ÖPPET SPÅR

652 kommentarer

Bara jag som blir tårögd varje gång jag ser Ica stigs blick när den möter pojkens det sista?

Jag med. Men fattar inte reklamen. Han köper en diskborste?

Det är ju en rosa vara, köper man en sån skänker Ica pengar till bröstcancerforskning.

Extremt lite pengar av det man skänker till rosa bandet går till förebyggande forskning.

https://evalotta.info/brostcancer-och-den-rosa-lognen/?fbclid=IwAR2UW4NvMaspL7DC2yLQ33DghpLocQCZ2OsKlmXLLHFfcYh9XmeKT8kLHhg

Jag har tänkt på detta en del… att det är lite grisigt av företag att profitera på sånt här. Är det inte bättre att folk skänker direkt till Cancerfonden istället för att gynna tex nu Ica på vägen också…? Låter på dom själva som att dom gör en sån så stor insats men faktum är att det är så lite pengar på varje kund som skänks.

Men gud alla ni som gnäller på t ex ICA som har rosa månad och skänker några kronor per såld rosa vara. Har ni koll på hur många miljoner det blir? 46 miljoner blev det 2018. Gnäll hur jävla mycket ni vill eller skänk den summan och håll klaffen. ”Åh nej, ICA tjänar också pengar på det”… såklart? På vilken planet lever ni på där företag inte behöver tjäna pengar? Eller där företag kan skänka iväg 46 miljoner utan att blinka. Är väl jättebra att ICA med hjälp av konsumenterna kan hjälpa till med dessa pengar? Bittra människor 🙂

Så varför kan inte ICA skänka pengar när barnen köper godis också? Så hade pojken fått lite glädje mitt i allt.

Nix. Samma här.

Är det någon mer som har problem med att gå upp i vikt? Jag väger 44 kg till mina 167 cm & är så fruktansvärt trött på att ständigt få höra att jag är smal. Alltså, jo.. jag vet!?
Jag har gått hos dietist, äter som man ”ska”, rätt och regelbundet och mycket, men jag går fasen inte upp i vikt! Inte för att jag mår fysiskt dåligt, men jag hatar att se detta benrangel i spegeln, ha kläder som hänger osv.

Sedan begriper jag inte hur det kan vara OK att kalla en underviktig för pinne, tops, benis när det är elakt att kalla en överviktig för något!?

Alltså… Du har försökt med allt säger du. Tror faktiskt det enda du kan göra nu är gilla läget. Acceptera dig själv. Ta bort helfigursspegeln, gå på känsla när du väljer kläder. Och framförallt, skit I vad alla andra tycker. Gör nåt kul med din kropp!! Ut o cykla, rid, dansa, ha massa gött sex, simma!!!

Skulle inte säga att det är okej att kalla en smal människa för något elakt, men eftersom att det i vårt samhälle är fint att vara smal och fult att vara tjock så innebär det att du slår uppåt när du kommenterar en smal kropp, och kommenterar du en tjock kropp så slår du neråt. Precis som att man ”får” skämta om vita men inte svarta, och om våld mot killar men inte kvinnor.

Fast… det är väl ändå en smal kropp men med vissa former som anses vara idealet?! Många underviktiga ses det väl ner på lika mycket som överviktiga och folk utgår från att de är sjuka/svälter sig…

Nej det håller jag inte med om. Finns ju till och med forskning på att tjocka människor får ett mycket värre bemötande av främlingar/personal/arbetsgivare för att det finns ett stigma runt dem att de skulle vara lata, korkade osv. Så många konversationer jag haft med folk som tycker att tjocka människor inte har rätt att unna sig mat någonsin, inte borde ha på sig ett visst plagg osv. Många som är extremt smala blir hyllade, t.ex. modeller. Menar inte att ALLA smala kroppar blir hyllade, men INGEN överviktig kropp anses någon gång av någon som fint i det här samhället

Att klaga på man är smal och kan äta vad man vill, vilket är något majoriteten av världens kvinnor drömmer om, och klaga på det, får mig att må illa. Det är som att vara en vit man och klaga på att man blir diskriminerad och får mindre lön än kvinnor ??????

Jag mår illa av att folk kommenterar kroppar, smala som tjocka. Och att människor inte kan ha två tankar samtidigt. Ja smal är normen. Och med det kommer massa privilegier. Det ska man som smal vara medveten om. Men vad spelar det för roll att höra att man är norm om vardagen innebär att ens kropp blir granskad, kommenterad. Barn mobbas för ens kropp. Att ha en smal kropp om de ständigt blir kommenterad negativt, folk tar på en, pratar negativt inför alla om ens kropp så kan det såklart vara jobbigt. Även om samhället i stort bara accepterar smala kroppar. Som barn blev jag mobbad för min smala kropp. Som barn upplevde inte jag att det av samhället ens var fint med en smal kropp. Facebook, instagram mm användes inte då. Och jag var väl rätt isolerad ute på landet och man levde i sin värld. Där fick jag lära mig att min kropp var för smal. Fel, ful, äcklig. Att höra att ens kropp är äcklig, så äcklig så att man inte ens får vara med och leka med andra barn. Förminska inte smala människors erfarenheter. Som smal förstår jag idag som vuxen att jag är normen. Och jag ser tjockhatet. Hur människor nekas jobb, vård pga deras kroppar.

Men förminska inte heller någons erfarenheter. Smal som tjock. För du vet inte hur den personen har det. Skulle ni vilja byta till en smal kropp som kan äta vad som helst utan att gå upp i vikt. Om priset är att bli spottad på, ses som äcklig, ful, fel. Och din kropp aldrig får vila från kommentarer, folk känner på ens armar och talar om hur sjuk du ser ut. Hur äckligt det är att vara så smal?

Empatiskt sätt att bemöta en persons upplevelse. Det är riktigt jobbigt att vara underviktig. Man kanske tappar hår, man känner sig svag, man är yr, man fryser, det gör ont att sitta då alla ben tar i. Ens blocktryck kanske är så lågt att det svartnar framför ögonen varje gång man reser sig. Därtill stirrar folk på en som att man har anorexi även om så inte är fallet och granskar ens kropp uppifrån och ner varje dag, konstant. Man måste kanske ha på sig flera lager tights under jeansen för att benen ska se tjockare ut och för att undvika dömande blickar. Alla kläder är för stora. Det är verkligt jobbigt att vara ofrivilligt underviktig så snälla förminska inte den upplevelsen.

Det låter som att du är väldigt ung. Jag hade en liknande situation när jag var yngre och det slog över när jag var typ 25.
Ang din sista fråga föreslår jag att du googlar och läser på 🙂

Jag med när jag var yngre! Men det blev också bättre för mig när jag var kring 25. Fick många spydiga kommentarer som ”fy fan vad vidrigt, man ser alla dina ben!” och typ ”men gud, äter du ingenting?” och ”Men OJ vad mager du är” osv osv!
Åt verkligen det jag kunde, men min aptit var inte jättebra, plus att jag blev mätt direkt.
Mitt tips är att äta ALLT som du tycker är gott NÄR du vill och försök att inte känna stress över det. Småäta är också bra. Det finns faktiskt väldigt goda näringsdrycker på apoteket också med massa kalorier. Rätt dyra men de fungerar.

Det blir bättre när man blir äldre ?? Mvh gått upp 10 kg på 3 år och har aldrig mått bättre

Bu-fucking-hu. Folk som påpekar är AVUNDSJUKA. punkt. Jag är avundsjuk. Njut medans det varar. En dag kanske ämnesomsättningen sänks och du blir ”normal”….

Lite ot. Varför Kommer Inte Mina Inlägg upp? Jag hamnar inte ens i moderator filtret!

Amen SB!!! People like this make me sick, de skulle aldrig stå ut en enda dag som tjock eller överviktig!!
Jag har varit rund (inte ens överviktig var jag! Bara rund när jag var i puberteten) och fan så jag blev illa bemött pga av det. Men när jag blev jättesmal så plötsligt blev alla så jävla trevlig mot en! Då menar jag ALLA, främlingar, kollegor, bekanta, killar man träffade, till och med ens vänner behandlar än bättre när man är smal än knubbig.

Så om någon haft enbart positiva reaktioner som smal behöver det betyda att det är lätt för alla att vara smala? Tänk större. Dina erfarenheter talar inte för alla.

Det finns ”fel” slags smalhet också – när man saknar röv och tuttar! Visst, i din svart/vita värld kanske man fortfarande anses priviligerad (hat på detta missbrukade ord!!) men det är fortfarande inte kul att höra att man är okvinnlig, osund, ett äckligt benrangel, ätstörd, förpubertal etcetera.

Vet du vem Kammi är (youtuber) hon har ju lärt sig att rocka sin smala figur. Kolla in henne annars

Jag var som dig innan. Blev gravid och gick upp massor. Var nöjd. Rasade i vikt igen… försökte gå upp utan att lyckas. Fyllde 30 och nu går jag upp av att ens titta på något gott. Är istället på gränsen till övervikt nu och måste snarare lära mig att äta mindre/nyttigare/röra mig mer för att inte gå upp med i vikt. Aldrig varit så nöjd som nu trots det!

Jag är 30 år & 3barnsmamma. Har alltid, alltid varit underviktig. Jag HATAR det & jag vill inte gilla läget, njuta för det. Avundas kvinnor med kurvor!! Benen i kroppen syns så väl & jag ser ”sjukligt smal” ut. Önskar så att få gå upp i vikt.

Kommentarerna blir tydligen lika här. Hade någon som frågat om övervikt skrivit så hade det låtit annorlunda..

Man är väl tyvärr aldrig nöjd! Mina supersmala vänner vill va kurvigare, de kurvigare vill va smala och de tjocka vill va kurviga eller smala osv osv osv osv. Så synd att ingen verkar kunna va nöjd, vi borde väl bara va tacksamma över att vi är friska och hela ??‍♀️

Det är sant, man ska vara tacksam.. men att år efter år få höra av så många man möter hur smal man är & att man ser sjuk ut blir påfrestande.

En gång sa en kollega för tusende gången ”men äter du ingenting du, det är farligt att vara så tunn?” och jag svarade med ”Jodå.. och du verkar smälla i dig en hel del du också med tanke på hur du ser ut..” då blev det kränkning. Men vad fan, jag pallade inte höra skiten mer..

Alltså att oombedd kommentera någon utseende och kropp tyder bara på bristande social kompetens.
Jag har varit både riktigt spetig och nu på äldre dar halvtjock(känner mig dock heltjock, då jag jämför hur jag såg ut som yngre).
Kommentarerna, blickarna och bemötandet jag får som tjockare är mycket, mycket värre och gör ont ända in i hjärtat, än de jag fick när jag var underviktig och då var de inte heller särskilt snälla.

Jag har varit i en liknande situation som du. Jag förstår hur jävligt det kan vara att få kommentarer kring sin kropp. Blev mobbad hela skoltiden för min smala kropp. Jag hatade den, fick ett ätstört förhållningssätt till kroppen där jag trycka i mig massor av skit, allt för att gå upp i vikt. Jag hatade min kropp. Och skadade den. Det gör jag inte lägre. Jag är tacksam för min kropp. Den har burit mitt barn, matat mitt barn. Den är frisk och den bär mig genom livet.

Din kropp är som den är. En del kroppar är tjocka och kan inte bli smala, precis som en del smala inte kan lägga på vikt. När du inte accepterar din kropp kommer du lida. Du skriver att du inte mår fysiskt dåligt. Och har sökt hjälp via dietist. Låter som att det återstående är just acceptans. Att acceptera betyder inte att man måste älska läget, utan att lära sig att se hur saker är och inte kämpa emot det. Fortsätt ät bra, ta hand om din kropp. Rör på dig, ha kul med kroppen, njut. Alla kan inte ändra sina kroppars utseende, men alla kan alltid ändra sitt synsätt till den. Du har en frisk och fungerande kropp.

Att lära sig acceptans är inte helt lätt på egen hand. Rekommenderar dig att söka terapi. Jag går samtalsterapi i min stad, helt gratis.

Jag har fått en medicin som dämpar aptiten. Den påverkar belöningscentrum i hjärnan. jag fick tjata i över ett år innan jag fick den utskriven. Den kostar mig ungefär tusen kronor i månaden.

Helt plötsligt kretsar mitt liv inte runt mat och vikt. Jag blir proppmätt av små portioner. Jag har minskat mina godisransoner till hälften, men glömmer bort att äta dem. Jag har tappat fem procent av min kroppsvikt på fyra veckor.

Det kan ju vara så att den här medicinen på något sätt kompenserar för något som är fel. Det borde ju finnas något som funkar på samma sätt för underviktiga.

Sedan är det klart att man inte ska vara elak bara för att någon är över- eller underviktig.

Säg ifrån när någon gör det om du tror att det hjälper. Min egen mor sade en gång att jag såg grotesk ut eftersom jag var så fet och inte gömde mig i det burkaliknande plagg hon tyckte var passande. Det enda jag kände var lättnad. Det och insikten att det här leda kärringen ska jag aldrig mer befinna mig i enrum med.

En stor tyngd försvann från mina axlar. Allt sk-t jag fått höra genom min uppväxt såg jag i ett annat ljus. Det är trettio år sedan och jag känner fortfarande den lär lättnaden. Jag tar ingen sk-t längre!

Vad heter den? Min läkare har inte nämnt den, men däremot ”hintat” om GBP.

Mysimba

Tack! Ska kolla upp den.

Hedda, har du haft några biverkningar? Vilken typ av doktor skrev ut? Själv äter jag en mängd läkemedel och har krämpor som nog inte går ihop ihop med denna medicin, men absolut värt att kolla upp. Mitt belöningssystem är tyvärr på topp när det gäller mycket. Ursäkta att jag är frågvis 😉

Illamående, sömnlöshet, yrsel. Dessutom fick min ADHD medicin sämre effekt. Det var så pass illa att jag var hemma från jobbet några dagar. Det gick över och nu mår jag bra.

Den har dock förändrat effekten av Elvansen lite. Jag har fått något sämre uppmärksamhet men blivit bättre på att städa. Just nu har jag stannat på trefjärdels dos och jag nöjer mig med det för tillfället. Det jag vet man inte får ta är olika morfinpreparat. Så om jag exempelvis får njursten och verkligen behöver morfin så måste jag sluta med Mysimban och vänta ett par dar. Det bästa är att kolla i FASS om vilka preparat som inte funkar.

Min husläkare skrev ut det efter att ha förgäves försökt att bolla över mig till överviktsenheten.

Tack för svar! Bra att du var envis.

Vad är det för medicin????

Se ovan ⬆️

Vad heter medicinen???????

Jag har alltid varit underviktig. Gick upp 30 kg med mirtazapin. Sov som en bebis och gick upp i vikt? Men det bästa är ju att acceptera sig själv.

Jag har vägt ca 45 kg till 160, alltid varit naturligt underviktig. För ett år sen försökte jag på riktigt gå upp i vikt genom att äta mer, dricka gainer med grädde och börja styrketräna. Jag gick upp 10 kg på ett halvår. Har sedan hållit den nya vikten utan att behöva tänka på det och försöker nu gå upp ett par kilo till. Känner mig så mycket snyggare och starkare, när jag tittar på gamla bilder tycker jag att smalheten ser hemsk ut. Hade inget fett eller muskler, inget skydd vid typ sjukdom eller graviditet. Nu känner jag att min kropp kommer klara eventuella utmaningar. Läs på om hard-gainer, det handlar om att få i sig fler kalorier än man gör av med, räkna kalorier ett tag för att få ett hum. Det går!!

Kolla på youtubern jasse Gustavsson. Hon har samma problem o tränar med pt. Kolla på hennes kanal där kan du säkert få tips o följa hennes resa att gå upp i vikt?

Fast jasse kan gå upp i vikt.. kolla hur hon såg ut första säsongen av ex on the beach. Däremot är henens livsstil sjukt skabbig med både alkohol, droger och skräpmat

Förstår dig. Nu är jag riktigt tjock pga bland annat låg ämnesomsättning , men länge vägde jag 46- 48 kg till samma längd som du har. Sedan 50- 55 kg i många år. Jag bytte ut alla produkter till de fetaste, men inget hjälpte. Det gick inte att öka i vikt nästan o min viktökning till 55 kg tog 5 år o krävde en operation o att ämnesomsättningen gick i botten. . När jag var som smalast tyckte jag att det såg ut som att jag hade vingar på ryggen. Huvudet var stort som på en spyflugas jämfört med kroppen. Jag tänkte ofta att folk skulle ringa ambulansen direkt om de såg mig utan smink när jag lämnade dottern på dagis. Alla var säkra på att jag hade anorexia (betänk då att jag hade haft former innan o rasat 25 kg i vikt hastigt o blev blek som ett spöke) Så ska du inte tänka o så är det såklart inte för dig. I mitt fall var det så att jag hade giftstruma. Om man går ned så mkt fort ser man oerhört sjuk ut. Om man alltid varit i den viktklassen som du är kan man se välmående ut på ett helt annat sätt såklart. Men har du kollat din ämnesomsättning? Jag blev glad av att ett par personer tyckte att jag hade drömkroppen när jag var som magrast (det idealet existerar också ska du veta). Själv kämpade o led jag tyvärr så jag förstår dig. Nu lider jag av helt motsatt problem o är fet o så blir det ofta när man måste operera bort sköldkörteln. Nu är jag avis på dig o skulle mkt hellre vara mager.

Jag har haft samma problem hela mitt vuxna liv. Är 35, vägde 46 som mest och är 160. MEN, sen började jag styrketräna. Från 0 till 3 ggr i veckan, all in med pt. Idag väger jag 52 kg och min kropp är såå vacker och stark både inuti och utanpå ? Kräver tålamod och disciplin men värt allt och skulle ALDRIG återgå till vardagen innan!

Önskar jag hade det problemet så jäkla lyx!!!! Jag fick banta halvt ihjäl mig för att vara så smal ??

Du skriver att du testat allt men jag måste ändå få fråga, har du testat att bygga muskler? Om inte så testa och se det som ett långsiktigt projekt. Minst 18 månader måste man räkna med när man vill göra förändringar se skillnaden.

Sen tycker inte jag heller att det är okej att ge någon öknamn för att man är smal på samma sätt som det inte är okej att säga till någon att hen är tjock.

Nej, ja å. ?

Han köper en rosa diskborste som ger bidrag till Rosa Bandet, hans mormor/farmor är den som hämtar den lille pojken och som antagligen har bröstcancer.

Är det inte mamman? ? Tycker inte hon ser så gammal ut?

Tolkar det också som mamman!

Klart det är mamman. ?

Blir jättegråtig också! De är bra på reklam.

Jag avskyr bröstcancerfondens rosa oktober kampanj. Alla butiker kränger prylar som helt plötsligt är rosa utan någon som helst koppling till frågan. Precis som med Pride utnyttjar man något otroligt allvarligt för att marknadsföra och tjäna pengar men ignorera frågan resten av året (och fortsätter sälja cigaretter och andra cancerframkallande produkter). Spelar på folks rädslor och känslor men gör verkligen NOLL för de som verkligen drabbas.

Och jsg tycker det är helt sjukt att prostatacancer inte uppmärksammas i samma mån överhuvudtaget, det är den VANLIGASTE cancerformen, flest människor (män då) lever med den. Fatta om det varit omvänt istället… ramaskri.

Cancer behöver inte uppmärksammas. Alla vet vad cancer är. Att uppmärksamma cancer i en tid som denna är enbart godhetssignalering.

Prostatacancer får män runt 70-80 år ålder ca, hinner ofta dö av något annat. Är inte lika dödlig och att operera kan ge problem med kisseriet och erektion, vilket ofta är värre än symtomen på prostatacancer.
Bröstcancer får kvinnor 50-60, är enklare att hitta, operera och mer dödligt. Varför ska juste prostatcancer vara mer uppmärksammat än andra cancersorter bara för att bröstcancer är det? För att det ska vara ”rättvist”?

Nja så är det ju inte riktigt. Min pappa fick vid 50, min kusin vid 45.

Men samtidigt tror jag att det kommer in bra mkt pengar för forskning av manliga sjukdomar så man behöver knappast känna sig kränkt över fokuset på bröstcanser

NEJ!

Färsk statistik visar att det är män mellan 60-65, alltså pensionsålder. Betänk att vi jobbar musten ur oss, för att sedan insjukna i en dödlig sjukdom. Detsamma gäller män och kvinnor. Lyft både bröst- och prostatacancer!

Leukemi då? Det dör barn i.. Med ditt resonemang kan man inte lyfta något ?

män kan få bröstcancer men kvinnor kan inte få prostatacancer så jag tycker inte alls att vi behöver fler anledningar till att uppmärksamma mäns könsorgan.

Idiot.

Nästan inga av bröstcancerfallen är män. Nästan inga män får bröstcancer. Att du inte gillar mäns könsorgan är din ensak och påverkar tack och lov inte forskningen och upplysningen om prostatacancer.

För att alla män om de når en viss ålder får prostatacancer/problem. Dock inte alls vanligt att de får det när de är under 60.Inte samma som att kvinnor kan få bröstcancer när de är runt 30 och alltså alldeles för unga!

Om du är man ska du vara glad att du slipper mammografi(ja, jag vet att det är frivilligt, men omgivningens påtryckningar gör det svårt att säga nej). Flera länder har slutat göra det pga att den både är skadlig och för att det görs för många felbedömningar pga den.

Vill du kolla din prostata, ring VC.

Skämtar du nu???? På vilket sätt är skadligt att göra en mammografi? Vet du hur många bröstcancer i tidigt stadium som upptäckts pga mammografier och som då kan botas ? Jag ogillar när gemene msn utan insikt och kunskap uttalar sig om Sånt här dom är oerhört viktigt. Och JA, jag är insatt då jag spenderat de senare 15 år inom onkologin. Frågor på det?

Ja, varför känner du inte till den här studien om du är så insatt?

https://www.lakartidningen.se/Opinion/Debatt/2019/09/Hur-ser-ansvariga-pa-overdiagnostiken-vid-mammografiscreening/

Men det skänks ju pengar till forskningen, det är ju inte så att varorna bara är rosa utan anledning?

https://evalotta.info/brostcancer-och-den-rosa-lognen/?fbclid=IwAR2UW4NvMaspL7DC2yLQ33DghpLocQCZ2OsKlmXLLHFfcYh9XmeKT8kLHhg

Jag tycker också det är en jobbig månad, jag är livrädd för cancer och vill inte att alla ska prata om det överallt. Dessutom spelar allt på vår rädsla.
Jag bidrar gärna men inte genom att må dåligt.

Du kanske ska söka hjälp för det, mest sannolikt kommer någon kring dig drabbas och även du själv om du lever länge nog. Kan ju vara bra att ha fobin någorlunda under kontroll då.

Jag har redan förlorat många anhöriga i cancer och även pratat med psykolog, men det hjälper knappt. Jag undviker tidningar och TV när dom pratar om cancer, men ger en del bidrag till både cancerfonden och andra hjälpfonder.

Jag har själv bröstcancer men gillar heller inte kampanjen av samma anledning som du.
OT – blir oxå så trött på att bli hänvisad till nån trist ljust skär tantbh som möjligtvis kan finnas i sortimentet som enda alternativ till oss som blivit av med ett bröst. Och som hänger längst in i nåt hörn i affären. Och sen få nån kommentar från försäljaren om att ”denna är väl ändå fin” när den ser ut som nåt inte ens min mormorsmor skulle vilja ha på sig!! (Ja, jag är en liten bitter människa…)

??❤️

Det genererar i alla fall pengar till ett gott syfte, personligen skiter jag i din åsikt.

https://evalotta.info/brostcancer-och-den-rosa-lognen/?fbclid=IwAR2UW4NvMaspL7DC2yLQ33DghpLocQCZ2OsKlmXLLHFfcYh9XmeKT8kLHhg

”Genererar pengar till ett gott syfte”… Oh you sweat summer child… Bara fundera lite på var Cancerfonden har sitt kontor och vad den hyran kan ligga på och om det är nödvändigt att de sitter i en fet kontorslokal mitt i Stockholm city…

Låt mig gissa, du ”vet’ att cancer kan botas med cannabis och Big Pharma vill att vi är sjuka i cancer så att de kan kränga mediciner. ?

Svettigt sommarbarn?

Tårögd? Jag storbölar mig igenom den. Relaterar till att jag förlorade min far väldigt hastigt i cancer för två år sedan. Man är fan aldrig gammal nog att förlora en förälder ?

❤️❤️❤️

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Jag har tänkt ta upp dethär i öppet spår flera gånger, men inte riktigt vetat hur jag ska beskriva, så förlåt om det är svårt att förstå nu..

Men jag känner mig oerhört frustrerad och ledsen över en sak; jag är en extremt introvert person. Jag är social, men i viss dos. Umgås jag en dag så behöver jag återhämtning dagen efter. Och jag har ett fåtal nära vänner pga detta som jag lyckats behålla.
Jag har börjat ett nytt jobb sedan ca 1 år tillbaka, där det finns massa folk och grupperingar. Och jag har märkt att jag lätt hamnat utanför för att jag inte sådär social och utåt som många andra. Och ibland tänker jag typ ’oj nu har jag inte varit social på länge’ och gör nåt socialt mot dem andra för att inte hamna bakom helt. Jag blir sällan medbjuden med nåt på jobbet och jag tar ofta initiativ till att diskutera nåt, inte tvärtom. Jag är heller inte utfryst, jag är något slags mellanting. Och jag förstår dem på ett sätt, för jag är inte den som brukar tjoa, låta, skratta högst eller prata konstant. Men samtidigt så vill jag ju fortfarande bli involverad, känna mig inkluderad och bli medbjuden (vill kunna tacka nej dockför jag vill hellre hem till min hund, men ändå)
Förstår ni mitt dilemma? Jag vill kunna få vara mig själv, en introvert person som är ’lagom social’ enligt mig själv men samtidigt får mycket utrymme och egentid. Samtidigt vill jag inte bli utanför för att jag inte är som dem andra. Är det någon som känner igen sig? Jag känner mig så ensam i detta..

(och en sak till)
jag trodde verkligen INTE att det skulle vara så vanligt med kompisgäng/arbetskollegor i vuxen ålder som har SÅ svårt att läsa av andras ytliga fasader för att bli populära, hur vissa kan använda härskartekniker i smyg mot dem svaga för att lyfta sig själva osv. Ibland känner jag bara för att skrika rätt ut ’MEN MÄRKER INGEN VAR SOM HÄNDER HÄR?!’

Fast det är väl inte så konstigt att man slutar bjuda med någon som alltid tackar nej? Man antar väl helt enkelt att personen inte är intresserad av vänskapsrelationer på jobbet, det är ju inte heller ovanligt.

Var läste du att hen ALLTID tackar nej. Hen skriver att hen vill kunna tacka nej. Det handlar om att ha möjligheten att välja bort men ändå känna sig inkluderad. Jag har inget problem med att tacka nej till saker, men jag hatar att få reda på i efterhand att folk gjort saker utan mig. Jag gillar att vara själv men jag vill inte känna mig ensam. Förstår du inte skillnaden?

Ja men så funkar inte livet med nya människor. Man kan inte tro att man kan tacka nej 3 av 4 gånger och att folk ändå ska inkludera en. Troligtvis har ts kollegor tolkat henne som ointresserad, och de har ju sitt gäng och ser ingen anledning till att tjata på henne. Det är stor skillnad på att skaffa nya vänner och behålla gamla.

Jag vet inte hur jag ska råda dig, mer än att det kanske är bra att du försöker förklara för dem hur du fungerar. Att du delvis vill vara med, prata med och liknande, men att det även tar energi av dig.

Nej nej nej. Man ska inte behöva förklara för att man inte hörs mest.

Nej, man ska inte behöva men nu funkar det ju uppenbarligen inte med kollegorna för att de kanske inte är vana vid introverta/okänsliga. Så då är det ju jättebra att människan öppnar munnen och förklarar hur hon funkar istället för att gå omkring och vara ledsen år ut och år in.

Nej nej nej

Fast varför skulle de bry sig om någon som tackar nej…? Du får bjuda med dig själv om du vill med.

Fast att bjuda in sig själv känns lite konstigt? Jag hade tyckt att det var väldigt olustigt om nån bjöd in sig själv i mina planer. Vill man ha den personen med så frågar man ju.

Om det handlar om en AW på krogen och man är någorlunda bekant med sina kollegor skulle jag säga att det är ok. Hade kollat med den jag känner bäst om det är lugnt att jag hänger med. Kanske dra en vit lögn typ ”ska ändå träffa en kompis i de kvarteren senare på kvällen” eller så om det känns jobbigt. Plus bra ursäkt för att dra tidigt.

Klart man kan bjuda in sig själv. Varför skulle man inte kunna det? Antingen får man ett ja eller ett nej. Vuxna människor som beter sig som mellanstadie elever… ”Du kan inte leka med oss.”.

Det är precis det här som gör att man känner sig utanför. Så totalt obrydd. Och vem kan ens med att bjuda med sig själv? Det gör man väl ändå inte?

Varför gör man inte det för? Har jag alltid gjort på nytt jobb vid aw tex. ”Jag hörde att ni skulle på aw, kan jag hänga med?”. Aldrig fått ett nej.

Vill man med och har tackat nej en massa gånger får man väl ändå fråga? Man kan ju inte lägga över ansvaret på att man vill vara inkluderad på kollegorna? Vi är vuxna och man får ta ansvar och kommunicera sina känslor. Det är väl bara att säga att man gärna följer med och gärna blir tillfrågad även om det lätt blir för mycket att följa med varje gång? Varför skapa ett problem som inte finns?

Hade kunnat vara jag som skrev det där. Just eftersom jag inte heller är den där extroverta ”enkla” personen är jag också alltid den som folk sist väljer att sätta sig bredvid trots att jag är högst kompetent gällande det sociala. Är alltså inte alls ”svår” att prata med. Jobbigt att alltid hamna utanför men för min del har det alltid varit så (sen förskolan) och jag är idag 30. Borde kanske bara försöka vänja mig.
Du är inte ensam iaf!

Vill man ändra en situation (ex få fler vilja umgås med en) måste man rannsaka sig själv och börja ändra saker i ens bemötande av andra.

Vill inte verka hård men att låtsas som att det inte lär ligga problem kring ovan nämnda saker gynnar ingen, allra minst den det drabbar.

Mitt tips är att exempelvis se till att prata mer med och om de andra personerna än om sig själv. Det är det vanligaste felet folk gör, dvs de pratar och tror de är jättesociala men pratar mest bara om sig själv.

Håller med! Fast det blir också fel när en person bara ställer frågor. Har två exempel på mitt jobb, de har svårt för att prata i grupp så vid lunchen t ex ställer de endast frågor till en för att de själva ska slippa prata, så sitter de bara och väntar på att bli underhållna. När frågan ställs till dem svarar de fåordigt för att få det överstökat och så slänger de in en fråga till, raskt som attan. Känns som att de alltid försöker sätta sig vid bl a mitt bord för de vet att jag alltid försöker hålla igång bra samtal kring bordet, men nu är jag så trött på att inte få något tillbaks från dem. Kan ju inte vara meningen att man sitta där och underhålla som ett djur på zoo. Jag har tagit upp det med en av dem, hon sa då ”men du har ju så lätt för att prata” eh ja, man måste ju, kan ju inte sitta där som i en stumfilm. Man måste ju öva tänker jag, speciellt på jobbet. Ibland gör jag som dem. Svarar kort, kastar tillbaks frågan. Det blir många långa tystnader då…

Bra exempel, förstår precis vad du menar! På mitt jobb har det varit åt andra hållet men alltså någon form av balans mellan de två ytterligheterna.

Oavsett är det inte någon annans ansvar skapa den sociala situation man vill ha, den måste man se till att ordna själv.
Har man svårt veta hur eller vad man ska göra kan man försöka ta efter en social förebild och dennes beteende för att öva.

Arrangera en aw till exempel och bjud in alla som vill komma ? då kommer de säkert bjuda dig nästa gång.

Jag har inget bra svar men OJ vad jag känner igen mig i din text. Allt du skrev känner jag till 100%. Lite skönt att man är inte själv ibland med sådana tankar och känslor. ❤️

Jag är ganska lik dig när det kommer till sociala och hade samma problem på jobbet när jag var 22 och ny.

Tyvärr är det inte deras ansvar att bjuda med dig, man måste faktiskt inte bjuda alla, och särskilt inte någon som ger sken av att inte vilja vara med. Jag var ledsen över samma saker som du. Så jag hängde med på grejer i början för att fortsätta få en inbjudan, har haft aw själv, bjudit in mig själv i deras gäng. Man får låtsas vara någon annan innan man kan vara sig själv. Jag är 25 nu, om det har någon relevans. Förlåt, men det ligger i ditt intresse, inte deras.

Känner igen mig i din berättelse.
Vi är många som är som du!

Hej L!

Jag vill egentligen bara säga att du inte är ensam, jag känner igen mig så mycket av det du skriver! Jag tycker också att jag är ”lagom social” men upplever ändå att man lätt blir utanför om man inte tackar ja varenda gång någon bjuder med en på något. Håller också med om hur blinda många är för yta och popularitet. Jag pluggar en utbildning (inom psykologi) där jag förväntade mig så mycket mer kloka och genuina klasskamrater men ack så fel jag hade…

Man hamnar inte automatiskt utanför bara för man tackar nej några gånger, även om det kan upplevas så. Med lite självförtroende kommer man ofta långt. Sen behöver man inte vara super social, jag som är det uppskattar kollegor och vänner som är trevliga, lugna och goda lyssnare. Alla behöver inte leverera roliga skämt och stå centrum i en grupp. De flesta vet om detta och har förståelse för att vi alla är olika. Mitt bästa tips för er som vill ”vara med i gänget” är att bry dig om kollegorna/kursarna. Fråga hur läget är, hur helgen varit och sen att låta folk babbla på. Hitta någon du tycker är intressant som person och visa intresse för hen. Det räcker ofta att ”alliera” sig med några få för att bli medbjuden eller så. Lycka till 🙂

Jag tycker att det är så tråkigt att folk inte bara kan vara inkluderande. ÄVEN om någon säger nej. Just för set där att det är lätt att bli utanför. Men är man inte introvert så förstår man inte.

Det enda jag kan säga är att det är viktigt att komma ihåg att man inte är ensam. Jag är precis som du och det är svårt i situationer när man ska umgås med personer som man själv inte ”valt”. Vem vill börja snacka om ens sociala problem med folk på jobbet?

Stor kram till dig! Vi är många introverta här ?

Håller med. Tycker det ör konstigt om det är en mindre grupp som jobbar tillsammans säg 10 st och man inte frågar alla.

Man frågar inte alla för man är ingen popgrupp. Man måste kunna göra saker utan att ständigt bjuda med alla. Måste man bjuda alla kommer det leda till att man inte hittar på saker för man inte pallar vara alla jämnt och ständigt.

Det kunde ha varit jag som skrivit det där. Känner EXAKT likadant och vet inte hur jag ska hantera det. Har nog väldigt svårt att acceptera att jag är introvert.
Håller fullständigt med om det sista stycket också.

Hej söta älskling med klackarna på.

Du ger mig feber, som jag aldrig någonsin känt

Är det här verkligen roligt mer än en gång??

Ja! Det är min tur i morgon, ska bara hitta en bra låt först.

Boyzone – words.

Nej, tröttsamt.

Äh
Låt det vara, låt det vara, låt det vara, låt det vara
Viska några visdomsord, låt det vara ❤

Det har jag gjort lite längre ner?

Svaret skulle hamna under butter 20.56

Scrolla och sluta klaga.

Kom på nåt roligare själv.

Men exakt! Kan vi inte bara fortsätta diskutera Blondinbella, vad vi har för inkomst och hur illa våra partners är?

?

Vilket är det mest orättvisa bemötande ni har upplevt för egen del?

Jadu… De måste nog vara när jag inte fick va med å leka barbie med min 5 år äldre storesyster och min ett år äldre kusin! Då kände jag verklig avundsjuka!! Visst har jag kännet det efteråt men då var det så starkt ?

Usch?? du är med din syster varje dag o finns för henne där. In kommer en kusinvitamin o tror att ett år ska göra att hon får din syster – det får hon, plus att din syster stänger dig ute. Otrolig orättvisa-du skulle vara korkad om du inte förstod situationen o inte kände lite mörka tankar mot dem. Hoppas du kunnat släppa det då o inte skriker till chefen-’räckte det inte med att jag blev utestängda från barbiedocksleken, åldersdiskriminering o nu kommer du också här o ska vara orättvis!’

När jag var barn hade jag svårt för matte. Det gjorde att jag fick sitta kvar ensam med fröken varje vecka och ha extralektioner, en särbehandling som la grunden för dåligt självförtroende. Som vuxen hittade jag en pärm som min mamma hade sparat med gamla prov. Där fanns ett gammalt mattetest från den här perioden. Jag hade tre fel av hundra!!! Istället för att glädjetjut och stort rött klistermärkshjärta (som man fick om man presterade bra) hade min fröken skrivit med röd penna: ”Det går åt rätt håll ”. Hittade ett annat test i ett annat ämne där frågan var: vad är brosk. Jag hade svarat mjukt ben (eller om det var mjukt skelett?). Rätt svar enligt samma fröken: kroppens mjuka delar. Är det verkligen skillnad? Den läraren dödade tyvärr både studielust och självförtroende. Snyft.

Gud! Är du jag??? Jag skulle kunnat skriva exakt samma sak!

Alltså det sänkte självförtroendet nåt vettlöst. Är som ett trauma, när klasskompisarna inte alls förstod att man behövde gå på extra timmar och skrattade åt en typ. Alltså bara av att läsa och skriva detta ger mig flashbacks och klump i magen.

Vi är inte ensamma om detta iallafall ❤️

Känner igen det där med lärare. Hade en manlig lärare som alltid fick mig och känna mig liten.

Vi hade en muntlig redovisning och när det var min tur pratade jag i typ 6 minuter om mitt ämne och när jag är klar tittar HAN på mig suckar HÖGT och säger ”jag förstod inte ett enda ord av vad du sa” där och då började jag skolka från hans lektioner.
Jag var dessutom superbra på eng och vet att jag uttalade rätt! men jag pratade med amerikansk dialekt och han avskydde det och mig personligen.

Eng läraren Micke från dåvarande Brännkyrka (2011) gymnasium, I fucking hate u

Råkade jag också ut för.
I ettan hade vi skrivböcker som kallades Äppel, Päppel, Pirom, Parom. Och när ALLA skulle börja använda dom sa min lärare ”nej du ska inte börja än, du kommer förstå när du blir äldre” (det gjorde jag aldrig)
Och så fortsatte det enda tills sexan utan någon förklaring.
Fick utstå utskällningar och en hel del idiotförklaringar.

Även om lärare i högstadiet sen var helt fantastiska så återhämtade mitt självförtroende sig aldrig.❤

När min lärare rev sönder mitt prov för att han trodde jag fuskat. Helt sjukt då hela provet var en uppgift där man fritt skulle reflektera över vad religion betyder för en själv?

påminner mig om den gången jag skrivit en novell till engelskan och lärarens kommentar var ”otrolig historia, hoppas du skrivit den själv…” har aldrig varit mer stolt.

Haha, har exakt samma erfarenhet. Blev arg som fan men samtidigt stolt. Mitt 16-åriga sinne funderade länge över hur en kränkning även kunde kännas som en komplimang ?

Jag fick IG i historia i åttan för att min lärare Trodde att jag hade skrivit av en hemsida på en hemmauppgift. Trots att min pappa intygade att han var med och diskuterade uppgiften och ämnet med mig när jag skrev uppgiften.

När jag var nio år och en i min klass fyllde år och bjöd hela klassen förutom mig och en mörkhyad flicka.

Är du mörkhyad? Fan va sjukt :s

Nej jag är inte mörkhyad men den andra flickan var mörkhyad. De bjöd inte henne och de bjöd inte mig för vi passade inte in.

Men gud listan är lång, var på cafét som heter något med fotöljen på götgatan och en hemlös man kom in och skulle köpa en macka och blev nekad av gubben i kassan att handla då han lukta illa, jag köpte mackan och sprang ikapp han. Eller när jag blev nekad sjukpenning efter 2självmordsförsök och pga det blev av med lägenheten, jobb och blev ännu sjukare av stress för sjukhuräkningarna. Eller när min kille inte får bo kvar på sin adress efter att alla bestämt att han gör inbrott i källaren då han finns med i brottsregister. Eller alla gånger i skolan då killar får Prata utan att räcka upp handen men inte tjejer osv. Allt är rätt så orättvist men man får kriga på ändå.

Eftersöker tips på:

Pulsklocka/träningsklocka som räknar steg, distanser och har en bra intervall/tabata funktion. Alltså att man kan ställa in både träningstid och vilopaus.

Trådlösa hörlurar som passar rörlig och intensiv träning och inte trillar ur små öron. Man ska kunna hoppa runt i dom 🙂

Några rekommendationer?

Har inget tips på pulsklocka tyvärr, men däremot kan jag tipsa om hörlurarna jbl reflect bt (stavning)
Sitter verkligen där dom ska, även vid intensiv träning, grymt ljud och bra batteritid! Och Bluetooth såklart ?

Tack! Ska kolla upp dem ?

Jag tränar med min Apple Watch och AirPods. Fungerar toppen. Vet dock inte om intervall-app finns.

Hörlurar: jaybird x4. Superbra, garanti ett år dessutom.

Tränar allt med dem, löpning, gym, ”bootcamp”. De har aldrig ramlat ur.

+1 på jaybird

Har nog googlat mig fram till dem förut, ska kika. Tack!

Pulsklocka i toppklass, någon från Garmin. Det är de bästa klockorna i den bemärkelsen. Mera allklocka för träning Fitbit Versa. Suverän och kostar inte skjortan.

Hörlurar, Urban nånting nånting. Minns inte vad mina heter men är in ears och med mjuk plutt som verkligen åker in i örat och hålls på plats genom allt.

Tack! ?

Ja! Garmin definitivt

Hörlurar: sudio tre

Förlåt du kanske ville ha HELT trådlösa. Dessa har ”tråd” som går bakom huvudet. Tror studio har helt trådlösa. Är i alla fall supernöjd.

Gör inget med tråd mellan snäckorna så länge de inte sitter fast i mobilen. Tack! ?

Varför jag gillar de så mycket är främst för att de har lång batteritid (12h), inte stänger ute ljud utanför (använder de även när jag är ute och promenerar och vill kunna höra lite vad som händer runt omkring) och att de sitter jättebra (kommer med olika storlek på snäcka).

Sudio heter de

Fitbit!

Jaybird x3hörlurar. Har beats o AirPods (skräp för träning) men jaybird X3 är bara så bra

VÄNNER I STOCKHOLM ELLER UPPSALA

Jag kommer att flytta till Stockholms-området möjligtvis Uppsala snart ( troligtvis i slutet av November) med min partner. Jag har bott utomlands i över tio år och är inte från Stockholm själv så tänkte se om jag kan göra några nya bekantskaper inför flytt!

Jag är kvinna, 30, pluggar heltid de kommande två åren, gillar att träna, dricka kaffe, vandra i naturen och läsa böcker. Jag är själv nykter på grund av tidigare alkoholproblematik, så letar inte efter någon att festa med men har inga problem att umgås med folk som dricker 🙂 Jag föredrar att umgås i små grupper/par framför stora tjejgäng då jag i sociala sammanhang kan bli lite introvert.

Förhoppningsvis har du liknanden intressen och letar efter nya vänner.

Mail: nyistockholmsnart@gmail.com

Stresshanteringstips önskas. Vad som helst.

Jag gick på mindfullness på vårdcentralen. Konstigt men skönt.

Träning funkar för mig alla gånger. ❤?

Andas med magen inte bröstet som tyvärr många kvinnor gör. Din mage ska bli som en balong, andas sedan ut gärna med ett lejon läte typ aaaah!

Simning får mig oerhört lugn, promenader likaså.
Eller att lyssna på poddar/musik medan jag spelar mobilspel.
Pratar vi om riktigt stresspåslag som nästan kan liknas med panikångest ibland så lägger jag mig raklång i soffan och andas med någon stressboll, sten i handen.

Jag hoppas att du finner någon slags balans!

Andningsteknik, mikropauser, linyoga och meditation.

Hästar eller hund? Fysisk träning som kräver koordination också.

Sätt av en viss tid varje vecka för att göra jobbiga och tråkiga saker. Om du inte har tid och ork att göra uppgiften just då, så måste det vänta till nästa vecka. Då slipper du att ha ständigt dåligt samvete för gamla surdegar. Dåligt samvete en gång i veckan är mycket bättre än hela tiden, du kanske till och med får energi att ta itu med sakerna!

Sänk kraven! Man måste inte vara duktig på allt hela tiden. Ta en sak i taget. Som att:

Du måste inte ha väl godkänt på allt. Ibland är det okej att nätt och jämt få godkänt i vissa ämnen/kurser.

Om du ska sluta röka så försök inte att banta och spara pengar samtidigt. Ta en sak i taget.

Var medveten om att många chefer kommer att lassa på dig mer och mer så länge du fixar allt. Det är ingen idé att gå till chefen och klaga på arbetsbelastningen, och sedan fortsätta att överprestera. Börja med att skita i/misslyckas med tråkiga smågrejer du ändå är less på.

Om det är trist och jobbigt att fixa middag varje dag, ät ute istället! Kanske maten är bättre och billigare hemma, men så illa är det ändå inte. Dricker du bara kranvatten till maten blir det inte fullt så dyrt. Har du barn ska du definitivt göra detta, annars sitter barnen och sörplar läsk och äter dåligt. Om ungarna vill ha efterrätt eller läsk (läsk först efter halva måltiden) måste de själva prata med personalen, på så vis får du världsvana ungar som törs prata med främmande vuxna. Min dotter tog sina äldre kusiner i näven och hjälpte dem att köpa glass på utlandssemestern (Hur svårt kan det vara! Vifta med pengen och peka på glassen!)

Visst är det viktigt att spara pengar men det är faktiskt okej att inte göra det ibland eller bara spara lite mindre varje månad. Det viktiga är väl ändå att försöka slippa underskott varje månad.

Hyr hjälp med det du inte orkar med, det finns folk som gör det mesta för pengar. Eller be en kompis om hjälp och hjälp denne med något annat du är bra på.

Skaffa en bästa kompis som har barn som är kompatibla med dina barn och låt barnen också sova över hos varandra. Extra bra om du har ensambarn. Det är lika lätt att övervaka exempelvis tandborstning av två som av fyra barn.

Bra tips! Smart att ha en avsatt tid för trista grejer, ska börja med det!

Kontakta en stresscoach, http://www.forandringseffekt.se

När du blir uppstressad försök att kliva tillbaka ett steg och fråga dig själv ”är det nödvändigt att jag reagerar såhär? Är det logiskt? Mår jag bättre av det”. Det brukar hjälpa mig att inse att även om jag inte kan kontrollera situationen kan jag styra över hur jag ska reagera på den. Inget blir bättre av att man är stressad och inget blir löst. Hjälper ofta!

Bra tips av er alla, tack för att ni tog er tid!

Promenader, schemalagd återhämtning, midfullness (appen Calm är super), mat på fasta tider och var noga med sömnen.

Men framförallt minska mängden intryck och öka återhämtningen.

Har ni sett Janne Josefsson och Cecilia Frode i Alla mot alla?
Jag är förundrad över Frode men besviken över Janne. Trodde ju han hade lite mer koll

Första avsnittet de deltar i är bland det roligaste jag sett.

När de otroligt självsäkert säger ”Malou Von Sivers”, då brast det för mig 😀

För mig var det ”två promille” som fick det att brista.

Menar så klart en promille (och Janne skriver en tvåa på tavlan)

Haha de är ju assköna!! Tror inte att de är seriösa utan gör sig lite dumma också. Oavsett är de lätt det bästa paret. (Förutom jerka då, det jävla ögongodiset???)

Skäms faktiskt lite att jag blivit lite ”småkär” i ”Tobbe”…IGEN ?

Haha ja jag med Men nu skiter jag i det och står för att han är min drömman. Våga älska jerka!!

Kanske ska släppa spärren ?

Vem är jerka?

Min framtida man.

Stör ihjäl mig på karln. Han är för medveten om att han går hem hos tjejer som är woke.

Äsch. Ta ut pinnen ur röven och njut av ögongodiset i stället.

Jag fattar verkligen inte vad tjejerna dreglar efter. Ja, han är lite småcharmig, men snygg, sexig..nä.

Jerka..!!!?? Fattar ingenting.
David Sundin däremot ??

Nej nej.. Bodström den otippade godbiten

Haha, åh!
jag har suttit och funderat på samma, blev tom tvungen att googla Frode, trodde jag missuppfattat vem det var. Men ja gud, hur kan dom vara såå ”dåliga”? Trodde jag verkligen inte, och självklart är det klippt så, men tom F&F tycker dom är ”mindre allmänbildade”

De kan ju omöjligt vara sådär obildade på riktigt? Det går inte…

Hahah Frode ser konstant så himla förvirrad ut!

Om du vore Isabella Löwengrip just nu, vad skulle du göra?

Öppna en påse chips, ner i soffan med killen och mysa framför netflix.

Bråka med mina barn om tandborstning och insmörjning

Förbereda mig för stora skadeståndsanspråk samt be alla anställda som kommit i kläm om ursäkt ur djupet av mitt hjärta.

Vilka tänker du kommer komma med skadeståndskrav (ifrågasätter inte utan är nyfiken)?

bolag som bytt ut aktier mot exponering tänker jag mig.

I synnerhet tror jag avtalet mellan Nordic Tech House och NextCell Pharma AB gällande Cellaviva kan vara ett problem.
Enligt det tvååriga avtalet tecknat 2018 skulle NTH få aktier värda två miljoner kr som ersättning för att ”Isabella Löwengrip, en av delägarna av Nordic Tech House, kommer att som influencer, mamma, entreprenör och investerare öka medvetenhet om stamceller och familjesparande av stamceller.”
Vad jag hittills sett har Bella knappast levererat enligt detta avtal. Snarare har alla hennes inlägg om Cellaviva bemötts med väldigt mycket kritik i kommentarerna som hon inte ens bemött. Dessutom är Bella inte längre delägare i NTH.

Hemmetknarka.

*hemnet

Skaffa ett vanligt jobb eller plugga upp gymnasiebetygen

Fisa under täcket och lukta på den.

Jag hade haft sjuk ångest och ångrat hela mitt liv

Vad är det hemskaste du upplevt?

Min mammas cancerdiagnos, att veta att från och med nu kommer vi leva med en ständig oro och väntan på ett förmodligen oundvikligt återfall…

♥️

Ååhhhh fyyyy vilken mardröm ❤️

Livet ?

Brann i bottenvåningen på ett hyreshus jag bodde i. Var massa svart rök överallt, jag bodde högst upp såklart. Det ligger högt upp på listan.
Att åka Atmosfear på Liseberg ligger också högt upp på listan, jag är så fruktansvärt höjdrädd, det var hemskt att sitta där uppe. Fick världens panikattack.

När min pappa dog i cancer. Och när jag hittade min syster som tagit överdos. Läkaren på akuten sa framför henne att dosen hon tagit inte hade kunnat döda henne. Jag undrar än idag hur fan han tänkte när han har en patient som försökt begå självmord framför sig och berättar att nä men du, dosen du tog räcker inte.

När jag blev våldtagen när jag var 14, önska jag kunde gå tillbaks till 2 årsedan och bara krama mig själv. Jag trodde aldrig att jag skulle överleva den sommaren.

❤️

❤️

❤️

Mitt ryggont som höll i sig i flera år… ländryggen… ländes som den delen av kroppen (plus rumpan i början) höll på att brinna upp… och sen alla som ute riktigt fattade hur ont det gjorde

Blev du av med ditt onda i ryggen? Vad var det för fel?

När jag bodde långt ifrån min familj och min storebrors exflickvän ringer till mig och berättar att hon fått sms av min bror som hon tolkade som att han försökte ta livet av sig. Jag satt 60 mil ifrån min bror och familj och fick helt maktlös bara sitta och vänta vid telefonen för att få besked om min bror levde eller inte.

Att åka in till akuten med min 1 åring som vi trodde var magsjuk. Och där få veta där att han har diabetes typ 1 och är nära att dö. Se hur ett helt team med läkare, sjuksköterskor och undersköterskor gör allt de kan för att rädda mitt barns liv. Känna maktlösheten, se paniken hos personalen som gör allt de kan, se mitt barn ligga där. Utan att kunna göra något annat än be.

När min storasyster för ca 8 år sen (då var hon 27år) över en natt hamnade i en psykos hon fortfarande inte kommit ur. Hon är alltså schizofren.
Att sörja sin levande syster är det hemskaste jag upplevt.

Förlåt för en okänslig fråga. Men detta är en stor rädsla hos mig, att tappa fästet. Hurdan var din syster innan? Hur märkte ni förändringen?

Min mans cancerdiagnos

Min tonårstid med en alkoliserad pappa, en psykiskt sjuk mamma som inte ens kunde klä sig själv, en storasyster som gång på gång försökta ta livet av sig. Tackar gudarna för att jag åtminstone fick vänner och vänners föräldrar som tog hand om mig.

❤️ igenkänning till nästan 100%, fast jag är storasystern.

Inlagd på akutpsyk.

Blev nyfiken på Jeanette van Reis som någon nämnde i kommentarerna idag. Hon är alltså Vice President för Löwengrip Beauty. Hon har bl.a. jobbat 20 år på L’Oréal, har hunnit fylla 70 år. Undrar vad de har erbjudit henne i lön eller förmåner.

Jag har för mig att sociala avgifter för pensionärer är lägre. Det tillsammans med att hon kan plocka ut pension samtidigt som hon får lön…. har säkert varit ekonomisk bra för LB.

Tycker det är asballt! Grymt ta tillvara på hennes kompetens. När jag är gammal ska jag också va typ mentor och sånt där. Bara göra kul saker. ?

Pinsammaste du har gjort?

Jag skäms inte över saker. Har gjort mycket jag borde tycka är pinsamt, men tycker inte det.

Råkade tanka företagsbilen med bensin. Det var en dieselbil.

???

Jag var intresserad av min tränares kompis så jag tjuvkollade upp hans nummer i min tränares mobil. Skickade ett sms och bjöd ut honom på dejt. Nästa träning tog min tränare mig åt sidan och frågade varför jag hade smsat HANS tränare. Killen jag var intresserad av och min tränares tränare hade tydligen samma namn så jag hade bjudit ut en gift 50+ gubbe istället för killen jag var intresserad av. Men slutet gott allting gott, jag lyckades till slut bjuda ut rätt kille och vi var tillsammans i ett halvår 😀

Jag vill halvt om halvt förfasa mig över vad Kissie kan ha tänkas gjort för ingrepp för att lyfta ögonbrynen! Hennes ögonlock är helt strama och spänner när hon blinkar. Vad kan hon ha gjort för något?

Hände inte detta i samma veva som hon la upp en video där hon pratade om att hon brukade tejpa ögonlocken? Kan det vara så att hon börjat med det igen?

Jag vill minnas att jag har sett det tidigare än den videon. Tror inte att hon har börjat med det igen om det är så att hon ens gjort det innan. På hennes osminkade videos så ser det lika stramt ut runt ögonen så känns mer som att det är något permanent.

Om ni kollar tillbaka på bilder så kan ni se att hennes ögon sett ut så i flera år. Så något ingrepp tror jag inte hon gjort

Vem vinner idol?

Den som får flest röster.

Haha ?

Ellie

Efter idag så tycker jag absolut Ellie eller Freddie, såååå bra idag!!

Eller Dao!! Herrejävlar vad bra!!!

Vilka bra egenskaper skulle ni vilja ha utöver de ni har, t.ex gott tålamod?

Vara väldigt svår att stressa upp.

Mer tålamod och en förmåga att aldrig få ångest.

Att kunna uttrycka mig bättre. Jag har allt i huvudet men när jag pratar ibland så låter det bara ”asså, liksom, typ”. Väldigt irriterande.

Åh samma. Här började universitet för en månad sedan. Alla kurskamrater är yngre än mig och känns så jäkla smarta. När jag öppnar munnen bara ???

Lite mer social kompetens…

Vad är motsatsen till att vara en person med massor av katastroftankar? Den egenskapen vill jag ha!

Vara mer eftertänksam och inte agera på impuls

Såååååå sjuk. Förkyld, ont i halsen, ont i örat och så lite feber på det. Blääää.

?

Hade du kunnat ha sex med dig själv om du kunde klona dig själv?

Såg en fransk dokumentär en gång om tvillingsyskon som blev ihop. Weird …

Oj, vad hette den?

Minns inte. TV5 Europe för många år sedan. Oförglömligt ämne dock. Snacka om att bryta mot tabun …

Haha, ja verkligen

Har sex med mig själv några gånger i veckan.

HAHA jag med! Men tänkte mer på alltså VERKLIGEN sätta på en själv, all in

Kanske bästa ligget någonsin? Man vet ju vad ”den andra” vill ha.

Nä, jag tänder inte på tjejer.

Ja varför inte? ?

Aldrig.

Fuck yeah! Mer self love åt folket!

Nej eftersom jag inte tänder på tjejer.

Alla tänder på tjejer

Hur vågar man ta steget att lämna sin man efter 20 år tillsammans? Berätta gärna om era erfarenheter.

Har gjort det. Kärleken var slut. Respekten var slut. Vi förtjänade båda något bättre. Tog något år och en gång backade jag men nu 8 år senare ångrar jag det inte alls.

Jag gjorde och tyckte ungefär samma som Anonym ovan. Trodde det skulle vara der jobbigaste jag någonsin skulle göra och jag fasade för att berätta det, men när jag väl gjorde det lättade tusen stenar från axlarna och jag kunde andas igen. Hyperventilerade när jag körde därifrån, medan jag upprepade ”jag gjorde det JAG ville, jag gjorde det JAG ville” om och om igen och lättnadens tårar sprutade. Den känslan kommer jag aldrig glömma. Jag var fri. Mina tankar och åsikter var fria, jag var fri. Jag var fri att lyssna på mig själv, på min egen magkänsla, på vad jag ville göra i livet. Jag var äntligen jag igen. Jag kunde äntligen höra min inre röst igen.

Så häftigt att läsa. <3

Tack

Om Öppet spår inte skulle finnas mer, vad skulle ni sakna mest?

Inget, finns andra forum. Enda fördelen här är att man slipper krångla med medlemskap.

En påminnelse om att klockan nu är efter kl 20:00 på en onsdag, fredag eller lördag.

Skulle nog inte sakna något speciellt. Skulle hitta ett annat tidsfördriv. Någon kul tråd på ett annat forum eller någon gammal serie.

Botox i kråksparkarna? Ja, nej? Snyggt, ovärt? Hatar alltid mitt ansikte under pms, så litar inte på mina egna tankar 😛

Vill veta hur gammal du är innan jag ger mitt svar 🙂

Jag är 30. Kråksparkar är kanske att ta i, det är väl mer linjer egentligen.

Jag tar ett par som är lite djupare, mer markanta kråksparkar men låter övriga vara. Det tycker jag är fint. Men ta inga beslut under inflytande av PMS, det är mitt bästa råd 😉

Om det finns någon rynka jag skulle vilja ha så är det just kråksparkar. Tycker att det på de flesta ser klädsamt och charmigt ut.

Jag är inte skitnöjd med alla mina ålderstecken, men just kråksparkarna tycker jag är lite charmiga. De får mig att se ännu gladare ut liksom

Kråksparkar (det är de vid ögonens?!) de har jag inga problem med… men väcken o pannan är en annan sak. Helt bekymmersrynkan

Nej! Varför har det blivit så fult att åldras att folk sprutar in gift i sina ansikten? Så jävla absurt! Tycker dessutom att alla dessa plastiga, stela och orörliga ansikten är tio gånger fulare än en rynka eller två.

Jag minns när jag var runt 10-11. Hade sett min systers första självmordsförsök två år tidigare. Stod och kollade mig i spegeln och insåg att jag var helt tom i ögonen. Ingen gnista. Ingenting. Började gråta hysteriskt och när mamma frågade vad det var med mig sa jag ”jag kommer aldrig bli sådär vacker med glada streck vid ögonen”.
Nu närmar jag mig trettio och börjar faktiskt äntligen skymta små kråkfötter. Äntligen. Jag har fått vara glad i flera år nu.

Förlåt för lång utläggning. Blev värsta känslosam av din fråga.

Hej Karenina! ❤️ till dig❣️

JA! Men be de göra mindre doser, jag har mindre dos i både pannan och kråksparkarna. Slätar ut fint men man är fortfarande rörlig. Jag känner mig superfräsh när jag gör det! MEN jag gör det för mig själv och ingen annan, så tänk efter först innan vem det är du vill vara fin för ?

Nej!! Gjorde det och mitt leende försvann, munnen log men ögonen kunde inte dra ihop sig som de brukade. Till och med barnen påtalade det och sa att jag såg arg ut. Jag har tittat på bilder från den tiden och jag fattar vad de menar. Nu gör jag enbart lite i pannan men aldrig någon annanstans. Gör du mellan ögonbrynen så påverkar det dina ögonlock och du får rynkor på näsan och kråksparkarna påverkar ditt leende.

Minns när jag såg Victorias Secrets Body mist på Coop i Östhammar. Början på slutet för dem. Snart står IL produkterna där också. Känns det som. Känner ingen som vill gynna henne…

De sålde sina produkter länge på coops kedjor.

Konsten att döda sitt eget varumärke! Från superhot till not!

Riktigt så var det ju inte. De såldes där och på Lyko. Fanns ju inget annat ställe att få tag på dem.

Konsten att döda ett varumärke! Från Hot till Not på nolltid!

Var med om en så himla konstig grej inatt. Vaknade mitt i natten av att jag drömt om en tjej som var intresserad av mig och ville ta det vidare till nästa steg i sängkammaren så att säga. Vaknade då jättesugen bredvid min sambo och halvt vaken kunde jag inte somna om utan tillfredsställde mig själv snabbt innan jag somnade om. På morgonen vaknade jag och undrade vad tusan som hänt tidigare? Värt att tillägga att jag är tjej själv och har varit med tjejer och haft tidigare förhållanden med tjejer, men har aldrig varit med om det här??

Du drömde.

No shit Sherlock ? tänkte mer på drömmer, onani sen somna om utan att va riktigt medveten om vad som hände

Hej! Vad tycker ni om Satisfyer pro deluxe next generation?

Besviken. Gav bort den till en kk. Enda satisfyer har gjort som jag varit nöjd med är deras penisringar.

Åh fan, varför är du inte nöjd?

Äsch är väl mest att jag inte gillade den typen av ”vibration” som den ger. Är mer av en rabbit-tjej kanske?men Många verkar ju nöjda med den här så testa. Brukar gå att hitta billigt online också.

Hehe okej men får testa ? man blir sugen när man hör gott om den ?

Ja kör för tusan. I värsta fall var den inte så bra som lovat. I bästa fall blir ni nya BFFs du och satisfyern.

Gillar den, får kraftiga orgasmer men vägen till orgasm är inte lika nice som med rabbit. Men många snackar om fontänorgasm. Får inte till det, några tips?

Vill också veta , aldrig haft en.

För mig funkar det om jag har min rabbit, vinklar den lite uppåt så att den kommer åt g-punkten. Slappna av, våga ”släppa på” när man börjar känna sig kissnödig. Tips är att testa själv och inte med någon annan. Lättare att våga släppa fram sprutet då eller vad man ska säga.

Får bara fontänorgasm med penetrerande sex. Bakifrån och partner med stor snopp. Inget annat funkar ?‍♀️

Snopp?

Det verkar ju bara jobbigt att få.

Vibratorn i den är onödig.

Haha. Påverkad av kommentarerna här gick jag och köpte en. Förstår inte än vad the fuss är about.

Haha köpte min för en stund sen ska bli intressant att se om den är bra:)

Jag har en Satisfyer pro 2 å alltså… Wow…

Har också en sån- totalt meningslös. Tyvärr. Hade stora förhoppningar men…..meh

Vaaaa?! Jag älskar min satisfyer ?? vi har ett alldeles speciellt förhållande jag och den ?

Bruka du använda glidmedel när du änvänder den? Hur fort går det tills man kommer?

Varför vill man att det ska gå fort? ? Vad är njutningen i det.

Folk skriver att det går fort med den. Därför jag undrar.

Anväder glid, kan nog dra till med orgasm på under minuten om det kniper. Tycker dock bättre om att dra ut på det ?

Har så svårt stt vänja mig vid livet med två bonusbarn. Mins egna är 19 o 16 och min mans barn är 7 och 8. Det blir alltid småtjafsigt mellan min man och mig när dom är här. Dom är superfina och allt funkar superbra barnen sinsemellan. Men jag kan inte vänja mig vid att ha relativt små barn igen. Jag skäms för att känna såhär. Jag gör aldrig aktiviteter eller så med dom små, men ger gensvar när dom kommer till mig förstås. Men tar aldrig initiativ till att gå upp till deras rum eller åka nånstans eller bara sitta o rita tex. Jag vill komma dom närmre men har svårt att göra det. Tips?

Börja med det du skriver att du inte gör. Varför kan du inte sitta och rita tex? Fråga om de vill spela något spel. Ta med dem till närmsta lekplats.

Jag vet inte varför det blivit så hör. Det kan bero på att jag har två sjukdomar som ställer till det, jag är bipolär och har även en svår psoriasisartrit som gör att jag har ständig smärta och är trött. Men jag kan liksom inte skylla på det. Men tröttheten gör nog att jag kapslar in mig. Tack för råd!

Min mans barn är 11, 7 och 5 år och våra barn är 2 år och yngsta 5 månader och jag pallar inte hans ungar alls, alltså har verkligen noll intresse för dom. Jag vet att det är bara barn men fan vad jobbiga dom är. Orkar inte ens ha dåligt samvete över det. Tvingar mig själv att hänga med dom för dom är trots allt mina barns syskon plus att min man blir glad men som sagt, bryr mig inte ett dugg om dom.

Hur kan man bo med någon som känner så för ens barn?

Skulle väl aldrig i livet berätta det för honom? Hade ju sårat honom enormt. Vissa saker behöver man inte berätta för sin partner. Hans barn bor inte ens i Sverige så vi träffar dom bara 11 veckor i året, tack gud

Du tror inte att det märks? Barnen lär ju känna av det i alla fall de gånger ni träffas…. sånt går inte att dölja.

Vad vet du om det? Jag klarar att dölja det alldeles utmärkt, så pass väl att dom har sagt flera gånger att dom önskar att jag var deras mamma. Ibland får man helt enkelt låtsas för att göra andra glada.

du är en hemsk människa.

De låtsas förmodligen också. Skönt för dig att de bara är hos er 11 veckor per år. Säkert lika skönt för dem.

Och Johanna, du fattar fan inte hur det är med att ha en sådan bonusmamma som du.

Wow, bra pappa. Hur kan man skaffa barn med nån som accepterar att träffa sina första barn så lite?

Fy fan för nya partners som ogillar barnen. Inte ens 11 veckor per år och du ogillar dem. Vad fan är det för pappa som bor med sina barn under endast 11 veckor?

Så fult av dig. Det är DU som har kommit in i barnens liv, inte tvärtom. Tro fan att barnen är jobbiga. Jag skulle också vara jobbig om jag var tvungen att vara 11 veckor per år med någon som hade noll intresse för mig och inte brydde sig ett dugg om mig. Och som bara umgicks med mig för att hen tvingade sig till det. Bra vuxen du verkar vara.

Kan ni inte börja göra saker ihop i början istället kanske. Alltså att både du och din man + barnen gör något mysigt tillsammans. Allt ifrån ha pizza night + filmkväll, gå ut på en promenad kanske pokemonjakt, åka till badhuset eller ta en utflykt tillsammans. Tänker att det inte känns lika “läskigt” att göra saker tillsammans än själv. Sen när du känner dig mer bekväm kan du börja göra små saker själv med barnen. Se om du hittar något som dom intresserar sig över och använd det till att komma dom närmre.

Kanske kan du hitta på nåt med bara en av dem i taget. Typ åka och fika i all sin enkelhet (som inte heller inkluderar en massa andra barn, såsom på lekland)?
Kanske vill de hjälpa till i dina vardagssysslor. Kan vara rätt mysigt att baka bullar ihop eller bara hacka grönsaker till fredagstacosen. Nåt du skulle ha gjort oavsett men som nu får involvera ett (eller båda) barnen.
Obs, aldrig varit i samma sits själv så vet inte. Var bara tips.

Gör sånt du gillar och var inviterande och inkluderande mot barnen, visa att de gärna får vara med och att du gärna visar hur man gör: baka, sticka, rita, trädgårdsarbete, sjunga/spela musikinstrument, yoga, nån sport – men, viktigt: att ni gör något tillsammans, har det mysigt och kul, mer än att du ’lär ut’.
Du har chansen att verkligen bli en bonusperson för dem!

Du har gjort det viktigaste, du har insett att det inte är så lätt!

Det är väl därför sagornas värld är fulla av elaka styvmödrar.

Därmed inte sagt att man ska agera efter sina känslor eller ens berätta om det! Men man måste heller inte leka med barn. Gör det du är bra på. Själv löste jag det med att vara den där stadiga klippan som stod i köket och lagade mat och bakade sådant som ungarna önskade sig, en i taget. Jag gick med dem när det skulle handlas kläder. Jag var inget menlöst våp som gick med på vad som helst, men jag såg dem ändå som individer på ett helt annat sätt än vad deras föräldrar gjorde. Jag var nog rätt sträng, men det var samma regler för alla. Jag blev den där lite tråkiga stabila typen som alltid fanns där.

Det är inte det sämsta.

Har inga tips men vill bara säga att du inte är ensam. Har ett styvbarn och egna barn (var tillsammans med styvbarnets förälder när barnet föddes) och ju mer åren går desto svårare blir det. Hen passar liksom inte in i vår familj, det känns som det är en jobbig sits för samtliga medlemmar i familjen inkl styvbarnet

Styvbarnet passar inte in i er familj? Fyfan vad hemskt. Hur kan du skriva så? Stackars barn

Stackars barn som har dig till styvmamma.

Vet inte alls varför jag svarar ?men. Om ni får erfarenheter tillsammans o du ser deras reaktioner o egenheter. Se det som att du själv var flickorna ifråga. Ta ett tag o försök att se det helt ur deras perspektiv o diskutera det du upplever o lär dig med din partner. Den tiden ska han stötta o följa ditt projekt. Han fokuserar på dina upplevelser o du på barnens. Du känner kanske press att axla ett ansvar du faktiskt tagit med dina egna barn. Om alla kan harva på någorlunda så släpp mycket o låt tiden gå, blir du aldrig bekväm i situationen så lämna. O släpp kontrollbehov. Låt kärleken leda er.

Vet inte om det är rätt att du ska känna skam över det. Du är trots allt inte deras mamma. Och du är definitivt inte din mans nanny. Så länge du inte är dålig och nedtryckande mot barnen eller påverkar pappan och barnens relation negativt så är det väl ändå pappan som ska rita med barnen. Inte du.

Vad äter du för medicin för din bipolär? Sen jag började med lamotrigin så har jag mycket mer energi. Det är jobbigt med bipolär och smärtproblematik så jag förstår dig. Försök göra saker du genuint tycker är roligt med dem. Så det inte blir ännu ett måste.

Jag plussade igår efter två års försök med 2 missfall bakom mig. Jag försöker ställa in mig på hur jag på bästa sätt ska orka vidare med ännu ett missfall. Ifall det skulle sluta så denna gången med. Att jag skulle ha en bebis i famnen om 8 månader känns långt bort.
Jag vet att vi är många här inne som kämpat månad in och månad, år in och år ut, ut efter det där plusset.
Ge inte upp ?

Stort grattis ❤️
Man är aldrig glad i onödan, så var glad. Just nu är du gravid och inget kan ta denna stund ifrån dig!

Tack ❤️ Du har helt rätt.

Stort, stort GRATTIS!! ??✨

Tack ❤️

Grattis ❤ Jag kunde inte heller hoppas och ville inte fokusera på smärtan av ett nytt missfall, så jag låtsades som att jag inte var gravid ? (ingen alkohol och viss mat kan ju vara en diet) Först vid RUL: et började jag så smått se att min ”diet” kanske skulle sluta med en bebis. Nu ligger den fantastiska sjumånaders bebisen i sin säng och sover. Jag önskar att jag hade kunnat se det och jag önskar dig lycka till att få se samma sak ❤

Har gått igenom samma sak, plussade efter en lång tids försök och kunde inte alls ta till mig graviditeten i början. Nu är jag i vecka 20 och har fått se en frisk och välmående bebis på RUL ❤️ Har fortfarande svårt att tro att jag ska få bli mamma i februari och längtar så mycket! Hoppas allt går bra för dig med, ts!

Tack och stort grattis till dig ❤️

Tack❤️
Jag har varit inne på den banan hehe. Vad underbart att det slutade bra ❤️

Önskar dig all lycka och välgång.❤️❤️❤️

Tack snälla ❤️❤️❤️

Grattis!

Åh stort stort grattis! Önskar dig all lycka. Ta en dag i taget och njut nu – NU är du gravid 😀 heja dig! <3

Jag hade också många missfall bakom mig innan det funkade. Jag var livrädd hela graviditeten. Jag kunde hysteriskt rusa till toaletten för att kolla om det kommit blod flera gånger i timmen. Vid varje ultraljud grät jag floder tills jag hade sett båda hjärtan (tvillingar) slå och barnmorskan övertygat mig att allt såg bra ut. Ångesten släppte först när vi kom hem från sjukhuset med två friska bäbisar.

Nu efteråt önskar jag att jag hade kunnat njuta av att vara gravid och inte varit livrädd precis hela tiden.

Jag är också tacksam för mina tidigare missfall, om inte de hade hänt så hade jag ju inte fått mina två största kärlekar. Önskar också att jag hade vetat att det skulle funka till slut.

Lycka till med graviditeten, det blir bra till slut.

Hej,

Jag har väntat hela dagen på ÖS för jag behöver lite pepp och era kloka relationsråd ❤
Jag och sambon hade en diskussion i förmiddags gällande egentid och ens behov av att träffa sina vänner. Vi har en sjumånaders bebis tillsammans där jag är fl och han arbetar oregelbundet. Vi ska byta om ett par månader.
Vi är båda överrens om att egentid och att kunna träffa sina vänner är viktigt. Vi har dock helt olika behov och uppfattning om i vilken omfattning denna egentid ska vara.
Jag känner mig nöjd om jag kan komma iväg två timmar varje/varannan vecka för att träna och att träffa mina vänner 2-3 ggr i månaden. Ofta är bebisen med när jag träffar mina vänner och för mig känns det helt okej. Därutöver hörs vi såklart på telefon osv.
Min sambo säger att han gärna vill träffa en av sina vänner varje vecka (De brukar spela xbox halva dagen vilket inte inkluderar bebisar) men att han vet att det inte kommer gå rent praktisk. Han säger dock att han har ett behov och en vilja att göra det och det behovet har inte ändrats av att han fått barn. Utöver xboxvännen har han även andra vänner han vill träffa, utan bebis.
För mig är detta jättekonstigt. Jag älskar att umgås med mina vänner men nuförtiden umgås vi på ett annorlunda sätt och inte i samma omfattning, men för mig känns det bra och helt naturligt. Jag har både vänner med barn och utan medan sambon bara har vänner utan barn.
Han är en sådan person som alltid vill vara ALLA till lags. Han tycker att det ska gå att kombinera både familjetid och vänner (alla vänner) samtidigt som han arbetar heltid. Jag sa att det kommer aldrig att fungera när vi båda börjar jobba och det bekräftade han, men för mig känns det jättejobbigt att veta att han tycker och går runt och känner så här. Att han kommer känna att något ”fattas” bara för att familjen tar tid.

Han är en fantastisk kille och pappa i övrigt och jag älskar honom. Jag behöver bara tips om det är någon annan som varit i liknande situation, går det över med tiden? Kommer han själv kunna acceptera att familjelivet tar mer tid och faktiskt också trivas med det?

Tack för att ni läst min roman ❤

Familjelivet är ju liksom ett helt nytt liv för er båda. Han får lov att anpassa sig, liksom du har gjort. Det ger med sig med tiden ?

Jag är som din sambo. Det är klart att han kan och ska känna att något fattas när en stor del av han försvinner. Det är normalt och okej att känna så. 2 timmar varannan vecka skulle aldrig funka för mig, då skulle jag bli knäpp. Behöva ”rasta” hjärnan då och då.

Spelar det egentligen så stor roll tänker jag? Han vill träffa vänner men är medveten om att han har åtaganden som omöjliggör detta. Sånt är livet. Alla älskar inte bebistiden och de uppoffringar som det innebär, så länge man är vuxen nog att förstå att man inte kan ha det exakt som man vill hela livet så är det väl egentligen inga problem?

Nej du har rätt, så länge hans tankar inte blir till handlingar är det nog bara för mig att acceptera. Hans känslor är ju hans att känna. Jag själv tycker bara att hans beskrivning, och din beskrivning i kommentaren ?, får det att låta som att bebistiden är som ett tråkigt jobb som man helst hade velat säga upp sig ifrån och istället få leva om den festliga, kravlösa gymnasietiden som man alltid längtar tillbaka till ?

Jag vill understryka att jag älskar bebisar. Jag tyckte att bebistiden var underbar och nu när yngsta är över året så saknar jag tiden när han var bebis. Men det är ju ett faktum att bebistiden är krävande och till viss del begränsande. Alla trivs inte i det. Man får inte glömma att barn är bebisar 1-1.5 år av ett helt liv.

Han får pröva träffa kompisar med barnet eller är det hans kompisar som inte vill träffas med barnet?

Livet förändras. Min mans hobbys innan barn kunde innebära att han åkte bort lör-sön eller borta en hel dag, man fattar själv att det inte funkar när man har barn. Han får finna sig i att inte träffa sina kompisar ensam lika mycket. Men om du är lugn med det så kan dem kanske komma över hem till er?
Han verkar ju resonabel så fortsätt att kommunicera och kompromissa. =)

Tack för svar ❤ Jag har föreslagit att vi eller bara han kan träffa sina vänner med vår bebis. Jag tror att han är öppen för det, men att det känns lite ovant bara. Hur var det för din man att dra ner på sin hobby?

Tror han tyckte det var rätt skönt i slutändan då det kostade pengar och tog tid. Det började även vara lite smågräl bland gruppen så det gick bra. Han hittar jämt nya hobbys men nu tar det inte tid från oss på det sättet. =)

Jag kan verkligen förstå att han vill o saknar att kunna förlora sig i att spela spel en halv dag i veckan med en kompis o mkt annat. Han kommer att förstå att det inte fungerar att umgås så mycket med vänner, arbeta heltid och ha familj samtidigt, men behöver kanske tid att ställa om sig o fundera på hur livet förändras. Har han varit föräldraledig o känt på hur uttröttande det kan vara? Har han varit föräldraledig o lärt sig att umgås med vänner tillsammans med er baby? Har han varit hemma med ert barn o hunnit fundera på vad som är viktigt för honom på samma sätt som du har hunnit göra det? Kanske fantiserar han en del nu om livet för att han funderar på hur det kommer att förändras o det kan vara ett gott tecken på att han är en klok o reflekterande person? Ni kommer att hitta nya vägar o han kommer att upptäcka att man kan ha bebisen med sig o göra roliga saker både ensam o tillsammans med sin partner. Jämför inte ert behov av egentid för ni är i så olika situationer o du gör dig själv en otjänst o kanske blir ledsen i onödan.

Känns som han får inse att när man får barn så hinner man inte med att höra exakt samma saker som innan. Sen är det klart att man har en önskan om att hinna göra mer… men nu gäller det ju att njuta av och ta hand om barnet

Är han fem år eller? Herregud han är vuxen och har barn, då spelar man inte spel en halv dag, dags att växa upp.

Haha jo, det gör man visst det. Man kan till och med dra på lan en långhelg och spela dygnet runt. Har ingenting med barn eller ålder att göra.

Jag brukar oftast hålla med kvinnorna i såna här pargrejer haha men här förstår jag honom. Skulle inte tycka det kändes ok att bara träffa vänner 2-3 gånger per månad. Du verkar ju ha ett väldigt litet behov av att träffa dina vänner, alla är inte likadana.
Varför kan han inte din kille få träffa sin spelvän en halv dag varje eller åtminstone varannan vecka? Man måste ju inte sitta ihop som par även om man har barn.
Med de andra vännerna kan han kanske ta med bebisen eller att de kommer hem till er, och göra aktiviteter som passar.
Man måste inte ge upp ALLT bara för att man får barn, då blir det ju jättetråkigt. Särskilt nu när ni är ute ur första, omvälvande tiden (förhoppningsvis).

Nä, jag tycker inte heller man ska ge upp allt utan kunna fortsätta vara sin egen person. Frågan är snarare hur mycket/ hur ofta det ska vara. När vi båda kommer jobba, han oregelbundet och jag kontorstid så känns det som att den lilla tiden vi får tillsammans kommer konkurrera med vännertid, träningstid och annan egentid. Att tiden inte räcker åt allt tänker jag mycket på.

Ja men det där är ju i framtiden. Tänk inte på det nu, låt honom passa på nu då. Även när ni jobbar finns ju helger (eller andra lediga dagar om ni inte jobbar mån-fre).

Förstår inte heller problemet om det handlar om en halv dag i veckan ärligt talat haha.

Hej på er ??
Sex månader in i det bästa, tryggaste förhållandet jag någonsin haft har vi nu slopat preventivmedlen. För ett år sen satt jag i mitt och mitt ex hus och var rastlös, olycklig och nedtryckt för allt jag var och allt jag sa. Mycket kan hända på ett år. Vad har hänt i ditt?

Är du Helena på väg mot +?

Jag var ☺️

Okej, kul att se dig här. Brukar kika in på bloggen då och då och hoppas på fler glada uppdateringar.

Welcome back ?

Anonym och Krösis: Vad roligt, tack ❤️ blir så glad

Hur blir det till jul? Ska du sno någon gran?

Krösis, jag saknar dig. <3

Skaffa inte barn med en man du inte känner. 6 månader är ingenting och man är fortfarande nykär så förhållandet kan lika gärna krascha när ni kommer in i den gråa vardagen om ett år.

[Borttagen kommentar]

Ja visst är det så, jag hittade honom ensam och smutsig efter gatan i förrgår och nu ska vi gifta oss.

Nä, allvarligt. Tråkigt att du säger så. Det sårar. Jag hoppas du får en fortsatt fin kväll och att vinet smakar fantastiskt. ? Varför döma något man inte vet något om? Känner du mig?

?

Tycker synd om dig. På riktigt.

Hej Helena, blir glad av att höra att du mår bra ?❤️

Bra där!

Jag har aldrig ångrat att jag skaffade barn. Däremot har jag ångrat vem jag skaffade barn med. Men barnen (idag 22 och 30 år) skulle jag inte byta bort. Aldrig. De är fantastiska!

Jag har också vänner som väntade för länge. De ville inte skaffa barn innan de hade den perfekta partnern, hemmet, bilen etc. Rätt som det var så var det försent. Klimakteriet kommer tidigt för vissa.

Ja och det är ju inte så bra, så därför är det bra att man väntar lite så man kanske slipper ångra personen.. Att vänta på perfekta bilen och hemmet är lite annorlunda än att vänta på partnern…

Jag väntade tio år innan jag skaffade den första. Fem innan den andra för jag hade ju sett hur bra han var med min äldste.

Det höll inte ändå. Tid är ingen garanti för att det ska hålla.

Men gud vilken dryg kommentar. Jag är inte Helena men säger ändå ifrån. Skärpning!

Tack, den var riktigt rutten.
Blev ledsen. Ska inte kommentera mer här.

Jo gör det. Vi är många som gillar dig. Jag tänkte faktiskt på dig igår ?

Gjorde du? Vad fint. Eller ja, du kan ha tänkt vad som helst egentligen rörande mig, haha. Tack för din kommentar. ❤️

Jag med❤

Haha ja jag såg när jag redan skickat att den lämnade några frågetecken ?
Det jag menade var att jag igår, när jag läste bland kommentarerna på denna blogg, kom att tänka på att alla är anonyma (även jag) och då kom jag på att jag inte sett ditt nick på länge. Jag gillade dig ?

❤️

Alltså…

Sjukt otrevlig kommentar. Hur mår du egentligen?

Vi har varit nära vänner i flera år och han är den enda man på denna planet jag litar på till 110 procent. ☺️ Sedan tänker vi båda två att livet pågår just här och nu. Vi har båda förlorat flera närstående under kort tid, och vill inte vänta 5 år på att börja med vårt. Vi delar framtidsplaner, mål och åsikter om de stora sakerna i livet, så vi kör. Skiter det sig får våra barn två kärleksfulla föräldrar som ger 120 procent för dem. Alltid. ☺️

Ni gör rätt.

❤️
Vi måste prova i alla fall. Livet har inget facit. ❤️

Exakt! Håller på er!

ja det värsta som kan hända är ju att ungen får två separerade föräldrar som hatar varandra och inte står ut med åsynen av varandra. men tänk inte på det nu, bara skaffa lite barn, det blir kuuuul!

Haha fyfan vilken skev och tråkig bild du har av världen anonym. Who hurt you?

Vaddå skev, det ser man ganska ofta i den här världen…

Du säger/tror det nu ja. Den man separar från är inte samma som man blev kör i. Kanske är ni inte så överens och samarbetar så bra efter ett uppbrott. Viktigt att ha ett stabilt förhållande i grunden innan barn, och sånt tar lite tid. Ingen fara med att vänta lite.

Men din regel om att man inte separerar från samma kille man blev kär i gäller väl oavsett hur länge man varit tillsammans innan man skaffar barn? Det finns ju inga garantier för att det blir bra bara för att man väntar några år.

Nej det är sant, men chansen att man lyckas hålla ihop ökar.
Tycker folk är så överdrivet positiva till att ”bara köra” i korta förhållanden. Det är barn, nya liv, det handlar om.

Alla har inte tid att vänta. Alla har inte så lätt för att bli gravida. Jag har två barn sedan tidigare men min man har inga. Vi bestämde oss efter tre månader. Men det blev inget och nu har jag inte mens längre.

Jag är glad att vi litade på varandra och inte velade. Att vi försökte på en gång, annars hade vi nog ångrat bittert att vi inte börjat tidigare. Nu vet vi att vi gjort vad vi kunnat.

Haha inte ”min regel”. Det är nåt de flesta vet om.

Det finns ett mellanting mellan 6 månader och 5 år?

Barn sätter även långa relationer på prov.

Att vara nykär har väl som biologisk funktion att kvinna och man ska hålla ihop under bebisåren. Tänk så fiffig naturen är. Kärleken är blind av en anledning. Är det då klokt att vänta till nyförälskelsen är över?

Men gud vad verklighetsfrånvänd kommentar..

Och du är dryg. Varför blir vi annars kära tror du?

Man kan inte leva sitt liv som på stenåldern. Vi ör lite mer komplicerade än så.
Så man ska skaffa barn när man är superkär och blind för varandras fel. Sen när det går över så sitter man där med en eller flera ungar och är bunden för livet till en idiot?

Att vara bunden för livet är en social konstruktion. Inget man måste vara för artens fortlevnad.

Är det bättre att testa en kille i tre år som visar sig vara en idiot. Ni gör slut, inga barn, träffa ny man (kan ta tid), tre år till… Ska vi hålla på så blir det inte många barn. Inte alla kvinnor kan få barn efter 30.

Nja man blir ju bunden pga barnen alltså. I 18 år väldigt bunden, sen lär du träffa personen genom hela livet i olika familjetillställningar.

Ja det tycker jag. Alla är inte idioter, de flesta träffar nån som är rätt för dem. Och ovanligt att inte kunna få barn alls efter 30.

Stort grattis Helena❣️

Tack snälla Anonym ❤️

Fantastiska Helena, jag önskar att du kommenterade här igen. Du är saknad här.

Men åh nu blir jag rörd ? vad fint att du säger så! ❤️

Ja, jag saknar dig. Du vet nog egentligen att du behövs, vi vet det verkligen! Så fint att ditt liv är så bra nu, det är du så väl värd❣️

Jag har det också fantastiskt bra.

Alltså wow ❤️??
Tack, nu fick jag en härlig energi igen. Blir så glad. Tack snälla, verkligen. Jag får se om jag uppdaterar bloggen något eller gör om den helt den dagen det verkligen är sant och säkert att vi väntar barn ??? ha en himla fin helg, du verkar vara så himla fin och omtänksam?

Åh, detsamma det verkar du vara också! Ja uppdatera den gärna, tack❣️

Ha en fin helg du också. Jag önskar dig allt gott!!?

Men åh, grattis ?❤️ Längtar till den dagen då jag och min partner kan göra samma sak, hoppas allt går bra för er och att ni lever lyckliga tillsammans för resten av era liv ?❤️

Var det inte du som blev ihop med nån på ditt jobb (en chef?) och han var helt fantastisk? Och ni två försökte skaffa barn? Eller blandar jag ihop dig med nån. Är förvirrad nu.

Åh Helena! Jag har tänkt så på dig, låter ju kanske tokigt då vi inte känner varandra men du har fastnat i min hjärna. Du är så lik mig men ändå olik. Jag skickar dig världens största kram och varenda liten cell av god, lycklig, varm och helande energi. Det här är du värd ❤️

Det här kanske är ett skott i fel riktning men jag tror du skulle gilla dessa instagramkontona, Nurturingnovas, Bauhauswife och Vulverinekoos

TACK ❤️❤️❤️❤️??

Love makes you blind ☺️
Är glad att jag insåg det INNAN vi fått barn.

Och det är den inte nu? Se ett mönster..

Hej Helena! Kul att se dig?

DON ???❤️

hej. härligt med helg. vad gör ni?

Ska jobba. Inte så ”härligt”

Hej Pia! ?
Jag har på Idol i bakgrunden och läser lite Novellix-noveller. Själv då? Hoppas allt är fint med dig.

hej violet. sjukt kul att se dig igen. jag mår bara bra

Tack detsamma! Orkar bara kika in här ibland. Fint att det är bra med dig, jag hoppas att allt rullar på som det ska ⭐

Lämnat in en 15 sidor lång hemtentamen =D Så nu är det helg och imorgon får jag sovmorgon, life is goooood =)

Sitter och pluggar juridik och inser att jag är någorlunda körd på tentan, men humöret otroligt nog på topp ändå! Allt blir så mycket bättre när man lyssnar på pianomusik samtidigt. ?

Hej Pia! Alltid kul att se dig på ÖS!

Kollar på A star is born på Netflix och äter en peanutbuttercup ? Skall jobba hela helgen så unnar mig ikväll.

Ska jag gå ut och festa imoron?

Vet inte

Jepp, klart du ska!
Och under dagen beställer du bakispizza som du kan värma dagen efter festandet som du förslagsvis intar tillsammans med iskall cola medan du ser på någon serie.
Ha så kul ?

Nej, det är bättre att festa inomhus den här årstiden.

Funderar på samma sak

Ja! Om ena alternativet är fest så välj alltid fest!

Behöver råd.. Har precis tagit studenten och pluggar nu upp mitt mattebetyg, jobbar restaurang och tänker spara pengar och jobba en del innan jag börjar plugga. Fick nu i veckan mail från min chef att antalet jobbpass kommer minska för mig (från 120 h till 15 h) och att restaurangen kommer renoveras från januari till april. Behöver nytt jobb snabbt och jag är så stressad, känns som att ingen vill anställa någon som mig 🙁 har sökt flera stycken men folk svarar inte ens på mina mail

Timvikarie på förskola, väktare, telefonsupport, en annan restaurang? Posten brukar söka extra folk inför jul.

Fortsätt sök. Anpassar du dina personliga brev för varje tjänst du söker? Det är ett tips annars. Ta med ord från annonsen, exempelvis ”stresstålig” eller ”noggrann” eller vad de kan tänkas vilja ha.

Sök genom att gå dit eller ring inte via mail.

Äldreomsorgen!!!

Frukostvärdinna söker alltid nått hotell 🙂

Saker och ting suger så jävulskt just nu. I juni opererade jag min fot. En helvetisk operation som gjorde att jag varit mer eller mindre invalid sen dess. Sen i augusti skulle jag fixa med en tand. Men det visade sig att både tand och käke var spruckna bortom räddning och det blev en stor käkoperation med bentransplantation och såklart dragning av tanden. Sen, när jag tagit stygnen från det och saker börjat se bättre ut, så började jag kissa rosa. Mer och mer och in och ut på sjukhus med hysteriska smärtor. Njursten. Inläggning och operation. Stenen gick inte att ta ut och istället opererades in en jj-stent för att bypass:a urinen så njuren inte var helt blockerad. Stenten är ett helvete, gör ont och är sjukt obehaglig. Det är verkligen rock bottom (ingen ordvits). Nån som har tips på trix för att hålla humöret uppe och komma igen?

Ta hjälp av andra om du behövee förvägra dig ingenting du vill ha. Inte läge för att vara duktig och disciplinerad.

Fina Helenan❣️Du är bäst!!! Så ledsen för din skull. Jag vet inte hur jag ska råda dig, mer än att om du kan träna hårt fysiskt och varva med meditation / yoga så kan det hjälpa en bra bit.

Tack! Jag har siktet inställt på träning någon gång i framtiden … just nu blir det dock endorfinunderskott pga alla skador ? Tack för pepp! ?

Kunde nästan tänka mig det, så jag vågade knappt tipsa om träning. ?

För ett par månader sedan förlorade jag min ”pappa” (ej biologisk). Vi stod varandra oerhört nära. Så fort jag diskar, lagar mat eller kör bil kommer tankarna och ångesten, vissheten att han är borta. Det är som ett vidöppet hål inom mig som öppnar sig så fort jag stannar upp och sväljer hela mig. Hatar hur panikångesten sköljer över mig och stryper min andning och gör så jag kräks gång på gång på gång med jordens puls och panik bortom denna planet. Hur länge ska det ta innan sorgen hamnar på nån slags rimlig nivå?

Åh din stackars stackars! Vad känner du att du vill göra. Finner du någon styrka i att prata om det eller blir det bara värre? Om det finns en chans att det kan bli bättre kanske det kan vara läge att prata med någon? Ta kontakt med din vc. Det är ju fruktansvärt att ha det som du har det. ❤️

Tack för din kommentar!!! ? Vilken fin människa du verkar vara! Vissa dagar går det bättre, vissa dagar går det helt strålande och jag kan nämna något i förbigående till min sambo, något som pappa sa eller gjorde och skratta åt minnet. Medan jag andra gånger börjar panikgråta när jag hör hans röst inom mig.

Ska nog ta och ringa vc, tack. Vet dock inte vad jag ska säga?

Säg att du är så påverkad av din sorg att du behöver akut stöd. Att det tar sig fysiska uttryck som gör det svårt för dig att leva ett normalt liv.
Jag känner igen det där från mina sorger. När det värsta lägger sig kan man sitta en hel kväll och prata om sin anhöriga och när man går och lägger sig på kvällen känns det som om man har varit närmare än på länge och nästan känna en ro i själen. Det läget är väl det bästa man kan hoppas på när man förlorar en så älskad person. Det är verkligen sååå tungt. Kram ?

Till ”Saknaden”. Boken sorgbearbetning kan vara bra, det finns information om den på Youtube.

När du ringer till Vårdcentralen kan du helt enkelt fråga om hjälp med sorgbearbetning.

Om du kan ta ut dig fysiskt genom t ex träning med boxning eller liknande så att du får ur dig besvikelsen, så kan det hjälpa en bit. Kanske även se filmer där du kan gråta ut. <3

Det är så hårt med sorg!! Skickar en oändlig mängd kärlek. ❤❤❤ Var snäll mot dig själv och ta hand om dig! Du gör så gott du kan ❤ Har inga konkreta tips tyvärr men hoppas du kan hitta någon att prata med som kan både bara lyssna och också ge konkreta tips på hur du kan ge dig själv kärlek och stöd när det är som värst. ❤

Beklagar din sorg. Tillåt dig själv att känna så som du känner. Har själv förlorat min pappa. För 8 sedan. Jag var precis som du i början. Men efter ett år började jag gå hos en psykolog. Behövde hjälp att komma på fötter igen. Jag lovar dig, det kmr bli bättre. Show must go on. När det var som värst så tänkte jag alltid ” Hade pappa velat att jag skulle må såhär? Att mitt liv skulle ta slut pga han inte lever längre? NEJ ” Mitt visdomsord är
” Tiden läker inte alla sår, man lär sig bara leva med det. ”

Saknar min pappa varje dag och det kmr alltid vara ett tomrum i mitt hjärta. Men, livet går vidare hur tufft det än låter. Tiden gör sitt ♥️

Hoppas du tar mitt svar rätt. Klart du skall vara ledsen och sörja men låt inte det ta över. Du får inte glömma bort att leva ditt liv här och nu. ♥️

Har du fått någon hjälp via sjukvården? Jag tycker att du ska söka dig dit!

För mig tog det 3 år innan jag kände att livet gick vidare efter min mammas död.

Någon som lasrat solskador och ytliga blodkärl på kinderna? Hur ont gör det? Hur många gånger behövs? Har det funkat/värt det? Totalkostnad?

Ngn klinik (i sthlm) ni vill tipsa om? Vill gå till ngn kunnig och bra.

Det känns som om någon smätter ett gummiband mot huden, lite obehagligt och man rycker till vid varje typ men man överlever. Gav 2000kr/gång och fick gå 4 ggr. Solskadorna försvann och blodkärlen bleknade från röda till ljuslila men inte alls borta som jag trodde de skulle. Nu när de är lila så säger de att nä blå går ej att få bort ? men vad fan de var ju röda från början, att de nu blivit blåaktiga är ju deras förtjänst… men ångrar ändå inte behandlingen. Svårt att hitta bra salong, alla säger sig ha bäst laser och bäst behandling. Kan ej tipsa jag bor i Gbg

Det känns som någon smäller med ett gummiband doppat i glas. Men det går fort och är snabbt över. Har lasrat tatueringar Och det var mycket värre och gjorde ont efteråt. Jag gjorde ett litet blodkärl igår. Verkligen snabbt och smidigt och med bra resultat. Men välj någon duktig för annars kan du få värre skador. Var noga med SPF med!

Mina blodkärl har försvunnit helt på en gång. Går även att ta bort blåa där jag går men då går de djupare med lasern och de blir större skador i huden som tar längre tid att läka. Man behöver dessutom fler tillfällen. Jag betalar 500:- per gång. Men är ett mindre område. Funderar på att ta bort mitt ”skägg” när jag är klar med tatueringen. Har fått massor av grova hårstrån på hakan sen jag var gravid ?

Nån som har tips på en bra dammsugare? Helst en sladdlös och smidig.
Är Dyson värd sitt pris?

Börjar nog bli gammal som sitter hemma en Fredag och googlar dammsugare 🙂

Vi köpte Dyson V8 Absolute för en månad sedan, typ mitt bästa köp ?? Hatade tidigare att dammsuga (men den gamla hade minst 15 år på nacken, ärvd från min mamma) men går gärna en sväng varje dag nu, och tack vare alla medföljande munstycken går det på en minut att dammsuga soffan (har en i sammet = drar till sig allt damm i hela världen plus lite till…) Kan inte svara hur liknanden modeller är men jag är supernöjd med Dyson i alla fall ⭐️⭐️⭐️⭐️

Äääääälskar min!!! Inget projekt längre. Inget som ”måste” göras, utan det bara går av farten. Bästa köpet. Värd varenda krona!

Min dyson är nästan pensionerad sen vi köpte en xiomi roborock s6. Den dammsuger renare än vad jag någonsin gjort. Bästa köpet någonsin. Men fu kar inte robot skulle jag absolut köra på dyson.

Är The real hmm verkligen bort härifrån? Kan det verkligen vara sant? Hon måste ju vara helt förstörd om hon inte _får_ kommentera här längre. Lär ju ha slagit läger i nåt annat kommentarsfält? Vad tror ni?

Mmm, sett henne i andra fält, ja. Beklagande sitt fruktansvärda öde här, bland annat.

Haha å herregud

Vad hände? Haha, missat ngt drama tydligen

Det är så jäkla skönt att scrolla här inne utan henne!

Tycker det blivit mycket bättre stämning i kommentarsfältet.

Va?! Jag har börjat tappa hoppet om mänskligheten typ…Nej men börjar störa mig som fan på att det är så jävla PK här och tycker nästan det blivit värre det senaste. Blir typ ett jävla liv om man inte är feminist eller vegan.

Men vadå, får hon inte kommentera här? För
c?
Känner att jag missat nåt?
Pls spill the beans

https://bloggbevakning.se/2019/09/16/kenza-slapper-parfym-tillsammans-med-nordic-feel/

Allt står i kommentarsfältet här.

Tack ska läsa ?

En liknande få fb i gruppen love island Sverige. Hon förstör hela kommentarsfältet genom att dominera det totalt. Hävdar att hon arbetar vid datorn och att det ör hennes arbete att lägga sig i varenda inlägg och skriva till TV4 och föra dialog med dom om olika inlägg och kommentarer hon inte gillar.

Behöver tips på hur jag på ett smartast och bäst sätt avslutar en flerårig sexuell relation med en kollega. Vill att vi ska fungera som kollegor såklart, men vill aldrig mer ha något sexuellt. Vad säger jag?

Det.

Vi har haft kul, men nu vill jag inte mer. Eller tacka nej till de sexuella inviterna.

Det känns som alla träffar partners utom jag? Var träffar man någon? Måste man va aktiv själv? Jag är halvsnygg, rolig, normal men 20 år och har aldrig haft någon relation. Vill ha en trygghet. Tindrar lite men är rätt feg. What to do? Har inte många vänner heller

Du är 20, chilla.

Kanske man ska egentligen hahahah, men min bästis har liksom haft 10 snubbar sen hon var 12 så jag jämför mig ju.. hon ba träffar dom? Fattar inte

Jag är 28 och aldrig haft en pojkvän. NU kan man snacka panik. Inte vid 20. Passa på och njut o roa dog.

Är 32,5 och aldrig haft nån så atteeeee.

Wow, och jag som halvt stressat ihjäl mig på senaste för att jag aldrig haft ett förhållande eller liknande. Är 23 år ? Man kanske ska lugna sig lite då ?‍♀️

Ta det lugnt. Jag träffade min fästman när jag var 24 år och hade även gått ut med två andra killar några månader innan. Jag träffade min man via tinder. Många är oseriösa där dock och vill bara ha ligg.

Njut av singellivet. Din kille kan dyka upp när du minst anar det.

Du kommer att träffa någon sedan som var så väl värd att vänta på. <3

Det är när man letar som minst som dom plötsligt dyker upp, stressa inte i onödan för då kan det bli knas. Din tid kommer, lovar ?

Det är så bedrövligt hur svag en kan vara.
Jag har under hela min ungdom haft ett ganska ätstört beteende, alltid varit övertygad om min egen enorma kroppshydda (som jag nu förstått var rätt mager).
Som vuxen lärde jag mig hantera det och har sedan dess undvikit alla fällor för att inte trilla dit igen. Blev mamma i våras, och har under hela graviditeten bett barnmorskan att inte berätta till mig vad jag väger.
Så mötte jag en bekant för några veckor sedan, som häpet utbrast något om att hon knappt kände igen mig för att jag var tjockare.
Och poff, det var den droppen som behövdes för att jag skulle trilla dit. Kan inte förstå att jag är så svag?! Jag är liksom 30+ och det krävs så lite för att alla de där ätstörda spökena ska mala på igen i huvudet.
Har sedan det mötet slutat med allt sött, vitt bröd, alla drycker utom vatten osv..
Vet inte vart jag vill komma. Jag bara pendlar mellan att skämmas över min mamma-kropp och att skämmas över att jag inte var starkare än så..

Äh. Bekantingen är i avsaknad av något. Att vara stark är överskattat. O vad vi än vill o tror kommer ingen någonsin vara o ha allt. Lev på o lev väl. En avslappnad person når även sina mål. Släpp ner axlarna.

Tycker om meningen ”att vara stark är överskattat”. När jag läser den så inser jag att det nog är något jag borde tatuera in på min näthinna. Tack för dina ord!

Vad är det för jävla person som säger så? Otroligt elakt. Usch. Relaterar för övrigt mycket i det du skriver, är i typ exakt samma position. Det handlar inte om att vara svag utan snarare om att det är jävligt svårt att ändra ett beteende och en tankesätt man haft större delen av livet.

Din kropp har skapat ett helt nytt liv. En helt ny människa. Förstår du hur otroligt det är? Den har orkar bära ett liv och det är helt normalt och rimligt att kroppen förändras efter det. Du är dessutom sjukt duktig som hanterar din ätstörning så länge, det är svårt. Heja dig! Du är fint och perfekt precis som du är!

Tack snälla du!
Ja..det var en person som egentligen inte förtjänade min uppmärksamhet, men det känns ändå som att jag inte kan värja mig. Det g å r liksom inte att äta något onyttigt när jag vet att någon ser på mig så. Och tanken att ”jag ska inte ge mig förrän jag får höra motsatsen” är så triggande.
Och så tänker jag att det inte är farligt att utesluta allt onyttigt.. samtidigt som jag är rädd att det inte stannar där.
Tack igen för att du svarade så fint!

Sån jävla allergi mot folk som kommenterar andras kroppar. Sjukt onödigt. Men jag tänker spontant att om du ”bara” har slutat med socker och mjöl så har du gjort din kropp en tjänst så långt. Sen handlar det om vad du tänker om dig själv. Flytta fokus till vad kroppen klarar av istället för att fokusera på hur den ser ut. Du har ju fått ett barn för tusan. Var stolt över din kropp. Tänk snälla tankar. Fokusera på att ge kroppen bra bränsle och bli stark. Socker och mjöl är inte bra för någon, men man kan absolut välja sina tillfällen för sådant också. Heja dig!

Tack för din fina kommentar. Ja..jag har inte vågat ta bort något annat ännu eftersom jag helammar och vill att barnet ska må bra.
Innerst inne njuter jag när jag ser hur snabbt vikten gått neråt på dessa veckor iom amningen och den strikta kosten. En annan del är rädd att väcka den ätstörda björn som sover. Eller kanske kan jag hantera den nu. Jag vet inte.

Bekantingen kanske inte tycker att det är fel att vara tjock?

Allas utseende förändras över tid. Vem vet, kanske någon jag känner säger ”jag kände inte igen dig för du har blivit gråhårig”. Är det elakt?

Jag tycker inte det. Jag är ju rätt nöjd med att vara gråhårig.

Utseendet kommer att förändras genom livet och ibland kommer människor inte att känna igen dig. Det är så det är. Själv tränade jag bort min tjockisångest genom att diskutera (mitt) utseende och fetma med mina vänner. Försök att se något positivt med dina extra kilon utan att sticka huvudet i sanden. Var inte så jäkla duktig, unna dig saker ibland.

Fråga en läkare vad som är lagom och hälsosamt för din del. Be om en maxgräns och en minigräns. Lyssna på svaret med sund skepsis.

Tänk på att skönheten sitter i betraktarens öga. Googla på bilder av Robert Crumb och fundera över hans skönhetsideal. Kolla på Marianne Sägerbrecht i filmen Bagdad Café, när man ser henne första gången ser man en fet människa, mot slutet ser man en vacker kvinna.

(Någon som har några mer förslag på vackra och tjocka, rynkiga eller gråhåriga tanter?)

Jag tycker att det låter intressant att du fått bort tjockisångesten genom att diskutera ditt utseende. Jag har gjort helt tvärt om alltid, sett till att min kropp aldrig får pratas om. För att inte bli triggad. (Uppenbarligen en dålig väg iom att jag inte blivit av med tjockisångesten)

Det låter så enkelt, men jag fattar inte hur jag skulle kunna acceptera några extrakilon. Alltså, jag vet många vackra feta personer, men jag kan inte tillåta mig själv det. Det skulle kräva så mycket..det känns lättare att vara sträng mot sig själv.

Det mesta är enkelt för mig. Jag är en glad och lycklig skit. Men det är inte alls säkert att mitt sätt är bäst för dig. Det finns kanske en trygghet i disciplin och stränghet också?

Själv är jag tvungen att inse att det är okej att misslyckas ibland. Annars skulle jag gå under.

Mitt problem är det motsatta. Jag pratar för mycket om mig själv och det som snurrar i mitt huvud just för stunden. Det är inte alls bra. Jag framstår som en narcissist (vilket jag inte är) och tråkar ut min omgivning. Jag önskar att jag kunde vara lite mer som andra.

Är det någon som kan ge lite tips eller råd angående att leva med någon som har paniksyndrom?
Min man har alltid haft ångestproblematik, han gör allt han kan för att lösa det och är väldigt hjälpsökande.
Under vår relation har han vid flera tillfällen haft tuffa månader, där ångesten är värre och äter upp i princip alla dagar.
Men nu har det varit riktigt tufft sedan i maj. Vi har en son som snart blir 1.5år.
Jag arbetar med behandling inom spcialtjänsten, och anser mig ha mycket kunskap kring området.
Men kunskap i all ära, det är något helt annat att leva tillsammans med någon som har psykisk ohälsa.
Jag känner att jag har börjat må otroligt dåligt själv, jag behöver göra i princip allt och alltid vara stark – jag kan aldrig få vara liten och trött för då blir allt bara värre (för då orkar jag inte ”bära” honom).
Jag känner att det har börjat gå ut över så mycket i mig, en otrygghet i relationen, känner att jag inte kan lita på honom, att det inte är förutsägbart och framför allt har jag börjat bli så otroligt trött och matt. Aldrig vila. Aldrig utrymme för mig.
Jag vänder mig till folk i min närhet, men det är ingen som förstår då ingen egentligen gått igenom samma/liknande.
Han går på ångestdämpande, i psykoterapi och vi äter bra, tränar och har sänkt kraven på relationen. Han försöker hjälpa mig, men kan ju inte för hans ångest står i vägen.
Men vad ska jag göra? Hur ska jag stå ut?

Förlåt för superlångt inlägg, jag är bara så trött och känner mig så ensam. Är det någon som kan dela med sig av sina erfarenheter?

Din stackare, jag känner igen mig. Min man hade en riktigt dålig period från att vår son var 3 mån tills jag vet inte ens men massa månader. Och det är som att man inte får bli arg/frustrerad för han mår ju dåligt. Nu blev min man bättre av sig själv men jag är kvar med massa känslor av att han ”lämnade” mig, ilska, besvikelse osv osv som påverkar mig i förhållandet nu.
Jag kommer ihåg känslan av att vilja skrika MEN JAG DÅ? Jag fick aldrig må dåligt, jag fick aldrig vara ensam i ett rum i 17h i sträck osv.
Jag vet faktiskt inte hur jag stod ut. Det enda jag vet är att om det hade fortsatt hade jag inte pallat. Jag har aldrig haft ångest, mått dåligt, depression lr liknande men av det här så för första gången i mitt liv kände jag mig bara trött å på dåligt humör hela tiden.
Lycka till och det låter töntigt men ger lite styrkekramar =)

Har ingen lösning men är också i en liknande sits. Att bara se på och leva med någon som mår dåligt tär på en enormt.

Det är skit. Vi sover inte i samma rum för hans ångest tvingar upp honom på natten och om han går upp kan jag inte somna om. Han glömmer allt. Han tar inte hand om hemmet. Sover bort hela dagar när det är dåligt. Han blir runtbollad av psyk och får inte hjälp även om han ber om det. Vi har inga pengar men jag låter honom spendera mina födelsedagspengar för han har dyra intressen, men jag har inga byxor som inte är lappade flera gånger om. När han får hålla på med sina intressen mår han bättre ett tag iaf så det är enklare för alla så.

Jag har varit i din sits. Följ med honom till psykiatrin. Alla besök! Man måste vara jätte hård och ställa krav för att få vård via psykiatrin. Min man var nära att ta livet av sig men fick knapp någon hjälp. Saker att lägga vikt vid i kontakt med psykiatrin är att få en vårdplan. Det har man alltid rätt till. Boka ett vårdplaneringsmöte där du följer med och ni gör en plan för behandling och hur det ska följas upp. Vilka mediciner har han? Är de effektiva eller behöver de bytas ut eller kombineras på andra sätt? Be om att få träffa en arbetsterapeut. De hjälper en med hur man gör med praktiska saker. Din man behöver ha sina ansvarsområden även om han mår dåligt. Min man tömde tillexempel. Diskmaskinen varje dag och hämtade posten. Just för att komma ut och konfronteras med omvärlden. Hans hobbys kan du ju i te prioritera framför att ha kläder. Helt orimligt. Oavsett hur dåligt man mår har man ansvar gentemot sin familj. Den bollen får man inte tappa. Det låter som du är hans mamma. Jag gick på samma nit. Det fungerar inte. Ni behöver gå i någon form av parterapi för att reda ut det. Han är som sagt vuxen och behöver ta vuxenansvar. Om än i mindre skala. Du kan få tag på parterapi via familjerätten. Annars finns socionomer via bvc som är väldigt duktiga det finns även psykologer om de börjar bli riktigt illa för dig. Men ni behöver prata med någon ihop och sätta upp regler och en struktur för hur ert förhållande ska se ut. Du behöver också prata med någon där dina egna behov står i centrum. Ta all hjälp ni kan få! Det kommer bli bättre. Jag lovar! När ert barn kommer över 2 års gränsen så börjar det bli lättare. Skriv här om det är mer du tänker på. Du är inte ensam där du är och vi är många som tagit oss igen det du går igenom nu. Var rädd om dig ❤️

Låter tungt och tufft, kämpa på och hitta sätt att fylla på dig själv med positivitet och styrka. Någon stödgrupp, fritidssyssla eller vän? Någon som kan avlasta dig, en ”barnvakt” till mannen så att du kan få luft? Någon som kan vara med honom, få ut honom på något. Kanske vårdcentralen har tips om stödfunktioner att utnyttja, både till dig och mannen. Brukar ju finnas stödgrupp till anhöriga med psykiska funktionshinder.

Brukar finnas något som heter anhörigstöd via komunnen. Annars har socialtjänsten massor av insatser. Man kan bland annat få en stödfamilj. Blir ofta en extra mormor som man kan få hjälp med avlastning av. Det är läskigt att ringa socialtjänsten men har ni inga närstående som kan hjälpa till är det super. Vi får hjälp två nätter i veckan med barnen av mina och min mans föräldrar. Har varit sen en period och det hjälper massor. Dessutom fint att de får en så tajt relation.

Får jag bara säga hur glad och tillfreds jag är? Och jag är glad över, för många, så banala saker som att ha fredags-feeling! Har äntligen fått jobb, ett kontorsjobb måndag-fredag. Har alldeles för länge harvat mig fram på strö-jobb med oregelbundna och obekväma arbetstider (tidningsbud! servitris! foodora!). Otrygg ekonomi. Har kreativ utbildning i bagaget och när kursare gått och avancerat och blivit marknadschefer och AD:s så har jag bara kämpat för att komma in på arbetsmarknaden överlag i typ fem år. Så vill bara säga…skål?
Sluta aldrig att hoppas och kämpa även om man bara vill ge upp allt pga dålig självkänsla, diagnoser och allt vad som hindrar en.

Grattis!!!

Grattis!!

Hej, jag kanske låter dum i huvudet nu.
Men jag har återkommande problem med svamp i underlivet som jag börjar bli såå less på nu… och jag vet ju att man kan vända sig till bla vårdcentralen för hjälp, men jag undrar om man måste undersökas för att få medicin mot det? Eller om man kan gå dit även när man inte har svamp just för tillfället och få medicin utskrivet ändå?

Kontakta en gynekolog.

Man ska inte behandla mot svamp om man inte vet till 100 att det är svamp man har. Gå till en gynekolog och be hen bekräfta svampen, det kan vara något annat. Skulle aldrig gå till VC för underlivsproblematik, de är knappt kompetenta nog att behandla resten av kroppen så skulle aldrig lite på dem med mitt underliv hahahah

Jag vet hur det känns. Har haft problem i många år. Du kan få orala tabletter utskrivet av gynekologen. Men för mig återkommer svampen iaf hela tiden. Av gynekologen får man bara råd som man redan känner till sen 20 år tillbaka. Typ ha bomullskläder, bada inte varmt. Har träffat många gynekologer.
Det som till slut hjälpte mig var Candicur vagitorier från RFSU. De behandlar och förebygger naturligt. För att förebygga tar jag en halv eller hel, i bästa fall några gånger i veckan innan jag lägger mig för kvällen. Tätare innan och efter mens, samt efter sex eller bad. De medel typ, canesten pch pevaryl är inte bra egentligen, då de gör slemhinnan irriterad och skörare och svamp får lättare fäste.

Har samma problem som dig 🙁 gått till gynekolog och specialist utan resultat. Fått tabletter utskrivna som jag ska ta när jag får svamp, hjälper men tar ju inte bort den ”för gott”

du kan få läkemedel utskrivet från läkare i app 🙂 minns inte vilken det var jag använde men räckte att jag beskrev symptomen. Dock är det ju bra om man blivit undersökt för det så att man är hundra på att det är svamp. Jag har själv problem med återkommande infektioner och har äntligen lyckats träffa en gynekolog som tar det på allvar. Nu testar vi olika behandlingsplaner och verkar (peppar peppar) ha hittat rätt! Vet hur sjukt frustrerande det är, så hoppas du blir bra snabbt!

Får jag fråga i vilken stad du bor i? Skulle också behöva bra hjälp, därav frågan

jag bor i stockholm 🙂

Jag hällde kokande vatten i grenen på alla byxor efter att jag tvättat dem. (Lättast är att använda en gammaldags kaffekanna med pip). Jag gjorde det såväl med jeans som uniformsbyxor i ylle. Tvätta alla trosor i nittio grader. Gör så i några månader efter att du blivit återställd.

Efter den betan började jag för det mesta gå i kjol eller klänning och utan trosor hemmavid. Det har jag fortsatt med eftersom jag tycker att det är bekvämt.

Det och en pevarylbehandling. Jag fick bara återfall en gång. Jag tog fram ett par jeans som jag inte hade behandlat med kokande vatten. Tänkte att det inte borde spela någon roll eftersom de legat i garderoben i ett halvår. Det gjorde det.

Jag har get detta råd förr på ÖS och ger det gärna igen, eftersom det funkade för mig.
Först bli av med den akuta svampen (med hjälp av dom tabletterna du känner till. (Bor ej i Sverige därför vet jag inte vad som finns)) och sen för att bygga upp floran i underlivet änvänder du c-vitamin för underlivet och typ vagisan (eller liknande) för att bygga upp floran i underlivet igen.

Hoppas det funkar!

TACK SNÄLLA för alla tips!!! <3 <3 <3

membrasin, stärker och skyddar kroppens slemhinnor från insidan. fick även bra effekt av betakaroten men just oljetillskott såg till att skyddsbarriären fanns där från början. Även viktigt att se till att inte återsmitta sig själv efter behandlingskur med svampdödande medel för då är det ju son att be om att få immuniserad svampinfektion som är än svårare att bli av med.
tvätta allt i minst 60 grader efter blötläggning i ättika, torktumla om du kan efter tvätt. Var sjukligt anal i att ta hand om allt runtomkring. Byt trosor när du kommer hem för dagen, undvik att gå runt i fuktiga tyger.
Undvik att raka dig och starka tvålar vid tvätt

60 grader räcker inte. Det skall vara mins 85.

blötläggning i ättika tar död på svampen. alla tyger pallar inte att köras varmare än 60 gler än en gång beroende på hur tunna de är och elastik osv.

Smörj med olivolja 2 ggr/dag i några veckor. Problem solved.

Det finns tabletter man äter i kur för att få bort svampen en gång för alla. Jag hade svamp från och till i 2 år. Nu är det säkert 7 år sen och det fick bort det en gång för alla.
Går att få via kry och min doktor.se
https://www.1177.se/Skane/behandling–hjalpmedel/behandling-med-lakemedel/lakemedel-a-o/f/flukonazol/

Funkar SmileBright tandblekning för hemmabruk? Skulle vilja testa ett billigare alternativ

Kör på om du känner för att leka med tänderna och skada dom för livet. Dom ska ändå bara hålla resten av livet? finns en anledning till att dom är just billiga..

Beställ crest whitestrips från USA.

Jag har ett stort problem, och det är min kroppsbehåring. Ja, jag kanske är löjlig och borde stå emot normerna, men den diskussionen är en annan tycker jag.

Jag har sånt extremt problem med kroppshår. Oavsett om jag rakar så är det ändå lite svart stubb som rakhyveln typ inte kommer åt. Vaxning funkar betydligt bättre men då måste jag vänta i fyra veckor och va skithårig så det är inget alternativ. Har svarta hår på bröstet och kraftig magsträng. Och somsagt, även om jag är nyrakad är jag aldrig helt len och hårfri.

Jag vill typ inte ha sex pga detta, och det är ett stort problem. Badade inte i somras en enda gång pågrund av detta. Vet inte vad jag vill med detta inlägg, kan man söka läkarvård? Eller vad är ”normal” kroppsbehåring för en kvinna? Vad ska jag göra?

Det är fullt normalt. Men såklart jobbigt om du inte trivs med din kropp. Det finns något som kallas hirsutism som är att kvinnor får ”manlig” hårväxt pga hormonella rubbningar. Men det som du beskriver låter snarare som att du bara begåvats med lite mer hår. Du ska såklart söka för det om du mår dåligt över det. Annars är ett hett tips laser om du har ork och råd. Med vänlig hälsning, jobbar med att avlägsna hår på kvinnor hela dagarna

Jag har testat laser. 6 gånger i armhålorna utan minsta skillnad 🙁

Gick du till en seriös klink? Det som kan ske vid laser är- att är inte lasern rätt inställd så skapas istället värme och hårväxten istället stimuleras att växa mer.

Grymt. Det är ju värsta trixet till folk som har tappt håret.

Vet du vem Gigi Gorgeous är?

Såg en youtube video där hon tar bort hår på ansiktet. Tror inte det var laser, men något som krävde en ”expert”. Googla. Hon är en youtube personlighet. Kanske är nåt?

Det finns killar som tänder på håriga kvinnor. Det och en uppväxt på sjuttiotalet gjorde mig en aning mer avslappad.

Fast jag har ändå lagt säkert minst tjugotusen på alla upptänkliga former av hårborttagning. Mest i ansiktet. När jag vill vara fin kostar jag på mig vaxning. Sedan har jag gett min man en dyr pincett och tillåtelse att rycka de strån både han och jag blir störda av. Jag får erkänna att det är jag själv som störs mest, men idag är det ingen big deal.

Recept Vaniqua!!! Funkar utmärkt men dyrt kram

https://www.fass.se/m/produkt/20010320000042/public/tabproduct
Denna? Behöver man raka/vaxa/noppa ändå? Har fått typ grov skäggväxt ???

Laser såklart. Eller ipl, så är alla dina problem lösta. Inte värt att gå runt hårig när det finns så bra hjälpmedel. Jag hade inga problem på det sättet du har men har gjort laser och det är det bästa som finns. Det bästa är att det inte syns några prickar eller kommer något stubb. Och såklart att man blir hårfri.

Jag har tappat lusten till allt. Håller på att studera men orkar inte plugga som gör att jag inte klarar tentor. När jag väl gör det så försvinner jag mest i andra tankar. Orkar inte jobba , inte träna. Min motivation är noll. Känner mig ledsen och misslyckad.

Usch. Erkänn på riktigt. Lägg ner allt. Sök hjälp o ta det du känner på allvar.

❤️

Har du kollat sköldkörteln? Om inte, gå till din VC och be om ett blodprov.

Håller med – sök hjälp hos vårdcentral / psykolog. Kan vara depression – då tappar man lust till det mesta. Lycka till!

Perfekta ögonbryn, hur gör jag? Någon som har erfarenhet om ögonbryns tatuering?

Har missat varför the real hmm aldrig kommenterar längre? Vad hände?

(Tycker själv det är väldigt skönt då jag störde mig en hel del på att hen alltid var överallt).

blockad tror jag.

Jag måste erkänna att det var ett av mina tidsfördriv att läsa kommentarerna av trh och hennes haters.

Kritiserade C och svarade själv under anonym så det såg ut som många höll med. Efter det var hen inte välkommen mer.

Berätta mer?

Sök, avhandlades i kommentarsfält.

https://bloggbevakning.se/2019/09/16/kenza-slapper-parfym-tillsammans-med-nordic-feel/

Det ”såg ut” som det dvs var uppenbart trh

Har någon ett tips på en vaniljparfym för vuxna kvinnor? ? Älskar vaniljdoft men de flesta som finns tycker jag är mest kändisparfymer för yngre tjejer, skulle bli superglad för tips på en mer vuxen doft. ❤

Hugo Boss nya ”Hugo Boss The Scent Absolute For Her”!!!!!!!!!! WOW

Felanilla!

Alyssa Ashley Vanilla.

Kenzo amour!!!

Gråter fortfarande floder över att Kiehl’s slutade producera vanilla cedarwood. Tips på exakt likadan doft mottages tacksamt.

Hehe ingen aning om hur den luktade.. men antar en tyngre vaniljdoft? Jag har en favorit från 100bon som säljs på kicks bla.
https://www.lyko.se/100bon/100bon-davana–vanille-bourbon-edp200ml?gclid=EAIaIQobChMI5ZnknK-D5QIVG4myCh1O-gHxEAQYASABEgLHS_D_BwE Även här

Laura mercier Amber vanilla!

Tack för alla tips, så glad jag blir! ? Jag skall leta upp dem! ?

Varför anses det så fel att vara nöjd? Jag tycker inte att allt alltid måste vara det absolut bästa jag upplevt. Jag skulle heller inte acceptera att vara missnöjd, eller orättvist behandlad. Jag tycker själv att jag har ett bra liv och är nöjd med min tillvaro. Men nöjd har hos många en så negativ klang medan det enligt mig är något fint. Livet har sina toppar och dalar och om man faktiskt är nöjd så tycker jag att man hittat en bra medelpunkt.

Var tacksam för det! Många blir aldrig nöjda.

Jag håller med dig, Soso. Jag är också nöjd och är så glad över den stora tacksamhet jag känner för allting.

Jag blir så f r u k t a n s v ä r t äcklad av att höra folk äta. Jag tål verkligen inte ljuden som görs i folks munnar. Om någon smaskar kan jag höra det i ett annat rum och rrrrrryser av obehag. Blir också äcklad när jag ser människor ivrigt kasta sig över onyttiga saker. Tex i personalrummet till helgen bjuds det på fika, så sitter jag där och tittar på mina kollegor med sån jävla avsky och tänker vilka jävla äckel. Det blir bara värre med åren. Jag klarar knappt av att äta med människor längre. Vet ärligt inte vad jag ska göra. Jag kan väl inte vara den enda?

Håller med om folk som smaskar, speciellt i vuxen ålder liksom wtf, stäng käften… Käkar som knäcker till i samband med mat är otroligt obehagligt. Får ont i käken av att höra ljudet.

Hahahahahahahaha I feel u ? har alltså lämnat matbordet flera ggr när jag bodde hemma. Var tvungen att ha musik på i bakgrunden för att dämpa folk tuggande.
Mitt blev dock bättre med åren. Tror jag övade på att sluta höra det. Liksom sålla bort vissa ljud och bara koncentrera mig på
Tex musiken istället

Låter som misofoni.

Herregud. Li! Har aldrig hört talas om uttrycket innan men inser efter 2 minuters googling att det stämmer in på pricken på mig. Hoppas att 2 ytterligare minuter ger mig svaret på vilka botemedel som finns. Hatar att känna mig dryg pga att jag hatar så många typer av ljud.

Misofoni, såklart det måste va det. Kan seriöst börja gråta när min kille kollar på fotboll med ljud. Tål inte det ständiga bruset. Nu får jag helt enkelt leva livet med öronproppar och skygglappar

Jag har så mycket fördomar om människor som ”lider av” misofoni…

känner igen mig totalt vad gäller andra människors matljud. Blir på riktigt irriterad, snudd på ilsk, om jag hör någon smaska och försöker därför avskärma mig så gått det går från de kollegor jag vet avsöndrar ljud när de tuggar.

Sök på misofoni! Äntligen har jag fått en förklaring för min ilska över ljud ?

Jag är olyckligt kär i en på jobbet. Ska man bara berätta för honom hur man känner och få det överstökat? Tidsbegränsad anställning så kommer inte träffa honom mer än till årsskiftet ändå. Vi har haft vissa vibes men sen nekade jag honom pga rädsla och nu är jag rädd att han ska bli tillsammans med tjejen han börjat dejta utan att veta hur jag känner.

Berätta hur du känner. Du har inget att förlora. Å andra sidan så träffar han någon så det beror på hur seriöst det är.

Tack, tror det är det enda rätta. Via meddelande eller IRL?

Irl så du kan se hans reaktion.

Min vän förväntar sig verkligen att jag kommer på hennes partners 30-års fest men jag kan inte ta mig dit då det är över 15 mil dit, jag har ingen bil och stället ligger mitt i ingenstans så det går inga bussar/tåg dit. Jag måste i så fall låna en annan väns bil men dels lär bensinen kosta en del och det känns inte heller bra att köra så långt själv till ett ställe jag dessutom aldrig varit på förut. Samtidigt känner jag att jag sviker min vän om jag inte kommer, och jag känner själv att jag kommer missa något och kommer ångra mig annars. Är det en självklarhet att jag ska komma när det är så långt att köra och jag inte ens äger en bil?

Jag hade åkt. Kan bli kul. Men kan du inte så får du berätta det för din kompis. Inte värre än så.

Tack för ditt svar. Du har rätt om att det kan bli kul, det tror jag absolut! Det känns bara jobbigt med tanke på omständigheterna, min vän känner ju till läget men förväntar sig ändå att jag *vips* ska dyka upp… Är kluven i hur jag ska göra.

Om det är en riktigt bra vän som alltid är där för dig ja, annars nej.

Om du har möjlighet och vill ta dig dit så gör det. Om du inte vill åka dit så ska du inte göra det. Din kompis partner får väl locka dit sina egna kompisar. Med andra ord inte alls självklart att du ska ta dig till denna extremt svåråtkomliga fest.

Åk dit! Man ångrar sällan en fest ?

Tack för svar Anonym och Jexsan! Känner mig lite klokare med ett annat perspektiv på det hela.

Låter ganska jobbigt ja. Folk som har bil fattar inte hur krångligt det är att inte ha bil

Säg som det är. Att du är glad för att ha fått inbjudan, att du gärna vill komma men har lite problem med att ordna det praktiska. Berätta det för din vän och passa samtidigt på att fråga om det finns någon du kan samåka med.

Gärna någon snygging som är singel.

Jag har börjat vakna på nätterna av att jag känner mig tyngdlös i benen. Antar att det är blodet som strömmar till eller från med en väldans fart men vad jag än googlar på så hittar jag inte vad det kan vara. Någon som känner igen sig eller vet vad det är som händer?

Demon

ISABELLAS ARKIV

Jag blir tokig på att Isabella har tagit bort blogginläggen från aug-september 2013 (då hon gifte sig). Någon som lyckats lista ut om man kan komma åt de inläggen på annat sätt?

Någon mer som såg Tusses framträdande i Idol nyss? Herregud såå jävla bra!!

Förstår inte alls. Tyckte det var ganska mediokert.

Jaaa! Jag började skratta för jag var så imponerad haha. Så härligt!!

Ligger i pyjamas i sängen, så otroligt mysigt ? gjirde egen hemmapizza idag. imorn far jag uppåt till fjälls över dagen, killen stannar hemma då han haft tuffa dagar på jobbet. Fått jobb i samma kommun som honom, timvik på hemtjänsten så har en spännande tid framför mej ? Chefen för bemanningen var så otroligt trevlig, det känns som om det här kommer bli bra. Fick fina referenser från sommajobbet i somras. Pratat om ev flytt eller stanna o husköp och skaffa barn. Sjukt ändå hur det kan bli, det här vi kallar livet ??❤️

Grattis Nora!!!

Du kanske ska söka hjälp för det, mest sannolikt kommer någon kring dig drabbas och även du själv om du lever länge nog. Kan ju vara bra att ha fobin någorlunda under kontroll då.

Någon som är frisör eller har bra koll på hår?

Har typiskt platt skandinaviskt hår, extremt mjukt, ”halt” och livlöst. Behöver förslag på typ av produkt (eller ännu hellre specifika produkter) som tar bort lite av mjukheten. Helst inte torrshampoo (som jag oftast använder nu av ren lathet), det ger ju lite volym som jag också är ute efter, men kan ju inte vara bra att använda varje dag 🙂 Tänker något som jag antingen har i håret innan eller efter föning!

Ah, och gärna något som tar bort flygighet och liksom ger den där ”stunsiga” känslan som man har i håret efter att man lämnat frisören! ?

Living Proof – Full Dry Volume Blast

Tack för tipset! 🙂

https://www.bangerhead.se/sebastian-sv?product=sebastian-professional-shine-define-200ml
En spray du kan använda både innan du fönar håret (som värmeskydd) och efter (som vanlig hårspray). Ger stadga och går att borsta ut ?
Kanske kan vara något?

Hur applicerar du balsam? Ta endast balsam i sista 3 cm av håret.

Jag tar nog från öronen och neråt – ska testa att bara ta sista 3 cm nästa gång jag tvättar håret! Tack för tipset!

John frieda volume, värmeskydd i sprayform, tex fluidissime från kerastase, thickening spray i hela håret (undvik med alkohol denat i), eller om du verkligen vill få till en tjockare känsla – lanza zero weight gel, samt volymspray i hårbotten (Matrix amplify är mycket bra)

Alltså John frieda volume schampo och balsam.

Bästa serien just nu på Netflix- Designated survivor. Så spännande!

Den är ju gammal

Spelar det någon roll, den är lika bra ändå?

Nej THE POLITICIAN

Från ILs senaste inlägg, vad betyder detta: ”(att ha en fin lägenhet att sälja på var en del av strategin)”? Fattar inte.

Tänker att hon menar att lägenheten var en del av hennes image som hon skulle sälja

Hur många tror ni skulle märka om man tog en handfull kommentarer från förra månadens ös och kopierade in här imorgon? Någon om ens mansbebis till pojkvän, en fråga som 1177 kunde ha svarat på, en om hur man får vänner och en om att bli/Vara gravid… nästan sugen på att testa..

Hahaha. Så jävla less på alla mamma/gravid-trådar ?

Hahaha ja ?
Starta en kul barnfri-tråd. Oops nån försökte visst en gång men då kom det massa mammor och gapade om att de hade fel och skulle ångra sig..

Ja gud förbjude att man är kvinna som INTE vill bära en värdelös mansbebis unge och sen lämnas ensam med fulla ansvaret så man måste beklaga sig inför alla som vill lyssna om hur man inte förstååååår varför det blev som det blev. Ba nätack, jag lever för mig och finner nya meningar med livet, behöver inte leva genom någon annan stackars människa. Oavsett hur lyckliga vissa är över graviditet eller hur barn ger deras liv mening. lixom yay, du ska alltså lära ett barn hur även de ska växa upp till meningslösa individer?? Snälla ni behöver INTE bli fler. Drömmer om hur jag ska kunna smyga ned preventivmedel i kommunala vattentäkter. the villain of antipregnancy yes I am!

jag känner varje ord av de här så djupt i min kropp. folk får fan ta sig samman och ta ansvar över sina liv lite, ja män suger SÅ GÅ IHOP MED ANDRA KVINNOR och GÖR nåt ANNAT då. ”ingen får kritisera mig för jag e kvinna och det är MAMMASKAMMANDE livet e svårt när man försöker upprätthålla en snygg bild på insta samtidigt som man e ärlig att livet e MER ÄN INSTA (modigt statement ge mig ett pris) och ibland är STÖKIGT”-feminismen är en jävla sjukdom. sen sitter man där med dåligt samvete för att man vill kräkas över nåns jävla ”mini-me”. när jag blir diktator ska jag FÖRBJUDA ordet ”mini-me”.

mm det är en blockad gren att inte vilja ha barn. Får inte avhandlas här. Detta är forum för meningslösa kvinnors och mäns liv och deras kamp i att finna mening och misslyckas fatalt

Det är hit alla lättkränkta, feminister, veganer, miljökämpar, hund- och kattexperter. Barnfrågan får väl räknas in till de lättkränkta.

Jag hittade en knuten snara inne på min kompis rum. Jag vet att personen dragits med tankar länge, men jag visste inte att det hade gått så pass långt in med riktiga förberedelser och grejer.
Tips på vad jag kan göra mottags vänligt.

Hur gammal är din vän?

Är det viktigt? Vill helst inte gå ut med detaljer ifall någon läser och känner igen

Fråga rakt ut om personen vill ta livet av sig. Om hen svarar ja, be om mer detaljer. Lysssna! Det är en myt att frågor skulle trigga en person med självmordstankar.

Eller ring psykakuten i din stad och be om råd.

Det har jag gjort och vi har pratat en del om det redan. Som sagt, jag vet att tankarna har funnits länge. Men jag trodde inte att det gått så pass långt att personen börjat förbereda sig.
Nu vill inte denne prata om det alls, till skillnad från vad det varit förut när vi haft en rätt öppen dialog.

Det här är riktigt oroande och det låter som att din

min datorjävel hakade upp sig, förlåt.

det här är riktigt oroande och det är utanför vad du som vän klarar av, eftersom du är en vän och inte sjukvårdspersonal. Din vän är svårt och akut sjuk. LPT är ett fruktansvärt övergrepp men din vän behöver LPTas. Ring ambulans, psykakut, ring polisen i värsta fall. Vad som helst som är att din vän inte dör.

Det är skitjobbigt och jag känner för dig. Kram och lycka till.

Hur ska man ta sig igenom att en kille gör slut på sms efter 9 år?

Man skrattar högt och andas ut? Pheeew, fatta 10 år med den snubben.

Vet inte om någons minns men lillan blev 2 nyss ❤️❤️

ok så bara 16 år kvar innan du kan fira på riktigt!

Grattis! Så fint att hon är två år nu!

måste krossposta från kommentaren jag lämnade på Sandra Beijers blogg för jag e på riktigt FÖRVÅNAD över hennes totala ignorans:

haha. får ge benefit of the doubt här med att bloggen strular, men det verkar onekligen som att Sandra raderat min kommentar där jag (tror ganska sansat?) kritiserade hennes gnäll över att vissa människor tar den 6e massutrotelsen vi är på väg att bland annat shoppa och influencera oss in i på allvar. jag har lämnat min riktiga mailadress med mitt riktiga namn, så inte som att jag är ett uppenbart troll heller.

bra gräns att känna till! lycka till allihop med att stoppa huvudet i sanden. jag vill att ni ska vara medvetna att det finns människor som just nu dör pga klimatet, och det skulle göra er gott att börja med lite politisk aktivism utöver att rösta mp var fjärde år. men svenska vintern är ju skitjobbig så jag tycker vi tar en 9t5-resa till Brasilien, obs inte Thailand för dit åker bara folk som inte vet nånting. har nån en reseguide över Tulum det är AKUT!!!!!!

Sandra konsumtionshetsar väl inte? 🙂

hon är en influenser, hennes yrke och delar av hennes företagsidé är att med sitt personliga varumärke (där hon bland annat brandar sig som en relaterbar feministisk person) sälja saker, resor, upplevelser och grejer som onekligen har negativ påverkan på våra utsläpp till sina läsare. hon är en del av det näringsliv som är destruktivt för den enda planet vi har att bo på. jag önskar att hon iallafall kunde vara ärlig med att hon inte bryr sig, och att hon tycker att det är hennes rätt att åka på 5 flygresor per år och tycka att det e ”lite”, istället för att gång på gång faktiskt gnälla över att hon får kritik för att hon vägrar göra NÅGONTING. ingen förväntar sig att hon aldrig ska köpa en take away-mugg igen liksom, bara lite rimlighet. det är fruktansvärt världsfrånvänt att tro att hon inte skulle vara en av dom som drastiskt behöver förändra sina liv. en majoritet av världens befolkning har aldrig, och kommer aldrig, åka på en flygplansresa.

hon är av åsikten att influenser är ett viktigt, feministiskt yrke och det innebär bland annat att hon behöver kunna möta kritik på ett rimligare sätt än att hon blir ledsen och osugen på att blogga. hon bloggar säkert för att det är kul också, men det e ju hennes jobb, något hon mer än gärna påpekar. hon är influenser och skulle kunna influera lite mer ang dom politiska förändringar hon säger sig tro på. vi är inte i ett läge där det räcker att rösta var fjärde år, och att det året skriva lite extra om politik.

Fast det är skillnad på att hetsa olika skitprodukter varje dag. Sandra gör ju ex reklam (eller iaf har gjort) för Nexstory vilket ju inte direkt är en miljöbov. Jag vet att hon även gjort reklam för underkläder och liknande men jag tycker hon gör detta på ett rimligt sätt. Jag tycker hon är den sista influencer som förtjänar skit för sina samarbeten. Dessutom tjänar hon även pengar på sitt skrivande och har skapat ett företag som inte (likt många andra influencers) är beroende av att hela tiden kränga skitprodukter hon inte tror på. Tycker det är viktigt att vara medveten och ta ansvar men all form av konsumtion (mathem, nextory som hon bla jobbat med) behövs för samhällsekonomin.

(Skrev fel: menade ”all form av konsumtion är inte dålig”) 🙂

samhällsekonomin håller på att mörda vår planet. det är min poäng. lyssna på Greta Thunberg och läs sida 108 av IPCCs senaste rapport. kapitel 2. jag tycker att Sandra kan bemöta kritik på ett mer professionellt sätt (än att ta bort kommentarer och säga att hon tappar sugen att blogga).

självklart finns det grader i helvetet men jag förväntar mig inte att typ Gabriella joss ska kunna ha en diskussion om klimatet. Sandra Beijer tycker att influensers är ett viktigt feministiskt jobb. jag tycker att en del i det jobbet är att kunna bemöta berättigad kritik om grejer hon säger sig stå för (för hon HAR ju sagt att hon tar klimathotet på allvar).

vet att vi i sak håller med varandra men jag är riktigt frustrerad på att folk utgår från att jag inte förstår vad jag pratar om. jag går också på höga doser kortison så är lite från vettet just nu.

Hej!
Är det fler än jag som reagerat på Linda Lindorrfs barns matlagningsinstagram? Det är jätteroligt att deras matlagningsintresse uppmuntras och de är verkligen jätteduktiga men jag kan inte hjälpa att känna att ”klassamhället” verkligen blir så himla smärtsamt tydligt. Många barn har inte ens ingredienser till en enkel sockerkaka hemma men de här barnen lagar oxfilé och hummer. De garnerar med amerikanska blåbär och jättehallon mm mm. Hoppas verkligen att deras föräldrar ger dem lite perspektiv och förklarar att det är långtifrån alla som har möjligheten att ”frossa” i råvaror…

Vad är problemet? Blir de barn med mindre exklusiva ingredienser rikare ifall Lindas döttrar lagar mat med Eldoradoprodukter istället? Är det inte upp till Linda och barnens pappa att besluta om vad en matkasse får kosta för barnen?

HAHAHA hon tog bort den krosspostade kommentaren också. jag är GOLVAD. golvad!!!

I influencers är smuts. de lär ju utrota sig själva först. När vi står inför ruinens brant, vem håller du hårdast i då? Random i influenser eller typ Greta Thunberg?

ja som du kanske märker på mina kommentarer så förespråkar jag politisk aktivism och tycker att vi måste byta samhällssystem. jag lägger min fritid på att delta i civilt motstånd, går på demonstrationer etc, och tycker gott att Sandra Beijer kan lägga lite av sin arbetstid på att uppmuntra till den politiska förändring hon hävdar att hon tror på istället för att enkom gnälla över att hon blir ledsen för att få kritik för att hon vägrar tänka efter i 1 sekund av sitt överklassliv. tycker det är riktigt jävla fult att hon raderar sansade kritiska kommentarer på löpande band (är hon inte på bröllop???? men hon har kanske en assistent som jobbar helg), och provoceras av att hon låter en kommentar om att inte ta in ljung för det bjuder in döden ligga kvar?? men inte en kritisk kommentar om hennes jobb liksom.

Greta is Great

vill bara gnälla av lite..

är gravid med andra barnet och mår redan som.en påse skit.. foglossning,illamående var och varannan dag ,svullna tunga bröst som gör ont, trött , tung,svullen och helt ointresserad av sociala sammanhang. vill bara sitta inne , vilket inte går med jobb barn hundar hus..(har en partner som sjklart drar ett större lass just)

och jag är bara i v14.. alltså huuur lång tid som helst kvar.. älskar såklart de lilla livet inuti mig som mjukt knuffar ibland men denna reaktion var helt emot allt som första gravidteten var
. den var helt underbar,nu vill ja bara gråta..

Jag tycker Lady dahmer har blivit så jävla tråkig sen hon börja umgås med faymee. inte bara tråkig heller, utan omogen och skryter hela tiden om sitt liv. Vart har lady dahmer som alltid diskutera om fattiga, utsatta osv tagit vägen? hm….. Nu har hon blivit precis som alla andra influencers.