Kvinnan som tog rengöring av läskburkar till en helt ny nivå – den gode Egoina – har skrivit ett blogginlägg om sina nio senaste aprilmånader.
Hon startar 2015 med outfit-collage och examenstentor och tar oss i mål 2023. Vad 2024 har i sin linda får vi läsa om i ett inlägg om en sisådär nio år.
En sak hon skriver händer mig titt som tätt, nämligen det här:

Men drömmer ibland mardrömmar om att jag plötsligt upptäcker att jag har en tenta kvar, så nej tack. // Egoina

Jag drömmer det ganska ofta. PANIK!
Jag undrar vad det betyder på drömtydiska? Vill man ens veta?
Jag har slutat drömma om att jag tappar mina tänder så tydlgen är jag inte rädd för att bli äldre längre.

Jag som läst Egoinas blogg sedan före 2015 känner igen allt hon postar och det verkar inte bara vara jag som verkligen uppskattar det här inlägget, utan även läsarna verkar gilla det.
Ett tips till andra influencers – sånt här uppskattas nästan alltid.

Vem skulle ni vilja göra en tillbakablick?  
Jag hade gärna sett en från Bianca Ingrosso.

En dag åkte vi till ett lekland. Det var ingen annan där, vi hade stället för oss själva. Sån lyx.

Henri har förresten blivit LIVRÄDD för dinosaurier helt plötsligt. Inte pga detta, tror jag(?), det kom från ingenstans igår natt. Han vaknade med ett skrik och sa att det fanns dinosaurier under sängen. Nu är han jätterädd här hemma, tror att det finns dinosaurier här, vill vara i min famn hela tiden, vågar inte vara själv eller ens gå in på sitt rum. Han skakar när vi närmar oss sängen. Enda han pratar om är dinosaurier och att han är rädd. Vad är detta om?? // Egoina

Jag har inte toppenmånga råd gällande barn och förädraskap, men tänker spontant att den här filmen borde göra susen, eller hur?

När jag var liten var jag allra räddast för Johan Ulvesons karaktär ”Ville Vessla”  från julkalendern med Ture Sventon, där han står ute i mörkret och kikar in genom ett fönster. Hans ansikte som bara dyker upp från ingenstans.
Jag sov med täcket över huvudet i flera år, även om jag sov flera våningar upp. Fobier och rädslor är ju sällan logiska. 🙂
Jag har inte sett avsnittet sedan den där första gången, men hittade precis hela julkalendern på SVT Play.
Jag ska försöka kolla under påsken, vilket grej! 🙂
Det hade varit kul att på riktigt lägga barndomens trauma bakom mig… 🫣

Åkte till Ikea för att köpa ett badrumsskåp. Vi har inte haft något hittills eftersom vi inte hittat något med rätt mått, men nu så. Blev en stödkorv innan vi körde hem.

Har hela kamerarullen fylld med denna händelse. ”Jag ville fånga löken i luften”, sa F.// Egoina

Andra influencers beklagar sig över att deras killar tar så dåliga bilder på dem, att de tar en enda bild och sen får det vara bra. 
Egoinas partner F är rena rama motsatsen. Han har till och med en vision för hur hennes bilder ska se ut och verkar inte ge sig förrän han är nöjd. Lök i luft. Check.
Jag hoppas att han fångade löken på ett tillfredsställande sätt innan Egoina ledsnade på plåtningen och hellre ville äta upp sin korv, för man vill ju inte ha dålig stämning hemma, särskilt inte när det kommer till korv.

Vem har egentligen den mest engagerade partners, utan att vara avlönad?
Isabellas Paul räknas alltså inte.

Har ni sett sån där head spa med vattenstrålar som blivit viralt på sociala medier senaste året? Det var jag på! Alltså det var SJUKT. Har aldrig varit så avslappnad någonsin. Jag somnade till och med. Det var dock inte så mycket med vattenfontänen som jag trodde, mest massage och avslappning. Men så nice. Jag var på Gattino Beauty. // Egoina

Jag hade en tid bokad för när Antonija Mandir öppnade sitt head spa, men jag blev tvungen att boka av den pga det härliga livspusslet, men nu blev jag säker…
Jag ska omdelebart boka en tid på någon salong som gör sånt här.
Det ser helt magiskt ut, och jag kommer förmodligen snarka till om det är som Egoina beskriver. Att gå till frisören och få håret tvättat och hårbotten masserad är värt mer än vad klippningen kostar. Vissa bryr sig kanske inte alls om den delen, men jag gör det och det får mig att tro att jag är en potentiellt nöjd mottagare av den här behandling.

Är det nått att ha, jag hoppas det…?

Så här lät det diekt när Antonija offentliggjorde sina head spaplaner. 
Då anklagades hon för plagiat, men kombatanterna har sedan dess begravt stridsyxan. 

Förra veckan fick ett stort antal personer gå från Prisjakt och jag är en av dem. Jag såg inte detta komma och har de senaste dagarna gått igenom precis alla känslor man kan ha känns det som. Idag ska jag helt ärligt säga att jag känner mig oväntat glad och positiv. Jag är självklart ledsen, men jag också väldigt taggad på vad framtiden kan tänkas föra med sig.

Det här är mitt femte år på Prisjakt, det kanske är dags att göra något annat. Men jag tror aldrig jag hade kunnat säga upp mig. Prisjakt är väldens bästa arbetsplats, jag älskar mina kollegor och min chef. Därför är det kanske inte världens sämsta grej med en spark i rumpan ändå? Jag tänker att det är universum, det är ödet. Det finns något annat som väntar på mig. // Egoina

Egoina är en av få av de influencers som varit med från början, som faktiskt har ett ”vanligt” jobb vid sidan av jobbet som kreatör och de senaste fem åren har hon arbetat på Prisjakt. Nu meddelar hon på sin blogg att hon, tillsammans med ett stort antal andra anställda, kommer få sluta sin anställning, men att när hon nu processat lite och gått igenom alla känslor som finns på spektrat så känner hon sig oväntat glad och positiv. Hon väljer att se det som en spark i röven att söka sig vidare, något hon kanske inte hade gjort annars eftersom hon älskar sitt jobb, sina kollegor och sin chef.
Det finns säkerligen någonting annat i pipen för Egoina!
Jag tror inte hon kommer ha några som helst problem att hitta någonting nytt och spännande på jobbfronten, så det är ju bara att önska henne lycka till!

Från kommentarsfältet:

Jag ligger här med min tandskena i munnen som jag helt glömt bort att använda på flera månader. Minns vad tandläkaren sa när hon tog bort tråden bakom mina tänder, att jag måste vara noga med det. Inte slarva. Tänker på det jag läst någon gång om vanor, att det tar ungefär två månader att skapa en vana. Sen går det på automatik. Känns som att jag aldrig kommer så långt med någonting. Lyckas aldrig skapa vanor. Bara ambitiösa försök som till slut rinner ut i sanden. // Egoina

Tydligen är jag inte ensam om att klura och fundera på kvällen och natten, utan Egoina delar med sig av några av sina egna i ett inlägg och jag fastnade för den översta. 
Att byta och etablera nya vanor. Enligt Egoina tar det ungefär två månader att etablera nya vanor, och enligt den här sidan så hävdar psykologiforskaren Lally att det i genomsnitt tar 66 dagar att skapa en ny vana. En enkel vana tar 18 dagar att få till, som att dricka ett dagligt glas vatten. En svårare vana, som att göra 50 sit ups varje dag före frukost, kan ta hela 254 dagar att få till.

Här är Karolinska Institutets steg för att etablera nya vanor:

Måndag och en vecka kvar av min ledighet. F har börjat jobba igen, men jag och Henri är lediga lite till. Måste säga att jag längtar lite efter rutiner och vardag ändå. Det ultimata vore om jag kunde lämna Henri på förskolan för att äta lunch och sova, sen hämta honom igen. Då hade han fått i sig mat, sovit och jag hade hunnit ikapp mitt liv. De gör ju något magiskt där så att han både äter och sover utan problem. // Egoina

Egoina skriver om det ultimata upplägget för när hennes son är på förskolan. Hon skriver att det ultimata upplägget vore om hon kunde lämna sonen på förskolan så att han äter och och sover, vilket han inte alltid verkar vilja göra hemma. Sova alltså…
Jag tänkte tvärt om, och kom på att det är mycket roligare.
Ja, tanken att Egoina alltså lämnar sonen på förskolan för att sedan själv äta lunch, kanske sova lite, fixa naglarna eller träna – ni vet, så som influencers gör i Stockholm hela tiden – under parollen ”jobb”. 😉 Visst låter det tokigt?

Kanske är det andra regler där hon bor, för annars låter det som en helt vanlig dag i en influencermammas liv i Stockholm, eller hur?
Am I wroooong, people?

Jag ska summera mitt år i ett blogginlägg som alltid, ska bara lyckas hitta tid till det. Men min spontana känsla är att det verkligen varit ett 50/50 år. Första halvan var dålig och andra halvan bra.

Det känns också som att det har hänt så otroligt mycket i år. // Egoina

Brukar ni sätta er ner och fundera över året som gått? Egoina gör det och delar in sitt i två halvor. Den första halvan var dålig och den andra halvan bra.
Jag brukar ha lite svårt att minnas vad som hänt under året, och därför är jag tacksam över alla bilder jag har i mobilen då de hjälper en att minnas tillbaka.
Ibland är det trevligt, och ibland är det motsatsen, men jag har inga halvor att dela in mitt år i.
Jag skulle mer säga att 2023 varit….”intressant” på många vis.

Hur har ditt år varit?

Egoina har postat ett inlägg med ”beauty hacks” och skönhetsprodukter hon rekommenderar och jag tänker att jag hakar på det. 
Hon rekommenderar bland annat den här puderpuffen från Linda Hallbergs LH Cosmetics.

Jag har precis som Egoina testat mängder av olika sätt för att inte få min concealer att fastna i rynkorna under ögonen och till slut testade jag den här, efter att ha läst en rekommendation någonstans och JA, den är SÅ bra!
Jag vet inte varför den är bättre än andra, men det är den.

Nu är inte den här produkten med i just det här inlägget, men både Egoina och Isabella Löwengrip har tidigare skrivit om och hyllat Wow Dream Coat, produkten som gör håret blankt och lent och effekten håller i flera tvättar.
Jag köpte och provade, och jag kommer aldrig sluta använda den. Jag var extremt tveksam till att effekten skulle kunna stå pall för en tvätt men det gör den verkligen.
Jag behöver använda den kanske var tredje, var fjärde tvätt och är SÅ värt pengarna.

Ge mig era bästa ”beauty hacks” eller tips!

Roligaste i veckan hittills var kanske det här, när jag lekte Mystery box i matbutiken. Det går ut på att man köper allt som är på extrapris och skapar en maträtt utifrån det. Älskar denna lek. Brukar göra det hemma också med vad som finns i kylskåp och skafferi. En gång såg jag en hel säsong av Masterchef och såg bara Mysterybox-momentet, spolade förbi resten.

I alla fall!

Det blev bakad sötpotatis, fetaostkräm med basilika och creme fraiche, tomat som jag bakade i ugnen med balsamvinäger och socker, och smörstekt svamp. // Egoina

Den här ”Mystery box challenge” som Egoina beskriver verkar jättekul och jag vill egentligen bege mig till mataffären på en gång för att göra en likadan, men med min vanliga tur så skulle jag förmodligen komma hem med en gurka, ett paket russin, senap och ett storpack batterier, så jag bör kanske låta bli för att inte bidra till vårt lands ökade matsvin?

I kommentarsfältet är man eld och lågor över sötpotatis, men jag kan helt enkelt inte förstå det. Jag kan tolerera några hårt friterade sötpotatispommes men annars, nej. Kanske är det för att jag tvingat i mig sötpotatispaj med marshmallows, varje Thanksgiving som jag bodde i USA, för det är verkligen vidrigt mindre gott.
Jag har prövat otaliga gånger så jag tycker nog ändå att min aversion är välgrundad.
Kanske om man smetar mer fetaostkräm på än det finns sötpotatis, då kanske det kan gå?
Varför känns det som att hela Sverige bara ÄLSKAR sötpotatis? Är det en nymodighet? Som när paprikan kom?
Jag fattar inte…..

Team Sötpotatis eller Team Aversion?