Att ha ett svartvitt sätt att se världen på

https://www.instagram.com/p/B8YPQ8WHn2f/

Just nu bejakar jag gråskalor i relationer istället för ”jag älskar eller hatar dig”. Jag håller mig undan konflikter som inte är mina istället för att lägga mig i. Oavsett hur rätt eller fel jag har i sak så är vissa saker inte min business.
[…]

Jag översatte alla mina bråk till ”civilkurage” när jag egentligen la näsan i blöt.
[…]

Jag har fått berättat för mig att folk slutat följa mig för att jag följer
@cissiwallin eller att jag följer @bloggbevakning och en massa andra. Jag tänker inte bli medberoende i dina konflikter när jag har mina egna. // Elaine Eksvärd

 

Vad jag känner igen mig i det Elaine beskriver om att vara svartvit, om att antingen älska eller hata och då tror jag inte att jag ens har en ”liten släng av borderline”. (Inte bipolär sjukdom som jag först skrev)
Jag är extremt dålig på gråskalor och behöver verkligen öva på det för att inte möta varje situation med en ”allt eller inget-inställning”, för den är extremt utmattande och kommer allt som oftast tillbaka och biter en röven när man minst anar det.

Att sluta ta på mig andras konflikter och sluta utkämpa andras krig är så nära ett nyårslöfte jag någonsin kommer komma. 
Någon mer som känner igen sig i det här?
Eller har en liten käck teori att njuta på?
Kom igen nu alla tangentbordspsykologer, den här chansen kommer aldrig komma tillbaka!
🙂

 

141 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Om man är högkänslig brukar ens inställning ofta vara 100% eller 0%. Svårt att hitta ett mellanläge liksom.

      Känner igen mig i det, iallafall vissa dagar. Andra dagar kunde jag inte bry mig mindre. Men känslor är bara känslor och de definierar inte vem du är dom person egentligen, tror jag?!? ?

        Vad definierar vem du är som person?

          Det finns väl massa saker utöver känslor som definierar vem man är som person (tycker dock känslor är en del av det, men inte allt). Typ livsstil, intressen, relationer…

            Är inte livsstil, intressen och relationer ett resultat av känslor?

              Nej.

              Självklart är det så.

              Eller så är ens känslor ett resultat av den valda livsstilen, intressen och relationer?

                Bara om man heter Isabella Löwengrip.

          Två saker definierar en människa; attityden när du har allt och tålamodet när du inte har nåt.

      Stämmer inte på mej. Jag är känslig. Som många artister också är. Inte det lättaste i vår tuffa värld. Jag kommer gärna med råd men har sätt en gräns att inte involvera mej i typ andras äktenskapsproblem. Det funkar inte.

      Utan önskan om att uppröra eller förminska utan en uppriktig undran.

      Är högkänslighet (eller vad det kallas) en riktig diagnos man kan få eller är det mer ett personlighetsdrag som att vissa är extroverta, blyga, sociala osv?

        Det är ingen diagnos, utan ett sätt att fungera på kan man säga. Generellt sett ska en diagnos försvåra livet för en (obs väldigt förenklad förklaring!), vilket inte högkänslighet anses göra. Däremot stöds högkänslighet som fenomen av forskning, så bara för att det inte är en diagnos betyder det inte att det är hittepå!

        Det här är så jag förstått det efter mina år i psykiatrin (som patient, anhörig osv) Om jag har fel någonstans får någon gärna rätta mig!

          Det är ingen diagnos eller funktionsnedsättning utan ett personlighetsdrag. Enligt SFH, Sveriges förening för högkänsliga, har cirka 20% av befolkningen detta draget. Dock så är många av de tester som florerar på nätet utformade så att du skall typ känna igen dig och tro att du har HSP. Är du kreativ, varm, empatisk, tar illa vid dig av kritik, trött efter att ha umgåtts med mycket människor, tycker det är jobbigt med höga ljud, gråter lätt? Då har du ju HSP!!

          Eller så är du en lagom snäll person som har empati för människor du har i din omgivning, har PMS och fäller några tårar till ett gammalt avsnitt av Oprah eller om din man inte menade illa men bad dig ta hand om tvätten, gärna ser att ungarna dämpar sig lite för det låter som ett gäng apor, tycker att det är skönt med lugn och ro och hade gärna haft semester igår.

      https://img1305712.free-pick.pw ­❤️­­­­❤️­­❤️

    Tycker att det är så viktigt med självrannsakan. Tycker fler influensers (*host* Cissi, IL, m.m.) borde försöka sig på det. Att initiera konflikter, hoppa på främmande konflikter och att se världen som svart eller vitt kommer aldrig hålla i längden. Det är symptomatiskt för en diagnos och jag tycker att vi bör applådera Eksvärd för ett ärligt och reflekterande inlägg. Fler sånt 2020.

      Verkligen! Där växte hon i mina ögon ☺️

        Lägg till AB här också. Hennes senaste inlägg på Insta ter sig för mig HELT obegripligt, nämligen där hon uppger vad hon väger och jämför sig själv med tidigare vikt. Hennes predikningar de senaste åren har ju gått ut på att ingen har med att göra vad hon väger, om hon har gått upp eller ned i vikt osv. Och när diskussionerna äntligen väl börjat lägga sig på nätet och intresset att diskutera denna grandiosa (pun intended) BL-VIPvinnare så lägger människan själv upp ett viktinlägg och öppnar upp för ytterligare smaskiga diskussioner kring detta och dramat är återigen ett faktum. Hur. Tänker. Hon?

          Vad heter Anna på Instagram?
          Kommer bara till fansidor.

            annatoledanobook

            Viktinlägget är på stories, så försvinner förvisso av sig självt, men the Queen of Drama never stops…

        Frågan är om det är ärligt eller en beräknande strategi. Hade andra också växt av samma sak? Hade det applåderats om andra skrivit så eller hade det då låtit ” jaha nu söker hon uppmärksamhet, nu ska hon skylla ifrån sig, nu är det synd om henne, nu ska det snyftas och fås sympatier, jaha ny strategi…” Den ena du nämner brukar väl inte hoppa på andras konflikter och samma person brukar ju rannsaka sig själv, hon har väl även sagt sig ha adhd och ev vara bipolär vilket man ju kan misstänka att hon är, även Cissi har väl sagt sig ha och vara det.

          Elaine och Cissi tar ju direkt chansen att hoppa på andra och in i andras konflikter för att få uppmärksamhet och vara relevanta. De verkar söka efter drama och leta efter något att tycka till om. De verkar se sig som väldigt viktiga och tycka att deras egna åsikter är viktiga, att de har rätt och att andra bör tycka som dem. De verkar ha en grandios självbild, lite n-cisstiskt beteende. De verkar båda vara intrigerande och beräknande.

      Frågan är om det är ärligt eller en beräknande strategi. Hade det applåderats om andra skrivit så eller hade det då låtit ” jaha nu söker hon uppmärksamhet, nu ska hon skylla ifrån sig, nu är det synd om henne, nu ska det snyftas och fås sympatier, jaha ny strategi…” Den ena du nämner brukar väl inte hoppa på andras konflikter och samma person brukar ju rannsaka sig själv, hon har väl även sagt sig ha adhd och ev vara bipolär vilket man ju kan misstänka att hon är, även Cissi har väl sagt sig ha det.

    Jag tror att det bästa är att hålla sig ifrån drama så mycket som det går, därför att annars spiller det över på oss själva. Det räcker gott med att försöka ha det så bra som möjligt med sina nära och kära.

    Jag tror på att ha så mycket frid och sinnesro som möjligt. För mig är det viktigt att säga ifrån när det behövs och med bra och så lugna argument som möjligt.

    Men att akta sig för att skapa, dra till sig eller delta i drama. Det ger mig ett bättre liv. Att inte ens tuta på andra bilar är min väg att gå och att inte lägga sig i där det inte är nödvändigt.

    Så du menar att du vill få en diagnos som någon läsare sätter på dig..? Varför då i så fall?

      Bra psykologsnack. För över frågan till patienten och fråga varför den vill något. Smart!

        Fast nu är vi ju inte Camillas psykologer.

          Jag vet. Jag skämtade.

            Kul skämt.

              Tack bror

        ” Någon mer som känner igen sig i det här?
        Eller har en liten käck teori att njuta på?
        Kom igen nu alla tangentbordspsykologer”.

      Oj, där missförstod du mig helt.
      Vad jag menar när att man kan känna igen sig i det Elaine beskriver utan att för den sakens skull ha en bipolär diagnos.

        fast det är väl borderline hon pratar om och inte bipoläritet?

          Precis. Rätta cam, hon skriver Broderline det är inte Bipolär

            TACK!

          tack!

        Med tanke på den makt hon besitter är det ju lite knasigt att hon inte kommit till denna insikt tidigare. Eller, se till att inte bara omge sig med ja-sägare.

        För nu är ju motto hos hennes + gelikar:
        Man ska inte torka sig i arslet innan man skiter!

          [Borttagen kommentar]

            [Borttagen kommentar]

          Inlägget är ju en strategi, hon är retoriker och hon ville ha uppmärksamhet, hon nämner ju även sin kommande bok i inlägget.. och varför hon nu vill bli vän med Schulman är det inte svårt att fatta. Hon är illmarig.. och strategisk.

            Ja det handlar om att positionera sig. Schulman har ju ett nätverk som växter. Han senare projekt på Dramaten. Hon känner nog att det är bäst att va på rätt sida.

    God, grant me the serenity to accept the things I cannot change,
    Courage to change the things I can,
    And wisdom to know the difference.

    ”En diagnos som inte är helt ovanlig för oss överlevare av sexuella övergrepp – en konsekvens av det vi varit med om” — källa på det?

    tänker på det hon alltid säger om att 3 (nu 5) barn i varje klass blir utsatt, och lägg till alla som utsätts för överfallsvåldtäkter.. hur många borderlinare finns det inte ute i sverige och världen då?! kanske inte konstigt att det är drama och krig överallt 😛

      På psykologiguiden.se står att orsakerna inte är helt klarlagda men att ”de flesta forskare anser att det rör sig om ärftliga sårbarhetsfaktorer som i kombination med ogynnsamma uppväxtvillkor formar de här dragen.” Vidare står det att en bakgrund av övergrepp (däribland sexuella) är en ”väldigt påtaglig gemensam faktor” hos de med diagnosen.

      Jag hade en borderline diagnos, är numera behandlad för det och har inte längre diagnosen. Våra terapeuter på DBT behandlingen berättade att man oftast utvecklar borderline efter ett trauma i luvet, kan vara sexuella övergrepp eller andra trauman. Samt har en medfödd sårbarhet.

        Eller inte…

          Eller inte vad?

        Diagnosen har du väl kvar men du har lärt dig att hantera den.

          Har man lärt sig att hitta strategier som funkar i ens vardag så uppfyller man inte längre kriterierna för den diagnosen, nej. För att få dignosen krävs det att det innebär lidande och negativa konsekvenser i ens liv.

          Borderline kan man bli frisk från.

    Det bästa är väl att försöka ta den andra personens perspektiv innan man uttalar sig om den, men också att inte uttala sig så svart-vitt från början? Vi ser alla världen annorlunda, så är det bara. Man kan lära sig av de som ser på världen annorlunda från en själv också, men i dagens polariserade samhälle krävs det en insats för att lyckas med det kanske.

    Annars tror jag att man helt enkelt är väldigt självupptagen eller känslosam inom ett visst ämne etc, och det gör att man ser vissa saker svartvitt och har svårt att möta halvvägs? Det kan också vara att man är osäker eller deprimerad. Sen är väl vissa personer helt enkelt svart-vita i sitt sätt, de kanske till och med skulle beskrivas som envisa, känslosamma, självsäkra, ha kort stubin och/eller bittra. Viktigt är att man lyssnar på andra oavsett, men sen måste inte alla heller vara nån go-happy positiv liten lärka som älskar allt och alla.

    Många saker som kan spela in, men överlag tror jag vi i detta individualiserade samhälle lite har förlorat förmågan att tänka utanför oss själva. Saker och ting måste inte vara en tävling i vem som har rätt, utan kan vara ett samtal där man kan lära av varandra.

    Emotionell instabil personlighetsstörning*

      Det heter och är inte en ”personlighetsstörning” det är ett syndrom. Det var ett bra tag sedan man inom psykologi och psykatri benämner personlighetssyndrom för störningar då det är otroligt stigmatiserande för de som är drabbade och kämpar med det dagligen.

      Tack för mig! <3

        Nej det heter så som hon skriver. Dom ändrade vad det hette för länge sen. Heter inte borderline längre
        Mvh en med diagnosen.

        Det står ”emotionell instabil personlighetsstörning” i min journal iallafall.

          Begreppet personlighetssyndrom började användas i Läkartidningen 2016 men personlighetsstörning kommer nog att hänga kvar.

    Känner igen mig i exakt allt hon skriver, även det med ”civilkurage”. Har bestämt exakt samma som hon beskriver, välja mina konflikter och kanske hellre ta ett steg tillbaka än att ta onödig konflikt.
    Känner mig helt ärligt lugnare med den inställningen i bakhuvudet hela tiden.

    Bra inlägg, lyft gärna mer djupa och blottande inlägg som detta som får oss att utöva reflektion och eftertanke och lära oss mer både om oss själva och omgivningen.

    Det finns kanske nästan alltid en anledning till människors irrationella beteende? Min erfarenhet iaf.

    Många med emotionell instabil personlighetsstörning tampas med extrema skuldkänslor och ber om ursäkt för allt och inget, ens inre kritiker håller liksom aldrig tyst och det gör så jävla ont att leva så.

      (En annan E än den ovanför, byter nick hädanefter..)

        Jag skriver inte ofta, så fortsätt du! /E 🙂

    Har så svårt för folk som håller på rannsakar sig själva på nätet

      Varför det?

        För att ingen bryr sig, det är pinsamt och jag liknar det med att sitta på toa och skita inför folk. Man behöver inte ”rannsaka” sig själv på nätet.

          Om du känner så så föreslår jag att du inte går in i kommentarsfältet under ett inlägg som öppnar upp för diskussioner kring psykisk ohälsa, personlighetsstörningar och hobby-psykologutlägg. Vidare har Cam klargjort att den som inte har något snällt att säga sätter sig på händerna.

    Sluta gärna med uttrycket ”släng av” valdri psykiatisk diagnos. Vi människor som lider av de här diagnoserna tycker inte att det är särskillt kul när någon självdiognoserar sig med en ”slang av” det vi kämpar med varje dag. Jag skulle aldrig få för mig att utrycka att jag har ”en slang av cancer” för att jag har ett symptom som är snarlikt cancer så ja fattar int varför det skulle va helt okej att saga så I samanhang som handlar om psykisk ohälsa.

      Om du klickar på länken jag bifogat under uttrycket ”släng av” så kommer du förstå att jag helt och fullt håller med dig i det du skriver.

        Inte alltid man går vidare på länkar, rätt sällan faktiskt. Du borde förtydliga i själva inlägget om du vill att alla ska förstå vad du menar. 🙂

    Säg emotionellt instabilt personlighetssyndrom annars, det är vad man säger.

      Aha, trodde det hette emotionell instabil personlighetsstörning, men säger man syndrom nu? Det går så fort ?

        Japp – minsta negativa anknytning och ord byts ut i rasande fart numera. Störning – alldeles för negativt. Syndrom – okej än så länge. Verkar enklare att säga Borderline så att de flesta människor vet vad man menar.

          Emotionellt instabil funktionsvariation?

          Syndrom = samling av symtom. Då EIPS består av just det, en samling av symtom såsom exempelvis ångest, självskadebeteende, svartvitt förhållningssätt till sig själv och världen, anknytningsproblematik, depression, självhat osvosv, men i olika grad hos olika personer är syndrom en synnerligen passande beskrivning. Själv har jag större problem med att ”personlighet” ingår i diagnosnamnet, då många patienter tolkar detta som att ”det är så här jag ÄR” (återigen – svartvitt tänkande) och tolkar det som att de lika gärna kan byta hudfärg som att de skulle kunna jobba med sin problematik dvs omöjligt, och orkar inte försöka (pga terapin som krävs kräver SÅ mycket av en människa).

          Mvh,
          Psyksyrra

    Det här förklarar ju en del med hennes obehagliga svar på kommentarer på hennes blogg. Påhoppen var rejäla så fort man inte höll med henne helt. Alltså, kritiska men inte elaka kommentarer kallade hon typ för idioter och allt möjligt annat som jag inte vill återge. Även om jag gillade hennes blogg så kunde jag inte riktigt med stämningen bland kommentarerna så slutade läsa den pga det, och var nog inte den enda som tröttnade. Trist för hennes blogg var riktigt bra! Men hoppas hon kan bearbeta detta nu, insikt är första steget. Modigt av henne att dela med sig!

    Jaaa! Ja har samma nyårslöfte. Jag tänker inte ta på mig andras konflikter. Samt även på jobbet, de som har en uppgift att göra ska fan göra det. Jag tänker inte ”rädda” dom genom att göra det åt dom.

    Svaret lär nog inte dröja så länge ?

      Finns redan på fb, hade aldrig hört talas om honom

        Nja, att en person som inte är aktiv på forumet skriver ett namn upprepande gånger innebär inte att det är sant.

          Det har du rätt i. Visar väl sig snart om det stämmer eller inte 🙂

        Nej nej. Skriv inte ut namnen eller länka här!

        Men lägg ner. Din källa är en kränkt grabb på fb.

          Hur vet ni att det är han?

            Det är inte bekräftat, källan är fb. Så ganska illa att sprida vidare hans namn.

              Kan nån länka inlägget?

      Invällare, så klart.

    En annan, icke vetenskaplig, men ändock tanke som väckts i mig de senaste 5 åren är att vår generation, sena 80-taliser och därefter är den första generation som tidigt lämnats bort på förskola eller till dagmamma. Många har tidigt fått utstå separationer innan man fått en stabil anknytning och slåss med flera andra barn om uppmärksamheten hos en stackars fröken (idag ”pedagog” /barnskötare/förskollärare) och snarare har en ambivalent anknytning till våra egna föräldrar. De kan ha varit superbra – den tid de haft oss, men ändå lämnat bort oss och inte kunnat komma när vi utsatts för stressade, farliga eller ledsna situationer på ”dagis” (ja, förskola idag).
    En ambivalent anknytning kan också påminna om borderline.
    Stämmer också överens om hur många som ger upp allt från relationer till jobb idag, ELLER klänger sig fast in i absurdum trots att en relation är skadlig för en.
    Något som det borde forskas mer på, men vara resultat potentiellt skulle vara förödande för hela vårt samhällssystem där det är karriär och pengar före allt, och ingen (åtminstone väldigt få som kan) ens har något val om man vill välja annorlunda för att man inte överlever på en lön exempelvis.

      Din teori faller på att sena 80-talister och framåt är de första som lämnades på förskola från tidig ålder. På 70-talet lämnade man små bebisar på förskola, alltså mycket tidigare än vad som är tillåtet idag. På grund av att det inte fanns föräldraledighet som idag så klart.

        Yesica 1998 började man med förskola. Innan dess hette det dagis och innan dagis var barnen hos dagmamma. Alltså inga barn på -70 & -80 talet gick på förskolor.

          Oj herregud vilket faktafel som helt omkullkastar min poäng. Stackars pedagoger som kämpat så hårt för att få folk att sluta använda gamla invanda begrepp och lyckats etablera ordet förskola och så kan det råka användas helt fel när man refererar bakåt i tiden! Tack Alma för att du skriver mig på näsan, det kändes bra.
          PS. Du glömde namedroppa daghem

            ?

        Procenten är rätt stor skillnad dock.
        1970 var bara knappt 9% av småbarnen i olika former av barnomsorg.
        1980 30%
        Nu ca 90%

      Hur tidigt menar du att vi 70-80talister har blivit lämnade på förskola? Vid vilken ålder började vi generellt på förskola/hos dagmamma?

        Jag född 1973 , 6 mån hos dagmamma. 6 mån var så länge man fick mammaledigt på den tiden .
        På 80 talet 1 års mammaledighet.

        Jag är 70- talist & tror att jag var 3-6 månader när jag lämnades till dagmamma. Visade sig rätt snabbt att min första dagmamma var alkoholiserad.

        Jag är 70- talist & tror att jag var 3-6 månader när jag lämnades till dagmamma. Visade sig rätt snabbt att min första dagmamma var alkoholiserad.

        Var såklart olika. En förälder född i slutet på 60-talet var hemma med förälder till skolstart. En annan förälder född i början av 70-talet var också hemma med förälder till SKOLSTART. Andra arbetade och hade på lekis, eller daghem, eller hos farmor.
        Jag, född i slutet av 80-talet hade flera olika dagmammor från ca 1 års ålder till 5 år då det blev dagis.
        En bit in på 70-talet gick bara 10% av 1-6-åringar i motsvarande förskola (daghem).
        1980 gick ca 30% av barnen i kommunal barnomsorg.
        1999 gick ca 75% av alla barn 1-5 på fsk/hos dagmamma.
        Idag är 89% av alla tvååringar inskrivna på fsk och 94% av 3-5-åringar.

      Ja det var en ovetenskaplig tanke. Jag kan hålla med dig om att det finns anledning att forska på/ifrågasätta barnomsorgen och effekterna av den, men anknytning är betydligt mer komplicerat än tidig separation – >ambivalent anknytning – >borderline liknande beteende.

      Finns alltifrån ärftliga genetiska faktorer, familjedynamik, komplicerad sorg/trauman etc. som inverkar mycket tidigare än ev dagistillvaro. Dessutom är borderline mer av en disorganiserad än en osäker/ambivalent anknytning. Tror det finns många orsaker till varför folk för enkelt eller för sent avslutar en relation, och din upplevelse av hur det verkar vara kanske är mer din egen bias, eller din sociala krets och säger inget om relationer i allmänhet.

        Jag menar mer att om man funderar över sitt beteende och tror att man har borderline (vilket ändå är relativt ovanligt) så kanske det snarare är så att det är annat som kan ligga bakom ens ”svartvita” tänkande.
        Men rent psykologiskt kan man inte förkasta faktumet att good enough-föräldraskap ofta gynnar en trygg anknytning, samtidigt som hela grejen då är att man faktiskt behöver träffa och vara med sitt barn för att kunna vara en good enough-förälder.
        Om man då har en 14-månaders som går 7.30-16.30 på fsk, åker hem, börjar laga middag, äter 17.30, sen kanske landar i soffan (hur många föräldrar orkar ärligt leka på barnens rum en torsdag-eftermiddag?), kanske badar barnet eller tvättar eller städar osv så är det ju för många läggdags vid typ 19. Det blir inte mycket tid för föräldrar att få vara med sina barn.
        Lägg då till 2,5 personal på en avdelning med 16 1-2-åringar så kan man inte förkasta att anknytningskvaliten kommer påverkas, även om den skulle vara trygg.
        Under 70-talet var fortfarande måååånga barn hemma med förälder och syskon eller mor/farföräldrar. En del under 80-talet också. Men det går inte blunda för sambandet mellan att fler mår dåligt och det i takt med att stressen i samhället ökat, jämte längre tid på förskola och sociala mediers intåg. Det går såklart inte säga VAD som är orsaken. Men ser man långtida vad som påverkar depression så är det exempelvis dålig anknytning (ambivalent och disorganiserad i synnerhet). Då kan vi snabbt se att sociala medier inte påverkar anknytning. Stress kan såklart påverka, men det troligaste är trots att bristen på tid tillsammans för föräldrar och barn blir den största riskfaktorn för ökad sårbarhet inför ångest och depression, eller allmänna beteendeproblem senare i livet.

      Tror att du övervärderar föräldrar i detta fall. Barn mår inte nödvändigtvis dåligt av att bli bortlämnade till annan än biologisk förälder. Anknytningsteorin tar sikte på att det är skadligt att inte ha någon anknytningsperson över huvudtaget. Det behöver inte heller vara en person som finns på heltid för att den ska bidra till ens anknytningsmönster. Snarare kan förskola vara räddningen för barn som saknar emotionellt stabila föräldrar eftersom de där får uppmärksamhet av pedagogerna. Tänk på att Sverige har ett ovanligt system där du får vara hemma väldigt länge om du jämför med andra länder. Jag bor för tillfället i ett land där man lämnar 3 månaders bebisar till förskola eller annan barnpassning, inte är hela befolkningen emotionellt labila på grund av bristande anknytning eller har borderline.

        ”Uppmärksamhet av pedagogerna”

        21 barn på 1 år på 2,5 vuxen. Mkt uppmärksamhet där ??

      Har länge väntat på att någon som hörs och syns vågar diskutera ett samband mellan unga människors katastrofartade ökning av psykisk ohälsa och långa dagar i barnomsorg från tidig ålder. Lägg till det stressade föräldrar som ska hinna med allt från att göra karriär till totalrenovera huset samt få ihop pengar till alla semesterresor.

        Men finns det ens någon kausalitet mellan att bli lämnad på förskola och psykisk ohälsa?

    Det heter numera emotionell instabil personlighetsstörning.

      Rättar mig själv inte störning syndrom!

    Hon har väl babblat om samma saker förut. Kavlar ut stort att hon ska minsann inte lägga sig i och sluta mucka bråk osv. Men jag tror hon har svårt att hålla ifrån sig andras tjafs. Upplever EE som beroende av drama. Men det kanske ingår i en sk diagnos?

    [Borttagen kommentar]

      Men snälla. Hon har precis raderat massa kommentarer gällande detta.

        [Borttagen kommentar]

          Finns ett tråd på flashan. Ta det där, här vill Camilla uppenbarligen inte ha den diskussionen.

            [Borttagen kommentar]

            Det är ju en blogg om influensers och sociala medier, borde kunna diskuteras här, speciellt med ett sånt vidrigt brott.

              Tyvärr går det inte eftersom folk inte kan hålla sig från att på hundra olika vis försöka få igenom kommentarer med vederbörandes namn mm så därför får jag skippa dessa inlägg helt,

    Läste precis att emotionellt instabil personlighetsstörning bytts till emotionellt instabil personlighetssyndrom. Tacka gudarna för det! Undrar vilket pucko som bytte till ”störning” från början, det är som upplagt för att skamma personer med diagnosen. Jag säger i dagligt tal fortfarande borderline då det är kortare och enklare, men inte om jag talar med personer som verkligen vill betona att det heter EIPS förstås ?

    Jag har borderline och känner inte igen mig I hennes beskrivning. Tycker mer hon påminner om en fullfjädrad narcissist med sitt behov av att ha rätt I allt och behov av att trycka ner andra som tycker olika än henne. Att ha civilkurage har ingenting med borderline att göra, återigen mer dragning åt narcissist där hon vill framhäva sig själv som ”God och from”. Hon är helt ute och cyklar. Dessutom är vi känsliga i nära relationer där känslor investeras, inte I relation till random följare på instagram eller andra. Borderline handlar mycket om triggers. Att bli triggad av ska saker som sätter igång starka reaktioner och tankar som för andra kan tyckas vara ologiska.

      Fast personer med borderline har ju mycket svårt att ta på sig ansvar och erkänna de har fel pga sätter dem i kontakt med starka inre skuldkänslor. De har ju också lätt att se saker/personer som antingen svart/vitt, god/ond precis som Elaine beskriver.

      Sen är ju personer olika, en del med borderline kan triggas av t ex nyhetshändelser, orättvisor som inte drabbar dem personligen, medan för vissa är det främst i nära relationer det triggas.

      BPD och NPD ingår i samma kluster av personlighetssyndrom, och det är inte ovanligt att de överlappar, Elaine kan ha diagnosen borderline och ha drag av NPD, eller inte. Hon verkar ju jobba med sin problematik iaf.

      Det är dock viktigt att du inte talar för oss alla, diagnosen är ju extremt individuell. Jag kan känna igen mig i hennes beskrivning till viss del- t.ex att jag alltid försökt att ”rädda” andra (genom civilkurage eller överdrivet beskyddande), för att jag inte har kunnat rädda mig själv.

    ”Bli av med” menar hon ”bota” borderline? Såvitt jag vet går inte borderline att bota?

      Vet inte om detta stämmer, men det låter rimligt. En kollega sa för 15 år sedan att misshandlade kvinnor kunde uppvisa samma symptom som vid Borderline & likaså medberoende. Få diagnos felaktigt. Om jag förstod det rätt. Tonåringar Kan ju ha väldigt mkt borderlinebeteende ibland också.

      Det är osannolikt att man HELT slutar ha symtom, men fullt möjligt att få så lite symtom eller i sån låg grad att de inte längre anses vara en funktionsnedsättning = vid en ny utredning skulle man inte få diagnosen, trots att man har vissa drag kvar.

      Jo det går att bota. Jag är friskförklarad = jag har inte diagnosen längre.

        Nej det går inte att bota lika lite som att adhd går att bota med medicin och planeringskalender. Man kan hantera symptomen såpass bra att man inte uppfyller diagnoskriterierna, men den hanteringen är livslång.

          Det botas via t.ex DBT och kompletterande antidepp. Friskförklarad = botad diagnos = fri från borderline.

    13:31 Helena, Förklarar eller används som bortförklaring? Det är nog en strategi, inlägget har nog ett syfte för att få positiv uppmärksamhet inför sitt boksläpp. Att hon nu ber en viss person om ursäkt har nog också ett visst syfte, ill listigt. Detta var nog ut studerad strategi av henne, hon har ju dessutom pratat om att hon inte ska ge sig in andras konflikter flera gånger tidigare, var inte längesedan sist.

    Elaine är en narcissistist och skriver och hittar på vad som behagar henne! Att nu gå ut på instagram och säga sorry sorry! Men alla hon har kört över då? Nej Elaine är inte trovärdig.

    Tycker att Elaine är stark som vågar be om ursäkt för något som hände för ett tag sen. Det fina med att be om ursäkt är att det nästan alltid tas emot med värme. Mitt nyårslöfte är att inte spinna vidare på folks skitsnack utan istället våga ställa mig utanför eller kanske till och med våga ifrågasätta. Har några på jobbet som pratar illa om andra kollegor, även om jag håller med så behöver jag inte yttra allt jag känner och tänker om andra.

      Fast jag tror nog mest att det är av ett syfte, alltså en strategi av henne, hon är retoriker. Taktiskt så att säga att få positiv uppmärksamhet och kunna bli ursäktad. Sen att be en viss person om ursäkt just nu är nog en beräknande handling också, ränkfull så att säga.

    Starkt och modigt inlägg av Elaine ❤ fint att du uppmärksammade det Camilla ?

      Fast det är nog en strategi också. Taktik, inlägget har ett beräknande syfte. Hon är ränkfull.

    Bra att kunna använda sig av det för att ursäkta sig och få uppmärksamhet o hyllningar. Hon är taktiskt. Håller med Ella, narsciccist som har behov av uppmärksamhet och ger sig in i bråk på grund av det, hon har ju flera gånger tidigare kavlat ut att hon ska sluta med det. Att hon nu dessutom följer och ville bli vän med schulmancalle är ju också av en anledning, rävaktig.

    Varför går det inte att kommentera, varför stoppas det? Hårt moddat? Är det ett krav av Elaine? Rädd att hon ska bli arg på dig?

    Kan någon beskriva skillnaden mellan borderline och manodepressiv?

      Ungefär samma sak, liknande, bipolär är liknande också. En del menar att det är olika namn bara men är väl en del som kan skilja lite kanske. Adhd också har en del samma mönster eller hur man ska säga.

      Bipolär är en mood disorder, dvs det är humöret som är instabilt, du kan ha maniska/depressiva perioder, men du kan ta medicin och ha stabila perioder.

      Borderline är en personality disorder, dvs det är personligheten som är instabil, det är dålig/vag självbild, självkänsla, rädsla för att bli övergiven, impulsivitet, tvära känslokast mellan allt är bra, allt är dåligt.

      De kan se liknande ut, men huvudskillnaden är att med borderline beror bergochdalbana på att det inte finns någon stabil grund att hålla fast vid, och små motgångar kan utlösa sammanbrott.

    Strategi av Eliane, hon är taktisk. Bra att kunna använda sig av det för att ursäkta sig och få positiv uppmärksamhet. Håller med Ella, n-rcisisst, och absolut så vill hon ge sig in i andras drama för uppmärksamhet tror jag, hon har ju basunerat ut flera gånger tidigare att hon ska sluta med det. Att hon nu fäljer och ber shculman om ursäkt är ju av en särskild orsak, rävigt.

      Tror mig också förstå varför hon taggar calleschulman i inlägget och skriver att han var fin… Elaine känns som en kalkylerande, falsk och intrigant person.

        Ja av samma anledning som hon gjorde en kovändning gällande cam när hon började skända I.L. Tror Elaine snackar och smädar en viss person till andra. Tror inte E.E är så god som hon vill låtsas vara, sett hennes pikar också, hon verkar dolsk.

    Kännt vissa vibbar när jag sett Elaine framträda. Hon borde skriva om vad för behandling hon gått igenom. DBT ska vara bra, kan man få det som gruppterapi? I vilket fall är mycket bra att någon med EIPS blir bättre och kan reglera sina känslor och komma till insikt hur tufft det kan vara bli bemött av en borderlineperson som är på dåligt humör. Finns en bok som heter ”Walking on eggshells”. Trodde att en nära anhörig hade borderline, dvs EIPS, men förstod senare att det antagligen är narcisistik/machiavelisk personlighetsstörning. Mycket jobbigt att vara anhörig, mycket.

    Jag tycker att Elaine kan passa på att be om ursäkt för det mycket svartvita och hatiska blogginlägget som hon har skrivit om styvmammor. Det har blivit delat många gånger och dyker upp direkt när man googlar styvmammor eller bonusmammor i allmänhet. Trots att det är skrivet 2015! Det är ett väldigt hårt och skammande inlägg riktat mot styvmammor. Känns mycket omodernt idag när man vet hur mycket bonusmammor kämpar i ombildade familjer och när myten om den Elaka Styvhäxan håller på att nyanseras.

      Julia, jag har erfarenhet av styvmödrar, de har varit dåliga, för mig och mina syskon. De har ansett sig ha alla rättigheter som gift med min far. Vi, hans tidigare barn har inte funnits på kartan. Men barnen måste alltid gå först. Med det sagt så förstår och vet jag att det finns många fantastiska styvmödrar, mött flera, som månar om sina styvbarn och lyfter fram dem före sig själv.

        Självklart finns det styvmödrar som
        beter sig mindre bra, precis som det finns pappor som brister. Att skriva ett sånt hatiskt inlägg som Elaine gjorde är dock inte ok. Det är som att skriva ”alla män är djur” bara för att vissa män beter sig fel. Det är kategoriskt och svart-vitt helt enkelt. Och idag vet man mer om hur styvmödrar faktiskt kämpar, de blir tex ofta deprimerade och utbrända och är ofta livrädda att hamna i det ökända Elaka Styvmodern-facket. Det är synd att det ska skyllas på styvmodern när det ofta är pappan i den ombildade familjen som har huvudansvaret och som har agerat fel mot sina barn.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.