Antonija Mandir gjorde ett samarbete för att kunna ge bort en barnvagn i present till vänner som skulle få barn och visade glatt upp överlämnandet på sin story med en film inifrån affären.
Och hon är inte ensam om detta.
Dasha Girine har just nu en lång story om ”den bästa present hon någonsin givit bort” – ett samarbete med Memira, där hennes sambo fått refraktiv kirurgi i julklapp för att korrigera ett synfel.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här typen av presenter.
Kan det ens kallas för en present, när gåvan är villkorad så till vida att mottagaren måste ställa upp i reklamen för att överhuvudtaget få ta del av den?
”Får jag presenten för att givaren tror att det är någonting jag önskar mig, eller får jag den för att givaren redan rott i land ett samarbete som i slutänden kommer gynna hen och hens varumärke ekonomiskt?”
Så skulle nog mina tankar gå i alla fall….
Hur tänker ni kring det här?
Föregående inlägg 