Anna Book är den som satte gråtiga livesändningar på Periscope på kartan, och när Instagram kom med en liknande funktion så flyttade hon helt sonika över hela sin personlighet dit.
Vi har sett Anna skratta, gråta, sjunga, laga pulversås, dementera pulversås, morra på Arga Snickaren, byta bostad, byta offerkofta, betala tänder med tonfisk samt blockera och radera följare i samma skenande takt som Isabella Löwengrips trovärdighet försvinner , men nu är det alltså slut på det.
Anna skriver ett sista inlägg på sin blogg där hon förklarar anledningen till sitt beslut att lägga ner både blogg och Instagram:
Jag har funderat på detta länge, sedan i våras faktiskt och det har även med plattformen att göra. Det är så lätt att lova tungt, men som oftast så visar det sig att man istället håller tunt. Då bidrar det också till att man tappar inspirationen och lusten även på grund av sådana omständigheter förstår ni. Har haft hopp och en önskan om att inspirationen ska komma tillbaka, att jag ska få tillbaka lusten, eller rättare sagt att den skulle stärkas igen.
Men det har inte hänt, och jag vet inte om den kommer göra det heller. Har man varken lusten, inspirationen eller ens riktigt tiden. Så finner man heller inte orken, och då är det ju verkligen inte värt det. Så, jag KÄNNER helt enkelt inte för att dela med mig av mitt liv längre. Det har tagit stopp just nu. Och så är det bara med den saken. Rätt odramatiskt och okomplicerat ?// Anna Book
Jag tycker det är modigt att välja bort sociala medier, särskilt när man som Anna är en offentlig person.
Då ses det mer eller mindre som en självklarhet att man är aktiv på sociala medier och i alla fall har ett Instagramkonto att gratis kommunicera och marknadsföra nya projekt på.
Reklam och marknadsföring som tidigare kostade stora summor pengar, kan nu göras helt gratis på sociala medier så länge det finns ett konto kopplat till kändisen med mängder av följare.
Jag tror många offentliga människor inte ens vågar tänka tanken att inte finnas på sociala medier. Det ses som en sådan självklarhet, att de förmodligen inte ens reflekterar över om det här är någonting de mår bra eller inte.
Kanske rasslar Anna igång sitt konto när det vankas skivsläpp för att peta ut en liten reklambild eller två? Kanske gör hon det, eller så gör hon det inte?
Kostar det mer än vad det smakar så hoppas jag att Anna fortsätter vägra sociala medier som offentlig person och kanske bara har ett litet stängt konto för vänner och familj.
Det skulle jag förresten rekommendera alla i liknande situationer – att så vida man inte är tvungen, så tycker jag att man i mesta möjliga mån ska undvika situationer som kostar mer än de smakar för det är ingenting annat än bortkastad energi!
Bye bye Boken!
Farväl och på återseende!
Kanske ses vi någon gång i framtiden, i en himmel gjord för två?
Föregående inlägg 