Blondinbella:
Lekis, 3an , 6an och gymnasiet.
Jag ville se ut som Jennifer Aniston i håret på sista bilden och var hemma hela förmiddagen med papiljotter i håret eftersom plattången inte kommit än. I sexan jobbade jag mer på tupering och en jävla massa spray.
Nu ska jag packa fram barnens kläder till imorgon. De ska nämligen ha fotografering, även syskonfoto och jag flyger upp till Umeå imorgonbitti. Vill underlätta för Odd om ni förstår vad jag menar…//Bella
Gillis och Salsan ska ta skolfoton och bland kommentarerna pågår en vild diskussion om huruvida man ska ta bort traditionen och i så fall om varför.
Någon hävdar att skolan anser det kränkande med skolfoto och en annan vill att de nyanlända flyktingarna ska beskyllas för skolfotots avskaffande och jag har svårt att riktigt följa diskussionen.
Jag trodde att gruppfotots avskaffande hade att göra med att många barn lever med skyddade identiteter och inte kan förekomma på bilder som sprids på sociala medier av intet ont anande föräldrar.
Den individuella bildens avskaffande har väl mer med fattigdom och social utestängning att göra eftersom skolan ska vara gratis, precis som Fifi skriver här nere? Skolfoton kostar nästan mer än guld och det är faktiskt inte alla som kan lägga pengar på det till sina barn hur gärna de än skulle vilja.
När jag var liten betydde ju skolfotot och skolkatalogen ALLT!
Det var ju där ens kexighet för det nästkommande året avgjordes. Var man ful i skolkatalogen så var man i princip ful till nästa skolfoto togs eftersom det varken fanns sociala medier eller digitalkameror att göra ”damage control” på.
DÅ kändes skolfotot viktigt – och hemskt på samma gång av ovan nämnda anledning – men nu?
Är det egentligen någonting att bråka om? Är inte skolfotot bara en avdankad tradition som lever på gamla meriter? Lite som skrivmaskinen eller tippex?
Föregående inlägg 