Öppet spår

599 kommentarer

Först?

Häftigt!

Jag vet?

Och fjorton år…

Är inget fel på att vara fjorton år ?

Var det någon som sa det?

Ni antyder det om inte annat…

Sa jag att någon sa det? Var ett konstaterande bara ?

245:e här!

334 här ?

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Ni med olika diagnoser som tex ADHD, ADD, Aspergers osv. Hur tänker ni som har detta och som skaffar barn, ärftligheten är hög.
Skolorna fylls på med fler och fler barn med div diagnoser som ska särbehandlas efter respektive behov för att kunna ta till sig kunskap, resurserna ligger hela tiden efter. De barn utan ärftliga problem får även de negativ påverkan på sin skolgång då det blir en stökigare och oroligare tillvaro på skolorna.
Jag har själv ADHD i släkten och har arbetat inom skola och sett dessa problem eskalera lavinartat.
Skulle genuint höra er som trots era/partners diagnoser skaffar barn med vetskapen om att risken är stor att era barn kommer få liknande.
Min bror och hans fru har tre barn, två har ADHD. Frun har ADHD och de lever i ett rent helvete och går på knäna med allt som barnen kräver. Ingenting är bra, familjen slits i stycken och barnet utan diagnosen hatar sina syskon som i princip förstör all vaken tid för familjen.
Med förstör menar jag inte förstör men ni kanske förstår vad jag menar, det är ett liv utan dess like i deras hem och i skolan.

Tänker lite i samma banor kring hur man ska våga skaffa barn med tanke på att jag själv är diagnostiserad med Aspergers syndrom. Jag hade aldrig förlåtit mig själv om samma helvete jag var med om under uppväxten skulle drabba mitt barn. Börjar till och med ställa in mig på ett liv utan genetiska barn på grund av detta.

Är livet ett helvete för alla som har Aspergers? Nej! Otroligt vad många som förespråkar eugenik här.

Jag har valt bort barn. Både jag och min sambo har adhd/add i släkten och ingen av oss vill chansa på att få ett barn med något av detta för att vi har det med oss genetiskt.
Vi har skapat oss ett liv med många hundar och många intressen istället och ännu inte känt att vi ångrat oss.

Kan någon beskrivs lite vad ADHD innebär. ??Har en kompis som har det men hon vill inte berätta om det. Tack.

Googla så får bu bra svar, du kommer förstå och känna igen mycket i hennes sätt. Adhd är såå brett så det är svårt att ge en snabb förklaring.

ADHD kan vara väldigt olika. För mig innebär det att min hjärna är som en torktumlare som är på 24/7. Jag kan inte filtrera tankar eller uttryck. Du kan säga något, men är det ljud i bakgrunden så blandas allt ihop till en enda sörja. Svårt att fokusera (att se film med mig är hemskt, jag fipplar med mobilen hela tiden eller går på toa/röker varje kvart typ).
Det känns typ som en inre stress som man inte kan göra sig av med.

Sååå bra beskrivet!

Tack! Känns som att många känner exakt så idag. Skönt att samhället verkar komma ifrån att ”alla med adhd är dampungar som inte kan sitta still”, är väldigt lugn i sättet men pls check my brain så får ni se hur lugn och sansad den är ?

På mig syns det bara genom att jag pratar väldigt snabbt. Har lärt mig att inte göra det men kommer av mig ibland ?

Haha, samma här! När det väl börjar kan man inte sluta ? en kort historia blir tjugo min lång typ

En genuin fråga så hoppas du inte tar illa upp. Jag tror inte att jag har ADHD men kan inte heller kolla på film tex utan att flippa på mobilen eller göra annat samtidigt. Har också svårt att fokusera på en sak och vill gärna göra lite av allt istället för en sak ordentligt. Kan jag ha en släng av ADHD utan att veta om det?

Har ofta svårt att sova för att jag hr så mycket i huvudet och jag önskar att det finns en av och på knapp på hjärnan typ.

Om det är mig du menar så tar jag absolut inte illa upp. Låter som att du kanske har en släng av ADHD. Vet inte om du är likadan, men jag kan ibland få ”spola tillbaka” när jag ser filmer just för att jag missat viktiga scener. Känner igen mig i mycket av vad du skriver, just det om sömnen – jag kan inte somna utan sömntabletter just pga att jag har så mycket i huvudet. Och ja, en av och på knapp hade varit väldigt hjälpsamt!

Får väldigt ofta spola tillbaka eller titta om!! Har i princip slutat titta på tv och film om det inte är något jätte speciellt jag vill se.

Har också ätit sömntabletter i flera år men kunde inte sova utan alls och blev beroende så jag slutade och började röka en joint varje kväll i stället. Just nu är jag gravid och röker såklart inte och har aldrig mått bättre typ! Är naturligt trött hela tiden så sover jätte bra och naturligt, bästa någonsin!! Hoppas jag aldrig behöver börja röka eller ta tabletter igen.

Men om jag nu har lite ADHD kanske så tycker jag inte alls att jag är begränsad eller annorlunda så lider inte av det alls förutom med sömnen då. Har löst det med kom ihåg listor på mobilen för allt jobb och saker jag måste komma ihåg så det känns som jag har koll!
Har jag många olika jobb grejer att ordna gör jag en prioriterings lusta att jobba efter 🙂

Jag är likadan, men det beror ”bara” på att jag är stressad som person. Har inga problem att prestera i övrigt eller fokusera när det behövs. Slötittande är inte prio helt enkelt.

Jag har också exakt sådär! Jag är dessutom otroligt disträ och det känns som att livet händer mig och jag släpar efter som bunden vid en vagn. Så har det alltid varit. Jag är 36 år idag och har på något mirakulöst sätt skaffat mig två högskoleutbildningar och ett bra jobb. Har familj och barn. Det yttre ser väl relativt ordnat ut men inombords och tanke/processmässigt är det kaos! Min karl täcker upp en hel del i det här kaoset men jag har också typ med blod svett och tårar tränat in olika sätt att skapa nån slags struktur jag kan förhålla mig till i vardagen. Gjorde en NP utredning som inte visade på någonting förutom en nedsättning i arbetsminne. Eftersom min mamma inte beskrev några utmärkande saker i barndomen och jag klarat mig igenom skolan plus två högskoleutbildningar gjordes den sammantagna bedömningen att det inte var nåt. Jag är chockad! Vad är mitt problem då liksom? Multidisträ UNS?

Hej!
Vill bara säga- gör en ny utredning. Min sambos första utredning visade på ingen adhd (jag var övertygad om att han hade det, blev extremt förvånad). Anledningen var just det- att han inte visade just dessa symptom som barn samt klarat högskolan. Ny utredning gjordes som gav diagnos. Så, känner du att du har symptom etc så be om ny utredning på annat ställe. Min sambo fick efter diagnos medicin som hjälper väldigt mycket. Så, drt kan vara värt det. Lycka till!

Vi har inga diagnoser som tex adhd i familjen.
Men, OM, detta varit som en slags röd tråd då hade jag möjligtvis valt bort biologiska barn.
Livet består av mer än att få biologiska barn. Tror jag. Å andra sidan är det underbart att bära ett barn och bonda på ett fantastiskt sätt.

Säger en mamma som har 4 biologiska barn och 2 adopterade.

Ps) jag hade nog även valt bort biologiska barn för många ärftliga sjukdomar. Tex blödarsjuka, vissa reumatiska sjukdomar

Oavsett diagnos är ett barn det finaste man kan få och man älskar sina barn över allt annat oavsett. Att bara ens få den tanken för det finns en risk? Helt sjukt ju o tänka så. Allt ska ha en jäkla diagnos nu förtiden men det som förstör mest i både hem o skola, är stressen o pressen. Föräldrar arbetar båda, i skolorna är det för få lärare för det ska sparas överallt. Hade det funnits lärare mindre klasser och man hade överlevt på att en jobbar i familjen så hade det nog inte pratats så mycket om olika diagnoser. För då hade man orkat. Hur många är dessutom inte feldiagnostiserade? Trauma droger stress psykosociala problem tex i familjer får också barn att bli som om dom hade diagnos…. är lösningen att sluta skaffa barn då? Nä såklart inte….

Gissar att du inte har någon diagnos.

Kanske inte jag men make barn o barnbarn har.

Varför avla på sjuka gener? Kan någon ta sitt ansvar är väl det utmärkt. Folk är så jäkla själviska utan en tanke på barnen.

Det är ju synd att inte dina föräldrar gjorde det…

Känns ju väldigt tredje riket-aktigt att uttrycka sig så?

Ja! Creepy tanke! Det är snarare vårt samhälle som inte har plats för olikheter det är fel på, inte människor som skiljer sig från normen. Så läskigt att läsa dessa kommentarer!!

ja, det är så man blir mörkrädd..

Vadå sjuka gener? Finns fortfarande ingen läkare i hela världen som kan peka ut exakt var i hjärnan adhd sitter…. finns inga blodprov stt se det på. Det är en neuropsykologisk utredning som avgör det… jösses säger jag bara

Exakt, låt ungarna och även vuxna vara utomhus minst 3-4 h/dag, röra på sig, inte äta socker och inte kolla på tv/ipad/iphone så ska ni nog se att ADHD minskar ganska markant.

Ja- det är ju ganska roligt som tonåring eller vuxen att vara ute 3-4 timmar per dag? Också ganska enkelt med tanke på skola/jobb mellan typ 8-15….

Mycket enkelt : tonåringar :trickcykel, skateboard, långa promenader, hålla på med en idrott. Cykla till och från skolan, aktivera en hund, scouterna etc
Vuxna:mer tricky men : cykla till och från jobbet om möjligt, orientering, långa promenader, gymma, jogga, vandra, bärplockning, svampplockning, aktivera en hund, gå med
i en friluftsförening etc.

ADHD är inte alls sjuka gener, sluta sprid dynga. Det är fullt fungerande hjärnor som bara inte är skapta för den sjuka tid vi lever i. Det är vårt samhälle som inte är anpassat för dessa magnifika hjärnor som kan ta in allt samtidigt. Lyssna på Anders Hansens sommarsnack så får ni en inblick i hjärnans sublimitet.

Hans sommarprat va bra:) Sen att läkare får provision på att sätta diagnoser är något man får djupfuka i om man vill:=

vart får läkare provision för det? i datorsystemen som vården använder måste en diagnoskod finnas i journalen för att man ska få återbetalning för besöket. annars registreras det typ inte som ett besök eller nåt. är det det du syftar på kan en diagnoskod vara typ ”psykisk nedstämdhet” eller annat och är inte en stämpel på dig utan en beskrivning av ditt mående vid besöket (om det inte finns en klar orsak för besöket som mano depresivitet eller klamydia eller nåt). sprid ej lögner

Nej, läkare får inte provision för att sätta diagnoser. Vi medicinska sekreterare är allt som oftast de som diagnos- och KVÅ-kodar och systemet räknar själv ut DRG = den vårdtyngd som besöket har = statistikunderlag och underlag för beräkning av kommande budget. Vi får betalt för antal kassaregistrerade patientbesök enligt avtal.

Men vad fan. Konspirationsteorierna om vården haglar på denna blogg. Läkare får ingen provision per diagnos de ställer. I wish but no ?

Till ”Maris liv”: sjuka gener?! Sjuka?! Gör om gör rätt och läs på snälla!!!

Och jag är inte arg när jag skriver så, men blir fullständigt mörkrädd av att det ens är möjligt att skriva så. Jag blir rent ledsen däremot och många med mig blir också det.

Varför avla på icke optimerade gener? Varför har vi alla mellanmjölksmänniskor som inte toppresterar, är lite småkorkade eller korkade och rent allmänt är medelmåttiga på alla sätt
Varför ska de avlas på?

Tredje riket ringde och de vill ha dig tillbaka.

Du ska veta hur det är att växa upp och känna sig annorlunda, att alla barnen hatar en och att ingen vill vara med en för att man är annorlunda. Alla blir rädda när man får utbrott och efteråt förstår man inte själv vad man gjort fel bara att man gjort fel. Mina föräldrar skiljdes, mamma tog senare livet av sig, min bror pratar inte med mig sedan åtta år. Min pappa orkar inte träffa mig alls då vi alla vet att jag förstörde allt för oss alla. Jag ser det inte som någon fantastisk styrka att ha en diagnos, jag ser det som ett straff och jag kommer aldrig någonsin sätta ett barn till världen som kan bli som mig.

Jag önskar dig kärlek ❤️

❤️

God Bless ❤❤❤

Men herregud!!! Detta är inte ditt fel (låter som att du känner så…). Du var ett barn och dina föräldrar var vuxna! Man kan inte förvänta sig att att gå genom livet utan svårigheter. Som vuxen har man det främsta ansvaret över sina relationer, sitt liv och psykiska hälsa och man överger ALDRIG sitt barn!

Fast att du är en skit är inget som kan skyllas på en diagnos

DET FINASTE FÖR VEM??

Du har inga barn som har diagnoser eller? Jag har haft fel diagnos i 12 år, fick alltid höra att jag hade PTSD och depression/ångest. Knuffade min mamma nerför en trappa när jag var 14, blev skickad till min pappa efter det. Dom älskar mig, såklart, men jag kommer ALDRIG skaffa barn iom att mina RIKTIGA diagnoser kan föras vidare (ADHD, asperger osv). Inte för min egen del, utan för framtida barns del. Att gå igenom den smärtan jag upplevde, konstant ångest. Nej jag önskar inte ens min värsta fiende det. Att i så fall skaffa barn och att detta barn möjligtvis kan ärva detta – nej. Bara nej.

Både jag och min man har adhd. Våra barn kommer antagligen att ha det. Eller i alla fall det ena. Jag tänker såhär, om vi som föräldrar lyckas ge våra barn tillräckligt mycket verktyg för att hantera sig själva och sin omgivning kommer det inte vara något problem. Min man fick sin diagnos som 6-åring och jag som 25-åring. Han har medicineras tungt sen start, jag har ätit medicin i perioder men försökt ta mig fram även om jag inte vetat vad som är ”fel”. Idag äter varken jag eller min man medicin men lever ett bra liv utifrån våra förutsättningar. Tänker att vi på väldigt många sätt ha det bättre än normfamiljen. I vår familj är ju allt redan anpassat utifrån adhd så det är inget konstigt i vår familj. I skolan vet vi dessutom precis vad vi ska be om för insatser. Sen är ju skolmiljön tyvärr inte bra för de flesta barnen. Många hade antagligen inte behövts diagnostiseras under rätt förutsättningar. Men vi kommer att vara lyhörda och välja skola med omsorg. Vad det gäller din bror och hans fru låter deras situation helt ohållbar. De behöver avlastning! Antingen från familj, vänner eller socialtjänsten (man kan få en stödperson som avlastar, lite som en extra mormor). Man ska inte behöva leva så och räcker man inte till för sina barn behöver man ta in hjälp utifrån. Vi hade själva det tufft en period och då tog mina föräldrar barnen en dag i veckan för att vi skulle få en paus. Nu handlade det om sjukdom och inte adhd men man blir ju lätt skörare och behöver vara rädd om dig själv så man kan finnas där för barnen.

Precis min tanke också (jag har själv ADHD och diagnostiserades när jag var runt 20 år). Problemet är ju just när det upptäcks sent och en får hitta strategier och verktyg på egen väg som oftast inte är de mest långsiktiga eller bästa – varken för en själv eller ens omgivning. Har däremot en av föräldrarna ADHD så märker ju vi de minsta små tecknen och kan hjälpa barnet redan tidigt. Och precis som du skriver så har vi ju dessutom femtioelva verktygslådor att ta till, något som våra föräldrar aldrig hade.

Däremot så tror jag att det är viktigt att ha kommit rätt långt i sin strategihantering, så som du och din familj har gjort, för att det ska bli bra och inte kaotiskt (eller som ni gjorde, ta hjälp direkt om det börjar gå åt det hållet).

Tänker även att det är viktigt att inse sina begränsningar från start, jag vet t.ex att jag inte kommer att klara av mer än ett barn då jag vet att jag har svårigheter med att dela fokus på flera personer. Så även ifall jag TÄNKER att det hade varit mysigt med en stor familj eller att min partner skulle vilja ha fler, så nej.

Apropå diagnoser, är det inte massa fler som har diagnoser nu än för typ 40år sen? Vad tror ni det beror på?

Att det helt enkelt är vanligare att göra utredningar idag och att man har mer kunskap än man hade förr.

För 40 år sedan ”fanns” inte diagnoserna, det är först nu de har fastställts

Nej det är inte fler. Men det är fler som får reda på att de har en diagnos.

Fast jag upplever att det faktiskt har blivit mer barn med diagnosliknande problematik. När jag började jobba som lärare för 15 år sen så hade vi kanske ett barn per klass som hade sådan problematik (med eller utan diagnos, bara själva beteendet). Idag har vi minst tre-fyra per klass som är i behov av särskilt stöd pga utåtagerande beteende, koncentrationssvårigheter, svårt med sociala koder etc.

Jag är diagnosmänniska och har också valt bort barn.
Men inte pga. av själva risken att de skulle få ast/adhd.
Utan för att jag inte skulle palla med att ta hand om ett barn, även om det blev normalstört.
Tacka vet jag katter – de är lagom krävande och hyfsat tysta ?

Det var inte mina, högljudda och komplett galna båda två. Blev det för tyst var man tvungen att kolla till dom, då hade de djävulskap för sig. Försvann de från tomten visste man att de gått till attack mot någon stackars ekorre, vildsvinsbebis eller rådjurskid. Aldrig en lugn stund.
De har somnat in nu båda två, 18 och 21 år gamla, och gud så jag saknar deras gap, skrik och fanstyg när dom inte längre finns här.

Vilket jävla babbel, förlåt, men behövde skriva av mig i saknaden

Beklagar ♥️

Åh gud, jag beklagar verkligen ?❤️

De allra flesta har väl någon typ av ärftlig sjukdom eller funktionsnedsättning i generna. Det anses väl helt enkelt inte vara en katastrof om ett eller flera barn skulle få dessa sjukdomar/funktionsnedsättningar. Tänk på alla allergiker som ynglar av sig och sen anser att man inte ska få ha parfym på bussen.

Lite skillnad på en gnällig allergiker och ett barn som behöver extra resurser eller gå i särskola hela sin skolgång..

Jag märker ingen större skillnad mellan dem tbh…

Du jobbar inte i skolans värld misstänker jag?

Problemet med skolan är att under de senaste åren har det funnits en trend som slagit helt fel för alla inblandade – inkludering.

Skolverket började anmärka på ”specialklasser” i kommunerna samt särskilda undervisningsgrupper på skolorna och rektorerna blev skitnödiga.

Det blev nu viktigt att alla elever skulle få samma förutsättningar och undervisning utifrån sina behov och möjligheter och helst arbeta i samma klassrum för att någon inte skulle känna utanförskap.

Det har ju gått sådär ?

Tack och lov börjar Skolverket mer och mer förstå elevers olikheter och även inse att de glömde räkna med arbetsmiljön i denna inkluderings-trend ?

Hoppas på snabb förändring i den riktning du beskriver!

Exakt så!!!! Ett STORT misstag för skolorna. Tillbaka med specialklasser och särskilda undervisningsgrupper! Win win för ALLA i skolan! Istället för som nu då vare sig de som behöver extra stöd får det bra eller deras klasskamrater. Alla får bara mindre hjälp! Hälsningar en lärare

Klart det är skillnad, samtidigt tycker jag att det verkar vara väldigt jobbigt att vara allergiker. Fattar inte hur de över huvud taget kan röra sig i samhället när de är så pass allergiska som de säger

Jaa alltså har tänkt på typ folk med luftburen Jordnötsallergi, ni vet när man inte får ha i Skola/arbetsplats etc, hur klarar dem av att typ gå i vanliga affärer?

Det gör man ibland inte. Man får helt enkelt gå ut om man får en allergisk reaktion.

Det finns många med adhd som inte behöver något av det ?‍♀️ Eller de som behöver det som yngre och sen kan hantera det själv. Själv har jag dyslexi, dyskalkyli och adhd. Läser på universitet och har ett krävande yrke samtidigt som jag tar hand om två små barn. Alltså att man har adhd betyder inte att man per automatik får ett kasst liv och behöver en massa resurser i skolan. Anpassas skolan och är strukturerad fungerar det för många ändå. Problemet är ofta att skola inte är gjord för barn över huvudtaget.

This ☝️☝️☝️

Jag har ADHD men fattade det inte förrän nu, 22 år gammal. Alltid varit bäst i klassen, verkat organiserad och inställd på att bli jurist. Sen kom nåt i vägen ?

En elev med adhd behöver inte gå i särskola. Kanske eventuellt möjligen får hen extra resurser, men det är (tyvärr) inte alls självklart.

Fast okej jag kan köpa ditt resonemang, jag är lärare, jaja jag vet ni kommer inte tro de men jo jag är lärare på högstadiet.
En sak som är gemensam för alla barn, oavsett diagnos eller inte, de är rutiner, alla barn behöver rutiner, har du som lärare inte rutiner får du en jävligt stökig klass. Har du rutiner och disciplin så får du en fin klass.
så de är ba bullshit o sitta o säga att barn med diagnoser fuckar för andra, jag hade TVÅ med diagnoser som skötte sig så underbart bra, det gäng utan diagnos betedde sig som skit.
Sluta dra alla över en och samma kam, nej jag har ingen diagnos men skulle fan vilja ta alla av daga med så vidrig syn på barn med diagnoser.

Med det sättet att skriva tror jag inte påatt du är lärare…. eller hoppas iaf… i min kommun

Jag har adhd och är utbildad lärare och vad Lina skriver vill jag påstå är väldigt sunt och sant.

Med rutiner, struktur och förutsägbarhet klarar sig de flesta med adhd väldigt bra i skolan. Tyvärr brister skolan ofta just på de punkterna.

Men hur tänker ni att skolan ska kunna hjälpa samtliga elever som har särskilda behov? Hur ska det i praktiken gå till? Ni nämner att det ”bara” behövs att sitta i enskilda rum, enskilda dialoger, extra stöd – vilken lärare ska kunna tillgodose detta? Detta är då alltså åtgärder som ska ske utöver den vanliga undervisningen och de trettio andra elever som också ska bli sedda och få individuellt stöd.
Detta kräver enorma insatser både gällande arbetsbelastning, organisering och pengar, frågan då blir ju hur resurserna (skatten) ska fördelas? Vem ska ha detta som sitt dagliga jobb (ansvar) och vem ska betala för det?

För min del så var min resterande betyg så bra och jag tog så mycket eget ansvar så mina lärare såg inga problem/tog inga extra resurser att jag gick till biblioteket eller helst ett ledigt grupprum istället för klassrummet t.ex. och min sviktande engelska som jag själv ansvarade för krävde mindre resurser än vad stödundervisningen i matte tog för mina NT klasskamrater med IG-varning i matte. Men det kanske är okej med att vara resursskrävande bara du inte har fått en diagnos på ditt problem, utan det bara handlar om att du är lat och/eller inte har föräldrar som stöttar.

Precis! Jag har ADHD, I högstadiet innebar det mest att jag hade möjlighet att få sitta i ett grupprum för mig själv eller i biblioteket ifall jag kände att jag tyckte det lät för mycket på lektionerna. Och sedan fick engelskläraren och jag ha en extra dialog då jag hade svårt för just engelska så jag hade eftra hemarbete iform av en sorts dagbok, kolla på en film utan svensk text, läsa en bok eller så.

Extra hemmarbete i form av

Varför finns det inte obs-klasser (el nåt liknande) längre, med mindre grupper som kanske är bättre för de med neuropsykiatriska funktionshinder? Måste ju vara omöjligt för lärarna med stora klasser osv? Och varför har dessa diagnoser ökat så mycket? Vad beror det på? Alla barn och ungdomar förtjänar en bra skoltid.

Det finns faktiskt klasser för dessa barn/ungdomar. Min son går i en Aspergerklass åk. 8. Ca 7 elever, 2 lärare och 1 assistent. Fungerar toppen!

Inte jättevanligt dock. Men bra för er!

Det finns knappt särskilda klasser längre eftersom Sveriges riksdag bestämt att alla ska kunna vara tillsammans (detta kallas så fint för inkludering) oavsett om det är bäst för eleverna eller ej.
Och nej- lärarna orkar inte. Det är ett omöjligt uppdrag att i samma klass (med 30 elever) ha någon med grav adhd som
måste få lov att ta paus och gå ut samtidigt som man har någon annan som är hyperkänslig för ljud och blir extremt störd när någon annan måste gå ut.

Jag har ADD, för det första så var inte min ADD ärvd då jag inte har en enda person i släkten med ADD. För det andra så får du det att framstå som att ett liv med AD(H)D inte är ett liv värt att leva, eller att personer med ADD inte borde finnas. Det gör mig faktiskt lite ledsen.
Hade faktiskt då hällre valt bort barn med tanke på hur många i min släkt som haft cancer.

❤
Var inte ledsen. Vi är fantastiska. Det är inte oss det är fel på utan samhället. Får vi bara vara i rätt miljö fungerar vi minst lika bra som alla andra. Folk får det att låta som om skolan är en naturlig miljö och hur den är organisera skulle vara en naturlag. Människan har skapat en miljö och en struktur som inte passar oss. Det är allt. En stor kram på dig ?

❤ var min symbol från början, hitta en egen!

Lägg ägg!

Lite fel var det allt på dig som svarade så trevligt…

Det var inte jag som skrev inlägget som svarade ens ?

Det finns forskning som tydligt visar att det finns enkla och naturliga metoder och hjälp för många personer med ADHD etc. Läs Anders Hansens bok Hjärnstark. Förundrad över att inte fler med denna diagnos anstränger sig mer för att hjälpa sig själva med träning och fysisk aktivitet. De som i tid och otid skyller allt på sin ADHD bidrar också till att förstöra för andra med samma diagnos som kämpar på.”Jag har ADHD så kan jag inte bete mig överhuvudtaget”.

Ja verkligen! Det ger andra en fel bild av vad det är dessutom. Men det är kanske övriga egenskaper som spökar när människor struntar i att ta ansvar? Ialf som vuxen.
Jag tränar mycket, det är så otroligt bra! Lugnar min hjärna. Jag har ett organiserat och strukturerat liv med lång utbildning jobb o barn och vad jag ser fixar jag det inte sämre än någon annan.. har snarare mer ork för allt livspussel ?
Lite tankspridd, och lite i sista sekunden m saker det är nog så det märks mest faktiskt bara.
Har två underbara barn som inte har någon add från mig.

Jag har träffat en person med ADHD som har skyllt över en del på diagnosen. Men denna person har också riktigt grav ADHD och inte haft någon struktur alls i uppväxten, personen har i princip fått klara sig själv. Jag tycker inte att hen gör medvetet skit för oss andra, jag tänker bara att hen ännu inte har hittat vad som fungerar. Personen tränar riktigt mycket också och har gjort ett bra tag, försöker ha rutiner, börjat med strategier osv…så hen gör absolut vad hen kan men har en bra bit kvar.

Jag tror det är så för många som ”skyller” på sin diagnos. Jag tror faktiskt att det oftast handlar om maktlöshet, att de inte ens vet var de ska börja. De har kanske tom provat olika saker men det har inte fungerat och då blir det enklast att tillslut bara säga ”jag kan inte, för jag har adhd”.

Jag har ADHD. Det visste jag inte när jag skaffade barn. Det jag visste däremot var att ett barn i taget räcker. Jag var rädd att jag inte skulle orka med annars. Sedan när barn nr ett var sju år gifte jag mig med en tråkmåns (min ordningsman!) och skaffade ett till. Var sugen på ett tredje tio år senare men det blev inget, jag var för gammal.

Bägge har ADHD, trots detta har de många vänner, klarat av skolan okej, har koll på ekonomin och har arbete.

Jag har utgått från mig själv och mina svårigheter och försökt att vägleda så gott jag kan. Men jag har valt mina strider. En annan sak jag gjorde var att försöka skaffa barn samtidigt som något av mina syskon. Då kunde kusinerna leka med varandra och vi föräldrar passade varandras barn.

Alla min barns vänner har alltid varit välkomna hem till oss. Så fort en kompis till dem kommit förbi har jag alltid bjudit på något gott. Det har gjort att ungarna fått gott om social träning, för om man vill smaka kvarterets godaste muffins är det bäst att inte vara osams med barnet i familjen som har den där mamman som älskar att baka. Ett ställe där man alltid är välkommen.

Jag ångrar inte att jag skaffade barn, även om det var dyrt och jobbigt!

Har en väninna med tre barn. Hon har ADHD, maken en odiagnostiserad autism (men är uppenbar). Barnen har alla olika kombinationer av diagnoser, språkstörning, autism, ADHD, ADD etc. Deras liv är ett h-vete.

Oj, blir onödigt provocerad av den här kommentaren. Ber om ursäkt, är en hjärtefråga för att människor bär på myclet okunskap kring dessa diagnoser.

Kan du länka studier/forskning som stödjer att bokstavskombinationsdiagnoser är genetiskt ärftliga? Studier som är inte är en hittepåartikel i Aftonbladet.

Genom spegelneuronerna kommer barnet att efterlikna föräldern/miljön barnet befinner sig i. Om du är en person som pratar högt och fort, kanske använder mycket kroppsspråk så kommer barnet givetvis att efterlikna det beteendet. Kanske är föräldrarna mycket aktiva med sitt barn? Hög aktivitet blir normaliserat. Kanske sitter barnet från tidig ålder mycket vid ipad/skärmar? Barnet blir understimulerad vilket resulterar i utåtagerande beteende. Se gärna ”Det stora skärmexperimentet” på SVT.

Asperger är också en diagnos man dragit mycket paralleller till anknytningsteorin, dvs barnet får inte sina signaler/behov tillgodosedda (omedvetet från föräldrar som gör sitt bästa) och slutar därför signalera = känslomönstret utvecklas inte på samma sätt som hos barnet som får sina signaler tillgodosedda. Det är givetvis inte så i alla fall av Asperger i och med att det ligger i autismspektrat och ”graderna” av autism ser olika ut.

Adhd är EXTREMT överrepresenterat i lågsocioekonomiska områden samt flerbarnsfamiljer. Så, låt oss säga att du är ett mellanbarn av fem syskon och har en mamma som jobbar otroligt mycket. Vad gör barnet för att synas?

Adhd är den största bluffen genom tiderna. Tror inte ens 10% av alla som diagnostiseras med adhd egentligen har det.

Blev diagnostiserad med adhd som 20åring. Mitt liv var totalt kaos och jag ville ha en förklaringsmodell. Utredningen tog ett halvår och sen var det ”solklart”. Mitt liv, sju år senare såg helt annorlunda ut. För två år sen träffade jag en överläkare som krävde en ny utredning. Den tog fyra månader. Det visade sig att jag inte hade ett spår av adhd.

Med den lilla anekdoten vill jag bara säga att att alla kan visa grava symptom på adhd, add och ÄVEN Asperger under utvecklingsfaser i sitt liv – det innebär INTE att man har en neuropsykiatrisk åkomma.

Självklart ska man med adhd-diagnos skaffa barn om man vill det? Har man mönster man ogärna vill att barnet ska anamma kan man jobba på det för att inte föra det vidare och med det sagt så ÄR det inte DÅLIGT att ha energi och ett tydligt kroppsspråk. Vi verkar vara besatta av att alla ska vara likadana idag och varje gång någon beter sig utanför ramen ska det diagnostiseras för att ”förklara” beteendet. Så sorgligt.

Människan är en produkt av sin miljö och hjärnan är otroligt formbar.

Bra skrivet.
Jag tror många stökiga barn/ungdomar får diagnosen felaktigt. Eller fick tidigare under årtionden.
Det har dessutom grott fast i människors allmänna uppfattning hur någon med adhd är. Bråkig knäpp och våldsam. Men det är ju så fel.
Allt sitter ju i hjärnan, inget behöver märkas tydligt för omgivningen, och om så ofta på helt andra sätt.

Vill bara påpeka att eftersom du hade en erfarenhet betyder inte det att det är sanning. Däremot är många psykiska symptom överlappande. Stressreaktioner, ptsd och kriser har många överlappande symptom. Sen kan man även lära sig hantera symptom så pass väl att man inte längre får en diagnos om man gör en ny utredning. Jag har arbetat med en arbetsterapeut specialiserad på adhd och låt i 1,5 år. Efter det här jag inte alls lika mycket adhd symptom. Mim hjärna fungerar ju likadant ändå men symptomen är inte lika påtagliga. Adhd är en interaktivitet i hjärnan och för att höja mängden signalsubstanser blir man hyperaktiv och får impulser. Minskar man mängden stimulans minskar också den negativa spiralen av att övershimulera sig så att mäktar slut på mängden signalsubstanser.

Kommer inte välja bort barn, jag har ADHD och min fästman har inte asperger (han blev utredd som barn), men ligger definitivt på gränsen till det. Vi är båda högutbildade där jag doktorera inom ett superhett område inom fysik som prioriteras för anslag just nu, har på fritiden läst in en kandidatexamen i filosofi under grundutbildningen och tävlade på elitnivå inom en idrott som tonåring samtid som jag jobbade extra och hade riktigt bra betyg. Han arbetar som lösningsarkitekt på ett av Sveriges största bolag nu tre år efter examen. Vi har ett hyfsat socialt liv, på väg att köpa en lägenhet för 5.5 miljoner utan hjälp av föräldra etc. Varför skulle vi inte kunna ha barn? Även om de skulle ha problem som klassas som Npf så har de större sannolikt att lyckas än många NT barn med NT föräldrar.

Därför att ni troligtvis kommer att fokusera mer på er själva än ett barn. Se bara på Isabella med adhd, inte direkt drömföräldern. Personer med adhd är utan tvekan grymma i karriären men om de har tålamod och det inre lugnet att klara av barn, ja det är inte alltid säkert. Speciellt inte om man själv får ett barn som är likt sig själv.

Jag har lagt ner enormt mycket tid på mina syskonbarn sedan de föddes och har jobbat som aupair i en familj med småbarn, är standard barnvakten åt flera vänners barn etc. Så nope, jag är inte som en viss miss Löwengrip. Hennes problem är inte ADHD utan något annat. Om du ursäktar så visar ditt argument att du tar upp henne som ett exempel att du inte har koll på Npf. Jag har uppenbarligen lyckats med mycket Bella inte gjort, typ gymnasieutbildning, högskoleutbilning, har haft samma partner i snart 5 år, inte skapa en låtsasvärld på nätet, etc. Däremot en ram av lugnt svenssonliv med varaktiga relationer, långsiktiga planer för livet, en vetskap om att jag har mina passioner som jag brinner för, men att jag inte är unik i det, att jag behöver ta hänsyn till andra människor och ibland prioritera att vårda mina relationer, skillnaden på professionella och privata relationer, och bara för att jag inte kollar på tvserier ena månaden betyder inte det att jag aldrig gör det. Och jag träffar släktingar för att göra de glada inte bara för min egen skull.

Jag har adhd och tvivlar att jag skulle vilja ha barn. För att jag 1. tror att jag skulle vara en ganska dålig mamma pga det negativa adhd för med sig. 2. Min adhd har tagit sig i uttryck att jag varit deprimerad i princip hela mitt liv. Är det något som går i arv, vill jag inte föra det vidare.

Finns inget som säger att någon med adhd eller autism inte kan leva som alla andra. Det handlar mest om vilket stöd hen får från föräldrar och övrig omgivning.

Min son har adhd och aspberger, jag ångrar inget. Vi tar allt lugnt, i hans takt, han är 8 och världens gladaste, han svarar positivt på överdrivet beröm så skolan har funkat bra efter dom upptäckte det. Utan hans diagnoser skulle det inte vara samma fina pojke.

Och vad ska han jobba med då? Ska han bo hos dig hela livet? Samhall? Eller var hittar du en arbetsplats där de berömmer honom överdrivet mycket för att han klarar av att komma i tid till arbetet?

Får så mycket nazivibbar från din kommentar (och andras ovan). Vad menar du? Att barn som behöver extra stöd i form av ex överdrivet beröm för att klara den socialt onaturliga miljön som är skolan inte ska få finnas för att de, enligt dig, inte kommer kunna komma i tid till jobbet som vuxna?
Vilken typ av funkofobisk lösning föreslår du? Institutionellt förvar eller övergripande utrensning?

Hans pappa har samma diagnoser, jobbar som underhållstekniker. Snälla någon han är 8 och behöver mycket beröm ta och tagga ner nu för fan!

Jag har asperger, och planerar för barn. Det tog lång tid för mig o ett glas vin för att svara på din kommentar.

Min barndom o början av livet var mkt svår just för att jag var odiagnostiserad och ingen förstod mig. Om mina barn har asperger kommer de bli förstådda o sedda för vilka de är. Oavsett mina barn så BEHÖVS det att dessa barn får anpassad skola, får de det så kan de växa upp till extremt effektiva samhällsmedborgare, om det nu är det enda man bryr sig om. Jag förtjänar ett värdigt liv, likaså alla andra med funktionshinder. Jag har styrkor som folk utan asperger inte har, o svagheter som ni inte förstår. Det gör mig inte mindre värd.

Du behöver inte var en ”effektiv samhällsmedborgare”, men hur ska då försörjningen klaras av? Det går ju givetvis utmärkt att som familj försörja och ta hand om sina egna på de pengar som någon i familjen drar in, kör hårt om detta är en möjlighet för dig och din familj.
Om man däremot planerar att samhället ska betala hela ens (barns/familjs) uppväxt, så får man nog vara beredd på att det finns personer som kommer ifrågasätta hur statens gemensamma pengar ska fördelas.

Din åsikt är alltså att personer som i ditt tycke inte gör något för samhället inte ska få finnas. Hur är det med barn som har fysiska funktionsnedsättningar? Downs syndrom? Eller diagnostiseras med kroniska sjukdomar efter födseln? Kanske du tycker att en utrensning av alla ”odugliga”, och tvångssteriliseringar och tvångsaborter vore den bästa lösningen?

Min son har ADHD och hans pappa har garanterat ADHD (och ja, jag jobbar inom vården med den målgruppen så jag är ändå kapabel att avgöra det) och jag hade inte skaffat fler barn med pappan till min son – inte för att livet är ett helvete men man får kämpa mkt med de flesta av dessa barn och jag hade själv inte haft ork att göra det för fler än ett barn!
Sen separerade vi och jag har två barn med min nuvarande man som inte har ngn diagnos – och vilken skillnad det är på barnen (inte mina känslor inför barnen alltså)!
Så nej, jag hade inte gjort det och om jag fattat då vad jag vet idag om pappan till sonen hade jag inte skaffat barn med han överhuvudtaget – men därmed INTE sagt att jag ångrar min son!

Hur tänker de som är gifta med inkompetenta människor utan hyfs? Inte speciellt bra drag om barnen lär sig av det. Jag menar finns extremt många som inte kan tänka eller bete sig. Inte BARA i skolorna men överallt. Vi behöver knappast fler men ändå pippar folk som galningar. Samt att man inte borde skylla på andras barn när ens egna har problem, problemet ligger ju då hos föräldern. Och inte är det uteslutet att föräldrar utan diagnoser kan få barn med diagnoser fyi. Och din bror och hans fru borde nog gå i familjeterapi för att få bukt med situationen, allmänt tips bara. Det krävs att samarbeta, ta hjälp om det behövs var inte så stolta hela tiden. Hälsningar från indien från Åland

Borde vara körkort inom allmänt vett, etikett och kunskap innan man har laglig rätt att skaffa barn. Folk skaffar till barn höger och vänster, utan stabila partners, jobb eller psyke…. fruktansvärt när att skaffa barn är en riktig klimatbov.

Verkligen, reder man inte ut situationen ber man om hjälp. Allt för att barnen ska ha de bästa förutsättningarna.

Tycker det är sinnessjukt hur egotrippade majoriteten av mänskligheten är, för det första är man en klimatsabotör och egoist utan like om man skaffar fler än 2 barn per barn, för då medvetet överbefolkar man jorden om man skaffar 3 barn eller fler…

Sen folk som har mycket genetiska sjukdomar i släkten är också egoister. Det är sjukt jobbigt att vara sjuk och varför vill man önska sprida det till en ny generation som ska behöva lida. Har man en sjukdom som lätt går i familjen ska man tänka till en runda till innan man skaffar barn.

Har man en taskig attityd och dålig människosyn kanske man inte heller borde skaffa barn.

I min familj har jag asperger och min syster adhd.
Med rätt föräldrar funkar det mesta bra.
Idag jobbar hon som arkitekt och jag som barnläkare.
Jag har två barn. Tänker att OM sönerna skulle få en diagnos så är vi väldigt bra förberedda och förhoppnsvis kan insatser sättas in tidigt.
I min och min systers fall kom diagnoserna som vuxna, men det gick uppenbarligen bra för oss med.

Jag har ADHD och jag har skaffat barn. Hur jag resonerade? Antingen får min son adhd eller så får han det inte, och om han får det så ska jag lära honom hur man använder det till sin fördel i livet. Inte svårare än så.

Vill ha tips på saker att göra i Stockholm för en familj med en 5:åring och en 7:åring. Vi är där två dagar utan bil. Har ni några kuliga grejor på lut? Inte Junibacken, Skansen eller Grönan. Tack alla fina! ❤️

Naturhistoriska riksmuseet, livrustkammaren

Och tekniska museet!

Sök er gärna lite utanför stadskärnan. Finns till exempel lite museer ute på Djurgården, sök på Museiparken. Att bara vara i det gröna på Djurgården och leka kan också också härligt. Hoppas ni hittar något kul att göra! 🙂

Var ska ni bo?

Ett hotell på söder

God glass och fika och fina hus i Gamla stan. Promenadavstånd nästan!

Om det är fint väder kan ni spela minigolf och bada i Tanto
Äta goda våfflor på Älskade Traditioner
Gå på någon utomhusteater (googla parkteatern)
Hyr kajak

Utanför stan:
Exploria center
Aspuddsparken, har lite djur och sånt
Tom tits

Hoppas ni får en härlig helg!????

Kolmården kanske?:)

Kolmården ligger i Norrköping…

Utanför Norrköping nästan tre mil utanför.

Petitess. Tillhör ändå Norrköpings kommun.

Kolmården ligger cirka 15 mil ifrån Stockholm.

Njaa det där är en överdrift, jag var där igår och det var nära.

Förlåt, men vadå överdrift? Det ÄR ca 15 mil från Sthlm till Kolmården…typ punkt på den.

Nej? Det är ganska exakt 15 mil.

Ja, kanske nära om man jämför med avståndet från exempelvis Överkalix men faktum kvarstår att det är 15 mil, inte direkt nästgårds från ett hotell på Södermalm.

Är inte frågan här snarare om 15 mil är långt i sammanhanget, när det gäller en resa i Stockholm utan bil.

Snarare du som inte hänger med. Anonyn säger att 15 mil är en överdrift när avståndet är… 15 mil.

Japp. 148,7km från Stockholm.

TS: Vi var på Kolmården förra året faktiskt. jättefint på många sätt men känner att jag fyllt ”djur i bur”-kvoten nu för ett par år, därav inte Skansen i Stockholm fast att jag vet att där finns mer än djur.

Hur nära Stockholm var Kolmården då?

Haha! Ja det var ju närmre än där vi bor, dvs Lund, så allt är ju relativt ☀️

Missade du att de inte har bilen med sig.

Ta båten till Fjäderholmarna och ät lunch, eller besök en 4H-gård.

Köp Stockholms kortet och utnyttja det till max. 🙂

Åk Ocean Bus! Kul för både stora och små.

Min mamma tog med mig till Stockholm när jag var 5 och min bror när han var 6. De gick på junibacken vet jag, jag ville hellre gå på guidad tur i stadshuset?
Men iaf. Jag tror att barn kanske uppskattar sånt som inte nödvändigtvis är så barnigt egentligen. Som stadshuset, jag hade ju sett det på TV, och i Jönssonligan när Sickan står ute på klockan, klart jag var fascinerad och ville se det irl.:)
Sen gick vi på Stockholm slott, kaknästornet, tyckte det var jättehäftigt att åka tunnelbana, högvakten var både jag och min bror väldigt fascinerade av också.
Och så gick vi på mysiga caféer minns jag och lite vandring i stan liksom.
Sånt gillade vi i alla fall.

Redan femåringar har olika intressen. Vad gillar dessa barn?

Om det är vackert väder, åka till Fjäderholmarna och bada. Gillar barnen teknik? Spårvägsmuseet är kul. Tekniska museet.

Gillar barnen spännande mat? Tacos? Taco bar eller la Planeta. Hamburgare? Bäst är Babas i Högdalen eller kedjan Bun Meat Bun. Om ni kommer från Malmö så akta er för Kebaben, den är inte lika god här.

Gå och fika på konditori. Gå till saluhallen och titta på levande humrar.

Om man åker bil i vanliga fall så är det jättespännande att åka runt i lokaltrafiken. Se de nyaste stationerna med jättelånga rulltrappor. Se utsikten från tvärbanans broar. Det kan faktiskt vara spännande nog för en femåring.

Man kan faktiskt åka till Åland och tillbaka över dan men jag vet inte säkert vilka av dessa turer som är roligast för barn. När jag åkte med min sjuåring till Helsingfors fanns det ett speciellt smörgåsbord för barn, vet inte hur det är idag och hur det är jämfört med de kortare turerna till Åland.

Det finns äventyrsbad och bassängbad både inom och utomhus.

Att gå i Gamla Stans gränder och titta på slottet. Jag har för mig att livrustkammaren haft speciella barnvisningar.

Krångla inte till det för mycket, att hänga i någon parklek kan vara jättekul. Det finns till och med vissa som har djur. Googla på parklek och Stockholm, det finns massor.

Supertack för alla svar, längtar ännu mer nu att få visa mina barn vår vackra huvudstad!

Efter förlossningen för 2 år sedan fick jag hemorrojder. Dessa har inte försvunnit. Hoppas bli gravid snart igen, och tänker att dessa jag redan har kan bli värre…? Vart vända sig? Kan jag göra något själv för att få dessa att försvinna?

Mina blev inte värre…

Om inte ens hemorrojder försvinner av sig själv efter några veckor så ska man söka vård. Att gå med dom i 2år ska man inte behöva göra

Har du pratat med din mvc? Det finns lite allt möjligt att ta till för att få bukt med det. Hade exakt samma situation som du inför mitt andra barn och fick hjälp av mvc.

Bättre att satsa på att operera bort dem när du är klar med barnafödande., men även om de opereras bort kan de komma tillbaka..

Mina blev inte heller värre efter andra barnet.

Tack för alla svar!?

Bor du i Sthlm finns en superbra analmottagning på Sophiahemmet

Tycker ni att det är svårt att hålla hastighetsgränsen? Jag vill hålla mig till skyltarna, men upplever att det skapar en farligare situation för mig än om jag kör minst 10 km för fort, eftersom folk annars kör om som galningar, ligger o trycker i rumpan eller allmänt inte lämnar utrymme att hjälpa andra bilar vid t.ex. påfart. Är det någon som upplever samma? Håller ni den lagliga farten eller följer ni hellre trafikrytmen?

Du gör rätt, de andra fel!

Jag tänker samma sak VARJE gång jag kör bil. Att jag är en fara då jag är den enda som kör lagligt.. Ingen jag pratat med har svar på hur jag ska bete mig. Borde kanske ringa polisen å kolla har jag tänkt.

Ring du polisen haha ? men jag lovar dig att de svarar att du ska följa hastighetsgränsen

Samma här! Håller dock den lagliga farten. Brukar få en del sura miner när de kör om sen.

Ja man får ju verkligen känslan att det är en själv som gör fel. Hatar att jag försöker hålla rimligt avstånd men så kommer någon och lägger sig tätt bakom och ändå skapar en risk för mig. Fattar inte vad folk har så bråttom till.

Jag brukar sätta på varningsblinkersen om de lägger sig för nära, då brukar de bromsa in.

Gör INTE det. Du skapar en ännu farligare situation. Tänk om de bromsar in i panik och bilen bakom dem kör in i dem? Det enda du kan göra är att försöka hålla avstånd till bilen framför så att du har mer marginal om något händer och sedan flytta dig åt sidan så snart du kan.

Bättre att sätta igång vindrutespolarna.

Hahahaha

Räcker att bara nudda bromsen så att bromsljusen tänds ett par gånger så brukar de bakomvarande tättliggande fatta… Och är det inte väldigt ofta en svart Audi eller BMW som ligger och slickar en i baken???

Jag har funderat på att sätta en sån där lightbox i bakrutan. Som man kan tända när någon idiot börjar trycka i röven på en. Och så står det någon käck hälsning till aset. Typ ”det går inte fortare för att du ligger här och gnuggar dig brun i ansiktet…”

När jag tog körkort (20 år sedan) sa min lärare att man skulle hänga med i rytmen snarare än hålla sig till hastighetsbegränsningar. Men det kan också varit min körskolelärares personliga åsikt och han var 75 år. Lite mer old-school ?

Så skulle nog inte sägas idag hahah, men helt klart känns det ju ibland säkrare

så sas det till mig av en 50årig kvinna för typ 5 år sen

Jag håller alltid de lägre hastigheterna som 30 och upp till 70. På 90-väg och över kör jag fortare. Ca 20-25 km/h för fort. Kör tyvärr om alldeles för fort också. Blir lätt så med många hästar under huven.

Samma här.
Omkörning ska ske skyndsamt så du gör helt rätt. Avskyr när framförvarande kör om som en snigel och det inte finns plats för fler att köra om.

Ja fast enligt körkortsboken ska man även vid omkörning hålla sig till skyltarna. Kör du om på 70-väg ska omkörningen göras i 70…

Rätt. De som kör för fort borde studera hur mycket längre inbromsningssträckan blir jämfört med de få minuter man vinner i tid, om man kommer fram.

Fast hur kan man köra om ifall man kör i samma hastighet..?

I en perfekt värld där alla följer hastighetsbegränsningarna behöver man inte köra om.
Om det inte är någon som sölar och kör typ 60 på 80-väg då.

Det behöver man ju visst, det finns ju olika hastighetbegränsingar för personbilar och typ tunga lastbilar, bussar, långsamtgående fordon osv.

Dock kan man ju köra om dessa lagligt i en perfekt värld.

Kan man inte köra om lagligt ska man låta bli att köra om egentligen, dvs puttra på i 80 eller vad de rnu kan vara.

Då ska man inte köra om.

Du får inte köra för fort, inte vid omkörning heller. Simple as that. Hastighetsskyltar gäller även vid omkörning.

Jag kör E4:an från Arlanda till Stockholm varje dag och om jag höll hastighetsbegränsningen skulle jag vara en trafikfara. Man har två val där, antingen lägger man sig i högerfilen med lastbilarna och ligger i 80-90. Eller så ligger man i vänsterfilen och håller 120-130 och flyttar sig till vänster när det kommer någon som bara måste köra i 140. När det blir trefiligt har man samma val men i mittenfilen ligger alltid folk som envisas med att ligga 20 under hastighetsbegränsningen så antingen ligger man där eller lägger sig i vänsterfil och då måste man köra fortare för annars stoppar man upp trafiken.

Som jag hatar alla som kör som sniglar i mittfilen…

Och i nio fall av tio är det en osäker pensionär eller någon som pillar på telefonen…

Oftast är det ju dock inte folk som kör för långsamt utan du som kör för fort…

Men om du ska köra långsamt LÄGG DIG I HÖGERFIL och låt oss som vill köra fort göra det utan att du är i vägen.

Kör E4:an genom Stockholm några gånger och återkom sen… Och som sagt, där det är två filer kan man i princip bara köra i samma fart som lastbilarna eller följa trafikrytmen i vänsterfilen och köra 10-20 km över hastigheten. Självklart borde alla köra lagligt men säg det till alla taxibilar, hantverkarbilarna, flygbussarna (som ALLTID kör för fort), valfri BMW/Audi med en smågangster som förare eller bara stressade pappan på väg till förskolan.

Följer eller skapar trafikrytmen själv. Anpassar min fart efter vägen och trafiken, inte så mycket efter vad som står på skyltarna. Undantaget om där finns fartkameror… :p

Jag tycker du ska vara lika ball där det finns fartkameror ELLER köra som om fartkamerorna satt överallt

Jag har faktiskt som sport att köra om polisen på stora vägen där jag bor. Det finns flera polisstationer i närheten. Jag brukar faktiskt anstränga mig att köra för fort när jag passerar en fartkamera också.

Hur länge jag haft körkort. Över trettio år. Hur många gånger jag fått böter? Noll. Blivit stoppad? Aldrig.

Ett aja bajande finger en enda gång från en ungtupp när jag först hade fräst förbi i (lagom) hög fart och sedan fastnade i en bilkö och polisen kom ikapp. Då höll jag mig lugn tills jag kom hem.

Anstränger mig dock för att inte köra vårdslöst, vill inte bli av med körkortet. Verkligen inte.

Jag följer skyltarna, de finns av en anledning och jag vill gärna behålla mitt körkort.
Vill folk göra ex. vansinniga omkörningar och utsätta andra för risker så är det upp till dom. Rövhål är vad de är.

Jag håller nästan aldrig hastighetsbegränsningarna. Jag har inga problem med de som gör det. De är ju ni som gör rätt och jag som gör fel. Om jag någon gång själv vill köra under hastighetsbegränsningen och beundra den vackra utsikten så brukar jag faktiskt stanna till vid någon busshållplats och släppa förbi de som ligger bakom ibland. Man ska hjälpa varandra (också) i trafiken!

Däremot är det skitjobbigt med dem som inte håller sig till höger. Eller farliga tvåan, den där som ligger tätt bakom någon som kör långsamt och stannar kvar där, då måste man köra om två på en gång. Allra jobbigast är de som höjer farten när man börjar köra om. Varför?

Det är inte ofta det händer, men ibland råkar jag ut för någon som lägger sig tätt bakom en. Då sänker jag farten gradvis tills de tröttnar och kör om för jag blir hellre påkörd bakifrån i låg fart än i hög. Olyckor tenderar att bli värre om de inblandade kört väldigt fort.

Hej alla!! 😀
Vad gör ni ikväll? (Älskar att höra era svar :P)

Här hemma har sonen just somnat med sin pappa, och jag sitter i soffan bredvid min sovande dotter, dricker vin och äter oooooost <3

Vad för vin och ost? Själv ska jag bara ta det lugnt, hitta någon intressant video på youtube och förhoppningsvis komma i säng i tid. Börjar sommarjobba på måndag så dags att vända tillbaka dygnet.

Zinfandel och brie president familypack på crostini, världens godaste!!! Till detta kollar jag desperate housewives för sjuttielfte gången 😀
Lät ju ändå som en mysig lördagskväll. Vad ska du sommarjobba med?

Ska jobba med dementa på ett äldreboende! Har aldrig gjort något liknande tidigare, därför kommer jag inte ha så avancerade uppgifter heller, men tror ändå det kommer bli lärorikt.

Molly : ta det bara lugnt, är de uppe så hjälp de i säng med korta kommandon, ställ inga frågor eller försök ha en konversation om de är långt gångna i sin demens. Blir bara värre. Hoppas du får en lugn natt, för det hoppas jag att jag får ??

Älskar DHW!!!! Magi!! När planet störtar på gatan! När Bri däckar på gräsmattan och sonen sätter igång sprinklern. Ahh underbar serie!

Äter godis och dricker vanilj cola medans jag försöka glömma en obehaglig grej som hände idag. Det går sådär..

Åh, vanilj cola! Så det finns fortfarande kvar?! Minns jag drack det på 00-talet, det var ju asgott 🙂
Vad har hänt? Du behöver såklart inte berätta <3

Ja, den finns på ica där jag bort iallafall 🙂 Det är min favorit cola.

Råkade på ett creep när jag var ute tidigare idag och har inte kunnat skaka av mig känslan än. Det värsta var att det var så nära där jag bor så är rädd för att han ska hänga kvar i området. Han sa även vi ses i morgon så är lite rädd nu.

Åh fy ☹️?

För en gångs skull är min sambo iväg och träffar vänner så jag njuter av egentid! 😀 Haha alltså jag älskar att umgås med min sambo, men ibland är det såå skönt att få ha lägenheten för sig själv. Så just nu klappar jag katten, äter vaniljglass och slökollar på Sex and the City. 🙂 Funderar på att bada och lyssna på sommarprat om en stund.

Jamen visst?! Sambo i all ära men ibland är det faktiskt superskönt att få vara heeelt själv en stund =) (även fast det kanske inte händer så ofta (läs aldrig) när jag har två småbarn.) Men jag kan iallafall drömma mig tillbaka ibland 😉

Varför känns det som att du måste försvara att du älskar att umgås med sambon bara för att man ibland njuter av egentid? En genuin fråga ?

För att folk annars antar saker. ”Varför är du sambo om du inte vill umgås med honom?”. Skrev någonting att jag stör mig lite på en viss grej han gör, verkligen en liten skitsak, och fick aggressiva kommentarer från en tjej om att jag absolut måste dumpa honom och hitta en perfekt man. Man ba ja jo såna existerar ju… Kommentarsklimatet är rätt smutsigt så ja ibland väljer jag att vara överdrivet tydlig. 🙂

Det är fantastiskt. Naked alone time.

Jag är ensamstående sedan 7 år och njuter exakt så med fast varje kväll ? älskar att vara ensamstående.
Jag har ätit upp mig och steriliserat mig allt för att hålla ev intressenter på avstånd så jag för alltid kan få fortsätta njuta av mig själv, god mat, härliga serier och böcker och inte att förglömma mina två hundar.

Du, det där låter väldigt bra! Hmm.

Ligger och ammar.

Mysigt <3 hur gammal är bebisen?

8,5mån. Nu snarkar han hör bredvid. ?

Haha samma här!

Och samma här ??

Skulle ha shoppat, städat och lagat middag till ikväll men fick mens med tillhörande värk i förmiddags, däckade i soffan och vaknade för någon timma sen.. Men hey, glass direkt ur paketet är väl också middag antar jag.

Stupid mens, fick min igår 🙁 Men äääsch, sysslorna kan vänta tills imorgon eller nästa vecka eller månad där du har orken tillbaka 🙂 Absolut, glass i jättestora lass, oki?

Jag har just hejat fram damerna till VM-brons!! Och när det var slut nattade jag Kidsen. Nu ska jag gå upp och röja undan. Vi kör en röjarvecka. Rensar och rensar och sryr upp förråd, garderober och garage! Så vansinnigt tråkigt, men sååå välbehövligt!
Och nu är det saker öööverallt, ska styra undan det innan jag ska däcka i soffan med resterande popcorn och Cola.. vill hitta en bra serie, men vi går bet. Har ni några tips.. Det får inte va för läskigt, men gärna lite spännande.

Yeeeeey Sverige <3
Jaa unna dig nu resten av lördagskvällen med soffhäng tycker jag!
Ooh serier, min passion haha! Hm inte för läskigt, men spännande..
Gåsmamman
Dexter
Torpederna
Bron
24
Breaking bad.. oohhh har sett sååås mycket bra men det står still just nu! hehe men detta är några serier som är braaaa af

Åh.. tack för tips!! Vi har sett Bron, torpederna och 24.. Vi gillar också efterkrigsserier! Ska kolla upp de andra!

Grejen är att jag är sjuk, har svårt komplex PTSD och depression, så att jag orkar greja som jag gjort idag är lite av ett under. Jag hoppas på fler sådana dagar i sommar, där jag orkar mer än jag tror..
Men nu ska jag inta soffläge…

Men usch vad tråkigt att höra om din pstd och depression 🙁 Hoppas det vänder snart vännen <3

Men du, om du inte har sett Dexter och Gåsmamman så rekommenderar jag dig/ er att se dessa PRONTO!!!
Dexter kan vara liite läskig men den är så. jävla. braaaaaaaaaaaaaaaa

Gåsmamman började vi se men det var en sån sjukt jobbig inledning så jag vågade inte se den vidare.. blir den lättare att hantera sen? Jag tror ju den är bra, så jag önskar att jag vågade..

JA GUD JA!!!! Enligt mitt tycke så är det en av bland de bästa svenska serier som gjorts. Se vidare, jag lovar du kommer inte ångra dig =D

Är såld på alla brittiska serier, de är alltid så välgjorda. Broadchurch på Netflix kan jag verkligen rekommendera

Åååå Broadchurch rekomenderar jag också! Gud vilken bra serie.

The fall, finns på netflix.

Ja, glömde nämna The fall!!!! Såklart du ska se den, det är såå bra 😀 Slukade första säsongen under en kväll, gick och la mig halv sex på morgonen hehe

Och Gillian är så het, haha.

Band of Brothers (HBO)
Orange is the new black (Netflix)
Stranger Things (Netflix)
True Detective (HBO)

”Den som dräper” danskt obehaglig men bra. Tittat på 2 avsnitt m nya Hassel…urkass förutom vackra Ola Rapace. Nej kommer ej se resterande avsnitt.

Har just lagt min dotter som fyller 7 idag. Har haft firande i dagarna två. Barnkalas ? och släktkalas. Pustar nu ut lite och ska ta tag i disken snart.

Grattis till din dotter<3

Båda barnen sover, jag med ett glas bubbel i handen och överväger att kolla på draktränaren 3…japp, älskar animerat.

ÄLSKAR draktränaren 1 och 2. Toothless <3 <3 Berätta gärna sen vad du tyckte om filmen om du nu väljer att se den 🙂

Bara för att gå all in, har du sett trolljägarna (Netflix) ?

Lagt mig raklång på sängen efter att ha ringt hem sambon i rena ilskan från garaget och sagt han får ta hand om vår 2,5 åring som vägrar somna. 5:e och sista barnet! Njuter utan dåligt samvete.

Gjorde du rätt i ?

5!!!

Jadu, jag ligger i soffan med mensvärk från helvetet medan jag lyssnar på Erik Nivas sommarprat som är asbra än så länge!
Men jag blev sugen nu på att se första säsongen av Desperate House Wifes som jag köpte på loppis för några dagar sen. Har aldrig sett serien så det är väl dags nu ?

Det låter väldigt mysigt med vin och ost!

Varit i Gbg hela dagen, kollat på blåvitt och sådär så nu sitter jag och bara tar det lugnt. Har föräldrarnas hus för mig själv så sitter och lyssnar på regnet och äter godis och det är jättemysigt och välbehövligt?

Kollar Handmaids tale och äter popcorn.

Jag och min sambo får barn i vinter. Han vill absolut döpa vårt barn av någon anledning, jag ville absolut inte döpa vårt barn in i kyrkan och ”tvinga” hen in i en religion.
Han är medlem i kyrkan men inte direkt troende. Jag gick ur kyrkan för många år sedan.
Vad ska jag göra?
Någon som är/varit i liknande situation, hur har ni gjort?

Tycker den som inte vill ska få bestämma här. Barnet kan ju själv bestämma om den vill gå med i kyrkan sen.

Stå på dig! En religion ska man inte tvingas in i som barn och jag anser att det är det man gör om man döper barnet och således gör hen till medlem i kyrkan. Om man vill tillhöra en religion så ska det vara ett eget val man gör i vuxen ålder. Inget av mina barn är döpt men vi pratar mycket om tro och religioner när barnen har funderingar, man kan endast göra ett ordentligt val kring dessa frågor efter att man fått ordentlig förståelse för vilka olika religioner som finns och vad de innebär.

Ja alltså tänker att hen ändå kommer styras till att kristendomen är den ”rätta” religionen eftersom det typ är så man lär sig i lågstadiet här. (Åtminstone var det så när jag gick i skolan, först i högstadiet började religionslektionerna handla om annat än kristendomen och dess variationer. Även avslutningar osv hölls i kyrkan)

Förstår ju också att barnet kan gå ur kyrkan sen om hen vill, som jag själv gjorde. Men det känns bara så onödigt att ”välja” en religion åt ett barn.

Det får det absolut inte handla om! Eleverna ska lära sig om världsreligionerna och ingen premieras framför den andra.

Ja är man uppväxt i Bibelbältet så är man.. Jag gick i lågstadiet där mellan 2000-2006 dock så kanske det har ändrats nu. Hoppas det åtminstone!

Läroplanen och lagen var liknande då. Sjukt. Flytta skulle jag säga! ?

Ny läroplan kom 2011.

Ja, samma gärna Sverige. Men den skiljer sig inte mycket från den innan. Men om Finland vet jag inget. Först verkar du inte veta nåt om det ”hoppas det ser annorlunda ut”, sen har du koll på läroplaner?

Två olika E.

Till att börja med, vad fint med ett litet tillskott. Mina föräldrar var i precis samma situation som ni. Det slutade i att min syster döptes, men för mig som kom två år senare blev det sekulär namngivning. Dock var inte detta en optimal lösning, för var och en stod fortfarande fast vid sin egen uppfattning. Antingen får någon av er lätta på tyglarna; t.ex. om du skulle kunna tänka på dopet mer som en vacker och hedrande ceremoni än något religiöst bindande, eller så får sambon ge med sig och tänka att det viktiga är att ert barn får ett namn som ni valt ut för att det är vackert och symboliserar ert barn på ett bra sätt. Eller så får ni göra som mina föräldrar gjorde, döpa ett barn och bara namnge det andra (förutsatt att ni får ett barn till). Önskar er lycka till, hur ni än väljer att göra. <3

Med tanke på att dopet inte har med namngivning att göra för du ett lite märkligt resonemang där du relaterar dop till namngivning.

Det är naturligtvis inte hela poängen med ceremonin, det fattar jag, men det är ju inte två vitt skilda saker?

Jo, det är det. Namngivning sker inofficiellt när föräldrarna kommer överens om ett namn och officiellt med registrering hos skatteverket. Dop handlar om att ta upp en person (oavsett vad hen heter eller inre heter) i en religiös församling.

Prästen säger ”Jag döper dig, NN…”, inte ”Jag döper dig TILL NN”.

Jo.
Dop har inget med namngivning att göra. Eller menar du att giftermål är en namngivningsceremoni för där säger man ju också namnen på de det gäller?

Be honom förklara för dig varför det är viktigt för honom. Och inte bara ”Vi har alltid gjort så i min släkt”. Det kan få honom att reflektera över om det ens är viktigt. Och kommer han med bra argument varför det är på riktigt viktigt så måste ju du fundera på varför det är så viktigt att inte döpa. Ett barn kan ju gå ur kyrkan sen också. Om du förstår hur jag tänker.

Ja, och fråga om han verkligen vill ge barnet en kristen uppfostran (vilket är en fråga föräldrarna förväntas svara ja på under dopceremonin – knepigt då om du kommer vilja svara nej).

Haha ja men hur många par viger sig inte kyrkligt och svarar ja på frågor som de verkligen inte står för i deras vardagliga ickereligiösa liv?

Alldeles för många. Tycker själv det är respektlöst mot de som är troende, och framförallt märkligt att gifta sig i kyrkan bara för att det är fint, om man inte är med på själva innehållet i vigseln. Därför är jag av åsikten att religiösa samfund ska bli av med sin juridiska vigselrätt, att alla vigslar ska ske borgerligt. Då kan de som verkligen vill ha sitt äktenskap välsignat av en gud de tror på ha en särskild och högtidlig ceremoni för det i sitt religiösa hus.

Jag håller helt med. Tycker förvisso att man ska kunna viga sig i kyrkan men jag tycker att det är rent hyckleri att par som inte är religiösa annars gör det.

Säger som Steve i satc ”but if you dont believe in it, it will just be some water on the baby’s head”

Om det är så viktigt för honom, är det då viktigt för dig att säga nej till det? Och med vilka argument? Ni behöver nog ifrågasätta varför det är så viktigt för er båda. Och var öppna för den andras argument.

Det känns lite som att han vill döpa barnet bara pga att hans familj alltid gjort så. Han är som sagt inte direkt troende, men ändå medlem i kyrkan.
Vi har nog ”alltid gjort så” i min familj också, jag och mina syskon är alla döpta men de flesta av oss gick ur kyrkan sen så det var ju onödigt. Jag känner mig inte bekväm med att i princip välja religion åt ett litet barn bara.

Tycker du överdriver lite. Vi lever i ett kristet samhälle.

Läroplanen och lagen var liknande då. Sjukt. Flytta skulle jag säga! ?

Nej. Kurka och stat är separerade, tro är en privat ensak.

Ursäkta? ?
Om varken jag eller min sambo är troende, varför ska vårt barn då bli medlem i kyrkan?

Du kanske ska ta den diskussionen med honom i stället!?

Är det själva dopet du är emot? Att Hej blir medlem i kyrkan? Eller är det att ha en ceremoni i kyrkan?
Vi välsignar våra barn istället för att döpa dem. Dopet tycker vi att de ska få bestämma om själva sen när de är mogna för det, men för oss är ceremonin viktig. Vi är själva kristna, så det känns naturligt att föra fram dem till Jesus, men vill inte tvinga på dem dopet.

Tycker det är onödigt att välja religion åt ett litet barn, därför ser jag ju helst att hen inte ska bli medlem i kyrkan utan hen kan välja själv sen.
Att ha en ceremoni i kyrkan har jag inte heller något behov av. Men så är jag ju inte troende heller.

Om man välsignar blir barnen inte medlemmar utan får bestämma själv sedan. Om det är viktigt för din partner kan ni kanske kompromissa och inte döpa (göra barnet medlem) men välsigna?

Då hoppar ni över påsk och jul med?

Firar inte påsk, nej. Jul ”firar” vi med god mat och några presenter. Ingen julkyrka, inget handlar om Jesus osv osv. Nu var ju inte julen en kristen högtid förr heller.

Dopet är en inbjudan till religionen. Barnet väljer själv om det vill bekräfta inbjudan när det blir äldre, detta sker genom konfirmationen. Så fick jag det beskrivet för mig av en präst ☺️

Så om man inte konfirmeras så är man inte medlem i Svenska kyrkan även om man är döpt? Eller?

Jo man är medlem i svenska kyrkan om man är döpt men ej konfirmerad.

Okej då förstår jag

Men just medlemskapet är väl ingen stor grej – det är ju lätt för barnet att gå ur sen om de vill. Är döpt men gick ur svenska kyrkan när jag var tonåring, tog en minut och gjorde mig inte det minsta. Det måste ju vara det symboliska man motsätter sig?

Själv tyckte jag att det var onödigt att jag skulle behöva gå ur kyrkan, jag hade ju inte bett om att vara medlem precis. ?

Mina 3 förstå barn döptes i svenska kyrkan.
Sen förstod jag bättre ?

När vi fick vårt första barn kände jag som du, exakt. Tvinga in, ceremonier, präst osv. Så vi hade namngivning som blev jättebra. Sen var vi ju tvungna att köra samma sak för nr två. Då var det inte lika inspirerat… om man säger så. Middag hemma typ. Sen gifte vi oss några år senare och gjorde detta i kyrkan, och alltså dom är ju grymma!! Svenska kyrkan idag ??????. Underbar präst, orgelman och allihop var fantastiskt. Då ångrade jag mig att vi inte döpte våra barn. Vilken gemenskap och livsglädje de sprider. Döp ditt barn, lätt.

Tillägg: om dina barn sen vill gå ur svenska kyrkan är det ju ingen stor grej… det är ingen sekt direkt.

Mina barn kommer aldrig vara medlemmar i svenska kyrkan då vi inte bor i Sverige. ? Men förstår poängen. Dock kände jag när jag gick ur kyrkan att det var onödigt, då jag aldrig bett om att vara medlem från första början.
Sen har jag aldrig känt att kyrkan här sprider nån särskild livsglädje, men det kanske beror på att jag alltid känt mig tvingad in i kyrkan. (Inte bara genom att bli döpt, men även genom skolan och allt tjat om kristendomen där samt avslutningar i kyrkan osv) ?

Men va? Fattar inte nu, ni bor i ett annat land än Sverige? Då kan det ju finnas helt andra lagar samt annan läroplan.. Du kanske skulle nämnt det.

Ja, vi bor i Finland. Födda och uppväxta här båda två.
Vad har lagar och läroplan med dop att göra?
Eller menar du mina upplevelser från lågstadiet? Om det ser annorlunda ut i Sverige så grattis ? Men som sagt så hoppas jag ju att det ändrats sedan jag gick i skolan.

Ja exakt, du fick råd om hur skolan ser ut men det gällde ju inte ditt land så det blev ju lite fel.

Upplever inte alls att det finns påtryckning från skolan angående kyrkan. Avslutningar i kyrkan är väl ovanligt idag (tyvärr) och finns de är de väldigt icke-kyrkliga.

Så länge man inte drar med barnet till kyrkan varje söndag eller uppfostrar det enligt kristendomens läror så tvingar man ju inte in dem i en religion, det enda som händer genom dopet är att man blir medlem i Kyrkan man blir inte automatiskt religiös. Gissar på att de flesta svenskar är döpta men inte aktiva församlingsmedlemmar). Förstår visserligen inte varför föräldrar som inte alls är kristna väljer att döpa sina barn ö h t men det gör väl varken mer eller mindre skada

Vi tänkte att det skulle vara lättare för barnen om de senare i livet valde den kristna religionen att de redan var döpta. Bara det tredje barnet valde att konfirmera sig och inget av dem lever idag ett religiöst liv. Det är betydligt lättare att gå ur kyrkan än att gå in i den.

En bra grej kan ju vara att prata om såna här frågor innan man bestämmer sig för att skaffa barn med någon?? Menar inte att låta dryg och det är ju försent för er så att säga, men en tanke till alla andra. Känns som en självklarhet liksom?

Ja, jag har alltid varit optimistisk och tänkt att ”när vi får barn så kommer jag få det som jag vill”.. ? Vi har inte pratat om det tidigare för det har inte funnits något behov av det helt enkelt.
Nu såhär i eftertanke skulle det ju ha varit bra att diskutera..

Spelar ju ingen roll. Barnet väljer själv om det vill konfirmeras eller inte. En liten välsignelse har väl aldrig skadat någon?

Om du inte tror på en låtsaskompis där uppe så skadar väl inte några droppar vatten. Var glad att ungen inte är en pojke som någon tycker behöver omskäras.

Om du har någon annan tro är det kanske mer komplicerat… men jag har svårt att tro att någon vettig gudom skulle beskylla någon för att göra fel som spädbarn.

Jag tycker att du gott kan gå med på att ceremonin utförs men kräva att *han* fixar rubbet runtomkring. Fixar eventuellt pappersarbete, bjuder in släkten, städar innan och fixar käk. Det kan dämpa entusiasmen.

SVERIGE!!!!!!!!!?????⚽️???❤️

JAAAARÅ!!!!!! ????????

Tips på roliga/sköna/härliga sexleksaker att använda tillsammans?

Dildos!

Parvibratorer typ wewibe är en favorit hos oss. Penisringar också. Sen funkar ju dildos och vibratorer även om man är två.

Är ni två tjejer är strapon och dubbeldildos kul tycker jag.

Ja en we-vibe är riktigt najs om man lever i ett heterosexuellt förhållande.

Eller har heterosex utan förhållande ??

Såklart anonym 21.08!

Satisfyer ?

Tack så mycket för alla tips om kbt igår. Ni är bäst ❤️

Jag har visat röven för Tommy Körberg och sjungit karaoke-duett med Ralf Gyllenhammar. Mitt Ralf-moment är typ det coolaste som hänt mig i mitt liv.

? tack för info!

Lycka till! ⭐?

Har ni haft kändisar i er närhet, typ jag efterlyser ’ jag mötte lassie’ stories ?

Jag är en kändis! ?

Inte jag ?

Hej Anna Took! ??

Tror hon har annat för sig just nu …

Haha, inte hon. Pjuh! ?

Nu är det kanske inte många som känner till personen, men på min pappas bröllop hade vi en amerikansk artist vid namn Dan Reed som spelade för oss och som sov hos oss över natten, i min säng till och med. Han var med i ett band på 80-talet som hette Dan Reed Network. ?

Jooo, vet såklart!! Rainbow Child osv! Berätta mer om bröllopet, var det i Sverige?

Helt fantastisk musik! ☺️ Ja, bröllopet var i Sverige. Min pappa bor ute på en liten ö i en liten stad i södra Sverige. Vi hade bröllopet hemma på gården och pappa vigdes av en sjökapten. Dan spelade musik till och från under hela dagen/kvällen, åt mat, var med i allt vi gjorde. Han var som vilken gäst som helst och han berättade om sin musikhistoria och privat. Var det något mer du tänkte på är det bara att fråga! ?

Älskar Dan Reed!! Köpte biljetter till en Bon Jovi-konsert för länge sedan enbart för att Dan Reed var förband.

Han är en fantastisk musiker!
Hahahha, det var faktiskt inte dumt, vad gör man inte för att få se en bra artist? ?

Min bror är faktiskt en väldigt känd och folkkär artist, dock vet han inte ens om att jag finns.

Oj låter lite ledsamt. Varför kan du inte berätta?

Jag blev till under otrohet, tror inget vet mer än jag, mamma och min bästa vän. Och ”pappa” då som jag pratat med exakt två gånger i hela mitt liv. Det känns i hjärtat att se honom på tv kan jag säga, önskar att han visste men för varje år som går blir hemligheten tyngre och nu känns det helt enkelt för sent.

Det är inte ert fel, bryt mönstret och sök upp honom! ❤️

Lämna in ditt DNA till Ancestry och hoppas på att din bror eller annan nära släkting också gör det framöver. Då kanske han kontaktar dig när han får resultatet?

Jobbat mycket i kändistäta miljöer, men privat så är pappas ”bästis” nära släkt med Agneta Fältskog, träffat henne ett par gånger på hans barns dop och sånt.
Camilla Henemark sitter (satt?) ofta på pizzerian som ligger i Stadshagen, hon bodde i höghuset med studentlägenheterna. Henne har alla stackare som behövt vänta på pizza pratat med, frivilligt och ofrivilligt. Om det nu är en kändis. ?

Jag har visat röven för Tommy Körberg och sjungit karaoke-duett med Ralf Gyllenhammar. Mitt Ralf-moment är typ det coolaste som hänt mig i mitt liv.

Min kompis familj är vänner med familjen Ahlborg, de har landställe i samma område. Fast nuförtiden är visst Ahlborgarna sällan där, åker väl hellre till Dubai och Mallorca.

Vilka är det? En kändisfamilj jag missat?

Linn Ahlborgs familj

Ida Warg! Vi har gått på samma skola hela uppväxten, hon är ett år yngre än jag. Hon är också nära vän med min kusin. Vi kommer från en väldigt liten stad där alla känner alla så vi har umgåtts en del, men vi är inte vänner liksom..

Jag var på konfirmationsläger med en tjej som numera är kändisdietist och med i Biggest loser och massa andra tv-program och tidningar.

Hade vissa lektioner med Liv Strömqvist, hon var speciell…

Åh berätta mer om Liv! Tycker hon verkar så intressant ☺️

Tyvärr har jag inget speciellt positivt att söga, så jag håller tyst. ?

Men desto bättre! Skvallra lite nu och gör hål på fasaden ?

Bruce Willis, många ur kungafamiljen (även ur brittiska kungafamiljen, lång historia från när jag var au pair i London), Jesper Parnevik, flertal hockeykändisar…

Är det här som svar på träffat eller legat med?? (Hoppas på det sista!) ??

Förstnämnda ?

Umgicks med Athina Onassis au pair. Lite impad när man ringde dit och familjen hade pausmusik i telefonen.

Ni är för många E. Skaffa egna nick

Okej? E är mitt eget och har varit i flera år.

Råhånglat med en viss Stordalen för länge sedan

Jag med!

Jag har serverat mat till Brad Pitt, Angelina Jolie, Paolo Nutini, Ralph Fiennes, Pierce Brosnan, Mila Jovovic (köpte cigg till henne också och hon dricksade mig 150 sek), Gavin Rossdale, Monica Lewinsky, sångaren i Arctic Monkeys, Kate Moss, och många fler 🙂

Vill hänga på ditt jobb

Åhhh, Brosnan! Vilken goding den mannnen är! Var han trevlig?

Hahaha, läste brorsan först…

Nja, Doug Seegers brukade handla av mig när jag jobbade i klädbutik

Bröderna Lundqvist, Jon Olsson, massor med skidåkare pga att jag växte upp vid ett skidgymnasium (och gick på det dock ej skidinriktning), Hasse Fahlén och massa kändisar som hängde i Åre under nittiotalet.
Jag har jobbat med Therese Sjögran.

När jag var yngre så var Lill-Babs min största idol, var en av mina idoler i vuxen ålder och man kan väl säga att hon är det nu också, även om hon inte finns med oss längre…
Jag dansade förr och då var Lill-Babs där, så jag fick hennes autograf ? Vet dock inte vart den är, försvann i flytten efter skilsmässan mellan mina föräldrar. Ingen wow historia direkt men ändå ? Bandyspelare däremot har jag träffat mååååånga men ingen bryr sig om bandy ändå så?

Festat en hel kväll med Justin Bieber 🙂 trevlig kille!

Jag hamnade på samma lilla intima bar som George Clooney, Matt Damon och Bill Murray!

Hur kommer det sig att My Martens stavar som en kratta? Har hon någon bokstavskombination jag missat?

Dyslexi

Hon har dyslexi.

Ja… fast… det märks när hon bara slängt iväg ett inlägg utan att kolla. Det blir ju slarvfel hos alla när man skriver fort. Hon verkar skylla allt sånt på dyslexin… inte ok

Och vägrar använda stavningskontroll. Tydligen.

Hon har inte så höga studieskulder.

Vem är den mest kända ni har haft sex med?

Tom Hardy.

Skojar du? Drömmen!!! Eller?

Ja tyvärr. ?
Ville skoja lite men fick dåligt samvete när ni blev imponerade ? *väldigt cool, not..*

Haha ?

Haha åh! Tänk om alltså… *dreggel*

Men han har ju jätteminiliten snopp ?? (Google it)

Om du haft det, är du min idol….

Då. Dör. Jag FUCK VAD SEXIG HAN ÄR

För 1000 år sen…Någon i AIKs a-lag…är själv djurgårdare ?

Jesus.

Var det stelt?

Nä, ganska blött. Luktade vin efteråt också. Märkligt.

Jag har några gånger i veckan sex med en kille som har haft sex med en tjej som har haft sex med Jimmy Jansson. Det är så nära jag kommer.

?

Och det sa han i sängen? ?

En amerikansk hockeyspelare?

The real Hmm.

Haha, du borde logga ut från nätet ett år eller fem när du börjar att ha sexdrömmar om nick på bloggbevakning. ?

Hade sex med en kille när jag var ung och var utomlands, han jobbade på hotellet. Det var alltid väldigt många tjejer (ej turister) som hängde i baren på kvällarna, uppklädda och piffade till max. Förstod inte varför förrän dagen efter vi haft sex, han hade just vunnit Big brother tydligen ? Hotellet låg lite avsides så tyckte det var konstigt att så många icke-turister kom dit och bara tjejer. Han kom alltid lite senare inglidandes i en cool bil. När tjejerna försökte prata med honom satte han bara upp handen och pratade med mig och min kompis istället. Jag var bara 17 år så tyckte det var lite coolt efteråt ?

Vilken BB deltagare var de??

Jag fastnade i munchen en gång pga sent flyg och missade förbindelsen hem. Fick ta in på hotell och där mötte jag en man som jag började prata med. En äldre man, och jag var runt 20. Det slutade med att vi låg med varandra. Ett par veckor senare såg jag honom på tv. Då var han visst nån jättekänd professor, haha.

En riksdagsledamot

Haha wow vilken kändis

Eh ja. Alltså, en offentlig person iaf

En svensk, stor komiker. Råkar också vara min pojkvän.

Vill diskutera Keplers senaste bok, Lazarus. Var ett tag sen den kom ja men läste den nyss.
Vad tror ni, dog Saga på slutet? Är det döden som kommer eller en person (Joona/Bävern?)
Eftersom det var lite ludddigt skriver, undrar om det var av en anledning.
Vad tyckte ni om set, blev ni chockade? Jag trodde nog inte lillasystern skulle dö, känns ovanligt i den sortens film och böcker.

Slutet kändes mer som en cliffhanger så vi skulle köpa nästa bok.

Oj, nu var det ett tag sedan jag läste den (och har läst massor av deckare sedan dess), men jag minns att jag trodde att Saga dog.

Jag tror definitivt hon dog! Joona sa ju att det skulle hända om hon gjorde som Jurek sa. Och Joona har ju alltid rätt ?? tycker de böckerna börjar bli lite fåniga

Samtidigt så gillar jag verkligen tempot i dem. Har inga problem med att det är mycket blod och splatter.

Jag är en kändis!

Jag är en katt!

Kattpaow?

Godkväll! Jag är övertygad om att ni hade en viss personlighetstyp runt er på nåt sätt i er ungdom (klasskompis, vän, kollega eller liknande) ;
Ni vet när man är ett gäng kompisar, och en av dem försöker klistra sig fast vid en av tjejerna och gör den till hennes. Försöker hålla armkrok med personen konstant, skratta åt allt den säger och smöra som fan för personen. Och det grundar ju sig i en otrolig osäkerhet där personen försöker passa in och få en bästis. Jag hade en sån tjej i min klass när jag gick i gymnasiet, som gjorde allt för att komma emellan mig och min vän,drog iväg med henne, köpte saker åt henne och bara försökte köpa sig till att bli favoriten.

Jag har nu börjat ett nytt jobb (är ni 30 år) där jag märkt att en av tjejerna ÄR denhär typen i vuxen ålder och jag vet INTE hur jag ska hantera det. Vi är ett gäng på 4 tjejer där en av dem försöker ’paxa’ en av vännerna, igår tog hon tag i henne och sa ’hon är miiiin’ och skrattade och gick med kompisen. Och det som stör mig är att en sån otroligt osäker person försöker få en kompis för sig själv, och beter sig som man gjorde i lågstadiet. Frågan är hur jag ska göra? Ska jag ifrågasätta hennes beteende då jag tycker det är barnsligt? Ska jag skita i det och hoppas det går över? Det verkar som att ingen verkar se detta förutom jag.

Prata med dom andra tjejerna om dom upplevt samma sak, åtminstone den fjärde tjejen som alltså inte blir ”favoriserad”. Upplever dom samma sak kan det ju bli lättare, speciellt kanske om den tjejen som blir ”ivägdragen” tycker det är jobbigt, då kan hon ju lättare backa å säga ifrån, snarare än att du ska göra det – som troligen kommer uppfattas som svartsjuk.

Finns nog inte så mycket du kan göra åt saken så länge det inte är dig hon paxar, förutom att kanske ta upp det med personen i fråga och se om hon upplever det som ett problem att bli ”paxad”.

Men gud.. Bry dig inte om henne. Är den omskrivna kompisen din/er allas kompis kan inte den andra tjejen sno henne.
Låter som att det är du som tänker så som man tänker när man är i lågstadieåldern. Bara synd om tjejen som känner behov av att ”markera” en vänskap så. ?

Du ska göra det vuxna dvs ha överseende 🙂

Det är ju snarare du som verka tro att man kan äga andra människor och tänker som man gjorde i skolan. Man kan sno en annan människa sådär ? vill de umgås privat ibland så låt dem. De kanske trivs ihop. Vill inte den andra kollegan umgås med henne ensam så är det upp till henne att säga ifrån.

Man kan inte sno en annan människa sådär* skulle det givetvis stå.

Ska resa bort några veckor till solen, men har sådan ångest och oro över det hela… och jag vill nästan bara skita i det.

Förstår bara inre varför jag får sådan här känslor.. har ni några tips på hur man underlättar det?

Varför ska du åka då?? Det är ju fint att semestra här i Sverige också!!

Spelar ingen roll om det är Sverige eller annat land :), får samma känslor om jag bara ska åka 4h till svärmor 🙂

Resfeber?

Jo misstänker att det är det, vet att jag hade grym resfeber som barn. Men sen lugna det ner sig i tonåren men nu för några år sen börja det så här, det är så pass att jag inte kan sova alls natten till resdagen >.<. Så man blir rätt slut.

Beror nog på hur dina tankar går. Men läs på mycket om resmålet och titta på vloggar från när folk har varit där så det känns peppigt och kul att åka dit?

Det är bra tips :).

Mina tankar är oftast katastrof som tänk om hemmet brinner ner när vi är borta.. tänk om det blir inbrott (skulle helst packa med mig allt jag äger och har).
Tänk om sambon blir mördad (ska jobba i sommar så hen följer ej med).

Alltså enbart katastrof tankar och jag försöker så in i bergen att släpp dem. För jag tycker ju det är skönt och trevligt när jag är där. Men precis veckan innan pågår allt detta i huvudet och det gör mig smått galen, och jag verkar ha svårt att få det sluta.

Jag hade också oro- och ångestkänslor inför min solsemester, men det försvann när jag väl kom fram till resemålet. Intalade mig att det skulle bra och välbehövligt för kropp och själ. Det visade sig bli min bästa semester till slut. Är nu hemma sen några veckor tillbaka och saknar mig ihjäl efter stället.. men fan vad bra jag mår! Att komma ifrån vardagen kommer göra dig gott.

Tack, jag tror det med att det känns super efter. Bara skit med oron och ångesten före ?
I bland känns det som om det hade varit bättre att bli sövd under resans gång haha 🙂

Jag är precis likadan, jag får sådan ångest och resfeber innan jag ska åka och önskar att jag slapp. Men jag vet att det bara är ogrundad resfeber. Det är bara att härda ut, jag vet att så fort jag kommit fram dit jag ska så försvinner det. Det hjälper att jag vet vad det är, att det är ogrundat, och att det går över.

Har funderat mkt kring detta med utseende och fixering kring utseende. Jag har på det senaste börjat bry mig extremt mycket, gått ner 20 kg och opererat brösten. Nu vill jag operera näsan och göra fillers, inser själv att det börjar gå för långt och jag kommer troligen ”aldrig bli nöjd”, men var drar man gränsen? ”Alla” (i princip) sminkar sig ju och fixar håret, pga utseende? Har snygga kläder pga utseende? Gör man operationer får man dock kritik och ”du måste lära dig att älska dig själv”.

Jag undrar genuint vart man ska dra gränsen, är det vid ingrepp?

Skit i vad andra tycker och känn efter var din gräns är.

Frågan är: kommer du verkligen att bli lyckligare av detta? Som du säger, kommer du vilja göra mer och mer? Samt, det måste bli väldigt dyrt?

Tycker du ska fråga dig själv varför du vill göra dessa ingrepp. Har själv op näsan och ja, det gjorde mig lyckligare. Men det var enbart för min egen skull och för att jag inte orkade lägga ner energi dagligen på ett komplex jag inte kommit över på 20 år.

Är det för din egen skull, kör! Men gör det inte för att det är så samhället anser att det är så du borde se ut.

Kanske prata med en terapeut eller psykolog om detta så att du får hjälp att se vad som driver dig och kunna sätta gränser!

Hej! Har börjat dejta en kille för ett litet tag sedan. Vi har bara träffats tre gånger än så länge men har väldigt bra kemi och har skrivit ihop i ett par månader så vi känner varandra väl ändå.
Vi har inte riktigt pratat om var vi är eller så, och nu ska jag flytta till ett annat land. Dock bara 2,5 timme bort från där han bor. Men jag vet ju inte var vi står, vi har inte dejtat jättelänge men jag tycker om honom och tror på att det kan bli något mer. Nu till frågan: Ska jag fråga honom vad han vill och känner? Och hur ska jag göra det? Eller är det alldeles för tidigt?

Varför ska du flytta till ett annat land? 2,5 h är ju inte så bara

Glöm honom. Förlåt. Ni har just ”hittat” varandra så det är lättare att glömma, gå vidare och börja om. Distansförhållande håller bäst om man redan har en stark relation innan flytt, enligt egen erfarenhet.

Följ hjärtat men detta är mitt råd. Kram.

Skulle tagit upp det. Särskilt om det är något som oroar dig.
Jag och min sambo pratade mycket om vad vi ville i början, vi hade dock inte bråttom så det var mer generellt om vad vi ville få ut och göra av livet.
Ta upp det lite försiktigt och säg att det här kanske är lite tidigt men..?
Känns, när jag läser här, som om folk överlag inte pratar ordentligt med varandra?

Jag och min kille bor 2h ifrån varandra (visserligen i samma land) och vi ses varje helg. Vi har varit ihop i fem år snart.

Har provat en del olika dildos. Varje gång sugs den fast som om det blir vakuum i mig. Går knappt att få ut. Provat med glidmedel o hjälper inte. Någon med tips?

Oj, aldrig upplevt. Men du kan omöjligt vara den enda. Vad använder du för glidmedel? Testat silikonbaserat?

Ska kolla om det är silikonbaserat, annars ska jag testa det. Tack för tips!

Använd inte silikonbaserat glid om leksakerna är gjorda av silikon eller cyberskin. Det kan förstöra leksakerna. Endast vattenbaserat bör användas till dessa material ??

Som sagt här så ska man väl egentligen inte använda med silikonbaserat. Vi har dock använt våra silikonleksaker med RFSU 50/50 silikon-/vattenbaserat i flera år och de håller fint.

Då har ni haft tur. Jag skulle inte rekommendera det.

/arbetar i butik med sexleksaker

Hände mig med!! Testa gummi material.. alltså mjukare variant.

Alla dessa människor som på olika sociala medier måste påpeka saker så som ”vem vill ens titta på damfotboll?”, ”det är som att titta på max allsvenskan”, ”varför har de smink?”, ”Fisher måste vara väldigt mycket flata” osv osv. Hur fan bemöter man dem? Finns det ett sakligt sätt att göra det eller ska man bara slå dövörat till?

Mata inte trollen.

”Vem vill ens titta på damfotboll” Svar: jag och en jävla massa andra
”Varför har de smink” Svar: för att dom vill?
”Fisher måste vara väldigt mycket flata” Svar: du måste vara väldigt mycket trångsynt

Tror på att svara väldigt logiskt men sätta på plats. Vilka idioter

De vill bara provocera. Bästa sättet att bemöta den typen av människa är att ignorera.

Jag slår dövöra så att de verkar vara knasbollar som pratar med sig själva.

Tips på träning inför polistesterna? 🙂

Har hört att svensk- och mattedelen är rätt avgörande

Hej! Jag kan hjälpa dig! Är det fystesterna du tänker på?

Vet att jag frågat detta tidigare, men skrev nog för sent på senaste ÖS så provar nu under golden hour istället…

Någon här med erfarenhet av pessar?

Har varit tillsammans med min man i 7 år, lämnade min familj för att vara tillsammans med honom. Redan 2 veckan fick jag reda på att han fortfarande pratar med sin ex som fortfarande hade känslor för honom. 2 år efter ringde han sin mamma och bad henne hitta en annan fru till honom för att jag inte var den han trodde jag var( anledningen var för att jag ville studera först sen få barn). 2 år senare fick vi vår dotter. Och under resterande år har det bara varit jobbigt men jag har bitit ihop. För 3 veckor sen snackade han skit om min familj som hela släkten fick reda på. Jag undrar nu om denna mannen är den man jag lämnade min familj för. Vad ska jag göra? Har jag förstorat något? Jag är muslim men inte helt troende. Att skiljas är väldigt dåligt inom vår kultur speciellt när tjejen själv valt mannen.

Men han ringde sin mamma och ville hitta en ny fru? Låter fruktansvärt. Har du ingen kontakt med din familj? Jag hade gått efter mina känslor. Men jag är inte muslim och ser inga konstigheter med att separera.

Men vad tror du själv? Klart han inte är värd det. Men, du verkar ju redan ha lämnat din familj?

Hon måste ju syfta på att hon lämnade sin urspungsfamilj (och valde man själv som hon skriver) inte att hon skiljt sig tidigare.

Kan du lämna på egen hand, Lämna!
Be om hjälp av kvinnojour där du bor för att få hjälp och stöttning! Du är såklart värd all lycka, ingen ska vara i ett destruktivt förhållande.
Lycka till!

Han kommer ta min dotter ifrån mig det är min enda rädsla

Varför skulle han ta dottern ifrån dig? Delad vårdnad är väl ett bra alternativ?

Vi har delad vårdnad han har ändå hotat mig med det, att jag aldrig kommer få se henne om jag gör något dumt

Skaffa bevis på detta råder jag dig då. Spara sms spela in samtal osv.

I Sverige har ett barn rätt till sina föräldrar om en förälder hindrar detta eller har dessa avsikter så kommer rättsystemet stötta dig.
Han kan inte med lagens stöd ta ditt barn. Så du måste trygga att det inte kan hända.

Så, samla bevis! Ladda ner app som spelar in mobilsamtal så du kan fånga om han eller någon annan hotar dig.

Läs på om vårdnad,umgänge mm
Finns bra sidor om detta,googla, ring familjerätten och be om råd och någon kvinnojour.

Kolla pappabarns hemsida de tar upp mycket om olika sidor och kring varför det är viktigt att inte vara naiv och att skaffa bevis.

Lycka till!

Han får inte ta din dotter ifrån dig, det finns lagar och regler han måste följa. Det låter som att du behöver råd och stöd, det kan du få av kvinnojour. Lycka till ❤️

Därför skall du ta hjälp av en kvinnojour eller liknande, jag förstår din rädsla. Men enl svensk lag så har han ingen rätt att ta ditt barn ifrån dig. Ta hjälp och råd av en kvinnojour som kan sin sak, och berätta för dom hur du känner och vill göra. Dom står på din sida och vill ditt och barnets bästa.

Du lämnar alltså självmant din egen familj för en främling och blir sedan sur när han talar illa om dem? Du satte ju ribban låg för hur mycket du respekterar och värdesätter ditt kött och blod.

Du verkar ung och vi gör alla dumt. Vi tror att kärleken är allt. Tvi får vi när fjärilarna dör och rutinen tar över. Jag älskar min man men jag bestämmer samtidigt hur mycket respekt jag förtjänar. Säg alltid ifrån om han säger/gör något opassande. Varning första gången och packa väskan och lämna andra gången. Är lägenheten din då ska han ut tills han insett hur vidrigt han betett sig. Är lägenheten hans då skaffar du en egen. Som kvinna ska du alltid ha en trygg fästning att kunna skydda dig bakom. Inga offer som kastas ut på gatan här inte. Vi måste tänka på oss själva och försöka agera med ”worst case scenario” -i bakhuvudet.

Nu var du den som sänkte din egen familj i hans ögon men det ger honom inte rätten att tala illa om dem, speciellt inte bakom ryggen på dem med deras eget barn.

Var de dåliga mot dig? Om inte så kanske de förlåter dig och ”tar tillbaka” dig? Du kanske kan bo hos dem ett tag och fundera? Glöm skilsmässa och fundera på lösningar. Om du inte finner en endaste lösning så får du bita i det sura äpplet och skilja dig. Det är inte haram att skilja sig inom islam men gör det bara om du inte tror att ni kan ta er igenom detta och framtida problem på ett sansat sätt.

Ta hand om dig och lär av dina misstag. Vi begår alla misstag men det vi lär oss är värdefullt att ha i bagaget.

Inom vår kultur och religion är det viktigt att respektera de äldre. Jag lärde känna honom 2 år innan jag gifte mig med honom. Han sa alltid att jag kommer göra allt för att vinna din familjs respekt osv. Jag var 18 år då och 20 när jag gifte mig med honom. Ja det är mitt fel att han beter sig så mot min familj. Borde aldrig ha lämnat dom för honom.

Jag har alltid sagt ifrån då han pratat illa om min familj, han har då börjat igen så fort han fått en ny tillfälle.
Vi äger en lägenhet tillsammans. Jo jag vet att det inte är haram att skilja sig, men jag började få bra kontakt med min familj igen för ett år sedan. De vet hur han är, att han inte respekterar dom samt att han bara hör av sig så fort han eller hans familj behöver hjälp med något. Jag vågar inte skilja mig för då kommer min familj inte vilka ha kontakt med mig alls. De kommer att säga att Jag valde honom då ska jag bara bita ihop och inte skämma ut dom ännu mer. Allt blev rörigt nu hopps du förstår ändå

Jag vet inte vilken kultur du kommer ifrån men du behöver får hjälp med din självrespekt. Den är än viktigare än respekt för äldre.

Din man kan hota bäst han vill men han kan inte ta din dotter ifrån dig. Det kan lagen hjälpa dig med. Det här låter definitivt som kulturell problematik, inte religiös. Du behöver öppna upp för en kvinnojour, terapeut, eller liknande. Det är totalt meningslöst att slösa ditt liv på en man du inte vill leva med. Gör dig själv en tjänst och värdesätt dig själv.

Du behöver inte informera din familj om dina planer på skilsmässa, det kan du göra när du väl lämnat. Låt inte andra diktera villkoren för ditt liv. Kämpa för dig själv!

Tack för att du tog din tid och skrev! ❤️

Vännen, jag skrev ett långt svär som fastnat. Hoppas du orkar läsa det sen när det dyker upp.

Jag förstår. Jag får ont i hjärtat när jag läser vad du går igenom.

Du har en dotter att tänka på, och dig själv såklart. Hur mår du? Tror du att du kan förlåta honom och fortsätta vara tillsammans med honom?

Nu har du tyvärr inte stått upp för dig själv så det blir svårt att ändra på den vanan över natten men försök. Nästa gång han säger något illa om din familj då svarar du ”tala aldrig illa om min familj igen, de talar inte illa om dig”. Var stenhård! Håll ögonkontakt tills han vänder bort blicken. Sen går du iväg. Skulle han svara typ ”din familj är si och så” eller ”håll tyst” då stirrar du honom i ögonen i några sekunder. Kolla med en stark blick och andas långsamt 3 gånger. Säg ”tala inte illa om min familj, sista gången jag säger till dig”, fortsätt stirra och gå sedan iväg. Skrik inte. Gråt inte. Gå bara iväg och var kall ett tag. Han behöver inte be om ursäkt men OM han talar illa om dom igen i framtiden då stirrar du bara, går upp och plockar fram väskan. Säg ”hör inte av dig om du inte har något vettigt att säga”. Sen frågar du ”ska jag packa ned dina kläder eller mina?”.

Beroende på hur han svarar så vet du också ditt värde. Om han ber dig lämna då lämnar du för evigt! Om han ber dig sluta överreagerar eller att ingen lämnar då säger du ”jag varnade dig två gånger, det blir ingen tredje, ska du ut eller jag?”
Om han lämnar lägenheten då får du sitta och tänka några dagar och samla dig. När du är redo så ber du honom komma. Ni sitter och pratar. Du förklarar TYDLIGT hur din familj är helig mark och att du aldrig något sin vill höra något om dem från hans mun.

Du måste vara stark. Snälla, tro på mig. Så ska du göra oavsett hur han beter sig. Om han talar med sitt ex då frågar du rakt ut ”ska du bo hos henne eller mig? Bor du här då vill jag inte höra hennes namn eller se hennes namn på din telefon”. Om han inte respekterar detta- lämna!

Du är ung, bara 27, hitta din styrka och glöm alla som hellre ser dig nedtrampad och kränkt än att du vanhedrar deras namn. Om din familj är villiga att låta dig behandlas som ett djur för hederns skull, glöm dem. Flytta iväg med ditt barn. I Sverige får du lätt ensam vårdnad om dottern och så får pappan träffa henne så ofta han vill.

Jag menar,du är bara 25 år.

Men varför är det ditt fel att han talar illa om din familj? Kanske förstår jag inte din kultur men vad menar du med att ’lämna din familj’. Det gör man ju alltid när man blir vuxen och träffar någon. Förstår heller inte ’Hej’s kommentar om ’Du lämnar alltså självmant din egen familj för en främling och blir sedan sur när han talar illa om dem?’. Låter mycket konstigt. Menar du att du gifte dig mot deras vilja? Isåfall varför skulle de inte vilja ha kontakt om du skiljer dig?

Jag håller med många andra här att du behöver prata med någon utomstående på t.ex kvinnojour som kan hjälpa dig tänka igenom det hela. De kan också hjälpa dig förstå lagarna och att han inte kan ta ditt barn. Skilja sig är absolut en möjlighet. Man måste inte må dåligt och försöka hitta massa lösningar om det inte är ett bra förhållande. Det låter hemskt till exempel att han ville ha en annan fru för att du ville studera innan du skaffade barn, och att du behövt bita ihop alla dessa år. Stå på dig och var modig! Kram och lycka till!

Religion. En sån märklig sak.
Vet inget annat som förstör så många familjer eller får folk att tro på så mycket skit.

Enligt din tro så är det dåligt att skilja sig.

Vad säger din tro om det sin man gör mot dig?

Alla måste lära sig att religion är ett jävla hitte på. Det står t.ex ingenstans att kvinnor måste täcka sig eller att mannen ska styra över kvinnan. Det är en förlegad syn på mänskligheten. Tänk om alla bara hade sunt förnuft!

Faan vad trött jag är på religion!!

Var bara tyst är du snäll.
Du har ingen aning om något. Dessutom, vem har bett om din åsikt ang ens personliga klädval?

Detta handlar mer om kultur än religion det hade du insett om du inte vore så färgad av hat och ignorans.

”Var bara tyst”
Skulle kunna säga samma sak till dig. Hade du kunnat komma med konstruktiv kritik hade jag tagit dig på allvar men du är förmodligen inrutad och kan inte se vissa saker för vad det är. Du kommer kanske dit en vacker dag.

Vad är det för skitkultur som trycker ner andra?! Allvarligt talat.

Jag orkar inte. Lycka till med allt.

Och du som ger goda och fina råd till ovanstående…som du säger, kultur och religion är olika saker, men blanda in lite sunt förnuft och vips så kan människan kanske ha en egna känslor eller en egen vilja? Oavsett om man är präglad av kultur eller religon…
Är det sunt att man som kvinnna (eller man) oavsett kultur eller religon / ska leva i ett förhållande, som är osunt och där man är olycklig?

Du får gärna läsa mitt svar. Jag uppmanade kvinnan att lämna om hon inte ser en ljus framtid men mannen i fråga. Så nog har jag ett sunt förnuft, eller hur?

Om du syftar på att hon saknar ett sunt förnuft så tror jag mer att hon är orolig och rädd. Det påverkar ens förnuft negativt tyvärr.

Det syftade jag inte på…utan som jag skrev ovan så bör hon söka sig till någon slags kvinnojour som jobbar med detta dagligen. Där kan hon förhoppningsvis finna styrka och få råd i hur man går vidare i detta.
Utan det var ditt svar till M som fick mig att reagera. Man får uttrycka sig att man är trött på religon och kulturen som kommer med den. För just dom två sakerna bedrövar så många människor på lycka.

Gud vad jobbig situation. Hopps du kan finna ett sätt att lämna din man. Skickar massa ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Hej!

Jag vet vad du går igenom och jag gifte mig också ungt och lämnade min man förra året (2 barn).

Din familj kommer stötta dig om du berättar att du mår dåligt, lita på mig! Du är deras dotter oavsett vad. Lämna skithögen med huvudet högt och studera och lev det liv du drömmer om. Du behöver inte honom om han ska behandla dig som skit. Jag stod ut med massa skit pga kultur men sen kom jag på att jag måste göra mig själv lycklig inte alla omkring. Vi alla ska dö, försök att göra DITT liv till det bästa. Och din dotters 🙂

Börja med att gå till din familj eller ring kvinnojouren. Bit inte ihop!!!!

Kram.

Alltså när ska ni sluta ta era störda kulturer till Europa? Han bad sin mamma hitta en fru åt honom, alltså haha orkar inte.. ja, jag låter skit elak men seriöst, du lever i Sverige, som man bäddar får man ligga. Tror inte su var helt omedveten om hans mentalitet.

Blir oroad för att det verkar finnas heder inblandat? Det finns hjälp att få, förmedlar gärna min kontaktinfo och hjälper till med det jag kan!

Nån kvinna som vill hitta på något utan krav. O förpliktelser ?

Vad menar du?

Nått skoj utan några krav eller förpliktelser bara njuta av livet som vi lever här och nu

Vänta, jag ska bara gå och spy litet.

nej

Jag kan hitta på något, men inte med dig. Tönt.

Inga krav och förpliktelser? Fråga din mamma.

Låter som en taffligt skriven kontaktannons i Lektyr, alternativt FIB aktuellt. Kära nån, nu är du ute på väldigt fel plats och trålar. Olycka till!

Kom att tänka på att jag brukade skriva mycket brev för några år sedan. Brevvänner jag haft genom tiderna har alla bara slutat svara. Vi borde göra det här med brevskrivning populärt igen!

Ooo ja älskade brevskrivning när jag var yngre,håller helt med dig! Använde mig även av postcrossing.com om någon här känner igen det?

Gillar fortfarande brevskrivning och vykort men;
– få/inga svarar
– kommer ens allt fram ordentligt? PostNord har det ju lite kämpigt ?
– portot är dyrt, särskilt brev till utlandet.

Vad negativ jag lät. Klart brevskrivning ska bli poppis igen! ?? Vill minnas att jag använde mig en del av klistermärken också i breven.

Jag har haft en idé att skicka tillbaka vissa brevsamlingar till forna brevvänner. En del jag brevväxlat med har ju sin uppväxttid med tankar och känslor inpräntade i de där breven, en kanske kan fylla ”hål” för vissa liksom.

Klistermärken!! Hade en massa gamla klistermärken från när jag var liten hemma som kom till användning genom att jag satte dem på spetsen av flärpen på kuvertet eller hur man nu ska beskriva det.

Jag bad faktiskt min kompis skicka tillbaka mina gamla brev. Cringe på hög nivå att läsa igenom allt det jag skrev när jag var 11…

Finns en app för det … Sök på ”Slowly” på Apples iTunes Store eller vad det heter (iPhone och iPad). Häftig app!

Tack för ett underbart tips!

Tack!!

Jag hade en brevvän när jag vad liten, jag skrev till henne efter att hon lagt ut en annons i KP. Vi skrev i flera år men det rann ut i sanden. Vi bodde 15 mil ifrån varandra så vi sågs aldrig, inte förrän det var dags för mig att föda barn och hon arbetade på BB. Det var lite häftigt.

Magiskt! Jag hade också en KP-brevvän när det begav sig. En gång om året kunde man skicka in ett brev där man presenterade sig själv. För att kunna matcha folk med samma intressen hade KP skapat ett kodsystem där en viss bokstav symboliserade ett visst intresse man hade. Utanpå kuvertet skrev man då alltså en egen kod som man skapade utifrån detta system. En person fick ens eget brev, och själv fick man någon annans brev, så då fick man två brevvänner på en och samma gång. När jag gjorde det så glömde den jag fick brev av först att skriva sin adress på kuvertet, så jag kunde inte svara henne. Den andra som fick mitt brev hade jag kontakt med i några månader, men sedan rann det tyvärr ut i sanden.

Förhandlade om min lön på mitt sommarjobb i veckan. Stod på mig och fick mkt högre timlön än förra året. Jag var först riktigt glad och nöjd men nu har jag ångest och typ skäms att jag begärde så mkt. Alltså missförstå mig inte, är asnöjd men känner typ att jag inte förtjänar det? Alltså varför känner jag såhär???

Det var arbetsgivaren som godkände din begäran…då kan/ska DU inte ha ångest över något! Hade du inte fått det, så förtjänade du inte det. Nu har du fått det, och då förtjänar du det.
Grattis och släpp det!

Självklart förtjänar du en bra lön. Heja dig som satsade och vann. Du är värd varenda öre!

Tack hörrni❤️

Vad tycker ni om namnet Helge?

Älgen Helge 😀

Min gammelfarfar hette Helge. Har inte tänkt så mycket på namnet i sig, men om du tänker till ett barn? Jag tycker det skulle vara väldigt gulligt =)

De flesta jag frågar säger älgen, haha. Men jag har fått dille på det namnet av någon märklig anledning! Tycker verkligen det är jättegulligt. Om inte i förnamn så måste min framtida son åtminstone heta det i mellannamn. Just nu finns det inget annat pojknamn jag känner starkare för.

Älgen! Farsan brukar få den tidningen.

Strax innan min morfar dog träffade jag en kille. Berättade det för morfar som frågade vad han hette. När jag svarade att han hette Niklas sken morfar upp i ett leende. ”Tur, jag var rädd att han skulle heta Helge!”

Var ju inte svar på din fråga. Men jag kom att tänka på det i alla fall ?❤

Namnet har jag inte så mycket åsikter om. Fint skulle jag nog säga ändå.

Lyssnar på pod om Knutby-dramat nu så tänker bara på Helge Fossmo ?

Varför har Sheila Arnell slutat blogga?

Ja, det var ett hastigt sätt att knyta ihop säcken på måste jag säga. Kanske någon familjemedlem som blivit sjuk eller gått bort

Jag fick i veckan diagnosen GAD. Finns det nån här som har det som vill prata om det? Skulle bli så tacksam. Håller på att gå under och ångesten förstör mig. Samtidigt som man försöker ta hand om hem, bebis och jobba på det. Orkar inte mer!!!! Och speciellt inte att behöva vara ensam i detta.

Jag har det. Vad funderar du över?

Hur ter sig din oro och ångest? Och vad handlar din oro och ångest om för det mesta? Äter du medicin, isåfall vilken? Har du partner och/eller barn? Tack på förhand!

Gad är urjobbigt och man är ju tyvärr också rätt så jobbig och oskön att leva med i perioder när man oroar sig och förmanar och har sig. Haft i många år – mkt värre efter att jag blev mamma. Oron/ängslan/ångest åt upp mig inifrån. Tänkte nästan inte på ngt annat än att oroa mig för allt möjligt – dock inga problem att sköta jobb och vänner osv. Testat KBT men hjälpte inte mig (hjälper säkert en del) men det som faktiskt hjälpt bäst hittills är: magnesium, zink, probiotika, c-vitamin, MSM och johannesört. Sjukt men sant. Gå till en homeopat eller zonterapeut (dvs seriösa) eller näringsfysiolog el dyl och känn hopp! Det går att göra ngt åt. Man måste hitta sin egen väg men jag (personligen) tror jag att om kroppen är stressad och obalanserad och urholkad på näringsämnen så stressas hela systemet. Läs typ tidningen Kurera och andra hälsoartiklar på nätet och se andras framgång genom bra kost och motion, kosttillskott. Lycka till! Du förtjänar att må bra! Det kommer att gå bra!

Hej! Har tyvärr gad som eskalerat efter varje barn (Har 2). Min oro och ångest rör hälsa. Är en hypokondriker. Mest fokuserad på mig själv. Alla känningar och förnimmelser i kroppen tolkar jag som cancer (eller annat otäckt). Skäms mycket och söker inte vård. Mår ohyggligt dåligt. 20 ggr KBT men fungerar inte.

– VANDRING –

Tips på era favoritbyxor när det kommer till vandring! Tänker mest vår/sommar/höst så ej för varma utan har isåfall hellre underställ vid behov. Måste ha bra ventilation och får gärna tåla lite regn så att man inte behöver dra fram regnbyxorna på direkten utan met vid spöregn! Vill ha slitstarka byxor, och bonus om man kan göra om dem till kortbyxor! Behöver ej ha fickor.

Jag har ganska smal midja (70cm) men bredare höfter (105cm) så gärna byxor som funkar för detta.

Jag använder alltid olika modeller från revolution race/fritidsfabriken och jag tycker att de är slitstarka och bra. Jag använder mina dagligen i stallet och håller år efter år.

Tack för tips! Någon speciell modell?

Har en liten som precis fyllt två.. det ända jag kan tänka på är att få bli gravid och ge henne ett syskon. Känns verkligen som att mitt uppdrag i livet är att vara mamma. har mirena hormorspiral, någon som tagit ut den för att bli gravid? Hur lång tid tog de?
Ha en fin kväll <3

Ja det är så underbart att vara mamma! Har själv en tvååring som fyllde år i tisdags & lillasyster är beräknad den 22 augusti ?

Jag hade kyleena hormonspiral (tänker att det är samma koncept som mirena) och tog ut den runt 20 november -18. Hade sex från den dagen, ägglossning 1 december och plussade 16 december. Men med det sagt betyder inte det att det går lika snabbt för alla. Jag tror bara vi hade otrolig tur som lyckades pricka rätt?

Mitt tips är att ta ut spiralen om ni är redo, ha sex utan krav (med krav menar jag att det måste bli en bebis vid ÄL). Det händer när det händer och är den största gåvan?

Men åh, grattis till bebis. Ja, ska nog ringa bm på måndag o få den uttagen, funderat på de sen i mars så nu är de dags o slå slag i saken. ? ja verkligen det finaste! Längtar så, och tack fina för svar.

Åkt på herpes. Fick ett återfall efter 12 dagar?! Nån som varit med om liknande? Behöver jag byta medicinering? Får fan panik på skiten.

Herpes ”försvinner” ju aldrig men det brukar väl gå i skov? Har det inte själv men en kompis har och hon brukar få det 2 gånger per år, alltid runt samma tid på året..
Visste inte att man kan få medicin för det? (Låter säkert dum i huvudet nu men.. ?) Men rådfråga läkare kanske? Om medicinen hjälpt tidigare men plötsligt slutat funka kanske du kan få nåt annat.

Nä precis. Det försvinner aldrig, men vissa slipper besvären efter första utbrottet, vissa slipper aldrig det osv.

Jag har fått det av mitt ex (han berättade det efter det tog slut), han får det runt samma tid med. Men jag fick första utbrottet för två veckor sen, igår upptäckte jag nya ?

Tänker om tabletterna inte hjälper tillräckligt. Ringde VC och gyn igår och blev inte klokare. Tänkte om nån har erfarenheter av liknande, om det hjälpte att byta tablettsort.

Jag fick en 10-dagars kur för att minska besvären. Och en 5-dagars ifall jag fick återfall, vilket jag fick nu men jag får panik över om jag kommer få det igen ?

Har fått värmeslag, tips på vad jag kan göra? Är sjukt trött, ingen aptit o har fruktansvärt ont i benen också

Ett par kalla öl och en bra bok? Netflix går bort, sorry.

Drick vatten och soooooov. Du mår bättre imorgon ?

Drick vatten, inte alkohol. Alkohol gör dig uttorkad snabbare.

Hej!
Bara nyfiken om någon varit med om något liknande, den 11e april var jag på mitt sista utredningsmöte med min psykolog, den 23e april är det dokumenterat i min journal att jag har fått diagnosen EIPS (Emotionellt instabil personlighetsstörning). Idag är det 6e juli och jag har fortfarande inte fått nått möte/samtal om min diagnos och vad den innebär samt vad vi ska göra (läst i journalen att jag är satt i väntelistan till dbt).
Min skolkurator ringde och skällde ut de samt tjatade så har fått ett läkarmöte 6/8 samt fått mina mediciner förnyade (åt de sista i augusti).
Känner mig väldigt hjälplös, är extremt destruktiv och har väldigt mycket jobbiga tankar, vet inte var jag ska vända mig.

Någon som följer dramat kring Jaclyn Hill och hennes helveteslansering med förorenade läppstift. Hon har raderat alla sociala medier och hennes mamma skrev på instagram att hon behöver ha tid för sig själv, men kommer lära från sina misstag. Sjukt spännande med tanke på att läppstiften kan vara farliga!?

Samma visa som varje gång med henne. Offerkoftan åker på rätt lätt där. Alltid något fel på det hon lanserar, vilket följs av att hon skyller på någon annan.

Ja men eller hur! Har du sett hennes ”apology” video? Har kommit upp en del videos som får testsvar från labbar, en hade inga spår av förorening. Det var nästan lite tråkigt.

Ni som ska på Vi som älskar 90talet, eller ni som har varit, vad ”ska” man ha för kläder? Ska man klä sig i lite 90tal-ish? Behöver lite inspiration, jag vet bara att jag ska ha mitt gamla tattoohalsband men det kan nog vara bra om jag har något mer än det?

Wow, vad är det?!

Googlade precis! Wow vilken grej.
Blir fan Helsingborg för mig. ”BOOM, BOOM, BOOM, BOOM!!”

Gud ja! Kör all in! have fun!

Jag ska dit i Göteborg nästa helg! Kör vanligt smink men lite 90-talsklädd och ofc choker! Ska bli skitkul 😀

Är jag för ung för barn? Hur vet man att man är redo?

Hej, jag ber förväg om ursäkt för lite familje-livs-varning hehe.

Jag är 23 år gammal och har sedan jag vad 18 är gammal stått på egna ben. Jag och två vänner startade eget på gymnasiet och har sedan dess haft en stabil ekonomi och ett relativt vuxet liv. Så länge jag kan minnas har jag älskat barn, så länge jag kan minnas har jag längtat efter att bli mamma.

Jag och min sambo har varit tillsammans i två år och har ett väldigt bra och kärleksfullt förhållande. Vi båda pratar ofta och mycket om hur mycket vi längtar efter att bilda familj, om hur fantastiskt det kommer vara att få barn tillsammans.

Jag har p-ring och bör därför inte kunna bli gravid. Jag tänker och känner dock att om jag mot förmodan skulle bli gravid så skulle jag vilka behålla. Eller såhär: jag vill ha barn men är rädd för att jag är för ung. MEN. Är jag rädd för att jag på riktigt är för ung eller för att jag är ung i andras ögon? För att normen säger att jag borde vara äldre?

Finns det någon här som går/gåt i samma tankar? Eller någon som fått barn som ung? Dela gärna med er ❤️

Man bestämmer själv! Är man redo så är man. Jag fick mitt första barn en månad efter jag fyllt 22 och mitt andra när jag var 24. Idag har jag en 10 och en 8-åring och är så glad att jag är ung fortfarande och gjort bort småbarnsåren. Njuter till fullo!

Tycker inte 23 låter för ungt. Vet många som fått barn i den åldern. Tror inte folk hade reagerat speciellt mycket

Vänta!! Forskning visar att folk som är äldre när de får barn mår bättre i föräldraskapet/livet OCH att barn till äldre föräldrar mår bättre och får det bättre i livet. Beror på massor av olika saker men bland annat är man inte så mogen och vuxen som man tror när man är 23.
https://www.mabra.com/det-har-ar-basta-aldern-att-bli-mamma-enligt-forskning/

Upptäckte nyss att det fanns klistermärken på varenda planka som ska bli staket. Sambon har bara målat över dem för de var ”omöjliga att få bort”. Jag pillade lite och den gick av enkelt.
Så, nu är vi sura på varandra. Jag tycker det är sjölvklart man tar bort och målar ordentligt, det borde han fattat. Han är sur för det blir extrajobb och kommer ju inte synas efter några lager.
Just nu tycker jag han är en stor idiot!

Vad tillför män egentligen

Det är tvättid imorgon. Kl 08.00. Rent blir det! Och man ser till att sopa och göra rent ludd efter sig. Jojo.

Men så onödigt att bråka om. Bara för du tycker man borde tänkt på ditt sätt så har ju inte du automatiskt rätt. Lös det i normalt röstläge bara så blir allting bra. Man märker när någon tycker att man är en ”stor idiot”. Man måste inte göra allting till ett tjafs. Ibland kan man lösa saker genom att bara prata med varandra på ett trevligt sätt.

Exakt en sån sak min sambo också skulle kunna göra. I feel ya. Det enda man kan göra vid såna tillfällen är att påminna sig om att man älskar dom

Det finns ingenting som är fantastiskt med barn! Totalt meningslöst och onödigt! Har träffat mängder med barn och alla är lika illa! Det bästa vore om alla inte skaffade några alls! Tycker du ska läsa R. Dahls bok, Häxorna, så kommer du på bättre tankar. Lycka till!

Sett till en människas livstid är ju barn barn förhållandevis kort tid. Du har ju själv varit ett barn.

Jag vet! Det är ju oundvikligt, tyvärr. Antagligen var jag lika odräglig själv, under ett antal år. Har dock inga minnen från den tiden, men jag utgår från det!

Du kanske fortfarande är odräglig. Finns ju så mycket könstigt fölk där ute som krälar omkring och talar i gåtor. En gång träffa jag en skåning som ville bjue på dricka men hade inga muggar. Men i bakfickan hade han minst 10 stycken. Jodu, barn är märkliga.

Akta dig så du inte blir förvandlad till mus??

?Jag har alla tår kvar!

Ogillar ALLA andra barn men mina egna är det bästa som hänt mig.

Tips på rolig bröllopspresent?

Någon upplevelse kanske? Finns ju luftballong man kan åka eller göra egen öl och mängder med olika saker. Kan det vara något?

Behöver hårvårdstips! Har en period då jag tappar VÄLDIGT mycket hår. Finns det några hårinpackningar eller huskurer som hjälper?

Har hört mkt gott om Maria Nilas ”Head & heal”.

Hur kan nån vilja skaffa barn i den här hemska världen?

Undrar jag med.

Å tänk förr i tin. Då vare hemskare och ändå så är man här och klagar. Folk förr var ju inte riktigt kloka. De ä precis som de hade hopp om framtiden.

Varför kommenterar Angelica Blick både Kenzas och hennes mans instagram hela tiden? De följer inte ens honom?

Vad snackar du om? De följer visst henne och är hennes vän…

Kanske vill visa att hon känner de och vill därför dra till sig följare till sin insta.

Eller så kanske hon bara gillar/älskar/tycker mycket om & vill stötta eller gilla deras bilder och kommenterar. Alla har inte en dold agenda

Sorry, missade att de följde henne.

henne* menade jag

Är gravid och tappar hår, mina naglar är skit, min hud är fnastorr och jag blir andfådd av att gå upp för trappan.
Hade ju hoppats på att få lite tjockare hår och finare hy åtminstone men neeej… ?

/Mvh trött och gnällig

https://www.apotea.se/multivitamin-for-gravida-och-ammande-tabletter-90-st?gclid=Cj0KCQjwjYHpBRC4ARIsAI-3GkHzt0kvkGs7S3bUS8G91lguh0Yroi2eDjBsMv-HeSzBuXr-xBMpFncaAhClEALw_wcB

Rekommenderar verkligen dessa tillskott!

Lika bra att du är förberedd för man ser ut som skit ett bra tag när barnet väl kommer. Alla jag känner som blivit mammor (inklusive jag själv) är ungefär hälften så attraktiva ett år senare.

Jag vill bli friad till!

Min högsta önskan
O för MIG en kärleksförklaring utan dess like

Tänker…. vi lever så kort tid
O jag vill…

Men vill inte fria själv

Jaaaa jag har hintat men inget
Händer

Trodde han ville men börjar tveka eftersom inget händer

Tar på mig!

Sluta hinta. Låt honom göra det när det känns rätt för honom, om du nu inte är beredd att göra det själv.

Tar på mig?

Hej, Undrar om det är möjligt att få mens 3 veckor efter en abort? Jag menar, har jag då ens hunnit ha ägglossning under så kort tid? Samtidigt är det svårt att veta om det är mens jag har eller blödningar från aborten eftersom jag haft blödningar 3 veckor i sträck nu.

Hej,
Det kan helt säkert vara mens. Men jag hade rekommenderat dig att kolla upp det, ifall att det skulle var någon komplikation från aborten 🙂

Hur får man närstående att förstå att man är helt slut och inte orkar någonting?
Jag är deprimerad, har ångest, komplex posttraumatisk stress och orkar inget annat än att sitta.
Svårt att få folk att fatta att det tar enormt mycket på krafterna bara att städa hemmet, kliva upp på morgonen eller åka och handla. Ändå krävs det så jävla mycket av en. Ditten ska göras, datten ska göras, ”ut och rör på dig så mår du bra snart”, ”kan du hjälpa mig med det, det där och den här grejen?”
JAAG OOORKAAAAR IIIIINNNNTTEEE! Men då kallas det tydligen för ”dålig attityd”

Man säger det?

Inga problems. Where can I send her like minded people? In Sweden it’s very tuff to send people in the mail. We all have a story about going to kollo but you go there by buss. Or someone with big car. Postnorth is very unreliable. People will end up lost and on a terminal in Ockelbo mayby. Bye Bye.

She wants a like on her Instagram. Thats all folks. ?

Guccibag is there in the pucture tho. ?

Gucci is so boring though?

Känner att jag börjar få en sån destruktiv relation till alkohol. Eller, jag har nog alltid haft tror jag. Alltid fått extrem bakfylleångest och så. Men på senare år har det spårat ur. Blivit känslosam och arg, gjort bort mig sådär på riktigt. Orkar inte ens gå in på detalj. Känner mig så ensam om detta, som om jag är den enda i detta samhälle som har det såhär. Är över 30, känns som att en borde fått ordning på detta nu. Är det någon som gått igenom detta? Hur märkte ni att ni hade ett dåligt förhållande till alkohol? Hur blir det bättre?

Helt seriöst: sök hjälp. Du behöver inte klara det själv.

Känner igen mig till 100 %. Slutade med alkohol under åtta och ångrade mig inte en sekund. Var fortfarande ute på fester och dylikt men drack inte en droppe. I år började jag om och älskar fortfarande alkohol lite för mycket, precis som förr i tiden. Kommer nog aldrig kunna ha en normal relation till att dricka och lär sluta igen inom kort.

Kan man lära sig att hejda sig, eller är ens alkoholvana förutbestämd? Det jag menar är att jag kan ”findricka” men det är en mycket fin gräns mellan det och att det spårar ur.

Är man beroende så är man. I vissa fall är beroendet genetiskt betingat. Det finns i alla fall en ärftlig faktor som de flesta beroende kan vittna om. Har man en eller flera nära släktingar som är eller var beroende så är man sannolikt i riskzonen själv. Sen finns förstås psykologiska faktorer, omgivningens betydelse och den egna livssituationen som påverkar om man är eller blir beroende.
En sak är säker och det är att den som en gång slutat med alkoholen för att det blev bäst så kan knappast gå tillbaka till måttlighetsdrickande. Som du skriver ”spårar det ur” så fort den kritiska mängden passerats. Kroppen glömmer inte bort att man är beroende även om man inte aktivt dricker under en längre period.
Finns många vittnesmål om att nyktra alkoholister som gjort uppehåll på 20-30 år ramlar tillbaka väldigt snabbt till det läge som gjorde att de slutade med alkoholen för länge sedan. Trist men så är det.
Som du antyder är förmodligen det bästa att du slutar att dricka efter denna episod, återfall eller vad man nu vill kalla det. Efter ett längre uppehåll behöver du förmodligen mest en påminnelse om varför du inte ska dricka. Ett återfall behöver inte vara negativt utan kan vara bra för motivationen. Lycka till 🙂

Beroende är jag inte. Jag dricker sällan men dricker för mycket när jag väl gör det. Jag har klarat att dricka medelmåttigt i något år men har druckit för mycket det senaste året. Jag har ett stort kontrollbehov så minsta differens från mitt normala tillstånd är jobbigt. bestämt mig för att sluta på obestämd tid. Sen får jag se.

Jag kan också findricka. Med jobbet eller familjen. Är mest situationer när jag går ut med vänner när det spårar. Höll du uppe i åtta månader? Eller 8 år?

Tror att man inte ser så svart och vitt på beroende/missbruk längre, kan vara möjligt att moderera. Men tror att risken att man faller dit är stor. Det kräver sån extrem självdisciplin och en närvaro som jag tror tar bort njutningen.

Tror överkonsumtion är så mkt vanligare än man tror. Sök hjälp, prata om det och få både insikt o perspektiv, alt. sluta med alkoholen direkt men tror fortf det kanske är bra att prata om varför det blir som det blir. Känns som en överkonsumtion ofta kommer av någonting, kanske inte för alla, men de flesta. Går man över gränsen i ”vuxen ålder” tror jag att det är svårt att hålla det på en ok nivå. Men sök hjälp, alkohol förstör så mkt i onödan!

Jag tror inte att det kommer av någonting. Jag tror att jag genetiskt inte förbränner alkohol särskilt väl. Jag är inte beroende men kan dricka för mycket när jag väl gör det. Tror också att det är svårt att dricka måttligt eftersom jag ofta dricker lika mycket som andra men blir mer påverkad. Samt att jag har blivit väldigt känslosam på sistone. Men som sagt så ska jag ta ett uppehåll nu och se hur det känns.

Men sluta drick då. Det är liksom inte charmigt att bete sig så speciellt inte över 30. Är det värt det? Går i princip inte att gå tillbaks till normal konsumtion om man är så.. man har det ”ölsinnet” man har. Tyder på problematik om du fortsätter trots att du skämmer ut dig och mår dåligt av det.. jag dricker aldrig, behöver inte. Är lycklig ndå. Kan inte hantera droger och alkohol så mår bättre utan

Det är lite svårt att sluta annars hade jag gjort det för länge sedan. Alkohol är så integrerat i samhället och i min umgängeskrets. Jag har säkert någon problematik, eller missbrukstendenser. Det som gör det svårt är att jag kan dricka utan problem under kanske 1 år, sen blir det för mycket vilket vid 1 tillfälle och är otrevlig eller bråkar med någon eller bara spelar allan.

Det är jättevanligt med folk som dricker för mycket, i alla åldrar. Låter absolut som du har problem med beroende, så sök hjälp. Har vänner som jag vet dricker för mycket men inte inser det / förnekar det. Fantastiskt att du insett det själv – det är ett jättestort första steg, så grattis!

Skulle säga att jag har en problematisk relation med alkohol. Är inte sugen på att söka hjälp då jag inte vill ha en journal med det. Men ska försöka att ta ett uppehåll nu som sagt.

Försök sluta med alkoholen.
Jag har inte druckit en droppe på 5-6 år pga att jag inte kan hantera alkohol.
Börjar jag dricka finns det inget stopp. En sipp på ett glas rött så ryker både en och två flaskor.
Var jag på krogen med vänner var jag medvetslös innan dom ens fått i sig sitt första glas.

Ja. Kommer göra det. Har följt t ex Vanja Wikström som endast dricker något glas vin hemma, aldrig ute. Man får hitta det som fungerar för en själv helt enkelt. Men just nu tror jag det bästa är att sluta. Kanske borde jag sluta för alltid, kanske finner jag så småningom någon slags gyllene mellanväg. Men för en period framöver kommer jag behöva ta en längre break.

Englafrån Englasshowroom forsätter sitt samarbete med att fixa håret Gratis på salongen Frans&Stil i Uppsala där hennes hår med knappt 1 månad klipps och färgas till ett pris av 2345 kr av toppstylisten Erica. Trots att Engla numera har ettt vanligt arbete så brukar hon fixa håret Gratis. Det lönar sig att vara bloggare influencer för vem annars skulle få alla möjliga behandlingar kostnadsfritt bara sådär såvida,man är inte en superkändis.

Jaha? hela idén med samarbete är ju att båda får ut något av det. Klart inte ”vanliga personer” får sånt gratis.

Annamatkovich fixar sitt frisyr, klippning färgning av utväxt som samarbete, hudvård hos kompisen Ida på kräm&hudvård, fötterna hos Snekki mm. De som tjänar bra är duktiga att få allt Gratis. Snart kan man se resultat av hur de går för deras företag Anna Zeljka Matkovic finns på allabolag.se

Har en kompis som visserligen ”bara” är 29, men han har alltid haft stora problem med alkoholen. Tror i hans fall att han visste om det tidigt, men det tog lång tid att acceptera, så att du redan tagit det steget är bra. Han brukade dricka sig halvt medvetslös och bli allmänt odräglig, och det hamnade alltid på oss vänner att se till att han överlevde.

En sak som jag är säker på hjälpte honom, eller åtminstone gav honom ett alternativ, var när jag slutade dricka. Då hade han alltid någon att inte dricka med på vad vi skämtsamt kallade för Loka-hörnan (vi satt alltså på ena hörnet av bordet och drack Loka istället). På så vis behövde han inte sitta ensam och känna sig skamsen över sina problem utan vi gjorde det till en rolig grej av att skippa alkoholen istället.

Mitt tips är helt enkelt att fundera på om du har en bra vän som du kan öppna upp dig för som kanske kan tänkas hjälpa dig, antingen genom att lite snyggt styra ditt alkoholintag eller helt enkelt inte dricka med dig. Som vän i det här fallet tycker jag inte att det är någon större uppoffring att hålla sig nykter om man genom att göra det erbjuder hjälp till någon som behöver det.

Förstår att många är lite skakiga över hur folk ska se på en om man väljer att inte dricka, och svaret är att jag nästan aldrig stött på någon som bryr sig. Man tänker sig nog att det är en större grej än vad det faktiskt är.

Satfläsk! Detta skulle till Ö!

Bondeparet verkar inte sponsormarkera sina insta-inlägg!

Mår pissigt. Dejtade en man ett år och nu ringer en kvinna hysteriskt att även hon vart ihop med honom. Sen ringde hon till alla hans föredettingar … alla blev bedragna av han. En riktig galning. Vad gör man? Hänger ut honom? En läskig man som härjar i Stockholm. Snart har han en tjej igen som han förstör. Förstod att en av hans gamla fruar förlorade allt och hon är fortfarande dålig. Han är på tinder såg kag idag. Han har tre barn.

Jag hade klippt alla band. För min egen skull hade jag inte lagt mig i hans framtida drama.

Jag såg det! Tack för svar! Pratar rätt mycket med mina vänner om detta. Ska försöka själv först och främst. Tror att det är bra att utsätta sig för jobbiga situationer och stå emot. Att ha en vän som inte dricker gör det för enkelt eftersom man i många situationer kommer att vara ensam nykter. Jag måste stånga mig igenom det obekväma ensam.

Och detta skulle till Viktor

4 barn och 33 länder… Heja miljön!

Ta gärna och titta närmare på följande: https://socialblade.com/instagram/user/isabella%20lowengrip
Ca 3000 nya följare, köpt nya följare???