Kill ’em with kindness

Själva handlandet gick sådär. Henri blev gnällig och en tant var irriterad för att jag var i vägen och gav mig en sur kommentar. Men vet ni, jag blev inte obekväm eller kände mig till besvär. Jag och min vagn får lov att finnas! Såklart ska man försöka att inte vara i vägen, men ibland är man det och så är det. Bad om ursäkt till tanten och var jättetrevlig och då blev hon snäll. // Egoina

Egoina har träffat på en suris-tant i mataffären, som tyckte att hon och hennes barnvagn med sonen Henri i var i vägen. 
Istället för att bli sur tillbaka så var Egoina extra trevlig och bad om ursäkt till tanten, som då smälte som ett isberg i någon av alla Greta Thunbergs mardrömmar.

Ibland kan det vara direkt provocerande att vara extra trevligt mot någon som beter sig illa, och ibland fungerar det precis så som Egoina beskriver det.
Har ni någon taktik?
Snäll eller skäll? 🙂

Vad ska bebisen heta?

Bebisen behöver ett namn och vi kan inte bestämma oss. Just nu har vi två kandidater och några bubblare det står mellan. Han heter ett nytt namn varje dag på test, men det känns aldrig 100. Tänk om det aldrig känns 100? Ljuger folk när de säger att de bara ”visste”? Det känns så tråkigt att vi inte bara vet. Att det inte är självklart. Är det det för alla andra? Eller bara väljer man något till slut? // Egoina

Kärt barn har många namn, sägs det.
Eller så har det inget namn alls, som i Egoinas fall.
Så sent som i måndags så var familjens nytillskott fortfarande namnlöst, och följarna fyllde kommentarsfältet med alla sina bästa förslag.

Här är några av dem:
Henri eller Henry
Morris
Lucas
Valter
Theo

På Instagram story får Egoina frågan om vilka namn de väljer mellan, vilket hon inte vill svara på.
De vill inte ha någons åsikt om eventuella namn innan de bestämt sig, och hon vill att det ska vara 100% deras beslut. Hon är redan så velig och lättpåverkad och att få meddelanden om att någons elaka lågstadielärare hette samma hjälper inte.

Så länge de inte väljer namnet Henri – med uttal ”anriii”- så har jag inga som helst synpunkter. 🤓

Egoinas stora besvikelse

Resultatet av en googling

I alla fall. När bebisen äntligen blivit lugn kom det in frukost till oss. Har hört så mycket om denna bricka, men alltså den var ju hemsk? Okej, ska inte överdriva. Inte hemsk. Men att dessa mackor skulle vara så goda förstår jag inte. Det är ju toastbröd med pålägg? Orostat toastbröd dessutom. Inte ens ett värkarbete på över 30 timmar kunde rädda det. // Egoina

Jag kan inte låta bli att dra på munnen åt Egoinas beskrivning av den efterlängtade frukostbrickan.
Av de beskrivningar jag tidigare hört och läst så framstår den här flaggprydda brickas innehåll som någonting värdigt, både en och två stjärnor i den röda Michelinguiden.
Egoina var SÅ besviken! OROSTAT ROSTBRÖD! Vilken styggelse.

När det var frukost andra dagen hade vi knäckt koden. Vi hade hittat en brödrost vid partnerkylen och kunde rosta de stackars toastmackorna och vi möblerade om så att vi kunde sitta bredvid varandra och streamade Nyhetsmorgon. // Egoina

Dagen efter pekade mungiporna lite mer upp mot taket.
De nyblivna föräldrarna hade nämligen lyckats leta reda på en brödrost, som dessa bleka skivor bröd fick sola i.
Slutet gott, allting gott. Alla verkar nöjda och glada.

Ni med erfarenhet av den här omtalade brickan…
Vad är er erfarenhet?
Jag vet bara att den soppa jag serverades efter min blindtarmsoperation var allt annat än minnesvärd.
Ingen flaggbricka med andra ord alltså..

Mmkaay. Slut på bebisinlägg för idag. Tror jag. 🙂

Sandra Beijer om första tiden med bebisen

Den värsta gråten har lagt sig sedan ungefär en vecka tillbaka och jag gråter inte längre okontrollerbart flera timmar om dagen.
[…]

De här månaderna gills inte, de finns inte. De handlar om ingenting annat än att jag och min kille ska hålla en pytteliten människa levande & varm. // Sandra Beijer

Jag vet inte hur många inlägg jag läst på sociala medier från nyblivna föräldrar, men det är en hel del. 
Ändå kan jag inte minnas att någon uttryckt sig på det sätt Sandra Beijer gör. 
Jag kan inte sätta fingret på vad det är, kanske är den hennes sätt att se på saker och ting. Hon ser förmodligen samma saker som alla andra, men beskriver det från en helt annan vinkel.

Egoina och F firade förresten sin allra första farsdag genom att få ta med sig sin sprillans nya bebis hem från BB.


♥️ Det är SÅ mycket bebisar överallt just nu. ♥️
Men visst behöver vi fler kattungar och hundvalpar också?
Jag undrar om Elsa Billgrens familj har några Golden Retreivervalpar på gång? 🤩

Om man får önska skulle jag vilja ha en polydactyl katt med extra tår. De är SÅ söta!

Att vara föräldraledig utan barn

Egoina har gått på föräldraledighet och uppdaterar sina följare om att hon haft för sig.
Hon har:

  • Lämnat kläder till Myrorna
  • Städat hela köket
  • Varit på Apoteket
  • Köpt nya glödlampor
  • Fått brev på posten från polisen som tydligen hittat hennes körkort
  • Köpt kvällens middag
  • Förevigat magen med en riktig kamera
  • Gjort dadelbollar

Slutligen så kan hon absolut rekommendera att vara föräldraledig utan barn! 
Går det att komma runt det där med vabb på något vis tror ni?
Om bebisen i magen får hicka så kan man kanske vabba? De är ju jobbigt att hicka länge.
Inget av de gamla knepen fungerar ju här, som att skrämmas, be hickaren dricka vatten eller erbjuda dem 100 kr om de lyckas hicka en gång till, så kanske ändå?

En snabb fråga:
Ni som brukar vara engagerade i diskussioner om vad man som förälder får, respektive inte får göra medan barnen är på förskola eller fritids?
Är det här ett lika inbjudande ämne att debattera eller är det klart som korvspad? An open-and-shut case? Ingenting att diskutera?

Cykeltjuven Egoina tas på bar gärning

Så det finns amningshjärna OCH gravidhjärna?
Stackars Egoina som blir bestulen på sin cykel, av sig själv. 😂
Av hennes dms att döma så är hon långt ifrån ensam om att ha gjort en sådan här sak, gravid eller inte.

Personligen lyckas jag med den här typen av saker lite hela tiden och undrar om det finns någon som INTE gjort så här?
Inte va?
Kom igen nu?
Hjälp oss förvirrade att känna oss lite mindre förvirrade nu!
😂 😂

Ps. Jag har ett hemskt exempel som tack gode gud inte har hänt, men som jag får panik över då och då och som har med samma sak att göra.
Ibland måste jag dubbelkolla så att Selma verkligen sitter I bilen, och inte är bunden i dragkroken och att jag råkar köra iväg med henne så.
När jag var liten fick jag nämligen höra om en person som glömt att hen bundit sin hund i dragkroken, och körde iväg.
Hunden dog en mycket plågsam död, och ända sedan vi köpte Selma så får jag panik och typ måste kolla så att hon verkligen är I bilen.
Det känns rätt osannolikt att någon skulle göra så, men samtidigt har det ju hänt att föräldrar glömmer bort ett barn i bilen och lämnar det i gassande solsken, bara för att man ändrar någonting man kanske gjort varje dag fram till då.
Därför är det min skräck att JAG ska råka göra det.

De där märkliga friheterna folk tar sig vad gäller gravida kvinnor

Veckans tanke  Vad är grejen med folks besatthet över att få berätta för mig hur stoooor jag är? Jag förstår att jag ser gravid ut och tycker generellt det är trevligt när det uppmärksammas, men varför måste det av främlingar alltid göras i kontexten att jag ser “för” gravid ut? Så himla märkligt beteende. Jag tar generellt inte illa upp över “oj du ska föda när som helst”-kommentarer, men när folk inte bara kan släppa det där när jag säger att det är tre månader kvar gör mig faktiskt irriterad. De vill verkligen poängtera att jag är stor, för stor, – onormalt stor.  Efter chockat ansiktsuttryck och ”ooooooj, vaaa? NÄÄ?? Är du säker?!” säger de saker som “min dotter ska föda i augusti och hennes mage är inte alls så stor”, “det måste vara en gigantisk bebis” och “jaha ja men då är det ju tvillingar”.  Alltså jag tar inte illa upp över att folk säger att jag är stor, det kanske jag är, men är så trött på att det sägs på ett sätt som om det vore något fel och konstigt. Vad är poängen med det? Vad vill de uppnå när de fortsätter tjata om magens storhet (🥰)? Det är ju olika för alla och det är många faktorer som spelar in. Hur bebisen ligger, moderkakan, hur magen såg ut från början, fostervatten, livmodern osv osv. Trött på alla oförskämda jävlar. Låt min stora mage va ☺️
Bildkälla: Egoina blogg

Människor som håller på så här, är det samma liga som de som oombedda tar gravida kvinnor på magen eller tillhör de en annan kategori?
Och när vi ändå håller på att kategorisera människor, var stoppar vi in personer som ställer dumma frågor om helt uppenbara saker?
Som ”har du klippt dig?” till någon man känner och så uppenbart vet har kapat av en halvmeter hår?
Varför gör man det?
Det SYNS ju att personen klippt sig?
Är det att ta sig för stora friheter, att säga någonting positivt (förhoppningvis) om personens hår utan att först ställa kontrollfrågan OM?

Och sist..
Människor som äter någonting äckligt och som sedan propsar på att andra ska smaka.
Varför?
Jag tror dig, jag behöver inte smaka.
Litar man inte på sitt eget omdöme eller vill man bara inte vara vara ensam om att ha smakat det äckliga?

Människor alltså… 😉

Egoinas gravid-frågestund

Här kunde ni läsa ett inlägg om Sandra Beijers krusidullfria frågestund kring sin graviditet, och nu har även Egoina hade en Q&A, som inte heller enbart innehåller rosa moln och magiska anekdoter, utan även en och annan brandfackla.
Hon svarar nämligen på frågor om hur hon ser på pandemin och huruvida hon kommer vaccinera sig som gravid, sina tankar om amning mm. Jag får lite samma känsla av Egoinas svar som jag fick av Sandras. Odramatiskt och sakligt, vilket inte alltid är fallet på sociala medier.

Hej! Nyfiken på hur du tänker med vaccination? Jag bor själv i Skåne och är gravid. Är nu inom åldersspannet som får boka sig för vaccinet. Jag är lite kluven och nyfiken på hur andra gravida tänkt göra 🙂 ska du vaccinera dig?

Hade tänkt låta bli denna fråga då jag vet att jag riskerar total kaos bland kommentarerna. Säger redan nu att om du går över gränsen med din kommentar eller har tänkt posta anti-vaccin-“sanningar” eller annat som är spekulationer som presenteras som fakta så kommer jag inte att godkänna. Jag kommer inte heller att diskutera detta något mer.

Jag har i samråd med min barnmorska bestämt mig för att avvakta. Jag säger inte att jag inte kommer att vaccinera mig, men som jag känner nu avvaktar jag eller väntar eventuellt till november när bebisen har kommit. Med tanke på hur smittspridningen ser ut i Sverige nu och med tanke på att jag jobbar hemifrån, inte tillhör riskgrupp och i princip alla personer jag träffar är vaccinerade känns det just nu som ett bra beslut.

Vaccin för gravida godkändes nyligen i Sverige och jag förstår absolut dem som väljer att vaccinera sig och som sagt säger jag inte att jag inte kommer att göra det, men jag vill avvakta lite till. Det finns studier, men de jag har läst har varit väldigt små och inte ordentligt genomförda eller vad man ska säga då man enligt min barnmorska inte får göra studier på gravida och såklart inte vet långtidseffekterna. // Egoina

Egoina skriver även att hon har kompis i Norge som blivit förlamad av vaccinet, men att hon inte är en ”anti-vaxxer” men att det är så här hon resonerar just nu.

Har du några speciella tankar kring amning?

Nej. Jag har förstått att denna fråga är laddad, men jag har ingen åsikt om det. Jag vill gärna amma om jag kan, men funkar det inte så funkar det inte. Kommer inte slå knut på mig själv eller stressa upp hela familjen för att det måste vara på ett visst sätt. Dagens ersättning är ju hur bra som helst.

Vi får se vad som blir bäst för oss. Däremot ska jag göra vad jag kan för att jag och bebisen ska få goda förutsättningar. Har kollat på youtubevideos om grepp och hur man själv kan mjölka ut råmjölk. Chocken när jag lyckades få ut två droppar redan nu!! Får jag ut mer ska jag spara i frysen. Haha.

Hej!
Du skrev att du började käka d-vitamin för att försöka bli gravid… Hur åt du dessa? Dvs hur mycket och hur ofta? Och åt du extra stort när ägglossning närmade sig?
Vill nämligen också plussa…. 🙂

Har fått så många frågor om detta och jag förstår att ni frågar då det är jättesvårt att hitta information om det här. Har också suttit där desperat och googlat. Men det känns inte rätt att tipsa om att överdosera ett kosttillskott, jag kommer alltså inte skriva ut någon dos.

Jag tog D-vitamin varje dag och sen tog jag en stor dos precis innan ägglossning. Hur stor dos vill jag som sagt inte specificera.

Jag tycker det är svinbra att hon inte går in närmare på det.
Jag får ibland frågor kring fibromyalgi och den smärthämmande medicin jag äter, men skulle heller aldrig vara mer än bara väldigt generellt kring det.
Jag tycker det är oansvarigt att dela sådan information då behovet är extremt individuellt och någonting som endast ska resoneras kring med en ansvarige läkare.

Egoinas ”icke-cravings”

Bildkälla: Egoina blogg

Egoina skriver ett inlägg där hon sammanfattar veckorna mellan plusset och vecka 16 när hon offentliggjorde graviditeten på sin blogg.
Hon har inte haft så många cravings enligt inlägget, men däremot har hon haft en hel del ”icke-cravings” – alltså saker hon absolut inte kan äta.
Ni vet, som Rachel och tonfiskmackan i Vänner.

Jag hade inte direkt några cravings. Förutom lingongrova, frukt och juice kanske, men det var snarare överlevnadsföda skulle jag se det som. Tyckte inte det var gott. Däremot hade jag många icke-cravings. Blev så fruktansvärt äcklad av många saker. Värst var chips, punschrullar, kaffe och alkohol (lägligt nog). En annan icke-craving var att jag verkligen inte klarade av bröd från frysen. Det var tvunget att vara färskt. Bara tanken på att det hade varit i frysen gjorde mig äcklad.

Tur att jag skrev mitt inlägg om chips i vecka 6 innan chips-anticravingen kom igång. Kunde inte äta chips på över två månader och tyckte det var vidrigt. Jag känner inte så nu, men helt ärligt har jag inte fått tillbaka samma relation till chips. Blir aldrig sugen på det längre. Så märkligt. // Egoina

Tänk om jag hade varit gravid och fått icke-cravings på djungelvrål och cola zero?
Nä, det är nog bäst att förbli icke-gravid ändå. 😉