Och jag har svårt att med ord beskriva glädjen jag känner av att ORKA leka med mina barn. Dra dem upp för backen. Skotta snö till deras snöborg utan att få ont i fogarna. Klättra, klänga och leka. Är värt varenda timme på gymmet när resultatet är detta. Mer liv, liksom! // Underbara Clara
”Att orka leka i snön med sina barn. Mer liv, liksom!” måste nog vara ett av de bästa resultaten jag någonsin hört någon uttala av sin träning.
Ingen smal eller vikthets utan bara ”lekhets”. 🙂
Jag tränar för att försöka vara så smärtfri som möjligt.
Och för att kunna gå långa skogspromenader med Selma, samtidigt som långa skogspromenader hjälper mig att vara smärtfri.
En go cirkel helt enkelt, det där.
Och för att se mina enorma triceps spela under huden, i lysrörens sken, men det talar vi tyst om 😉
Varför tränar du?
Föregående inlägg 
För att bli smal, snygg och lite starkare..
Sen vore det en upplevelse att få tävla i fitness.
?
Spännande, fitness kräver verkligen pannben med maten- hade inte jag fixat
Nej det är väl som med de flesta sporter. Mycket att räkna på kalorier och näringsinnehåll för att optimera prestation. Men har man viljan så går allt.
Absolut, man måste vara motiverad
Samma! Tränar för att hålla vikten och ta hand om min hälsa. Men skulle inte nödvändigtvis säga att jag är smal, musklerna har gjort mig större än vad jag var när jag började träna. Snarare tränad än smal om jag skulle beskriva mig själv.
Kommer BÖRJA träna (igen) pga samma anledning. Är annars så svag. Men har extremt lätt för att bygga muskler och av någon anledning gör det att jag skjuter upp startdatum ? typ ähh, ser ändå klara resultat efter bara två veckor, börjar nästa vecka….?
Jag tycker det är roligt och det är ett bra sätt att rensa skallen att lyfta tungt. Längtar tills gymmen öppnar igen, de där stängda pga c19 här
Här också, och jag längtar också efter att det öppnar igen! Även om det går att göra övningar hemma, är det långt ifrån samma sak.
Tränar för både den fysiska och psykiska hälsan (kroppen blir påfylld med endorfiner när man håller igång). Sedan får det förstås konsekvenser för utseendet också ? det är så klart trevligt. Men jag är inte heller smal, utan tränad, som någon skrev ?
Jag tränar inte men tänkte börja 2021 (klassiskt nyårslöfte). Inte på gym dock eftersom gym ger mig ångest. Men tänkte vara ute! Pga måste bli stark i kroppen så jag håller. Jag vill orka mer! Orka springa snabbt, orka jobba (lär behöva jobba i 40 år till). Rätt o slätt för att kroppen måste få må bra.
Testa utegym! Bästa som hänt mig.
+1 på utegym alltså! Mitt är ett sånt med stockar. Så gött att bara hugga i och lyfta och få det gjort.
Kettlebells måste väl ändå vara snäppet bättre än utegym 🙂
Jättebra idé att vara ute. Så började jag också, med promenader ? sedan leder det ena till det andra, vips går du på gym eller deltar i gruppass. Det är dessutom bra med variation ?
Jag älskar Friskis’ gruppträning men tyvärr har jag fryst mitt kort pga coronan.
Är tyvärr inte bra på att träna hemma utan trivs att träna med andra – får energi av en bra ledare & bra musik.
Längtar till att allt ska bli normalt.
Gå upp i vikt ?
En blandning av allt. För att bibehålla min styrka jag tränat upp de senaste åren, för att hålla mig smal (SUE ME) och för att jag mår så himla bra av det.
Paow har alltså lagt till en story på insta där det är något hemtest (?) och är lycklig över att hon är 27år utan könssjukdom..
ähum.. har svårt att tro att det testet täcker alla könssjukdomar som finns för det första.
Och för det andra , hon kan inte må så bra va?
Det är ju bra att hon är fri från könssjukdomar, men är inte det liksom…normen? Använder man kondom är ju risken att smittas väldigt liten.
Be safe, kids.
Kondon skyddar (inte helt såklart) mot Klamydia, hiv och liknande. Men INTE mot herpes eller annan ren kontaktsmitta.
Man räknar med att minst 25% av Sveriges vuxna har herpes, ligger ofta latent.
Lärde mig det av min bästa vän som fick reda på det den hårda vägen och blev smittad av sin allra första pojkvän :/
Det där testet kollar väl inte hpv? Det går väl bara att testa fr livmodertappen och kan förorsaka livmoderhalscancer om det lämnas obehandlat.
Geniun fråga: Är det vanligt att ha haft en könssjukdom? Har aldrig haft en och vet bara om typ 2 kompisar som haft. Men hur vanligt är det egentligen? Har ni haft?
Om du inte har oskyddat sex med någon så är det ganska ovanligt. Jag vet en kompis fru som ”bara fick det”. Jag är skeptisk ?
Men har du oskyddat sex så är det inte jättevanligt.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/statistik-a-o/sjukdomsstatistik/klamydiainfektion/
Haft en gång, klamydia när jag var typ 15.
(Kan också vara små blåsor men de blir till sår ? Och sitter de fel så kan de bli skitstora ?)
Oj! Skrev på fel sorry haha
Fick munherpes på fiffi av mitt ex. Vi va tillsammans då, men han hade fått en miniblåsa som han inte kände av förrän efteråt och baam.
Så kondom skyddar inte mot alla sjukdomar tyvärr ? Herpes gör nåt fruktansvärt ont. Stora öppna sår ?
(Kan också vara små blåsor men de blir till sår ? Och sitter de fel så kan de bli skitstora ?)
Oooch dessutom fick jag inte utslag förrän 6 månader efter. Och läkaren sa att jag har blivit smittad, men killen jag låg med efter har ett hormon som framkallar herpesen, annars hade det kunnat ligga kvar i kroppen.
Men ja, kondom skyddar inte mot allt ??
…meeen använd kondom ändå alltså ?
Är det samma Anonym som skriver alla kommentarer? ??
Har det också, blir bättre med tiden jag lovar!
Jag fick kondylom efter ett år ihop med min kille. Han hade ett utbrott i början av vårat förhållande (han hade haft det tidigare och så kom det tillbaks) och sen tog det ett år innan det bröt ut hos mig. Låg såklart inte när han hade synliga vårtor men blev ändå smittad.
Är 27, haft 2 st, klamydia o mycoplasma (inte många känner till den men kan rekommendera att testa för den är väldigt vanlig nuförtiden men går ej under smittskyddslagen därav ingen statistik på hur förekommande, enligt vissa snart ikapp klamydia)
Legat med runt 15 pers oskyddat vissa engångs vissa flertalet gånger
Har även gjort 2 aborter, påverkade mig inte psykiskt som tur är men helvete vad ont det gjorde, värsta smärtan jag upplevt o då har jag ändå opererat brösten två gånger samt haft diverse infektioner här och där
Vet inte vad jag ville säga med denna kommentaren riktigt, men typ:
Ha ej sex utan kondom eller utan att va säker på att partnern är ren. Det är inte värt det, fattar jag nu i efterhand.
Synd att förnuftet checkar ut när kåtheten sätter in (för mig, har problem med impulskontrollen) Nu hoppas jag att mediciner o terapi ska hjälpa mig att inte trilla dit igen. Pray for me. Skämt åsido.
Magen blir KAOS av upprepade antibiotikabehandlingar. Jag fick även äggledarinflammation av klamydian. Det blev 20 dagars antibiotika totalt, två sorter. men ja. Jag har lärt mig att sexberoende/sexuellt självskadebeteende är very real
Summan av kardemumman:
Aborter o könssjukdomar är förjävligt!
Va inte en idiot som jag (om du är psykiskt sjuk som jag o inte beter dig idiotiskt med flit, utan av sjukdomen, sök hjälp. )
Jag har nu kroniska smärtor o underlivsproblem. (Vet ej om det är relaterat eller om allt är psykologiskt)
Mvh
En vilsen människa med borderline, depression, add, ångestsyndrom, ocd.
Ja det var jätterandom kommentar. Jag är uttråkad. Ni som orkade läsa, tack för tålamodet.
❤️
För att min kropp och mitt sinne mår bäst när jag får ta i ordenligt ett par gånger i veckan på gymmet.
Man ska inte underskatta fysisk aktivitets inverkan på välbefinnandet.
Jag går inte på gym, men vi har olika vikter hemma. Lyfter regelbundet för att undvika nack/ryggont. Sen så går jag överallt så jag håller mig igång på det sättet, går ut o springer när jag känner för det.
Absolut är det för att orka leka med ungen, men även för att må bättre på alla sätt. Jag har problem med ångest och depression och brutal PMS, så att röra på mig är som en extra medicin liksom.
Vikten bryr jag mig inte om.
För att vara en drägligare sambo, för att minska på oro och ångest, för att det känns bra att orka och vara stark, för att jag vet att det är bra för mig på alla sätt in the long run.
För att bli piggare och må bättre i kroppen. Mindre ont, rensa huvudet. För att jag tycker om att känna mig stark. För att det (inte alltid dock) är roligt.
För att det ska göras. Kroppen ska (och mår bäst av att) tränas. ??
Hahaha.
? Kroppen mår bäst av att tränas och röra på sig. Vi är inte skapta att sitta stilla framför datorer.
Reagerad på ”ska”. Som att det var en lag. ?
Det är en rekommendation då det inte finns en lag än ?
Tja, en naturlag 🙂
För att hålla mig smidig och ung så länge som möjligt. Orka med saker i livet oavsett om det är fysiska eller psykiska utmaningar.
Haha ja för det är ju vanligt att man slutar åldras.
Inte direkt det som skrevs, men ok.
Muskelmassa, koordination och smidighet gör jättestor skillnad i åldrande! Finns massor av forskning som visar hur stor skillnad det gör!
Man kan ju åldras på bättre eller sämre sätt 😉
För att det är skönt, får mig att må bättre i både kropp och knopp, samt att jag förhoppningsvis slipper de problem med kroppen som min mormor lider av.
Jag tycker bäst om att lyfta tungt och grisa ordentligt på gymmet, men pga Covid har jag börjat springa istället. Utomhus. Är fortfarande långsam som attan, men det börjar kännas kul att springa.
Kunde varit jag som skrivit det ? har också börjat springa ”på riktigt” nu under covid, har alltid varit en renodlad gymråtta men det känns SÅ KUL. Längtar såklart tillbaka till vikterna men känslan som löpningen ger en är verkligen helt magisk.
Ja löpning är underbart, har också börjat ordentligt nu, varit skadad under lång tid men kroppen verkar hålla och förhoppningsvis kan jag äntligen satsa på att genomföra Göteborgsvarvet nästa år.?
Vad kul! Heja! Jag (15.28) har också börjat fundera på ett lopp under 2021, vi får se vart det landar, är ingen tävlingsmänniska men man kan ju försöka tävla mot sig själv bara ?
Ja det tycker jag att du ska! Jag är tävlingsmänniska, men har jättesvårt för att springa samtidigt med andra för jag blir arg när jag inte är bäst. Men jag var varit skadad i två år så nu är målet endast att genomföra lopp och springa hela tiden så jag måste tvinga mig själv att inte vilja vara bäst (vilket jag ju såklart ändå inte är då jag inte är en professionell löpare). Ser varje lopp som ännu ett träningspass bara och springer enbart lopp där man får medalj, annars känns det ”onödigt” att betala för att springa, haha?
Jag harvar fortfarande på med mina få kilometer, haha. Mitt enda mål är att kanske kunna springa 5 kilometer vid påsk, men vet helt ärligt inte hur realistiskt det är 😛 men vi kämpar på 🙂
Klart du klarar. Ha som mål att öka 1 km i månaden. Jag började med att öka avståndet typ var tredje gång jag var ute och till slut blev 4 km standard istället för 3, sen gjorde jag samma sak igen och till slut var 5km ingen match och sen fortsatte hag så. Bara att köra på!
Helt klart realistiskt! Ska själv köra ogång med Couch to 5K (C25K) som är upplagt på 12 veckors gradvis ökande löpning för att kunna springa ca 5 km. Och påsk är ju ca 13-14 veckor bort! Har gjort det förut och det funkar alldeles utmärkt ?
För att min hjärntrötthet mår bättre.
Svår balansgång, blir även trött i huvudet av att träna, så för mycket ger mer trötthet och för lite- ger mer trötthet …..
Vill du berätta mer? Lider också av hjärntrötthet och försöker få till bra balans i träningen. Har du några tips?
Nja inget roligare tips än att skynda långsamt.
Börja lågt och öka, det är viktigt att hitta balansen i tiden som avsätts för träning kontra nyttan den gör.
T ex, stressar du för att få till träning kommer det ge bakslag i trötthet. Enkelt förklarat.
En kort promenad kan ibland vara vad man mäktar med, vissa med hjärntrötthet är helt slut efter en dusch – så känn in hur din kropp reagerar.
Kram kram
Tack! ❤
Började träna för att jag drömmer om synliga biceps osv (så svårt att få som tjej, eller krävs MKT träning och bra mat) men idag skulle jag säga att 75% är för psyke och 25% för utseende. Har fått en hyfsat musklig, stark kropp, men träningen håller mig från nedstämdhet så livsviktigt för mig nu. Småbarnsförälder så den är ett andningshål där jag bara ägnar mig åt mig själv.
Jag använder också träningen som ett legitimt ’andningshål’ i vardagen ? Så skönt med egentid, har aldrig tränat så mycket som efter jag fick barn ?
För att se bra ut naken ?resten är en bonus
Suck.
Varför suck?
Är det en synd att se bra ut naken?
Min rygg och axlar är helt klart mer estetiskt tilltalande för mig när jag köttar på tungt!!
Jobbigt med någon som är ärlig?
God fortsättning ?
Sluta hyckla.
Jag vill också vara snygg naken. Det är väl ingen som har en önskan om att känns sig ful? Sen vad snygg är för en är ju individuellt.
Nä men man kan ju va obrydd/likgiltig över det.
Tur att människor är olika. Kul värld om alla var som dig själv ?
Huh?
Jag bara menar att det finns mer än att tycka man är fin eller ful. Jag är tyvärr
inte obrydd men tror folk skulle må bättre av att vara det.
Okej. Jag är Iaf inte obrydd över det men det vore ju skönt ?
Är det bara jag som mår bra fysiskt och psykiskt, inte har ont nånstans och orkar saker utan att träna? Är inte så ung heller (36). Menar inte som skryt. Har dock ett ganska rörligt jobb. Säger inte emot att det säkert är bra att träna men mår inte dåligt utan liksom.
Jag mår inte direkt dåligt utan träning men jag mår mycket bättre med. Sen är det ju en herrans massa fördelar för kroppen på lång sikt. Bara för man inte har ont i exempelvis ryggen nu kan man ju få det om man inte ser till att ha en stark sådan.
Man måste ha tränat själv för att förstå skillnaden. Jag har alltid varit smal, fick ordentlig extra ork sedan jag började äta nyttigt, men känner en så enorm skillnad i kroppen sedan jag började gymma och bygga muskler! Det syns knappt, jag är lika smal som tidigare, men min kropp är stark på ett helt annat sätt än tidigare!
Men jag är rätt stark nu också. Men kanske skulle va ännu starkare, piggare och så om jag tränade? ? Men är nöjd som det är liksom.
Nä, jag å! Jag tänker ofta på det när folk ska ”försvara” sitt tränande (som de ju såklart inte ska behöva göra) och uppger att de måste hålla div. krämpor i schack, för att orka leka med sina barn osv. MÅNGA verkar leva med massa smärta, och vad är det för vilda barn de har när träning krävs för att orka leka med dem?
Kontorsjobb kanske? Sen är man ju olika, en del har mer otur med sånt i livet.
Jag var som er tills jag blev gravid och fick foglossning. Innan dess hade jag ALDRIG haft en smärta i kroppen, på sin höjd huvudvärk någon gång per år. Men foglossningen var vidrig och från v.20 var jag sjukskriven på heltid. Trots rehabträning efter förlossning så kände jag fortfarande av den ett år senare. Nu barn nummer två har jag fortfarande känningar efter 1,5 år men den här gången har jag inte heller orkar träna/kört rehab så jag får lite skylla mig själv. Behöver ta tag i det.
Jobbigt. Skönt att jag aldrig kommer va gravid!
Antingen har skulle du må bättre av att träna man vet inte vad man saknar..
Eller så rör du dig så mycket i vardagen och på jobbet att du får alla positiva effekter redan där.
Säkert, men det duger som det är liksom.
Saknar inget ?
Är också 30+ och märker ingen skillnad i mående när jag hatar tränat jämfört med inte tränat. Kanske därför det går i perioder. Obs längre perioder än att träna januari ut! Men nej, har tyvärr inte upplevt de där enorma förbättringarna i energi eller psykiskt mående men då mår jag alltså helt bra och är smärtfri även utan träning. Har också aktivt jobb och är allmänt aktiv. Kan dock tänka mig att det blir viktigare med tiden och borde kanske börja träna ordentligt igen. Det faktum att så många har ont eller mår dåligt utan träning måste bero på att många liv lätt blir väldigt inaktiva utan träning för tränings skull: stillasittande jobb, bil till jobbet, städ och trädgårdshjälp etc. När man cyklar snabbt eller springer dit man ska och jobbar tungt så blir ju resultatet i stort sett det samma som med träning.
För att jag älskar det och vill hela tiden utvecklas och bli ännu bättre på min idrott.❤
Svara ärligt, hade du tränat om det gjorde dig tjock? Älskar du verkligen träningen i sig eller är det något annat som lockar?
Mollgan jag kan svara för jag är i samma sits som anonym: min idrott kommer med hög skaderisk. Jag tappar tånaglar. Har skadat båda meniskerna. Fått näsblod lårkaka blått öga och hjärnskakning. Svullna ben. Har aldrig fint fönat hår för det är antingen blött av svett eller dusch. Min sport är sexistisk och som kvinna får man gång på gång kämpa sig fram mot fördomar. Jag går upp 4.30 för att träna innan och efter jobbet. Det är dyrt. Mina bröst har försvunnit.
Jag gör det ändå för jag älskar det och den som älskar sinidrott förstår.
Haha har aldrig ens tänkt tanken men förmodligen för jag ÄLSKAR min idrott. Jag älskar känslan av att utvecklas, av att vinna och att kämpa. Älskar allt som har med den att göra.
Kan ju säga som så att min drömkropp är kroppen till en långdistanslöpare men min idrott kräver ben och rumpa. Nu har jag ju istället vältränade och muskulösa ben och rumpa så jag klagar inte, men ta t.ex de friidrottare som håller på med kastgrenar, de är inte pinnsmala men vältränade och förhoppningsvis älskar de det de håller på med. Någonstans vill jag tro att när man blir såpass duktig på sin idrott att den blir mer än en hobby man gör för att hålla igång kroppen, då spelar det nog ingen roll vilket resultat den har på kroppen.
Träna? Jag? I alla fall inte på gym. Jag tränar inte för att få en slank kropp eller bli snygg bara för att kroppen är smal (fram med kurvorna och lite extra fett!) utan jag tränar för att bli lugn och avslappnad samtidigt som jag behöver bygga upp styrkan på vissa ställen på min kropp eftersom jobbet som utvecklare är slitsamt. Så gör yoga varannan dag hemma ungefär en timme per gång och ska börja yogakurs nästa år.
Jag tränar inte alls.
Men jag rör på mig mycket för att inte inte ha ont av artrosen, och så tränar jag balansen med olika övningar.
Jag blev nerslagen för ett par år sedan och det gjorde att min balans är helt åt helvete. 🙁
Men jag skulle behöva ta mig ut på raska promenader för att få lite bättre kondition. Har inga ursäkter för att det inte blir av. Korkad helt enkelt.
Promenader är fantastiskt bra för hälsan om man inte kan träna i klassisk mening! 🙂 Blir roligare om man lyssnar på en bra podd eller musik under tiden också.
Du vet den där timmen när man bara gnäller över att det inte är ngt på tv (Ja, alltså om du är så gammeldags som jag och inte streamar) . Gå ut då. Bara gjört ❤
För att det här blivit lite av ett beroende att hela tiden utvecklas och orka lyfta tyngre! Är sån sjuk endorfinkick att lyfta tung. Och för att få en stund för mig själv utan barnen, för att kunna vara mitt bästa jag med barnen?️♀️
Tränar för att det är kul, en hobby som vilken som helst. Gillar en särskild typ av träningsform så det är det eller inget, tycker tex det är pisstråkigt att springa (önskar jag kunde lära mig gilla det) och fastnar verkligen inte för yoga. Men ser på träningen främst som en rolig hobby efter jobbet som vilken som helst, sen är det ju en bonus att man mår bättre av det också.
Jag hurtbullar mig så att min kropp ska orka bli gammal.
Fast just nu är gymkortet fryst.
Jag tränar för att må bra!
Tycker känslan av att vara stark är oslagbar! Alltid kul när man märker att man kan lyfta tyngre. Sen att man får köttigare bakdel och fastare armar är ett stort plus såklart. 🙂
Jag tränar inte, men promenerar vanligtvis mycket. Då rensar jag skallen, får frisk luft och blir av med stress och nervositet. Det är som en urladdning. Just nu kan jag inte promenera pga fotproblem och märker att jag blir grinig och irtiterad av det, känner mig som en instängd tiger.
Må bra fysiskt och psykiskt, vara stark, orka mer, se bra/bättre ut och leva längre!
Just nu går jag mycket promenader och håller på att gå ner i vikt för att så småningom kunna börja springa igen. Älskar att springa och längtar så mycket efter att kunna göra det igen. Jag känner mig verkligen som en fånge i min övervikt och den har verkligen varit en stor del till min depression det senaste året. Men nu så! 5 kg kvar tills jag når min målvikt där jag tänker börja springa så smått.
Man får inte kommentera andras kroppar. Helt rimligt. Men herregud så tröttsamt med dessa pekpinnar om man pratar om sin egen kropp och vill vara SMAL. Jag vill inte vara överviktig. Kan man få tillåtas det utan att nån hycklande DuktigtPetterPetra kommer med sin långa pekpinnefingrar.
Jag älskar att vara smal men det får man inte säga högt. Så jag säger det här ist ?
Det får man ju knappt säga här heller…
Hycklaren är du själv just nu. ”Jag vill inte vara överviktig” okej så det finns ingenting mellan smal och överviktig?
Jag tror inte ordet du söker här är hycklare…
???
För att må bra och bli på bra humör. Trodde inte att jag skulle ”bli” en löpare och springa på vintern. Nu längtar jag nästan till träningsdagen.
För att må bra, bli stark, rensa skallen, leva längre, bibehålla min kropp… Finns många anledningar. Älskar att vara aktiv och för mig är det både en hobby och något lika naturligt att göra varje dag som att tex borsta tänderna.
Kör allt möjligt: vanligt gymmande, springer i skogen, kickboxas, pilates och yoga. Dansade balett förr och saknar det ?
Sen jag började träna regelbundet och ofta så har mina hemska huvudvärksattacker som jag led så av försvunnit. Och magen fungerar som den ska och jag är sällan förstoppad. Om det beror på träningen vet jag inte men det skulle inte förvåna mig!
På tal om att träna, förlåt om det är för ot.
Gjorde ett kejsarsnitt för ca 2 år sedan och kan fortfarande inte springa utan att det känns konstigt i snittet, eller i livmodern eller vad det nu kan vara. Som att jag måste hålla emot det med ena handen för att det inte ska vara obehagligt och typ skumpa runt nåt där inne. Plus ett tryck neråt. Nån som har nån idé om vad det kan bero på?
Nått typ av brock kanske?
Jaa kanske, det är nog möjligt!
Det där ska du kolla upp – det ska inte kännas obehagligt. Det kan bero på många saker, men mest sannolikt är att dina magmuskler inte kan aktiveras så som de gjorde innan graviditeten. Man ska inte springa om det känns på det viset, kanske du kan hitta andra sätt att träna – som cykling, simning etc? Oavsett så ska du höra med en barnmorska/gyn, eller ännu bättre fråga på en mottagning som faktiskt kan sina saker, som Katarina Woxneruds ”Hela Kvinnans Klinik”. De är otroligt bra. Hoppas du får hjälp så att det känns bra igen att träna!
/utbildad MammaMage-tränare
Tack så mycket för svaret ❤️
Så hade jag! Undersöktes för allt (!) även bråck. Visade sig när jag gjorde ett till snitt att det var sammanväxningar i det gamla snittet. Ofarligt oxh inget ngn hade kunnat upptäcka utan att öppna magen, de togs bort och nu är känslan borta.
För att, precis som Clara, orka springa och leka med mina barn. Och för att få energi och endorfiner. 2020 må vara ett skitår men jag är så tacksam att jag vågade anlita en PT och utmana mig själv!
Kom på att jag tränar för att moffa vad jag vill också.
Och nej, det kan jag inte utan träning för då går jag sakta men säkert upp i vikt, och övervikt är INTE hälsosamt.
Men alltså.. det är ju själva vad du moffar i dig som är ohälsosamt.. övervikten är ju en konsekvens av det. Sen om du tränar bort den eller ej? Visst är det bra att träna men det utraderar liksom inte det dåliga du sätter i dig bara för att det inte sätter sig synligt på magen..
Både ja och nej alltså
Fett är inte det viktigaste, men inte heller oviktigt. Fett producerar hornomer som påverkar hela kroppen, så man vill ha lagom mängd 🙂
(För lite fuckar också upp kropppen)
VEM sa att det Jag moffar är dålig energi??
Jag gillar mat helt enkelt, har ALLTID varit väldigt aktiv, aldrig behövt banta eller tänka på energimängd- slutar jag vara aktiv så måste jag det. Sånt är livet.
Jag tränar också för att kunna moffa, men mer för att få upp aptiten. Har så himla liten och svag aptit annars och kan aldrig äta något gott för att jag blir mätt så snabbt. Två tuggor pizza, sen är det stopp. Då funkar träningen fint, för att kunna äta lite mer 🙂
(nej, det är inget medicinskt fel på mig. Jag är liten, bara)
Oj, jag är tvärtom! Efter ett ordentligt löppass har jag ingen aptit alls, och det dröjer länge innan jag kan äta normalt igen.
Så skönt att inte vara ensam om detta! Jag har aldrig hört någon annan som inte heller har aptit efter löpning.
Jag kan springa milen före frukostdags men sen gå hela dagen utan att äta.
Ibland, men det är inte alls ofta, kan jag dock vara hungrig och sugen på allt och jag kan vara hungrig 15 min efter en ordentlig måltid om jag sprungit innan och den känslan är rätt go när den väl kommer.
Åååh vad intressant aldrig hört att man får dålig aptit av löpning. För mig med bulimi I tonåren hjälper träning att få tillbaka normal aptit mat är så gott efter konditionsträning eller ett viktpass. Men tränar jag inte tappar jag aptiten.
Här är anledningen till att det är så jäkla najs att träna på semester! Så man är hungrig på god mat varje dag 🙂
Jag har löptränat regelbundet snart ett år. Mår bättre än vad jag någonsin kan minnas att jag har gjort ?.
Springer med min bror och barndomsvän och det är verkligen kul att vi kan dela detta intresse som mer har blivit en livsstil. Vi började ungefär samtidigt. Det är svårt att få männsikor som inte löper att förstå tjusningen med det.
Jag är beroende. Helt klart. Det är så jäkla häftigt att utmana sig själv hela tiden. Vi springer mest trail i skogen. Och ju värre förutsättningarna är som mörker och regn på rundorna. Desto stoltare är man när man är färdig. Men en solig dag I ett naturskönt spår eller skog är magiskt. Vi är överens om att vi har den bästa träningslokalen man kan tänka sig.
Vi kör 3 till 4 vändor i veckan med milen som norm men lägger på en halvmil till lite då och då.
Halvmaran är nästa delmål i början av nästa år och löpning uppe i fjällen till nästa sommar är med i planeringen.
Jag är som sagt i toppform både fysiskt och psykiskt och tänker att det bara kan bli bättre. Jag har ork och energi som räcker hela dagarna. Har 3 barn. Pluggar på heltid och är sambo. Är glad och tillfreds med livet. Sover gott om natten och tycker om mig själv som jag är. Vet inte om jag kan begära så mycket mer?
Kul att du hittat din grej
Hur kommer man upp i milen, på ett vettigt sätt? Har sprungit sedan i höstas med är fortfarande död efter 3 kilometer. Har tränat hela livet, men är nybörjare på löpning, så är egentligen inte våldsamt otränad eller överviktig. Långsam är jag också 🙁
Springer typ 3-4 gånger i veckan och promenerar alla andra dagar. Känner mig sämst.
tror du ska börja med att sänka dina krav, för träning ska vara roligt och glädjefyllt- ej ge ångest, då blir det en ond spiral. att du känner dig dålig varje gång för att du inte lyckas springa en mil och då blir omotiverad att ta dig ut osv. jag springer ofta men nästan aldrig milen, varför är just den som någon standard? kan springa 3,5 eller 8 km- vad kroppen är sugen på just den dagen. går efter feeling. ibland joggar jag långsamt och ibland går det snabbt. har aldrig pulsklocka eller något, utan ser först hur långt jag sprungit när jag är klar. för att behålla glädjen. testa du detsamma så kanske det tom blir milen en dag 🙂
Tack, det var klokt sagt 🙂 jag tror att vissa delar av min känsla ligger i att jag springer med min man, som är två meter lång och cirka 100% ben. Jag har lyft tungt i många år och vet att framsteg kräver tid och tålamod och inte är linjär. Ändå tror jag typ att jag ska vara bäst på att springa, omedelbart.
Orimligt.
Du är absolut inte sämst ❤. Så börja där. Ge dig en stort klapp på axeln och förstå att du är närmare än längre distans en 3 kilometer än vad du någonsin varit. Nästa gång du ger dig ut på en runda. Lägg till 500 meter. Du kommer orka. Och så ökar du successivt vecka för vecka. Rätt som det är har du sprunigt 4 km, 5 km osv.
Ett tips är att du antingen läser (eller lyssnar) på Anders Hansens bok; hjärnstark. Den gav mig motivationen till att ens börja med att löpträna ??♀️. Alla vra effekter som kommer just utav löpträning.
Håll i och håll ut. Du kommer att fixa det ?
Haha jag undrar också! Började löpträna på riktigt i augusti efter att ha varit skadad sen januari. Hade utövat min idrott litegrann under denna tiden dock, men inte alls mycket.
Mjukstartade med 2km och en gång i veckan utöver dagliga promenader och idrottsutövande. Efter några veckor blev det 3km, senare 5. Fortfarande bara en gång i veckan.
Sen efter ytterligare en tid gick 5km så bra att jag egentligen bara skulle se hur långt jag kunde springa utan att bli trött, stannade på 10km men hade kunnat springa lite till. Så skön känsla! Fel upplägg förmodligen, men det har fungerat fint för mig, något jag försökt förklara för den kille som skulle läxa upp mig när han tyckte min utveckling i spåret gick för snabbt.??
Jag tränar en gång i veckan hos fysioterapeut, då det enligt vårdcentralen är bättre än medicin mot depression. Tycker det är jätteroligt och så fort jag går därifrån så längtar jag till nästa besök. Önskar att jag hade motivation till att träna hemma för jag VET ju hur bra det känns efteråt, men hjärna och hjärta samarbetar inte alls utan det blir soffläge istället. Hade önskat att jag kunde ha ett hemmagym, ett rum där jag kan gå in och det inte finns något som stör utan det är bara jag och träningsgrejer. Då tror jag att min motivation hade ökat. Någon gång, kanske.. ☺️
För att det är roligt att röra på sig! Tycker verkligen det är kul medan jag håller på och kan verkligen längta efter att få springa, lyfta tungt, vandra långt, klättra eller vad det nu kan vara som jag ska göra den dagen.
Har inte tränat regelbundet på många år men har gått från att orka gå typ 300 meter förra året vid den här tiden till att orka gå ca 5km ? Jag är extremt nöjd att utmattningens värsta symtom börjat lätta.
Kör Padel, för att det är så satans kul, och för att få tävlingsmomentet, få aktivera vinnarinstinkten ?
Uhh, alla säger att det är kul. Jag tvivlar starkt på det men ska spela i veckan. Mot min vilja.?
Jo, du kommer tycka det är kul!!!
Förutsatt att dina medspelare inte börjar med att köra över dej totalt.
Det fina är att det är inte mer komplicerat än strandtennis, och när du blir lite varm i kläderna går det att spela med lite mer finess, placera bollen osv.
Jag är tennisspelare så bör inte ha problem med bollplacering mm?
Jag tränar inte överhuvudtaget, det är inget jag prioriterar just nu.
Samma här.
Vet att man borde men känns bara så trist att lägga ännu mer av den lilla tid man har på ett ännu ett tråkigt måste…
Yoga!
För att slippa ha ont i mitt knä! Skadade knät i en bilolycka 2010, opererade det 3 gånger men blev ändå inte bra. I våras tog jag återigen tag i det och träffade den bästa läkaren någonsin, han opererade det igen och hittade problemet! Igenom där träffade jag en grym sjukgymnast och sen skaffade jag en PT. Är nu äntligen efter 10 år smärtfri!
Sen har jag insett att det är så jävla roligt att lyfta tungt!! ????
Tipsa gärna om sjukgymnasten! (hoppas på stockholm…)
I vanliga fall för att det är kul, men senaste 1,5åren för rehabilitering efter en olycka…
Började träna på riktigt i år. Har ett diskbråck i bröstryggen som inte kan opereras och har ont hela jävla tiden. Läkaren menade att jag kunde prova yoga nu, då det ”knappast kan bli sämre” efter fem år av smärta. Började med det dagligen 6 månader och la sedan till styrketräning på det resten av året.
Jo, nu är det stor skillnad. Tycker egentligen inte om att träna men sen kan jag inte komma ihåg när jag senast hade migränanfall sedan jag la till styrketräning. Hade väl med spända muskler att göra, eller nåt. Smärtfri är man dock inte. Men det blev mer hanterbart nu. Så man kämpar på, trots att man tycker att det är tråkigt. Kul att känna sig stark för första gången i sitt liv iallafall! Men fasen vad man grinade genom passen första månaderna. Var riktigt drygt att komma igång och bita ihop när kroppen inte ville samarbeta. Men är värt det, trots allt.
Försöker hålla igång med styrketräning och löpning. För att kunna ha ett stillasittande jobb. För att sova bättre, kunna gå på konserter och festivaler och stå upp i flera timmar utan att ryggen känns som att den ska gå av, kunna åka skidor en hel dag,.
För att kroppen mår bättre och psyket och relationerna och hela livet blir lite enklare av träning! Sen är jag förstås fåfäng o gillar att inte allt fladdrar FÖR mycket ?
Kan någon förklara med vara underbaraclara menar med att ”sanna Lundell på riktigt menar att hon är hemmafru o är försörjd av sin man”
Hon skrev det i sin story på en fråga. Men fattar inte om hon menar det eller det var nån ironi. Har sanna skrivit något om det?
Lyfter skrot för att orka vandra i skogen (ryggen orkar inte annars), lyfter tungt för att jag älskar att se framsteg, när jag kan lyfta tyngre och tyngre.
Och jag tränar (lyfter tungt och promenerar långt) för att kroppen mår bra både fysiskt och psykiskt.
Är sällan nere, hängig och tung i kropp och sinne som jag ofta var innan jag började träna.
Tränar för att det håller min kost i schack, jag äter bättre och rätt när jag tränar än när jag inte tränar, det är som att det reglerar sig själv.
Det finns inget dåligt med att träna.
Först och främst för att inte bli deprimerad, och för att hålla en misstänkt men odiagnostiserad adhd i schack 😀
Och sen för att kunna göra ännu mer rolika saker med kroppen. Jag tränar för att kunna träna på mer spännande sätt haha!
CF och golf för att det är så jäkla kul och för att man hela tiden kan bli bättre å bättre. Älskar att träna. Finns fasen ingen bättre känsla än att va så trött så man knappt orkar slutföra ett CF pass. Blir på köpet snyggare, piggare och hälsosammare. För det är faktiskt de perioder som jag tränar minst som jag hamnar i dåliga perioder matmässigt. Trycker godis å längtar efter skitmat
Löptränar pga vill klara mig i zombieapokalypsen. Ska börja styrketräna när covid släpper av samma orsak. Och att mitt mål i livet, förutom att slakta zombies, är att arbeta på ambulansen och då behöver man kunna bära bårar.
Haha! Varenda gång jag tankar bilen så tänker jag: skönt, nu kommer jag komma rätt långt innan jag måste mörda folk för bensin om det blir en zombieapokalyps… Har inte riktigt tänkt att träningen är för det annat än att jag tror att rullskidstavarna blir bra att mörda zombies med. ?♀️?
Jag tränar inte. Jag önskar jag orkade men jag är för lat.
Tränar för att bli snabbare och bättre på min sport. Försökte ett tag att träna för välmående efter sista graviditeten och jag var mellan sporter. Funkade inte alls. Må bättre kan man börja göra en annan dag. ?
Vilken sport?:)
Jag tränar för att mitt psyke mår så mycket bättre av att svettas ibland. Kroppen känner jag inte så stor skillnad på, inte hur den mår inuti iallafall. Men jag har i och för sig alltid tränat i någon mån, kanske kroppen skulle må jättedåligt om jag inte tränade alls. Det här året har jag som så många andra knappt gymmat alls utan endast löpt. Kan väl inte säga att jag saknar gymmet speciellt mycket, men ärligt så har min rumpa blivit betydligt ”fulare” utan regelbundna övningar med tunga vikter. På ett sätt stör det mig att det stör mig, men man är väl bara mänsklig. Så jag kommer ändå i någon mån återgå till gymmet när det känns okej för mig ur ett coronaperspektiv. Samtidigt är det ju lite coolt att jag nu igen springer lika snabbt som jag gjorde för 8 år sedan när jag tränade som mest trots att jag säkert väger 10 kg mer nu och borde ta tag i min vikt också. Kanske sker det 2021. Men uppenbarligen kan man vara snabb och ha bra kondition trots att man nästan är tjock. Fint så!
Clara använder enligt henne själv shapewear för att se bättre ut ?
Och vad är det för fel på det? Är väl rätt vanligt att man gör det under en figurnära klänning när man ska vara finklädd. Jag tycker inte ens att det är det minsta obekvämt. Man måste inte göra det, men man får absolut! Och, ja, jag fattar strukturerna bakom och att man ska älska sig själv och hela den biten. Men ibland är det gött med någonting som lyfter upp och håller in och slätar ut lite.
För att hålla mig så frisk som möjligt. Min ”träning” består av 45-90 minuter promenad. Det är vad min kropp orkar med som multisjuk.
Jag promenerar varje dag för att jag tycker det är avslappnande. Har försökt springa genom åren men tycker det är så tråkigt och jobbigt. Alla beskriver löpning som så härligt men jag kommer bara inte in i det.
Sedan kör jag styrketräning och stretching/yoga för att jag vill bli starkare och smidigare i kroppen.
Har aldrig tränat i hela mitt liv och orkar med allt det där ??♀️
Vänta tills du passerat 40…..
Jag tränar för det gör att jag äter mycket bättre och inte småäter och för att jag mår bättre och min kropp blir så jävla snygg ? finns ingen bättre känsla än när man känner sig frisk stark och snygg.
Kundaliniyoga och långa, mycket långa, promenader med mina tre hundar. Helst i skog och mark.
För att orka kånka, springa, leka, hoppa, lyfta, fuldansa med mina barn tills dom inte orkar längre och för att hålla depressionen så långt borta som möjligt. Kommer troligen behöva träna livet ut för att inte falla ner i depressioner men med tanke på att jag gillar energin och kicken jag får av att svettas och flåsa så känns det inte som en uppoffring.
Verkar va så himla vanligt med träning om man läser här t.ex.? Men jag känner ingen som tränar liksom. Inte föräldrar, syskon, vänner. Är inte prio direkt.
Oj, jag känner ingen som inte tränar, om man inte räknar med mor- och farföräldrar men de motionerar i alla fall. Alla andra håller på med något.
Så sorgligt att läsa, det kommer bli tufft för er.
Hahaha, ”sorgligt”.
Tror inte det är så vanligt ute bland folket faktiskt.
Det tror jag. På varenda arbetsplats pratar folk om att gå till gymmet, de simmar, eller träningscyklar till och från jobbet. Många spelar padel och golf, många spelar korpfotboll/innebandy om de inte spelar riktig fotboll och innebandy eller annan idrott. Löpning förekommer nog ofta också, men jag som själv är löpare bemöts ofta med ”du är galen”, så just löpning märker inte jag av bland folk jag träffar eller jobbar med iaf. Men tycker var och varannan människa tränar!
Ok, känns inte så vanligt där jag kommer ifrån bara. Visst att bån cyklar till jobbet eller tar en promenad på helgen eller så men inte gym eller sporter. Inte de lite äldre, medelålders och de med barn liksom.
Eller så är de vettiga och pratar inte om det? Tråååkigaste samtalsämnet ju…
Jag tränar eftersom att det är ett grundläggande behov precis som att äta och sova. Väljer man bort något av våra grundläggande behov blir vi sjuka. Beroende på vilket av behoven vi väljer bort tar det olika lång tid innan vi märker av de negativa effekterna. Träning är enklast att välja bort pga att det tar ganska lång tid innan de negativa effekterna börja göra sig påminda. Men i takt med att vi blir äldre blir dessa effekter mer påtagliga. Dålig kondition och svaga muskler gör exempelvis att det tar längre tid för kroppen att återhämta sig från sjukdom eller klara sig genom en sjukdom. Vi utvecklat värk, vårt hjärta försvagas och vårt skelett blir svagare. Något inte folk tänker på är att regelbunden fysisk aktivitet även gör oss mer motståndskraftiga mot psykisk ohälsa och mindre känsliga för stress (vilket är en av anledningarna till att fysisk aktivitet alltid rekommenderas vid depression och utbrändhet). Det är exempelvis viktigare att röra på sig vid utbrändhet än att sova. Tyvärr har vi människor tillskrivit fysisk aktivitet/träning vissa attribut som vi förknippar med ”kränkning” så som utseendeförändring och viktminskning. Detta har i sin tur lett till att människor förknippar träning med något negativt och att inte träna som något positivt (eller att man anses vara en ”skön”/”naturlig” person om man skiter i träning och käkar skitmat…). Detta används sedan som ett argument för att inte träna, att det ”triggar” eller bidrar till ”vikthets”.
Men fysisk aktivitet/träning är livsviktigt och brist på detta är idag den största orsaken bakom samhällets samlade sjukdomsbörda. Att röra sig regelbundet borde därför vara lika naturligt som att äta regelbundet eftersom att det är just lika viktigt. Det finns tonvis med forskning om detta men trots det har folk inte kapacitet att ta det till sig, oförmåga och bekvämlighet verkar ta över. Det är djupt sorgligt att vår intelligens inte sträcker sig längre än så (brist på fysisk aktivitet påverkar även intelligensen negativt så det blir dessutom en ond cirkel…).
Hahaha va? Tror nog alla vet att det är bra med fysisk aktivitet och det är knappast förknippat med nåt negativt. Men livet och vardagen kommer i vägen för många.
För att få bort kärringkroppen!
Har totalt kommit av mig med träningen efter att jag slutade gå på pass i mars när coronan kom. Har promenerat en del men inte mer än så. Men har börjat ta tag i det nu och kör hemmaträning. Och nu vet jag varför jag tränar! Min krångliga rygg som jag haft mer problem med än någonsin den här hösten har börjat kännas bättre! Dags att steppa upp och knåpa ihop ett schema för hemmaträningen så den blir mer regelbunden. Kanske skaffa hantlar och resistance bands. Kul!
Saknar min spinning dock </3 finns knappt något annat som ger mig endorfinkickar på det sättet spinning gör.
Önskar jag fick endorfinkickar av träning! Då kanske man skulle fastnat för nåt. Blir heller inte sådär beroende som vissa säger att de blir, trots att jag tränat i långa perioder. Det är bara ett nödvändigt, jobbigt ont för mig haha.