Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
Dock undanber jag mig politiska diskussioner, tack!
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli sattes på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?

Ps! Tjafsa mindre!

661 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Jag vill lära mig mer om Interior decoration, alltså från grunden så jag kan (försöka) inreda utan att ta hjälp av en stylist. Har någon tipps på konton eller bloggar? För att förtydliga letar jag efter nischade bloggar/konton inte typ ”Annica” som bloggar om livstil, mode och inredning…

      Det finns massor med inredningsgrupper på facebook där de flesta gör reklam för sina nischade instagrams

        Hej älskling det är bra med dig och tycker om gilla mig vill du ha hemmakväll låt mig träffa så skönt ute det är Mikael Johansson vill ha mitt telefonnummer mitt mobilnummer 070 5252628 jag är sen ja sen ville billig billig billig din ja ha Bil jag vill ha ditt ditt mobilnummer Han får det nu så bra och puss och kram hör av dig

      Trendenser har skrivit en del bra om detta.

      Hildur Bladh, mycket om färger, tapeter och komposition. Krickelin har ett inspirerande konto. Hannas änglar är annorlunda och roligt.

      Absolut men akta dig för kändis fotograf Kleinschmidt. En riktig psykopat

      Pinterest

      Måns z o hans fru gnäller om att de inte kan resa till Maldiverna för en jobbresa….??!! Krävdes något test…. då skriver Perelli men kom hit, till Marbella… men det ör ju en jobbresa…. enligt M fru……

        Och där åkte Bingo och ungarna och K imon. Fullspäckat schema med

      Add simplicity ??

        Upptäckte det kontot igår, exakt vad jag letat efter!

    Jag skulle vilja höra era åsikter och erfarenheter om ämnet barn och internet.
    Innan jag fick barn och även tills idag, har jag sagt att mina barn inte ska kolla på tv/paddan etc. Förens dom typ blir minst 3 år och då får dom högst kolla på Pippi en gång i veckan. Jag vill inte exponera dom för internet för tidigt etc.
    Nu lyssnade jag på en podd som hette våra barn och nätet, och där i ett avsnitt rekommenderade en docent i pedagogiskt arbete att exponera barnen för internet så tidigt som möjligt.
    Och jag tyckte att det lät vettigt, vettigt att om man inte kör med förbud så känner sig barnen säkrare ute på nätet, vet bättre hur dom ska handskas med olika situationer som kanske groning, lurendrejerier eller mobbning.

    Vad är era tankar och erfarenheter?

      Jag har alltid haft fri tillgång till internet (född sent 90-tal). Såg porr lite väl tidigt och pratade med många snuskgubbar. Tror inte lika mycket på begränsad skärmtid (så länge barnet kan sköta hälsa, skola och socialt umgänge) som på filter som sorterar bort de värsta sidorna.

      WHO (tror jag det var) rekommenderar ju skärmfritt för barn upp till två års ålder. Och sedan därefter begränsa skärmtiden så det inte blir flera timmar per dag liksom. Men samtidigt finns det ju mängder av bra grejer med skärmar och nätet för barn, de kan till exempel lära sig saker de troligtvis aldrig skulle göra annars. Så jag tror mycket på att (när barnen då är lite äldre) framförallt se till att det barnen får till sig via skärmar är vettiga grejer och inte bara hjärndöda spel typ.

      Gällande grooming etc så tror jag det viktigaste är att som vuxen prata med sina barn om det så att de är medvetna om att det finns och inte skäms över det till exempel. Och sen att som förälder har koll i den mån det går på vad ens barn gör på nätet. Tror de faktorerna är viktigare än att introducera barnet för skärmar tidigt.

        Ja men just det avsnittet som jag lyssnade på, säger att WHO’s rekommendationer inte baserar på forskning… utan är typ tagna ur hatten…vilket ju gör en lite fundersam

          WHO:s rekommendationer grundar sig på att det är dåligt för barn att vara stillasittande

            Exakt!

            Det påverkar ju även synen att inte fokusera på något längre bort än en armlängd.

              Samma problem med böcker och en pärlplatta men främst om det är för mörkt och för lite solljus.

              Vi är gjorde för variation och inte monotona sysslor, men att inkludera en skärm är inga problem. Det är totalen som avgör. Totalen av allt.

                Haha detta är verkligen din hjärtefråga.

                Vem mer minns den episka diskussionen om detta mellan trhm och Frida?

                  Meee!??‍♀️?

          Alltså personligen så hade jag litat mer på WHO än på en podd och tänker att WHO ändå har belägg för det de säger. Nu vet jag inte vad det är för podd och är inte insatt i WHO:s arbete men att det är ett stort organ inom FN väger ändå rätt tungt tycker jag.

            Men det är ju just det, WHO har inga belägg…

              Men hur vet du att de inte har några belägg? Att de inte har expertgrupper som gjort sin research?

                Nu har de bläng för det de säger men på fel grunder och folk har tolkat vad de säger tokigt.

                Och nej i slutändan så är deras rekommendation baserat på att ta det säkra före det osäkra, me mer och mer pekar på att det är helt ofarligt samt att allt i lagom doser och att det är vad man gör med skärmen som avgör. Inte att helt utesluta allt.

                  Bläng var ordet sa Bull.

              Läs Skärmhjärna av Anders Hansen. Det finns visst forskning på varför barn under 2 år INTE ska sitta framför mobil, padda eller tv. Det ger konsekvenser!

                Nej! Det finns ingen forskning som visar på det.

                Och det finns flera problem med hans bok både lite här och där om annat också.

                I den boken har han valt ut de resultat som stödjer hans tes och godtyckligt bortsett från alla de (minst lika många) som motbevisar densamme. TRH har faktiskt rätt denna gång ? om att hans bok är problematisk.

            Plus, är det inte logiskt att barn under 2 år ej har ngn vinning i skärmtid. Så små barn sätts vid en skärm för att underlätta för föräldrar. De lär sig väl inget (<2år) som de inte kan lära sig vid 3 år, 5 år eller 7 år?

              Tyckte det var lätt med första barnet med ingen tv innan två år, med andra barnet blev det klurigare…

              Haha, du har inte barn va? Som förälder vill man såklart göra det bästa för sitt barn men man måste ibland göra saker som får vardagen att gå ihop, även om det inte är det optimala för barnet. Typ köpa färdiga köttbullar istället för att göra egna, låta barnet titta på Bolibompa i en halvtimme för att hinna städa och laga mat, gå till förskolan i bästa prinsessklänningen för att man inte orkar ta fajten om ordentliga kläder varje morgon osv. Nej en surfplatta kanske inte är det bästa för barnet men heller inget som barnet dör av!

                Jag har barn och jag håller med dig. Det jag skrev ovan är vad jag tänker gäller enbart teoretiskt, logiskt enligt mig. Jag skrev bara att små barn ej lär sig ngt som de inte kommer lära sig något år senare, ej att föräldrar gör fel. Så du behöver inte ta åt dig.

                Älskar härskartekniken ”hahahaha du har inte baaaaarn va?!”

      I Förskolans läroplan har digitalisering skrivits fram, dvs att barnen ska få använda sig av digitala verktyg såsom appar, plattor osv. Många appar lär ut och funkar inte endast som ”barnvakt”. Jag tror helt klart på att visa barnen filmer och olika appar, vårat samhälle blir mer digitaliserat. Min son lärde sig alla färger på engelska och att räkna till 15 på engelska, för att han kollade på youtube.

        Ja, de lär sig väldigt mycket bra därigenom också ? det gäller att dels ha en tillvaro utanför skärmen, och dels ge dem omdöme att sålla sådant som inte är bra.

        På vårt BVC var de faktiskt imponerade över att mitt barn kunde färger på SVENSKA för de sa att de flesta nuförtiden lär sig bara på engelska genom youtube… Men med det sagt så får våra barn använda platta. Vi har laddat ner spel som får användas, och om de sitter själv är det bara barnkanalen och Netflix som får användas. De får absolut inte sitta vid Youtube själv, där finns så mycket skräp som inte barn ska titta på.

      Vi har väldigt lite padda/dator till våra barn, typ en gång i veckan 30 min, ifall hos mormor/farmor så kanske mer. Sedan kan det komma tillfällen där de ibland ser lite mer än det ifall man måste jobba då de är hemma eller så, dock väldigt sällan detta sker. Tycker andra barn ser väldigt mycket på skärmar och sedan klagar på att de inte hittar på något att göra då de inte får ha skärm. Våra barn har så mycket fantasi och lekar och leker ivrigt allt, stenar kan vara familj, nerfällda stolar är ett stort skepp osv , älskar deras fantasi och att få vara med i deras lekar ?

      Framför allt är det viktigt att man gör det tillsammans med sina barn, inte bara lämnar dem framför skärmar. Detta gäller även TV. Förklara, visa, engagera er tillsammans. Då tränas kommunikation, turtagning och en massa annat bra.
      https://www.svtplay.se/video/28065616/vetenskapens-varld/vetenskapens-varld-sasong-33-skarmgenerationen?start=auto

      Hehe. Jag är en sån förälder som föräldrar som förespråkar skärmfritt avskyr.

      Jag är fullt medveten om WHO. Däremot jobbar jag som digital designer och vi älskar teknik här hemma. Sonen fyller snart 4 och kollar padda och TV dagligen. Däremot är han väldigt aktiv och sitter sällan still längre än 15 minuter åt gången. För oss har paddan inneburit att han lär sig väldigt mycket saker, både språk och siffror till exempel.

      Det är såklart individuellt hur barn beter sig, men vi har lärt oss att förbud skapar bara ett större intresse för vår son. Han kan kolla paddan 15 minuter, men sen går han hellre och leker med sina leksaker eller vill gå ut.

      Jag tror att rekommendationerna om skärmfritt främst har kommit till eftersom att man inte vill att föräldrar ska parkera ungarna framför padda och TVn hela dagarna.

      Tror inte att det är skadligt för barn att sitta 30 min per dag vid padda och se på babblarna eller spela spel när de är 1-2 år. Padda/internet är en stor del av samhället idag så barn behöver lära sig det lika mycket som de behöver lära sig att läsa böcker.

      När jag var 7-15 år satt jag och läste böcker flera timmar varje dag. Det tror jag är lika dåligt för kroppen som att sitta med paddan flera timmar varje dag.

      Mitt barn är bara 5 månader och har ännu inget intresse för padda och liknande. När han får det kommer han få sitta ett par minuter (ca 15 min om dagen kan jag tycka är rimligt när barnet är 1 år) om dagen om han vill.

      Så länge som barnet rör på sig och man aktiverar barnet genom att leka med det, läsa för det och liknande så tror jag några minuter padda per dagen bara är bra för utvecklingen. Dåligt för utvecklingen blir det om man parkerar barnet i soffan med en padda flera timmar per dag.

        Behöver en 1-2 åring lära sig peta på en padda lr whatever vid den åldern? Eller är det en ursäkt att få en lugn stund (vilket jag skulle respektera)?

          Är det samma problem med att barnprogram på TVn för de under 3 år, eller beror ”rädslan” för skärmar mer vad på man själv sysslar med, tex fastnar i social media etc?

          (PS en TV är också en skärm)

            Svarade på att 1-2 åringar kan pilla på en skärm då alla behöver lära sig så småningom (egna ord). Det är nog sällan de får göra det av just den anledningen. Alla skärmar tänker jag. Jag vet att en TV är en skärm.

          Nä. En 1-2 åring behöver kanske inte lära sig en padda. Men de kanske kan ha lite nytta av att se på video eller trycka lite i olika spel. Jag vet inte, men om inte annat så har de roligt och att bara ha roligt har ett stort värde i sig.

          (Nu vet jag inte eftersom mitt barn är 5 månader och har aldrig tittat på en padda. Sedan när han blir äldre och visar intresse kan jag tänka mig att de där 15 min som han tittar på padda kan vara guld värda om man vill fixa det sista på maten/gå på toaletten/ta ett telefonsamtal o.s.v.)

        Så små barn som 1-2-åringars hjärnor är inte tillräckligt utvecklade för att de ska kunna tillgodogöra sig utbudet på vare sig padda ellet tv. Det kan däremot hämma deras utveckling.
        Att jämföra böcker med skärmar är så dumt att jag inte ens tänker bemöta…
        MVH utbildad expert på barns utveckling.

          Det hoppas jag verkligen inte du är för det du skrev här är ren humbugg.

            Inte då.

            Rekomenderar Trh att plocka upp vilken jäkla bok som helst i barnpsykologi och sen faktiskt lsa den innan du kommenterar i ämnet igen.

              *) läsa.

      Förälder till två godingar. Innan jag fick barn och när barnen var små (under två) så tänkte jag mycket på detta och tänkte att skärmförbud var det enda rätta mm. Men när tiden går, livet går så brukar det lösa sig. En padda är toppen för en trött mamma som behöver laga mat. Jag sparar vår relation om jag får ha en halvtimmes tystnad, barnen får riktig mat till middag och de får en stund avkoppling efter en intensiv dag exempelvis. Märker vi som föräldrar att något blir för mycket, då tänker vi på att erbjuda mer utelek eller kanske pyssla en stund med barnen. Jag tror allt detta ger sig med tiden, även om jag också har lagt allt för mycket tid för att fundera eller argumentera om vilket som skulle vara det ”rätta”. Allt vi gör i livet blir inte rätt, så lever inte jag i alla fall. ?

        Intressant diskussion ändå. Våra barn är unga vuxna och när de var små fanns inga skärmar. När jag skulle laga mat efter ”dagis” så ställde jag fram en låda med pennor papper pysselverkstad som silkespapper flörtkulor glitter och lim. Funkade alldeles utmärkt. Eller play-do lera. Funkade utmärkt! Det finns alltså variation till skärmar! Problemet med matlagning och trötta barn har alltid funnits. Fördelen att använda annat än skärmar är ökad kreativitet och att allt inte är två dimensionellt! Och då är jag en förespråkare för digitalisering då jag jobbar som utvecklingsschef på området samt har 10 år på förskola i bagaget.

      Är ofta själv med min 1-åring och brukar sätta henne framför tv eller surfplattan när jag ska laga mat. Hellre det än att hon är med vid spisen där det är kokande vatten eller försöker klättra upp på köksbänken där jag har knivar och mat. Vi är ute flera timmar per dag oavsett väder, leker, dansar och pysslar mycket inomhus. Att hon sitter och kollar Babblarna 30 min kommer inte skada henne.

        Har alltid med mitt barn vid matlagningen. Hon har en egen pall som hon får stå på och har lärt sig vad man får röra och inte röra. Har haft så sen hon kunde gå vilket var 1 år.

        Obsobs menar inte att du gör något fel utan det var mer ett tips

          Alla barn är olika. En del barn är för vilda för att ha med i köket.

          Ja jag tänker engagera barnet i matlagning så fort det går men hon lyssnar INTE på tillsägelser så skulle hon stå bredvid mig i köket skulle hon slänga all mat hon fick tag i på golvet eller försöka ta kniven ifrån mig. Så just nu får Bolibompa duga! 😉

          Alla kök är inte stora nog för det.

      Mina 2 barn ( 2.5 år och 1.5 år) har kollat mycket på barnkaneler på Youtube te.x dave and ava, super simple learning etc. De har utvecklats väääldigt mycket pga det. De har lärt sig räkna på svenska, engelska, börjar lära sig på våra modersmål nu också, de kan hela svenska och engelska alfabetet och de kan alla barnsånger nu. På förskolan är de jätteimponerade av båda barnen eftersom de kan alla sånger och att de pratar otroligt mycket generellt. Jag var först emot att kolla på TV/youtube osv förrut men med två barn under två vart det tufft så man satte på TVn för att kunna t.ex laga mat, eller göra andra hushållssysslor. Jag ser inget skadligt i detta, bara att man väljer rätt kontent då barnen härmar allt som sägs.

      Vi vet ju att även inom forskning kan ju de insatta tycka olika, se bara på Corona och de olika läger mellan läkare/epidemiologer som finns. Jag jobbar i ett projekt som handlar om barns språkutveckling och vi får ofta frågan om just skärmar.

      Vi brukar påpeka att det ju ofta kommer nya rön, men att det viktiga är att barn får göra olika saker och att man ju ännu inte fullt kan överblicka konsekvenserna av den internetanvändning från tidig ålder som numera ofta sker. Om ett antal år, när de som varit små under 20000-talet är vuxna sedan länge, så tror jag personligen att vi kommer att se en del nackdelar med tidig användning regelbundet.

      Vi ser att vissa föräldrar använder plattan som barnvakt i hög grad och då missar att erbjuda annat som är så viktigt för språkutvecklingen, som läsning. Speciellt i vissa grupper så är man inte ens medveten om att det skulle kunna vara ett problem. Jag tror inte att dessa barn automatiskt blir säkrare på nätet, tvärtom kanske, för får man inte hjälp och stöttning i sitt användande så är man nog ett ännu mer utsatt barn då man tidigt riskerar att möta fel personer utan att man fattar varför man inte ska ha en viss typ av konversation med andra. Jag tror alltså inte att just tidig användning är det som påverkar, utan viket stöd man får från sina föräldrar att handskas med den verklighet man då hamnar i. Så att använda det som argument för att låta en tvååring sitta med skärm låter tveksamt.

      Numera är ju förskolan skyldiga att inkludera digitala verktyg i sin verksamhet så ingen lär behöva oroa sig för att barnen ska komma efter där, men däremot så ser man att barnens läsförståelse är betydligt sämre numera och det drabbar ju i förlängningen skolresultaten tyvärr. Även sådant som koncentration och fantasi utvecklas av läsning, vilket inte att se på tex youtube gör på samma sätt.

    Ni som haft eller har en broskskada eller annan typ av knäskada, vad fick ni göra för träningsövningar hos fysioterapeuten?

      Går inte att svara generellt, alla knäskador har specifikt upplägg men det baseras också på bla patientens mål och fysiska form

      /sjukgymnast

        Tack för svar!

        Så det finns inga specifika övningar som majoriteten med denna typ av skada får göra? Till exempel knäböj eller vad det nu kan vara?

          Rent generellt handlar nästan all knärehab om att stärka muskulaturen runt knät och hela vägen ned till fotleden. Då är ju knäböj en väldigt bra övning, men det beror helt på dina förutsättningar. Du vill ju inte förvärra någonting eller reta upp knät för mycket i onödan.

            Jag förstår…. Du vet inga andra övningar man brukar göra för det ändamålet? Tack Viktor Den Store!

              Alltså min erfarenhet kommer från korsband- och menisk-operationer där båda haft en rehabperiod på över ett halvår, oftast upp till ett år eller mer, så där hinner man gå igenom massvis med övningar.

              En av mina första övningar när jag väl kunde ta mig till gymmet var att bara sitta ned på rumpan, titta på låret och försöka spänna det… Och det gick inte. På den nivån kan man liksom få börja. Sedan handlar det om att i lugn och fin takt utmana knät att fungera i fler vinklar och med högre belastning, såklart beroende på vad du har för målsättning. Min målsättning var att kunna spela fotboll igen, och det är ju ett ganska högt satt mål så till den punkten tog det väldigt lång tid.

              Om man verkligen inte vill eller kan göra knäböj så är vanliga maskiner som tränar framsida och baksida lår väldigt bra. Det är framsidan av låret som egentligen ”lyfter” hela knäskålen, så den har en väldigt viktig funktion för att knät ska må bra.

              Cykla är ju också väldigt bra för att få igång cirkulationen kring knät, men det kan också vara en dålig idé om du till exempel har en skadad menisk eftersom den kläms åt om du böjer benet för mycket.

              Rent ur minnet så har jag under min rehab gjort bland annat dessa övningar i någorlunda kronologisk ordning allt eftersom knät blivit bättre:

              Ligga ned i soffan och lyfta benet i olika vinklar
              Stå rakt upp och ned med händerna mot en vägg och flyttat vikten från sida till sida
              Suttit på golvet och försökt spänna låret
              På ett ben rest mig från sittande position, ungefär 90 grader
              Med ett ben i taget klivit upp på samma bänk
              Benböj utan vikt
              Draken (googla så hittar du)
              Leg extensions i maskin
              Leg curls i maskin
              Utfallssteg framåt
              Utfallssteg bakåt
              Negativa tåhävningar (för att jag inte kunde göra vanliga)
              Tåhävningar (när jag väl kunde göra dessa)
              Marklyft
              Enbensmarklyft
              Cykla
              Spark i dragmaskin åt varenda jävla håll du kan tänka dig
              Balansbräda
              Jogga
              Korta rusher med riktningsförändringar
              Längre rusher

              Det finns alltså typ hundratals olika rehabövningar som alla på sitt sätt kan hjälpa knäts funktion, men det är ju helt beroende på vilken nivå man ligger på och vilken skada man har. Det gäller att anpassa övningarna till vad just ditt knä klarar av utan att du exempelvis svullnar upp för att du överansträngt det. Det gäller både typ av övningar och hur tungt du ska träna.

              I övrigt är mitt allra bästa rehabtips om man håller på och gnetar i gymmet eller vad man nu än gör i flera månader att minnas långt tillbaka och sikta långt framåt. Det är lätt att känna att ingenting hänt sedan du höll på förra veckan, men titta på istället en månad bakåt så märker du att det går framåt. Och så är målsättningen att kunna leva med ditt knä resten av livet, inte att det ska vara i toppklass om en vecka.

                Jag har förresten världens i särklass bästa sjukgymnast för knäskador om du bor i Stockholm? Hon räddade båda mina knän och min mentala hälsa under tiden.

                  jag tar gärna tips om sjukgymnast i sthlm 🙂

                    Ta kontakt med Charlotte på Prima Fysik!

            Måste man knäböja med vikter? Jag är pinsamt okunnig inom detta med träning och gym, tyvärr

              Nej, din egen kroppsvikt fungerar ?

              Det beror på vilken form du är i, men forskningsmässigt så har styrketräning med vikter setts ha bättre resultat jämfört med kroppsvikt vid besvär såsom artros (men du kanske bara har en broskskada och inte utvecklat artros). /annan sjukgymnast

              Gå till en sjukgymnast bara så får du den hjälp du behöver

      Jag ordinerades att ligga på rygg och lyfta benet rakt uppåt, ev. med en tyngd på foten. Jag hade en meniskskada och kunde inte göra knäböj eller liknande.

    Är det någon som haft mens men sedan ändå varit gravid? Alltså har haft oskyddat sex, fått mens och sen först nästa tillfälle när mensen ska komma visat sig vara gravid? Ja jag ska självklart ta ett test bara nyfiken på om det skulle kunna hända!

      Inte regelrätt mens, men mellanblödningar.

      Inte jag men min vän. Hon hade regelbunden ”mens” i fyra månader innan hon fick reda på att hon var gravid och var då i vecka 22 ?

        Åh fyfan vilken mardröm.

      Är man gravid så har man inte mens! Andra blödningar möjligen

        Tänk så lite många vet om sin kropp.

        Fast inte helt sant , jag blödde 3 månader då jag borde haft mens (visste dock att jag var gravid) . En bekant berättade att hon blödde genom hela graviditeten då hon borde haft mens..

          Men det är inte mens.

            Nej, men du kan kanske förstå att om en blödning kommer när en borde få mens, då kanske personen tror att det är en mensblödning?

              Folk vet alltså inte vad en mens är?

                Om du inte vet att du är gravid, hur ska du då vera att du är gravid om du får en mensliknande blödning?

                  Det var väl inte det Olivia sa?

                  Exakt. Jag (som skrivit trådstarten) är inte dum. Jag menar en blödning som är precis som mens i tidpunkt och mängd. Är man inte gravid är det ju mens och är man det så är det en annan blödning.

            Nej vi fattar men man kan kalla det det av vana..

            I någon mening är det ”mens”. Där morullan implanterats i endometriet sker ingen utstötning av endometriet (mens). Däremot på den delen av endometriet som inte är implanterat kan en avstötning av endometriet ske och därmed kan kvinnan då såklart tro att hon har mens och inte är gravid.

        Nej alltså förstår att det är andra blödningar och inte mens om man är gravid, benämnde det bara som mens för att det ska vara tydligt att det är en blödning som är precis som mens i tid och mängd.

      Vilket sammanträffande, jag undrar exakt samma sak! Vi försöker att få barn nu och har försökt en gång bara. Jag fick precis sån där brunaktig ”blödning”, 4-5 dagar innan mensen. Tog ett tidigt digitalt test precis och stod ej gravid tråkigt nog :/

        Nej vad tråkigt för er 🙁 Håller tummarna för att det går vägen snart ♥️

          Tack ?

        Det kan ha varit en nidblödning. När jag blev gravid fick jag lite brunaktig blod ca 5 dagar före beräknad mens. Sedan kom aldrig mensen och då visade testet gravid.

          Jag verkligen hoppas på det! Hoppas även på att jag har för lite av hormonen i kroppen nu som kanske gör det svårt för testet att upptäcka något tidigt. Får se, annars är det bara att försöka igen ?

        Om du tog testet tidigt, kan det vara värt att kolla en gång till! Har både varit med om brunaktig blödning när mensen skulle komma och negativt test innan det visade positivt några dagar senare, vid mina graviditeter!

      Har två (!) Vänner som inte vetat att de är gravida förrän åttonde månaden ? kan inget om bebisar/graviditeter men tydligen kan barnet ligga på något speciellt sätt så man får liksom ingen gravidmahe tills de vänder barnet rätt. Fatta den chocken ?

        Finns några såna spektakulära graviditeter i min omgivning också. Har så svårt att förstå hur det går till, när jag själv nästan har fördubblat min kroppshydda under graviditeterna ?

        Men man måste ju få andra symtom? Brösten? Svullna ben? Illamående? Aptitförändring?

        En släkting till mig hade 5 barn. Sen blev hon gravid igen, det upptäckte hon i 6 månaden.. Då hade hon varit gravid 5 gånger innan men märkte ingen förändring på kroppen sista gången.

    Köksrenovering! Klassas marmor (i liten utsträckning) nu som omodernt, och i så fall, vad är mer tidlöst? Behöver tips!

      Kalksten

      Om du gillar marmor, kör på. Spelar ingen roll om det är omodernt, man kör på det man gillar.

        Microcement?

          Microcement om något är väl en modefluga.
          Absolut inget tidslöst

      Marmor ger samma känsla som shabby chic gör numera. Välj något annat:)

        Verkligen inte. Marmor i badrum är tidlöst. Ingen slump att lyxhotell inreder med det för att slippa renovera varannat år.

      Så ängsligt. Inred så som du själv tycker är snyggt.

        Tycker inte det är särskilt ängsligt, lägenheten ska säljas inom de närmsta åren så det är strategiskt.

        Haha tänkte samma! ”Är det omodernt”

      Älskar marmor men förstår hur du tänker angående eventuell försäljning.
      Jag har granit i köket som jag är väldigt nöjd med. Tycker den är hyfsat tidlös, finns en hel uppsjö med färger och väldigt lätthanterlig.

      Tänk på att marmor och kalksten är känsliga för fläckar och syra om man ställer ett vinglas med ring, skär citron osv. Jag hade tagit något mer hållbart om det är bänkskiva du tänker dig. Bohusgranit/rostfritt eller komposit 🙂

      Marmor men matt är superhett. Sen är keramik som ser ut som marmor bättre eller dekton

    Är ni rädda för att få corona?
    Är 35 år, fullt frisk men har ångest nästan hela tiden, kan knappt tänka på något annat… överdriver jag?

      Jag är mer rädd för att smitta någon annan om jag nu skulle bli sjuk.

        ”Bla bla bla jag är såå god!” Ingen bryr sig om hur du är räsd för att smitta andra…

          Typexempel på problematiska inslag i detta kommentarsfält. Antar att du aldrig skulle drömma om att uttrycka dig lika osympatiskt i verkligheten.

          Öh, va? Jag tycker också att tanken på att smitta andra runtomkring mig är värre än att jag själv skulle bli sjuk. Surpuppa.

          Jag är inte i riskgrupp. Andra runt mig är det. Jag är också mest orolig att råka smitta någon av dom.

            När du har träffat en 32-åring som har legat på intensiven med syrgas ett antal dygn (slapp i alla fall respiratorn) trots att han var frisk, vältränad och levde sunt innan, då inser du att ingen är odödlig och alla kan drabbas hårt. Nu hoppas vi bara att han blir frisk innan han blir utförsäkrad och inte har inre skador som inte läker.

      Nej, men jag är orolig för att ha det och smitta andra.

      Nej du överdriver inte. Jag är 30 år, fullt frisk. Hade ångest och var försiktig innan men fick ändå Corona. Nu har jag varit sjuk 5 veckor och behöver fortfarande inte på sjukhuset ibland för att få akut hjälp.

        Är du överviktig? Röker du? Friska människor behöver inte söka akuthjälp, då ligger det nåt mer bakom.

          Så sjukt okunnig kommentar

          Skitsnack. Nu är jag förvisso 46 år och inte purung, men jag var fullt frisk när jag drabbades av covid. Låg på sjukhus i 2,5 månader, respirator i 3 veckor och håller än idag, 6 månader senare, på med rehabilitering. Sprid inte sådan dynga.

            man kan ju vara ”fullt frisk” och fortfarande röka eller vara överviktig

      Ja jag är rädd. Nej jag skulle inte säga att du överdriver.

      Ja. Om det ger dig ångest så är det överdrivet.

        Ångest för att kanske hamna i respirator är väl inte överdrivet? ??‍♀️

          Att vara orolig, rädd och försiktig är en sak. Att få ångest är inte konstruktivt på något sätt.

            Ångest kommer ju dock ofta i samband med rädsla och oro.

              Får man ångest av rädsla och oro så är det fortfarande inte konstruktivt.

                Nej men nog fan finns risken att man hamnar i respirator och eventuellt dör ändå ??‍♀️

                  Och då är vi tillbaka att man kan vara rädd och försiktig. Mer rimligt att vara försiktig av oro än att ha ångest.

                  Men hur stor är risken för att det ska hända om man inte tillhör någon riskgrupp? Allt kan hända men risken är väl ändå försvinnande liten?

                    Endel i riskgrupper har internet, tro det eller ej, A. Jag är en av dem. 🙁

                      Jag är inte samma A som startade tråden, insåg först nu att jag råkat välja samma namn. Får kalla mig A2 🙂 A som skrev inlägget kl. 20:03 skrev att hen är fullt frisk och då tycker jag personligen inte att det är normalt att vara så rädd, tillhör man en riskgrupp så har jag dock full förståelse för att man är försiktig.

                      ALLA ska vara försiktiga. Som jag skrev ovan, jag var fullt frisk och således inte i någon riskgrupp, trots det höll det på att kosta mig livet.

                Ångest väljer man inte själv! I alla fall inte jag.

                  Fast egentligen gör man det. Ångesten kommer inte från ingenstans, utan den kommer krypande. När man känner att den är på väg så har man valet att styra sina tankar och tänka på något positivt. Istället för att dras ner i den där nedåtgående spiralen av onda tankar som gör att ångesten är ett faktum.

            Ångest är en hälsosam känsla, och det säger till en att man ska vara på sin vakt. Det är de som inte känner oro och ångest för ett sådant farligt virus som är idioter.

              Ångest är inte hälsosamt.

                Ångest är normalt och hälsosamt till en viss mån, sedan måste det kombineras med ’riskanalyser’ och kunskap. Det är en naturlig instikt för att skydda sig från faror.

                  instinkt* .

      Ja jag börjar bli, från att inte ha varit alls. Läst om att viruset blivit mer aggressivt i styrka igen och att symptomen blir värre.

      Med tanke på att jag som fullt frisk 20+ blev sjuk i covid med feber i 12 veckor i våras, och nu i höst fick covid igen, känns det som att oro och försiktighet är till för alla, oavsett ålder.

        Hur lyckades du med konststycket att inte hålla avstånd till andra människor, inte bara en gång utan två?

          Men är du dum eller? Det är väl knappast så att hålla avstånd är ett vaccin. Du vet det kan finnas kvar på handtag eller vad fan som helst. Och vanliga döende hqr möjligen ett jobb man behöver gå till och inte kan utföra hemifrån, kanske behöver man också åka kollektivt till jobbet
          Prova åka spårvagn här på hisingen i rusningstrafik och att hålla avstånd samtidigt. Jag hade jättegärna sett hur du lyckas med det konststycket.

      Att vara försiktig och känna dig lite orolig är inte konstigt, utan håller dig medveten. Men att ha ångest varje dag, hela tiden är inte bra för dig – oavsett om det är en rimlig oro eller ej.

      Ja, det gör du.

      Jag jobbar inom vården. I februari-mars var jag rädd. Nu är jag inte det. Inte för att jag tappat respekten för smittan utan för att ingen av mina arbetskamrater fått den trots att vi arbetar i tät kontakt med patienter och varandra. Vi skyddar oss precis i samma utsträckning som tidigare och det verkar räcka. Omöjligt att vara rädd oavbrutet.

      Jag är inte rädd alls. Anpassar mig såklart efter restriktioner, skulle inte resa Osv men åker rusningstrafik till jobbet varje dag och nästan VILL få det så man har det överstökat för nu liksom… men händer ju inget ??‍♀️

      Är 30+ och är inte oroad alls, förstår ärligt talat inte varför folk blir så upprörda över hur andra beter sig. Att sjukvårdspersonal får slita arsel av sig är såklart varken bra eller rätt men förstärker ju bara det systemfel som funnits i hur många år som helst, brist på ssk och läkare osv osv.

        Kanske för att det finns folk i din ålder, som inte är riskgrupp och som ändå blir väldigt sjuka och kanske aldrig blir friska igen!
        Dessutom kan du vara smittad utan att veta det och sprida det till andra som dör.

          Jag kan ju också vara i riskgrupp, det vet ju inte du?

        Det är väl ganska givet att folk blir upprörda över hur andra beter sig? Det pågår en global pandemi och ändå så beter sig många som om det inte är någonting och festar och lever som vanligt. Vi är nästa i samma sits vi var i våras med smittspridningen, och IVA på akademiska är fullt med Corona pat, ännu en gång. Självklart finns det ett stort systemfel inom vården MEN varför inte visa så pass mycket respekt och hänsyn till vårdpersonal genom att göra sitt yttersta för att undvika att bli smittad?

      Inte ett dugg rädd, bara försiktig
      -Du kanske redan har haft det eller har det och när du stressar din kropp genom att vara så orolig så minskar du immunsystemets möjligheter att agera,. Så slappna av till en rimlig nivå.

    Jag är 26 år gammal och har fått upp ögonen för en kille på jobbet… dock fick jag igår veta att han är 36. Är det ens värt att försöka? Är åldersskillnaden inte för stor?

      Men nej det är ju inte så stor skillnad, kör! ?

      Allt är ju relativt men 10 år är för mig inte särskilt mycket. Ålder är bara siffror.

      Min man är 11 år äldre, varit ett par i snart 8 år och vi har inte haft några problem eller dyl som har med vår ålder att göra. Vi har gjort samma saker som alla par gör ☺️??‍♀️??

      Min mamma och pappa blev ihop när de var 20 respektive 35 år gamla. Nu har de varit gifta i mer än 25 år?

        Oj, tvärtom ska det vara! Mamma var 35 och pappa 20.

      Det beror på.
      Håller det livet ut så kommer han gå i pension 10 år innan dig. Och han kommer bli gammal 10 år innan dig och dö typ 15 år innan dig. När du går i pension och kan börja leva livet är han 75, förmodligen ganska slut i kroppen och inte långt ifrån att behöva hjälp hemma och du kommer att behöva agera hemtjänst istället för att leva lyxigt pensionärsliv.

      Det är dock först vid den åldern som en sådan åldersskillnad börjar märkas. Om du inte har något emot det så kör!

        Min sambo är 16 år äldre än mig. Kanske dör han 15 år före mig. Kanske dör jag i morgon.

        Lev nu, dö sen osv.

        Fast det kan ju ingen veta hur länge det håller. Lev i nuet och ta vara på dagen.

          Men man måste ju ändå ha det i åtanke lite gran. Veta vad man har framför sig osv.
          Självklart kan allt hända och allt det där. Men rent statistiskt så ser det ut som att en kvinna som är 10 år yngre kommer att få spendera halva sin pension åt att vara substitut för hemtjänst och halva ensam då män åldras och dör tidigare än kvinnor.

            Och statistiskt sett så får man som kvinna vara mamma åt mannen under tiden fram till pensionen.

            Statistiskt sett är kvinnor lyckligare när de är singlar.

            Ta det i åtanke också vettja.

              Men nu var ju inte det aktuellt i den här situationen.
              Det enda jag säger är att 10 års skillnad är inte mycket i 20-30 års åldern. Men det kommer att vara mycket mer påtagligt när man blir gammal. Det är det enda jag säger. Varför är det så himla provocerande nu?

                Det är inte alls provocerande. Jag svarade bara.

              Ja man kan ju inte låta pensionen styra. Många blir ju exempelvis föräldrar väldigt sent, man borde isf snarare tänka på det; att man kommer vara försörjningspliktig på sin pension.

        Så behöver det ju dock inte bli. Pensionsåldern är ju frivillig från 62 år och uppåt ?

      10 år är ingenting. Kör!

      Jag är 26, och jag hade satsat på en som är 36, jag kan själv tänka mig max 40.

        Så du kan dissa en 41 åring och kanske gå miste om ditt livs kärlek. Hur tänker du?

          Är nog väldigt inskränkt 😉

          Nej men, om det är mitt livs kärlek tror jag faktiskt att jag struntar i åldern när det väl kommer till kritan. Jag försökte generalisera min tanke, vilket är väldigt omöjligt i praktiken

        Ända upp till 40? Det är rätt mycket ?

          Det är 17 år mellan mamma och pappa, så jag är nog lite åldersliberal ?

      Om ni blir seriösa så är det viktigt, som i alla förhållanden, att ni pratar om vad ni vill med livet tex barn.
      Han kanske har en galen barlängtan* medan du tycker det är flera år bort eller tvärtom.

      *barnlängtan är bara ett exempel och går att appliceras på valfritt ”problem”.

        Det är väl viktigt att man diskuterar i vilket seriöst förhållande som helst?

          Det var ju exakt det jag skrev?

          Det är exakt det som står i första meningen ?

            Ja jag vet så varför är det ens relevant att skriva då om det inte är specifikt för åldersskillnad?

              Damn if you do, damn if you don’t.

              Jag tycker sånna frågor är relevanta återigen i alla förhållanden men kanske än mer i förhållanden med ålderskillnad då man kan vara på olika stadier i livet som kan upplevas tydligare, pga just åldern.

        Ja, om en har barlängtan och den andra barnlängtan så är det ju inte väldigt kompatibelt.

      Åldern säger ju inte så mycket om gubben, är han bara gammal eller vet han mycket mer än dig och kan lära dig kanske är bättre frågor?

      Behöver inte vara för stor åldersskillnad, kör på om det känns rätt ?

    Räknade ihop att gabjossans barn fick födelsedagspresenter för ca 5000 kr, är det verkligen rimligt? Tycker det är sjuka summor alltså ?

      Nej, ej rimligt.

      Men jösses. Vill hon lägga 5k på det så låt henne. Du får inte mer pengar av att hon spenderar mindre av sina.

      Allt var väl ett samarbete med Jollyroom?

      Det är väl ändå relativt vad som är en rimlig summa att lägga på födelsedagspresenter? 5000 kanske inte är rimligt för en låginkomsttagare, medan för en som tjänar riktigt bra med pengar säkert inte anser att 5000 kr är något att snacka om. Du får ju komma ihåg att för vissa människor är 5000 kr kaffepengar.

      Ja, det är rimligt om man känner att man har råd. Det är inget man ska microbelåna sig för, men kan man köpa presenter för 5k och det knappt märks i plånboken är det inte fel!

      är det bara jag som tycker det är konstigt att hon går runt med gymtights och urringad magtröja på sin sons kalas? det är som att hon konstant ska vara den ”unga sexiga mamman”, liksom va fan om det är fest eller kalas med gäster kan man väl åtminstone sätta på sig ett par ordentliga kläder?

    Jag måste börja gymma och har aldrig satt min fot inne på ett gym. Kan man ha på sig en luvtröja eller annan typ av långärmad tröja? Jag är inte bekväm i kortärmat eller i de som många andra kvinnor har på sig på gymmet. Vill helst inte att tröjan ska vara åtsittande. Dum fråga men jag undrar verkligen

      Ja, du kan såklart ha långärmat! Jag ser allt från linnen med brottarrygg till stora hoodies när jag är där.

      Brukar ofta ha långärmat och hade det även när jag var som mest tränad för trivs bäst i det helt enkelt.
      Finns ju tunnare tjocktröjor/hoodies som andas lite 🙂

      Ja klart du kan ? kan ju bli varmt men annars är det absolut inget konstigt med det. Lycka till! Kom ihåg att alla är nybörjare någon gång, och alla är fokuserade på sin egen träning. Man kan lätt få för sig att andra dömer eller kollar på en men det är bara hjärnspöken.

        Köp ngn långärmad t-shirt typ. Finns ju i sportaffärer också så att de är anpassade för träning. Tycler det blir satans varmt i en hoodie men tunnare långärmat kommer bli gött!

      Kör annars en löst sittande t-shirt så slipper du att det blir för varmt, men visar ändå inte ’för mycket’.

      Kan bli varmt. Kör en löst sittande t-shirt och en ziptröja eller liknande över istället, så kan du ta av dig emellanåt om det blir för varmt.

    Jag är lite nyfiken på att börja ge råkost till vår hund. Ni som sysslar med det, hur började ni? Hur ser ni till att era hundar får i sig allt de behöver i en balanserad kost? Är det svårt eller krångligt? Dyrt?

      Alltså upplever du att din hund har någon form av problem i och med att du vill byta kost? Annars skulle jag råda att om inte problem föreligger och hunden mår bra då fortsätt med den mat den redan äter. Finns ingen anledning att experimentera bara för saken skull. Dock har vi i regel för mycket fritid idag och vill in och ändra och pilla på saker bara för att.

        Ja, han är ganska lös i magen (inte diarré, men kladdigt liksom) och jag märker att det blir bättre om han får märgben då och då. Tänker att det kan stabilisera hans mage och förebygga framtida sjukdomar.

          Vad ger du för foder idag?
          Min åt torrfoder och hade konstant diarré vilket foder hon än fick, bytte till färskmat och hon har aldrig dålig mage längre?
          Har du rådfrågat veterinären och djurbutiken?

            Spannmålsfritt torrfoder med 60 % kött och ägg, Omega 3 och 6, grönsaker, etc. Jag upplever det som att veterinärer säger olika saker – vissa hyllar råkost, vissa säger att det är för svårt för att göra rätt, vissa säger att det är saksamma.

              Det är svårt att veta att hunden varje dag får i sig just den rätta mängd vitaminer och vilka vitaminer osv den ska ha varje dag. Upplever att man behöver vara väldigt noga för att hunden inte ska få brist på något.

              Jag tycker att färskmat är mycket enklare, vi ger vår tjej färskfoder från Mush. Det är ett helfoder med alla viktiga vitaminer osv i maten. Det är en grön förpackning och den gröna serien är för känsliga magar. 10 kg kostar 479 kr och för henne (15 kg) räcker det typ 6 veckor.

              Jag skulle aldrig orka ge min hund råkost men det är för att jag vill ha något som jag vet hon får i sig allt av 🙂

                Men då kanske vi börjar med färskfoder istället. Tack för input!

          Byt till fodax eller vom beroende på din hunds storlek! Färskfoder är det bästa du kan ge vovven utan att behöva barfa själv.

            Ska kolla in det! Min kille ska väga mellan 8.5 och 9 kg, vilket märke rekommenderar du då?

              Då har ni förmodligen råd med lyxvom ?.

              De har superbra påsar med färdiga bullar i, 0% äckel för er som människor. Ta fram rätt antal kvällen före och tina i kylskåp. Betydligt dyrare än fodax som kommer i block med lite tydligare djurdelar i (som vi har nu pga ett gäng pansargrisar över 45 kg) men jag upplever innehållet superbra hos båda producenter.

              Vill ni lattja till det kan ni slå över lite a-fil någon morot osv för variation. Ni kan ocksp servera maten ur en kong så får hunden arbeta för det.

                Åh, vilken dröm med stora hundar <3

                0 % äckel låter bra för mig som vegan haha, plus det faktum att vi har bara en liten frys. Kong kör vi redan med (varvat med en aktivitetsskål) så det lär vi fortsätta med! Tusen tack!

      Prova annat torrfoder med annat innehåll istället. Finns ingen anledning att hålla på och experimentera med råkost, det enda det leder till är antibiotikaresistens.

        Finns ingen anledning för spannmålsfritt, snarare kan det vara problem med en för hög höghalt och kombinationen ris/kyckling. Skulle byta proteinkälla i första hand.

        Vad har du för erfarenhet av färskfoder och råkost?

          Hur menar du med erfarenhet av det? Menar du att man skulle ha någon speciell kunskap för att man väljer att ge en viss typ av foder? Jag har snarare intresse för ämnet och följer både forskningsläget och experter som Marie Sallander slaviskt och det är utifrån den kunskap jag ger råd.

            Oj, här blev det defensivt. Jag frågade av genuint intresse, eftersom att det är det tråden handlar om.

              Det var inte meningen att låta defensiv! Min tips är att faktiskt antingen läsa på Maries hemsida, köpa hennes böcker eller kontakta henne, högt utbildad inom detta och mycket hjälpsam. Till skillnad från kommentatorn här under avråder jag starkt från att gå med i grupper för viss typ av mat, det säger lite sig självt att det sällan blir baserat på kunskap utan istället på anekdoter och preferenser. Hundar är olika och fungerar på olika foder, men det är i mitt tycke onödigt att välja ett foder som bevisats innehålla bakterier när det samtidigt inte finns någon forskning som visat att det är överlägset annan typ av foder. Utöver det finns det ganska nya resultat där vissa sjukdomar kopplats ihop med viss typ av foder bla spannmålafria och sjukdomen DCM, kan vara bra att läsa på om.
              Den vanligaste anledningen till allergi eller att en hund inte fungerar på ett foder är dock proteinkällan, så jag skulle som sagt prova att byta ut den först och se om det blir bättre.

        Nä det leder till bättre mage, ögon, öron, tidigare infektioner/svamp försvinner helt. Hullet blir bättre.

        Talar med erfarenhet både från problemhundat och friska hundar. Alla mår bättre med färskfoder.

          Ja, det är det jag hört också. Den forskning som visar på att det ska vara sämre med färskfoder och råkost verkar ofta vara finansierad av torrfoderföretag …

          Personliga anekdoter ger jag inte mycket för, betydligt bättre att förlita sig på den forskning som finns. Och att det påvisats bakterier i råa hundfoder är ett faktum och det leder till antibiotikaresistens, något som bör tas på allvar av alla djurägare. Det första man gör borde inte vara att riskera det om man inte provat något annat.

          Men om hunden man har inte har några åkommor så finns ingen anledning att ställa om kosten för den. Bara för att det finns 500 alternativ i butikerna så betyder det inte för den sakens skull att man måste byta och experimentera såvida man inte har mag/hudproblem.

      Beror på vad du syftar på med råkost. Färskfoder? Komponera eget? Jag rekommenderar boken Natural dog food och det finns bra barf-grupper på facebook. Boken är tydlig och pedagogisk. Den tar exempelvis upp olika grönsaker och frukt som är bra för huden, matsmältning osv. Mycket information i början men så länge man läser på blir det lättare. Jag skrev ner och räknade ut all mat (kött och inälvor, grönsaker/frukt och ben) och gjorde i ordning det per vecka eller månad beroende på hur mycket tid och energi jag hade just då.

      Min hund mådde betydligt bättre på rått än på torrfoder. Stor skillnad i hud, pälskvalitet, hull och hungerskänsla. Det kan ta lite tid beroende på hunden men det är så värt det! Nu får han färskfoder eftersom han behöver fettsnål kost och det är svårt att få tag på mycket magert kött men han mådde ändå bättre på egenkomponerad barf.

      När det kommer till att se till att hunden får i sig allt så finns det klara uträkningar med exempel i boken och på nätet. Men standardt har också tillskott för detta om man är osäker/orolig. 🙂

        Och som tillägg: klart att man ska ha koll på att hunden får i sig allt den behöver. Men med en varierad kost där hunden får alla delar upplever jag att man inte behöver vara orolig. Vi är ju sällan oroliga för att vi själva ska få i oss allt vi behöver och vi mår ju för det mesta bra ändå. 🙂

        Stort tack för ett jättebra svar!! Hur dyrt skulle du säga att det var, jämfört med färskfoder och torrfoder? Hur mycket tid tog det att förbereda för en vecka eller månad?

          Det varierade beroende på kött. Jag köpte mest slaktrester och ben så la väl kanske ca 200kr i månaden allt som allt. Mer om jag köpte kött på rea i butik. Försökte köpa grönsaker och frukt som var i säsong. Ge mycket av det som är billigt och lite av det som var dyrt men frysa in i mindre portioner som jag kunde fördela lite varje dag eller vecka. Nu när han får färskfoder betalar jag mellan 800-1000kr i månaden. Det dyrare om jag köper till ben och fisk. Vill inte ge honom lax (vilket det ofta är om man köper färskfoder) och köper i så fall fiskfiléer i butik vilket gör att det drar iväg lite. Han äter 500g om dagen.

          När jag barfade och gav slaktrester la jag desto mer tid på att rensa bort det som han inte kunde äta eftersom han behöver äta magert och resterna är ju sällan magra. Men när jag gav för en månad rensade jag och körde i köttkvarn och mixade samtliga grönsaker så tog det nog en förmiddag. Nu när han äter färskfoder så är det ju bara inköpet som tar tid.

          Det beror ju helt på vad man vill och kan lägga ner i tid och pengar. Jag tyckte att det var himla roligt att få komponera eget men å andra sidan ganska skönt att slippa lägga ner den tiden. Det går ju både ge färskfoder och komponera vissa måltider själv om man skulle vilja. Inget är rätt eller fel egentligen så länge hunden mår bra och får det den behöver.

          Mina tips om man ska barfa är att hitta någon där man kan få köpa billigt kött typ slaktare, jägare, känner du någon som behöver rensa ut frysen osv, om man har en stor hund som äter mycket. Har man en liten kanske det inte gör så stor skillnad i pris. Citygross säljer också mycket som är bra att ha, typ en del inälvor och muskelkött (typ hjärta). 🙂

            Man behöver ju såklart inte köra i köttkvarn vilket sparar ytterligare lite tid. Men min hund var inte jätteförtjust i inälvor så för vår del var det lättare att göra färs av allt. Dessutom kan ju barf fungera berikande, alltså att hunden faktiskt får äta maten som den är och ska vara och det är väl bättre för munhälsan att få äta köttet som det är. Det rensar ju tänder på ett annat sätt. 🙂

    Tror ni Anna Book hade corona?

      Nej.

      Nej. Och nu vill hon inte prata om det. Så jag tror inte hon talar sanning.
      Hade hon haft det skulle väl inte jobejto kunnat vara på jobbet t ex.
      Det är för många tveksamheter i hennes agerande kring sin Corona.

      Nej. Allt är märkligt. Inget uppvisande av provresultatet (inte för man behöver men känns som hon hade gjort det), mannen har jobbat, direkt efter hon meddelade att hon hade Corona försvann hon från internet och lär dottern svara (?) i något försök att verka jättesjuk (?) men sen var hon tillbaka efter ett par dagar och var pigg och fräsch. Sen säger ju Flashback att det inte fanns några registrerade fall på hennes postadress under den vecka hon påstod sig fått det..FB är kanske inte världens mest pålitliga källa nej men sammantaget så tror jag vi alla kan konstatera att det hela var en lögn.

      Varför skulle hon ljuga om det? Tvekar inte på att hon ljög då hon ogillar sanning, bara nyfiken! Kanske missat något 🙂

        Hon ville väl inte åka på träningsresa till Åre med My

          Ja antingen det eller så hoppades hon väl på att få något slags bidrag för utebliven inkomst eftersom hon perioden innan tjatade om det roliga jobbet hon skulle göra… ingen aning.

      Ja. Varför skulle hon ljuga om det? Knappast till hennes fördel.

        Klar det var, hon fick ju ngt att skriva om i flera dagar.. Hennes schema är ju inte direkt.. fullt.

        Känner också att det vore en konstig grej att ljuga om, särskilt när hon fick en hel frisörsalong stängd.

    Har ganska långt hår, ner till brösten ungefär. Dock tunt men har fått mycket volym på senare tid, speciellt när jag låter det självtorka som jag gör 9/10 gånger.
    Anyways, jag ser ut som Hagrid i Harry Potter och behöver någon slags frisyr.
    Vad skulle ni rekommendera?
    Har runt ansikte.

      Hur får du volym i tunt och långt hår?

        För det är lite självlockigt!
        Alltså, har ingen supervolym men mer volym än jag hade förut

      Pixie cut! Såå snyggt på runda ansikten!!

        Omg, jag skulle tyvärr se ut som en riktig Karen ?
        Tack för ditt förslag!

      Jag har samma längd, rakt med lite självfall fast tjockt hår. Jag ska klippa kanske 5 cm och klippa upp! Då kommer vågorna i håret fram, man får volym och rörelse och håret hänger inte bara ner.

        Det kanske skulle vara något! Är absolut inte främmande för att klippa av en bit.
        Tack för tipset!

    Heeeej! Vill tipsa om en väldigt bra bok som jag fastnade för direkt!
    https://www.bokus.com/bok/9789188647054/sag-att-du-ar-min/

    ”Säg att du är min” Av Elisabeth Norebäck.

    Här är liten kort info:
    Om din ettåring försvann, skulle du känna igen hennes tjugo år senare?
    Alla tror att hon är död.
    Du vet att hon lever.
    Någon gör allt för att dölja sanningen.

      Tack för tips, jag laddade ner direkt. Ska bli spännande att läsa

        Vad kul!
        Det är en lång bok men värd det!

      Av vad du skriver så verkar den påminna mycket om danska serien DNA som finns på SVT. Om du inte sett så tips.

        Aha ska kika!

    Jag undrar mest hur du gör att få volym i tunt, långt hår??

      Ok, detta skulle vara ett svar på en annan kommentar :/

      Svarade ovan men har självlockigt som hjälper volymen lite.
      Men det är inget svall är bara mer volym än jag hade förut.

      Och jag undrar hur man får mindre volym i sin jättehjälm….

        Klipp ur håret hos en bra frisör

          Nej för f*n, det ger bara ännu mer volym!

          Nej det blir skitkonstigt fall på håret som är even worse. Provat….

    Någon som läst digital marknadsföring och kan berätta om sina erfarenheter, t ex skola, praktik och om ni hittat ett arbete inom det?

      Sent svar, men här är jag! ? Gick på Medieinstitutet för ish 7 år sen och jobbade sen på mediebyrå samt publicist en period. Vantrivdes något enormt på båda ställen. Är tyvärr en väldigt hård bransch som inte tar hand om sina anställda, och jag brann nog inte tillräckligt för ämnet för att stå ut. Om du tycker det är fruktansvärt kul så kör, det finns jobb. Men räkna med att det är rätt kassa villkor och många som blir sjukskrivna pga stress

    Hade ni åkt ca 2 timmar för att bo på hotell och äta på restaurang i Uppsala så som läget ser ut just nu?

      Jag hade åkt 2 timmar från Uppsala, inte tvärtom…..

      Eftersom uppsala har särskilda regler just nu känns det väl extra dumt att åka dit av alla ställen?

        Tror det behöver uppmärksammas mer om vad dom pågår, vissa har ingen aning.

          Om man följer nyheterna så vet man.

      Pluggar på universitet men pendlar från en annan stad, jag tänker inte sätta min fot där det här året, oavsett om vi fortsätter med distansundervisning eller ej. Mitt program började med distans i onsdags.

      Ja. Inte till Uppsala, men två timmar för hotell och restaurang hade jag gjort ja.

      Men absolut inte. Vi får fortfarande handla, vi får fortfarande åka buss, vi får fortfarande ha våra barn på förskola, kom inte hit och riskera det för en halvtaskig restaurang och en natt på hotellkedja.

      Jag hade åkt om det var inplanerat men givetvis hållit avstånd och inte hånglat med främlingar 😉

      Ja

    Margaux senaste insta bild så .. konstig?
    Aså hon kan va söt men verkligen inte sexig?

      Och reklammarkering NOLL…

        På tal om att influencers vill tas mer seriöst.. ?

      Det ser ut som att hon bara har ett ben.

        Nya trenden bland influencers! Snart rabattkod på att operera bort det ena på klinik i turkiet #oneleg20

    Jag vill ha en ny parfym! Jag gillar Flowerbomb av Victor & Rolf. Vad tror ni jag skulle gilla för andra parfymer?

      YSL – libre
      Älskar den
      Min dotter har den å folk kommer fram t henne i affären o frågar vad hon har för parfym ?

        Kan de känna hennes parfym så håller de antingen inte avstånd eller så har hon alldeles för mycket parfym.

        Vi har faktiskt en pågående pandemi!!!

          ?

            Och det är på grund av såna som dig som den aldrig slutar.

              Ok om du säger det så ?

          Varje gång någon skriver ”pågående pandemi” så brinner en levande pandaunge upp

            Varje gång någon skriver att en levande pandaunge brinner så dör en kattunge.

              Men sluta härmas! Moget att sno min grej!

                Så jävla mogen grej var det ju inte i sig…

              Varje gång en kattunge dör så brinner ett hus upp för er som struntar i pandemin.

            Glöm inte…

            ”Under rådande omständigheter”

            ”Coronatider”

            ”Avstånd = Hänsyn”

          Men låt henne ha för mycket parfym då? På vilket sätt påverkar det dig?

            Luktar ju fan när någon dränker sig i parfym..

              Men håll andan då haha herregud.

                Det hjälper föga när folk har så mycket parfym på sig att man kan smaka den

            Vi är väldigt många som är allergiska/får huvudvärk av andras starka parfymer.

    Ni som vet att ni hittat the one, när visste ni att hen var er one och hur kändes det då? ?

      Jag tror inte på the one. Tror vi har fler än en som passar oss här i världen. Kan också vara så att en passar under en viss period i livet men inte i en annan period. Osv.

      Tråkmåns här men ”the one” är ett påhittat koncept. Det finns ingen the one för varje person, man blir kär i den man blir kär i och så är det med det. Att hålla ett förhållande levande kräver mycket jobb och det är inget som bara kommer av sig självt (förutom första åren då möjligen). Rekommenderar Esther Perel, hon säger mycket klokt om allt detta.

      Det kändes lätt och rätt. Inget krångel, spel eller konstigheter. Så kändes det alltså för mig, finns säkert andra varianter ?

      Jag håller med den andra kommentaren om att man kan ha en the one I olika skeden av livet.. Men också inte! När jag träffade min man för nu 4 är sen, så var det en väldigt aha-känsla av att det här är han med stort H. Första gången vi såg varandra. Det var någon slags elektricitet. Trodde inte på det, eller ville inte tro på det då, men i efterhand så var det väldigt tydligt.

        Tack för era svar so far!

        Jag har dejtat killar, både kortare tid och längre tid där det har känts bra, en annan kille t.o.m. väldigt bra.

        Jag har nu träffat en kille, vi har gått på fem dejter hittills och jag har en helt annan känsla av bra. Det är ett inre lugn. En känsla av ”ja, det är du, där är du”. Men jag känner mig samtidigt galen som känner så redan.

          Känns det rätt så kör på.

          Min (numera) man flyttade mer eller mindre in efter tre veckor. Han åkte hem för att hämta kläder bara.

          Min man flyttade in efter att vi träffats i ca 2 veckor. Vi gifte oss efter en månad. Still going strong. Känns det rätt så kör! Funkar det inte så är du en erfarenhet rikare 🙂

          Jag visste på andra dejten, blev tillsammans efter en månad och flyttade in två månader senare. Det har gått fyra och ett halvt år och vi blir fortfarande nykära med jämna mellanrum ☺️
          Tror att man vet när det känns enkelt, lyckligt och roligt!

      Hahah jag är mer nyfiken på när man ska träffa någon alls. Jag tycker det är supersvårt att träffa någon idag ?
      Jag har varit singel i 6 år. Jag vet fasiken inte hur man gör längre haha

        Äh, jag var singel i sju år och sen dök han upp! Började nytt jobb, sen började han en månad senare och så var det med det ?
        Kan du träffa någon på/genom jobbet? Eller kan du kanske ge dig på en ny hobby?

      När jag träffade honom som 17-åring. Vi blev aldrig ihop då men gud vad kär jag var i honom. Sen flyttade jag utomlands, började plugga och han flyttade i sin tur från var hemstad. Jag träffade en annan kille, han en annan tjej. Vi var båda tillsammans med våra ex i tio år och fick varsina barn. Våra båda förhållanden tog slut ungefär samtidigt, oberoende av varandra och vi sågs av en slump. Jag har alltid älskat honom, han var min ”the one that got away” och jag hade liksom nöjt mig med mitt ex. Nu har vi varit tillsammans i 6 år och allt är så enkelt.

        Lyckos dig. ?

      Det slog mig andra gången vi sågs att det var han jag skulle leva mitt liv med. Det var bara en tanke som kom när jag såg på honom. Sedan har vi haft våra med och motgångar, men även när vi har haft det som tuffast (arbetslöshet, sjukdom, småbarn, renovering, o.s.v.) så har jag alltid kunnat se på honom och tänka ”Det är du. Det är DIG jag ska vara med.” så som jag tänkte den där gången.

      Nu har vi bara varit ihop i åtta år och det återstår (förhoppningsvis) mycket av livet. Jag kan ju omöjligt säga att vi kommer att vara ihop för alltid, men jag hoppas det.

      Jag är fortfarande imponerad över hur intelligent han är, fortfarande är han den snyggaste jag vet och fortfarande är jag chockad över hur en så fin person kunde välja just mig.

      Det förstod jag väl med tiden antar jag. När man märker att kärleken inte tar och att man passar och trivs ihop. Tror inte heller på en enda rätta, finns nog fler man kunde passat ihop med och ”ended up with”, omständigheterna spelar roll också.

      Jag tror att ett gammalt ex. var the one. Det gör lite ont i hjärtat nu att jag inte förstod det då.

      Ganska snabbt, kändes självklart nästan direkt, som att ”där är du ju”. Vi har varit tillsammans i 20 år hittills och det känns fortfarande lika självklart, älskar honom oändligt mycket och vi trivs så jäkla bra tillsammans.

      Tog ett tag innan jag visste och vi var nån slags ’kk’ först. Men känner pirr när jag träffa han, och sedan efter ett tag kändes det bara som att det självklart var vi på nåt sätt. Vi har alltid roligt tillsammans, kan prata om typ allt, och har en stark energi/dragning till varann.

      Alla är the one tills de skiljer sig. Då är nästa the one.

        Träffade exet när jag var 15. Det blev han som jag gifte mig och fick flera barn med. När jag var 39 lämnade vi varandra. Vi var inte samma personer. Var singel ett år och träffade sen min sambo vi en dejtingsida. Vi hade inga gemensamma vänner och hade aldrig träffats annars. Nu nästan 7 år senare kan jag säga att han är the one. För nån finare och mer omtänksam människa vill jag inte leva med. Men vi har insett att vi hade nog inte gillat varandra som tonåringar. Så om vi träffats då så hade det nog inte varit vi. Jag tror man träffar en person som är på samma plats i livet som en själv. Då funkar det. Vem man jar som the one beror alltså på omständigheterna i livet just då.
        .

      Magkänslan. När man känner att man har hittat hem.

    Jag och min sambo ska gifta oss och jag är världens lyckligaste ❤️

      Grattis ?

      Grattis ❤

      Grattis! ??

    Konstig fråga kanske, men hur vet man om ett förhållande är värt att kämpa för?

      Är man villig att kämpa för det så är det värt att kämpa för det. Vet man inte om man har viljan.. då har du nog svaret där. Sedan om det finns barn med i bilden så är det klart att det är en helt annan sak, men samtidigt så ska man aldrig stanna i något man inte vill vara kvar i oavsett om det finns barn eller inte.

      Jag har kämpat alldeles för länge med skruttiga förhållanden. Aldrig mer. Det är en romantisk filmfantasi att kärlek ska vara stormande och svår.
      Min nya giv är att det ska kännas lätt. Om jag måste göra våld på mina känslor, mina behov och min självaktning är det inte värt det.

      Helt ärligt, eftersom att mångas definition av ”kämpa för” innebär att komma över skit som en man utsatt en för så aldrig.

        Fast så behöver det absolut inte vara. Man kan kämpa för ett förhållande av andra anledningar.
        Typ att man själv känner att man prioriterar jobbet och karriären för mycket och står inför ett val att dra ner på tempot på jobbet och vårda relationen. Eller skita i relationen och satsa fullt ut på jobbet.

          Ja men om du läser det jag skrev är det oftast inte sådant sunt det handlar om när folk söker råd här. Det är liksom självklart att om man älskar någon är jobb och karriär inget problem. Vad finns liksom att kämpa för? Att ordna så att man har mer tid med varandra, det är inte att ”kämpa” för.

            Oftast i en sådan situation har det gått ganska långt och då behöver man jobba för att få upp förtroendet, känslan att man är prioriterad och allt det där. Det är ju liksom inte som att allt fixar sig bara man börjar umgås mer. Livet funkar inte så.

    Nån som har erfarenhet av att få typ..krampanfall vis kraftig ångest? En vän till mig låg på psyk för att tag sedan och började få liknande ep-anfall vid kraftig ångest.
    nån som kan berätta mer om sånt?

      Jag haft krampanfall pga tumörer och det är fruktansvärt. Kan tänka mej att det är jobbigt att få det vud ångest. Då måste dom nog ge lugnande.

      Min man får såna kramper, tog lång tid innan vi förstod varför han fick kramperna. Har dock ingen information om det, skulle också vilja veta mer

      Panikångest kan ibland se väldigt allvarligt ut. När det var som värst för mig låg jag på golvet och fick som spasmer/ryckningar i huvudet, hyperventilerade, tårarna rann och blev stum och kunde inte prata.

      Ja min bror hade så grav ångest att han i princip svimmade. Hjärnan stängde av

      Min man fick det vid en panikångestattack för flera år sedan. Han trodde att han skulle dö eftersom vi inte visste vad som hände. Jag ringde ambulansen och inne på akuten tog dom massa prover som visade att allt var bra. Han började i terapi efter det och har aldrig upplevt kramperna igen.

    Härlig bild 🙂

    Boktips – hälsobalansen!
    Innehåller bra förklaringar kring hur kost, sömn, vila, motion påverkar oss och mycket konkreta tips på hur man kan få en balans mellan dem för att må bättre ?

    Hur klär man sig snyggt som gravid?
    Är bara i v 23 och har ingen jättemage än men klär mig bara i leggings, tjocktröja/stor tröja och sneakers/höga kängor och känner mig gaaaanska osnygg.
    Vart hittar man snygga kläder? Gillar Asos men det är typ enda sida med okej kläder.

      Tradera
      Eller köp/säljgrupper på fb

      Jag är i v.28 och kan ha mina vanliga kläder. Kör mycket på stödstrumpor, leggings, klänning och kofta. Funkar jättebra! 🙂

        Har i princip mina vanliga kläder .. det som är problemet haha. Har dock skaffat ett par Spanx gravidleggings och dom är heaaaaven men aa hjälper inte direkt min icke stil.

      Tredje graviditeten här, vecka 26. Har gett upp. Lever i träningskläder, preggo edition. Jobbar hemifrån ? Inväntar fortfarande det där jäkla glowet som tydligen ska infinna sig, aldrig sett det nån gång dock (varken nu eller vid tidigare graviditeter).

      Satsar på att bli snygg igen när bebisen är ute ?

        Haha samma här men andra graviditeten.
        Hade ju samma kläder förra graviditeten som nu men vill vara sådär snygg och chic som alla andra verkar vara.

          Vet vad du menar, jag har också tänkt tanken och viljan men inte riktigt orkat ?

      Lägg inte massa pengar på kläder! Kommer kännas så sjukt onödigt i efterhand.

      Lite sköna gravidtights och t-shirt, nån tjocktröja. Använd allt oversize i garderoben som funkar. Skjortor över gravidbasen osv.

      Hur brukar du gilla att gå klädd? Tycker H&M har helt OK även om de har mkt fult också, sen gillar jag Seraphine (finns på Zalando). Alla är vi olika och klart det är kort tid men jag köpte ändå på mig en del grejer pga antagligen blir det fler graviditeter och jag mår inte bra av att bara gå runt i leggings och hoodie (och skulle framförallt aldrig kunna gå klädd så på jobbet!).

      Kör antingen jeans med nån tröja till, gärna med en topp som sticker ut under och gärna med nån sjal eller halsband eller nåt som gör att det händer nåt mer. Ibland kjol (tar mina gamla som är längre/vidare) som jag drar upp över magen. Har ett par vida svarta byxor från boob som jag älskar också.

    Vad gör man åt pormaskar på näsan? (Ej vita!) Går ej att klämma pga sitter stenhårt. ”Näsremsor” fungerar ej.
    Syra? Tvätt..? Please help ?

      Paulas Choice BHA-syra! Det enda som hjälpt mig ?

      Gå till en hudspecialist. Dom ångar upp dom och du slipper få ärr. Sedan är det lättare för dej att få bort dom.

      Ibland om de ”sticker ut” mycket och skapar mycket textur kan man dra ut dem med en spetsig pincett. Annars är det väl någon form och kemisk exfoliering, paulas choice har en del bra

      Jag köpte en såndär vibrerande gummipryl med små piggar det gjordes intensiv reklam för, för typ ett år sedan.
      Den har funkat överraskande bra. Faktiskt.
      Öppna dina porer med en het handduk, en bra rengöringsmousse och sen vibrerar du bort dom. Du kommer se stor skillnad på nån vecka.
      Jag hade en 3-4 millimeter stor ful knöl vid sidan av ögat ner mot kindbenet som bara inte gick att få bort med vanligt kläm.
      Efter en vecka med gummiprylen chansade jag och tog tag i den jäveln, och ploff! – Bottaaa!!
      Vågar faktiskt påstå att den hjälpen mot begynnande rynkor åxå.
      Happy ghirl (tant) I am.

        En Foreo

          Ja, nåt liknande. Jag googlade på Foreo men den verkar vara dyrare. Tror inte jag betalade mer än 3-400 kronor.

    Hur gör man om man har svärföräldrar med alkoholproblem och sambo inte tycker det är så farligt medan man själv har rå-ångest i dagar innan man ska träffa dem pga rädsla för att de ska va påverkade? Är typ varannan gång de är nyktra och påverkade

      Måste du träffa dem?

      Man börjar köra KBT och börjar träffa dem 2-3 gånger så mycket

      Man undviker att följa med till svärföräldrarna. Jag har vuxit upp med alkoholister, jag vägrar som vuxen att umgås med människor i ett pågående missbruk. Jag orkar inte. Känner inte direkt rädsla men ett stort obehag.

      Tycker du ska säga till din partner att du är obekväm att träffa dem och sedan undvika det i möjligaste mån. Förhoppningsvis blir du förstådd och respekterad.

    Vilken influensers utseende skulle ni vilja ha? ☺️

      Förra gången någon ställde den är frågan så togs den och alla svart bort.
      Jag gissar på att den triggar massor hos en del och därför är den inte okej att diskutera

        Aha sorry

      På riktigt ingens. Vill se ut som mig djälv

      Amanda Strand om jag måste välja, men annars vill jag helst ha mitt eget.

      Matilda Djerf eller Sara Biderman <3

      Isabella Löwengrips. Tycker att hon är – och alltid har varit – fruktansvärt vacker!

      Lasse Gustavsson
      https://www.google.com/search?client=-b-d&q=Lasse+Gustavson
      Eller en amerikansk person med liknande brännskador i ansiktet som gick upp och kandiderade i ett delstatsval med en ganska unik valslogan: Not Just another pretty Face”

      Då är man tvungen att ha något mer att förlita sig på än sitt ansikte och söta leende.

      Kenzas. Jag vet att en del här tycker att hon inte är nåt speciellt men då skulle ni se mig haha. Så snälla säg inte det. ?

        Fattar verkligen inte grejen. Fanny lyckman är dock väldigt snygg

          Tycker helt tvärtom! ? Är inte mycket för blondiner..
          Gillar Kenzas ögon, mun, ja hela ansiktet, söt. Lång och smal utan stora bröst eller rumpa (inget fel om man har det men jag skulle gärna slippa, har stora bröst och bred men platt rumpa).

      Ingens. Jag är snyggare än nån influenser ? Varning för unpopular opinion

    Jag blir så frustrerad. Arbetar i kontorslandskap och mina kollegor går ut och festar hela tiden och riskerar att dra med sig smitta till mig som följer restriktionerna. Cheferna gör ingenting för att motverka att vi smittar varandra. Vad kan man göra? Jag önskar det gjordes oanmälda kontroller på arbetsplatser.

      Börja jobba hemifrån? Kan inte vara så svårt om du jobbar på kontor

        Vi får inte jobba hemifrån.

          Varför inte? De flesta kontor har ju bestämt att man fortfarande helst ska jobba hemifrån just nu.
          En del har till och med satt upp scheman för personalen när de får komma in, bara för att de inte ska bli för många.

          Byt jobb.

          Sjukt. Tycker företag ska ta sitt ansvar och låta personal som kan jobba hemifrån…

      Tycker du att företaget ska reglera folks fritidsaktiviteter?

        Ja när de riskerar medarbetarnas hälsa

          Är du seriös?

          Hur ska det gå till rent praktiskt tänker du?

          Kanske får tagga ner på neurosen..

      Ska chefen gå in och bestämma vad de anställda gör på sin fritid?

      Men herregud, dina kollegor får väl göra precis vad de vill på sin fritid? Jag är helt och hållet med på att arbetet bör ses över, men jag har noll respekt över folk som klagar på andras privatliv.

      Gå till facket och kräv anpassning i form av skärmar mellan skrivbord. Det är ungefär vad du kan göra. På mitt jobb får vi inte sitta tillsammans och äta/inte alla 10 vid samma bord längre. Vi kör att de som vill sitta tillsammans får göra det, men full respekt för de som inte vill. Mina kollegor fungerar det utmärkt att be om avstånd. Resten anser jag vara upp till individen.

      Annars, sjukanmäl dig.

      Elkontakten ditt fackförbund.

    Någon som har ett autistiskt barn? Hur blev livet? Eller någon som misstänkt det och sen inte varit det? Tror mitt barn har det och känns kämpigt. Märker hur dömande andra människor är… på en nivå jag inte hade förväntat mig.

      Vad är det som gör att du misstänker det? Hur gammalt är barnet?

        Svarar inte på frågor. 3 år .

          ??

          Svarar inte du på frågor eller barnet?

          Vad säger bvc? Har de noterat något.

      Jag har. Livet är både underbart och periodvis slitigt. Tycker att jag har lärt mig väldigt mycket om hur människor fungerar som jag har nytta av långt utanför familjen. Mycket insikter om kommunikation och bemötande.

      Det värsta är allt myndighetsbråkande man måste hålla på med.

      Vad människor tycker bryr jag mig oftast inte om längre. Mitt barn har samma rätt att existera som andra och de flesta respekterar faktiskt avvikande beteende eller krav på visst bemötande om man förklarar vad det beror på.

      Mitt bästa tips är att du läser på så mycket du bara kan om autism, pedagogik etc. Då kommer du att kunna hjälpa ditt barn bäst och har bättre möjligheter att själv analysera och komma med lösningar vartefter problem uppstår.

      Tycker att du omedelbart ska söka hjälp, så slipper du gå ned dig i oro samt obesvarade frågor.
      Samt ha en större chans att kunna göra något åt andra eventuella utvecklings-anomalier medan barnet är så ungt.

      Det blev bra!

      Jag fick besked för två veckor att min dotter(10år) har autism. Väldigt jobbigt att få det på print, även fast vi vet att hon varit annorlunda hela livet. Världens bästa snällaste, busigaste lilla tjej. Det är tufft men den kärleken som min dotter sprider väger upp allt slit och låsningar.

    Tips på ställen i Stockholm som gör botox?

      Forma vita.

      Kliniké

      Facedesignsweden .se

    Nej kommer inte sjukanmäla mig när jag inte är sjuk. Jag har något som heter arbetsmoral. Jag struntar i vad de gör på fritiden men jag vill inte bli smittad eftersom min sambo har diabetes. Jag har ingen möjlighet att skydda mig. Jag ber mina kollegor hålla avstånd men hela tiden kommer de nära. Vårt kontor är litet. Att jag ens ska behöva förklara varför jag inte vill bli smittad. Jag ska känna mig säker på min arbetsplats. Min fråga är inte hur jag ska få kollegor att sluta festa utan hur jag kan få hjälp eftersom jag inte vill smittas. Jag vet att de inte slutar festa.

      Har du tagit upp detta med chef eller arbetsmiljöombud?

        Ja hon säger att högsta hönset inte låter oss arbeta hemifrån. Facket kan inget göra. De säger att jag ska hålla avstånd. Omöjligt.

          Prata med högsta chefen då. Hen kanske ändrar sig om hen vet hur det är på kontoret.

      Gå till facket?

    Har noll känslor för min sambo, det är helt dött o begravet. Har också insett att jag förmodligen bara var kär i ”kärleken” och bekräftelsen att vara i ett förhållande.
    Nu har vi två barn. Vi bråkar inte eller så, och barnen betyder allt för mig.. så vill helst inte skiljas, men kan man leva så här utan att helt tappa sig själv?
    Så svårt med sexet, för jag kan inte låtsas längre.
    Någon annan som lever i hop för smidigheten Skull?

      Oj vad jobbigt!❤️Har det varit så länge eller tror du det finns en chans att få känslor igen?

      Skulle du klara dig ekonomiskt ifall ni separerade?

      Skulle kunnat vara jag som skrev det.. sitter i en liknande sits. Med två barn. jag tänker föreslå parterapi som en sista chans för oss. Jag tror faktiskt att barnen mår bättre av att växa upp i ett kärleksfullt hem med en mamma som mår bra. Har det som mantra när jag känner att bröstet värker och ångesten kommer, det kanske blir bättre även för dem..

        Ja, chansen är stor att barnen uppskattar ärligheten i den förändringen även om förändringen kan kännas brutal. Ge barnen tid att förstå varför ett uppbrott kan vara bra. här beror ju mycket på hur gamla/mogna barnen är.

      Gör inte som många gör och håll ihop för ”barnens skull”. I många fall är det bättre att gå isär.

    Du kör ensam på en väg, det finns inga bilar varken bakom eller framför dig. Du ska svänga av till vänster-blinkar du?

      Japp ?

      Ja nu för tiden gör jag det, förr blinkade jag inte.

      Ja

        (Det sitter liksom i automatiskt)

      Yes.

      Det beror på. Om det är mörkt så nej, garanterat inte. Är det ljust så kanske. Det beror på sikt och framförallt om det är en väg jag alltid kör på. Om det är en väg jag kör mycket på så kommer handen upp automatiskt.

        Borde det inte vara tvärtom, blinka när det är mörkt?

          Nej, för då ser man mycket bättre om någon annan bil kommer. Jag blinkar inte för min skull, jag blinkar för att andra ska se vad jag ska göra. Om det inte finns några andra i närheten som ser att jag blinkar så är det ingen idé att slösa på glödlampa i onödan liksom.

            ??‍♀️
            Slösa på glödlampa.. Följ bara lagen, jeez…

            Otroligt, aldrig hört, om man blir stoppad i trafikkontroll, ”jag vill inte slösa på glödlampa”, du måste skämta.

              Det är ju knappast troligt att jag blir stoppad i en trafikkontroll på en mörk väg utan några som helst andra fordon ute på vägen.
              Jag blinkar självklart när andra behöver veta var jag ska ta vägen. Men när det inte finns några andra som ser mig så blinkar jag inte. Varför har du sådana problem med det?

      Jag blinkar alltid, det är lätt att man blir slarvig annars.

      Absolut! Ibland kommer jag på mig själv att jag blinkar när jag kör förbi typ blomlådor som står i vägen för att man ska sakta ner farten. Men jag kanske är lite extrem

      Ja. Om inte annat av inbiten vana.

      Nej. Jag blinkar för att visa andra trafikanter vart jag ska. Är ingen där blinkar jag inte.

      Ibland

      Ja självklart. Det kan ju finnas människor man inte ser i mörkret som är på vägen.

      Kör inte bil själv men går gärna promenader och då vill man ju se var bilen planerar att göra. Kan ju även finnas någon på cykel som glömt sitt lyse eller så.

    Var otrogen för första gången igår efter fyra års äktenskap. Det konstiga är att jag inte har dåligt samvete alls. Ångrar ingenting och jag vill göra om det. Älskar fortfarande min man. Blir lite rädd för vem jag ens är?

      Var det någon du träffade spontant eller någon du känt ett tag?

        Det var någon jag träffade för några veckor sedan så kan inte påstå att vi känt varandra ett tag. Det som känns så märkligt är att jag inte känner att jag gjort något fel. Jag hade absolut mått dåligt om min man fått reda på det eftersom han då hade blivit ledsen men eftersom han inte vet om det så känns allt okej.

          Ja vad märkligt att du inte känner att du gjort något fel. Du är ju uppenbarligen känslokall. Lämna din partner så han kan hitta nåt bättre. Vilken liten människa du är.

          Antingen så trollar du eller så lider du av nån typ av personlighetsstörning. Nåt fel är det.

          Var det planerat på så sätt att du såg till att träffa personen och visste innan att det skulle kunna hända något? Eller var det liksom helt spontant i situationen? Träffades ni själva eller i ett sammanhang med andra först?

            Ja jag kan hålla med om att jag är sämst eller sjuk eller vad det kan vara.
            Nej det var helt spontant och det var inte planerat. Hade ingen aning om att han skulle vara där. En bekant till en vän.
            Kan det vara chocken som gör att jag är så avtrubbad? Förstår att det låter helt vansinnigt.

              Ja det kan säkert vara chocken och du kanske fortfarande är hög på händelsen om man kan säga så. Jag tror dock verkligheten kommer komma ikapp. Antingen i form av dina känslor eller att du fortsätter och det blir kaos pga känslor för den andra eller att din man får reda på det. Uppdatera gärna om en vecka för jag är nyfiken på hur du känner kring allt då.

          Är det för att du är överviktig och känner att du behöver den egoboosten det ger att få uppmärksamhet från mer än en man?

      Inte OK.

      Usch.

      Varför inte säga som det är till gubben din?
      -Jag knullade med en annan man igår och jag ångrar mig faktiskt inte alls?

      Det kanske blir en kosmisk fullträff och han kanske säger samma sak och kommer ur garderoben som riktigt prålig fullblodsbög? Detta kanske är den förlösning han väntat så länge på?

      Vågar du vara ärlig?

        Du kanske har rätt. Är inte så säker på att han är fullblodsbög men han är säkerligen intresserad av något som han inte får av mig i alla fall. Vi har levt i en lögn så länge så det har blivit vardag. Om jag vågar vara ärlig? Jag vet faktiskt inte.

          Känns det som du inte duger för din man? Eller missförstod jag dig nu?

          Kan det vara en morot för förhållandet om du överraskar honom med en broccolikvist i prutthålet och säger att du vill ge honom prostatamassage vid missionären?

      Jag kommer säkert få skit nu.
      Otrohet är fel men tyvärr är det så jävla vanligt. Ibland känns det som att folk likställer otrohet med våldtäkt eller typ mord, vilket i mina ögon blir rätt sjukt.

      Om du inte känner något kanske du dock borde fundera över om du har så mycket känslor för din partner. Annars borde du ha dåligt samvete

        Sjukt att det är vanligt, inget man bara ska acceptera. Inte lika illa som våldtäkt och mord såklart men det är en hemsk sak att göra mot nån, inget att förminska.

        Klart att objektivt sett så är det inte lika illa som våldtäkt men för den enskilda som utsätts så är det i många fall det. Det var det iallafall för mig (nu har jag ju uppenbarligen inte blivit mördad men det hade känts som en lättnad där och då). Att det är vanligt gör det ju inte mindre vidrigt.

        Det finns säkert personer som blir utsatta för otrohet som kan ta det med en klackspark men för mig var det fullständigt förödande och jag har över ett år senare inte återhämtat mig till ett normalt liv. Tycker folk generellt måste inse vilken fruktansvärd sak det är att utsätta sin partner för.

        Så nej, jag håller verkligen inte med. Otrohet är ju inget brott som mord eller våldtäkt men inte mindre vidrigt för det.

          Som våldtäkt eller mord* skulle det givetvis stå i början

          Du kan inte vara seriös? HUR kan du likställa otrohet med våldtäkt? Det är en förnedring mot våldtäktsoffer att uttrycka sig som du. Det handlar inte om att våldtäkt är ett brott och det är inte otrohet, hade otrohet varit ett brott hade det varit tusen gånger värre att våldta någon ÄNDÅ.

          Jag förstår att hela ens värld kan rasa vid otrohet. Men det går inte att jämföra med att bli våldtagen, och tvingad till sex mot ens vilja. Blir väldigt, väldigt upprörd över att du skriver som du gör.

            Otrohet är ett moraliskt brott iofs.

            För MIG har det varit likställt med det, jag har varit med om båda. Full förståelse för att det inte är så för alla men i mitt eget fall har det varit så. Jag har blivit fysiskt och psykiskt misshandlat i en relation också och otroheten slog ändå hårdare än det (olika relationer). Alla reagerar olika och det jag vill få fram är att otrohet verkligen kan förstöra livet för människor på samma sätt som en våldtäkt kan och att man därför inte kan ”vifta bort” det som något som inte är så farligt och som alla gör typ.

            Båda sakerna är fullständigt vidriga.

              Tycker inte man kan argumentera så.

              ”För mig var det värre när min hamster dog än mitt barn dog”.
              Ja det kanske det var, men man kan fan inte gå runt och likställa en hamsters död med att ett barn dör.
              Tänk då när någons barn dör.
              ”Jag vet hur det känns, min hamster har dött”.
              Våldtäkt är värre. Hur det än var för dig. Punkt slut.

                Förstår helt att folk tycker att det är värre. Men precis som du tycker det jag säger är stötande så tycker jag det är stötande att otrohet ska förminskas till något som händer som inte är så farligt typ. Jag ville berätta den andra sidan där det faktiskt förstör liv.

                Sen är din liknelse i mina ögon inte alls rimlig, jag skrev ju i början att objektivt sett så är givetvis mord och våldtäkt värre. Men att det är det objektivt betyder inte att det subjektivt för alla utsatta är på samma sätt. Och jag har väl lika mycket rätt till min upplevelse som andra våldtäktsoffer eller andra utsatta för otrohet?

                Jag tycker mord och våldtäkt rent objektivt självklart är värre. Men i min personliga situation har otrohet varit värre än allt annat jag varit utsatt för och det finns fler än mig som känner så. Därför tycker jag det är fruktansvärt att folk ser det som sånt som händer. Däremot tycker jag själv inte att man i en diskussion om otrohet ens behöver ta upp och jämföra med ex våldtäkt eftersom det inte har något med diskussionen att göra (menar alltså att om det finns någon som argumenterar kring otrohet med hjälp av våldtäkt, mord etc så tycker jag också att det är konstigt)

      Att inte ångra sig kan betyda att ditt förhållande inte är rätt. Även om du fortfarande älskar honom så är det kanske inte på ett förhållandesätt.

      Du är uppenbarligen en fullständigt känslokall människa som inte bryr dig överhuvudtaget om din man. Fy fan vad vidrigt. Stackars honom som lever med dig och att du utsätter honom för det värsta man kan göra mot sin respektive.

      Jag ser att du fått riktigt idiotiska svar på den här. Som att du skulle vara empatilös eller psykiskt sjuk. Dom kan gå och vila sin moralpanik någon annanstans. Ingenting är svartvitt här i världen.

      Såhär tänker jag. Det är ju något som inte stämmer. Du reflekterar över att du inte känner något = sunt beteende. Osunt hade varit om livet fortgick utan att du faktiskt mentaliserade runt ditt känsloliv och jag utgår från att du vanligtvis har ett fungerande samvete i och med att du undrar var det tagit vägen och varför. Det finns en uttryck ”en galen människa reflekterar inte över sin galenskap”. Dvs funderar du över huruvida du är galen eller inte, är du med stor sannolikhet inte galen.

      Om du berättar för honom, han och du vill vara i relationen och han skulle gå med på det är parterapi en bra väg att gå. Om inte, skilj dig och gå en sväng i terapi på egen hand för att investera i dig själv.

      Tror snarare funderingar på varför du helt plötsligt är kapabel till otrohet utan känslor inblandat i det kommer att tära på din självbild. Från ”det är något jag aldrig skulle göra” till ”det här är alltså jag nu”. Det är ju uppenbarligen en handling du utfört för att något i relationen inte står rätt till.

        Ja, ETT uttryck… inte en utryck. Heh.

          Ett så klokt svar!

          Ts jag var i samma situation som du. Efter en tid och mycket tankar insåg jag att mina känslor för mannen inte riktigt fanns där längre, vilket jag också berättat för honom.
          Jag mår dåligt över att såra mannen, att gå bakom hans rygg, men jag ångrar inte att jag hade sex med en annan. Den andra gav mig något och fick mig att känna på ett sätt som jag inte längre känt hos min man och det öppnade verkligen mina ögon.

      Ok kan det vara så att din man är en skit och du därför inte har ångest?

    Hur träffar man någon i dagens samhälle? Jag vet verkligen inte. Jag är 33 år och jag vill bara ha sex med en person jag tycker väldigt mycket om. Men alla appar som finns tycks bara vara fixerade vid sex och jag vet inte. Är jag dömd till att inte träffa någon?

      Jag vet inte hur man gör…

      Jag träffade min man via tinder för fem år sedan. Tycker helt klart du ska välja bort dem som anspelar på sex. Då det inte verkar vata vad du söker efter. Sen börja dejta folk. Svårt att veta hur personen är via en textkonversation. Eller ens telefonsamtal. Så ge de du tror är seriösa en chans. Träffas bara på restaurang/fik/bibliotek osv. ( kanske inte är perfekt i corona-tider). Men ta inte hem folk. Är det viktigt med intressanta samtal, liknande intressen och hobbys. Så leta efter det.. var noga med dina gränser. Hemma blir det ibland för mysigt och för nära för att det ska kännas bekvämt. ( iaf för mig). Jag var bestämt med att den nästa jag träffade skulle vara pappan till mina barn. Dvs helt olik ifrån mina tidigare killar.

        När jag hade Tinder för ett tag sedan så pratade jag med en person som verkade extremt seriös. Han var väldigt på och ville träffas och när jag gav förslag på när visade det sig att han var hung up på sitt ex.

          Den har jag med varit med om. Flera gånger.. det är verkligen en dealbreaker. De måste vara över sitt gamla, absolut!

          Det finns många rötägg på Tinder, men finns också många bra. Du får leta vidare 🙂

    Era knäppaste historier om situationer på jobb, jobbiga föräldrar eller galna svärföräldrar. Både roliga och historier som skapar diskussion/är provocerande. Låt oss skratta och gråta denna lördag!

    Inkommer strax med mina egna erfarenhet också 🙂

      Mina svärföräldrar har två dobermannhundar som är väldigt keliga och gärna sitter med i tv-soffan. Jag, sambon och hans föräldrar satt och kollade på film en kväll och jag klappade samtidigt på hundarna. Plötsligt när jag klappar känner jag att ”oj, vad konstig pälsen var”. Jag tittar bort från tv:n och inser att jag suttit och klappat på svärmors arm. Hon hade en svart lite lurvig kofta på sig.

      Som tur var så hade jag lärt känna dom ordentligt så jag behövde inte skämmas lika mycket. Väldigt roligt att tänka tillbaka på nu i efterhand ?

    Hur mycket har inte Hanna Scchcöönberg redigerat sin röv på senaste bilden?
    Hon har NOLL former på alla andra bilder ??‍♀️

      Det tycker jag inte. Röven ser likadan ut som på andra bilder – platt (jag har också platt röv).

        Verkligen inte. Till och med ena låret är redigera väldigt mycket större. Hon är superbening på alla andra bilder.

        Om det är en platt röv, så har du inte en platt röv.

      Pinsam människa. Har väl insett att Eric bara dejtat tjejer med kurvor och får komplex. ?

        Hon behöver inte ha komplex, tycker att hon både snygg och sexig.

        Hej Nicole!

    Min pojkvän lämnade mig för jag inte hade lust att ha sex med honom… har levt med en narcissist flera år och blivit hjärntvättad

      Good riddance!

      Den pojken kommer vara besviken i många år framöver. Att han lämnade en fin kvinna pga sexbrist och inse att det är vanligt med sexbrist om man har en oempatiskt omoget rövhål till partner

    Är det någon som gjort konisering utan att veta att man varit gravid? Alltså verkligen precis i början så inte ens ett test visar positivt. Jag har höggradiga cellförändringar och ska göra en konisering på onsdag. Har varit väldigt ängslig och deppig sen jag fick reda på cellförändringar så det är något jag bara vill få gjort så snabbt som möjligt….

    Jag har en bebis på 8 månader och borde vara lycklig.
    Men jag är så jävla olycklig och känner mig så ensam i mitt förhållande. Min sambo är missbrukare (kommer förmodligen att åka på behandlingshem)
    Han sitter bara med mobilen och lägger sig mellan 19-21 på kvällarna.
    Vi har inget som helst som liknar romantik och värme oss emellan.

    Jag önskar att vi tog promenader med vagnen, planerade framtiden och åt middagar tillsammans. Men till och med där känner jag mig ensam. Han äter på 2 minuter och lämnar sen bordet.

    Snälla säg att jag inte är ensam om att vara olycklig i ett förhållande. Jag vill såklart inte att andra ska må dåligt men jag behöver känna mig mindre ensam i min situation,

      Jag är rätt säker på att du inte är ensam om att leva i ett dåligt förhållande.

      Vad gör att du vill stanna kvar i relationen? Av det du skriver låter det som du själv känner det är dags att lämna!

        Vad är det som du sambo missbrukar? När ska han isf åka på behandling?
        Jag tänker att du inte kan ha det såhär. Låter tufft. Beroende är ju dock en sjukdom och han mår väl inte bra. Men oavsett är det upp till dig om du orkar vänta på att han ska ta tag idet.
        Ett alternativ är ju faktiskt att bryta nu och överväga det igen om han genomför wn lyckad behandling.
        Men ditt barn ska inte behöva växa upp I missbruk och med en olycklig mamma.

      Jag vill bara ge dig en kram. och en lägenhet där du och din bebis kan få vara tillsammans utan att behöva bry er om någon annan.
      Kan du och vill du ta dig därifrån? Tror du att det blir bättre än vad ni har nu?

      Varför stannar du? Han missbrukar och verkar inte intresserad av dig eller sitt barn. Just nu slösar du sv ditt liv på någon som inte ger något tillbaka utan tar bara energi. Du har ingen skyldighet att fortsätta leva ihop med en sådan person. Eftersom ditt barns pappa inte klarar av att sluta missbruka och ta sitt ansvar i att ert barn ska få växa upp i ett kärleksfullt hem utan missbruk så måste du göra det. Det finns ingen anledning att stanna i en dålig relation. Ju längre du stannar i den desto längre tid tar det innan du kan må bra igen, desto längre tid tar det innan du kan vara i en kärleksfull relation med någon annan

      Undrar också vad din sambo missbrukar och hur det påverkar honom? Hur vet du att han ska på behandlingshem? Om ni bor under Sanna tak och han missbrukar är det ju ingen bra miljö för ert barn. Du förtjänar bättre! Även om han åker på behandlingshem är det ingen garanti att han blir nykter/drogfri. Han kommer förmodligen behöva jobba med detta länge.

      Skit i dina egna känslor och tänk på barnet. Vill du att ditt barn ska växa upp med en missbrukare? Som är där ena dagen men inte andra? Sov lovar guld och gröna skogar men försvinner i en månad? Avsluta det och ta kontakt med familjerätten för barnets skullm som sagt, dina känslor spelar ingen toll när ni har barn tilsammans. Det är barnets liv som är det viktigaste.

      Sådär kan du inte ha det. Han är din sambo och kanske barnets far men tillför inget till dig just nu. Det låter tufft men du behöver kanske lämna honom en tid. Låt han ordna upp sitt och sluta ta dig för given. Om ni är menade för varandra kommer han tillbaka. Du kan inte fortsätta i nåt kärlekslöst och bara bli olycklig. Jag tror inte han kommer ändra sig utan att nåt drastiskt händer som göt att han måste inse vad som är viktigt i livet. Och vara rädd om dig! Att vara ensam i tvåsamhetär nog den värsta ensamheten. Du förtjänar omtanke, uppmärksamhet och kärlek varje dag. Du är inte ensam med det finns bättre. Vänj dig inte att acceptera det dåliga.

    Hej allihopa.
    Jag har jobbat och i viss mån hängt i samma kretsar som en kille i 5 år. Vi har legat flera gånger, nyktert och onyktert. Varje gång vi ses i jobb (alltså nyktert) och ute på krogen (onyktert) så är han på som FAN. Alltså inte bara lite utan nästan på gränsen till ”jobbigt på”. Han vill ses, umgås, hänga och typ nästan mysa lite (även på jobbet).

    Men han hör ALDRIG av sig. Vi har varandras nummer, snap, alla sociala medier osv. Men det är alltid knäpptyst mellan gångerna vi ses. Då är han aspå.

    Jag blir tokig på detta och förstår inte?? Egentligen borde man ju bara fokusera på annat och absolut inte lägga nån tid på detta, men nu är man ju tyvärr människa och vore intressant om någon har en teori? Om han nu är så j’vla intresserad som han verkar när vi ses i jobb, varför hör man aldrig av sig at all? Alltså menar inte att han ska ringa och prata i femtio år, men dra en snap? Han hör inte av sig varken nyktert eller onyktert. Är vissa människor så eller är han bara inte intresserad (troligen), men varför är han då så in i helvete på så fort vi ses?

      Jag tänker att det borde finnas de som är intresserade men som inte hör av sig så ofta men tyvärr så så har jag bara erfarenhet av den andra sorten. Dvs att de som inte hör av sig mellan att man ses tyvärr inte är så intresserade.
      Har du frågat honom någon gång varför han inte messar eller snapar mellan gångerna ni ses?

        Det har jag tagit upp några gånger, men samtidigt känns det ju alltid desperat?
        ”Varför hör du inte av dig till mig”. Svaret jag fått är ibland lite flummiga, ibland typ ”jag är inte sån som hör av mig”

        Jag ska tillägga att jag försöker höra av mig också. När jag hör av mig får jag oftast korta svar, och jag tänker inte jaga.

        Men om han nu är ointresserad då behöver han inte vara på mig heller när vi ses, tänker jag, för det gör mig fan irriterad. Det har jag faktiskt sagt, ”sluta vara på mig om du ändå inte ska höra av dig” och då lägger han typ huvudet på sne och säger att han ska bli bättre på att höra av sig

          Han vill ligga? Förlåt men.. jag fattar inte ibland hur man kan tro att en kille som inte visar intresse är intresserad.

            Fast har jag sagt att jag tror att han är intresserad? Nej, jag skriver att jag tror att han inte är det, och fattar då inte varför han är på mig när vi ses?

            Om han vill knulla är det väl bättre att höra av sig när han är på cafeét 03 en lördag än att klänga på mig en måndag kl 10 på kontoret?

              ”eller är han bara inte intresserad (troligen), men varför är han då så in i helvete på så fort vi ses?”

              Jag uppfattade också det som att du tror att det finns en möjlighet att han är intresserad av dig. Men mitt svar är också: han vill ligga. Till och med kl 10 på en måndag

              Han kanske vet att han inte får ligga om han är så uppenbar att han hör av sig kl 03 en lördag istället för kontoret

                Fast han får väl inte ligga om han aldrig hör av sig och bokar en liggträff? Eller tror han att vi ska ligga på kontoret? Vi ligger ju inte längre (har inte legat på 1 år) och det hade vi ju gjort om han hört av sig?

          Skaffa standards

      Vi tjejer måste sluta lägga så mycket tid på att analysera och försöka förstå män. Fråga rakt ut eller släpp det

      Detta är mycket enkelt att ta reda på om du verkligen vill.
      Bara säg åt honom att ringa dig i morgon när han är så På… Gör han inte det så vet du att det är din uppenbarelse som tander hans nedre skalle och det är den han tänker med. Inget fel i detta men då vet du.

      Annars är ni ju som två personer i ett väglöst rike, när ni ses igen blir det ofta på samma väg liksom.

      Han har andra han raggar på utöver dig och tar den som är närmast till hands. Rätt typiskt beteende hos charmiga karismatiska men egocentrerade personer, dvs väldigt på och uppvaktande för att sedan gå upp i rök. /Hobbypsykologen

        Tror fan du kan ha jävligt rätt

    Har en kvinna i min närhet som beter sig mycket obehagligt. Hon är psykiskt sjuk på något sätt. Pga boende/skolmiljö/situation/ekonomi kan jag ej komma undan henne. Hon är i min absoluta närhet. Hon ringer ständigt höljudda samtal till 112 när något inte är som hon vill. Till exempel anmälde hon att min tjejkompis kliade sig under tröjan när hon råkade se, som sexuellt ofredande. Hon håller sig i samma miljöer som jag och mina vänner(obs hon har inte valt ut mig som sitt enda offer så ingen stalker på så sätt) och står och observerar. Sen kliver hon in, anklagar någon för att tafsa/ofreda/stirra på henne och ringer polisen. Hon ringer flera samtal vissa dagar och pratar högljutt med polisen och hör henne berätta väldigt personliga saker som om polisen kände henne väldigt väl i samma svep som hon försöker anmäla någon för att ha stirrat på henne. Antar att polisen måste känna till henne och inte ta anmälningarna seriöst? Hon kommer ibland och lämnar gåvor till mig (typ teckningar hon gjort, små kort, småprylar) som jag inte vill ha och försöker säga nej till men hon insisterar och kan stå utanför min dörr i väntan på att jag ska ta emot gåvan. Tog emot en teckning i början för flera månader sen när jag inte fattade, men då kom hon tillbaks 2 dagar senare och hatade mig och ville ha tillbaks den och jag var inte värd den osv så vill absolut inte ta emot något mer. Hon fick ett utbrott där hon krossade en spegel här om dagen vilket gjorde mig jävligt oroad. Hur ska jag hantera detta? Försöker ha så lite kontakt som möjligt men hon tar kontakt och jag är tvungen att dela miljö med henne ett ganska bra tag till.

      Men du kan väl välja att inte umgås med henne? Bara sluta bjuda med henne?

        Men hade det varit så lätt hade jag ju bara gjort det, vi är inte vänner, hon är allvarligt instabil men vi bor kollektivt och delar på vissa utrymmen

          Åh nej stackare. Har du någonstans du akut kan flytta? Sova på någons soffa? Hade verkligen gjort allt för att kunna dra, men förstår att det inte är så lätt. Tänk vad många som är för sjuka för att klara sig själva men är för friska för att tillhöra psykiatrin. ?

            Ja, så hemskt, och det måste det ju vara för henne med så hon hade ju behövt hjälp av något slag 🙁 Har flyttat långt från min familj och hemstad för att plugga här så de enda jag känner är liksom i samma situation, jobbigt

      Googla emotionellt instabil personlighetsstörning

      Förstår inte riktigt om ni måste vara nära pga skolan eller boende, men om ni ”bara” är grannar kan man kanske dra det med hyresvärden.

      Jag skulle ha pratat med polisen själv och bett om råd för hur jag ska hantera situationen. Hon verkar inte må bra och skulle nog behöva hjälp.

        Fast du ringer väl inte polisen för att rådfråga hur du ska hantera en sån här situation? ?

      Du bör omedelbart kontakta den ansvariga för de ställen där ni måste mötas Hyresvärd/Chef/Arbetsgivare Etc och då påpeka att hennes labila projektioner åt alla håll har en mycket negativ och skadlig effekt på ditt liv.

      Du kan möjligen bli väldigt hatad när du insisterar på att slippa kontakten med henne, detta är också ett viktigt faktum du omedelbart ska ta upp med ansvariga för de verksamheter ni träffas i.

      Jag skulle gissa att hon lider av paranoid schizofreni av odiagnostiserad och därmed obehandlad art. Detta är inget du bör ta upp med henne utan du kan ta med de ansvariga i närheten. Gör det så snart som möjligt, att springa runt med en så fundamental oro gör ingen något gott

        Tack för ditt svar…Har pratat med lärare och de säger att hon får stöd av dem, att de ”hanterar det” och att hon ”är så” och försöker tona ned det, men det fortsätter ju bara och som sagt krossade hon bara här om dagen en spegel i ett av våra allmänna utrymmen under högljudda skrik… Känns jobbigt att hon kan ringa och ”anmäla” en för att man går förbi för nära henne eller liknande. Hon måste ju själv må skit också liksom. Vi pluggar och bor i anslutning på ett sätt så jag kan inte ”gå hem” från skiten utan bara jag ska ut och fixa något i köket så kan det bli möte.
        Personal har ju själva hört hennes telefonsamtal och sett saker hon förstört så fattar inte varför de inte agerar

          Här måste du nog INSISTERA mer
          Säg åt de ansvariga att DU inte KLARAR AV DET

          Ta dig ifrån den miljön så fort som det går, säg till de ansvariga att du måste bort från denna person. Även om du bor i ett fängelse så bör du kunna få vara säker där du vistas. Förstår du mig? Det finns anledning till oro och att vidta skyddsåtgärder så att du slipper denna person. Fråga de ansvariga om det är rimligt att du ska behöva känna denna stressen som du känner nu. Fråga dem om de skulle acceptera att bo/vistas i en sådan osäker miljö etc…

        Men man kan ju inte tvinga någon till vård, det är ju det. Hon kom tidigare och frågade utanför min stängda dörr om vi skulle basta, trevligt om vi hade varit vänner och så absolut men det kan verkligen svänga på 2 sekunder så det är stort nej till alla kontakt/umgåsförsök(tänk bastu, skulle aldrig göra det med henne för vill inte bli anklagad för något slags ofredande typ vilket hon skulle kunna vrida det till). Så hon kan verka trevlig och fungerande i korta stunder men sen tvärvänder det snabbt och när det gjort det är det väldigt tydligt att det inte står rätt till

          Kräv förflyttning eller liknande, säg till på skarpen att något måste göras.
          Säg att du inte Orkar med henne/situationen.

      Låter som ett skolboksexempel på en rättshaverist

      Jag skulle snarare be dig kontakta människans föräldrar för det där är inte normalt. Det låter som att hen inte är normalbegåvad.

    Någon mer som kommer bojkotta lets dance nu när Petra ska ta över som programledare? Stör mig så jävla mycket på hennes sätt att programleda att det kommer vara omöjligt att titta på programmet framöver..

      Det har jag gjort sedan det där programmet började sändas. Varför tittar ens folk på det där??

      Kan man lugnt säga. AVSKYR Petra Mede.

        Varför? ?

        Själv har jag samma känslor för inkvoterade Gina Dirawi.

      Det har ju varit omöjligt att se programmet ända sedan start. Varför vill man se det öht? Oavsett vem som leder det?
      Likaså dobido, så mycket bättre, nån på nåt slott osv.
      Nä, jag får klåda av sånt skräp!

      Ja, jag kommer välja annat att titta på, jag tål inte se Petra Mede. Så jobbig jävla person, hon är som en eldgaffel i mitt öga och jag byter kanal fort som fan när hon dyker upp.

        ?

      Har inget emot Petra Mede men Let’s Dance är ju sjukt tråkigt i sig.

    Parfymfråga! Mina vänner och jag är oense. Jag har alltid älskat doften white musk. Alltså sen jag var 13-14 år (är nu 35). Mina vänner hävdar att det är en tantdoft?!?! Nu får ni avgörande rösten. Är det en tantdoft? Snälla säg nej ?

      Ja

        ?
        När blir man tant då? 35? Jag vet att man kan ha vilken doft man vill, men jag vill inte lukta 30 år äldre än jag är ?

      Nej

      Min mormor hade den tills för några år sen då hon bytte till en mer ”modern” doft hehe.

        Haha mormor är alltså mer modern än vad jag är. Hjälp ??

      Är det inte tantdoften personifierad?

        Den och Lancome – Poeme.

      Mysk lukar ävkeltant!

        ??

      Tycker parfym luktar olika på varje person så om du gillar doften och tycker den passar dig så ska du definitivt fortsätta använda den!

      Ja

    Vad gör man om man har världens bästa kompis i allt men hon LJUGER väldigt mycket. Det är om smågrejer, främst för att hon ska se bättre ut (hon är rätt mesig så hon kan typ ljuga om att hon stått upp för någon). Ska man konfrontera när man vet sanningen? Eller ska man bara låta henne vara? Hon ljuger ju inte om allvarliga grejer lixom

      Äsch, låt henne vara. Om hon i övrigt är en fantastisk vän så ska du se att hon säkerligen mognar snart och slutar dra vita lögner.

        Du kan ju hinta lite snyggt att det låter så annorlunda mot hur hon är när hon är med dig? Typ, ”du som är så försiktig/snäll/mjuk, känner du verkligen att du behöver vara den som tar fajten?”

    Skulle ni säga att ni är en bra bilförare?
    Vad är det som gör er till en bra respektive dålig förare?

      Skulle säga att det som gör mig till en bra förare är att jag inte tvekar och håller avstånd till övningskörande. Det som gör mig till lite sämre är att jag kan bli irriterad på andra som just tvekar (exklusive såklart övningskörare) och att jag enligt min sambo har hög fart i rondeller hehe.

        Hoppas att du även håller avstånd till icke övningskörande då avstånd räddar liv i trafiken.

          Jajamensan, avstånd håller jag. Är väl mer att jag sitter och muttrar och svär över tveksamma förare.

      Tycker jag är en bra bilförare.
      Håller avstånd till andra, håller hastigheten (anpassar såklart efter väglag), tar för mig, tvekar inte och jag kan alla trafikregler inklusive den omdiskuterade högerregeln.

      Jag är nog sämst, faktiskt. Övningskör och är livrädd jämt. Får pulsökning av i princip allt. Kommer aldrig lyckas ?

        Jag har varit där, totalt ointresserad av bilar också. Jag klarade det och är säker på att du kommer att göra det också ?

        Oj du borde verkligen inte sitta bakom ratten

          Hahaha ”ok”. Slutar övningsköra direkt på grund av din kommentar ditt troll ?

          Vilket jävla skitsnack. Hur ska man ha möjligheten att bli bra på något om man aldrig får träna?
          Är det något som den här personen behöver så är det mängdträning och att sitta så mycket som möjligt bakom ratten

          Det är väl därför man övningskör, för att lära sig?

        Om du verkligen vill ta körkort så övningskör tills den känslan försvinner!
        Jag säger det här med välvilja tro det eller ej, men det livrädda förare och osäkra förare är vad som kan orsakar olyckor.

        Ingen är bäst på något så länge de övar.
        Men den där känslan av att vara livrädd borde gå över rätt så snart. Det kanske är en idé att byta handledare?
        För en bra handledare ser till så att du behåller lugnet, tar allt försiktigt och ser till att du inte utsätts för situationer du inte är redo för.
        Så att du inte lyckas har inte bara med dig att göra, utan mycket kan faktiskt läggas på handledaren.

        Mitt tips är att ta det lugnt. Känner du att pulsen ökar, börja tänk extra mycket på andningen och sänk tempot. Säg också till din handledare vad du känner så kan denne guida dig ut ur situationen. Det är inte heller hela världen om man hoppar tillbaka ett snäpp. Om pulsen ökar av att köra mitt inne i stan, åk därifrån och kör i lugna villaområden. Ökar pulsen av motorvägar, kör av och kör på landsvägar istället.

          Tack för din fina och välformulerade kommentar ❤️ Jag övningskör på en skola i city (Sthlm). Är precis i början av utbildningen och behöver mängdträning helt klart

            Vi har alla varit där 😉
            Men om du precis är i början så är det inte alls så konstigt att du är rädd!
            Att vara rädd är dessutom väldigt normalt och naturligt. Man är konstig om man inte känner rädsla första perioden. Och ja, mängdträning behöver alla i början för att komma över den där tröskeln.

            Det där kommer gå strålande för dig och om några år kommer du kunna ge samma tips till någon annan som kommer vara i samma situation som du är i nu 😉

      Jag är en bra bilförare på det sättet att jag håller hastigheten betydligt bättre än gemene man (där jag bor iaf). Ibland kan jag parkera som en kratta dock.

        Såg precis dina bilder. Wow wow wow, vad du är duktig. ?? Jobbar du som fotograf?

          Tack snälla, vad glad jag blir! Nej, jag har det bara som hobby ?

      Jag tycker att jag är en väldigt bra bilförare. Jag planerar min körning, håller avstånd, kan alla regler, visar hänsyn men är ändå bra på att ta plats och jag har snabb reaktionsförmåga.
      Det jag har problem med är att jag ibland får fruktansvärd road rage på alla som inte kör som jag. Blodtrycket är ofta väldigt högt när jag kör och det är trafik runt omkring.

        Håller med anonym. Grymt fina bilder
        Wow. Så fantastiskt fina!!

      Jag är absolut en bra bilförare. Jag följer trafiken, håller avstånd, blinkar.
      Sen skulle nog många anse att jag är en idiot också, men den här stan verkar ha sina egna trafikregler så jag blir väl idioten i deras ögon när jag kör som man ska. T.ex något som den här stan är EXTREMT dåliga på är att blinka i rondeller.

    Är det någon som kan mycket om olika hundraser?
    Jag är väldigt sugen på att skaffa en sällskapshund men tycker att det är så svårt att välja en hund som passar.
    Jag vill ha en mellanstor hund med lättskött päls. Kommer att kunna ha hunden med mig om dagarna på jobbet så den kommer sällan att vara ensam. Hunden får gärna vara tillgiven och lugn när den är inomhus (inte för social så att den måste hälsa på alla som kommer). Inte skälla särskilt mycket.

      Mitt tips till dig är att titta på de raser som är listade i rasgrupp 9 på SKK:s hemsida. Dessa raser är särskilt anpassade för att vara sällskapshundar.

        Tack, har redan kollat där och inte hittat någon som riktigt faller mig i smaken. Mest småhundar eller väldigt mycket päls 🙂

          Om du väljer en hund från någon av de andra rasgrupperna kommer du behöva tänka om gällande ditt hundägande då hundar utanför gruppen för sällskapshundar kräver så mycket mer än att bara ”hänga med”

            Jag har förstått det. Är ju en aktiv människa så är ute i skogen en del, men blir mest på helgerna då jag bor inne i stan. Så kanske att det kan funka med en terrier eller något annat? Men jag vill ju inte vara en egoist heller, lika viktigt att hunden som jag mår bra.

              Arbetande hundar behöver mental stimulans och nöjer sig inte med att hänga i skogen på helgerna. Terrier är arbetande hundar och behöver aktivering VARJE DAG

              Det är faktiskt inte så svart vitt det där med aktivering som vissa skriver här. Har tex erfarenhet av Shetland sheepdog som är en arbetande ras men de funkar utmärkt med normal ”hänga med”-stimulans. Leta bara upp en individ ur passande linjer, dvs företrädesvis utställningslinjer snarare än lovande agilitylinjer. Och säg till uppfödaren vad du söker så kan han/hon se om någon av valparna passar bättre för dina önskemål än de andra. Många sheltie-ägare vittnar också om att kravet på aktivitet hänger lite ihop med vad man faktiskt vänjer hunden vid. Vänjer man dem vid att det hela tiden händer något och är fartfyllt och mycket aktivitet så kommer de bli som små vältränade elitidrottare och kräva denna stimulans och aktivitet för att få utlopp för den energinivå man vant dem vid. Lägger man ribban lägre så anpassar sig hunden utan att det måste vara menligt för dem. Har även sett detta hos chihuahua som ingår i grupp 9 sällskapshundar att de som aktiveras mycket blir som elitidrottare med abstinens och denna ras har ju inget utpräglat aktiveringskrav utöver det Basic som en levande individ kräver.

              Annars skulle ju ingen kunna ha en golden tex men det är en vanlig familjehund som får trava med utan att det inverkar menligt på dem. Cocker spaniel likaså. Tax är ju även vanligt osv osv.

              Tips är att gå med i olika rasgrupper på Facebook. Sök på ”pudel” eller ”cocker spaniel” osv och fråga medlemmarna hur de upplever rasen.

                Tack för ett fint svar <3

      ”inte för social så att den måste hälsa på alla som kommer”

      Det är upp till ägaren att lära sin hund att den inte behöver hälsa på alla som kommer.

        Absolut, men det finns ju samtidigt vissa raser som är betydligt mer nyfikna och benägna på att hälsa på allt och alla.

      Låter som att en golden skulle passa dig bra. Glada och sociala ja men det går ju att lära hunden att den inte ska hälsa på alla (oavsett ras). Väluppfostrade hundar är sällsynt men uppskattat av alla.

        Skulle inte rekommendera en retriver till någon som efterfrågar en sällskapshund

          Golden är den mest populära familjehunden vi har, det är inte pga den aktiveras så fasligt i barnfamiljer…

          Har du haft en retriever? De är klumpiga stora håriga gullklimpar som bär gåvor i form av skor, sockor, leksaker, okokta ägg och brödbitar till dig sekunden du konmer hem. Ger du dem nog mental och fysisk stimulans så är de fina sällskapshundar. Men jag förstår, snobbar med fina rashundar är bättre än alla andra nybörjare och vet mest och kan mest. Bättre att arbetande och aporterande hundar kommer till jägare och hamnar utomhus i hundgård 90÷ av derasliv.

            Fats har inte Golden extremt mycket pälsvård vissa delar av året? När det är fällning?

      Eurasier! En liten hund i stor kropp och bryr sig inte särskilt mycket om andra hundar eller människor.

    Hallå jurister!
    Har en 90% avslutad juristutbildning men åkte på utmattning och blev känslig för stress. Är väl okej idag men inte jätteuthållig. Är det ens värt att avsluta utbildningen? Jag siktar inte på höjdarjobb utan vill bara ha ett vanligt jobb inom området. Finns det vanliga jobb för vanliga människor på området? Jag är ingen övermänniska, bara vanlig och vill jobba men jag vill inte dö på kuppen. Ska jag bara skita i det?

      Klart du inte ska skita i det. Även om det tar fem år till, så försök… heja dig! Du klarar det.

        Ja det är ju toppen att ha en examen men jag tänker om det ens är hållbart? Vet inte om jag pallar fem år studiehets till, och hoppas det är bättre att jobba men risken är ju att det inte är det.? Jag kanske borde satsa på något lättare? Har tänkt i flera år att min juristdröm krossades i och med den långvariga utmattningen men aldrig velat släppa det helt. Försöker hitta en balans mellan vad jag drömmer om och vad som är realistiskt.

      Nej, det ska du absolut inte! Finns många juristjobb som inte är så hetsiga. Myndighetsjurister t.ex. arbetar vanliga kontorstider.

        Men hur är det att jobba som myndighetsjurist i allmänhet, och i synnerhet – jobbar de ändå inte ihjäl sig dessa myndighetsjurister, fast på kontorstid så att säga?
        Funderar på om jag ska byta bransch till något som inte är så präglat av prestige osv.

          Nej, det tror jag inte att de gör, åtminstone inte alltid. Har själv jobbat på statlig myndighet och våra jurister såg inte särskilt jagade ut.

          Sedan är det väl inte fem års studiehets du har kvar, utan snarare någon enstaka termin, eller?

            Då kanske det kan vara något. Jag trivs med tanken på myndighetsjobb.

            Nej det är uppsats plus lite kompletteringar så knappt två terminer.

      Kan också känna att jag behöver träffa någon som jag kan bolla mina möjligheter (och begränsningar!) med. Alltså någon som kan reda ut tankarna jag har kring fullföljandet av denna utbildning, mina rädslor för hur det är att arbeta med juridik ur hälsoperspektiv, andra utbildningar som jag är väldigt nyfiken på och känner mig dragen till men som innebär att jag ”byter liv” dvs levnadsstandard och framtidsutsikter osv, samt alternativet att bara jobba med anything och jobba mig upp därifrån dvs inte plugga mer. Måste rulla igång mitt liv men är osäker på alla riktningar. Vem bollar man detta med? Inte psykolog väl? Men jag vill att hälsoaspekten ska beaktas.

        Livscoach/hälsocoach?

        Jag är/var i en väldigt liknande sits. Gått 8/9 terminer men kunde inte skriva klart examensarbetet pga depression/utmattning. Jag bestämde mig för att börja jobba istället för att jag kände att jag verkligen inte orkade plugga eller hade disciplinen till det just då. Fick jobb på en storbank med antipengatvätt och tyckte det var rätt intressant. Väldigt chill, jobba på bank är rätt gött, ingen övertid (om jag inte ville själv), halvdag innan röd dag och ändå relativt relevant som jurist. Flyttade dock till London för ca två år sen och jobbar idag på ett finansiellt institut, började inom antipengatvätt och är idag chef (gick väldigt fort). Älskar mitt jobb idag. Klarade mig utan examen (har såklart berättat för alla arbetsgivare).

        Förstår att det måste vara sjukt jobbigt för dig att ha det här hängandes över dig. Tycker du ska känna efter vad du vill och klarar av att göra. Inte vad föräldrar/vänner/”vad som förväntas”. Orkar du? Om du ger det ett ärligt försök nu, tror du på riktigt att du skulle klara av det? Om ja, skulle du mår sämre vid slutet? Om nej, tror du det skulle kunna ses ett alternativ att plugga något annat mer chill under tiden? Eller kanske jobba istället? Antingen så som jag och börja bygga en karriär eller kanske med något tillfälligt för att ha ett syfte, tjäna pengar, bygga en rutin, må bättre?

        Vill du prata med någon kan du alltid ringa studievägledaren eller kursföreståndaren för programmet, de vill ju att folk tar examen för att deras statisk ser bättre ut då så de kan hjälpa dig att lägga upp en plan. Sen är jag alltid positiv till att prata med en psykolog, tycker alla vuxna borde göra det någon gång i livet för jag tror på riktigt det hjälper en att växa som människa. Det hjälpte mig oerhört mycket när jag var deprimerad.

        Du kan lösa det här. Det kommer gå bra. Det krävs lite jobb, men det går, jag lovar. Jag vet, kunde varit jag som skrev din kommentar. (Förlåt för lång text men kände igen mig så mycket.)

          Jag är så tacksam för att just du var här ikväll och kunna svara mig. Det känns värdefullt att någon som känner igen sig i min situation kan dela med sig av en så peppande story som din.❤️

          Hur gammal var du när du avbröt studierna och istället började jobba?
          Jag har varit inne på samma sak, att jag har ju gjort allt obligatoriskt med godkänt resultat så egentligen är jag ju jurist tycker jag, men utan papper på det. Jag är ju inte värdelös på arbetsmarknaden bara för att jag inte gjort uppsatsen. Men jag tycker det är svårt att veta ändå om jag borde skriva den eller bara rulla igång mitt liv mer jobb direkt istället så det börjar röra på sig i alla fall.

          Hur har du lagt fram till arbetsgivarna att du inte tog examen? Hur har de bemött dig när du berättade det?

          Jag avbröt också under uppsatsen för att istället jobba. Inte för att jag orkade men jag var tvungen att lösa det ekonomiska. Men jag blev istället mer utmattad och till slut sjukskriven och det tog flera år från mig. Jag får lite ålderspanik nu då jag börjar bli ”gammal”. Inte gammal-gammal , men livet borde vara igång nu.

          Jag har haft kontakt med studievägledaren flera gånger under åren men jag känner att jag får massor av icke-svar eller copy paste svar på något helt annat än det jag frågade om. Får verkligen ingen studievägledning så det har känts väldigt vilset.? Får mer hjälp av dig här haha.

          Angående psykologer är jag bekväm att prata med dem, men tvekar om just dessa frågeställningar är något de kommer hjälpa mig med. Har tänkt ge det en chans, bara för att få ur mig lite av mina oroliga tankar kring alla alternativ, men inte kommit till skott än.

          Enormt tack för dina peppande ord! Jag tar en print av din kommentar så jag kan återgå till den och läsa när det känns som uppförsbacken är för brant. Underbart att höra hur det har ordnat sig så bra för dig. Kram! ?

            Aw, ja jag vet ju hur det är och hade önskat att någon fanns där för mig när jag inte visste vad jag skulle göra (förlorade många vänner när jag var deprimerad och mina föräldrar förstod inte riktigt).

            Jag gick jurist mellan 2010 – 2014, sen tog jag en paus för att plugga annat i ett år, sen var jag aktiv inom studentvärlden ett år, och då drabbades jag av depression och utmattning. (ganska lätt att känna igen mig nu om man känner mig men YOLO). Sen försökte jag skriva i en termin men eftersom jag knappt orkade gå upp ur sängen så gick det ju inte jättebra och sen hade jag ett halvår när jag sökte jobb och samtidigt tänkte att jag skulle kunna skriva klart fortfarande men liksom orkade inte. Så jag var runt 25-26 däromkring. Är snart 29 nu.

            Jag resonerade på samma sätt som du, jag har ju klarat utbildningen, att skriva en examensuppsats är ju ett läromoment förvisso men liksom jag lär mig inte massa nytt, jag ska bara bevisa att jag kan allt. Du är absolut inte värdelös på arbetsmarknaden. Särskilt inte om du kan visa att du har andra typer av färdigheter, utöver din utbildning. När jag sökte jobb så skrev jag bara ”juristprogrammet 2010-2014” på mitt CV och sen förklarade jag på intervjun hur det låg till. Jag la fram det som att jag var sjuk, tog en paus och sen ville börja jobba. Arbetsgivaren får ju inte riktigt fråga mer om vad för typ av sjuk du var etc, så det är ett ganska bekvämt sätt att lägga fram det på som inte genererar så mycket följdfrågor.

            Ah, ajdå. Inte bra att studevägledaren inte hjälper. Det borde de verkligen göra. Om du redan börjat en gång, känner du dig bekväm med att kontakta handledaren du hade då? Tror du hen skulle kunna vara ett bra stöd? Eller amanuens kanske? Eller kanske någon utanför programmet på ditt universitet? Ligger ju i deras intresse att du avslutar din utbildning så de borde verkligen anstränga sig.

            Lämnar min email i hemsidelänken om du vill höra av dig mer, jag hjälper gärna till om du vill prata mer även om jag inte är någon kvalificderad psykolog hehe.

              Vet inte om det funkade där med emailen, men det är ellabellaswe@gmail.com iallafall.

              Vår tidslinje och erfarenheter är kusligt lika haha! Jag är bara några få år äldre men har haft samma erfarenhet av att föräldrar inte förstod, att jag försökte jobba och skriva uppsatsen parallellt men kom aldrig till skott osv.

              Jag har varit i kontakt med handledaren för några år sen och jag fick väl viss hjälp men det känns mer som hjälpen på uni var anpassad för folk med en rak linje i sin utveckling. När det blev lite mer invecklat och faktiskt behövde individanpassad guidning så räckte inte de där copy paste svaren till. Jag känner att de har inte tid. När jag träffat advokater som sagt att jag kan mejla dem och få lite hjälp med uppsatsen har jag sen inte fått svar. Jag förstår att ingen har tid men jag behöver verkligen hjälp med detta.

              Stort tack för din hjälp i alla fall! Det var väldigt värdefullt för mig. Och jag sparar din e-postadress.??

            Du är grymt duktig som har lärt känna dina gränser och varningssignaler för när det blir för mycket, det är inte alla människor som gjort det när de är så unga. Det är klart man kan se det som en fördel att du har en färdig jur.kand examen, kanske kan du försöka skriva klart uppsatsen när du nu kämpat så tappert i alla andra år. Jag pluggar själv juridik och känner också av pressen och hetsen du talar om. Jag försöker tänka att det inte finns någon poäng med att tävla med klasskompisar etc eftersom vi alla vill till olika arbetsplatser.

            Det finns definitivt mer ”chill” juristjobb som inte är lika prestigefulla och krävande som stora advokatbyråer och t.ex åklagare. Jurister behövs överallt i samhället, även på myndigheter t.ex som inte uttryckligen arbetar med juridik, likaså med kommuner. Som jurist kommer du alltid hitta ett jobb, särskilt om du är villig att se brett. Examen underlättar nog när du i början av karriären söker jobb, sen brukar man ju mer gå på erfarenhet. Kan garantera dig att arbetet hittills inte varit förgäves, många tycker också att det är roligare att jobba med juridik än att plugga det.

            Hejar på dig, du klarar det!!

              Tack för dina stöttande ord!

              Vad är det för juristjobb som inte uttryckligen handlar om juridik? Jag är villig att tänka brett men vet inte ens vad det är jag då letar efter. Under utbildningen var det enda som promotades advokat, åklagare, bolagsjurist och inom domstol. Vad är det för andra jobb man kan ta? Kommer ihåg när man fick hem kataloger med reklam från alla byråer och sånt då var det tio sidor humanjuridik, två sidor domstol och 150 sidor affärsjuridik. Jag vet ingenting utanför detta.

    Hej!

    Någon som haft lätt skolios som barn utan att göra något åt detta och märkt av större åkommor som vuxen? Jag tillhör en av dom och måste ta tag i att boka tid hos VC för en remiss till ortoped men har inte haft lust.. känner dock av mer och mer hur stel jag blir i ena sidan av ryggen och hur ont jag börjar få.. kan man göra övningar osv? Tips tack

    Varför är vissa alias röda och andra svarta? Hittar verkligen ingen logik i det. ?

      Har man en länk till en webbplats blir namnet rött.

        Tack för svar. Då kan jag sluta klia mig i huvudet nu.

    Era bästa tips för att klara av grupparbeten på universitetet?

      Struktur, dela upp så mkt som möjligt, jobba enskilt, träffas, se om ngt behöver arbetas om, sätt en som faktiskt kan skriva på att sätta ihop skiten. Grupparbeten är värdelöst.

      Jag är inne på mitt tredje år av att vara mamma i grupparbeten haha. Det behövs någon som bokar tid när alla kan höras, se till så att uppdelningen blir rimlig, skapa Google docs, skicka zoom-länkar, se till så att alla frågor i uppgiften faktiskt blir besvarad, att formalia blir korrekt i skrivna arbeten. Försök se till att någon tar den rollen så går det säkert bra.

    Hur påverkade blir ni av sommar/vinter tid?
    Glöm inte att ställa tillbaks tiden i natt.

      Jag blir helt mosig i typ en vecka. Man tror att man vinner på det nu men det resulterar bara i att man går och lägger sig alldeles för sent den första tiden och därmed är helt död om mornarna.

        Haha folk som påstår sig bli ”jetlaggade” av en timmes skillnad?? vilken bs

          Inte alls ditt pucko!

          Innan barn höll jag med dig. Då märkte jag inte av det. Men när man har en unge som vaknar mellan 5-6 och nu vaknar 4-5 och man måste ställa om barnet och sig själv i nån vecka eller två så känns det lite.

      Inte alls.

      Sommartid är onödigt för i norr är det ljust 24/7. Normaltid är normaltid och bör vara normalt. Vi borde seoarera halva sverige, norrbotten och västerbotten osv så kan stockholm och skåne ha sin egna lilla trudelutt. För politikerna är bara huvudstadsplacerade och INGEN, har norrland eller norrbotten/lappland i tanke när de bestämmer regler.

    Jag är ständigt förstoppad sedan några veckor : ( Endast Dulcolax hjälper, men det ska man ju inte ta under en längre tid. Prövat plommon, psylliumfrö, Movicol och Inolaxol – hjälper inte. Andra tips?

      Inte för att vara partypooper (?) men plötslig förstoppning kan vara nåt allvarligt bakomliggande. Ringa vårdguiden en sväng är nog bra.

      Fet mat, linfrö, mkt olja.

        Tack för tipset! Ska testa att öka mängden olja : )

      Mjuk salt-lakrits lr ett par askar Läkerol brukar få igång magen för mig. Så jädra skönt när det lättar sen ju?

      Dricker du ordentligt med vatten om dagarna? Rör du på dig? Fibrer i kosten? Och det allra viktigaste: dricker du kaffe på morgonen? Det sätter fart på tarmarna ska du se.

        Jag går ca 15000 steg om dagen, men någon annan träning har det inte blivit iofs det senaste. Äter i princip bara grönsaker, baljväxter, frukt och fisk sedan detta problem uppstod.
        Ska testa tipset med kaffe!

      Fiberrik mat?

      Pursennid ex-lax. Tabletter man sväljer. Jag tycker de ger mindre biverkningar är dulco som jag blir illamående av. De har annat verksamt ämne så det kanske är bra att varva dem? Har för övrigt hört att det inte egentligen är dåligt att ta dessa preparat en längre tid som man sa förr. Vet inte om det stämmer dock.

      Annars är magnesium effektivt. Köp på hälsokosten. Life har bra. Se till att det är magnesiumcitrat eller magnesiumoxid, de är bäst mot förstoppning. Särkilt den förstnämnda. Det ska inte vara någon tillvänjningsrisk på dem, och inte dåligt för tarmen som de ovan nämnda tabletterna.

        Tack! ?? Ska testa det.

    Jag har haft Covid-19 (testad)och är inte återställd ännu. Jag var sjuk i våras i över en månad och jag har fortfarande en enorm trötthet och ledvärk och smaken har inte riktigt kommit tillbaka. Vill inte ha om det och är rädd att bli smittad igen. Hade antikroppar i juni jag var sjuk april/maj

    Sprang ett långpass igår och idag har min träningsvärk i låren blivit värre och värre ju längre dagen gått. Dag två brukar vara värst, finns det något jag kan göra för att lindra träningsvärken idag redan? Och imorgon när den kommer vara värre än nu??

      Rör på dig lätt, promenader/lätt jogg, så får du blodcirkulation och kroppen får hjälp att återhämta sig snabbare!

        Tog en promenad i morse och gick sen lite på stan (endast till ett folktomt café så jag utsatte mig inte för stora coronarisker) ska ta en promenad imorgon, tänkte även försöka komma iväg och simma om jag hinner. Vet du, eller någon annan, hur säkert det är att simma i dessa tider?

          Mycket vätska!!

            I bassängen?

          Jag har varit och simmat i min lokala simhall under Corona. Har valt att vara där tidigt på morgonen och då har det varit lite folk så inte svår att hålla avstånd vare sig i bassäng eller omklädningsrum.

    Har impingement (nervinklämning) och frozen shoulder. Har åkt fram och tillbaka inom vården.. verkar som jag bara ska härda ut och ta Alvedon/Ipren när jag ska sova. Ortopeden säger att jag ska stretcha min axel medan sjukgymnasten säger att jag ska bara öva min rörlighet..någon som har tips mer än att hoppas att det går över inom 1-2 år?? Bor i Göteborg. Kanske någon som vet ett bra ställe där man blir hjälpt??

      Har du provat kiropraktor?

      Ryggakuten.se
      In och boka en tid med detsamma, de har mottagningar över hela stan i Gbg.

      Hamnade hos Kiropraktorerna Frölunda genom knäskadekliniken.se och fick diagnos på mitt knä och behandling som ingen sjukgymnast jag besökt innan kunnat göra. Kanske är de lika bra på din typ av skada.

      Recensionerna på Google säger olika dock, många som klagar på att det är dyrt och att besöken är korta och behandlingar som inte hjälper, men jag har inte upplevt att det varit några problem där i alla fall. Dyrt, ja, men det är det väl alltid hos en kiropraktor, inte som 100 spänn hos en sjukgymnast direkt.

    Så, vem har rabattkod från desenio den här veckan då?
    Och vad är den?

      30% när du handlar över 399:-, giltigt till 26/10 och behövs ingen kod.

    Hej! Jag behöver hjälp, min pojkvän är ett rövhål och jag vill lämna honom men jag tycker verkligen synd om honom? han fyller 38 om en vecka och vill ju ha barn och gifta sig och jag har insett att nej jag kan inte ge honom de. Jag älskar honom men vill inte vara med honom mer men när jag lämnar kommer han säga att jag svikit honom med giftemål och barn( vi har pratat lite om detta men inte mycket). Jag känner liksom att när jag lämnar så kommer han säga att jag slösat 2 år av hans liv till ingen framtid..

      Då svarar du att han ska vara glad att det bara blev 2 år och inte fler!

      Är han ett rövhål får han väl skylla sig själv!

      Män har ingen klocka som tickar iväg. De kan få barn tills de är 101 och flera dalmatiner år. Lämna honom, 2 år är ingenting. Bara en tillfällig fling.

    Anna Book
    Ljög hon om att hon hade covid 19?

      Zzzzz

    Vilken fantastisk bild på dig och vovven<3

    Grymt framträdande av Lisa Nilsson i Så ska det låta!!! ❤️❤️❤️

      Så mycket bättre va

      Benjamins låt var fantastisk den också tyckte jag

    Jag är ute efter en ny parfym och jag vill att den ska. lukta friskt och fräscht. Har tidigare använt mig av Marc Jacobs och dom från Clean men har tröttnat totalt på dom. Har sett att många verkar gilla dom från Byredo och själv har jag inte luktat på men är dom verkligen värd det priset? Asså snälla 1300:- för en parfym?
    Har ni tips på någon fräsch parfym?!

      Gillar Armani – sky & ocean. Escada – Joyful. Gillar när det luktar nyduschat.

        + D&G – l’imperatrice

    Skriver nog för sent så ingen kommer se mitt inlägg men gör ett försök iallafall.

    Jag har varit tillsammans med min sambo i 4 år. Vårat förhållande var väldigt stormigt första året men lugnade ner sig sen och var väldigt stabilt och bra. Nu har det övergått till nästan tråkigt och påfrestande. Han är arbetslös och spelar mest hela dagarna medan jag jobbar heltid. För det mesta måste jag be honom göra saker för att det ska hända något hemma (städa, diska, tvätta osv).

    Inser att om han inte skärper sig så kommer det inte att hålla, samtidigt är jag så sjukt ensam utan honom. Har verkligen inte en enda nära vän utan bara bekanta. Har försökt flera gånger att få nya vänner/bättre vänner men verkar inte vara så intressant att umgås med.

    Har nyligen fått upp kontakten med en gammal flört. Vi har kännt varandra i ca 15 år och flörtar till och från när båda varit singlar. Det känns så fel men samtidigt har jag inte känt mig så levande på länge! Vi har endast flörtat lite över text så det är inte så illa och jag tror inte det skulle kunna bli vi även om jag hade varit singel.

    Känner mig bara så förvirrad och jag har som sagt ingen att prata med. Snälla ge mig råd/tips/skäll/whatever!

      Hej.
      För en utomstående (iaf för mig) låter det inte som att du är vidare tillfredsställd med ditt liv eller förhållande. Det jag gjort i din situation (har varit där) är att tänka på hur kort livet är och hur mycket makt vi har över det bara vi tillåter oss.
      Jag har varit i fler än ett förhållande där jag dragit det absolut tyngsta lasset när det kommer till hemmet och det tog kol på mig varje gång. Jag lever hellre ensam och tar reda på min egen skit än efter en förvuxen bebis, livet är för kort och din tid är för värdefull ❤️
      När du lever ensam, Och även utan nära vänner så är chansen större att du ska hitta någon som faktiskt vill samma saker som du i livet och som respekterar dig och din tid. När du lever i ett dåligt förhållande är den dörren stängd eller leder till dåligt samvete över att du flirtar med andra.
      Och spela spel hela dagarna när man är arbetslös? Är det någon du vill leva med? Är det något du tycker är kul?
      Jag tycker att du ska våga tro på att livet vill dig väl och att något bättre väntar på dig 🙂
      I värsta fall slipper du iaf städa efter någon som verkar ta dig för givet.

      Testa vänd på det, hade du velat att han var ihop med dig pga slippa ensamhet? Känns inte schysst. Och har du pratat med honom? Säg som det är, du jobbar heltid och är trött på att behöva ordna hemma, så länge han är arb lös kan han lösa hemmet. När han får jobb delar ni upp det. Vem fan vill vara ihop med en vuxen som beter sig som ett barn.

      Din sambo är deprimerad. Många har färutfattaden meningarnom depression och tror man måstenvara ledsen 24/7 men så är inte fallet. Apati är vanligare. Inga känslor. Verklighetsflykt är vanligt! Bra att han spekar spel istället för att supa eller droga ner sig.dåligt självförtroende är vanligt. Han vågar inte söka jobb för vem vill ha en ”loser” = hans tankar. För en deprimerad så känns vardagliga sysslor för svåra. Bara att ta sig in i duschen är ett helt projekt. Bara att böja sig ner och plocka upp sina strumpor är jobbigt. Att han försöker få nya vänner är positivt, ett tecken för att komma ur det onda. Men sen känner han att han inte duger varför ta kontakt, han orkar inte umgås. För depression = apati till livet.

      Hur länge har han varit så här? Jag förstår att en ny flirt är lockande. Är din sambo värd att fightas för? Om du ställer krav på att han besöker vårdcentralen? Depression kan vara symtom på fysiska sjukdomar som järnbrist, hormoner eller seriösa sjukdomar som allt.

        Eller så är han bara en vanlig mansbebis!

    Beagle hundar avlade för sällskap finns det det? Det finns många hundar (de flesta?) som egentligen är till för jakt men det finns kennlar som avlar för sällskap eller utställning ändå. Finns det verkligen ingen fin sällskaplig snäll barnvänlig medel eller stor hund för oss (även andra raser) som inte vill ha miniatyrer, skälliga spetsar eller annat? Vi motionerar, skidor, skoter, pulkabackar, båt, springer på sommaren osv, hund springer lös och letar spår efter harar, tränar lydnad osv men sånt duger inte nu för tiden? Valet är isf en blandras?

      pudel!

      Går det inte att skaffa en sån ändå? Vi hade en tax, båda hans föräldrar var jakthundar. I vår tax fanns inte mycket som visade att han hade jakt i sig och han var en perfekt sällskapshund istället. Han skulle inte användas till jakt heller så det var bara bra för vår del.

    Någon som sett Bookens sons live (finns på youtube)? Reagerade på att han inte kan prata svenska. Varför vill man låta som om man kommer från orten? Mannen…bror…hela tiden. Dessutom säger han (detta var innan de flyttade) att de köpt ”värsta herrgården”. Vet inte om jag ska skratta eller gråta…

      Men jag han inte umgåtts mkt med folk i orten?

        Har* inte jag… 🙂

      Ungdomsgrej…

    Hörde av en säker källa ( vi har barn som umgås) att Anna Book inte alls har haft Corona, därför har dottern kunnat fortsätta vara i skolan och arbetat, lika så hennes pappa Roberto jobbar som vanligt, måste vara straffbart att utge sig för att ha Corona falskeligen

      Men vad skulle hon tjäna på att göra det? Hon fick ju jättemycket kritik för att hon varit hos frisören. De i sin tur fick ju avbokningar till följd och var tvungna att isolera sig i väntan på testsvar.

    Nu får vi ännu mer skatter, denna gång på kläder:

    https://www.dn.se/ekonomi/dyrare-paket-med-kemikalieskatten/

    Kanske är för sen nu och ingen ser detta, men måste bara dela med mig av gårdagens fruktansvärda ”dejt”. Eller dejt och dejt, han ställde in vår middagsreservation och bokade om det till drinkar med sina vänner där jag fick vara med på ett hörn. Aja, okej då tänkte jag tills jag kom till stället och han redan var svinpackad. Toppen. Han fortsatte med att referera till mig som ”f*ttan” inför hans vänner och drog även en lögn inför alla om att vi hade haft sex (vi har alltså inte det).

    Dejten kulminerade sedan i att han och hans vänner lämnade stället medan jag var på toaletten (kan tillägga att jag på toaletten hade beslutat mig för att lämna stället). ”Tur” för mig så hade han i alla fall betalat notan. Jag ringde honom för att se om han verkligen hade dragit eller om de hade bytt bord eller så. Ja, otroligt naivt av mig haha. Fick ett skrattande svar att han inte ”pallade med” mig längre. Därefter skickade han även ett sms om hur han inte orkar med mig, men med en fråga om vi ska ses igen. Kan tillägga att han har trånat efter mig i ett halvår och att han bara för tre dagar sedan frågat om jag dejtar andra och sagt att han vill ses exklusivt … ”Kul” kväll haha! Kan tillägga att han inte har bett om ursäkt såsom han tidigare har gjort när han har uttryckt sig klumpigt, men han har stalkat mig på instagram story sedan dess.

    Någon annan med en hemsk dejt som kan få mig att skratta bort denna förnedrande kväll?

      Men gud! Vilken mardröm. BLOCKA HONOM

      Detta var ju katastrofalt från början till slut, lider med dig. Vilken tragisk jävla man. Hade tappat det om någon refererat till mig som fittan, usch. Finner knappt ord alltså! Hoppas du tar så stort avstånd som bara möjligt från honom.

      OM han hör av sig igen. Be honom fara så långt han bara kan.

        Eller ännu bättre. Be honom förklara sig, ställ honom mot väggen och be honom argumentera varför han tror att du vill se honom igen. Och fråga honom vad han skulle tycka om någon gav honom samma behandling.
        Och viktigaste av allt, berätta alla sätt han sårade dig på och kräv en ursäkt.

    Önskar ett inlägg om alla influenser som just nu delar ut en 10% rabatt kod som ger extra rabatt på den redan pågående rean på Bubbleroom. Testat flera olikas koder men ingen fungerar för mig. Janemarina, ellinorbjurström, fler finns under #bubbleroomstyle

      Testa BEN1020, den har jag fått via jobbet 🙂

        Tack men den tog bara bort den befintliga rabatten. Står att det skall gälla på hela sortimentet så tycker bara det är fult gjort

    Min sambo jobbar på sjukhus (inte inom vården) och gick till jobbet dunderförkyld. Så jävla smart… och så blir han sur för att jag påpekar hur idiotiskt det är.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.