Egoina får en lite märkligt fråga på sin blogg om sina vänners etnicitet, och varför hennes vännerkrets endast verkar bestå av en typ av människor.
Är inte det en lite märklig sak att fråga? Egoina kan ju ha en massa vänner som hon inte nämner eller publicerar bilder av på sociala medier?
Man kan väl inte ha som mål att skaffa en annan typ av vänner och då välja bort sådana man redan har en bunt av?
”Sorry, kvoten för blonda skåningar är redan full men om du har några utlandsfödda vänner som du tror skulle passa som vänner till mig så får du gärna tussa ihop oss?”
Kan man verkligen planera eller strategiskt söka en viss typ av vänner eller är vänskaper något som mest bara ”händer”?
Föregående inlägg 
Nej, man ska inte kvota in vänner. Däremot blir jag ibland lite fundersam när jag träffar folk som medvetet lever i en bubbla.
Vad menar du? Att folk som bara har vänner från en viss etnicitet lever i en bubbla?
Ja, en riktig Båstadbubbla 🙂
Med ”bubbla” menar jag inte specifikt etnicitet. Det kan vara folk som bara umgås med folk i sitt område, bara sin barndom osv. Det kan finnas förståerliga förklaringar till det men i vissa fall kan det istället vara för att personen medvetet fryser ut andra i sitt liv.
Men om man trivs med att ha det så är det väl inget fel med det. Alla vill inte lära känna allt och alla.
Det du skriver stödjer ju bara det jag skrev: det kan finnas väldigt bra anledningar och därför blir jag ”ibland lite fundersam”, inte varje gång. Läs igen vad jag skrev: nej, jag man ska kvotera in vänner. Däremot blir jag ibland lite fundersam när jag träffar folk som medvetet lever i en bubbla.
Ja men förstod bara inte varför det är något att bli fundersam. Tror det är ganska ovanligt att man valt att medvetet frysa ut andra människor av elakhet typ.
”Ganska ovanligt” faller under ”ibland”. Det är dock tydligt att vi båda pratar om samma sak men jag tror att du överanalyserar det jag skriver vilket är ok eftersom det här bara är ett kommentarsfält. Hoppas att du har en trevlig dag!
Är allergisk mot folk som avslutar med ”hoppas du har en trevlig dag” när man diskuterar något i kommentarsfältet. Det där kunde du skippat ?
Haha ja, det ser man ofta på forum, speciellt när man tycker olika om nåt. Det låter så nedlåtande på nåt vis, då passivt aggressivt.
Det är riktigt passivt aggressivt och småaktigt att ta till med i kommentarsfältet. Som hon Stina (?) under Öppet Spår som tyckte det var rasistiskt med BUS och snäckhalsband och avslutade sina kommentarer med hjärtan, haha.
Oj verkligen inte min mening!!! Jag ville bara låta mjuk (❤️)
Haha vem lyckas ens med att blanda ihop artighet med passiv aggressivitet.
Alltså det där med att umgås i ”bubblor” upplever jag att folk gör oavsett vilken etnicitet jag har. För några år sedan flyttade jag och familjen till en ny stad (ca 40 000 inv) och jag var glad och positiv och trodde det skulle bli jättebra. Ingen av oss vuxna jobbar här i stan utan pendlar in till en större stad, men vi trodde ändå att vi skulle få nya vänner här. Nu efter fem år har jag tappar hoppet helt. Vi är vanliga människor, har intressen och ”normala” jobb, osv, men det är som om alla redan har sina kretsar som de umgås i.
I början – de första åren – så försökte jag verkligen. Bjöd hem folk, visade intresse, men trots att de som kom hit på fika/mat verkade ha trevligt så blev vi inte bjudna till dem, oklart varför. Vissa kom aldrig eftersom det var så mkt annat på gång när jag frågade.
Vi har hund så jag småpratade med folk jag mötte på promenaderna, lämnade mitt nr och sa att de gärna fick messa om de ville ta en runda nån gång, men ingen har återkommit. I barnens klass så umgås folk sedan många år, och alla är trevliga när man pratar med dem, men samma där, de har redan sina gäng.
Och jag som förut tänkt på mig själv som ganska social och hyfsat trevlig att umgås med känner mig så totalt misslyckad. Jag har testat kvällskurser, gått på olika event/tjejkvällar (fast oj vad ensam man kan känna sig när alla andra är där i sällskap och man står där själv…) och faktiskt försökt. Våra grannar är antingen jätteunga eller pensionärer, och även om de är trevliga så är det inte ett område där man umgås.
Nästa vecka reser familjen iväg medan jag är kvar och jobbar. Och min största önskan är att ha nån väninna som vill ta ett glas vin på en uteservering (eller altanen), gå på bio eller lägga sig på stranden om vädret tillåter. Men jag har absolut ingen att ringa. Livet känns trist och ensamt och jag förstår inte hur jag ska kunna bryta detta. Hade aldrig någonsin flyttat hit om jag fattat hur det skulle bli… Nu vågar jag inte ens visa intresse längre eftersom det känns som om det lyser ”desperat” om mig… Har bott på andra ställen tidigare och där alltid lärt känna folk. Jag har verkligen analyserat ihjäl mig: är jag för tråkig? Är det fel på vårt hus? Är jag för ful? Det är det värsta, att man känner sig värdelös, som att vara osynlig. Önskar att fler tänkte på att bjuda in nya människor i sina liv, kanske vinner man något på att vara generös nog att göra det?
.
Hallå nej ge inte upp! Fortsätt bjuda in folk. Kommer från en mindre stad och där är det väldigt mycket barndomsvänner osv där det är svårt att komma in i gruppen. Men hade blivit så glad om någon som du kom in i mitt liv 🙂
Inget fel på dig säkert. Du bor i Sverige, det är där skon klämmer.
Jag, man, samtalar gärna med folk. När jag pratar med kvinnor från andra länder. Norge, Iran, USA m m. Så är en återkommande fråga. Hur får man kontakt med en svensk kvinnor?
Så flytta härifrån. Eller ge inte upp.
Lol!
GUD VAD DUKTIGA NI ÄR…
Kan hålla med om att det faktiskt var lättare att få kontakt med folk och vänner när jag flyttade till Norge än på den plats jag bodde i Sverige. Tror att det beror på att svenskar är lite stela i sitt sätt, avvaktande på nåt sätt. Så räknas ju svenskar som världens mest ensamma folk.
Jag tar gärna ett glas vin ihop på din altan eller en promenad. Men vi bor säkert på var sin sida av landet ????♀️
Har samma problem. Jag och min pojkvän flyttade till en liten liten stad pga jobb. Jag har verkligen försökt i flera år att knyta kontakt med människorna här och få kompisar. Det är helt omöjligt. De umgås med de kompisar de alltid har haft och visar inte direkt intresse för nya.
Jag tror att ni alla måste ha mer tålamod i de mindre städerna. Man kan ha tur, och andra nyinflyttade eller folk som inte heller hittat anknytning av olika anledningar går att hitta ganska fort. Men frågan är om det är dom ni vill umgås med? Den ensamstående mamman från Algerien kanske blir jätteglad om hon blir inbjuden och hennes barn också. Medan de „populära tjejerna“ redan har mer umgänge än de klarar av.
Med tiden brukar man ändå komma in i värmen. Efter ett tag har så många andra nya flyttat in att man plötsligt tillhör „gamla gänget“ och den snobbiga mamman blir plötsligt supertrevlig mot en. Fast under tiden har man kanske upptäckt att det är kul att ha vänner med annan bakgrund.
Känner igen mig så mycket i det du skriver! Har inte lika aktivt sökt kontakt, men önskar samma som dig – att ha någon casual att umgås med. Var bor du? Jag träffas gärna! ☺️
Kära du, jag delar dina erfarenheter på pricken. Jag är också hyfsat ”normal”, socialt kompetent (det vet jag sedan mina tidigare livssituationer på andra orter) och har alltid haft vänner under uppväxten och studietiden.
Men nu, efter att ha flyttat till ny ort (för två år sedan) börjat även jag tappa hoppet. Och det är så ledsamt. Via barnen söker man ju ibland kontakt – för deras skull med playdates osv, de är ännu för små för att själva gå hem och leka hos en kompis – men i 8 fall av 10 blir det nej där också. Trots att båda barnen uppenbart gillar varandra och VILL leka.
Jag har grubblat över vad det är för fel på mig, men på senare tid har jag snarare tänkt att det är fel på tidsandan. Den generella ”upplevelsen” av tidsbrist gör att folk inte orkar släppa in fler människor i sina liv – trots att de själva kanske också känner sig ensamma emellanåt… jag tror att mönga människor idag i Sverige tror att ett ”ja” till ett socialt häng innebär att det kommer att bli kravfyllt och jobbigt – trots att det egentligen borde kunna vara tvärtom.
Vi ”svenskar” har ju någon slags extrem självständighetslängtan som nu gått så långt att vi isolerar oss från varandra. Och det är så dystert. Alla upplever alltid att de har så mycket att göra, men är det verkligen så?
Kanske om allt måste vara uppstyrt med tjusiga middagar osv, men Kan inte ett umgänge vara t.ex att man hjälps åt med saker eller hänger med varandra i vardagen – snackar medan barnen leker i lekparken t.ex. till lekparken går man ju ändå varenda dag?!
Det är alla sådana stunder jag också skulle vilja dela med någon, men nix: alla har ”fullt upp” med renoveringar och altanbyggande, resor och gud vet allt. Och samtidigt rinner det riktiga livet förbi vid sidan om…
Var bor du? Jag tar mer än gärna en drink med dig? ?
Så konstigt att folk inte ens vill ses med barnen? Jag har barn på lågstadiet och förskolan och uppskattar precis som du att ha en annan vuxen att prata med i t ex lekparken. Umgås med många av barnens kompisars föräldrar, även om det mest är med barnen och inte själva. Skulle säkert kunna bli närmare vän med nån/några av dem också. Jag bor i Sthlm har gjort i princip i hela mitt vuxna liv, vet inte om det är skillnad iom att många är inflyttade? Mina föräldrar flyttade till en medelstor svensk stad innan jag föddes (70-tal) och dom har pratat just om att det var svårt att hitta umgänge bland de ”infödda”, de hade redan sin krets och mina föräldrar umgicks mest med andra inflyttade.
”Kanske om allt måste vara uppstyrt med tjusiga middagar osv, men Kan inte ett umgänge vara t.ex att man hjälps åt med saker eller hänger med varandra i vardagen – snackar medan barnen leker i lekparken t.ex. till lekparken går man ju ändå varenda dag?!”
Tycker den här meningen är sa träffande! Det är ju utmattande att behöva styra upp umgänget hela tiden och ha ”krav” pa aktiviteter för att träffas. Jag har häst och älskar att hänga runt i stallet. Det blir naturligt att snacka med folk, man hjälper dom som har fnattiga unghästar och fragar varandra om rad om allt möjligt. Det är jättemysigt och jag uppskattar verkligen den sociala biten som är ett plus förutom att jag älskar att hänga med min häst <3
Exakt så!! ??
Exakt så!! ?? Jag vor i södraste Sverige
Äsch, vad synd!!!
Jag bor i Strängnäs nu, men är på väg att flytta till Uppsala. Hoppas på ett öppnare sinnelag hos människorna där…
Jag känner precis samma sak. Vi flyttade till hus i en förort för precis ett år sen. Både jag och min man pendlar till jobbet inne i stan. Vi kände ingen här och ett år senare känner vi fortfarande ingen annan familj. Jag känner mig misslyckad. Ledsen. Våra barn är små, går på förskolan. Har tagit kontakt med andra mammor på lekplatsen och haft trevliga samtal men det märks liksom att de allra flesta redan har sina vänner och inte verkar orka/vilja ”ta in” nån ny. Sen kan jag förstå att man kanske inte bjuder in någon efter bara en kvarts samtal på lekplatsen men önskar att folk var mer öppna. Jag har alltid nämnt att vi är nyinflyttade och knappt känner någon. Men jag är också rädd för att framstå som desperat. Vill verkligen bara lära känna någon annan mamma/ familj för vardagligt umgänge. Lek på tomten, kvällspromenad, enklare utflykt tillsammans. Det är himla ensamt nu och jag är rädd för att det inte kommer bli bättre.
Detta att folk inte är öppna för nya bekantskaper (svenskar eller andra) är faktiskt en av anledningarna till att jag bor utomlands. Jag tycker det är såååå tråkigt med folk som alltid bjuder hem varandra istället för att träffas ute, där man kan ta med extra bekanta, samt dra när man vill. Upplever det också mycket lättare att träffa folk i större städer, och de finns ju ej i Sverige.
Låter typiskt svenskt. Samma här i Stockholm. Komma in som ny i ett befintligt kompisgäng är svårt när man paserat en viss ålder. Man måste vara charmig och bli väldigt omtyckt och klicka bra med flera i gänget för att det ska gå. Enklare då bygga ett nytt kompisgäng på 3-5 personer från början.
Sen är vissa svenskar reserverade av sig och håller avstånd privat. Kan ta tid innan dom släpper in någon ny nära på livet, t.ex. bjuder hem en person på middag, fika, m.m.
”vissa” var ju ett understatment
M jag kände mig ofta ensam i Sverige och sen när jag flyttade utomlands blev det tvärtom. Jag har inte tid med folk och får säga nej och detta har gällt i europa, Afrika och Asien. Svenskar verkar ha svårt med bekantskaper och att ses ute lite casual utan att man måste vara jättenära. Det är absolut inte dig det är fel på.
Mitt tips är twitter och andra forum på nätet. Lärde känna massa bloggare och twittrare som jag träffade irl. Annars är crossfit en väldigt välkomnande och social sport.
Låter som du bor i Strängnäs. Sveriges ankdamm för oddmollytroll.
Haha ”oddmollytroll”. Jag bor i Strängnäs (som nyinflyttad alltså) – och ja, här är det verkligen svårt… :-/, har aldrig varit med om en mer sluten stad – och då finns det ändå en hel del inflyttade här.
Jag är i exakt samma situation!!
Flyttade till en större stad i södra Sverige och när barnen började med skola och aktiviteter tänkte jag att alla var så trevliga och man små pratade. Men ganska snabbt märke man att folk hör hade växt upp här och kände varann sen många år tillbaka och man blev inte insläppt.
Och då har jag samma etnicitet och ålder och intressen som dom. Och man små pratar och är artig men sen är det stopp
Jag är precis tvärtom jag bjuder gärna in folk som jag ser står lite utanför så alla ska känna sig sedda och välkomna så blir ganska ledsen att jag efter 5 år inte kunnat få ”va med” i gänget.
Åh, hörni! ❤️ Kände mig faktiskt rätt fånig när jag klickat på ”skicka kommentar” , tänkte att det här är ju så galet patetiskt. För det är verkligen ett stigma, en social skam att inte ha vänner, att inte ha blivit ”vald”.
Blev så väldigt rörd när jag kikade in igen och såg att ni var ett gäng som svarat, även om det är ledsamt att läsa att ni har samma eller liknande erfarenheter som jag har. Ja vad är det som gör att man inte bjuds in, inte inkluderas? Jag tror att du som skrev att folk inte orkar släppa in någon för att de tror att det då ställs krav är något på spåret. Som att en ”dejt” är ett löfte som gör att man inte blir av med personen sedan, att man måste ge mer än man orkar. Jag drömmer ju liksom inte om att bilda kollektiv med folk, utan skulle bara tycka att det var trevligt att ha någon att slå en pling någon gång när båda har tid, mer kravfyllt än så behöver det liksom inte vara. Fast det är klart, om man redan har det där livet med familj, släkt och vänner på orten så känner man kanske ingen längtan efter mer…
När vi var nya här så tog jag faktiskt en promenad med en granne några gånger innan de flyttade härifrån. Tänkte då på att när vi skulle ”boka in” så så sa hon tex att ”då kan jag inte för jag ska fika med en kompis” eller liknande. Och jag minns att jag som tidigare i livet pluggat och då var van att man liksom bjöd med varandra, det var ju så man ofta blev bekant med fler, blev lite häpen över att det så tydligt inte var aktuellt att hon skulle presentera mig för andra människor fast jag var ny i stan och hon född här. Det kanske säger något om vår kultur, att man liksom inte vill pracka på någon annan en ny bekantskap. Tyvärr, för det hade ju varit fantastiskt att få inkluderas, att få en utsträckt hand. Kan ibland passera en trädgård och se hur ett gäng samlats där med barnen och det skär i mig att mitt barn inte får uppleva samma sak. Inte får den där gemenskapen…
Hursomhelst, tack! Tack för att ni berättade om era liv och gjorde så att det kändes mindre ensamt en stund. Jag skulle nästan vilja starta typ en facebookgrupp där vi kunde mötas och peppa varandra – eller bara kräkas ur sig lite frustration över hur allt är. Jag själv bor på västra sidan av landet- några mil från Gbg. Önskar att jag kunde bjuda in varenda en av er på ett glas vin på min altan (ok, det är mer av en balkong dock:)), fatta vad trevligt vi skulle ha!! Kram på er!
Det handlar ju också om vilka personer man har tillgång till. Inte sällan träffar man likasinnade genom jobb, hobby, förhållande. Min vänskapskrets är rätt homogen. Medelålders höginkomsttagare med liknande livsstil. Det är den gruppen människor som finns i min närhet och de jag stöter på. Inte konstigt om mina vänner är lite lika ur ett socioekonomiskt perspektiv. Sen råkar de komma från jordens alla hörn, men trots allt rätt homogen grupp.
Känns som en fråga som var medvetet placerad för att få reaktioner och clicks.
Vet inte om hon själv ligger bakom frågan men definitivt strategiskt…det är sådana här saker som får uppmärksamhet idag.
Bara i Sverige som detta icke-problem anses vara ett problem
Det kan kännas jättejobbigt. Lägg av!
Man ska inte kvotera vänner, men visst är det konstigt att alla super-pk ändå alltid lyckas omge sig av 100% etniska svenskar, förutom någon randommhögutbildad som kom till Sverige på 70-talet… 🙂 Med det sagt känns måltavlan dock lite fel, för Egoina är väl ganska chill?
Nä inte kvotera in vänner men kan nog vara bra att reflektera över varför man bara har vänner som liknar en.
Varför ska man reflektera över det? Man är vän med dom som man gillar och klickar med. Punkt.
Vilka gillar du och varför? Fundera på det och diskutera i smågrupper
Kvoteras ut vita män så det blir rätt fördelning
Vilken bra kommentar. Det blir ännu mer intressant att börja fundera på vilka man väljer bort. I dessa pk tider säger faktiskt det en hel del om en själv.
Beror ju på att jag och mina vänner har liknande uppväxt, liknande ekonomiska situationer vilket gör att det inte blir obalans om vi ska resa, hitta på något, ut och shoppa eller whatever. Och tusen andra anledningar. Det är inte en slump att vi passar ihop, vi passar ihop för att vi är lika. Det är inte heller en slump att mina vänner också har akademisk bakgrund.
Har inget intresse av att vara vän med någon som är såpass olik mig att vi inte har samma intressen eller humor. Det är för mig varken roligt och stimulerande och jag är ingen jävla r a s i s t för det.
Förstår hur du menar men vill bara säga att en sån vän som passar dig även skulle kunna ha invandrarbakgrund såklart. Ingen motsättning mellan de sakerna.
En av dem har faktiskt det (iranskt påbrå) och jag studerade mycket tillsammans med folk i klassen, vissa med annan bakgrund. Det var bara en slump att vi inte fortsatte vara vänner efter det, inget annat. Jag lät det hända (eller icke-hända beroende på hur man ser det) 🙂
Det är väl ytterst få människor som aktivt väljer att inte bli vän med någon som har en invandrarbakgrund just på grund av dennes ursprung. Utan man blir vän med de man funkar bra ihop med, växt upp med, samma intressen osv och man är verkligen ingen rasist för att man har enbart vita vänner. Men om det nu ska vara så noga att alla kompisgäng ska innehålla alla hudfärger, borde inte det ligga på allas ansvar då och inte bara de vita? Varför får inte någon med invandrarbakgrund samma fråga? Det enkla svaret kan inte vara ”de har blivit utsatta för rasism och vågar inte”. För jag tror nog inte att varenda människa med annat ursprung än svensk har personligen blivit utsatt för rasism. Det här är inte USA, med deras sjuka historia av slavhandel och systematiskt förtryckande av svarta. Eller är jag helt ute och cyklar? ?
Det finns ett Instagram konto som heter blacklivesmattersweden, där skriver de om pov och utsattheten i just Sverige om du vill veta mer om det och inte USA
bhttps://instagram.com/blacklivesmattersweden?igshid=i6pimvhfiuw3
skitkonto.
Men hur mycket utvecklas man om man bara umgås med folk som är precis som en själv? Varför skulle du vara r a sist för att du umgås med de som har det bättre ekonomiskt? Du syftar väl inte på att det finns ett samband där med att de är vita?
Du har ingen aning om hur mycket jag utvecklas, eller i vilka avseenden. Jag har ett krävande jobb och när jag vill umgås med vänner så vill jag har roligt och ha meningsfulla diskussioner vilket jag tycker jag får and det räcker gott och väl för mig! 🙂
Jag sa aldrig att vi hade det bra ekonomiskt ställt (nu stämmer det dock) bara att vi har samma ekonomiska situationer så det ej blir obalans. Jag insinuerade inte att det finns ett samband där med att de är vita och har bra ekonomi. You did that all on your.
*You did that all on your own 🙂
Fast det gjorde du ju när du skrev att du inte är rasist för att du umgås med folk som har bra utbildning och bra ekonomi.
Okej, jag reflekterar lite då. Jag är uppvuxen i ett litet samhälle i mörkaste Småland. Där var alla mina vänner vita. När jag var typ tio flyttade en familj från Jugoslavien till vår by. Deras son var fyra år yngre än jag . Av åldersskäl lekte inte vi. I fjärde klass umgicks jag väldigt mycket med en tjej från Iran. Hon flyttade till Växjö och där var det liksom slut på kamrater med ursprung annat än mitt eget. I gymnasiet gick jag i samma klass som en kille från Eritrea. När vi tog studenten flyttade han till Göteborg och jag till Örnsköldsvik. Där började jag jobba på McDonalds. Hade en kollega från Irak där och vi umgicks lite utanför jobbet. Han misshandlade en snubbe på fyllan en gång och då ville jag inte umgås mer med honom. Efter ett antal år i Övik flyttade jag igen. Här i min nya stad har jag lärt känna nya vänner via jobb jag haft, en idrottsförening jag varit medlem i och genom min pojkväns kompisar. På min nuvarande arbetsplats jobbar det en tjej med rötter i Libanon men hon är 15 år yngre än jag så återigen är det åldern som spelar in där, inte det faktum att hon inte är svensk. Så om vi nu då reflekterar. Jag är född i Sverige, bor i Sverige. Ett land där faktiskt de allra flesta är svenskar. Och kanske är det så då att mina arbetsgivare brustit i sin rekrytering av människor med utländsk bakgrund eftersom jag jobbat på så många genetiskt vita arbetsplatser.
Samma här. Har råkat välja ett yrke där nästan alla kollegor de senaste tio åren har varit vita och medelklass. De få kollegor jag har haft med annat ursprung har jobbat på andra avdelningar.
I grundskolan gick bara en svart syskongrupp (flera år yngre än mig), resten av de cirka 800 eleverna var vita. I gymnasiet var hela klassen och parallellklassen vit och jag var aldrig engagerad i någon förening eller liknande där jag lärde känna elever i andra program. I min universitetsklass var en klasskamrat av utländskt ursprung (turkisk pappa).
De vänner jag har i dag, som 30-plussare, med andra hudfärger är adopterade och därmed uppvuxna i liknande kretsar som jag (med vita medelklassföräldrar).
Jag har halkat genom livet i en etnisk svensk bubbla, ibland blir det så om man växer upp i ett område med lite mångfald. Därför är alla i min vänkrets ganska lika.
Alla bör sträva efter att ha mångfald och en väl avvägd mix av olika slags vänner med hänsyn till ålder, etnicitet, ursprung mm.
För egen del inser jag nu att jag har väl låg representation när det gäller kineser och indier bland mina vänner. Vi talar i alla fall om länder med väldigt stora befolkningar så några dussin vänner därifrån bör man ändå ha.
Jag säger hej till dom på sushi restaurangen. Tills det?
Nej, de är väl Japaner, duh!
Anonym tyckte (ironi?) Kina och Indien för de har så stor befolkning…… ??♀️?
On a more serious note, tycker det är bra om man är öppen för andra kulturer men man borde inte kvotera in vänner.
För övrigt har jag svårt att hitta en vän, ingen har ju tid att umgås?! Jo jag vet corona men även innan corona.
Hehe, faktum är att det är rätt få sushirestauranger som drivs av japaner. Vanligare att det är kineser.
Som att pizzerior i Sverige nu för tiden drivs av alla andra nationaliteter än just italienare 🙂
Dussin?
Ja jösses
Haha! Tänker du så på riktigt? Jag umgås bara med folk som jag trivs med och gillar. Var de kommer i från skiter jag fullständigt i.
Dussin? Har knappt ett dussin jag kallar vänner.
Jag har inte ens ett dussin jag skulle kalla vänner ?
Lite över en promille av dina vänner ska va svenskar. Du ska ha en hel del vänner innan första svensken. Om du vill vara rättvis och ha ett gott samvete.
Tänk så lång tid det tar innan man har kvoterat in en kompis som bor i Vatikanstaten!
Där bor bara ca 800 personer.
Och 1,4 miljarder kineser. Många kinesiska vänner blir det?
Ja minst 2/3 av dina vänner ska vara asiatiska annars är du rasistisk. Det vet alla. Check ur privilige
Ja, det bästa hade varit om typ staten kunde tilldela en en grupp med vänner av blandad härkomst. Personlig kemi och sånt är inte relevant för här ska det vara millimeterrättvisa och om dina vänner inte är lika blandade som på ett amerikanskt stock photo är du rasist. Så ska det nu vara när den nya sovjetmänniskan ska skapas. Våga inte tänka en egen tanke! Det är rasistiskt att gilla någon mer än någon annan!
I och med att vi i Sverige inte har mångkultur så är det svårt att hitta folk från hela världens hörn.
Vilken jävla fråga! Ha ha! På riktigt?
Stina som är i farten igen fast utan sina jävla hjärtan och snäckskal den här gången?
Stina som tvingar sig själv att bli attraherad enligt kvotering ?
HERREGUD vad jag innerligt hoppas att det var ett troll. Alternativt nyss fyllda 15
Gör mig glad att jag finns i era tankar ändå ❤️det var inte jag som skickat in till egoina ❤️
Du finns i våra tankar för att du framförde osedvanligt idiotiska åsikter. ❤️
Så glad att du är här! Så kan jag be dig dra åt helvete ❤️
Är du stolt över den kommentaren eller? Sjukt otrevligt, vem skadar hon
Hur många snäckor och busflaskor har du kastat idag? ❤
Inte enda för jag äger inga!! ❤️ Hur många ggr har du funderat kring bus och snäckor :)? Kram
Extra mycket sedan du började kasta om det. Jag köpte en extra mörk bus på apotea – den matchar nyansen jag uppnådde efter ett år i sydostasien. Jag ska även börja sälja snäckhalsband, såklart eko svenska snäckor!
Trodde du gick och förstörde förråd i affärer? ❤
Jag tror på utbildning och diskussion, inte att förstöra ❤️däremot hoppas jag att bus slutar säljas vilket jag är säker på sker inom en inte allt för lång framtid
Haha alltså denna Stina kommer bli nya s t o l lllis eller trh.
Tycker du är extremt underhållande Stina! 100 % ett troll och jag diggar din effort lol.
Nu vet jag att du inte är seriös men ändå: Bus kommer aldrig sluta säljas, det är större än nånsin med spraytans osv. Jag blir väldigt brun i solen men är blek under vintern och våren. Hittills har jag inte kunnat få så mycket sol och smörjer in med bus till en färg jag normalt hade fått utomlands eller sent på sommaren.
Vilket av detta hade ditt trolljag valt om du var i mina skor och måste ha färg: åka utomlands och utmana både klimat samt pandemi eller smörja in med bus? Pest eller kolera för dig? Du måste välja ett alternativ <3
Vilken bus? Frågar åt en vän
Du gör mycket gott Stina!
❤️
Stina, tycker du det är ok att sola eller är det också blackfishing?
Stina, jag visste att jag skulle hitta dig här! har du rätt antal icke-vita vänner?
På tal om Brun utan sol. Det är väl jättebra att folk inte solar och får hudcancer? Hur bra som helst skulle jag säga. Men du verkar vara en nyfrälst & galen vänsterextremist ELLER ett troll så jag förväntar mig inte något vettigt svar från dig. Hoppas verkligen för din egen skull att du är ett troll.
Lycka till med det icke vita dejtandet!
Som om det inte är nog svårt att hitta vettiga vänner så ska man tänka på etnicitet med haha! Sluta tramsa och skaffa en hobby eller två!
De flesta av oss har väl rätt svårt att hitta vänner överhuvudtaget? Jag har då aldrig kunnat välja och vraka.
Mina vänner är nog alla rätt olika mig, men visst alla är etniska svenskar och hetrosexuella, så om det är någon här som inte följer den mallen hör av er. Jag behöver bli mer PK!
Alltså förlåt, men majoriteten av Sveriges befolkning är väl fortfarande vita/svenskar/White passning. Det blir väl inte så konstigt då att de flesta har mest vita vänner?
Det där argumentet dras nog kring mycket.. Vilka som sitter i ledandw positioner, vilka man ska anställa etc… :/
Ja se bara på äldre svenska filmer. Inte många personer där med namn som inte var typiskt svenska. Vi måste visa mångfald!
Och hette de något annorlunda så var de troligen tjuvar eller allmänt opålitliga.
Nej, kan du tänka dig att dom är från Kina. Som sushi.
Vad bra den här kommentaren landade. Ha ha.
Vet inte om du är seriös eller trollar men sushi är allmänt förknippat med Japan. Sedan kanske det för 10000 år sedan utvandrade från Kina men som vi äter det idag är det Japanskt tillvägagångssätt (ordet Sushi är också Japanskt).
Och för att förtydliga, det här betyder såklart inte att kineser inte kan ha en sushi restaurang men nu talar jag bara om rätten i sig.
Nej, här trollas inte. Det finns de som till och med hävdar att sushi från början är från Turkiet. Men jag håller med dig i stort.
Oavsett ursprung för x antal år sedan är sushi Japanskt. Det finns så mycket kulturellt förknippat med den rätten som hör till Japan och inte Kina.
Går man långt tillbaka i tiden kom väl allt från ett och samma land men tänker du så hör det inte till Kina eller Turkiet heller.
Jag minns att Gabriella Joss fick någon liknande kommentar en gång som hon besvarade i ett inlägg. Då var det en som undrade varför hon inte hade några tjocka vänner.
HAHAH gud!
Så hon får frågor om avsaknaden av tjocka vänner medan Kenza får frågor om varför hon endast har mulliga vänner. Och någon här kommenterade storleken på Linn Ahlborgs vänner. Känns som det blir ännu knepigare att få till rätt storleksfördelning på vännerna, hur ska man hantera när de fluktuerar i vikt?
Handlar väl mer om hur man beter sig mot folk från andra kulturer, om de ens vill överväga att bli vän med en.
Jag har själv många utländska vänner, men jag är även mer tillmötesgående och allmänt intresserad av människor från andra länder om man jämför med en väninna jag har som uttrycker sig olämpligt om folk från andra kulturer. Hon har bara svenska vänner och jag tror inte hon vill ha några utländska heller. De är bara irrelevanta människor för henne
Ja ni har ju båda rätt att leva på de sätten ni önskar.
Men gomorron yxskaft, ingen ifrågasatte någons ”rätt” här..
Seriös fråga; har du ifrågasatt din kompis när hon uttryckt sig så någon gång? Har hon liksom fått förklara sig?
Säger du ifrån till din väninna eller varför är du vän med henne? Att bara sitta och klaga online utan att göra ngt själv hjälper ingen! 🙁 Hoppas du rättar henne när hon beter sig illa!
Kram
Jag brukar säga ”åh rasism, så uppfriskande och nytänkande”.
Vem är jag att ändra på henne? Skulle kanske skrivit arbetskompis/kollega mer än väninna. Vi har dock en ganska bonnig och svennebanansk jargong på jobbet. Så ingen annan höjer på brynet. Det är bara jag som opponerar mig, om jag orkar
https://youtu.be/YdsmxzaHtSQ
Inspirera och lär av dessa nästa gång ngn säger ngt rasistiskt på jobbet och du endast är tyst..
Ska kanske dela den länken i vår grupp på fejjan. Tack. Verkligen. Du verksr vara en sån go och helylle person. Så älskvärd.
❤️Dela på!
Vad fittigt att ta för givet att jag enbart ”klagar online”.
Det var inte ens ett klagomål utan mer ett reflekterande konstaterande
Sweetie om du använder kvinnans könsorgan som skällsord bör du sitta ner och inte kritisera hur andra uttrycker sig.
Haha eh nä, jag står upp rakryggat, men nice try att försöka tysta någon som inte tar din skit. Sweetie!
För egen del har jag noll intresse för att skaffa utländska vänner, inhemska med. Låt mig sköta mitt!
Tror ej de vill vara vänner med dig heller
Förstår inte frågan. Pratar frågeställaren om utländska kompisar som i UTLÄNDSKA kompisar, dvs. människor som bor och lever i andra länder? Som man träffar på språkresor och utbytesterminer? Anonym här ovanför pratar ju om indier och kinseser, och dem hittar man vanligtvis in Indien och Kina. Om frågeställaren menar svenskar med annan etnicitet som vuxit upp i Sverige så känns benämningen ”utländska” väldigt segregerande och nästintill rasistisk, ”du är svensk och du är utländsk trots att ni båda har samma uppväxt, kultur och språk”.
Nej benämningen är inte rasistisk. Jag är född utomlands och uppvuxen i Sverige, jag är 100% utlänning. Du bör fundera några varv på varför du tycker det är nedsättande att vara utlänning.
Håller med. Jag är också utländsk, kommer från Ryssland men född och uppvuxen här och ser väldigt svensk ut så de flesta tror jag är svensk men jag blir lite förundrad över när folk säger ”men du är ju svensk”. Alltså nej, om jag flyttar till Indien och råkar få barn där är ju inte mina barn plötsligt indier. Det är inte som att jag VILL vara svensk och blir ledsen av att höra att jag inte är det haha .. så konstigt.
Fast är du född och uppvuxen här så är ju din nationalitet svensk, och du är svensk fast med ryskt ursprung, vareseg du vill eller inte ?
Men hon talade om etnicitet här, det var ganska tydligt. Man blir inte indian genom amerikanskt medborgarskap.
*amerikansk urinvånare
Varför ska du bestämma vad hon anser sig vara?
Precis, själv så identifierar jag mig som en söt katt. ?
Nej. Du blir inte kines för att du växer upp i Kina.
Det har mycket att göra med hur samhället är, finns t.ex. länder som Japan som inte är integrerade, där utlänningar/expats håller sig för sig själva och där blir det svårt att bli japansk utan japansk etnicitet.
Däremot växer du upp i ett land som är mer av en ”melting pot” som USA eller Kanada blir du amerikansk eller kanadensisk med ursprungslandet som prefix i vissa sammanhang, t.ex. Chinese American.
Ja, på bekostnad av urbefolkningen är det en melting pot. Etnicitet är genetiskt betingat och således omöjligt att ”bli”.
Du tänker då på Native Americans resp First Nations, Inuit och Métis?
Alla platser som idag är en smältdegel, har en offrad befolkning bakom sig.
Mitt medborgarskap är svenskt, jag betalar skatt här och mitt liv finns här. Älskar Sverige och det är mitt hem. Men jag är inte svensk, jag ser mig inte som det och känner inget behov av att vara det heller utan trivs med att vara ryska boende i Sverige… for now 🙂
En genuin fråga, om du befinner dig utomlands och någon frågar vart du kommer ifrån svarar du då ”jag kommer ifrån Sverige, men är rysk” eller svarar du ”jag kommer ifrån Ryssland, men bor i Sverige.?
Jag svarar oftast att jag kommer från Sverige men är [insert etnicitet]. Det kompliceras av att min etnicitet inte överensstämmer med landet jag föddes i. Så det händer ibland när någon frågar att jag börjar fundera på hur jag ska svara (om jag försöker gissa vad frågeställaren är ute efter) så jag kan se lätt förvirrad ut vid den enkla frågan ? mvh övertänkaren
Jag är alltså anonym från ovan (ryssen). Så den som svarade är inte jag. Jag säger att jag är rysk…
Jag är född i Sverige med föräldrar födda utomlands, jag ser mig som 100% svensk med utländska föräldrar. Nu spinner säkert hjulen hos några här, ser jag svensk ut? Kanske, kanske inte, men det är inte det viktiga. Jag är svensk.
Ja klart det, det är ju det du är, att vara svensk är en nationalitet inte en etnicitet. Så att du som född i Sverige kallar dig svensk är ju korrekt.
Du är en svensk medborgare. Ej svensk ursprungsbefolkning. Viktigt att inte appropiera andra folkgrupper.
”Problemet” med influensers är väl att de inte visar upp alla sina vänner då inte alla vill bli kändisar… alltså blir det ju bara ett gäng köndiskåta som umgås offentligt
Man blir ju inte kändis för att man var med på en bloggares bild. Har ingen aning om vem egoinas vänner på bilden är ?
Köndiskåta.
Väldigt kul felskrivning? 🙂
Jag har bara svenska vänner.
Har träffat många utländska och diskriminerar inte, men vi har helt enkelt inte klickat. Det handlar inte om etnicitet utan helt enkelt om person.
Jag tycker det är värre att ”kvotera in” utländska vänner än att inte ha någon, för då kanske man egentligen inte vill ha personen som vän men har det bara för att det ska se bra ut.
Och vem vill ha sådana vänner, som väljer en utifrån etnicitet och inte personlighet? Inte jag iallafall!
Haha, men va?
Jag har vänner med alla sorters hudpigmentering och jag lovar att nyansen på deras hy inte var en avgörande faktor varken från de som är ljusare eller mörkare för att vi skulle klicka och vilja hänga. ?♀️
Alltså den här intersektionalismen måste sansa sig. Skulle frågeställaren fråga samma sak i bostadsområden i USA där majoriteten av invånarna har med en mycket mörk pigmentering och där flertalet av dem inte har en enda ljus vän? Eller skulle frågan då istället bli, är det ingen som har ljus hy som vill bli vän med dig, man skulle igen skifta över ansvaret från den som har vänner som inte är mixat till den med ljus hy. Och gäller frågan bara i Sverige och eller i väst, eller ska frågan ställas på alla kontinenter?
Samtiden är ur led och pendlen har slagit för långt över åt andra hållet….
Håller helt med. Det är helt absurt. Sandra Beijer brukar också få den frågan.
Vilka vänner man får beror på personlighet, intressen, bostadsområde, livsstil och så vidare. Jag blir så matt….
Kan inte ens komma på ett bra svar, det här är bara dumt.
Hej. Jag är intresserad av din take på Myras avhopp från Haveristerna.
Har man hört nåt alls?
Blev hon trött på horungar eller?
Viktig fråga ❤️ jag tror många endast har vita vänner utan att fundera över varför man inte umgås med poc.
Sprid kärlek. Man kan aldrig ha för många vänner kram
En anledning är väl att det här landet är otroligt segregerat. Brukar inte hänga i orten liksom och tänker ej börja. Tyvärr. Sen har man olika intressen och uttryckssätt beroende på var man växte upp. Dessa faktorer blir tyvärr knutna till etnicitet/ursprung pga segregationen.
Poc finns inte bara i ”orten”. De finns överallt, på t banan, på Ica etc. Om du bara vill kan du ta kontakt och få en vän som du inte visste fanns ❤️
Varför gör inte poc det med henne? Hon är nog också på ica och tunnelbanan.
De kanske inte vågar för att de blivit utsatt för så mycket rasism? 🙁 ❤️
Eller så vill dom helt enkelt inte socialisera med svenskar utan trivs bäst med sina egna? Vilket är helt förståeligt, det gör dom flesta människor.
Varför förutsätter du att svarta vill vara vänner med vita men inte vågar pga dom är rädda för att bli nekade? Och att svenskar ska sträcka ut en hand till dom stackars” svarta för alla vill ju ha en vit svensk vän? Snacka om rasist-tänk ?
Jag förstår att du menar väl men det blir nästan som en typ av faghag om man ska försöka bli vän med någon bara pga deras hudfärg. ”Hej, jag ser din hudfärg, ska vi bli vänner?”. Jag träffar mina vänner genom skola eller jobb och jag har en rätt så blandad kompisgrupp, utseendemässigt, men de flesta är uppväxta här i Sverige och från liknande förhållanden som jag. Sen att någon har iranska föräldrar eller nigerianska har jag inte tänkt så mycket över förrän nu.
Stina, börjar en främling prata med mig på ”tuben” eller i affären (alla bor inte i Stockholm)(bortsett från vad klockan är, vägvisning och liknande) kommer jag utgå ifrån att personen är psyksjuk. Jag vill inte prata med en total främling helt från ingenstans, och hur många vill det egentligen?
Och ja, jag har en granne ovanpå som är inkvoterad flykting för segregationens skull. Jag har inga intressen av att bli vän med den familjen (hej är personen som ville ”mörda” sina grannar som misshandlar barn och kastar saker på min balkong). Vi är på helt olika ställen i livet, jag skulle inte bli vän med en helsvensk som var i en annan plats i livet heller. Det fick jag mer än nog av på universitet. Det betyder inte att jag går runt och sprider hat och förakt.
Jag minns din historia. Hemsk som hon betedde sig mot barnen. De är aldrig ok ❤️bra att di inte är hennes vän kram
Du är fan störd
För att jag höll med dig??????
Inte samma anonym! ?
Ännu konstigare då
tror du människor som småpratar i affären är psyksjuka???
Om de helt random pratar med människor? Ja.
Vi kan ju då dra slutsatsen att du inte är från Göteborg. ?
Man behöver bara åka ner till malmö för att detta ska vara normalt haha.
Där jag bor nu vinnkar och ler människor mot mig när jag är ute och cyklar eller springer. Det är jättemysigt. Kanske hade jag förr upplevt det obekvämt men nu får det mig att känna mig som en del i samhället.
Vem går runt och blir vän med random människor på tunnelbanan och ICA oavsett etnicitet?
Hihi, jag är faktiskt en av dom.?
Oj vad fördomsfull. Alltså menar du att vissa människor bara finns i orten och för sig på ett visst sätt. Du hade nog fått en chock om du träffat mig. Svensk, blond, blåögd, jobbar som jurist men uppvuxen och bor kvar i Järfälla. Vilka fördomar folk har.
Ja marioteten i Järfälla är ju svenskar och och många höghus där har funnits sen 50 år tillbaka långt innan det kom invandrare dit förutom från Finland. Så det är ju varken ett miljonprojektområde eller ett utländskt område även om det bor massa utlänningar där. Så det är väl inte konstigt alls att du som svensk bor där?
Också som att Järfälla med alla Svensson-villor skulle vara ”orten” på något sätt… =)
Det är ju inte jättelätt för alla att skaffa nya vänner. Det är ju ingenting man beställer hem från en katalog direkt och stt man kan välja och vraka och bestämma etnicitet osv på den man ska umgås med.
Ur min syn kan man visst ha för många vänner. Jag har knappt energi till dom tre jag har, och går med dåligt samvete och sorg för att dom vill umgås men att jag inte orkar.
Jag tänker heller inte fundera på varför jag inte har varierande färg på mina vänner.
Håller med. Man kan ha för många vänner. Vissa är såna som kan ha hur många som helst och typ får energi av att umgås med massa olika vänner och lära känna nytt folk hela tiden. Men så funkar inte jag.
Dra åt helvete ❤️
Alltså Stina är du igång nu igen?
Hej Stina!
Jag vet inte vilken diskussion som har gått innan men jag ser vad du skriver nu, och jag ser framför allt vad flera skriver till dig.
Jag vill bara att du ska veta att de syns, de är sjukt obehagliga och det de skriver är inte OK.
ÖS i fredags ❤
Minns när Kenza fick frågan om varför hon bara hade mulliga vänner. Hon var kanske 18 och hade varit bästis med sina vänner i fem år eller så. Folk spekulerade i om hon inte ville ha konkurrens av smala vänner ?
Fast Kenza är en avundsjuk person som inte klarar av folk som är snyggare än henne.
Har läst det många ggr och är bara nyfiken var den infon kommer Ifrån från början? Jag tvivlar inte på att det stämmer, bara undrar hur det startade att många tror sig veta att hon inte gillar personer som är snyggare än henne själv.
Tror det var nån gång när hon gjorde nån photoshoot för glitter med modellen Hanna Edwinson och klippte bort Hanna och hade inte med bilderna på dem två från kampanjen utan bara sig själv och nån gång la hon upp en bild med Dani Karlson på tiden hon inte hade blivit förstörd av sin plastikkirurg och folk skrev typ ”oj första gången någon är snyggare än dig” och hon tog då bort hela inlägget. Tror det var där det började.
Hon svarar väldigt drygt dock. Men hon är väl känd för att inte tåla kritik.
Fast detta är ju inte någon kritik man måste ta åt sig av eller något någon annan har oxh göra med. Man får väl ha vilka kompisar man vill 🙂 Tycker inte hennes svar var det minsta otrevligt, isåfall är det nog snarare du som är lite överkänslig
Tyckte inte att svaret var drygt. Eller menar du hittepå citatet?
Jag umgås helst inte med folk, annat än någon gång i månaden, haha. Expat livet tvingar en dock att bli vän med allt och alla eftersom det inte finns någon annan att välja på. Jag skulle inte kalla någon av mina expatvänner för vänner, vi skulle aldrig ha blivit kompisar hemma, men det funkar ju för stunden.
Det är ju däremot inte så konstigt att umgås med en typ av människor, beroende var en är i livet. Kvotera in vänner är ju knappast möjligt eller eftersträvansvärt.
Fy f*n vad sjukt.
Ingen ska bry sig om en annans val oavsett vad det gäller.
Blir så trött…
Jag tycker ändå att det finns en intressant poäng i detta. Det gäller inte bara Egoina utan många influencers. Det är en väldigt homogen grupp man ser i de kändaste bloggarna/instagram. Samtidigt brukar dessa personer högljutt visa sig så PK – står för ”allas lika värde” och hatar SD. Det är ändå lite lustigt att de då aldrig syns med personer med annan etnicitet. Som att de brinner för att ”gilla olika” men har till synes knappt erfarenhet av ”olika”.
Personligen är jag mer åt höger politiskt och är starkt kritisk till den invandringspolitik som förts de senaste åren. Men jag har ändå utländska vänner. Mest från Mellanöstern och Balkan samt ett par från Kina och östra Afrika. Politik och person är ju inte samma sak. Jag gillar alltså också ”olika” .
Givetvis ska man inte skaffa vänner på grund av deras etnicitet. Vänner har man ju ofta fått via sitt bostadsområde i barndomen, universitetet, jobbet eller via andra kompisar. Men om man har en väldigt homogen grupp vänner kan man ju ändå fundera över om man enbart rört sig i homogena kretsar. Eller ifall man varit för passiv i att skapa band med de invandrare man stött på i olika sammanhang. Då menar jag både nyanlända, utländska studenter, personer med utlandsfödda föräldrar osv. Man kan ju också variera sin kompiskrets gällande ålder, sexuell läggning, religion, utbildning, yrkesbransch och ekonomisk samhällsklass. Om man vill.
Jag läste Egoinas blogg förut men tycker hon kopierar Sandra Beijer för mycket i stilspråk och innehåll så har tröttnat. Rar tjej dock. Intressant fråga tycker jag!
Dem bekanta jag har med annan hudfärg/kultur/bakgrund vill utbilda sig, jobba, göra något med sitt liv, dem verkar inte ha intresse att sitta med tuttarna i vädret, putta med munnen och ta tusen bilder för att få någon med den rätta ”sexiga blicken”
Nog finns det influencers med utländsk bakgrund. Tex Kenza är ju 50% marockan. Hennes kompis Ines är utländsk. Elena Belle är sydamerikan fast hon påstår sig vara spansk. Kissie är polack. Många av killarna i branschen är utländska, typ Marcelo etc.
I Sydamerika kallar sig de vita ofta ”spanjorer”. Vilket är genetiskt korrekt. De mest vithyade latinos är ju ättlingar av spanjorer.
Alltså det här tjatet om ras, kvotering och att hacka på ingenting börjar bli för mycket
I Lisa Anckarmans nya video (där hon stylar Alice Stenlöf) säger hon vid 9:49 att Alice är så cool som rockar sina små bröst. Sen börjar hon prata om när hon själv hade små bröst och hänvisar till när hon var ”typ 14”. Bara jag som tycker det är lite respektlöst? Jag hade små bröst före min första graviditet och haaatade när någon försökte säga något snällt om det. Kändes inte alls bra.
Lisa är en sjukt störande och jobbig person. Det är den sortens kommentarer som resulterar i bröstförstoring. Har man lite hyfs och medkänsla pratar man inte om storleken på någons bröst, det är gränslöst och obehagligt.
Jag växte upp i en by där nästan alla var vita, dem familjer som hade utländsk härkomst/annan hudfärg hade inga barn i min ålder.
När jag vidareutbildade mig var det en liten klass och bara vita igen. Och i vuxen ålder har jag skaffat ett par nya nära vänner och dem råkar vara vita, har ett par bekanta som är av utländsk härkomst/annan hudfärg. Men ingen nära vän.
Så när jag läste detta inlägg fick jag en bild framför mig hur jag springer fram till en random svart person och bara ”hej, jag vill vara vän med dig eftersom du har annan hudfärg än mig, är det okej?”, känns extremt rasistisk att döma sina vänner efter hudfärg/kultur/bakgrund…
Tex ska jag umgås extra mycket med mina bekanta som har annan hudfärg/kultur/bakgrund, enbart pga det, eller ska jag umgås med folk som jag klickar bra med och har samma intressen som mig? inte svår fråga egentligen.
De******* hur svårt är det?
har du verkligen inget bättre att kommentera än att leka språkpolis? kanske dags att skaffa en hobby?
Din hobby, anonym 2, kanske borde vara att studera grammatik?
Jag vill ha människor omkring sig som får mig att må bra. Och om dessutom jag får dem att må bra så är det en bonus såklart.
Livet är för kort för dåliga energikrävande relationer.
Om det innebär att jag har en (1) vän eller 10, det kvittar. Ålder, kön, etnicitet kvittar.
Jag vill se feta människor omkring mig,
Slätkammat folk, som sover gott om natten…
Du verkar konstig.
Skyller på Shakespeare i så fall.
ush vad människor som frågeställaren och stina här inne skrämmer mig. ert tänkande är så fascistiskt i grund och botten. ni är fan inte bättre än nazisterna som dödade delar av min familj tre generationer bakåt. skäms!!!
Ooook…
Är du frisk?
Vill man som poc vara den inkvoterade vännen?
Borde vi inte kvotera in personer med funktionsnedsättningar också?
funktionsvariationer*
Jadå, jag blir glad och tacksam när någon som Stina behagar ha mig som vän för att jag har den rätta nyansen som saknas i deras samling.
Vilken tur att det var just 08 Sand som saknades liksom.
Har nästan inga svenska vänner. Föredrar att umgås med människor som är utåt, sociala, easy-going, kravlösa och tar för sig. Tycker det är lyxigt att bo i Stockholm och träffa på människor från så många olika länder, de berikar ens liv så otroligt än en blond tjej från Skåne som äter avokado-mackor för att det är trendigt
Du kanske menade väl men din kommentar är för extrem åt det andra hållet.
Förresten, vad är svensk för dig? Blir intressant att höra dig förklara.
Själv har jag nästan inga utländska vänner, jag föredrar oxå easygoing, kravlösa och såna som tar för sig och är sig själva. Tycker det berikar ens liv mer än att ha nån gaphalsig energikrävande väninna som har uppkäftig attityd mot allt och alla, och även äter falafel. Näe orka
wow, hade man byt ut ordet ”svensk” emot ”utländsk”, och ”blond” emot ”svarthårig”, hade folk skrikit ”rasism”, så olika det kan vara beroende på vilka ord vi använder…
OBS! F är fransk (och ingenjör)
HEJ FRRREDÖÖRICK!
Jag tycker att frågan är rimlig. Som flera andra har påpekat så finns det gott om influencers och kändisar som pratar om allas lika värde, att man ”gillar olika” osv. Men när man kastar ett öga på personens bekantskapskrets så är den väldigt homogen.
Ofta är rasism, precis som könsdiskriminering, en omedveten handling där man följer den norm man fått lära sig under uppväxten. Så att vi vågar ställa den här typen av frågor ser jag som ett sundhetstecken. Ett av många steg vi behöver ta för att göra oss av med den dolda rasismen vi har i samhället.
Att frågan ställs betyder inte automatiskt att det finns rasism i det enskilda fallet, men hur ska vi komma åt det om man inte får fråga, diskutera, utvärdera?
Alltså ??♀️
Jag har inga vänner. Problemet löst!
Tänker mycket på detta när jag ser influencers med perfekta tjejgäng. Där seriöst varenda vän de har passar in i skönhetsnormen till punkt och pricka, då MÅSTE man ju välja sina vänner baserat på utseende? Tänker exempelvis på Linn Ahlborg Och hennes vänner (kan ni t.ex. se i hennes vlogg från midsommar) inte en enda tjej som ens har storlek medium? Är det bara jag som blir fundersam? Kanske låter bitter men menar att om man inte har en enda vän som inte är modellsnygg osv så känns det som att man går mycket på utseende när man väljer sina vänner!
Jag är mest imponerad att man hittas få ihop en stor grupp vänner att göra saker tillsammans med särskilt när alla inte träffade varandra i samma veva (jobb eller skolan). Det känns som det lätt blir småklickar och svårt att få alla att funka ihop om man ska bilda en konstellation av vänner i flera led.
Jag såg den videon och håller inte alls med dig. Det var helt average tjejer, med ett vanligt utseende och normalt bmi. Det som upprörde mig var deras omogna beteende och att de sjöng om hur de var små slynor?! Vem använder ens det ordet, usch.
Jag och mina vänner ser då inte ut sådär i alla fall, onormala är dom ju inte men inte en enda sticker ut ens det minsta ur skönhetsnormen.
Äsch man får väl sjunga att man är slyna om sig själv, det är ju gjort med glimten i ögat.
Eh, va? Både Linn och hennes vänninor är alldagliga till utseendet, ser ut som helt vanliga tjejer med massa smink och bus. Linn ser alltid så orange ut! Ser helt sjukt ut med orange hudfärg och sönderblonderat hår med nästintill svarta ögonbryn.
Hon ser exakt ut som sin farsa i nyllet. Sätt en blond peruk på stackars jonas så ser han exakt ut som Linn, samma potatis/gris näsa också. Hon ser ut som Doug från den tecknade serien ’doug’ seriöst, googla haha ?
Jag tror få medvetet umgås bara med exempelvis svenskar, men allvarligt – är det inte väldigt lätt att det blir så? Som flera har påpekat ovan är vårt samhälle väldigt segregerat och jag tror få svenskar (det är inte av en slump många från andra länder beskriver den typiske svensken som reserverad) känner lust att knyta nya kontakter i kollektivtrafiken, på Icakön eller så. Dessutom går det ju inte heller att förneka att Sverige var väldigt VÄLDIGT homogent tidigare (på 60-talet var runt 96% av befolkningen svenskar, nu runt 62% enligt SCB) och det är de senaste 10-20 åren det verkligen skett en explosion av icke-svenskar här. När jag gick i grundskolan (född i början på 90-talet) i en medelstor stad fanns liksom det en invandrarfamilj i mitt område? Om vi hade varit i samma ålder, gått i samma klass hade vi säkert blivit vänner. Och så har det typ varit hela tiden? På gymnasiet få invandrare, men fler, och fick någon vän med annan bakgrund. Högskolan, gick på ett program där alla var svenskar eller typ finnar. Till och med där jag arbetat har i princip alla varit svenskar (fortfarande är svenskar i majoritet enligt SCB i landet, om än kanske inte så länge till…). Men då media verkar utmåla alla svenskar som världens största rasister är väl detta ytterligare något vi behöver känna skuld över…
Bara att börja springa fram till okända personer med annan hudfärg och säga ”hej, jag vill vara vän med dig eftersom du inte är vit, vill du vara vän med mig?”, så slipper vi bli kallade rasister 😉
Jaha, så för att frågeställaren ska vara nöjd då ska alla flänga runt och skaffa vänner av alla nationaliteter.
Hur urbota dum låter inte det?
Jag har de vänner som jag trivs med. Inte fasen skaffar jag fler för att andra har en konstig inställning till vänskap.
För mig handlar det om att jag passar ihop bäst och knyter band mest med folk som är uppväxta med svenska värderingar/normer. Med det sagt har jag vänner som är födda i Sverige med ursprung från ex Gambia, Chile, Ungern, Grekland. På universitet så blev jag ”skolkamrat” med många som var uppvuxna i andra länder och det var kul att babbla på rasten/lunch osv men de skär sig för mycket för att umgås på fritiden.
Jag tror inte att så många tycker att man ska ”kvotera in” sina vänner eller strategiskt söka efter vänner av annan etnicitet. Men om man bor i ett område och jobbar eller pluggar någonstans där det finns många människor med olika etniska ursprung, och man noterar att man själv bara har vita vänner, så kan det vara lämpligt att fråga sig själv varför. Är man sämre på att ta kontakt med människor med en annan etnicitet än en själv? Skickar man ut signaler som gör att t.ex. människor med invandrarbakgrund känner sig otrygga runt en? Är man på ett undermedvetet plan mindre intresserad av att lära känna människor med annan etnicitet än en själv? Är t.ex. arbetsplatsen kritvit så att man sällan träffar på andra än vita personer, och om svaret är ja, finns det något man kan göra för att uppmärksamma cheferna på den dåliga mångfalden? (Pågår diskriminering i rekryteringsprocessen? Känner sig rasifierade otrygga på arbetsplatsen så att de hellre söker sig någon annanstans?)
Är arbetsplatsen kritvit och
”Rasifierade”!?
Ja. Vet du inte vad det betyder eller ifrågasätter du lämpligheten i att använda begreppet?