Är blod tjockare än vatten?

Pappa Alex är bortrest och Falke är hos mig. När jag skriver att jag har fyra barn så får jag ibland kommentarer att det inte stämmer. – Vadå fyra barn? Har jag missat en unge? Du har väl tre barn? Ett med Erika och två med Katrin? Varför säger du att du har fyra barn när du har tre biologiska barn? Jag fattar inte riktigt grejen. När jag ser på dessa bilder. Då ser jag fyra barn. Fyra barn som jag älskar exakt lika mycket. Fyra härliga ungar. Alla är mina. Alla är lika viktiga och lika älskade. Jag har en med Erika, två med Katrin och en med Alex ❤️ Är jag konstig som känner så? Är det fel på mig? Eller är det fel på den som säger att Falke inte tillhör denna älskade lilla barnaskara? ❤️ // Bingo Rimér på Instagram

Jag tror det är så enkelt att de som ifrågasätter Bingo i det här fallet är människor som inte fått uppleva kärleken till ett barn som inte är ens ”biologiska” och som inte vet att man kan älska dem precis lika mycket som biologiska barn.
Det är i alla fall vad jag utläser från kommentarsfältet under det här inlägget på Instagram, där människor beskriver olika typer av kärlekskonstellationer som uppkommit utan att man har ett faktiskt biologiskt släktskap.

Jag tycker bara det är fint att se och läsa om Bingos kärlek till Falke och förstår inte hur någon kan ifrågasätta det. 
Om det är någonting en människa inte kan få för mycket av så är det väl kärlek?

176 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Man kan tycka att bingo gör mycket fel, men här gör han helt rätt ❤

      Exakt. Säga vad man vill om Bingo och Kathrin men det här är så satans rätt av honom/dem. Älskar ”och en med Alex” ?❤️?

      Håller med! ❤️ Väldigt fint! Tur att Falke har så härliga föräldrar som tillåter det.

        ”Härliga”? Hmmm, nej. Bara för att man gör en sak bra betyder inte det att allt dåligt suddas ut. Lättköpta poäng för lättlurade människor, tyvärr går folk på bilden som vissa målar upp fast de borde veta bättre. Generellt talat, inte om detta specifika fallet: om någon blivit utsatt av en annan människa och sen ser denna spela god på sociala medier, tror du det känns bättre för den som blivit utsatt? Jag tror tvärtom. Genomskåda godhetssingnalering.

          härliga FÖRÄLDRAR står det.

            Ja? Tycker du att man är en ”härlig förälder” om man byggt hela sitt varumärke på att bete sig som skit? Generellt talat, inte i detta specifika fallet… Det är en naturlig instinkt och det mest egoistiska man kan göra att försöka se till att sina barn får det så bra som möjligt, det är inget man bör få applåder för. Oerhört märkligt att vissa ser det som fantastiskt att man väljer att föra sina gener vidare och sedan armbågar sig fram för att ge sina barn så mycket resurser som möjligt. Det är liksom egoism i sin prydno….. Inget märkligt att vara egoistisk och se till att sina barn får resurser och trygghet med sina syskon, men liksom inget unikt eller altruistiskt heller….

              Det är ingen som applåderar hur Bingo byggt sitt varumärke. Däremot tycker folk att Bingo verkar vara en bra förälder som ser sitt styvbarn som sitt eget osv.

                Som sagt, vissa är väldigt lättlurade och fattar inte att vad och hur man lägger ut saker på sociala media är väldigt genomtänkt för att få en viss reaktion och därmed sudda ut annat, rikta blicken åt ett annat håll, skapa dimridåer (excelark!!!). Att vilja att ens barn har bra kontakt med sina syskon är inget unikt, det är självklart för de flesta föräldrar. Men det är extremt lätt att skapa dimridåer och flytta fokus pga att folk generellt är så naiva och lättlurade.

                  Eller så kan en del av oss skilja på saker och se att just i sättet de är kvar som gemensamma föräldrar är bra föräldraregenskaper (sen kan jag tycka vad jag vill om alls partner och dem tillsammans, men just denna specifika sak är de föredömliga i).

                    Kan tydligen inte skriva heller, ”alla inblandade parter och de tillsammans”

                      Hej, OT men varför kallar du dig Prison beauty? 🙂

                      Och ja jag märkte att jag särskrev det fastän det inte var särskrivet, så alla som känner ett starkt behov av att påtala det kan bespara sig besväret.

                  Eller hur, så genomskinligt! 9 av 10 av Bingos inlägg är genomskinliga. Antingen vill han ha bekräftelse för att han är än såååå bra förälder (då kommer inlägg likt det ovan), eller så vill han höra att han har en söt/duktig dotter, eller så vill han ha komplimanger om sitt utseende. Ofta kommer det också inlägg där han fjäskar för Katrin eller inlägg där tanken är att han ska vara djup men det kommer bara klicheér likt klichékjelle i Solsidan. Skulle aldrig palla att följa honom och lyssna på att flosker inlägg efter inlägg.

                    Ett tips i all välmening; avfölj Bingo & Co istf att föra statistik över hur många inlägg som är si el så.
                    Helt övertygad om att du har vettigare saker att lägga tid på.

                      Men jag skrev ju att jag inte följer honom och inte heller Katrin. Det räcker med att ha betraktat hans Instagram några gånger för att kunna se igenom honom.

      Jag håller med ?

      Håller helt med!

      Det här håller jag verkligen med om! Jag har svårt för det mesta den här familjen står för och gör men de är en väldigt fin bonusfamilj!

    Blod är absolut inte tjockare än vatten. För annars skulle adopterade vara mindre älskade. Att Bingo och Falke älskar varandra är helt uppenbart.

      Adopterade är absolut ofta mindre älskade i familjer där det finns både adoptivbarn och biologiska barn.

        Vad grundar du det på? Själv är jag adopterad och känner många andra som också är det och just den biten känner jag inte igen? Många av oss har faktiskt syskon som ej är adopterade utan som är födda här i Sverige. Har aldrig hört eller tänkt att vi adopterade är mindre älskade än våra syskon…

        Däremot, vilket jag själv upplever, så är jag på vissa sätt extremt olik mina föräldrar, jag känner igen mig mer i mitt eget (biologiska) barn vad gäller egenskaper osv. Men kärlek, nej.

        De som fick adoptera förr gjorde det ofta av godhet, nån slags ”välgörenhet”. Men sedan många många år så är det höga krav på adoptivföräldrar. Sedan finns det såklart människor i den kategorin som inte borde ha barn. Men det finns det många bioföräldrar som inte heller borde.

          Jag skulle tro att personen som skrev ovan kanske tänker på de adoptivföräldrar som vill lämna tillbaka sina barn och som ger upp långt tidigare än vad föräldrar normalt sett gör. Såklart gäller detta inte alla adoptivföräldrar, som du skriver görs grundliga utredningar och de flesta som klarar sig igenom det är bra och vettiga. Men i mitt arbete möter jag ofta vuxna som inte vill fortsätta ta ansvar för sina adopterade eller familjehemsplacerade barn, ofta sker det i tonåren när ungen har en helt vanlig frigörelseprocess eller när något som det placerade/adopterade barnet gör hotar eller riskerar eventuella biologbarns välmående och hälsa. Då märker man att blod ofta tyvärr är tjockare än vatten. Inte så konstigt egentligen, det är ju en ren evolutionär grej att säkerställa överlevnaden för sina avkommor i första hand.

            Ja, det var ju tex ett uppmärksammat fall i usa för ett tag sen med en familj m flera biologiska barn o ett adopterat, som lämnade tillbaka det adopterade pga att de sa de inte orkade, men behöll sina biologiska och försökte fortsätta visa upp en ”perfekt” fasad m sina biologiska. Och skaffade fler barn efter de gett tillbaka det adopterade barnet…. finns mycket m adoption som borde våga diskuteras, tex har ju Holland nu stoppat internationella adoptioner för att det var så mycket tvivelaktigheter med hur barnen gjordes tillgängliga för adoption. Vissa barn stjäls/tas från sina föräldrar för att det i väst finns efterfrågan på adopterade barn. Barnhandel….?

              Jo men de är väl kanske inte jätterepresesentativa, var ju ett extremt exempel? Kom väl fram att de försökt luska i vilka diagnoser som ser bäst ut utåt men ger minst jobb?

              Det är ju en rätt skev kultur i USA kring det där med att visa upp perfekta familjer där det är extrapoäng på barn med vissa typer av diagnoser, precis som adopterade barn, för båda ger godhetspäng som kristen. Tycker inte man kan jämföra den kulturen rätt av med svensk.

              Nu vill ju jag också lämna tillbaka mitt biologiska barn ibland… skojja (eller). Nämen alltså tycker att adoptionsdebatten i sig är en fråga och huruvida man kan älska ett barn som inte är ens biologiska en annan. Jag är helt övertygad om att man kan (och oftast gör) älskar sina biologiska lika mycket som sina adopterade barn.

              Jo men det adopterade barnet var ju sjuk också. Olika diagnoser mm. Förstår att det tar på krafterna om man inte läst på eller vet vad man ger sig in i då innan man adopterar ett barn med de kriterierna.
              Sina biologiska kan man ju inte gärna lämna tillbaka.

                De va ju ngn familj i USA (som hade massa tvillingar eller likande) där de lämnade en son på ngn typ anstalt för att han va för krävande. Alltså han va fortfarande ett barn… så tror att de kan hända även i familjer där de är biologiska barn inblandat. Tyvärr. Vidriga föräldrar oavsett..

            Familjehemsplacering är väl inte riktigt samma sak dock, då kan man ju akitvit uppmanas att inte knyta an för mycket.

        Undrar också vad du baserar det på? Har två syskon som är adopterade, klart jag inte älskar de mindre än mitt biologiska syskon? Vi är syskon och vi älskar varandra oändligt. Spelar ingen roll att vi inte har samma blod

        Eh, nej.

    Jättefint av Bingo!

    Det har du✊ blonda o fina

      Haha så jävla udda kommentar

        Lite.. …blond kommentar.

    Plötsligt lägger du ut bilder på barn?

      När man bäddar in direkt från Instagram kan man inte redigera dem.

        Fast man kan också undvika att göra inlägg där barn är inkluderade.

    Såklart han resonerar helt rätt. Men att påstå att man älskar andras barn eeexakt lika mkt som sina biologiska. Fint i praktiken men jag undrar om det verkligen är sant i slutändan. Jag skulle inte älska ett bonusbarn i samma form som mitt biologiska barn som jag burit på och närt. Den kärleken är ej jämförbart med ngt i denna värld. Det innebär dock inte att jag inte skulle inkludera ett bonusbarn på samma vis men det är liksom inget konstigt att känna en större oändlig kärlek till sina biobarn.
    Men jag tycker att hans sätt att se på Falke är toppen och gynnsamt då de fyra barnen är en skara av syskon och det lönar sig för alla?

      Skulle du känna samma för ett adoptivbarn? (Obs ej anklagande fråga, är genuint nyfiken)

        Falke är ju inte adoptivbarn till Bingo.
        Jag kan ju inte adekvat svara på den frågan då jag inte har både ett biobarn och ett adoptivbarn. Helt orimligt för mig att svara på egentligen. Men jag tror och hoppas ju såklart att jag hade det. Jag tänker att man ser på ett adoptivbarn som sitt barn dvs ”biobarn” rent emotionellt såklart och därmed även känner samma kärlek. Det var inte det som jag jämförde utan jag utgår från vad Bingo skriver endast samt bonusbarn. Falke är ju varken eller för Bingo så för min del blir det märkligt när han påstår sig känna den exakta samma känslan om du är med på hur jag menar?

          Fast du skrev ju:
          ”Jag skulle inte älska ett bonusbarn i samma form som mitt biologiska barn som jag burit på och närt.”
          Så frågan är rätt rimlig.

            Bonusbarn är väl inte samma adoptivbarn? Eller tycker du det?

              Skillnaden sitter väl i så fall i huvudet på vårdnadshavaren/den vuxne.

              Ett barn SKA vara och känna sig älskat av vuxna som barnet har i sin närhet / bor ihop med / är beroende av under uppväxten.

                Men VART skriver jag att ”jag skulle aldrig känna kärlek” för bövelen. Lär dig att läsa och tolka. Vi snackar om att känna EXAKTA känslor för andras barn som man känner för sina egna barn. Adoptivbarn är ens EGNA barn.
                Menar du att du känner exakt samma känslor för din partners barn som för dina som du tog med dig in i din nya relation? Att du älskar dina bonusbarn borde ju vara självklart. Det är inte frågan här.

                  Anledningen till frågan är ju att du skrev ”burit på”, vilket man varken gjort med bonusbarn, adoptivbarn eller surrogatbarn.

                    Haha, Bingo har varken burit eller närt något av barnen, så enligt den logiken torde det inte vara någon skillnad på varken dessa eller grannens ungar för honom. Båda de delarna står som regel den part som besitter en livmoder och mjölkgångar för. 🙂

                  Hej,
                  Det var jag som ställde den första frågan på ditt inlägg. Du skrev ”i samma form som mitt biologiska barn som jag burit på och närt. Den kärleken är ej jämförbart med ngt i denna värld.” vilket jag tyckte var intressant med avseende på t. ex. kärleken till ett adotivbarn i och med att en inte har varit gravid med det. Absolut inte meningen att skapa irritation eller tjafs här!

          Skillnaden är väl att du har bestämt dig att ett biologiskt barn har mer värde för dig. Men Bingo är en aktiv förälder i Falkes liv precis som Katrin och Alex. Hur man har det i sig att ha ett barn i sitt hem och ha ett behov av att underhålla tanken om att barnet inte skulle ha rätt till samma villkorslösa kärlek som ett biologiskt barn är sorgligt. Var kommer behovet ifrån? Ett barn är ett barn och bor man med ett barn och har mycket ansvar för ett barn, så borde man bara tillåta kärleken att skölja över en, utan att rationalisera kring det (säger det eftersom din tanke kommer ur en situation du inte är i, du har bara bestämt dig för att biologi väger tyngre). En snudd på narcissistisk tanke att barn bara är berättigade till 100% kärlek om det har en genetisk förankring till en.

          Man blir så less och besviken när man hör alla vuxna som försöker rättfärdiga sin kyliga inställning och gör skillnad, i sina frågeställningar kring vilka barn som har rätt till kärlek utifrån biologi, och vad de ska få för behandling.

          Tänker på alla barn med med styvföräldrar som ständigt vill visa att de biologiska barnen är bättre och viktigare, genom att ge finare presenter och ha ert genuint intresse för deras liv, men nästintill se besvärade ut när det icke biologiska barnet uttrycker ett kärleksbehov och gör en anknytning.

          Tänk så många barn vars liv blir präglade på ett negativt sätt av att så många vuxna envisas med att barn är inte bara underbara individer, utan de ska rangordnas och behandlar därefter.

          Hur kan man ifrågasätta kärleken till ett barn?

            Du skriver som att du har Noll erfarenhet av verkliga situationer inom detta, som skulle kunna uppstå. Som att du vill visa vilken god människa du är och inte kan förstå att människor har olika mängd resurser till sitt förfogande. Alla har inte oändligt med resurser (menar resurser i bred bemärkelse, även tid, engagemang och känslor) och då är det naturligt att man prioriterar sina egna barn- även om man självklart ska göra så gott man kan vad gäller alla barn man lever med, även bonusbarn. Bonusbarnet har dock oftast redan 2 föräldrar, då räcker det att man är välkomnande, trevlig och rättvis mot bonusbarnet, det kan inte krävas av en att man tvingar fram samma kärlek som för sina egna barn. Materiellt ska alla barn ha det lika, men att man känslomässigt står närmare sitt eget barn är normalt. Bonusbarnet har som sagt ofta redan 2 föräldrar som prioriterar det barnet.

            Men alltså. Självklart värderar jag mitt barn högre. Om folk vågade vara ärliga så så hade fler svarat exakt samma.
            Bestämt mig för, ett sånt dravel.
            Har du egna barn?
            Resten av din text har ingenting med mig att göra öht. Eller Bingo för delen.
            Han bor inte med Falke. Han är barnvakt till Falke och barnen är syskon till varandra.
            Punkt.

              Det är ju totalt skitmärkligt att du älskar alla andra barn i ditt liv på samma sätt som dina barn. Att du inte känner ett uns mer för dina barn än vad du känner för andra barn.

              Bingo har funnits med sen start sen Falke föddes, det blir ingen skillnad när de har så nära umgänge! Få in det i skallen nu!

          Jag håller med dig, tycker också det låter märkligt. Falke är ju inte ens hans bonusbarn, det är ju hans ex barn med sin nya man. Inte hans partners barn som han bor med osv.

      Bingo har inte burit på sina barn om det nu skulle vara av betydelse som du säger? Styvföräldrar som gör skillnad på sina egna och de som kommit ”på köpet” är hemska imo.

        Du har rätt till din åsikt och jag min. Det finns inte i min värld att jag skulle känna samma sak för mina egna barn och en ny partners barn. Och jag skulle aldrig förvänta mig att min nya partner skulle jämföra sin kärlek för sina barn med mina. Att du drar paralleller med att man är hemsk för det får ju stå för dig själv. Du har tydligen inte läst vad jag skrev. Jag skulle aldrig göra skillnad på barnen i en bonusfamilj men att hävda att jag skulle känna samma känslor för någon annans barn är rent trams. Du kanske har ett bagage av att vara styvbarn till ngn som har behandlat dig illa? Annars förstår jag inte varför du blir så aggressiv av det.

          Aggressiv är väl ändå årets överdrift? Att du skriver saker som ”det finns inte i min värld” och ”samma känslor för någon annans barn är rent trams” säger ganska mycket om dig. Jag hoppas att dina styvbarn inte märker av detta, men tyvärr så brukar styvförälderns brist på känslor vara tydliga.

            Eller dig som ser på andras barn på samma vis som dina barn? Det för mig och många fler vill lova är supermärkligt. Säger en del det med??‍♀️

              Va? Det handlar inte om random barn utan om barn som finns i familjen man lever med. Jag tycker inte att det är supermärkligt att Bingo älskar Falke som sitt eget barn. Konstigt att du tycker det.

                Men vaddå lever med? Det är hans ex barn med en ny man, inte hans bonusbarn.

                  Prova läs igen. Barn som finns i familjen man lever med.

                    Men det gäller inte dem, Falke är inte hans bonusbarn. Så du kan inte ha dne diskussionen om honom.

                      Det är ju just Bingo och hans familj som diskuteras.

            Jag har inga styvbarn så du kan vara lugn. Men om jag hade så skulle jag ha behandlat dessa med exakt samma respekt och vördnad som mina barn. Ni måste seriöst fatta skillnad på saker och ting.
            Man måste inte älska styvbarn som sina egna barn men man måste behandla de likadant. Men gläfsa på du?

        Vad menar du med att göra skillnad?

        Jag tycker det är helt naturligt att man känner annorlunda för sina biologiska barn än för en ny partners barn, men precis som Anonym skriver betyder inte det att man inte kan älska dem också men på ett annat sätt. Om det barnet redan har två föräldrar så bör man enligt mig inte ta någon ”mamma/papparoll” i det barnets liv. Sedan ska man självklart inte göra skillnad på barn materiellt eller verbalt, men det är nog svårt att inte göra det känslomässigt.

          Men tack snälla.
          Äntligen någon med sunt förnuft?

            Verkligen sunt förnuft att göra känslomässiga skillnader på sina barn och sitt styvbarn ?

              Om min förälder hade talat om för mig för att hen älskar sina styvbarn på samma sätt och i samma stora skala så hade jag blivit sårad. Har du inte ett starkt band till barn? Har du alltså samma band till en annan förälders barn menar du?

                Man kan naturligtvis ha starka band både till barn och bonusbarn. ”En annan förälders barn” – det är ju oftast ens frus/mans/exfru/exmans barn, inte någon random förälders barn.

                  Och lika ofta så är det en helt ny partners barn. Så vart går gränsen? Du som sätter gränsen för hur alla goda människors gräns ska gå?

                    Jag sätter verkligen inte någon gräns? Detta är ju en diskussion, då får du vara beredd på att alla inte håller med dig.

                    Självklart kan man inte älska ett ”nytt” barn från första stund, däremot bör fortfarande inga skillnader göras på barnen.

                      Jag har varit mkt tydlig med att man inte gör skillnad. Men jag står för att man inte kan tvingas till att älska andras barn på samma sätt som sina. End of discussion for me.

                      Ingen pratar om att tvingas älska någon. Det är dock obehagligt att det är helt obegripligt för dig att det finns människor som älskar sina bonusbarn som sina egna, samt att du anser att de som gör det är ”supermärkliga”.

                      Men alltså? Brukar du ha för vana att lägga ord och värderingar i mun på andra? Det är i te alls det som det står i kommentaren. Nu får du ju ge dig. Diskussion handlade om att älska andras barn lika mkt som de barn man själv har fött/adopterat. Seriöst

                  Men sitt exs barn har man väl sällan en (stark) relation till? De bor man ju inte med och delar vardag med.

              På vilket sätt är det konstigt? Tror du att ett barn känner samma för bonusförälder och biologisk förälder? Det handlar ju inte om att säga ”Jag bryr mig inte alls om dig för du är inte mitt barn”, det vore sjukt. Men det är väl så att ju närmare barnet står dig, desto mer känner du för barnet? Eller menar du att man älskar ALLA barn som sina egna?

      Jag tänker att man älskar väll alla sina biologiska barn på olika sätt också. Man rangordnar väll inte de heller. Tänker att man kan faktiskt älska alla lika mycket men på olika sätt inkl styv, adoptiv mm

      Jag har inga biologiska, men jag älskar min systerdotter så mycket att det gör ont. Är det normalt? Kan jag älska egna mer? Tror ej. Kanske likadant men ej mer ? Undrat detta ibland faktiskt. Min syster och jag är pseudotvillingar, så det kanske gör skillnad i er bedömning? Vad tror ni?

      Jag kollar bilder på min systerdotter varje natt när hon sover, jag är hennes största trygghet i livet (och hon min!), jag hade offrat mig utan att tveka en enda sekund för henne, jag är konstant orolig att hon ska göra sig illa, jag tänker på henne konstant och handlar knappt saker till mig längre. Hur mycket desperatare kan det bli med egna barn? Tror ej mitt psyke hade klarat det ?

        Om du är hennes största trygghet i livet så låter det som att din syster inte är en så närvarande mamma? Obs ingen värdering i det, tänker bara att du kanske är din systerdotters ”extramamma”.

          Men ja jag håller med. Jag hade blivit förolämpad om min syster skrev så vill jag lova. Mkt märkligt om du är hennes största trygghet?

            Varför måste du hugga och döma på det sättet när du inte har någon aning om omständigheterna?

              Jag är ju inte ensam om att tycka att det är konstigt så den frågan får du väl ställa till samtliga då

          Oj. Ok. Trodde inte folk skulle ta det så bokstavligen med just trygghet. ? Min syster är närvarande och älskar sitt barn. Blir lite ledsen att hon ifrågasätts, det var inte syftet med min kommentar. Hon är givetvis också tryggheten i barnets liv tillsammans med barnet pappa. Anledningen till att jag skrev största (tog jag i där?) är för att hon drabbades av utmattning och förlossningsdepression så jag var där för min systerdotter under tider min syster inte kunde ’närvara’ på samma sätt. Är vi båda, jag och mitt syskon, i ett rum med främlingar, så springer min systerdotter alltid till en av oss för att söka tröst eller liknande, därav det otroligt starka bandet och ”största trygghet” (?). Menade inget illa med att skriva största tryggheten och min syster hälsar att hon inte tar illa upp alls utan att hon är glad att jag har en så fin relation med hennes barn. Undrade bara om min relation var märklig eller om man faktiskt kan älska ett syskonbarn lika mycket som sitt biologiska barn, då det ifrågasattes i kommentarsfältet.

            Problemet här inne överlag är att folk tar allt så bokstavligt. Minsta lilla så. Saknas tolkningsförmåga. Jättefint att ni har en bra relation såklart

              På ett forum i textformat så utgår man ju dock från den skrivna texten.

            Älskar mina syskonbarn mer än allt! Verkligen. Gråter efter dom ibland… Är gravid m mitt första barn och undrar också hur man kan älska någon mer. Känner otroligt mkt kärlek för bebisen i min mage redan, men har också tänkt som du. Inte alls konstigt!!! <3

        Har ingen aning om hur vanligt det där är, har aldrig känt så för mina syskonbarn, men fint att man kan stå varandra så nära.

          Alltså om man tar hand om sina syskonbarn när de är små, är delaktig i omsorgen om dem osv, är det inget konstigt att man får en väldigt nära, föräldralik relation till dem. Barnet knyter an till dem som det får omsorg och trygghet av och de vuxna knyter an till barnet, den biten har inget med biologi att göra vilket till exempel alla frånvarande pappor som klarar av att vara borta från sina barn bevisar.

        Menar du att du är en större trygghet än vad hennes egna föräldrar är? Det har jag svårt att tro. Nu har jag inga barn men tror faktiskt inte att kärleken till ens syskonbarn är att jämföra med att ha egna barn.

          Det beror ju helt på hur föräldrarna är. Ett litet barn tar ingen notis om biologi. En moster som är trygg och stabil är väl en bättre anknytningsperson än tex en psykotisk eller utvecklingsstörd förälder.

            Jo, men ju låt det ju inte på personen som att systern var utvecklingsstörd.

        Känner samma sak för min systerdotter <3

          Så fint! ?

          Jag med! Är såå lycklig för mina syskonbarn.

        Jag känner precis likadant för min systerson och kollar också bilder varje dag på honom, haha! Jag förstår precis vad du menar. Tror det handlar mycket om vad för relation man har till sitt syskon för att kunna skapa ett sådant band till sitt syskonbarn. Det är 4 år mellan mig och min syster och hon är en av mina bästa vänner. Är så svag för min systerson att när han gråter så blir jag tårögd p.g.a. det gör ont i mitt hjärta. Tänk vad fantastiskt att få älska ett barn, som inte är ens biologiska, på ett sådant djupt och fint sätt.

          <3 <3 <3

          Just vad gäller släktingar så delar du och din systerson ändå 25% av erat DNA (med sina biologiska barn delar man 50%), så ur ett evolutionspsykologiskt perspektiv är det fullt rimligt och förklarligt att du känner kärlek till en så nära släkting. Du och din systerson är ju lika nära besläktade som man är med t.ex. ett halvsyskon.
          (obs menar inte att man inte kan känna sån kärlek till barn man ej delar DNA med, men just i ”C”s fall är det inte ett särskilt stort mysterium att hon känner kärlek till ett barn som ej är hennes biobarn, det är ju nära på rent biologiskt)

            Men det har ju inget med genetiken att göra, utan hur nära man är barnet och dess förälder såklart. Finns de med syskonbarn som inte känner så och de som känner så med barn de inte delar gener med.

              Enligt evolutionspsykologin så har det det! Sen spelar såklart övriga faktorer också stor roll, men en tes inom evoltionspsykologin är att vi vill säkra våra geners överlevnad, vilket vi gör delvis genom att hålla oss själva vid liv, men också att sprida våra gener vidare (våra barn bär ju på hälften av våra gener), och sedan då se till att dessa barn överlever. Men även t.ex. våra syskon och föräldrar delar ju 50% av våra gener, och därför ligger det i vårt intresse att dessa ska överleva också.
              obs självklart inte att våra gener ”tänker” såhär aktivt, men att det såklart handlar om förprogrammerade och underliggade biologiska drifter. och självklart att omständigheter i livet, särskilda omgivningfaktorer och störningar i vissa fall påverkar och slår ut dessa drifter, obviously

        Pseudotvillingskap är enbart påhitt, du vet det va?

          Huh? Det betyder väl att man är födda samma år men inte är tvillingar?

            Korrekt. Men många tror att pseudotvillingskap medför en massa annat mer än att man bara råkar vara född nära varandra.

              Inte födda samma år men med mindre än 18 månader emellan.

      Jag skrev det ur min egna synvinkel. Inte generellt för alla. Inte heller skriver jag ”vara gravid med”…jösses.

        Vi förstår det, men som Ulla skrev:
        Anledningen till frågan är ju att du skrev ”burit på”, vilket man varken gjort med bonusbarn, adoptivbarn eller surrogatbarn.

          Men att ni då hänger upp er på en enda fras till den grad att ni inte kan se eller vägrar se vad poängen var? Hallå??‍♀️

            Vad menar du nu? Man får ju utgå ifrån att du står för det du skriver. Det blir då märkligt att du ska bli arg och inte besvara frågan och sedan vifta bort det.

            Utifrån din text var ju din poäng att kärleken du har till ett barn du har burit på inte kan jämföras med ett barn du inte har burit på. Därav frågor om hur du ser på adoption.

              Adoption är något som problematiserats på senare år, just för att det framkommit att allt inte är så rosenskimrande som den tillrättalagda bilden vill visa. Många vuxna adopterade är kritiska till adoption. Vi måste våga erkänna att det kan vara svårare att ta till sig ett adopterat barn än ett biologiskt. Dock är detta ett extremt tabubelagt ämne speciellt i konflikträdda Sverige.

                Ja, ett litet sidospår där ja. Du har samma syn på exempelvis lesbiska då förstår jag, att den som inte burit barnet inte kan älska barnet som sitt eget.

                  Men årets dummaste kommentar??‍♀️ Nivån här inne…

                För att inte tala om pappor som inte burit några barn. Där blir man också nyfiken på hur du resonerar..

                Många vuxna är också kritiska till sina biologiska föräldrar. Alla föräldrar älskar inte sina biologiska barn heller.

      Fast pappor bär ju inte på sina barn så du menar då att en förälder som bär sitt barn har mer kärlek till det? Pappan kan alltså älska ett bonusbarn lika mycket som sitt egna men du som mamma kan inte det för du har bruit ditt barn?

        Nä. Så här mkt idioter får det inte finnas i ett kommentarsfält. Hen har förklarat så tydligt men ändå drar folk situationer som inte ens är aktuella. Och burit kan ha fler innebörder än att ha ett barn i magen jösses…skrämmande att se hur folk på riktigt sitter och påstår sig känna lika mkt för barn som ursprungligen har en ANNAN mamma/pappa som de gör för sina egna barn. Varför är det så svårt att våga erkänna att om du i slutändan måste välja så kommer du att välja din EGNA unge före andras? Sanslöst??‍♀️ Det är en självklar sak även för mig.

          Och NEJ jag har inte adoption i åtanke just nu om ni vill dra den valsen även här. Håll er till ämnet.

          ”Hen” = du. Man märker vilka kommentarer du har skrivit då du är fruktansvärt arg och trånsynt? Chilla lite.

          Hmm. Men alltså- du pratar ju utifrån ditt eget perspektiv vilket är helt okej men du kan ju inte tala för någon annan.

      Antingen har man förmågan att älska bortom sin genetik eller så har man det inte. Sen har ju inte Bingo burit eller närt något av sina barn, det har ju mammorna gjort. Det är så mycket i sitt resonemang som är… så fyrkantigt.

      Han skulle nog inte våga annat än det för Katrine…

    Så märkligt! Är det gamla människor och eller småstadsbor som tycker såhär, som kanske inte är vana vid moderna familjekonstellationer?

      Nej. Är ganska vanligt tror jag. Folk känner mycket ägande och svartsjuka kring människor och vill inte dela. Tyvärr. Har själv ett par speciella familjekonstellationer och känns som det ofta ifrågasätts HUR det kan fungera så.

        Han kan bara skriva som det är, han har 3 barn, han har inte barn med Alex.

      Förlåt, men småstadsbor lever inte in en annan tidsålder. Vi har precis samma familjekonstellationer som folk på större orter. Det låter som om du aldrig rört dig utanför tullarna om du har en så snäv världsbild.

        Förstår att det låter absurt, men om vi ska generalisera är väl småstadsbor i regel mer inskränkta än storstadsbor? Det kanske är mer i USA där det finns större klyftor mellan stad och land? Tänker t. ex. på Trump vs. Biden, där det är diametrala skillnader i värdegrund mellan storstäder och mindre orter.

          Alltså jag vet inte varifrån denna fördom om småstadsbor kommer, eller varför storstadsbor har fått för sig att de är så öppensinnade och toleranta. Jag är född och uppvuxen i en liten stad, och folk från olika familjekonstellationer, socioekonomisk bakgrund, etnicitet och med olika politiska preferenser blandas på arbetsplatser och i skolor. Rätt ofta åker vi till större städer, ser andra delar av Sverige. När jag pluggade i Umeå gick det upp för mig att inte alla har samma erfarenhet. Om vi ska generalisera så lärde jag känna flertalet stockholmare som flyttat dit för att plugga som tidigare aldrig varit norr om Gävle och knappt utanför Stockholm utom på semester. Många av dem hade gått i skolor där alla kom från samma socioekonomiska bakgrund och hade föräldrar med liknande akademisk, medelklassig bakgrund, och sällan träffade folk olika sig själva på någotsånär regelbunden basis. Samtidigt hävdar storstadsbor att landsbygds- och småstadsbor är inskränkta. Visst finns inskränkthet även här, som på alla ställen, men de som tycker att lantisar generellt är mer inskränkta borde kolla om det i själva verket är de själva som är inskränkta som har den attityden mot de ungefär 7 miljoner människor som bor utanför de 10 största städerna.

            Har sett landsbyggden i Norrlands inland och jag håller inte med. Många är 20 år efter. Sitter och säger ”huvva” till ”negrer” och ”bögar”. Inte alla, men många. De verkar inte få så mycket intryck.

              Det här kanske kommer som en chock för dig, men Norrlands inland är inte representativt för svenska småstäder.

                Uppvuxen i på landsbygden (inte Norrland) och håller med om att småstäder generellt har lägre i tak.

              Och ska man snacka om rasism så finns det i alla samhällsskikt, försök inte göra det till en landsbygdsgrej.

              spännande att du känner till så extremt stor del av Sverige från personlig erfarenhet……

        Haha eller hur. Dessutom är risken/chansen för märkliga familjekonstellationer ännu större i en liten stad eftersom att utbudet av nya partners är ganska begränsat. Där jag växte upp var det många av mina kompisars föräldrar som skiljde sig och sen blev ihop med en annan kompis förälder. Kunde ofta bli minst sagt konstigt.

      Nja, tror snarare det är halmdockor för att kunna spela god. Har väldigt svårt att tro att människor säger sådana saker.

      Här ute på landet, ca 8 mil från Stockholm har vi ett bostadsområde som kallas skilsmässoviken. Där byts det fruar och män ovartannat. Så visst finns det olika familjekonstellationer här också!

      Moderna familjekonstellationer? han är varken pappa eller styvfar till det 4:de barnet. Det barnet är hans ex barn med hennes nya man.
      Så jag förstår att folk tycker det är konstigt att kallas sitt ex barn med sin nya man för sitt eget barn när man inte uppfostrar barnet, när man inte har barnet boende hos sig eller har ansvar för barnet.

    Verkligt fel på den eller de som ifrågasätter kärlek!

    Underbar bild på barnen

      Håller med. Sen fastnar jag lite i det där med att värdera kärleken. Varför ska man ens värdera vilket barn någon kan/ska älskar mer eller mindre?

        men asså. Om det tex. handlar om liv eller död, och det står mellan ditt egna biologiska barn och ditt styvbarn och du får bara välja en, vem räddar du? Ditt biologiska barn såklart. Så. Nu var det utrett.

          Hunden!!!! Såklart! Allt annat är orimligt

            ❤️

    Ett barn kan liksom inte ha för många trygga vuxna som älskar dem.

    Jag har en nära relation till mina barns pappas sambo. Vi umgås ofta och gör saker med barnen. Deras gemensamma barn är ju mina barns syskon så de är väldigt viktiga.

    Förstår inte hur man vill ha på något annat sätt. Detta gynnar ju alla, barnen framförallt ♥️

      Samma här.
      Vi bor långt från övrig familj, och mina barns syskons mamma är deras närmaste släkting. De är alltid välkomna hos henne och har en supernära relation.

      Låter ju fint men själv har jag aldrig funderat i de banorna. Det naturliga för mig vore att de (exet med sambo) hade sitt liv och jag mitt (förutom det som behövde avhandlas om barnen), halvsyskonen skulle såklart ses när det var pappavecka. (Obs är ej skild, bara hur jag tänker mig).

    Undrar hur många barn Alex säger att han har? Och Katrin?

      Jag kan inte få egna barn utan ska försöka med äggdonation. Menar du att jag inte har några barn då? Klart man har!
      Barn som tillhör ens familj är ens barn oavsett hur de kom till.
      Man får höra såå mycket korkade kommentarer var för det inte är genetiskt sätt ens barn att man önskar att de som sa de kan eller väljer att inte fortplanta sig?

    Jag kan inte få egna barn utan ska försöka med äggdonation. Menar du att jag inte har några barn då? Klart man har!
    Barn som tillhör ens familj är ens barn oavsett hur de kom till.
    Man får höra såå mycket korkade kommentarer var för det inte är genetiskt sätt ens barn att man önskar att de som sa de väljer att inte fortplanta sig?

      Eller kan

    I det här fallet finns det ju en biologisk koppling. Falke är Ringos och Rambos biologiska bror. Älskar man sina barn kanske det faller sig självklart att även inkludera deras biologiska syskon i det förutsatt att man fungerar som en typ av bonuspappa redan. Jag vet att jag hade känt ännu större kärlek till mina bonusbarn när jag fick egna in i det.

    Ja det är fint att de kan vara då tighta allihop, barnen är ju syskon och fint att alla föräldrar tar till sig alla barn och inte gör skillnad.

    Kan dock förstå att det inte alltid är lika lätt. Om man kommer in i barnets liv senare tex så är det ju inte säkert att barnet vill bli älskat av en annan vuxen människa direkt. Tidigare erfarenheter kan spela roll, har flera ”extraföräldrar” kommit och gått så förstår man ju att barnen tillslut inte vill investera för mycket i ytterligare en ny person. Och då får ju den vuxna acceptera och kanske hålla lite distans till en början. Och det är väl det som är skillnaden med ett adoptivbarn, man vet att man kommer fortsätta ha varandra medan ett barn till en ny partner kan försvinna, därför kanske både vuxna och barn håller tillbaka lite.

    Har barn med en annan tjej (är också tjej) så är inte mitt barn rent biologiskt. Men helt klart mitt barn på exakt alla andra sätt som går.
    ❤️

      Fast är inte du vårdnadshavare till barnet? Det är ju en viss skillnad av att vara en ”extra” förälder på köper och exempelvis adoptivförälder då barnet ändå är ens egna. Skulle det sluta sig fullständigt mellan Katrin/Alex/Bingo då har ju Bingo ingenting att säga till om. Utöver detta tycker jag att det är underbart att barnen kan ha det såhär och det är väl vara positivt för Falke att ha Bingo som ett extra stöd i livet sant för syskonen som kan umgås med sina halvsyskon på detta sätt.

        Varför skulle titeln ’vårdnadshavare’ spela någon roll för kärleken till ett barn?

        Kan du inte älska någon utan etikett på relationen?

        Det verkar som om Bingo klarar att älska alla barnen utan några garantier på att ’ha något att säga till om’ när det gäller Falke.

          Det samma gäller för övrigt far- och morföräldrar. De har inte heller någon juridisk rätt när det gäller barnbarn, men ingen ifrågasätter deras kärlek.

          Fast det är ju fortfarande inte hans barn hur mycket han än älskar Falke.

    Snart dags för klanen Bingo/Katrin att få en egen dokusåpa. Nu när Wahlgrens gått på tomgång ett tag.

      Nej Tack snälla nån.

      Nej, hoppas verkligen inte. Sådant beteende ska inte belönas (menar inte detta inlägg utan hur de tagit sig fram generellt)

      Nej tack! Wahlgrens går väl verkligen inte på tomgång!

        Jag var ironisk (om det inte framgick)! ?

      Nej.

    Så Blondinbella gör ett inlägg på bloggen, Instagram samt flera instastories där hon hyllar en underklädesbutik. Butiken repostar och länkar till hennes Instagram och blogg. Blondinbella hävdar att det inte är ett betalt samarbete men det känns så köpt. Jag är cynisk och jag tror verkligen inte hon skulle skriva så mycket om en butik utan att få betalt när hon så ofta skrivit att hon ska ”tjäna 100’000 kr varken gång jag öppnar kylen ”.

      Med ”inte betalt samarbete” menar hon nog att hon inte skickar en faktura till butiken för reklamutrymme i sociala medier.
      Det går ju knappast att Löwengrip Invest gör en barter med underkläder i utbyte mot reklamen. Vad ska bolaget med underkläder till?
      Men det är klart att Bella fått varor gratis och rabatt i butiken. Hon som aldrig betalat för en kopp kaffe utan att hävdat att den skulle vara gratis i utbyte mot ett foto på Instagram.
      Det reklamutrymme hon upplåtit till just den där butiken skulle ha kostat minst 100 000 kr på den tid Bella stod högt i kurs som reklampelare 🙂

      Tänk om man kunde få slippa de här jävla kommentarerna om IL under varje inlägg..

        Använd scrollfingret. Jag lovar det är mer effektivt än att gnälla under varje inlägg…

      Oj så ofta hon skrivit det en hel gång eller två för längesen.. men just det du skriver – varken gång – har hon nog aldrig skrivit men du däremot skriver ofta om henne, tjatar och förvränger. Släpp din sjuka besatthet.

        Har du någon form av radar så du kan sniffa och snoffa upp kommentarer som rör IL?
        Det inte ngt från dej annars här i trådarna och så BAM BAM BAM dyker du upp när någon skriver ett random inlägg där IL nämns

        Vi vet nog alla vem som är besatt på riktigt här inne…

    Har två biologiska syskon och två fostersyskon, kan säga att jag älskar dom alla lika mycket, vi har vuxit upp tillsammans och gjort allt ”vanliga” familjer gör tillsammans.

    Det är fullt möjligt för Bingo att älska Falke lika mycket som han älskar sina biologiska barn. Inte bara för att Falke säkert är underbar och bror till hans barn men också för att Bingo verkar ha en fin relation till Alex och Katrin. Hade Bingo haft en sketen relation till Katrin och inte ”co-parentat” så bra och därmed inte haft en fin relation till Alex heller ja då hade det varit sjukt svårt att liksom älska alla fyra minst lika mycket. Det är så viktigt, det dem lyckats med.

    Det är som när familjehemsföräldrar säger att de har tre barn, men ett av dem är placerat hos dem. Klart de har tre barn då, även om ett av dem är placerat av socialtjänsten och har två andra föräldrar också.

    Har ett familjehemsbarn som jag älskar lika mycket som mina egna biologiska barn. Visst kan det vara en ”annan” kärlek på ett sätt, men man älskar ju även sina biologiska barn på ”olika” sätt. Fast det är ju helt omöjligt att mäta kärlek i vem man älskar mest. Men räknar det som att jag har tre barn, trots att jag inte är biologisk mamma till fler än två.

      Fint!

    Man kan ju älska dem barn man har hand om, dem barn som bor hos en osv. Oavsett om dem är biologiska eller ej. Men det sista barnet tar ju inte han hand om, det barnet bor ju inte hos honom, han är ju inte barnets styvfar eller liknande.
    Därför folk tycker det låter konstigt.

    Det är väl aldrig fel att barn har många vuxna som bryr sig om dem? Man må säga vad man vill om Bingo och Katrin, men deras separation är snyggare än många andras.

    Jag må vara vuxen, men efter att min pappa gick bort i en olycka ser jag det som att jag har två mammor istället. Min biologiska och hans fru sedan 24 år (jag är 38). De är min familj!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.