinterkläder, skidor etc) till Bymisjonen (Stadsmissionen) för att de fördelar vidare till folk som verkligen behöver.

Hör av dig till kurator på en gymnasieskola. De brukar känna till om det finns fattiga elever

Hur ofta dammsuger ni och hur ofta torkar ni golvet?

En gång/vecka, iaf dammsuger en gång/vecka

Dammsuger varannan dag typ. Tre katter som hårar och sprider sand.

Dammsuger varannan dag typ. Tre barn som hårar och sprider sand.

1-2 ggr/dag. Har vitt golv i köket och två barn. Never do vitt golv, kids!

Jag har ljusgrått. Det är fanimej skitigt direkt efter jag dammsugit/sopat. Så jag känner med dig…?

I min förra lägenhet valde jag ett mörkbrunt golv. Ett av de sämsta beslut jag tagit, det såg ALLTID smutsigt ut, och då hade jag inte ens några barn.

Hehehe. Dammsuger kanske varannan vecka. Moppar golvet en gång i månaden. Borde verkligen göra det oftare, men tiden räcker inte till (eller orken).

gud vad är det för nyfikna städgalningar som skriver ikväll?!

Snarare tvärtom – här är en som avskyr att städa och hoppas att fler städar lika sällan (läs torkar golven) ??‍♀️

Då är vi två, vi städar alldeles för sällan också!

Dammsuger när jag tycker att det börjar se skitigt ut, vilket brukar vara typ varannan vecka. Skurar när jag ska få finbesök eller golvet måste se bra ut av någon annan anledning, vilket brukar vara någon gång i månaden kanske.

en gång om året typ

Gud vad äckligt, haha

”Vare sig det behövs eller inte.”

När jag flyttade in i nuvarande lägenhet på 20 kvm hade jag iden att det skulle räcka med en liten borste för en så liten lägenhet hehe
Blev inte så bra.

Varje dag, har 5 katter ?

Moppade min lägenhet i torsdags för första gången sedan jag flyttade in… (3.5 år btw) hehe

Åhhh ?

Hur såg det vattnet ut??

Robotdammsugaren går varje dag och två av dagarna med våttorkningsfunktion. Det blir okej rent av det. I övrigt våttorkar jag ordentligt max en gång per vecka, ibland varannan om jag är lat. Inga barn, inga husdjur, jobbar en hel del. Blir inte så skitigt då.

Är det någon som får panik när folk skriker åt en? Om en arg person skriker åt mig får jag panik, börjar gråta och springer iväg! Hade en dålig uppväxt, beror kanske på det, men skulle vilja bråka/skrika tillbaka och inte fly

Beror såklart på vem som skriker och om vad.

Men ett knep jag använder är att jag mest är tyst och försöker lyssna in vad den andra egentligen vill ha sagt. Sen kan jag förklara att jag måste smälta/ta in allt innan vi kan fortsätta.
..efter det går jag undan och gråter utan dess like. Men då får jag i alla fall göra det ifred.

Någon dag senare tar jag upp det igen när JAG hunnit gå igenom allt och känner att jag har argument.
Bara för att någon annan skriker/vill bråka betyder inte det att du är redo för det just när de är. Flera högt uppsatta chefer har stor respekt för mig just för att jag vågar säga att jag inte är mottaglig just nu.

Hoppas det hjälper!

Gå terapi <3

Nu har inte jag blivit utsatt för folk som skriker på mig men när någon har en arg/irriterad ton blir jag helt kall i kroppen och hjärtat dunkar även om det inte är mig de talar med. När jag var yngre vågade jag inte säga emot utan blev mest tyst men nu vågar jag säga emot även fast känslorna känns.
Sen skulle väl jag säga att man inte ska bråka genom att skrika, låter hemskt, och tycker inte du borde acceptera det och du borde inte sänka dig till den nivån själv. Men däremot borde du lära dig att säga emot, tror ingen här kommer kunna hjälpa dig utan det är nog bäst att gå till en psykolog eller liknande. Du förtjänar bättre än folk som skriker på dig hoppas jag att du vet!

Tack vilka fina svar! Jag gillar inte bråk och skrik, skriker aldrig tillbaka men går hos en psykolog, ska ta upp det där om det finns nått jag kan göra, vill ju slippa känna mig som ett hotat rådjur liksom

Inte skriker, men däremot om folk låter arga så får jag panik och vill bara springa iväg och gråta. Jobbigt läge just nu då jag jobbar tillsammans med en person (rejält överordnad) där det hörs direkt om han blir det minsta lilla irriterad på något (han har en bebis hemma som skriker hela nätterna och gjort det sedan födelsen för flera månader sedan så jag förstår varför) men sjukt jobbigt för mig.

Jag får inte panik och jag säger ifrån, oavsett vem det är, men det har krävts träning för jag är en person som tar in känslor på ett starkt sätt. Och jag blir inte oberörd, tvärtom har jag otroligt svårt för att ta sådant och jag blir illa berörd.

Dessutom kan det sätta sig kvar ett tag (jag menar inte skäll egentligen, men orättvis, hårt beteende går helt bort för mig. Som tur är slipper jag det nästan jämt)

Försök att säga hur du tar det och förklara att det triggar igång många jobbiga känslor hos dig, så det vore mycket bättre om personen kan bemöta dig mycket mjukare.

En del människor kan inte hejda sig/ har inte så bra impulskontroll och andra har vuxit upp där bråk är ett sätt att kommunicera. Det ger dem dock inte rätt att bete sig så mot dig, utan försök förklara hur jobbigt det blir för dig. <3

Du har ett svar sedan A av mig. Jag vet inte vad jag skrev för signatur, jag håller på att somna. Kram till dig.

Tips på nyttig och god lakto-ovo vegetarisk frukost med protein? Vad brukar ni äta?

Havregrynsgröt.
Äggröra på ett eller två ägg och havredryck är gott också.

Äggröra med bönor, krydda med tacokryddning (spiskummin, paprika, chilipulver salt & peppar ect).

Yougurt med olika frön och bär + klick jordnötssmör.

Havregrynsgröt med ett ägg som får koka med.

Quinoagröt med kakao och jordnötssmör toppat med banan.

Äggburrito med avocado + annat gött.
(Har gjort dessa med både scrambled eggs och tofu, tofu gör en förvåningsvärt god ”äggröra”)

Fullkornsbröd med stekt ägg eller omelett med grönsaker till.

Macka med hummus och groddar är också ett bra alternativ.

Vad hade ni gjort om ni hade sex med er man/fru och mitt i allt känner att nä det gör ont (pga sjukdom) och säger jag vill inte mer och er partner fortsätter typ 30 sekunder till tills den kommer? Och ber om förlåt efteråt? Det hände mig och det kändes inte bra men jag är ändå gift och kvar i relationen och vet inte om jag är överdriven som är ledsen för det…min partner har ju sagt förlåt och kan ju inte göra det ogjort

30sekunder? Ingenting troligen. Man är ju inte riktigt ”där” innan man kommer. Men händer det igen så knuffa bort personen.

Lite överdrivet. Det hände alltså 1 gång? Ta ett ordentligt snack om det händer igen. Hen har ju sagt förlåt, vad annat kan hen göra förutom att inte göra om det?

Det beror väl helt på hur relationen är i övrigt. Om det är en person som annars alltid är lyhörd och uppmärksam eller om det här är en återkommande problematik i förhållandet (även utanför sängen).

Men usch så jävla svinigt. Förlåt men din man är en riktigt egoistisk och äcklig person. Hoppas han skäms något oerhört.

Nej klart hen inte är. Hen slutade ju på en gång. Hade hen fortsatt i flera minuter hade du fårt tummen upp på din kommentar men nu är det ju uppenbart att hen bara var på g att komma och inne i det. 30 sekunder liksom.

30 sekunder är en LÅNG tid! OK om det var tre sekunder, där kan man ju skylla på att det tog någon sekund innan orden gick in i hjärnan, men 30 sekunder är långt! Typ 30 juck… Testa själv, sätt dig bara och lyssna på klockan i 30 sekunder, det är en evighet om man blir utsatt för ett övergrepp under den tiden. Skulle du tycka att om någon blev utsatt för en våldtäkt som varade i 30s så gills den inte?

Tack för fina och stöttande svar!

Usain Bolt springer typ 300 m på 30 SEK. Men låt oss låtsas att det är att ”sluta direkt”.

”Uppenbart att hen bara var på g att komma”?? Jag skiter i om personen var på g att komma, som om att det skulle vara en bra anledning eller göra det mer okej? Det är helt igenom vidrigt och blir otroligt provocerad av att du försöker rättfärdiga hans beteende på något sätt.

Du överdriver enormt

känner du dig träffad kanske?

Jag tycker att det är i klass med övergrepp. Han verkar helt jävla tappad.

?

Shooo shooo… Gå o pinka i grannens rabatt istället.

Usch, det var inte OK att göra så, otroligt själviskt av honom. Han missbrukade ditt förtroende, han satte sina egna behov före dina. Han hörde att du sa att det gjorde ont och att du ville sluta, men han VALDE ändå att fortsätta trots det. Ni känner nog båda två att på ett plan var det faktiskt ett övergrepp. Jag tror att ni måste prata igenom det ordentligt, risken finns ju att det låser sig för dig helt framöver annars, tilliten måste finnas.

Tack jag tror också det! Det saknas ju respekt på andra sätt också i relationen

Nej, du överdriver inte. Ingen kan säga åt dig vad du har och inte rätt till att bli upprörd över när det gäller sexuella händelser.

Blir helt chockad av kommentarerna. Detta är inte ok nånstans. Om du säger att du inte vill då fu*king drar han ut k*k*n på en gång, fortsätter han så begår han övergrepp! Tror inte för en sekund att han inte hörde eller var så inne i det, snälla idioten ville bara komma, han sket fullständigt i att du hade ont och det är fan brist på respekt, vidrigt gjort USCH!

Jag tror det är en och samma person, som av någon anledning känner sig träffad, som skriver alla kommentarerna om att TS överdriver

vad har ni för kontakt med era grannar?? hälsar ni bara eller umgås ni? eller har ni riktiga
skräckgrannar som stör er?

Kollektiv typ. Inte direkt umgås som i att vi glor på tv och sånt tillsammans, men vi hänger i trädgården tillsammans, pratar, lånar saker av varandra, tar hand om huset tillsammans osv. Tar hand om varandras djur. Har koll på varandras sjukdomar och skador och hjälps åt. En STOR villa på 4 våningar uppdelad i 4 lägenheter, så man har sitt eget fast ändå huset tillsammans.

åh vad mysigt det lät

Har ni orgier också?

Ursäkta?

Ingen. Bott här i två år lite drygt, har pratat med tre av dem, hälsat på kanske fem. Resten (12 lägenheter totalt i trappuppgången) har jag inte ens sett.

Och skräckgrannar, yes det har jag!

Säger hej om jag möter någon i trapphuset, annars noll kontakt. Några grannar är lite skrikiga men inte värre än så. Fantiserar om att bo ute i en by där alla känner alla och man har gemensamma grillkvällar på sommaren.

Jag tycker en av mina grannar är lite söt, men vi säger bara ”hej” när vi ses i trapphuset. Vad kan man säga mer?

Vet inte, men ta chansen. En bekant till mig är nu gift med sin lägenhetsgranne!

Hälsar i porten. Har haft grannar som stör, funkar det inte att säga till dem flera gånger så skriver vi störelserapport så får föreningen skicka en varning vilket har funkat de två gångerna vi behövt göra det. Aldrig umgåtts med grannar.

Jag hälsar om vi stöter på varandra i trappuppgången. I min trappuppgång finns det 12 lägenheter. Har stött på 4 grannar av dessa 12 haha…

Gnällt om musik som spelats 23:30 en vardagkväll precis i lägenheten ovanför sovrummet.

Har endast sagt hej till grannarna när man råkar gå förbi dem i trapphuset. Men sen är de flesta sånna som inte vill prata och springer så fort de hör en rörelse i trapphuset, så det händer inte ofta.
Skräckgranne, ja. Han har en gitarr.

Ingen kontakt alls. Heffaklumpen ovanpå går hårt med hälarna i golvet och grannen bredvid sitter på toa till sent in på nätterna och det hörs! Hör jag nån i trappen går jag inte ut, utan väntar en stund.

Stekt marinerad fläskfile och ugnsgratinerade broccolibitar i olja o salt, och färdiggjord kall beasås på burk. Det är väl favoriten typ, kör på keto diet, märker inte ens av dieten, äter så otroligt gott. Är smal och har väl normal förbränning antar jag.

Igår fick jag reda på att min pojkvän (vi har varit tillsammans i 3 och ett halvt år om det är relevant) skickat en nakenbild till en dåvarande klasskompis. Han säger att han skickat fel (det var på snapchat), hon skickade inte tillbaks och de båda berättar samma historia. De har aldrig direkt varit vänner och jag vet själv att det inte är omöjligt att skicka fel av misstag. Problemet är att han dolt detta för mig i iallafall ett år (han kommer inte ihåg när det hände exakt). Det var mina vänner som berättade för mig. Vill mest ha era åsikter om han gjort fel eller om jag överreagerar.

Tycker du överreagerar. Som du skriver har dom ju inte haft någon speciell relation till varann.
Jag råkade själv skicka en nakenbild till 5-6 killkompisar i en gruppchatt på snap haha. Jag sa minsann inget till personen den egentligen var till, för han hade blivit skitsur. Tycker du ska lägga det bakom dig och strunta i det?

Grejen är att han har varit otrogen mot mig två gånger och fick reda på det för nästan ett år sedan. Det jag tycker är konstigt är att han inte nämnde detta då. Har frågat säkert tusen gånger om det hänt något mer och han har lovat att det inte finns något mer att berätta. Men jag vet inte

Varför är du kvar med honom om han har varit otrogen mot dig två gånger?

Har inget bra svar egentligen. Jag älskar honom och vill inte vara utan honom. Eftersom jag fick reda på båda otroheterna samtidigt så kändes det ”bättre” och försöker trösta mig med att det var länge sen.

Ojoj, det låter verkligen hemskt ju!
Tycker det låter som han inte alls förtjänar din kärlek…
Inte pga nakenbilden utan pga otroheterna!!!
Och jag menar… är man otrogen och ångrar sig och vill bygga tillbaka ens partners tillit, då är man väl supernogrann med att vara ärlig med allting annat?

Det var värre, förstår att det är svårt att lita på honom då ☹️

Det är ju svårt att veta om det är sant eller inte att han skickade fel. Men det är ju rätt oskönt att han inte berättade och att du får veta från några andra

Om båda har samma story stämmer det förhoppningsvis. Jag har gjort bort mig själv och skickat till fel person när jag var för snabb i fingrarna. Det är faktiskt lätt hänt. Om han inte visat upp några andra mysko fasoner kan du säkert vara lugn. 🙂

Menar du att han hade tänkt skicka den till dig då, eller vem hade han tänkt skicka den till? Eftersom du skrev att han varit otrogen tidigare så skulle jag också varit misstänksam om han skickat den till en tjej utan att berätta. Han kan ju ha skickat den till henne när han var lite full och småkåt på henne, sen ångrat sig och låtsats som den skickades fel :/

Ja, han skulle egentligen skickat den till mig (enligt honom).

Ok, brukar han skicka nakenbilder till dig? Om det aldrig har hänt så kan du räkna det som en lögn.

Jag råkade skicka en intimbild till min partners bästa kompis. Lätt hänt… deras namn ligger precis vid varandra. Jag berätta aldrig, det gjorde inte hans kompis heller (vad jag vet)

OH NO min största skräck
Eller typ hans familjemedlem

Skulle sagt direkt dock…
Om man säger är det ju ingen skuld, man har inte gjort något fel
Om man ljuger har man ju gjort sig skyldigt till något som kan sabba förhållandet om det kommer ut?

Låter som en dum chansning

Tänkte dra ihop en stor fest för att fira livet och att jag blivit frisk från en 6 år lång sjukdomsperiod!!! ???

Blandade åldrar, från 20-85 (mormor är bjuden såklart)

Ge mig era bästa tips från härliga fester ni varit på! Högt och lågt. Mat? Underhållning? Speciell lek? Andra stämningshöjare?

Vad härligt! Mingelbingo är en bra lek! Tycker det brukar bli skönare stämning när folk inte är superfinklädda eller lokalerna är för tjusiga. Roligast stämning blir när folk har klätt ut sig 🙂

Åh grattis! Det är ju helt fantastiskt!

Om det är på sommaren och utomhus kan ni ha krocketturnering 🙂

Och kubb!

Grattis, det låter helt helt fantastiskt!

Jag avskyr maskerader. Och jag älskar tjusiga fester, så vi är alla olika ?
Men stämningen är a och o och har egentligen ingenting med festbudget eller lokal att göra!

Mitt tips, om man ska blanda folk som inte känner varandra så väl, är att ha samtalsöppnare på borden. Det kan vara ovanliga snacks alternativt att man går på utmaningstemat, t ex skålar med något äckligt (typ friterade larver som finns att köpa på Partykungen), superstarka chips eller kanske supersura godisar (och då menar jag extremt sura). Var bara noga att skylta ordentligt med vad skålarna innehåller så att inte 85-åriga mormor råkar proppa munnen full med svinsura Warheads i tron att det är vanliga fruktkarameller.

En annan kul grej är att göra en stor presentationstavla där du sätter upp foton och skriver några ord som beskriver varje gäst. Så att alla enkelt kan se vilka de andra är. Och även om alla känner varandra kan man göra något liknande men med temat ”det här visste du inte om NN” och skriva något lagom avslöjande (utan att bryta förtroenden och förråda någons innersta hemligheter).

Dålig musik (alla skämslåtarna som man påstår att man egentligen inte gillar men ändå kan texterna till ) är en riktig stämningshöjare tycker jag. Får verkligen folk i alla åldrar att släppa loss!

Vet ni någon sida för ”hobbyförfattare”? Kapitel1.se fanns, men den verkar vara nere. ”Kommer under våren” står det när man går in på den.

Har googlat lite men ni kanske sitter på guldkorn till sidor som jag inte hittat än 🙂

Författarpodden! Den är ”färdigsänd” men rekommenderas varmt! Sök på

https://itunes.apple.com

Hur skulle ni reagera om någon nära er namngav sitt barn Khaleesi? (Från Game of thrones, osäker på stavningen..)

Jag skulle hålla tummarna att det var som mellannamn, och hålla tyst om mina tvivel för föräldrarna.

Tilltalsnamn…

?
…men jag skulle ändå hålla god min om jag ville fortsätta umgås med dem. Ingen förälder välkomnar kritik mot namnet man valt till sitt barn, ingen kommer tacka dig för det.

Fel. Så fel. Påminner om Calici (den som vet den vet)

Bli lite upprörd för att jag inte hann före.

Skulle skratta, inte till föräldrarna men bakom ryggen. Fine om man döper en katt till det men en människa, LOL, och då älskar jag the mother of dragons ^^

Skulle först tro att de skämtade, om inte skulle jag… Jag vet inte, behålla åsikten för mig själv tror jag, eftersom småbarnsföräldrar allt som oftast inte tar in andras åsikter.

Tycker synd om barn som har själviska föräldrar som ger unika/knäppa namn till sina barn. Jag bytte namn när jag var 28 just för att jag inte längre stod ut med det mina föräldrar döpte mig till. Fick kommentarer konstant.

det har dock förändrats nu för tiden som mångkulturella sverige, mitt barn har ett ovanligt namn men det har ingen nånsin reagerat på för hans klasskompisar kommer liksom från hela världen, ingen har koll på vad ett vanligt svenskt namn e typ.

Jag hade inte ett ’vanligt svenskt namn’ 🙂 Dessutom pratar jag inte ovanligt utan bara konstigt, efter en fiktiv karaktär.

Karlsson-på-taket?

Jag tänker att man får reagera precis hur man vill men att det är hemma mellan fyra väggar.
Själv skulle jag nog tyckt det var lite ”tokigt” men skulle självklart inte påpeka det till min bekant utan det är något jag kan hålla för mig själv.

Skulle inte reagera över huvud taget. Det finns så mycket udda namn nu för tiden. Vilket jag tycker bara är positivt.

Tycker snarare synd om barnen

Säga: Satsa på Emilia istället.

Om de inte lyssnar kan du nämna Geronimo Åkerlund på SVT. Hur glad tror ni han är i sina föräldrar?

???

Lol

Föreslå namnet Gollum istället

Tycker ni det är för tidigt att börja prata om att flytta ihop efter 3 månader tillsammans?

Ja det tycker jag.

Jag och min man flytta ihop efter 3månader. Varit gifta i 6år nu, så ser inga problem med det om det är det ni känner för 🙂

Jag håller med, vi flyttade ihop efter en månad. Det är strax elva år sedan. Vi var dock bekanta med varandra innan dess, men ändå!

Om det känns rätt så nej, det är inte för tidigt. Finns ingen tidslinje man bör följa utan det beror ju på personerna och situationen. Tänk dock på att skriva samboavtal om det är så att ni flyttar in i den enes bostadsrätt eller hus eller om ni köper en bostad ihop. Flyttade själv ihop med min kille snabbt och har inte ångrat det en enda sekund.

Japp

Jepp. Chilla lite ?

Nej du känner i magen om.det är rätt

Nej

Inte om man hittat sin själsfrände. Jag flyttade ihop med min efter 3 mån, gravid efter 6 månader. Vi firade silverbröllop i somras och har 4 underbara söner tillsammans. Hittar man rätt, så kör på!

Äh, jag och min man flyttade ihop efter en vecka. 10 år senare har vi nu hus och barn och är fortfarande förälskade.
Ibland bara vet man direkt!

Samma här! Vi flyttade ihop efter två dejter. Fyra år sedan nu!

Samma. 13 år sen och 2 barn.

Om det känns rätt så do it! Jag och min man flyttade ihop efter 6 månader. Nu är vi gifta, har 4 barn och firar 9 år tillsammans i sommar 🙂

Om du tvivlar så är det för tidigt.

Jag hade träffat min kille fyra gånger när jag flyttade in i hans lägenhet. Vi har varit tillsammans i elva år. En kompis till mig flyttade in med sin kille efter en månad och det sket sig efter ett år. Det finns inget rätt eller fel. Våga prova! Blir det rätt blir det rätt och blir det fel är det väl trist att packa flyttkartongerna igen men inte värre än så. Kärleken är värd att våga lite för tycker jag!

Jag tycker inte att det är för tidigt, nej.

Jag är 23 och har aldrig haft en pojkvän. Jag gick med på Tinder, matchade med en kille och träffade honom. Vi har träffats fyra gånger och alla gånger har varit jättetrevliga. Senaste gången (igår), låg vi och myste i min soffa och kysstes lite också. Jag är bara så förvirrad, för jag vet inte ”hur man ska göra” när det kommer till dejting/träffa killar? När blir man kär? Hur känns det? När börjar man prata om annat än bara de saker man har gemensamt (Det blir mycket Game of Thrones och spel när vi träffas haha)? Jag är inte redo att ha sex än (är oskuld och har lite problem ”där nere” som gör mig väldigt osäker angående sex), hur berättar man det för honom? När? Har feta problem med detta alltså, för jag har bara filmer som referenser och det speglar ju inte riktigt som det är på riktigt. Han är lugn och trevlig (har inte alls varit på om sex osv som andra killar på Tinder kan vara). Jag måste verka sjukt konstig, men jag har verkligen ingen erfarenhet av detta….

Alla har varit där någon gång i sitt liv. Bara go with the flow, gör vad du känner för och överanalysera inte. Finns inga riktlinjer för hur man ’ska’ gå tillväga 🙂 Kommer gå toppen! Och ja en annan sak, om han skulle pressa dig vad gäller sex (eller få dig att känna dig tråkig för att du inte vill) ska du dra med en gång för det betyder att han inte respekterar dig.

Ja, lite så har jag tänkt också, att det är tack o hej om han skulle vara dryg angående det! Men jag är en sån människa som överanalyserar (tyvärr) och tänker långt in i framtiden och försöker se mig om 10 år och om han är med, men det är ju omöjligt (och konstig grej att göra, I know…) med tanke på att vi har setts fyra gånger liksom…. Blir galen på mig själv 🙁

Varför är det konstigt? Jag hade inte heller någon erfarenhet när jag var i din ålder.
Nu är jag 27 och någon pojkvän har jag fortfarande inte haft. Dejtar gör jag och sex har jag om det känns rätt.

Men jag tänker att du behöver inte ens berätta att du är oskuld. Det angår ingen.
Tror att det bästa bara är att i hela situationen med kärlek, sex, relationer, vara lugn och att det mesta löser sig med tiden ?

Är väl mer att ”normen” ska vara att man har haft mer erfarenhet i min ålder än vad jag har…. Minns varenda jäkla ”jag har aldrig”-runda när man satt och drack med kompisarna vid 18-19årsåldern och man skulle svara på hur många man hade legat med, och jag definitivt inte var som normen… Men försöker tänka att det inte är så konstigt men är lite svårt haha

Jag hoppas det också, jag överanalyserar allt bara och tänker för mycket…. 🙁

Dany, jag tycker du låter så smart och rar. Lita på dig själv och håll dig till dina principer. Tänk om en varit lika klok som du som 23åring! Så tänker jag 🙂 Du fixar detta!

Gulligt sagt! Tack så mycket 🙂

Hej! Vill bara säga att jag inte heller hade någon erfarenhet när jag var i din ålder. Träffade en fin kille ett par år senare som var lika oerfaren. Och tro mig, han är ett kap på alla sätt. Plötsligt känns det konstigt att man tidigare har skämts så. Sex är härligt men det förändrar en inte som person.

Jag är 30 år och har ett par kompisar som är lika gamla och ytterligare några mellan 20 och 30 som aldrig har haft sex eller debuterade ”sent”. Vi är de som satt tysta eller ljög när det pratades erfarenhet i tonåren, och trodde att vi var ensamma när det egentligen handlar om. Vi är inte konstiga eller oattraktiva.

Gör ingenting som du inte känner dig bekväm med. Det är okej att ha en massa sex och det är okej att låta bli.

Ta hand om dig!

Tror man får tänka på sex som ett smörgåsbord, där man tar det som är gott och struntar i hur kombinationen på tallriken blir :p
Och att fokusera på det som funkar, njut av det istället för att tänka på allt annat, gör en lista på allting som går bra och funkar ifall det börjar kännas som att ”allting” är svårt och jobbigt.

Och glöm inte att alla former av sex är sex 🙂 Har du fysiska problem så kanske ännu viktigare att komma ihåg att det finns fler sätt att ha sex än just penetration…

det är också ganska konstigt det där med att va ”oskuld”. bara för man har sex en eller ett par gånger betyder inte det att man vet hur man gör eller vad som e gött. det är liksom inte så stor skillnad mellan att ha haft sex en eller några ggr mot att inte ha haft sex alls.

om det verkar på g att ni ska ligga o du inte känner dig redo, säg bara det då. när du är redo kan du inte låta bli 🙂

Verkligen!
Samt att sex med en ny person är en ny grej. Man får lära om för varje ny person, för kombinationen är ju unik. Så även en supererfaren person har inte alla svaren 🙂

Tips på ansiktskrämer som inte innehåller några konstigheter snälla.

Pixi

Kokosfett.

Nej för fan, använd inte det till ansiktet!

Nej, nej, nej! ?

Acasia Skincare 24 H Repair Cream

https://www.bodybazar.com/
Ansiktskrämer från bodybazar 🙂 jag använder carrot and the bee. Helt naturliga.

Vad räknar du som ”konstigheter”?

Läste Alex Schulmans senaste krönika om KDU och blev nyfiken så kollade in deras Instagram.

Jag gillar inte Alex för hans sätt att uttrycka sig om andra men just hans krönikor är oftast tänkvärda.

Jag kan bara känna att KDU verkar vara skrämmande likt det SD står för. Inte ens ungsvenskarnas Instagram känns lika SD i värderingarna som KDU.

Jag gillar Ebba men när man skrapar på ytan, vad står KD för egentligen?
Genuint nyfiken!

Svar till 21:45
Tycker att det är bra att det finns politiker som vågar säga som det är och inte skönmålar att samhället är perfekt.
Somliga politiker vill aldrig prata om våldet som sker dagligen på gator och torg, barn, äldre och kvinnor som blir drabbade.
Min mormor har sålt sin hund, då hon inte vågar gå ut på kvällen och rasta hunden (hon är änka). Hela livet har hon slitit hårt arbetat och betalat in skatt till välfärden. Idag är hon instängd i sin bostad på grund av rädsla och inga lediga platser finns det på äldreboende, sorgligt när äldre människor inte känner sig trygga. Att få åldras med värdighet är borta med vinden i dagens Sverige. Ebba är rak, tydlig och trovärdig, till skillnad från andra partiledare.

Bara att börja läsa:
https://www.kdu.se/manifest-och-rapporter/

Tack!

De har en konservativ världssyn och konservativa värderingar.

Mer än SD?

Ungefär samma nivå skulle jag nog säga.

håller med, de är typ läskiga!

Precis. Tror många som missar vad de egentligen står för

Är det någon som fått hjälp med sin bulimi? Har haft det i 12 år nu och tror/känns som att det är något jag kommer leva med hela livet. Hur tog ni första steget för att få hjälp? Känns så ”töntigt” att prata med någon, typ som att dom inte tror en.. Vet inte hur jag ska beskriva men ni som fått hjälp hur gick första mötet till?

Jag gick till vårdcentralen och blev remitterad till en ätstörningsklinik, men har även skickat egenanmälan som du kan hitta på deras hemsidor. Nu vet jag inte var du bor men några ätstörningskliniker som finns är Mandometerkliniken, SCÄ, MHE och Capio. Du kan även kontakta Frisk & Fri så kan de guida dig vidare till rätt hjälp. Du behöver inte vara orolig för första mötet. De som arbetar på ätstörningskliniker är otroligt duktiga och erfarna, de får dig att känna dig så trygg som möjligt från första stunden. På första mötet får du troligtvis träffa både en behandlare och en läkare där du beskriver hur du mår och dina problem så att de vet hur de ska kunna hjälpa dig på bästa sätt. Du kommer nog också få fylla i en hel del formulär för att skatta ditt mående i dagsläget.

Du är sjukt stark som söker hjälp, det kan ta lång tid att komma fram till det beslutet, men jag lovar att du inte kommer att ångra dig. Ätstörningar är ett rent helvete, men det går att bli frisk och det finns inget mer fantastiskt än att bli det. All pepp till dig! <3

Jag har! Jag kommer inte exakt ihåg hur första mötet gick men gick hos psykolog av olika orsaker och fick då remiss till en ätstörningsklinik där jag först fick gå till en psykolog (och ev läkaren, kommer inte exakt ihåg) och sen gick jag en mer intensiv behandling under ca 3 månader som både var i grupp och individuellt innan jag fortsatte gå individuellt en period efter det. Jag vet att det ser olika ut överallt men jag upplever att jag faktiskt blev tagen på allvar och fick bra hjälp. Ätstörningen i sig var inte det grundläggande problemet utan det var mer ett symptom på andra problem så det har ju krävt väldigt mycket terapi för att till slut må bättre.

Jag förstår verkligen att allt känns helt mörkt och omöjligt, jag trodde aldrig att det skulle bli bättre eller att jag någon gång skulle kunna leva mitt liv och må bra. Men efter VÄLDIGT många år i terapi av olika slag kan jag faktiskt säga att jag mår bra. Det har hela tiden varit små steg jag har fått ta, det har varit flera bakslag i olika former men det går.

Jag vill med det bara säga att det finns hopp, det går att få bra hjälp och personer som jobbar med ätstörningar vet att de är väldigt svårt att prata om och ett extremt jobbigt problem och jag har upplevt att de ofta är väldigt bra på sitt jobb. Jag skulle också säga att du har kommit en bra bit på vägen både att säga att du faktiskt har en ätstörningen men också att skriva om det här. Jag tycker absolut att du ska ge det en chans och söka hjälp för det, det är värt det! Har du någon du kan prata med om det här som kan stötta dig i att söka hjälp eller kanske följa med första gången? ❤️❤️

Kan tipsa om föreningen Frisk & Fri. Kolla upp om det finns någon ätstörningsenhet i din stad?

Hade bulimi mellan det att jag var 13-21. Förlorade vänner pga mott beteende kring mat och tillslut orkade jag inte mer. Hade börjat gå till en kurator på ungdomsmottagning och efter några veckor tog jag mod till mig och berättade. Hon remitterade mig till en specialistmottagning dit jag gick i ca ett år, gruppterapi och kbt + medicinering. Tog ett tag innan jag berättade för min familj dock.

Tänkte väldigt länge att äsh, det är ju inte så farligt, jag kan väl inte vara sjuk? Vem skulle tro mig? Jag var ju inte speciellt smal utan såg väl ut som folk gör mest. För mig var mitt mående normalt, jag hade mått så under stora delar av mitt liv. Jag förstod inte själv att jag var så sjuk som jag var.

Du behöver inte må så hela livet. Du är inte ensam. Du kommer att bli trodd. Gå till en vårdcentral, skriv ner vad du vill säga. Bestäm dig, det kommer bli bättre ❤️

Om det känns som ett för stort steg att söka hjälp live så finns det psykologer man träffar via app också.. kostar som vanlig sjukvård.
Det är -bättre- tycker jag att gå och träffa någon live, men om distansen gör att man vågar så är det ett bra första steg med app!

Hittar du en psykolog du klickar med så tror jag det kommer bli en lättnad. Någon som visar vägen ut.
Så kändes det för mig iallafall (men det var inte samma problem).

Har inte lyssnat på Rebecca Stellas och Vanessas podcast och orkar inte göra det heller då jag inte är intresserad. Dock kan jag inte låta bli att undra vad alla deras konstiga uttryck kommer ifrån som tvättiz, lyzz, sättet de skriver meningarna med ordet gmn i osv. OM någon vänlig själ skulle vilja/orka förklara detta vore jag tacksam, annars får jag helt enkelt gå ovetandes om dessa världsliga funderingar ?, kram

Man kan säga att både Vanessa och Rebecca alltid haft det språket sinsemellan (gmn och lyzz) redan innan de började podda, de har varit vänner länge. Sedan kom någon av dem på ordet tvättäkta vilket de omvandlade till tvättizar som är ordet för deras lyssnare/fans ? Finns en rätt stor facebooksida de har som heter Stellz och Vanz eftersnack med nästan 11 000 medlemmar. Det har liksom bara blivit en grej med alla dessa ord som man associerar till deras podd! Hoppas du förstår mer nu, känns som världens sämsta förklaring ??

Förlåt men ordet tvättäkta har funnits länge, det är inget de kommit på även om de gjort det populärt…

Hahaha stooort tack för att du tog dig tid att svara och benade ut det! Har funderat på detta märkliga ett bra tag ? Ha en jättefin dag! Kram

Commitment issues..
Har ni några erfarenheter av att en kille ni dejtar tagit lite tid på sig innan han vill bli tillsammans? Jag har dejtat en kille intensivt i 3 månader nu och han är liksom mannen i mitt liv. Jag har sagt att jag vill bli ihop (vi beter oss ändå exakt som ett par redan) men han säger att han inte känner sig redo, han har blivit lite traumatiserad av nånting i ett gammalt förhållande och det är därför ett himla stort steg för honom säger han, då han är rädd för att bli sårad igen och att han ska bli en super svartsjuj person. Han säger att det tar tid för honom att släppa fram djupa känslor igen också. Men att han tycker om mig o gärna vill fortsätta dejta.

Fan, jag är så nervös att det inte kommer bli vi i framtiden.. Nån mer som har dejtat någon med trust/commitment issues o vad är bäst att tänka på? Eller dejtat någon där man känner att man själv har starkare känslor än dom från en början?

Jag har träffat två killar som inte kunde bestämma sig och talar nu utifrån mina erfarenheter och mina tjejkompisar. Det var ett rent helvete till sist, jag gick och väntade på att de skulle säga ”jag vill att du blir min flickvän” för vi betedde oss PRECIS som ett par; var exklusiva, träffade varandras vänner, umgicks konstant, pratade om att resa till Spanien etc. Så vad hade det gjort för skillnad att bli officiellt tillsammans, tänkte jag? De hade också svårt att släppa in folk, var rädda för att bli sårade etc.

Ingen av killarna kom till skott utan det rann ut i sanden med den första, med den andra ställde jag ett ultimatum efter några månader och han backade ur. Nu träffar jag en kille som ville bli tillsammans med mig ganska omgående och jag tror att om en kille verkligen gillar dig så vill han visa det mot dig, vara stolt över dig/er och kunna säga till andra ”Detta är min flickvän”. Orkar INTE vara mamma igen åt en kille som behöver lära sig att öppna upp och vara sårbar. Gillar han dig vill han inte att någon ska snatcha dig innan honom. Mitt tips är att sätta upp en deadline för när du tycker att det har gått tillräckligt lång tid (ett halvår? du bestämmer) och tala med honom om det.

Låt honom inte köra med dig och få fördelarna med en flickvän utan själva ansvaret det innebär att vara i en relation.

Håller med Mysan, men berätta inte om den deadline du tänker. Var i en liknande situation som den hon beskriver och det slutade med att killen sa ja precis innan ”deadline skulle gå ut”, men det blev inte bättre. Han ville äta kakan och ha den kvar på mer än ett sätt och jag slösade många år på att vänta på att han skulle bli redo. Jag bröt och nåt år senare träffade jag en man som inte var rädd för att visa att han var intresserad av mig på riktigt och va stolt över mig och vår relation. Idag är vi gifta och (förlåt, cheesy) jag kunde inte va lyckligare.

Japp det var min kille.. ung och hade fått för sig att en flickvän automatiskt förstörde hela ens liv.
Så vi var sådär som ni beskriver, betedde oss som att vi var i ett förhållande men var officiellt inte det, i typ ett år haha. Sen upptäckte han väl att det var trevligt att vara kär och ihop och att jag hade samma ”värderingar och planer” i livet som honom så jag inte skulle förstöra det haha.
Släppte in mig med tiden kanske.

Kan tillägga att jag också var ganska rädd för att binda upp mig och bli ett par…

Så det är nog det enda rådet jag kan ge er med sånna killar. Accptera mellanläget, tänk inte för mycket på att det måste leda någonstans. Men se till att ni inte slukas upp i förhållandet ensamma, ha plan B, och var öppna för att se andra.

Och kan tillägga att det från min sida var för att jag tänkte att kärlek dör när man blir ett för seriöst par. Då börjar man sakta hata varandra. Lite sorgligt.
(Kan tillägga att det gick bra, kärleken är kvar 10 år senare)

Håller också med Mysan!
Har precis (för två veckor sen) avslutat en sån ”relation” med en kille jag träffade i somras. Efter vi hade träffats i fyra månader frågade jag om vi var ett par. Han sa att han inte var redo för det än, att jag skulle ge honom tid. Så det gjorde jag. Fram tills nu för två veckor sen. Och när jag nu ställde detta ultimatum så var han fortfarande inte redo. Han kommer inte kunna ge mig det jag behöver helt enkelt. Jag kommer inte igen vänta på någon i 9-10 månader, det är bara absurt och något jag verkligen inte behöver för att må bra.

Ska på bröllop och behöver hjälp med klänning. Det är valfri klädkod och jag har ett par nyinköpta blåa träskor som jag vill ha på mig, men vad för typ och färg på klänning ska jag ha? Vill ha massor av tips! ???

En gul klänning!

Skulle du våga ha folkdräkt till?

Jag arbetar med en man som är 41. Vi jobbar på ett kontor i ett gäng på sex personer.
Han beter sig som en jävla barnunge!
Skiter i jobbet och är okamratlig, försover sig, ljuger och ältar saker till förbannelsen.

Vi har haft möte med vår kvinnliga chef som försöker hjälpa och rodda i problemet.
Men jag känner bara: HAN ska bort! Han kan inte förstå att han är problemet.
Fan så trött jag är på vuxna människor som beter sig som idioter! Väx upp!

Berätta gärna om ni har nån idiot till kollega?
Låt mig inte känna mig så ensam.

Har haft både chef och nära kollega som betedde sig illa och inte bara mot mig. Chefen blev hållen om ryggen av sin chef och trots att jag på alla sätt försökte göra den chefen, Hr och andra uppmärksamma på vad som skedde så fick jag ingen respons. Slutade med att jag bytte arbetsplats eftersom det inte var värt att jobba med människor som konstant försöker trycka ner en. Låter ju bra att din chef fattat att det är ett problem, hoppas hon är tillräckligt bra chef för att bli av med honom (svårt att få vuxna människor att helt ändra beteende om de inte själva är motiverade).

Har jobbat med människor som kommer sent och knappt gör någonting varje dag. Det jag ”lärde” mig var att 1. Det är skitsvårt att få en fast anställd sparkad 2. Inte lägga för mkt energi på dessa personer. Även om det är förjävla störigt med en kollega som tjänar lika mkt utan att göra något så är det du som förlorar när all energi går åt detta.

Är jättekär och killen ska på bröllop och vara bestman o kommer då gå in med en tärna o kanske dansa osv. Vet ej vem hon är. Är så svartsjuk hjälp 🙁 ps. Det är ganska nytt därför ska jag ej med (ej officiellt)

Skärp dig.

Men herregud. Med den inställningen borde du väl vara svartsjuk varje gång han handlar av en kvinna i kassan på Ica eller vad som helst. På riktigt – skärp dig kvinna.

Han kanske jobbar ihop med kvinnor också! Äter lunch med dem! Pratar! Skrattar!

Varför ska best man & tärna dansa ihop?

Om det nu är så nytt, tänk på att faktumet att han går på bröllopet utan dig är fullständigt normalt. Oavsett tärna, eller ej. Tärnan kan lika gärna ha sambo och två barn liksom. Eller vara hopplöst förälskad i brudgummen 😉

Försök iaf att skita i svartsjukan. Den gör dig bara ont. Låt mig säga såhär: känslan av att vara svartsjuk kommer aldrig att hjälpa dig framåt. Den stjälper bara.

Jag förstår dig.

Det var till K.

Blivit bedragen flera gånger i tidigiare relation därav hemsk svartsjuka. Tack för alla svar.

2012 års upplaga av Blondinbella berättar om sin väg uppåt med lögner och diverse knep…

https://m.youtube.com/watch?v=KrPtaxU7qEc

Helt galet att hon sålde prenumerationer till tidningen utan att ens veta om hon kunde få några tidningar tryckta, och även att hon ljög om att hon hade betyg fast hon inte hade det. Och det sjukaste av allt är att hon pratar om de här sakerna och säger ”hihi, så får man ju egentligen inte göra” men samtidigt verkar tycka att det faktiskt var så himla smart av henne.

Tycker hon framstår här som en rolig och driven tjej med skinn på näsan och streetsmart!

Dricker lite vin i min ensamhet och älskar att kolla erotiska filmer då.. så nu önskar jag att ni tipsar de mest erotiska filmerna ni sett som finns på Netflix 🙂 Ps. Den måste ju såklart hålla standarden också utöver erotiken 😉

Finns det på Netflix?!

Below her mouth

jaaa den har jag sett och den var sexig som fan, söker en liknande!

En hög chef där jag jobbade övertalade mig att söka ett jobb (han blir min chef om jag får jobbet) och vi mailade fram och tillbaka samt att han ringde) nu när jag väl sökt, varit på en intervju (inte med honom utan ett rekryteringsföretag) så svarar han inte på mitt mail…och jag vet inte om jag blir kallad på ytterligare intervju (med honom) – känns som han bara ville få mig att söka och sen tappade intresset?! Blir helt galen av alla tankar och försök att förstå….

Vad var han hög på?

Kan vara så att när sökprocessen väl blivit ’officiell’ så får han inte ha direkt kommunikation med de som söker. För att allt ska gå rätt till så att säga.

Skulle ni säga att ni är lyckliga?

Ja!

Oftast, ja

När någon frågar om jag är lycklig så svarar jag..Vad är lycka?

Åh, filosofiskt!

Absolut!

Hej hörni, jag har ett litet dilemma. Som person är jag sällan den som bryr sig vad andra tycker eller tänker om mig, i tonåren var jag dock tvärtom och jag tror det grundade sig i en osäkerhet hos mig. Iallafall, nu har jag precis börjat på ett nytt jobb för några månader sedan, dem flesta är jättegoa men det finns två tjejer som uppenbarligen inte tycker om mig, och dem är typiska alfa i gruppen. Jag märker det så tydligt, jag är väldigt bra på att känna av stämningar i luften (är Highly Sensetive Person) och märker på dem att det är något med mig dem ogillar. Dem säger nästan aldrig hej, ser knappt på mig och jag har märkt hur dem himlat med ögonen mot varandra när jag pratat. Och detta har påverkat mig mer än jag tänkte det skulle. Jag vet att man aldrig kan vara omtyckt av alla och det rör mig inte ryggen, men jag känner mig så förbannat trött på att vara vuxen och arbeta bland vuxna människor som beter sig som om vi gick i högstadiet. Det har gjort mig osäker har jag märkt, och jag har börjat fundera på vad som är fel på mig. Man måste inte tycka om alla, men man ska respektera varann tycker jag. Hur ska jag hantera detta?

Been there. Har alltid bemött dem likadant tillbaka och då blivit ifrågasatt varför jag låtit så sur. Har svarat med ”när du blir trevlig mot mig, då kommer jag bli trevlig mot dig”. Funkat alla gånger.

Jag gör exakt tvärtom, inte smörigt trevlig men sådär käck och glad så surpupporna kan stå i sitt hörn och störa sig ännu mer på att jag inte bryr mig.

Vi hade utbildning på jobbet om just detta som faktiskt är mobbning. Tipset vi fick var att säga ifrån rakt och tydligt. ’Jag ser att ni himlade med ögonen när jag pratade – det är inte ok att bete sig så på en arbetsplats’. Mobbarna väntar sig inte att de får motstånd och kommer då att lägga av.
När man säger detta så ska man tänka att man levererar ett meddelande (= detta är inte OK). Man ska inte gå in i dialog ’varför gjorde ni så, gillar ni inte mig…?’ Utan bara säga att beteendet inte är ok och avsluta samtalet.

Beter man sig undflyende och fjäskande så är risken att det eskalerar så bäst är att hantera det så snart man kan.

Varför folk gör så här vet man inte. De vill behålla sin ’alfastatus’ i gruppen genom att trycka ner dig som ny kollega – och kanske hade gjort så med vem som helst.
De kanske också känner sig hotade av just dig (du är duktig på jobbet, trevlig etc) och vill trycka ner. Inte värt att fundera på annat än att man inte ska tro att det är nåt ’fel’ på dig.

Jag förstår att det är jobbigt – är själv nog känslig och plockar upp sån dynamik direkt! Lycka till!

Tack!! Nu fick jag pepp. Händer det i veckan ska jag försöka säga ifrån och stå på mig.

Är också extremt HSP. Känner DIREKT när någon inte gillar eller stör sig på mig, och mina aningar har alltid visat sig stämma förr eller senare.
Jag tror inte att det här är det bästa rådet eftersom det är så sjukt dränerande för en själv, många av de råden du fått ovan att säga till tycker jag låter hälsosammare.
Men vill ändå berätta hur jag gjort i liknande situationer eftersom det alltid löst sig tillslut för mig. Jag låtsas inte märka av hennes/deras ogillande (det har BARA hänt med tjejer hittills i mitt liv…) och fortsätter att vara trevlig och glad i deras närhet. Jag tar till vara på tillfällen man får när man kan visa lite extra omtanke och kör verkligen stenhårt på ”kill them with kindness”. Tillslut har det alltid släppt för personen i fråga och vi har blivit vänner. Då har jag ofta fått allt bekräftat när de sagt typ ”i början tyckte jag det var sååå irriterande att du alltid var så glad, men nu när man känner dig så älskar jag det”.
Även om jag inte skulle ha blivit vän med personen i fråga så tror jag att jag inte skulle bry mig. Har jag bara varit glad, snäll och trevlig har jag inte gjort någonting fel. Som HSP får jag extrem ångest av att vara avig eller skapa dålig stämning så tror att jag skulle må ännu sämre av att konfrontera någon.

Hej, Jag behöver hjälp av någon som har koll. Det var över 10 år sedan jag sökte nytt jobb och då skickade jag alltid två Word-filer, ett var kortfattat CV och den andra personlig brev. Men många CV- mallar ser ut att vara omfattande. Min fråga är alltså är det meningen att bara skicka en fil där både alla utbildningar, gamla jobb och personligt brev ingår?
Känner mig så gammal och omodern:(

Tror de flesta rekryterare vill ha ett personligt prov därtill. Precis som det var när du sökte jobb för 10 år sedan. CV:n idag ser helt klart snyggare och mer arbetade ut. Det personliga brevet behöver därmed inte (alltid) vara lika långt som förr. Förr kunde vissa skriva två, tre sidor med rent babbel. Håll brevet kort och koncist och se till att det stämmer överens med den kortare info som finns i ditt CV.

prov = brev!

Tack Hanna:)

Skicka PDF-filer, inga filer i Word-format!

Vad tycker ni om Aviciis senaste låt?

Jag tycker den är fruktansvärt dålig.

Det kan ju bero på att han inte lever. Tänker jag

Ja man hör ju, tycker jag, både på SOS och nyaste att låtarna inte är klara. Eller de känns inte klara iaf. SOS går dock att lyssna på och den känns ändå som Avicii. Den senaste gör inte det och den låter ännu mer ofärdig än SOS. Låter som en dålig eurovisionlåt dessutom.

Jag älskar den

Jag älskar den också!

nu går jag och lgger mig. i morgon kommer jag att vakna till att det är söndag och inget öppet spår. hahah jag har nog riktiga problem. nä jag är bara väldigt ensam
tack alla goingar för i kväll och sov gott när det blir dags

Pia, här får du en söndagshälsning:

Jag tycker också om Öppet spår ”osunt mycket” ?, men det om något är väl sunt av oss egentligen. Vi ses på nästa Öppet spår!

Vem kan man prata med om sånt man inte vill berätta för de man känner? Jag vill inte gå i terapi då jag inte mår dåligt, men känner att jag skulle behöva prata med någon helt i förtroende, utan att bli dömd eller oroa mig för annat.. jag vill bara lätta på hjärtat om mina senaste snedsteg.. jag vill bara få ur mig alla tankar och känslor men alla är så dömande….

Inom kyrkan finns något som kallas själavårdare och de har tystnadsplikt. Kan det passa dig? Du behöver inte vara troende, men naturligtvis vara bekväm med den du pratar med

Jag tycker att du är klok som vill akta dig för att få andras dömande ord som skulle tynga dig ytterligare.

Jag har precis sträckläst Virtanens bok. Oavsett skuldfrågan en riktigt bra skildring av medias galenskap den hösten. Detta trodde jag på riktigt aldrig att jag skulle skriva…

Har någon lyssnat på PT-Fias intervju med BB’s Simon?

Vilket bra Öppet spår det blev!

Utgång igår och jag träffar på en kille. Har aldrig haft så roligt med ngn och jag tycker vi connectsde så bra. Det blev inget sex men nys och även idag. Stack från han runt kl 14 och innan pt vi osv. När jag ska gå säger han ngt i stil med ”ha det så bra! Vi hörs säkert!” Nu bor vi inte i samma stad men tycke det lät lite negativt. Överanalyserar jag? Rädd jag sabbat ngt jag verkligen tyckte kändes bra!:(